อ่านหนังสือ Apostlagärningarna 1

Apostlagärningarna1

¹Den första redogörelsen gjorde jag om allt, o Theofilos, som Jesus började göra och lära,²fram till den dag han genom helig Ande hade påbjudit apostlarna som han utvalt och togs upp.³För dessa framställde han sig också levande efter att han lidit, med många belägg, när han under fyrtio dagar visade sig för dem och talade om det som rör Guds rike.

⁴Och medan han samlades med dem instruerade han dem att inte skiljas från Jerusalem, utan: ”Invänta Faderns löfte som ni har hört från mig.⁵För Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i helig Ande efter inte många av dessa dagar.” Jesu himmelsfärd

⁶Sammankomna frågade de honom nu och sade: ”Herre, om du vid denna tid återställer riket åt Israel?”⁷Men han sade till dem: ”Det är inte ert att veta tider eller stunder som Fadern har satt i sin egen auktoritet.⁸Men ni ska få kraft när den heliga Anden kommer över er, och ni ska vara mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till det sista av jorden.”

⁹Och sedan han sagt detta, medan de såg, lyftes han upp. Och ett moln tog emot honom undertill från deras ögon.¹⁰Och när de var blickande mot himlen medan han färdades, och se: två män stod där hos dem i vit skrud ,¹¹och de sade: ”Män, galileer! Varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har tagits upp från er till himlen, han ska så komma på samma sätt som ni skådade honom fara till himlen.” En ersättare för Judas

¹²Då återvände de till Jerusalem från berget som kallas Olivlunden, som är nära Jerusalem och har som avstånd en sabbatsväg .¹³Och när de kom in, gick de upp till den övervåning där de var och höll till: Petrus och Johannes och Jakob och Andreas, Filippos och Thomas, Bartholomaios och Mattheus, Jakob Alfaios son och Simon zeloten och Judas Jakobs son.¹⁴Alla dessa var ständigt förenade i bönen, med kvinnor och Mariam Jesu mor och hans bröder.

¹⁵Och under dessa dagar stod Petrus upp mitt bland syskonen och sade, och det var en skara av namn tillsammans, ungefär hundratjugo:¹⁶”Män, bröder! Skriften måste uppfyllas som den heliga Anden har förutsagt genom Davids mun om Judas, som blev vägledare åt dem som tog fast Jesus.¹⁷För han var inräknad bland oss och hade fått lotten med denna tjänst.” ¹⁸Denne förvärvade så en marklott för orättens lön, och han blev framstupa och sprack på mitten och alla hans inälvor utgöts.¹⁹Och det blev känt för alla som bor i Jerusalem, så att den marklotten på deras eget språk kallas Hakeldamach, det vill säga marklott av blod.

²⁰ ”För det är skrivet i psalmernas bok: Må hans lantgård bli öde, och må ingen finnas som bor i den. Och: Hans tillsyn må en annan ta.²¹Därför måste en av de män som har kommit samman med oss under all den tid som Herren Jesus gick in och gick ut hos oss,²²börjande från Johannes dop fram till den dag som han togs upp från oss – en av dessa måste bli ett vittne om hans uppståndelse med oss.”

²³Och man ställde fram två: Josef kallad Barsabbas som även kallades Justus, och Matthias.²⁴Och de bad och sade: ”Du Herre, allas hjärtekännare, utpeka den du har utvalt av dessa två, en²⁵till att få platsen med denna tjänst och det apostolat från vilket Judas överträdde för att gå till den plats som var hans egen.”²⁶Och man satte lotter för dem. Och lotten föll på Matthias, och han inräknades med de elva apostlarna. Anden utgjuts på pingstdagen

¹Och vid det att pingstens dag helt uppfylldes var de alla ihop tillsammans.²Och tvärt kom från himlen ett dån, såsom av en buren våldsam blåst , och det uppfyllde hela huset där de var och satt.³Och det visade sig för dem uppdelande tungor som av eld och satte sig på var och en av dem.⁴Och de fylldes alla av helig Ande och började tala med andra tungor, så som Anden gav dem att uttrycka.

⁵Men det fanns i Jerusalem boende judar, vördsamma män från varje folkslag under himlen.⁶Och när det blev detta ljud kom mängden samman och var i förvirring, för var och en hörde på sitt eget språk när de talade.⁷Och de var utom sig och förundrade och sade: ”Se: är inte alla dessa som talar galileer?⁸Och hur hör då vi var och en på vårt eget språk i vilket vi fötts?⁹Parther och meder och elamiter, och de boende i Mesopotamien och Judeen och Kappadokien, Pontos och Asien,¹⁰Frygien och Pamfylien, Egypten och Libyens bygder mot Kyrene, och de bevistande romarna,¹¹både judar och proselyter, kretensare och araber: vi hör dem tala på våra tungor om Guds storartade ting!”¹²Och alla var utom sig och djupt villrådiga, och en sade till en annan: ”Vad vill detta vara?”

¹³Men andra sade raljerande att: ”Av sött vin är de fulla.” Petrus pingstpredikan

¹⁴Men då stod Petrus med de elva och höjde sin röst och uttryckte för dem: ”Män, judar och ni som bor i Jerusalem alla! Detta ska för er vara känt, och lystra till mina ord.¹⁵För det är inte som ni antar, att dessa är berusade. Det är ju tredje timmen på dagen.¹⁶Nej, detta är det som är sagt genom profeten Joel:¹⁷ Och det ska ske i de sista dagarna, säger Gud:Jag ska utgjuta av min Ande över allt kött.Och profetera ska era söner och era döttrar,och era ynglingar ska se syneroch era gamla ska drömma drömmar.¹⁸Ja, även över mina fasttjänare och över mina fasttjänarinnorska jag i de dagarna utgjuta av min Ande,och de ska profetera.¹⁹Och jag ska ge under i himlen där ovanoch tecken på jorden där nere,blod och eld och ånga av rök.²⁰Solen ska förvändas i mörker och månen i blodinnan Herrens dag kommer,den stora och framträdande.²¹Och det ska ske att var och en som åkallarHerrens namn ska bli frälst.

