Till romarna1
1Från Paulus, Kristi Jesu fasttjänare, kallad till apostel, avskild för Guds evangelium2som han har förutlovat genom sina profeter i heliga Skrifter3om sin Son – född av Davids säd efter köttet,4bestämd som Guds Son i kraft med helighets Ande efter uppståndelse från de döda: Jesus Kristus vår Herre.5Genom honom har vi fått nåd och apostolat för trons hörsamhet bland alla folkslagen för hans namns skull,6bland vilka också ni är kallade av Jesus Kristus.7Till alla som i Rom är älskade av Gud, kallade, heliga: Nåd åt er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. Längtan att besöka Rom8Först tackar jag min Gud genom Jesus Kristus för er alla, för att er tro predikas i hela världen.9För mitt vittne är Gud, som jag dyrkar i min ande med evangeliet om hans Son, hur jag oavbrutet gör er hågkomst10och alltid vid mina böner bönfaller om jag möjligen nu en gång ska få välgång med Guds vilja att komma till er.11För jag längtar att få se er, för att dela med mig av någon andlig nådegåva åt er för att stärka er –12och det vill säga att uppmuntras tillsammans hos er genom tron hos varandra, både er och min.13Men jag vill inte att ni ska vara ovetande, syskon, att jag många gånger har föresatt mig att komma till er – och blivit hindrad ända till nu – för att ha någon frukt även bland er, liksom också bland de övriga folkslagen.14Gentemot både greker och barbarer, både visa och oförnuftiga är jag förpliktad.15Så är hos mig föresatsen att evangelisera även för er i Rom. Den rättfärdige av tro ska leva16För jag skäms inte för evangeliet, för det är Guds kraft till frälsning för var och en som tror, juden först och även greken.17 För Guds rättfärdighet uppenbaras i det, av tro till tro, så som det är skrivet: Men den rättfärdige av tro ska leva. Guds vrede över orätten18För Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orätt hos människor som håller tillbaka sanningen i orätt,19eftersom det som är känt om Gud är uppenbart bland dem. Gud har ju visat det för dem.20För det osynliga hos honom kan från världens skapelse genom alstren fattas och tydligt ses, hans eviga makt och gudomlighet, så att de är oursäktliga.21För fastän de kände Gud, ärade de honom inte som Gud eller tackade, utan blev fåfängliga i sina funderingar och deras oförståndiga hjärta förmörkades.22De påstod sig vara visa, men de dårades23och bytte den oförgänglige Gudens härlighet mot en likhet i en bild av förgänglig människa och av fåglar och fyrfotadjur och kräldjur.24Därför utlämnade Gud dem i deras hjärtans begär åt orenhet, till att vanhedra sina kroppar bland sig .25De förbytte Guds sanning mot lögnen och vördade och dyrkade skapelsen mer än honom som har skapat, som är välsignad till eonerna. Amen.26Därför utlämnade Gud dem åt lidelser av oheder. För både deras kvinnor förbytte det naturliga bruket till det som är mot naturen,27och likaså även männen: de lämnade det naturliga bruket med kvinnan och upptändes i sin traktan efter varandra, när män med män utförde oanständigheten och i sig själva erhöll den motlön som måste komma för deras villfarelse.28Och liksom de inte godkände att omfatta Gud i insikt utlämnade Gud dem åt ett odugligt sinne, att göra det som inte passar sig,29uppfyllda av all orätt, elakhet, girighet, ondska. Fulla av avund, mord, osämja, svek, illvilja. Viskare,30förtalare, gudshatare, skymfare, högmodiga, skrytsamma, påhittiga i ont, ohörsamma mot föräldrar,31oförståndiga, opålitliga, ömhetslösa, obarmhärtiga.32De inser Guds rättsregel, att de som begår sådant är värda döden, men de inte bara gör det, utan samtycker också till dem som begår det. Guds rättfärdiga dom över alla1Därför är du oursäktlig, o människa, var och en som dömer. För i det att du dömer den andre fördömer du dig själv, för detsamma begår du som dömer.2Och vi vet att Guds dom är efter sanning över dem som begår sådant.3Men tänker du detta, o människa som dömer dem som begår sådant och gör det själv, att du ska undkomma Guds dom?4Eller är det rikedomen i hans snällhet och långmod och tålamod du ringaktar, och förstår inte att Guds snällhet leder dig till sinnesändring?5Men med din hårdhet och ditt obotfärdiga hjärta sparar du ihop vrede åt dig själv, på en dag av vrede och uppenbarelse av rättfärdig dom från Gud.6 Han ska löna var och en efter hans gärningar:7åt dem som med uthållighet i god gärning söker härlighet och heder och oförgänglighet, eoniskt liv.8Men åt dem som av självhävdelse också är ohörsamma mot sanningen och låter sig övertygas av orätten, vrede och raseri.9Nöd och trångmål över varje människosjäl som frambringar det onda, juden först och även greken.10Men härlighet och heder och frid åt var och en som utför det goda, juden först och även greken.11För det finns ingen partiskhet hos Gud.12För alla som har syndat utan lag ska också gå förlorade utan lag. Och de som har syndat inom lag ska dömas genom lag.13För det är inte lagens hörare som är rättfärdiga hos Gud. Nej, lagens görare ska förklaras rättfärdiga.14För när folkslag som inte har lag av naturen gör det som hör till lagen, är dessa som inte har lag en lag för sig själva.15De uppvisar lagens verk skrivet i deras hjärtan, när deras samvete samvittnar och resonemangen sinsemellan anklagar eller också försvarar,16på dagen när Gud dömer det fördolda hos människorna enligt mitt evangelium genom Jesus Kristus. Guds dom även över juden17Men om du benämner dig jude och vilar på lag och är stolt i Gud,18och du vet viljan och avgör det som är viktigt, underrättad av lagen,19och har övertygat dig själv om att vara en vägledare för blinda, ett ljus för dem i mörker,20en uppfostrare för vettlösa, en lärare för småbarn när du har kunskapens och sanningens gestaltning i lagen:21Du som nu undervisar en annan, dig själv undervisar du inte? Du som förkunnar att man inte ska stjäla, stjäl du?22Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott, begår du äktenskapsbrott? Du som finner avgudarna skändliga, plundrar du deras tempel?23Du som är stolt över lag, genom överträdelsen av lagen vanhedrar du Gud.24 För Guds namn hädas på grund av er bland folkslagen, så som det är skrivet.25För omskärelse gör nytta om du utövar lag. Men om du är en lagöverträdare har din omskärelse blivit förhud.26Om nu förhuden iakttar lagens rättsregler, ska inte hans förhud räknas till omskärelse?27Och den som av naturen har förhud men fullbordar lagen ska döma dig som genom bokstav och omskärelse är en lagöverträdare.28För det är inte den som syns i det uppenbara som är jude. Och det som sker i det uppenbara, i kött, är inte omskärelse.29Nej, den som är det i det fördolda är jude, och hjärtats omskärelse görs i Ande, inte bokstav. Hans lovord kommer inte från människor utan från Gud. Gud har rätt i sin dom1Vad som är mer har då juden? Eller vilken är nyttan med omskärelsen?2Stor på varje sätt. Först [då ] att de blivit anförtrodda Guds utsagor.3Så vad? Om några inte trodde, inte ska deras otro upphäva Guds trofasthet?4 Får inte ske! Men ske att Gud är sann och varje människa en lögnare, så som det är skrivet:Så att du förklaras rättfärdig i dina ordoch ska segra vid det att du döms .5Men om vår orätt lyfter fram Guds rättfärdighet, vad ska vi säga? Inte är Gud orättfärdig som påför vreden? På en människas vis talar jag.6Får inte ske! Annars, hur ska Gud döma världen?7Men om Guds sanning genom min lögn överflödar till hans ära, varför blir jag då fortfarande dömd som syndare?8Och inte så som vi smädas och så som några säger att vi säger, att: ”Låt oss göra det onda så att det goda kommer.” Deras dom är rättmätig. Inför Gud är alla syndare9Så vad? Har vi fördel? Inte alls. För vi har förut anklagat både judar och greker för att alla vara under synd,10 så som det är skrivet att:Det finns ingen rättfärdig, inte ens en.11Det finns ingen som förstår, finns ingen som söker Gud.12Alla har avvikit, tillsammans blivit odugliga.Det finns ingen som gör snällhet, finns inte ens en.13 En öppnad gravkammare är deras strupe,med sina tungor begår de svek.Kobrors gift är under deras läppar.14 Deras mun är av förbannelse och bitterhet full.15 Raska är deras fötter till att utgjuta blod.16Förödelse och elände är på deras vägar,17och fridens väg har de inte känt.18 Det finns ingen fruktan för Gud inför deras ögon.19Men vi vet att vad lagen säger talar den till dem som är inom lagen, för att varje mun ska spärras och hela världen bli underställd dom inför Gud.20Därför: utifrån laggärningar blir inget kött rättfärdigförklarat inför honom. För genom lag kommer insikt om synd. Förklarad rättfärdig i Kristus21Men nu har utan lag en Guds rättfärdighet framträtt, omvittnad av lagen och profeterna,22men en Guds rättfärdighet genom tro på Jesus Kristus för alla som tror. För det finns ingen skillnad,23för alla har syndat och saknar Guds härlighet,24och de rättfärdigförklaras gratis av hans nåd, genom återlösningen i Kristus Jesus.25Honom har Gud satt fram som ett soningsställe genom tro [n] på hans blod, till bevisning av hans rättfärdighet, på grund av förbigåendet av de föregående försyndelserna26under Guds långmod, för bevisningen av hans rättfärdighet i den nuvarande tiden, så att han är rättfärdig och rättfärdigförklarar den som är av tro på Jesus.27Var är då stoltserandet? Det blev uteslutet. Genom vilken lag, gärningarnas? Nej, utan genom trons lag.28För vi räknar att en människa förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar.29Eller är Gud bara judarnas? Inte också folkslagens? Jo, också folkslagens,30om nu Gud är en: den som ska rättfärdigförklara omskärelse av tro och förhud genom tron.31Lagen upphäver vi då genom tron? Får inte ske! Nej, lagen upprätthåller vi. Abraham rättfärdig av tro1Vad ska vi då säga att Abraham har funnit, vår förfader efter köttet?2För om Abraham förklarades rättfärdig utifrån gärningar har han en stolthet. Men inte inför Gud.3 För vad säger Skriften? Och Abraham trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.4Men för den som arbetar räknas inte lönen efter nåd, utan efter skyldighet.5Men för den som inte arbetar, utan tror på honom som rättfärdigförklarar den ogudaktige, räknas hans tro till rättfärdighet.6Så som även David säger saligprisningen över den människa som Gud tillräknar rättfärdighet utan gärningar:7 Saliga de vilkas laglösheter förlåtits och vilkas synder övertäckts.8Salig den man som Herren alls inte tillräknar synd.9Är då denna saligprisning över omskärelsen, eller även över förhuden? Vi säger ju att för Abraham räknades tron till rättfärdighet.10Hur blev den då tillräknad? När han var i omskärelse eller i förhud? Inte i omskärelse, utan i förhud.11Och omskärelsens tecken fick han som sigill på trons rättfärdighet redan i förhuden, så att han är far till alla som tror genom förhud så att rättfärdighet[en] tillräknas [även ] dem,12och far till omskärelsen: dem som inte bara är av omskärelsen, utan som också är i linje med fotspåren från tron redan i förhud hos vår far Abraham. Abraham och löftet13För det var inte genom lag löftet kom till Abraham eller till hans säd, att han skulle vara arvinge till världen, utan genom trons rättfärdighet.14För om de av lag är arvingar har tron blivit tom och löftet upphävts.15För lagen frambringar vrede. Men där det inte finns lag, finns heller ingen överträdelse.16Därför är det av tro, för att det ska vara efter nåd, så att löftet är fast för all säden: inte bara för den som är av lagen, utan också för den som är av Abrahams tro. Han är allas vår far,17 så som det är skrivet att: Som far till många folkslag har jag satt dig, inför den han trodde på: Gud, som levandegör de döda och kallar på det som inte finns som att det finns.18 Mot hopp trodde han med hopp, så att han blev far till många folkslag efter det som var sagt: Så ska din säd bli.19Och utan att bli svag i tron beaktade han sin egen kropp, [redan ] avdöd då han var någonstans hundraårig, och dödheten i Saras moderliv.20Men på Guds löfte tvivlade han inte i otron utan hämtade kraft i tron, och han gav ära till Gud21och var fullt förvissad att det han lovat är han mäktig att också göra.22Därför räknades det också honom till rättfärdighet.23Men det skrevs inte bara för honom, att det räknades honom,24utan även för oss. Oss kommer det att tillräknas som tror på honom som har uppväckt Jesus vår Herre från de döda,25han som utlämnades för våra felsteg och uppväcktes för vår rättfärdigförklaring. Frid med Gud1Rättfärdigförklarade av tro har vi alltså frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.2Genom honom har vi också fått tillträdet [genom tron ] till denna nåd i vilken vi står, och är stolta i hopp om Guds härlighet.3Men inte bara det, utan vi är också stolta i vedermödorna, då vi vet att nöden frambringar uthållighet,4och uthålligheten beprövadhet, och beprövadheten hopp.5Och hoppet skämmer inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom helig Ande som getts oss.6För när vi ännu var svaga, ännu i rätt tid, dog Kristus för ogudaktigas skull.7Knappt för en rättfärdig kommer ju någon att dö – jo, för den gode kanhända någon även vågar dö.8Men sin kärlek till oss demonstrerar Gud, att när vi ännu var syndare dog Kristus för oss.9Så mycket mer ska vi alltså, rättfärdigförklarade nu genom hans blod, bli frälsta genom honom från vreden.10För om vi när vi var fiender blev försonade med Gud genom hans Sons död, ska vi så mycket mer som försonade bli frälsta genom hans liv.11Men inte bara det, utan vi är också stolta i Gud genom vår Herre Jesus Kristus, genom vilken vi nu fått ta emot försoningen. Död i Adam och liv i Kristus12Därför: såsom genom en enda människa synden kom in i världen, och genom synden döden, så gick också döden över till alla människor eftersom alla syndade.13För fram till lagen fanns synd i världen, men synd tillräknas inte när det inte finns lag.14Dock regerade döden från Adam fram till Mose, också över dem som inte hade syndat i likhet med felsteget hos Adam, som är en förebild till honom som kommer.15Men som felsteget var, så är inte också nådegåvan. För om genom den endes felsteg de många dog, har så mycket mer Guds nåd och fria gåva överflödat i nåd hos den enda människan Jesus Kristus till de många.16Och som följden av en enda som syndat, så var inte gåvan. För domen kom av en enda till fördömelse, men nådegåvan av mångas felsteg till en rättfärdighetsdom.17För om genom den endes felsteg döden fick regera genom den ende, ska så mycket mer de som tar emot överflödet i nåden och rättfärdighetens fria gåva i liv få regera genom den ende Jesus Kristus.18Alltså: såsom det nu gen om en endas felsteg för alla människor har lett till fördömelse, så har det också genom en endas rättfärdighetsdom för alla människor lett till en livets rättfärdigförklaring.19För såsom genom ohörsamheten hos den enda människan de många stod som syndare, så ska också genom hörsamheten hos den ende de många stå som rättfärdiga.20Men lagen tog sig in för att förmera felsteget. Men där synden förmerades, överflödade ännu mer nåden,21för att såsom synden kom att regera i döden, så ska också nåden regera genom rättfärdighet till eoniskt liv genom Jesus Kristus, vår Herre. Det nya livet1Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar vid synden så att nåden förmeras?2Får inte ske! Vi som har dött gentemot synden, hur ska vi ännu leva i den?3Eller förstår ni inte att alla vi som har döpts in i Kristus Jesus har döpts in i hans död?4Vi har alltså begravts med honom genom dopet in i döden, för att såsom Kristus uppväckts från de döda genom Faderns