²²Män, israeliter! Hör dessa ord: Jesus nazorén, en man utpekad av Gud för er med kraftgärningar och under och tecken, som Gud gjorde genom honom mitt ibland er så som ni själva vet,²³denne har ni efter Guds bestämda plan och förutvetande, utgiven genom laglösas händer, naglat fast och avrättat.²⁴Honom har Gud låtit uppstå och lossat dödens födslovärkar, eftersom det inte var möjligt att han skulle kvarhållas av den.²⁵ För David säger om honom:Jag förutsåg Herren framför mig ständigt,för vid min högra sida är han så att jag inte skakas.²⁶Därför fröjdades mitt hjärta och jublade min tunga,och dessutom ska även mitt kött sätta bo i hopp.²⁷För du ska inte överge min själ till Hadeseller låta din Gudlige se förgängelse.²⁸Du har kungjort för mig livets vägar.Du ska uppfylla mig med fröjd hos ditt ansikte.

²⁹Män, bröder! Det är tillåtet att säga med frimodighet till er om patriarken David att han både avlidit och blivit begravd, och hans grav finns bland oss fram till denna dag.³⁰Då han nu var profet och visste att Gud med ed hade svurit till honom att sätta från hans höfts frukt på hans tron,³¹ förutsåg han och talade om Kristi uppståndelse: att han varken övergavs till Hades eller hans kött såg förgängelse.

³²Denne Jesus har Gud låtit uppstå. För honom är vi alla vittnen.³³Till Guds högra hand upphöjd har han alltså fått den heliga Andens löfte från Fadern och utgjutit detta som ni ser och hör.³⁴ För David har inte stigit upp till himlarna. Men han säger själv:Herren sade till min Herre: Sitt vid min högra sida³⁵tills jag lagt dina fiender som en fotpall för dina fötter.

³⁶Alltså ska hela Israels hus säkert veta att honom har Gud gjort till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni har korsfäst.”

³⁷Och när de hörde det blev de stungna i hjärtat, och de sade till Petrus och de övriga apostlarna: ”Vad ska vi göra, män, bröder?”³⁸Och Petrus till dem: ”Ändra sinne”, säger han, ”och döpas ska var och en av er i Jesu Kristi namn till förlåtelse för era synder, och ni ska få den heliga Andens fria gåva.³⁹För till er är löftet, och till era barn och till alla långt bort, alla som Herren vår Gud kallar till sig.”

⁴⁰Och med fler andra ord vittnade han och vädjade till dem och sade: ”Bli frälsta från detta krokiga släkte!”⁴¹De som nu välkomnade hans ord döptes, och det tillfördes på den dagen ungefär tretusen själar. De troendes gemenskap

⁴²Och de var ständigt vid apostlarnas undervisning och gemenskapen, vid brödsbrytelsen och bönerna.⁴³Och till varje själ kom fruktan, och många under och tecken kom genom apostlarna.⁴⁴Och alla de troende var tillsammans och hade alltsammans gemensamt.⁴⁵Och egendomarna och tillhörigheterna började de avyttra och dela upp det åt alla, efter hur någon hade behov.⁴⁶Och varje dag var de ständigt förenade i templet, och i hemmen bröt de bröd och tog del av föda i jubel och hjärtats enkelhet,⁴⁷medan de lovprisade Gud och hade nåd hos hela folket. Och Herren tillförde dem som blev frälsta varje dag tillsammans. Petrus botar en förlamad tiggare

¹Men Petrus och Johannes gick upp till templet vid bönens timme, den nionde .²Och en man som var lam från sin mors moderliv bars dit. Honom satte man varje dag vid den dörr till templet som kallas Sköna, för att be om allmosa från dem som gick in till templet.³När han såg Petrus och Johannes, som skulle gå in till templet, frågade han om att få en allmosa.

⁴Men Petrus blickade på honom med Johannes och sade: ”Se på oss.”⁵Och han tog fasta på dem och väntade sig något från dem att få.⁶Men Petrus sade: ”Silver och guld har jag inte. Men vad jag har, detta ger jag dig. I Jesu Kristi nazoréns namn, [res dig och ] vandra!”⁷Och han fångade honom i högra handen och reste upp honom. Och genast fick hans steg och vrister stadga,⁸och han spratt upp och stod. Och han började vandra och gick in med dem till templet, vandrande och sprittande och lovprisande Gud.⁹Och allt folket såg honom vandra och lovprisa Gud,¹⁰och de kände igen honom, att han var den som satt för allmosan vid Sköna porten till templet. Och de fylldes av bestörtning och extas över det som hade inträffat för honom. Petrus tal till åskådarna

¹¹Medan han höll fast vid Petrus och Johannes, rusade allt folket samman till dem vid den pelargång som kallas Solomons, helt bestörta.¹²Men när Petrus såg det, svarade han till folket: ”Män, israeliter! Varför är ni förundrade över detta? Eller varför är det på oss ni blickar, som att vi med egen kraft eller fromhet har gjort så att han vandrar?

¹³Abrahams och Isaaks och Jakobs Gud, våra fäders Gud, har förhärligat sin gosse Jesus. Honom utlämnade ni och förnekade inför ansiktet hos Pilatus, när denne hade bestämt sig för att frige.¹⁴Men ni förnekade den Helige och Rättfärdige och begärde att en mördarman skulle skänkas åt er,¹⁵men livets upphovsman dödade ni. Honom har Gud uppväckt från de döda. För honom är vi vittnen.¹⁶Och vid tron på hans namn har hans namn gett stadga åt denne som ni skådar och känner, och tron genom honom har gett honom denna fullständighet inför er alla.

¹⁷Och nu, bröder, vet jag att det är i okunnighet ni har handlat, såsom även era ledare.¹⁸Men det som Gud har förebådat genom alla profeternas mun, att hans Kristus skulle lida, har han så uppfyllt.¹⁹Ändra nu sinne och vänd om, så att era synder blir bortstrukna,²⁰så att det kommer tider av vederkvickelse från Herrens ansikte och han sänder den för er förutvalde Kristus Jesus.²¹Honom måste himlen motta fram till tider av återställelse av allt som Gud har talat genom sina heliga profeters mun av eon.

²² Mose har sagt att: En profet åt er ska Herren er Gud låta uppstå från era bröder, som mig. Honom ska ni lyssna till i allt vad han talar er.²³Men det ska ske att varje själ som inte lyssnar till den profeten ska utrotas ur folket.

²⁴Och även alla profeterna, från Samuel och de följande som har talat, har också predikat dessa dagar.²⁵ Ni är sönerna till profeterna och till förbundet som Gud instiftade för era fäder, när han sade till Abraham: Och i din säd ska de bli välsignade, alla jordens faderssläkter.²⁶För er först har Gud låtit sin gosse uppstå, och han har sänt honom välsignande er genom att vända var och en bort från sina elakheter.” Petrus inför Sanhedrin

¹Men medan de talade till folket stod där framför dem prästerna och tempelkommendanten och saddukeerna,²irriterade eftersom de undervisade folket och predikade i Jesus uppståndelsen från de döda.³Och de lade på dem händerna och satte i häkte till morgondagen, för det var redan afton.⁴Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och nu blev antalet män [ungefär ] femtusen.