härlighet, så ska också vi vandra i livets nyhet.5För om vi har blivit samplanterade i likheten med hans död, ska vi dock vara det även med uppståndelsen,6då vi vet detta att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom för att syndens kropp ska stoppas, så att vi inte längre fasttjänar synden.7För den som har dött är förklarad rättfärdig från synden.8Men om vi har dött med Kristus tror vi att vi också ska leva med honom,9då vi vet att Kristus uppväckt från de döda aldrig mer dör. Döden är inte längre herre över honom.10För det han dog, dog han för synden en gång för alla. Men det han lever, lever han för Gud.11Så ska också ni räkna er själva: [vara ] döda för synden men levande för Gud i Kristus Jesus.12Synden ska alltså inte få regera i er dödliga kropp, till att hörsamma dess begär.13Och ställ inte fram era lemmar som orättsvapen för synden. Nej, ställ fram er själva för Gud som levande från de döda, och era lemmar som rättfärdighetsvapen för Gud.14För synd ska inte vara herre över er, för ni är inte under lag utan under nåd. Tjänare för rättfärdigheten15Så vad? Ska vi synda, eftersom vi inte är under lag utan under nåd? Får inte ske!16Vet ni inte att den hos vilken ni ställer fram er själva som fasttjänare till hörsamhet, hos den ni hörsammar är ni fasttjänare: antingen hos synd till död, eller hos hörsamhet till rättfärdighet?17Men tack Gud, att ni var syndens fasttjänare men har av hjärtat hörsammat den förebild i läran åt vilken ni överlämnats.18Och frigjorda från synden har ni blivit fasttjänare åt rättfärdigheten.19Mänskligt talar jag, på grund av svagheten i ert kött. För såsom ni förr ställde fram era lemmar som fasttjänare för orenheten och laglösheten, till laglösheten, så ska ni nu ställa fram era lemmar som fasttjänare för rättfärdigheten, till helgelse.20För när ni var fasttjänare hos synden, var ni fria gentemot rättfärdigheten.21Så vilken frukt hade ni då? Sådant för vilket ni nu skäms. För slutet efter detta är döden.22Men nu, när ni har gjorts fria från synden och blivit fasttjänare för Gud, har ni er frukt till helgelse. Och slutet är eoniskt liv.23För syndens sold är död, men Guds nådegåva är eoniskt liv i Kristus Jesus vår Herre. Fri från lagen1Eller förstår ni inte, syskon – för till sådana som känner lagen talar jag – att lagen är herre över människan så lång tid han lever?2För den gifta kvinnan är bunden till den levande mannen genom lag. Men om mannen dör, är hon upphävd från mannens lag.3Alltså nu: medan mannen lever, betitlas hon äktenskapsbryterska om hon blir en annan mans. Men om mannen dör är hon fri från lagen, så att hon inte är en äktenskapsbryterska när hon blir en annan mans.4Därför, mina syskon, har även ni dödats gentemot lagen genom Kristi kropp så att ni blivit en annans – hans som är uppväckt från de döda – för att vi ska bära frukt för Gud.5För när vi var i köttet, verkade syndernas lidelser genom lagen i våra lemmar för att bära frukt för döden.6Men nu är vi upphävda från lagen, när vi har dött gentemot det vi hölls tillbaka med, så att vi fasttjänar i Andes nyhet och inte i bokstavs gammalhet. Lagen avslöjar synden7 Vad ska vi då säga? Är lagen synd? Får inte ske! Men synden hade jag inte känt utom genom lag. Och begäret hade jag ju inte förstått om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär.8Men synden tog tillfället genom budet och frambringade i mig varje begär. För utan lag är synden död.9Och jag levde utan lag en gång. Men när budet kom, levde synden upp10och jag dog. Och det befanns för mig att budet som var till liv, det var till död.11För synden tog tillfället, och genom budet grundlurade den mig, och genom det dödade den mig.12Alltså är lagen helig, och budet är heligt och rättfärdigt och gott.13Har då det som var gott för mig blivit död? Får inte ske! Nej, det var synden, för att den skulle framträda som synd, när den genom det som var gott för mig frambringade död, för att synden genom budet skulle bli utomordentligt syndig. Lagen maktlös mot synden14För vi vet att lagen är andlig. Men jag är av kött, avyttrad under synden.15För det jag utför förstår jag inte. För det jag vill, det utövar jag inte. Men det jag hatar, det gör jag.16Och om det är detta jag inte vill som jag gör, instämmer jag med lagen att den är bra.17Men nu är det inte längre jag som utför det, utan synden som bor i mig.18För jag vet att det inte bor i mig, det vill säga i mitt kött, något gott. För att vilja ligger hos mig, men att utföra det som är bra: nej.19För det jag vill som är gott gör jag inte. Men det jag inte vill som är ont, det utövar jag.20Men om det är detta jag inte vill som jag gör, är det inte längre jag som utför det, utan synden som bor i mig.21Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det som är bra: att hos mig ligger det onda.22För jag är med och gläder mig över Guds lag med den inre människan.23Men jag ser en annan lag i mina lemmar, som strider mot lagen i mitt förnuft och tillfångatar mig i syndens lag som är i mina lemmar.24Jag eländiga människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp?25Men tack Gud, genom Jesus Kristus vår Herre! Alltså fasttjänar jag då själv med förnuftet Guds lag, men med köttet syndens lag.1Alltså finns nu ingen fördömelse för dem som är i Kristus Jesus. 2För livets Andes lag har i Kristus Jesus gjort dig fri från syndens och dödens lag.3För det som var omöjligt för lagen, i det att den var svag genom köttet, gjorde Gud när han skickade sin egen Son i likhet med kött av synd och som offer för synd. Han fördömde synden i köttet,4för att lagens rättsregel skulle uppfyllas i oss som inte vandrar efter kött utan efter Ande.5För de som är efter kött tänker på köttets ting, men de som är efter Ande på Andens ting.6För köttets tänkesätt är död, men Andens tänkesätt är liv och frid.7För köttets tänkesätt är fiendskap mot Gud. För under Guds lag underordnar det sig inte, för det kan det inte heller.8Och de som är i köttet kan inte behaga Gud. Guds barns liv i Anden9Men ni är inte i kött utan i Ande, om nu Guds Ande bor i er. Men om någon inte har Kristi Ande är denne inte hans.10Men om Kristus bor i er är visserligen kroppen död på grund av synd, men Anden är liv på grund av rättfärdighet.11Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, ska han som uppväckte Kristus från de döda levandegöra också era dödliga kroppar genom sin inneboende Ande i er.12Alltså, syskon, är vi då förpliktade men inte till köttet, för att leva efter köttet.13För om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Ande dödar kroppens handlingar ska ni leva.14För alla som leds av Guds Ande, dessa är Guds söner.15För ni har inte fått slaveriets ande, åter till fruktan. Nej, ni har fått adoptionens Ande, i vilken vi ropar: ”Abba! Far!”16Anden själv samvittnar med vår ande att vi är Guds barn.17Och om barn, också arvingar – Guds arvingar och Kristi medarvingar – om vi nu är med och lider, för att också förhärligas tillsammans. Hoppet om härligheten18För jag räknar att den nuvarande tidens lidanden inte är värda något mot den härlighet som kommer att uppenbaras för oss.19För skapelsens spända förväntan väntar på uppenbarelsen av Guds söner.20För under fåfängligheten har skapelsen underordnats, inte frivilligt utan på grund av honom som underordnade, i hopp21att även själva skapelsen ska göras fri från slaveriet under förgängelsen till friheten i Guds barns härlighet.22För vi vet att hela skapelsen suckar tillsammans och har värkar tillsammans, ända till nu.23Och inte bara den, utan även vi själva som har Andens förstling, även vi suckar själva inom oss och väntar på adoptionen, vår kropps återlösning.24För i hoppet är vi frälsta. Men ett hopp som är sett är inte ett hopp. För det man ser, vem hoppas på det?25Men om vi hoppas på det vi inte ser, väntar vi med uthållighet.26Och på samma sätt tar också Anden tag med vår svaghet. För vad vi ska be såsom sig bör vet vi inte, men Anden själv vädjar för oss med outtalade suckar.27Och han som utforskar hjärtan vet vad som är Andens tänkesätt, eftersom den på Guds vis vädjar för de heliga.28Men vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till gott, för dem som efter hans föresats är kallade.29Dem han har förutkänt har han nämligen också förutbestämt, samgestaltade efter bilden av hans Son, så att han är förstfödd bland många syskon.30Och dem han har förutbestämt, dessa har han också kallat. Och dem han har kallat, dessa har han också rättfärdigförklarat. Och dem han har rättfärdigförklarat, dessa har han också förhärligat. Guds kärlek i Kristus Jesus31Vad ska vi då säga om detta? Om Gud är för oss, vem är emot oss?32Han som ju inte har skonat sin egen Son utan utlämnat honom för oss alla, hur ska han inte också med honom skänka oss allt?33Vem ska åklaga mot Guds utvalda? Gud är den som rättfärdigförklarar.34Vem är den som fördömer? Kristus [Jesus] är den som har dött, och snarare blivit uppväckt: som också är vid Guds högra hand, som också vädjar för oss.35Vem ska skilja oss från Kristi kärlek? Nöd eller trångmål eller förföljelse eller svält eller nakenhet eller fara eller svärd?36 Så som det är skrivet, att:För din skull dödas vi hela dagen.Vi har räknats som slaktfår.37Nej, i allt detta övervinner vi genom honom som har älskat oss.38För jag är övertygad om att varken död eller liv, eller änglar eller furstligheter, eller innevarande eller kommande, eller makter39eller höjd eller djup eller någon annan skapelse ska kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår Herre. Det sanna Israel1Sanning talar jag i Kristus. Jag ljuger inte, och mitt samvete samvittnar för mig i helig Ande2att jag har stor bedrövelse och oavbruten vånda i mitt hjärta.3För jag hade önskebett att jag själv skulle vara anatema bort från Kristus istället för mina syskon, mina stamfränder efter köttet.4De är israeliter. Deras är adoptionen och härligheten och förbunden och laggivningen och gudstjänsten och löftena.5Deras är fäderna, och från dem kom Kristus efter köttet, han som är över allting, Gud välsignad till eonerna. Amen.6Men inte så att Guds ord har fallit bort. För alla av Israel, de är inte Israel.7 Inte heller att alla barn är Abrahams säd. Nej, genom Isaak ska det uppkallas åt dig säd.8Det vill säga: köttets barn, de är inte Guds barn, utan löftets barn räknas till säd.9 För av ett löfte var detta ord: Vid denna tid ska jag komma, och Sara ska ha en son. Guds rätt att välja10Men inte bara hon, utan även Rebecka som hade säng av en enda man, Isaak vår far.11För när de ännu inte var födda eller hade begått något gott eller uselt – för att Guds föresats efter utvaldhet skulle bestå,12 inte av gärningar utan av honom som kallar – sades det till henne att: Den större ska fasttjäna den mindre.13 Så som det är skrivet: Jakob älskade jag, men Esau hatade jag.14Vad ska vi då säga? Inte finns orätt hos Gud? Får inte ske!15 För till Mose säger han: Jag ska förbarma mig över den jag förbarmar mig över, och ha medlidande med den jag har medlidande med.16Alltså kommer det då inte av den som vill eller av den som springer, utan av Gud som förbarmar sig.17 För Skriften säger till farao att: För just detta har jag rest upp dig, för att i dig uppvisa min makt, och för att mitt namn ska proklameras över hela jorden.18Alltså då: den han vill förbarmar han sig över, och den han vill förhärdar han.19Du säger mig nu: Varför klandrar han [då ] fortfarande? För vem har stått emot hans önskan?20 O människa, snarare: vem är du som svarar tillbaka till Gud? Inte ska det formade säga till den som har format: Varför gjorde du mig så?21Eller har inte krukmakaren auktoritet över leran, att av samma deg göra det ena kärlet till heder och det andra till oheder?22Men tänk om Gud, som vill uppvisa vreden och kungöra sin makt, med stort tålamod har burit vredens kärl, förfärdigade till fördärv –23också för att kungöra rikedomen i hans härlighet över barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett till härlighet?24Som dessa har han också kallat oss, inte bara från judar utan också från folkslag,25 som han också i Hosea säger:Jag ska kalla det som inte var mitt folk ”mitt folk”,och den oälskade ”älskad”.26 Och det ska ske på platsen där det sades till dem:Ni är inte mitt folk,där ska de kallas söner till levande Gud.27 Och Esaias ropar över Israel:Om än antalet av Israels söner är som havets sand,ska bara efterlämningen bli frälst.28För en fullbordande och korthuggande räkenskapska Herren göra på jorden.29 Och så som Esaias förut har sagt:Om inte Herren Sebaot hade kvarlämnat åt oss säd –som Sodom hade vi blivit,och som Gomorra hade vi blivit lika.Israels egenrättfärdighet30Vad ska vi då säga? Att folkslag som inte jagar efter rättfärdighet har gripit rättfärdighet, men en rättfärdighet av tro.31Men Israel, som jagar efter en lag av rättfärdighet, har inte till lag nått fram.32Varför? Eftersom det inte var av tro, utan som av gärningar. De stötte emot stötestenen,33 så som det är skrivet:Se, jag lägger i Sion en stötesten och en skandalklippa.Och den som tror på den ska inte behöva skämmas.1Syskon, mitt hjärtas goda vilja och vädjan till Gud för dem är till frälsning.2För jag vittnar om dem att ett nit för Gud har de, men inte med insikt.3För de förstår inte Guds rättfärdighet och söker upprätthålla sin egen [rättfärdighet ], men Guds rättfärdighet har de inte underordnat sig.4För lagens mål är Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror.5 För Mose skriver om rättfärdigheten av lagen att: Den människa som gör dem ska leva genom dem.6 Men rättfärdigheten av tron säger så: Säg inte i ditt hjärta: Vem ska stiga upp till himlen?, det vill säga för att föra ner Kristus,7eller: Vem ska stiga ner i avgrunden?, det vill säga för att föra upp Kristus från de döda.8Utan vad säger den? Nära dig är ordet, i din mun och i ditt hjärta, det vill säga trons ord som vi förkunnar.9För om du bekänner med din mun Jesus som Herre, och tror i ditt hjärta att Gud har uppväckt honom från de döda, ska du bli frälst.10För med hjärta tros det till rättfärdighet, och med mun bekänns det till frälsning.11 För Skriften säger: Ingen som tror på honom ska behöva skämmas.12För det är ingen skillnad mellan jude och grek, för densamme är allas Herre, rik för alla som åkallar honom.13 För var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.14Hur ska de då åkalla den de inte har kommit till tro på? Och hur ska de tro på den de inte har hört? Och hur ska de höra utan en som förkunnar?15 Och hur ska de förkunna om de inte blir utsända? Så som det är skrivet: Hur sköna är fötterna hos dem som evangeliserar om [det som är] gott!16 Men alla hörsammade inte evangeliet. För Esaias säger: Herre, vem trodde det som hördes från oss?17Alltså kommer tron av det som hörs, och det som hörs genom Kristi ord.18 Men jag säger: De har väl inte hört? Jodå:Till hela jorden utgick deras ton,och till den bebodda världens ändar deras ord.19 Men jag säger: Israel har väl då inte förstått? Först säger Mose:Jag ska väcka svartsjuka hos er med ett icke-folkslag,med ett oförståndigt folkslag ska jag reta upp er.20 Och Esaias är djärv och säger:Jag blev funnen [hos ] dem som inte söker mig,uppenbar blev jag för dem som inte frågar efter mig.21Men om Israel säger han:Hela dagen har jag sträckt ut mina händertill ett ohörsamt och motsägande folk.En utvald rest ur Israel1Jag säger nu: Inte har Gud stött ifrån sig sitt folk? Får inte ske! För även jag är israelit av Abrahams säd, Benjamins stam.2Gud har inte stött ifrån sig sitt folk som han har förutkänt.