⁵Och det hände sig på morgondagen att där samlades deras ledare och äldste och skriftlärda i Jerusalem,⁶även översteprästen Hannas och Kaiafas och Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt.⁷Och de ställde dem i mitten och efterhörde: ”I vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?”

⁸Då fylldes Petrus av helig Ande och sade till dem: ”Folkets ledare och äldste!⁹Om vi idag svarar för en välgärning mot en sjuk man, genom vad denne blivit frälst,¹⁰ska det vara känt för er alla och för hela Israels folk att det är i Jesu Kristi nazoréns namn – som ni har korsfäst, som Gud har uppväckt från de döda – genom honom står denne här inför er frisk.¹¹ Han är stenen som föraktades av er husbyggare, som blev till huvudhörnsten.¹²Och i ingen annan finns frälsningen, för inte heller finns något annat namn under himlen, givet bland människor, i vilket vi måste bli frälsta.”

¹³Och när de skådade frimodigheten hos Petrus och Johannes och begrep att de är olärda människor och obildade, var de förundrade. Och de kände igen dem, att de var med Jesus.¹⁴Och när de såg mannen stående med dem som blivit botad, hade de inget att säga emot.

¹⁵Och de befallde dem att gå bort utanför Sanhedrin, och konfererade med varandra¹⁶och sade: ”Vad ska vi göra med dessa människor? För att ett känt tecken har skett genom dem är för alla som bor i Jerusalem uppenbart, och vi kan inte förneka det.¹⁷Men för att det inte ska spridas vidare till folket, låt oss hota dem så att de inte mer ska tala i detta namn till någon bland människor.”

¹⁸Och de kallade på dem och instruerade dem att överhuvudtaget inte yttra sig eller undervisa i Jesu namn.¹⁹Men Petrus och Johannes svarade och sade till dem: ”Om det är rättfärdigt inför Gud att lyssna till er mer än till Gud, döm ni.²⁰För vi kan inte icke tala om det vi har sett och hört.”²¹Och de hotade dem mer men frigav dem, då de inte fann hur de skulle straffa dem på grund av folket, eftersom alla ärade Gud för det som hade skett.²²Han var nämligen över fyrtio år, mannen på vilken det skett detta helandetecken. Bön i förföljelsetid

²³Och frigivna gick de till sina egna och berättade vad översteprästerna och de äldste hade sagt till dem.²⁴ Och de lyssnade, och förenade höjde de sin röst till Gud och sade: ”Härskare, du som har gjort himlen och jorden och havet och allt i dem,²⁵ du som genom helig Ande har sagt från vår fader Davids mun, din gosses:Varför frustade folkslagen?Och varför begrundade folken tomma ting?²⁶Fram stod jordens kungar,och ledarna samlades tillsammansmot Herren och mot hans Kristus.

²⁷För de samlades i sanning i denna stad mot din helige gosse Jesus som du har smort, både Herodes och Pontius Pilatus med folkslag och Israels folk ,²⁸för att göra vad din hand och [din] plan hade förutbestämt skulle ske.

²⁹Och nu, Herre, se till deras hotelser och ge dina fasttjänare att med all frimodighet tala ditt ord,³⁰i det att du räcker ut [din] hand till helande och tecken och under att ske genom din helige gosse Jesu namn.”

³¹Och när de hade bönfallit, skakades platsen på vilken de var samlade. Och allesammans fylldes av helig Ande och talade Guds ord med frimodighet. Ett hjärta och en själ

³²Och av mängden av dem som hade kommit till tro var det ett hjärta och en själ, och ingen enda sade att något av det som var hans var hans eget, utan alltsammans var deras gemensamt.³³Och med stor kraft avgav apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse, och stor nåd var över dem alla.

³⁴För inte heller fanns någon behövande bland dem. För alla som var ägare till marklotter eller hus började sälja och bära värdena för det som avyttrats³⁵och lägga vid apostlarnas fötter, och de delade ut åt var och en efter hur någon hade behov.³⁶Och Josef – även kallad Barnabas av apostlarna, vilket är översatt Uppmuntrans son – en levit, cypriot till släktet³⁷som hade en åker, sålde den och bar fram pengarna och lade vid apostlarnas fötter. Ananias och Safira

¹Men en man vid namn Ananias sålde med sin hustru Safira en egendom²och smusslade undan från värdet, med även hustrun medveten. Och han bar fram en del vid apostlarnas fötter och lade.

³Men då sade Petrus: ”Ananias, varför har Satan uppfyllt ditt hjärta så att du ljuger för den heliga Anden och smusslar undan från värdet för marklotten?⁴När den var kvar, var den inte din? Och avyttrad var den under din auktoritet? Varför att du satte i ditt hjärta detta ärende? Du har inte ljugit för människor, utan för Gud.”⁵Och när Ananias hörde dessa ord, föll han och gav upp själen. Och det kom stor fruktan över alla som hörde.⁶Och upp stod de yngre och svepte honom och bar ut och begravde.

⁷Och det blev ungefär tre timmars mellanrum, och hans hustru som inte visste om det som hänt kom in.⁸Och till henne svarade Petrus: ”Säg mig om det var för så mycket ni lämnade bort marklotten.” Och hon sade: ”Ja. För så mycket.”⁹Och Petrus till henne: ”Varför att det var samstämmigt för er att pröva Herrens Ande? Se: fötterna hos dem som har begravt din man är vid dörren, och de ska bära ut dig.”¹⁰Och hon föll plötsligt vid hans fötter och gav upp själen. Och in kom ynglingarna och fann henne död, och de bar ut och begravde hos hennes man.¹¹Och det kom stor fruktan över hela församlingen och över alla som hörde detta. Tecken och under genom apostlarna

¹²Och genom apostlarnas händer skedde många tecken och under bland folket, och de var förenade allesammans i Solomons pelargång.¹³Och av de övriga vågade ingen ansluta sig till dem, men folket gjorde dem stora.