Eller vet ni inte vad Skriften säger hos Elia, hur han vädjar till Gud mot Israel:3 Herre, dina profeter har de dödat, dina altaren har de raserat. Och jag är kvarlämnad ensam, och de söker min själ.4Men vad säger honom uppenbarelsesvaret? Jag har kvarlämnat åt mig sjutusen män som inte böjt knä för Baal.5Så har det då också i den nuvarande tiden blivit en rest efter utvaldhet av nåd.6Men om genom nåd, inte längre av gärningar. Annars blir nåden inte längre nåd. 7Så vad? Det Israel söker, det har de inte uppnått. Men utvaldheten har uppnått det. Men de övriga har blivit förhårdnade,8 så som det är skrivet:Gud har gett dem en ande av bedövning,ögon för att inte se och öron för att inte höra,fram till dagen idag.9 Och David säger:Må deras bord bli till en snara,och till fångstnät och till skandal och till återgäld för dem.10Må deras ögon förmörkas för att inte se,och deras rygg ska du ständigt böja ihop.Frälsning för folkslagen11Jag säger nu: Inte har de snavat för att falla? Får inte ske! Men genom deras felsteg kom frälsningen till folkslagen, för att väcka svartsjuka hos dem.12Och om deras felsteg är rikedom för världen, och deras nederlag rikedom för folkslagen, hur mycket mer deras fullhet?13Och till er i folkslagen säger jag: Så vitt jag nu är folkslagens apostel ärar jag min tjänst,14om jag möjligen kan väcka svartsjuka hos mitt kött och frälsa några av dem.15För om deras förkastelse är världens försoning, vad är deras upptagning om inte liv från de döda? Varning för högmod16Men om förstlingen är helig, så även degen. Och om roten är helig, så även grenarna.17Men om några av grenarna bröts bort, och du som är en vildoliv blev inympad bland dem och samdelaktig i roten med fyllighet hos det äkta olivträdet,18ska du inte stoltsera mot grenarna. Men om du stoltserar: det är inte du som bär roten, utan roten dig.19Du säger nu: ”Grenar bröts bort för att jag skulle ympas in.”20Bra: genom otron bröts de bort. Och du står genom tron. Tänk inte högmodigt, utan frukta.21För om Gud inte skonade de naturliga grenarna, ska han [kanske ] heller inte skona dig.22Se nu Guds snällhet och stränghet: över dem som föll stränghet, men över dig Guds snällhet – om du blir kvar vid snällheten. Annars blir också du borthuggen.23Men även dessa, om de inte blir kvar vid otron, kommer att ympas in. För mäktig är Gud att åter ympa in dem.24För om du blev borthuggen från den naturliga vildoliven och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket mer ska dessa naturliga ympas in i sitt eget olivträd? Utvaldhetens mysterium25För jag vill inte att ni ska vara ovetande, syskon, om detta mysterium så att ni inte är kloka för er själva: att förhårdnad till viss del har kommit till Israel fram tills fullheten av folkslagen har kommit in.26 Och så ska hela Israel bli frälst, så som det är skrivet:Från Sion ska Räddaren komma.Han ska vända bort ogudaktighet från Jakob.27Och detta är för dem förbundet från mig,när jag tar bort deras synder.28Efter evangeliet är de fiender på grund av er, men efter utvaldheten älskade på grund av fäderna.29För utan ånger är Guds nådegåvor och kallelse.30För såsom ni en gång var ohörsamma mot Gud, men nu har fått barmhärtighet genom dessas ohörsamhet,31så har också dessa nu varit ohörsamma mot barmhärtigheten till er , för att också själva [nu] få barmhärtighet.32För Gud har inneslutit alla i ohörsamhet, för att förbarma sig över alla. Lovsång till den Outgrundlige33O djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outforskbara hans domar och outgrundliga hans vägar!34 För vem har förstått Herrens sinne?Eller vem blev hans samråd?35 Eller vem har först gett honom och det ska återgäldas honom?36För av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är äran till eonerna. Amen. Sinnets förnyelse1Alltså uppmanar jag er, syskon, genom Guds medlidande att ställa fram era kroppar som ett offer: levande, heligt, välbehagligt för Gud – er förnuftsmässiga gudstjänst.2Och konformera er inte efter denna eon, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse så att ni avgör vad som är Guds vilja, det som är gott och välbehagligt och fullkomligt.3För jag säger, genom den nåd som har getts mig, till var och en som är bland er att inte tänka högre än vad man bör tänka, utan tänka så att ni tänker sansat, åt var och en såsom Gud har tilldelat ett mått av tro.4För liksom vi i en kropp har många lemmar, och alla lemmarna inte har samma handlande,5så är vi många en kropp i Kristus men var för sig varandras lemmar.6Och vi har olika nådegåvor efter nåden som har getts oss: antingen profetia i analogi med tron,7eller betjäning med betjäningen, eller den som undervisar med läran,8eller den som uppmanar med uppmaningen. Den som delar med sig med generositet , den som är föreståndare med iver, den som förbarmar sig med frejdighet.9Kärleken ska vara oförställd. Ni ska avsky det onda, ansluta er till det goda:10i syskonkärleken ömt tillgivna varandra, i hedern förekommande varandra.11I ivern inte motiga, i anden sjudande, i Herren fasttjänande, 12i hoppet glada, i nöden uthålliga, i bönen ståndaktiga,13i de heligas behov delaktiga, jagande efter gästvänligheten.14Välsigna dem som förföljer [er]. Välsigna och förbanna inte.15Ni ska glädja er med glada, gråta med gråtande16och tänka detsamma gentemot varandra: inte tänka det högmodiga, utan anpassa er till de låga . Var inte kloka för er själva.17Löna ingen ont mot ont. Ha omtanke om det som är bra inför alla människor.18Om möjligt utifrån er, var fridsamma med alla människor.19 Skipa inte rätt för er själva, mina älskade, utan ge utrymme för vreden. För det är skrivet: Min är rättskipningen, jag ska återgälda, säger Herren.20 Men om din fiende hungrar, utspisa honom. Om han törstar, ge honom att dricka. För när du gör det, staplar du eldkol på hans huvud.21Bli inte besegrad av det onda, utan besegra det onda med det goda. Att underordna sig överheten1Varje själ ska underordna sig högre stående auktoriteter. För det finns ingen auktoritet utom under Gud , och de som finns är under Gud inordnade.2Därför har den som går emot auktoriteten ställt sig emot Guds förordning. Och de som har ställt sig emot ska få sig en dom.3För ledarna är ingen fruktan för den goda gärningen, utan för den onda. Och vill du inte behöva frukta auktoriteten? Gör det goda, och du ska ha lovord från den.4För en Guds tjänare är den för dig, till det goda. Men om du gör det onda, frukta! För det är inte i onödan den bär svärdet. För en Guds tjänare är den, en rättskipare till vrede mot den som utövar det onda.5Därför är det nödtvång att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också för samvetets.6Därför erlägger ni ju också uppbörder. För de är Guds tjänstgörande, ständigt där för just detta.7Infria skyldigheterna gentemot alla. Åt den som ska ha uppbörden: uppbörden. Åt den som ska ha tullen: tullen. Åt den som ska ha fruktan: fruktan. Åt den som ska ha hedern: hedern. Kärleken är lagens fullhet8Var inte skyldiga någon något, utom det att älska varandra. För den som älskar den andre har uppfyllt lagen.9 För detta att Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och om något annat bud, i detta ord sammanfattas det, [i att ]: Du ska älska din nästa som dig själv.10Kärleken utför inte mot sin nästa något ont. Alltså är lagens fullhet kärleken.11Och detta då ni vet tiden, att det redan är stund för er att vakna ur sömn. För nu är oss frälsningen närmare än när vi kom till tro.12Natten har gått fram och dagen är nu nära. Låt oss då lägga bort mörkrets gärningar och iklä oss ljusets vapen.13Som på dagen ska vi vandra anständigt, inte med orgier och rus, inte med sängar och hämningslösheter, inte med osämja och rivalitet.14Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och gör inte omtanke om köttet till begär. Omsorg om svaga syskon1Men den som är svag i tron ska ni ta emot, dock inte till urskillning av funderingar.2Den ene tror så att han kan att äta allt. Den andre är svag och äter grönsaker.3Den som äter ska inte förakta den som inte äter. Och den som inte äter ska inte döma den som äter, för Gud har tagit emot honom.4Vem är du som dömer en annans hustjänare? För sin egen Herre står han eller faller. Men han kommer att stå, för mäktig är Herren att upprätthålla honom.5[För ] den ene dömer dag högre än dag. Den andre dömer varje dag lika. Var och en ska i sitt eget sinne vara fullt förvissad.6Den som tänker på dagen tänker för Herren. Och den som äter, äter för Herren, för han tackar Gud. Och den som inte äter, äter inte för Herren och tackar Gud.7För ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.8För om vi lever, lever vi för Herren. Och om vi dör, dör vi för Herren. Både om vi lever och om vi dör tillhör vi alltså Herren.9För till detta har Kristus dött och levt igen, för att vara herre över både döda och levande.10Men du, varför dömer du din broder? Eller också du, varför föraktar du din broder? För alla ska vi ställas fram för Guds domarsäte.11 För det är skrivet:Så sant jag lever, säger Herren,att för mig ska böjas varje knäoch varje tunga erkänna Gud.12Alltså ska [då ] var och en av oss för sig själv ge räkenskap [till Gud].13Låt oss då inte längre döma varandra. Nej, bestäm er snarare för detta att inte lägga anstöt för brodern, eller skandal.14Jag vet och är övertygad i Herren Jesus att inget är oheligt i sig självt. Utom för den som räknar något vara oheligt: för denne är det oheligt.15För om din broder blir bedrövad av din mat, vandrar du inte längre efter kärlek. Med din mat ska du inte förgöra denne för vilken Kristus har dött.16Låt då inte ert goda bli smädat.17För Guds rike är inte ätande och drickande, utan rättfärdighet och frid och glädje i helig Ande.18För den som i detta fasttjänar Kristus är välbehaglig för Gud och godkänd för människorna.19Låt oss alltså då jaga efter det som hör till friden och det som hör till uppbyggelsen gentemot varandra.20För mat ska ni inte riva ner Guds verk.