¹⁴Och fler tillfördes som trodde på Herren, mängder av både män och kvinnor,¹⁵så att man till och med på gatorna bar ut de sjuka och lade på bäddar och madrasser för att, när Petrus kom, om så bara skuggan skulle överskugga någon av dem.¹⁶Och samman kom även mängden från städerna omkring Jerusalem och förde dit dem som var sjuka och anfäktade av orena andar, och de blev botade allesammans. Apostlarna inför Sanhedrin

¹⁷Men upp stod översteprästen och alla som var med honom, det som var saddukeernas fraktion, och de fylldes av avundsamhet ¹⁸och lade händerna på apostlarna och satte dem i offentligt häkte.¹⁹Men en Herrens ängel öppnade under natten fängelsets dörrar och förde ut dem och sade:²⁰”Gå och ställ er och tala i templet till folket alla de ord som hör till detta liv.”²¹Och de lyssnade och gick under gryningen till templet och började undervisa.
Men när översteprästen och de som var med honom kom fram, sammankallade de Sanhedrin och hela åldermannarådet för Israels söner och sände bud till fånghäktet för att föra ut dem.²²Men när undertjänarna kom fram, fann de dem inte i fängelset. Och de vände åter och meddelade²³och sade att: ”Fånghäktet fann vi stängt med all säkerhet, och vakterna stående vid dörrarna. Men när vi öppnade, fann vi ingen därinne.”²⁴Och när de hörde dessa ord var både tempelkommendanten och översteprästerna djupt villrådiga om dem, vad detta kunde vara.²⁵Men någon kom fram och berättade för dem att: ”Se: männen som ni satte i fängelset är i templet, och de står och undervisar folket!”²⁶Då gick kommendanten iväg med undertjänarna och hämtade dem – inte med våld, för de fruktade folket så att de inte skulle bli stenade.

²⁷Och de hämtade dem och ställde i Sanhedrin, och översteprästen frågade dem²⁸och sade: ”Har inte vi med instruktion instruerat er att inte undervisa i detta namn? Och se, ni har uppfyllt Jerusalem med er undervisning och önskar dra över oss den där människans blod.”²⁹Men då svarade Petrus och apostlarna och sade: ”Man måste lyda Gud mer än människor.³⁰Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som ni expedierade genom att hänga upp på trä.³¹Honom har Gud upphöjt som upphovsman och frälsare till sin högra hand, för att ge omvändelse till Israel och synders förlåtelse.³²Och vi är vittnen till dessa ord, även den heliga Anden som Gud har gett till dem som lyder honom.”

³³Men när de hörde detta, var de söndersågade och önskade avrätta dem.³⁴Men upp stod i Sanhedrin en farisé vid namn Gamaliel, en laglärare hedrad av hela folket, och befallde att man kort skulle göra så att människorna var utanför.³⁵Och han sade till dem: ”Män, israeliter! Akta er med dessa människor, vad ni är på väg att begå.³⁶Före dessa dagar uppstod ju Theudas och sade sig vara någon. Till honom slöt sig ett antal män, ungefär fyrahundra. Han blev avrättad, och alla som förtröstade på honom upplöstes och blev till intet.³⁷Efter denne uppstod Judas galilén, under dagarna för uppteckningen, och avlägsnade ett folk efter sig. Även denne förgjordes, och alla som förtröstade på honom skingrades.³⁸Och nu säger jag er: Avlägsna er från dessa människor och låt dem vara. För om det är från människor med denna plan eller detta verk, kommer det att upplösas.³⁹Men om det är av Gud kommer ni inte att kunna upplösa dem. Så att ni inte också befinns strida mot Gud.”
Och de lät sig övertygas av honom,⁴⁰och de kallade till sig apostlarna och pryglade och instruerade att inte tala i Jesu namn, och frigav dem.⁴¹De gick då glada från Sanhedrins ansikte, för att de räknats värdiga att för Namnets skull bli vanhedrade.⁴²Och varje dag i templet och i hemmen slutade de inte att undervisa och evangelisera att Kristus är Jesus. Sju församlingstjänare utses

¹Men under dessa dagar, när lärjungarna förökades, blev det ett muttrande hos de grekisktalande mot de hebreiska: att deras änkor blev förbisedda vid den dagliga betjäningen.²Och de tolv kallade till sig mängden av lärjungarna och sade: ”Det är inte till behag att vi lämnar Guds ord för att betjäna vid bord.³Men tillse, syskon, män från er som är omvittnade, sju fulla av Ande och vishet som vi ska insätta över detta behov.⁴Men vi ska ständigt vara i bönen och i ordets tjänst.”

⁵Och ordet var till behag inför hela mängden, och de utvalde Stefanos, en man full av tro och helig Ande, och Filippos och Prochoros och Nikanor och Timon och Parmenas och Nikolaos, en antiochensk proselyt.⁶Dessa ställde de inför apostlarna, och de bad och lade på dem händerna.

⁷Och Guds ord växte, och lärjungarnas antal i Jerusalem förökades mycket. Och en stor skara av prästerna började hörsamma tron. Stefanos grips

⁸Och Stefanos, full av nåd och kraft, gjorde stora under och tecken bland folket.⁹Men upp stod några av dem från synagogan som kallades libertiners och kyreneers och alexandriners och av dem från Kilikien och Asien och diskuterade med Stefanos.¹⁰Och de mäktade inte att stå emot visheten och Anden med vilken han talade.

¹¹Då intalade de män som sade att: ”Vi har hört honom tala hädiska ord mot Mose och Gud.”¹²Och de rörde upp folket och de äldste och de skriftlärda, och de stod där och ryckte med sig honom och förde till Sanhedrin.¹³Och de ställde fram lögnaktiga vittnen som sade: ”Den där människan slutar inte att tala ord mot denna heliga plats och lagen.¹⁴För vi har hört honom säga att den där Jesus nazorén ska riva ner denna plats och ändra på sederna som Mose har överlämnat åt oss.”¹⁵Och då blickade på honom alla som satt i Sanhedrin, och de såg hans ansikte som en ängels ansikte. Stefanos tal

¹Och översteprästen frågade: ”Om detta förhåller sig så?”²Och han sade: ”Män, bröder och fäder! Lyssna: Abraham
Härlighetens Gud visade sig för vår fader Abraham när han var i Mesopotamien, innan han bosatte sig i Harran.³ Och han sade till honom: Gå ut från ditt land och från din släkt och kom till det land som jag ska visa dig.⁴Då gick han ut från kaldeernas land och bosatte sig i Harran. Och därifrån, efter att hans far hade dött, förflyttade han honom till detta land i vilket ni nu bor.

⁵Och han gav honom inget arv i det, inte ens ett fotsäte. Och han lovade att ge honom det för behållning, och till hans säd med honom, fastän han inte hade barn.⁶ Och så talade Gud, att: Hans säd ska vara utböling i ett främmande land, och man ska förslava den och göra illa i fyrahundra år.⁷Och folkslaget som de fasttjänar ska jag döma, sade Gud. Och efter detta ska de gå ut och dyrka mig på denna plats.⁸Och han gav honom omskärelsens förbund. Och så avlade han Isaak och omskar honom den åttonde dagen, och Isaak Jakob, och Jakob de tolv patriarkerna. Josef

⁹Och patriarkerna blev avundsamma och lämnade bort Josef till Egypten. Och Gud var med honom¹⁰och tog honom ut ur alla hans vedermödor och gav honom nåd och vishet inför farao, kung av Egypten. Och han insatte honom som styresman över Egypten och [över] hela sitt hus.

¹¹Men det kom svält över hela Egypten och Kanaan och stor nöd, och inget foder fann våra fäder.¹²Men när Jakob hörde att det fanns brödsäd i Egypten, sände han ut våra fäder en första gång.¹³Och vid den andra gången gav sig åter Josef till känna för sina bröder, och det blev uppenbart för farao om Josefs släkte.¹⁴Och Josef sände bud och kallade dit Jakob sin far och hela släkten med sjuttiofem själar.¹⁵Och Jakob gick ner till Egypten och avled, han och våra fäder.¹⁶Och de förflyttades till Sykem och lades i den grav som Abraham hade anskaffat för ett värde i silver från Emmors söner i Sykem.

¹⁷Men medan tiden närmade sig för löftet som Gud hade bekänt för Abraham växte folket och förökades i Egypten,¹⁸ ända tills det uppstod en annan kung [över Egypten ] som inte kände Josef.¹⁹Denne överlistade vårt släkte och gjorde [våra] fäder illa, så att han gjorde deras spädbarn utsatta för att inte bevaras vid liv. Mose

²⁰Vid den tiden föddes Mose, och han var stilig inför Gud. Han föddes upp tre månader i faderns hus,²¹och när han sattes ut, tog faraos dotter upp honom och födde upp honom åt sig själv till son.²²Och Mose fostrades i all egyptiernas vishet och var mäktig i sina ord och gärningar.

²³Men när det hade uppfyllts för honom en fyrtioårig tid, kom det upp på hans hjärta att besöka sina bröder, Israels söner.²⁴Och när han såg en lida orätt, värnade han och gjorde rättskipning mot nedtryckaren och slog egyptiern.²⁵Och han antog att [hans] bröder skulle förstå att Gud genom hans hand ger frälsning åt dem. Men de förstod inte.²⁶Och den påföljande dagen visade han sig för dem medan de bråkade, och han började försona ihop dem till frid och sade: Män, bröder är ni! Varför gör ni orätt mot varandra?²⁷ Men den som gjorde orätt mot sin nästa stötte ifrån sig honom och sade: Vem har insatt dig som ledare och rättsdomare över oss?²⁸Inte vill du avrätta mig på samma sätt som du avrättade egyptiern?²⁹Och Mose flydde vid det ordet, och han blev en utböling i Madiams land där han avlade två söner.

³⁰Och när fyrtio år hade uppfyllts, visade sig för honom i ödemarken vid berget Sinai en ängel i en låga av eld från en törnbuske.³¹Och Mose såg och var förundrad över synen, och när han gick fram för att beakta kom Herrens röst:³² Jag är dina fäders Gud, Abrahams och Isaaks och Jakobs Gud. Och Mose blev darrande och vågade inte beakta.³³ Men Herren sade till honom: Lossa sandalen från dina fötter. För platsen på vilken du står är helig jord.³⁴Jag har seende sett illabehandlingen av mitt folk i Egypten, och deras suckan har jag hört, och jag har stigit ner för att ta ut dem. Och nu, kom: jag ska sända dig till Egypten.

³⁵Denne Mose som de förnekade när de sade: Vem har insatt dig som ledare och rättsdomare?, denne har Gud sänt som [både] ledare och återlösare med handen från ängeln som visade sig för honom i törnbusken.³⁶Denne förde ut dem och gjorde under och tecken i Egyptens land och i Röda havet och i ödemarken fyrtio år.³⁷ Det är denne Mose som sade till Israels söner: En profet åt er ska Gud låta uppstå från era bröder, som mig.³⁸Det är denne som var i församlingen i ödemarken, med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra fäder, och som mottog levande utsagor att ge till oss.

³⁹Honom ville inte våra fäder vara hörsamma, utan de stötte ifrån sig och vände sig i sina hjärtan till Egypten⁴⁰ och sade till Aaron: Gör oss gudar som ska gå före oss! För den där Mose som förde oss ut ur Egyptens land, vi vet inte vad som hänt honom.⁴¹Och de gjorde en kalv under de dagarna, och bar upp offer åt avguden och fröjdade sig över sina händers verk.⁴² Men Gud vände sig bort och utlämnade dem till att dyrka himlens här, så som det är skrivet i profeternas bok:Inte frambar ni slaktoffer och offer åt migfyrtio år i ödemarken, Israels hus?⁴³Och ni tog upp Moloks tabernakel och [er] gud Refans stjärna,förebilderna som ni gjort för att tillbe dem.Och jag ska förflytta er bortom Babylon.

⁴⁴Vittnesbördets tabernakel hade våra fäder i ödemarken, så som han som talade till Mose hade förordnat att göra det, efter förebilden som han sett.⁴⁵Detta förde också våra fäder in när de övertog tillsammans med Jesus , vid behållningen efter folken som Gud stötte bort från våra fäders ansikte, fram till Davids dagar.⁴⁶Han fann nåd inför Gud och bad om att få finna en hydda för Jakobs hus ,⁴⁷men det blev Solomon som byggde för honom ett hus.