Allt är visserligen rent, men det blir ont för den människa som äter med anstöt.21Det är bra att inte äta kött eller dricka vin eller annat på vilket din broder stöter sig .22Ha du tron [som] du har för dig själv inför Gud. Salig den som inte dömer sig själv för det han godkänner.23Men den som tvivlar är om han äter fördömd, eftersom det inte görs av tro. Och allt som inte görs av tro är synd. Uppmaning till enhet1Men vi mäktiga är skyldiga att bära de maktlösas svagheter och inte behaga oss själva.2Var och en av oss ska behaga sin nästa för det goda, till uppbyggelse.3 För även Kristus behagade inte sig själv. Nej, så som det är skrivet: Kritiken från dem som kritiserade dig föll över mig.4För vad som förut har skrivits har skrivits för vår lära, för att vi genom uthålligheten och genom uppmuntran från Skrifterna ska ha hoppet.5Och må uthållighetens och uppmuntrans Gud ge er att tänka detsamma med varandra, på Kristi Jesu vis,6så att ni förenade med en mun ärar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far.7Därför ska ni ta emot varandra, så som också Kristus har tagit emot er till Guds ära.8För jag menar att Kristus har blivit en omskärelsens tjänare för Guds sannings skull, för att stadfästa löftena till fäderna,9 och att folkslagen för barmhärtighets skull ska ära Gud, så som det är skrivet:Därför ska jag erkänna dig bland folkslag,och ditt namn ska jag lovsjunga.10 Och åter säger han:Fröjda er, folkslag, med hans folk.11 Och åter:Lovprisa, alla folkslag, Herren!Och lovorda honom ska alla folken.12 Och åter säger Esaias:Det ska ske , Jessais rotskottoch den som står upp för att leda folkslag.På honom ska folkslag hoppas.13Och hoppets Gud må uppfylla er med all glädje och frid i det att ni tror, så att ni överflödar i hoppet i helig Andes kraft. Apostelns uppdrag14Men jag är övertygad, mina syskon, även jag själv om er, att även ni själva är fulla av godhet, uppfyllda av all kunskap[en ], mäktiga att också förmana varandra.15Men jag har skrivit till viss del lite djärvare till er, som att jag åter påminner er på grund av nåden som getts mig av Gud,16så att jag är en Kristi Jesu tjänstgörande för folkslagen som tempeltjänar med Guds evangelium för att folkslagens frambärande ska bli välmottagligt, helgat i helig Ande.17Jag har alltså stolthet[en ] i Kristus Jesus i det som är inför Gud.18För jag skulle inte våga tala om något som Kristus inte har utfört genom mig för folkslagens hörsamhet – i ord och gärning,19i teckens och unders kraft, i [Guds] Andes kraft – så att jag från Jerusalem och runt omkring ända till Illyricum har uppfyllt Kristi evangelium, 20medan jag så sätter en ära i att evangelisera där inte Kristus redan är nämnd, för att inte bygga på en annans grund.21 Nej, så som det är skrivet:De som inte blivit delgivna om honom ska se,och de som inte har hört ska förstå.Apostelns resplaner22Därför har jag också blivit förhindrad många gånger från att komma till er.23Men nu har jag inte längre en plats i dessa regioner, och jag har en längtan att komma till er sedan många år24när jag far till Spanien – för jag hoppas att genomresande få skåda er och av er bli hjälpt iväg dit, sedan jag först av er till viss del fått bli mättad.25Men nu far jag till Jerusalem och betjänar de heliga.26För Makedonien och Achaia har behagat att göra ett uttryck för delaktighet till de fattiga bland de heliga i Jerusalem.27För de har behagat, och de är skyldiga dem det. För om folkslagen har blivit delaktiga i deras andliga ting, är de skyldiga att också i det köttsliga göra tjänst för dem.28När jag så har fullbordat detta och satt sigillet för dem på denna frukt, ska jag fara iväg över er till Spanien.29Och jag vet att när jag kommer till er är det med fullhet av Kristi välsignelse jag ska komma.30Men jag uppmanar er [syskon ], genom vår Herre Jesus Kristus och genom Andens kärlek, att kämpa tillsammans med mig i bönerna för mig till Gud,31så att jag blir räddad från de ohörsamma i Judeen och min betjäning till Jerusalem blir välmottaglig för de heliga,32så att jag med glädje får komma till er genom Guds vilja och vila mig med er.33Och fridens Gud vare med er alla. Amen. Personliga hälsningar1Och jag lyfter fram för er vår syster Febe, som [också ] är tjänare för församlingen i Kenchreai,2så att ni välkomnar henne i Herren värdigt de heliga och bistår henne i vad för ting hon från er kan behöva. För hon har också varit en beskydderska för många, även för mig själv.3Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus4som för min själ har lagt ner sin egen hals. Dem är det inte bara jag som tackar, utan också alla folkslagens församlingar.5Och hälsa församlingen i deras hus.
Hälsa min älskade Epainetos, som är Asiens förstling till Kristus.6Hälsa Maria, som har slitit mycket för er.7Hälsa Andronikos och Junia, mina stamfränder och mina medfångar som är ryktbara bland apostlarna och som också före mig har varit i Kristus.8Hälsa Ampliatos, min älskade i Herren.9Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus, och min älskade Stachys.10Hälsa Apelles, den beprövade i Kristus. Hälsa dem som är av Aristoboulos familj.11Hälsa Herodion, min stamfrände. Hälsa dem av Narkissos familj som är i Herren.12Hälsa Tryfaina och Tryfosa som sliter i Herren. Hälsa den älskade Persis som har slitit mycket i Herren.13Hälsa Rufus, den utvalde i Herren, och hans mor som också är min.14Hälsa Asynkritos, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och syskonen med dem.15Hälsa Filologos och Julia, Nereus och hans syster, och Olympas och alla heliga hos dem.16Hälsa varandra med en helig kyss. Hälsar er gör alla Kristi församlingar.17Men jag uppmanar er, syskon, att observera dem som gör splittringarna och skandalerna emot den undervisning som ni har lärt er. Och avvik från dem.18För sådana fasttjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och de grundlurar med det ljuva talet och välsignelsen de oskyldigas hjärtan.19För er hörsamhet har nått fram till alla. Över er gläder jag mig alltså, men jag vill att ni ska vara visa gentemot det goda och oförvanskade gentemot det onda.20Och fridens Gud ska knäcka Satan under era fötter med hast. Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er.21Hälsar er gör Timotheos, min medarbetare, och Lucius och Jason och Sosipater, mina stamfränder.22Hälsar er gör jag, Tertius som har skrivit ner brevet i Herren.23Hälsar er gör Gaius, min och hela församlingens värd. Hälsar er gör Erastos, stadens kassör, och brodern Quartus. Lovprisning25[Och till honom som kan stärka er efter mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus, efter uppenbarelse av ett mysterium som i eoniska tider varit förtiget, 26men nu har framträtt och kungjorts genom profetiska Skrifter efter den eoniske Gudens order till trons hörsamhet för alla folkslagen:27till den ende vise Guden genom Jesus Kristus, till honom hör äran till eonerna. Amen.]