⁴⁸Men den Högste bor inte i något handgjort, så som profeten säger:⁴⁹ Himlen är mig en tron, och jorden en fotpall för mina fötter.Vilket hus ska ni bygga för mig, säger Herren,eller vad för plats för min vila?⁵⁰Har inte min hand gjort allt detta?Avslutande anklagelse

⁵¹Hårdnackade och oomskurna till hjärtan och öronen faller ni ständigt emot den heliga Anden: såsom era fäder, också ni.⁵²Vem av profeterna har inte era fäder förföljt? Och de dödade dem som förebådade om den Rättfärdiges ankomst, och nu har ni blivit hans förrädare och mördare,⁵³ni som har fått lagen genom änglars förordningar och inte iakttagit.” Stefanos stenas

⁵⁴Men när de hörde detta, var de söndersågade i sina hjärtan och gnisslade tänderna mot honom.⁵⁵Men han var full av helig Ande och blickade mot himlen, och han såg Guds härlighet och Jesus stående vid Guds högra sida.⁵⁶Och han sade: ”Se: jag skådar himlarna uppöppnade och Människosonen stående vid Guds högra sida.”

⁵⁷Men skrikande med väldig röst höll de ihop sina öron och stormade förenade mot honom,⁵⁸och de drev ut honom utanför staden och började stena. Och vittnena lade bort sina mantlar vid fötterna hos en ung man kallad Saul.⁵⁹Och de stenade Stefanos, medan han åkallade och sade: ”Herre Jesus, motta min ande.”⁶⁰Och han satte ner knäna och skrek med väldig röst: ”Herre, ställ inte mot dem denna synd!” Och sedan han sagt detta, insomnade han.

¹Och Saul var samtyckande till hans avrättning. Församlingen förföljs och sprids ut
Och det kom på den dagen en stor förföljelse över församlingen i Jerusalem, och alla spreds ut över Judeens och Samariens trakter utom apostlarna.²Och vördsamma män bar bort Stefanos och gjorde stor sorgeyttring över honom.

³Men Saul härjade församlingen och gick in i husen, och han släpade fram män och kvinnor och överlämnade till fängelse. Filippos i Samarien

⁴De utspridda gick nu omkring och evangeliserade om ordet.⁵Och Filippos kom ner till Samarias stad och förkunnade för dem Kristus.⁶Och skarorna aktade förenade på det som sades av Filippos, under det att de hörde och såg tecknen som han gjorde.⁷För från många av dem som hade orena andar kom de ut, ropande med väldig röst, och många förlamade och halta blev botade.⁸Och det blev stor glädje i den staden.

⁹Men en man vid namn Simon fanns sedan tidigare i staden, och han utövade magi och mystifierade folkslaget i Samarien och sade sig själv vara en stor man.¹⁰På honom aktade alla, från liten till stor, och sade: ”Denne är Guds kraft, den som kallas stor.”¹¹Och de aktade på honom, eftersom han en avsevärd tid med magierna hade mystifierat dem.¹²Men när de trodde på Filippos, som evangeliserade om Guds rike och Jesu Kristi namn, döptes både män och kvinnor.¹³Och Simon kom också själv till tro, och väl döpt var han ständigt hos Filippos. Och när han skådade tecken och stora kraftgärningar som skedde var han utom sig. Apostlabesök i Samarien

¹⁴Men apostlarna i Jerusalem hörde att Samarien hade välkomnat Guds ord, och de sände till dem Petrus och Johannes.¹⁵Dessa kom ner och bad för dem, att de skulle få ta emot helig Ande.¹⁶För ännu var den inte fallen över någon av dem, utan de var bara döpta in i Herren Jesu namn.¹⁷Då lade de händerna på dem, och de fick ta emot helig Ande.

¹⁸Men när Simon såg att det är genom apostlarnas handpåläggning Anden ges, frambar han åt dem pengar¹⁹och sade: ”Ge även mig denna auktoritet, så att den på vilken jag lägger händerna får ta emot helig Ande.”²⁰Men Petrus sade till honom: ”Ditt silver må med dig vara till fördärvet! För Guds fria gåva antog du förvärvas med pengar.²¹Du har ingen del eller lott i detta ord. För ditt hjärta är inte rakt inför Gud.²²Ändra nu sinne från denna din ondska och bönfall Herren, om då ditt hjärtas tanke ska förlåtas dig.²³För i bitterhets galla och orätts band ser jag att du är.”²⁴Och Simon svarade och sade: ”Bönfall ni för mig till Herren, så att inget kommer över mig av det ni sagt.”

²⁵Sedan de nu vittnat och talat Herrens ord återvände de mot Jerusalem, och många av samariernas byar evangeliserade de. Den etiopiske hovmannen

²⁶Men en Herrens ängel talade till Filippos och sade: ”Stå upp och vandra vid middagstid på vägen som går ner från Jerusalem till Gaza. Den är öde.” ²⁷Och han stod upp och gick.
Och se: en etiopisk man, eunuck och makthavare hos Kandake, etiopiers drottning, som var över hela hennes skattförråd. Han hade kommit och tillbett i Jerusalem²⁸och var nu återvändande och satt på sin kärra och läste profeten Esaias.²⁹Och Anden sade till Filippos: ”Gå fram och anslut dig till den där kärran.”

³⁰Och Filippos sprang fram och hörde honom läsa profeten Esaias, och han sade: ”Förstår du alltså det du läser?”³¹Och han sade: ”Hur skulle jag då kunna det, om ingen vägleder mig?” Och han uppmanade Filippos att stiga upp och sätta sig med honom.³² Och avsnittet i Skriften som han var och läste var detta:Som ett får fördes till slakt,och som ett offerlamm inför den som klipper det är ljudlöst,så öppnar han inte sin mun.³³I [hans] låghet blev hans dom bort tagen.Hans släkte, vem ska skildra det?För hans liv tas bort från jorden.

³⁴Och eunucken svarade Filippos och sade: ”Jag bönfaller dig: om vem säger profeten detta? Om sig själv eller om någon annan?”³⁵Och då öppnade Filippos sin mun och började från denna Skrift och evangeliserade för honom om Jesus.

³⁶Och när de for längs vägen kom de till lite vatten, och eunucken säger: ”Se: vatten! Vad hindrar att jag blir döpt?” ³⁸Och han befallde att kärran skulle stå. Och båda steg ner i vattnet, både Filippos och eunucken, och han döpte honom.³⁹Men när de steg upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande Filippos. Och eunucken såg honom inte mer, för han for sin väg glad.

⁴⁰Men Filippos befann sig i Azotos , och han gick omkring och evangeliserade alla städerna tills han kom till Caesarea. Sauls omvändelse

¹Men Saul, som fortfarande andades av hot och mord mot Herrens lärjungar, gick till översteprästen²och begärde från honom brev till Damaskus för synagogorna: att om han fann några som var av Vägen, både män och kvinnor, skulle han föra dem bundna till Jerusalem.