Eller vet ni inte vad Skriften säger hos Elia, hur han vädjar till Gud mot Israel:3 Herre, dina profeter har de dödat, dina altaren har de raserat. Och jag är kvarlämnad ensam, och de söker min själ.4Men vad säger honom uppenbarelsesvaret? Jag har kvarlämnat åt mig sjutusen män som inte böjt knä för Baal.5Så har det då också i den nuvarande tiden blivit en rest efter utvaldhet av nåd.6Men om genom nåd, inte längre av gärningar. Annars blir nåden inte längre nåd. 7Så vad? Det Israel söker, det har de inte uppnått. Men utvaldheten har uppnått det. Men de övriga har blivit förhårdnade,8 så som det är skrivet:Gud har gett dem en ande av bedövning,ögon för att inte se och öron för att inte höra,fram till dagen idag.9 Och David säger:Må deras bord bli till en snara,och till fångstnät och till skandal och till återgäld för dem.10Må deras ögon förmörkas för att inte se,och deras rygg ska du ständigt böja ihop.Frälsning för folkslagen11Jag säger nu: Inte har de snavat för att falla? Får inte ske! Men genom deras felsteg kom frälsningen till folkslagen, för att väcka svartsjuka hos dem.12Och om deras felsteg är rikedom för världen, och deras nederlag rikedom för folkslagen, hur mycket mer deras fullhet?13Och till er i folkslagen säger jag: Så vitt jag nu är folkslagens apostel ärar jag min tjänst,14om jag möjligen kan väcka svartsjuka hos mitt kött och frälsa några av dem.15För om deras förkastelse är världens försoning, vad är deras upptagning om inte liv från de döda? Varning för högmod16Men om förstlingen är helig, så även degen. Och om roten är helig, så även grenarna.17Men om några av grenarna bröts bort, och du som är en vildoliv blev inympad bland dem och samdelaktig i roten med fyllighet hos det äkta olivträdet,18ska du inte stoltsera mot grenarna. Men om du stoltserar: det är inte du som bär roten, utan roten dig.19Du säger nu: ”Grenar bröts bort för att jag skulle ympas in.”20Bra: genom otron bröts de bort. Och du står genom tron. Tänk inte högmodigt, utan frukta.21För om Gud inte skonade de naturliga grenarna, ska han [kanske ] heller inte skona dig.22Se nu Guds snällhet och stränghet: över dem som föll stränghet, men över dig Guds snällhet – om du blir kvar vid snällheten. Annars blir också du borthuggen.23Men även dessa, om de inte blir kvar vid otron, kommer att ympas in. För mäktig är Gud att åter ympa in dem.24För om du blev borthuggen från den naturliga vildoliven och mot naturen inympad i ett äkta olivträd, hur mycket mer ska dessa naturliga ympas in i sitt eget olivträd? Utvaldhetens mysterium25För jag vill inte att ni ska vara ovetande, syskon, om detta mysterium så att ni inte är kloka för er själva: att förhårdnad till viss del har kommit till Israel fram tills fullheten av folkslagen har kommit in.26 Och så ska hela Israel bli frälst, så som det är skrivet:Från Sion ska Räddaren komma.Han ska vända bort ogudaktighet från Jakob.27Och detta är för dem förbundet från mig,när jag tar bort deras synder.28Efter evangeliet är de fiender på grund av er, men efter utvaldheten älskade på grund av fäderna.29För utan ånger är Guds nådegåvor och kallelse.30För såsom ni en gång var ohörsamma mot Gud, men nu har fått barmhärtighet genom dessas ohörsamhet,31så har också dessa nu varit ohörsamma mot barmhärtigheten till er , för att också själva [nu] få barmhärtighet.32För Gud har inneslutit alla i ohörsamhet, för att förbarma sig över alla. Lovsång till den Outgrundlige33O djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outforskbara hans domar och outgrundliga hans vägar!34 För vem har förstått Herrens sinne?Eller vem blev hans samråd?35 Eller vem har först gett honom och det ska återgäldas honom?36För av honom och genom honom och till honom är allting. Hans är äran till eonerna. Amen. Sinnets förnyelse1Alltså uppmanar jag er, syskon, genom Guds medlidande att ställa fram era kroppar som ett offer: levande, heligt, välbehagligt för Gud – er förnuftsmässiga gudstjänst.2Och konformera er inte efter denna eon, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse så att ni avgör vad som är Guds vilja, det som är gott och välbehagligt och fullkomligt.3För jag säger, genom den nåd som har getts mig, till var och en som är bland er att inte tänka högre än vad man bör tänka, utan tänka så att ni tänker sansat, åt var och en såsom Gud har tilldelat ett mått av tro.4För liksom vi i en kropp har många lemmar, och alla lemmarna inte har samma handlande,5så är vi många en kropp i Kristus men var för sig varandras lemmar.6Och vi har olika nådegåvor efter nåden som har getts oss: antingen profetia i analogi med tron,7eller betjäning med betjäningen, eller den som undervisar med läran,8eller den som uppmanar med uppmaningen. Den som delar med sig med generositet , den som är föreståndare med iver, den som förbarmar sig med frejdighet.9Kärleken ska vara oförställd. Ni ska avsky det onda, ansluta er till det goda:10i syskonkärleken ömt tillgivna varandra, i hedern förekommande varandra.11I ivern inte motiga, i anden sjudande, i Herren fasttjänande, 12i hoppet glada, i nöden uthålliga, i bönen ståndaktiga,13i de heligas behov delaktiga, jagande efter gästvänligheten.14Välsigna dem som förföljer [er]. Välsigna och förbanna inte.15Ni ska glädja er med glada, gråta med gråtande16och tänka detsamma gentemot varandra: inte tänka det högmodiga, utan anpassa er till de låga . Var inte kloka för er själva.17Löna ingen ont mot ont. Ha omtanke om det som är bra inför alla människor.18Om möjligt utifrån er, var fridsamma med alla människor.19 Skipa inte rätt för er själva, mina älskade, utan ge utrymme för vreden. För det är skrivet: Min är rättskipningen, jag ska återgälda, säger Herren.20 Men om din fiende hungrar, utspisa honom. Om han törstar, ge honom att dricka. För när du gör det, staplar du eldkol på hans huvud.21Bli inte besegrad av det onda, utan besegra det onda med det goda. Att underordna sig överheten1Varje själ ska underordna sig högre stående auktoriteter. För det finns ingen auktoritet utom under Gud , och de som finns är under Gud inordnade.2Därför har den som går emot auktoriteten ställt sig emot Guds förordning. Och de som har ställt sig emot ska få sig en dom.3För ledarna är ingen fruktan för den goda gärningen, utan för den onda. Och vill du inte behöva frukta auktoriteten? Gör det goda, och du ska ha lovord från den.4För en Guds tjänare är den för dig, till det goda. Men om du gör det onda, frukta! För det är inte i onödan den bär svärdet. För en Guds tjänare är den, en rättskipare till vrede mot den som utövar det onda.5Därför är det nödtvång att underordna sig, inte bara för vredens skull utan också för samvetets.6Därför erlägger ni ju också uppbörder. För de är Guds tjänstgörande, ständigt där för just detta.7Infria skyldigheterna gentemot alla. Åt den som ska ha uppbörden: uppbörden. Åt den som ska ha tullen: tullen. Åt den som ska ha fruktan: fruktan. Åt den som ska ha hedern: hedern. Kärleken är lagens fullhet8Var inte skyldiga någon något, utom det att älska varandra. För den som älskar den andre har uppfyllt lagen.9 För detta att Du ska inte begå äktenskapsbrott, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ha begär och om något annat bud, i detta ord sammanfattas det, [i att ]: Du ska älska din nästa som dig själv.10Kärleken utför inte mot sin nästa något ont. Alltså är lagens fullhet kärleken.11Och detta då ni vet tiden, att det redan är stund för er att vakna ur sömn. För nu är oss frälsningen närmare än när vi kom till tro.12Natten har gått fram och dagen är nu nära. Låt oss då lägga bort mörkrets gärningar och iklä oss ljusets vapen.13Som på dagen ska vi vandra anständigt, inte med orgier och rus, inte med sängar och hämningslösheter, inte med osämja och rivalitet.14Nej, iklä er Herren Jesus Kristus och gör inte omtanke om köttet till begär. Omsorg om svaga syskon1Men den som är svag i tron ska ni ta emot, dock inte till urskillning av funderingar.2Den ene tror så att han kan att äta allt. Den andre är svag och äter grönsaker.3Den som äter ska inte förakta den som inte äter. Och den som inte äter ska inte döma den som äter, för Gud har tagit emot honom.4Vem är du som dömer en annans hustjänare? För sin egen Herre står han eller faller. Men han kommer att stå, för mäktig är Herren att upprätthålla honom.5[För ] den ene dömer dag högre än dag. Den andre dömer varje dag lika. Var och en ska i sitt eget sinne vara fullt förvissad.6Den som tänker på dagen tänker för Herren. Och den som äter, äter för Herren, för han tackar Gud. Och den som inte äter, äter inte för Herren och tackar Gud.7För ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv.8För om vi lever, lever vi för Herren. Och om vi dör, dör vi för Herren. Både om vi lever och om vi dör tillhör vi alltså Herren.9För till detta har Kristus dött och levt igen, för att vara herre över både döda och levande.10Men du, varför dömer du din broder? Eller också du, varför föraktar du din broder? För alla ska vi ställas fram för Guds domarsäte.11 För det är skrivet:Så sant jag lever, säger Herren,att för mig ska böjas varje knäoch varje tunga erkänna Gud.12Alltså ska [då ] var och en av oss för sig själv ge räkenskap [till Gud].13Låt oss då inte längre döma varandra. Nej, bestäm er snarare för detta att inte lägga anstöt för brodern, eller skandal.14Jag vet och är övertygad i Herren Jesus att inget är oheligt i sig självt. Utom för den som räknar något vara oheligt: för denne är det oheligt.15För om din broder blir bedrövad av din mat, vandrar du inte längre efter kärlek. Med din mat ska du inte förgöra denne för vilken Kristus har dött.16Låt då inte ert goda bli smädat.17För Guds rike är inte ätande och drickande, utan rättfärdighet och frid och glädje i helig Ande.18För den som i detta fasttjänar Kristus är välbehaglig för Gud och godkänd för människorna.19Låt oss alltså då jaga efter det som hör till friden och det som hör till uppbyggelsen gentemot varandra.20För mat ska ni inte riva ner Guds verk.
Allt är visserligen rent, men det blir ont för den människa som äter med anstöt.21Det är bra att inte äta kött eller dricka vin eller annat på vilket din broder stöter sig .22Ha du tron [som] du har för dig själv inför Gud. Salig den som inte dömer sig själv för det han godkänner.23Men den som tvivlar är om han äter fördömd, eftersom det inte görs av tro. Och allt som inte görs av tro är synd. Uppmaning till enhet1Men vi mäktiga är skyldiga att bära de maktlösas svagheter och inte behaga oss själva.2Var och en av oss ska behaga sin nästa för det goda, till uppbyggelse.3 För även Kristus behagade inte sig själv. Nej, så som det är skrivet: Kritiken från dem som kritiserade dig föll över mig.4För vad som förut har skrivits har skrivits för vår lära, för att vi genom uthålligheten och genom uppmuntran från Skrifterna ska ha hoppet.5Och må uthållighetens och uppmuntrans Gud ge er att tänka detsamma med varandra, på Kristi Jesu vis,6så att ni förenade med en mun ärar vår Herre Jesu Kristi Gud och Far.7Därför ska ni ta emot varandra, så som också Kristus har tagit emot er till Guds ära.8För jag menar att Kristus har blivit en omskärelsens tjänare för Guds sannings skull, för att stadfästa löftena till fäderna,9 och att folkslagen för barmhärtighets skull ska ära Gud, så som det är skrivet:Därför ska jag erkänna dig bland folkslag,och ditt namn ska jag lovsjunga.10 Och åter säger han:Fröjda er, folkslag, med hans folk.11 Och åter:Lovprisa, alla folkslag, Herren!Och lovorda honom ska alla folken.12 Och åter säger Esaias:Det ska ske , Jessais rotskottoch den som står upp för att leda folkslag.På honom ska folkslag hoppas.13Och hoppets Gud må uppfylla er med all glädje och frid i det att ni tror, så att ni överflödar i hoppet i helig Andes kraft. Apostelns uppdrag14Men jag är övertygad, mina syskon, även jag själv om er, att även ni själva är fulla av godhet, uppfyllda av all kunskap[en ], mäktiga att också förmana varandra.15Men jag har skrivit till viss del lite djärvare till er, som att jag åter påminner er på grund av nåden som getts mig av Gud,16så att jag är en Kristi Jesu tjänstgörande för folkslagen som tempeltjänar med Guds evangelium för att folkslagens frambärande ska bli välmottagligt, helgat i helig Ande.17Jag har alltså stolthet[en ] i Kristus Jesus i det som är inför Gud.18För jag skulle inte våga tala om något som Kristus inte har utfört genom mig för folkslagens hörsamhet – i ord och gärning,19i teckens och unders kraft, i [Guds] Andes kraft – så att jag från Jerusalem och runt omkring ända till Illyricum har uppfyllt Kristi evangelium, 20medan jag så sätter en ära i att evangelisera där inte Kristus redan är nämnd, för att inte bygga på en annans grund.21 Nej, så som det är skrivet:De som inte blivit delgivna om honom ska se,och de som inte har hört ska förstå.Apostelns resplaner22Därför har jag också blivit förhindrad många gånger från att komma till er.23Men nu har jag inte längre en plats i dessa regioner, och jag har en längtan att komma till er sedan många år24när jag far till Spanien – för jag hoppas att genomresande få skåda er och av er bli hjälpt iväg dit, sedan jag först av er till viss del fått bli mättad.25Men nu far jag till Jerusalem och betjänar de heliga.26För Makedonien och Achaia har behagat att göra ett uttryck för delaktighet till de fattiga bland de heliga i Jerusalem.27För de har behagat, och de är skyldiga dem det. För om folkslagen har blivit delaktiga i deras andliga ting, är de skyldiga att också i det köttsliga göra tjänst för dem.28När jag så har fullbordat detta och satt sigillet för dem på denna frukt, ska jag fara iväg över er till Spanien.29Och jag vet att när jag kommer till er är det med fullhet av Kristi välsignelse jag ska komma.30Men jag uppmanar er [syskon ], genom vår Herre Jesus Kristus och genom Andens kärlek, att kämpa tillsammans med mig i bönerna för mig till Gud,31så att jag blir räddad från de ohörsamma i Judeen och min betjäning till Jerusalem blir välmottaglig för de heliga,32så att jag med glädje får komma till er genom Guds vilja och vila mig med er.33Och fridens Gud vare med er alla. Amen. Personliga hälsningar1Och jag lyfter fram för er vår syster Febe, som [också ] är tjänare för församlingen i Kenchreai,2så att ni välkomnar henne i Herren värdigt de heliga och bistår henne i vad för ting hon från er kan behöva. För hon har också varit en beskydderska för många, även för mig själv.3Hälsa Prisca och Aquila, mina medarbetare i Kristus Jesus4som för min själ har lagt ner sin egen hals. Dem är det inte bara jag som tackar, utan också alla folkslagens församlingar.5Och hälsa församlingen i deras hus.
Hälsa min älskade Epainetos, som är Asiens förstling till Kristus.6Hälsa Maria, som har slitit mycket för er.7Hälsa Andronikos och Junia, mina stamfränder och mina medfångar som är ryktbara bland apostlarna och som också före mig har varit i Kristus.8Hälsa Ampliatos, min älskade i Herren.9Hälsa Urbanus, vår medarbetare i Kristus, och min älskade Stachys.10Hälsa Apelles, den beprövade i Kristus. Hälsa dem som är av Aristoboulos familj.11Hälsa Herodion, min stamfrände. Hälsa dem av Narkissos familj som är i Herren.12Hälsa Tryfaina och Tryfosa som sliter i Herren. Hälsa den älskade Persis som har slitit mycket i Herren.13Hälsa Rufus, den utvalde i Herren, och hans mor som också är min.14Hälsa Asynkritos, Flegon, Hermes, Patrobas, Hermas och syskonen med dem.15Hälsa Filologos och Julia, Nereus och hans syster, och Olympas och alla heliga hos dem.16Hälsa varandra med en helig kyss. Hälsar er gör alla Kristi församlingar.17Men jag uppmanar er, syskon, att observera dem som gör splittringarna och skandalerna emot den undervisning som ni har lärt er. Och avvik från dem.18För sådana fasttjänar inte vår Herre Kristus utan sin egen buk, och de grundlurar med det ljuva talet och välsignelsen de oskyldigas hjärtan.19För er hörsamhet har nått fram till alla. Över er gläder jag mig alltså, men jag vill att ni ska vara visa gentemot det goda och oförvanskade gentemot det onda.20Och fridens Gud ska knäcka Satan under era fötter med hast. Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er.21Hälsar er gör Timotheos, min medarbetare, och Lucius och Jason och Sosipater, mina stamfränder.22Hälsar er gör jag, Tertius som har skrivit ner brevet i Herren.23Hälsar er gör Gaius, min och hela församlingens värd. Hälsar er gör Erastos, stadens kassör, och brodern Quartus. Lovprisning25[Och till honom som kan stärka er efter mitt evangelium och förkunnelsen om Jesus Kristus, efter uppenbarelse av ett mysterium som i eoniska tider varit förtiget, 26men nu har framträtt och kungjorts genom profetiska Skrifter efter den eoniske Gudens order till trons hörsamhet för alla folkslagen:27till den ende vise Guden genom Jesus Kristus, till honom hör äran till eonerna. Amen.]
Stiftelsen Svenska Folkbibeln