³Men under det att han for hände det att han närmade sig Damaskus, och plötsligt blixtrade omkring honom ett ljus från himlen.⁴Och han föll till jorden, och hörde en röst som sade till honom: ”Saul, Saul! Varför förföljer du mig?”⁵Och han sade: ”Vem är du, Herre?” Och han: ”Jag är Jesus. Den du förföljer.⁶Men stå upp och gå in i staden, och det ska talas till dig vad du måste göra.”⁷Och männen som reste med honom stod mållösa, då de hörde rösten men inte skådade någon.

⁸Och Saul reste sig från jorden, men fast hans ögon var öppnade såg han ingen. Och de ledde honom vid handen och förde in i Damaskus.⁹Och han var tre dagar utan att se, och han åt inte eller drack.

¹⁰Men det fanns en lärjunge i Damaskus vid namn Ananias. Och till honom sade Herren i en syn: ”Ananias!” Och han sade: ”Se: här är jag, Herre.”¹¹Och Herren till honom: ”Stå upp och gå till det gatustråk som kallas Raka och sök i Judas hus en vid namn Saul från Tarsos. För se: han ber,¹²och han har sett en man vid namn Ananias komma in och lägga på honom händer så att han ser igen.”

¹³Men då svarade Ananias: ”Herre, jag har hört av många om denne man, hur mycket ont mot dina heliga han har gjort i Jerusalem.¹⁴Och här har han auktoritet från översteprästerna att fängsla alla som åkallar ditt namn.”¹⁵Men Herren sade till honom: ”Gå. För ett utvaldhetens kärl är mig denne, för att bära mitt namn inför folkslag och kungar och Israels söner.¹⁶För jag ska visa honom hur mycket han för mitt namn måste lida.”

¹⁷Och Ananias gick iväg och kom in i huset, och han lade på honom händerna och sade: ”Saul, broder! Herren har sänt mig, Jesus som visade sig för dig på vägen som du gick, för att du ska se igen och bli fylld av helig Ande.”¹⁸Och direkt föll det av från hans ögon som fjäll, och han såg igen och stod upp och blev döpt.¹⁹Och sedan han tagit föda blev han styrkt. Saul predikar Jesus
Och han blev hos lärjungarna i Damaskus några dagar,²⁰och direkt i synagogorna började han förkunna Jesus, att denne är Guds Son.²¹Och alla som hörde blev utom sig och sade: ”Är det inte denne som i Jerusalem utplånade dem som åkallar detta namn? Och hit har han kommit för detta, för att föra dem bundna till översteprästerna.”²²Men Saul fick mer kraft, och han fick judarna som bodde i Damaskus i förvirring när han lade ihop det att denne är Kristus.

²³Men när det hade uppfyllts åtskilliga dagar, samrådde judarna om att röja bort honom.²⁴Dock blev det känt för Saul om deras komplott. Och noga vaktade de också portarna både dag och natt för att röja bort honom,²⁵men hans lärjungar tog om natten och sänkte ner honom genom muren och firade ner i en korg.

²⁶Och framkommen till Jerusalem försökte han ansluta sig till lärjungarna. Och alla fruktade honom och trodde inte att han är en lärjunge.²⁷Men Barnabas tog tag och förde honom till apostlarna. Och han skildrade för dem hur han på vägen hade sett Herren, och att han hade talat till honom, och hur han i Damaskus hade varit frimodig i Jesu namn.²⁸Och sedan var han hos dem och gick in och gick ut i Jerusalem, frimodig i Herrens namn.²⁹Och han talade och diskuterade med de grekisktalande, men de tog sig för att röja bort honom.³⁰Och när syskonen insåg det, förde de ner honom till Caesarea och sände iväg honom till Tarsos.

³¹Församlingen över hela Judeen och Galileen och Samarien hade nu frid, uppbyggd och vandrande i fruktan för Herren, och förökades genom den heliga Andens uppmuntran. Petrus i Lydda och Joppe

³²Och det hände sig att Petrus, som gick omkring bland alla, kom ner även till de heliga som bodde i Lydda.³³Och han fann där en man vid namn Aeneas, sedan åtta år liggande på en madrass. Han var förlamad.³⁴Och till honom sade Petrus: ”Aeneas, Jesus Kristus helar dig. Stå upp och bred ut täcket för dig själv.” Och direkt stod han upp.³⁵Och alla som bodde i Lydda och Saron såg honom, och de vände om till Herren.

³⁶Men i Joppe fanns en lärjunginna vid namn Tabitha, som uttolkad kallas Dorkas . Hon var full av goda gärningar och allmosor som hon gjorde.³⁷Men det hände sig under de dagarna att hon blev sjuk och dog, och man badade och lade henne på övervåningen.³⁸Men då Lydda är nära Joppe och lärjungarna hade hört att Petrus är i staden, sände de två män till honom och vädjade: ”Tveka inte att komma över till oss.”

³⁹Och Petrus stod upp och gick med dem. När han kom fram, förde de upp honom till övervåningen. Och framför honom stod alla änkorna och grät och visade tunikor och mantlar som hon hade gjort medan hon var hos dem, Dorkas.⁴⁰Men Petrus drev ut alla utanför och satte ner knäna och bad. Och han vände om mot kroppen och sade: ”Tabitha, stå upp!” Och hon öppnade sina ögon, och när hon såg Petrus satte hon sig upp.⁴¹Och han gav henne en hand och lät henne stå upp, och han ropade på de heliga och änkorna och ställde fram henne levande.⁴²Och det blev känt över hela Joppe, och många kom till tro på Herren.

⁴³Och det hände sig att han åtskilliga dagar blev kvar i Joppe hos en Simon garvaren. Cornelius ser en syn

¹Men en man i Caesarea vid namn Cornelius, en centurion från kohorten som kallades den italiska,²som var from och fruktade Gud med hela sitt hus och gjorde många allmosor till folket och ständigt bönföll Gud,³såg i en syn uppenbart ungefär runt dagens nionde timme en Guds ängel, som kom in till honom och sade till honom: ”Cornelius!”

⁴Och han blickade på honom och blev förskräckt, och sade: ”Vad är det, Herre?” Och han sade till honom: ”Dina böner och dina allmosor har stigit upp till minne inför Gud.⁵Och nu: skicka män till Joppe och skicka efter en Simon som även kallas Petrus.⁶Denne är gäst hos en Simon garvaren, som har ett hus vid havet.”

⁷Och när ängeln som talade med honom hade gått bort, ropade han på två av hustjänarna och en from soldat från dem som ständigt var hos honom,⁸och han utlade alltsammans för dem och sände dem till Joppe. Petrus ser en syn

⁹Och dagen därpå, medan de var på väg och närmade sig staden, steg Petrus upp på hustaket för att be runt sjätte timmen .¹⁰Och han blev hungrig och ville smaka något. Men medan man förberedde, kom det över honom en extas.¹¹Och han skådar himlen öppnad och ett nedkommande kärl som en stor linneduk, som i fyra hörn sänks ner på jorden.¹²I det fanns alla jordens fyrfotadjur och kräldjur och himlens fåglar.¹³Och det kom en röst till honom: ”Stå upp, Petrus! Slaktoffra och ät.”¹⁴Men Petrus svarade: ”Alls inte, Herre! För aldrig har jag ätit något oheligt och orent.”¹⁵Och en röst kom åter för andra gången till honom: ”Det Gud har renat ska inte du vanhelga.”¹⁶Och detta hände tre gånger, och direkt lyftes kärlet upp till himlen.

¹⁷Och medan Petrus inom sig var djupt villrådig vad synen kunde vara som han hade sett, se: männen som var utsända av Cornelius hade frågat sig fram till Simons hus och stod vid porthuset,¹⁸och de ropade och efterhörde om Simon som även kallas Petrus här är gäst.¹⁹Och medan Petrus reflekterade noga kring synen, sade honom Anden: ”Se: tre män som söker dig.²⁰Men stå upp och kom ner och gå med dem utan att dividera . För jag har sänt dem.”

²¹Och Petrus kom ner till männen och sade: ”Se: jag är den ni söker. Vad är orsaken för vilken ni är här?”²²Och de sade: ”Centurionen Cornelius, en man som är rättfärdig och fruktar Gud och är omvittnad av hela judarnas folkslag, har fått uppenbarelse av en helig ängel att skicka efter dig till hans hus och höra ord från dig.”²³Han bjöd då in dem och hade dem som gäster. Petrus möter Cornelius
Men dagen därpå stod han upp och gick ut med dem, och några av syskonen från Joppe gick med honom.²⁴Och dagen därpå kom de till Caesarea. Och Cornelius var i förväntan på dem och hade sammankallat sina släktingar och de nödvändiga vännerna.²⁵Och när det hände sig att Petrus gick in, mötte honom Cornelius och föll ner vid fötterna och tillbad.²⁶Men Petrus reste upp honom och sade: ”Stå upp. Även jag själv är en människa.”

²⁷Och sampratande med honom gick han in och finner många sammankomna.²⁸Och han sade till dem: ”Ni vet hur det är olagligt för en judisk man att ansluta sig eller komma till en utbörding. Och mig har Gud visat att ingen människa ska man kalla ohelig eller oren.²⁹Därför kom jag också ovedersägligt när man skickade efter mig. Jag efterhör nu: Av vilken anledning har ni skickat efter mig?”

³⁰Och Cornelius sade: ”För fyra dagar sedan var jag fram till denna timme, den nionde, och bad i mitt hus. Och se, en man stod inför mig i glansfull skrud³¹och säger: Cornelius, din bön har blivit hörd och dina allmosor ihågkomna inför Gud.³²Skicka nu bud till Joppe och kalla hit Simon som även kallas Petrus. Denne är gäst i garvaren Simons hus vid havet.³³Med detsamma skickade jag då bud till dig, och du gjorde väl som kom hit. Nu är vi alltså alla här inför Gud för att höra allt som förordnats dig av Herren.” Petrus tal i Cornelius hus

³⁴Och Petrus öppnade munnen och sade: ”I sanning begriper jag att Gud inte är partisk.³⁵Nej, i varje folkslag är den som fruktar honom och utför rättfärdighet välkommen hos honom.³⁶Ordet [som] han sände till Israels söner när han evangeliserade om frid genom Jesus Kristus – han är allas Herre –³⁷det vet ni om, det ord som har hänt över hela Judeen, börjande från Galileen efter det dop som Johannes förkunnade:³⁸Jesus från Nazareth, hur Gud smorde honom med helig Ande och kraft. Han gick omkring och gjorde väl och helade alla som var förtryckta av djävulen, för Gud var med honom.³⁹Och vi är vittnen till allt som han gjorde, både i judarnas trakt och [i] Jerusalem.
Honom som de till och med avrättade genom att hänga upp på trä,⁴⁰denne har Gud uppväckt den tredje dagen och låtit honom bli uppenbar –⁴¹inte för hela folket, utan för vittnen i förväg handvalda av Gud, för oss som åt och drack med honom efter att han uppstått från de döda.⁴²Och han instruerade oss att förkunna för folket och vittna att denne är den som är bestämd av Gud som domare för levande och döda.⁴³Om denne vittnar alla profeterna att synders förlåtelse genom hans namn får var och en som tror på honom.” Anden utgjuten över folkslagen

⁴⁴Medan Petrus ännu talade dessa ord, föll den heliga Anden över alla som hörde ordet.⁴⁵Och de troende av omskärelsen som hade kommit med Petrus blev utom sig, att även över folkslagen hade den heliga Andens fria gåva blivit utgjuten.⁴⁶För de hörde dem tala med tungor och göra Gud stor.
Då svarade Petrus:⁴⁷”Inte kan väl någon hindra vattnet, att dessa inte döps? De har fått ta emot den heliga Anden såsom också vi.”⁴⁸Och han förordnade att de skulle döpas i Jesu Kristi namn. Sedan frågade de honom om att bli kvar några dagar. Petrus rapport om folkslagen

¹Och apostlarna och syskonen som var i Judeen hörde att även folkslagen hade välkomnat Guds ord.²Men när Petrus gick upp till Jerusalem, dividerade de av omskärelsen med honom³och sade att: ”Du har gått in till män som har förhud och ätit med dem!”

⁴Och Petrus började och lade ut för dem i följd och sade:⁵”Jag var i staden Joppe och bad. Och jag såg i extas en syn, där det kom ner ett kärl som en stor linneduk, som i fyra hörn sänktes ner från himlen och kom ända till mig.⁶In i den blickade jag och beaktade, och såg jordens fyrfotadjur och vilddjur och kräldjur och himlens fåglar.⁷Och jag hörde också en röst som sade till mig: Stå upp, Petrus! Slaktoffra och ät.⁸Och jag sade: Alls inte, Herre! För något oheligt eller orent har aldrig gått in i min mun.⁹Men det svarade en röst för andra gången från himlen: Det Gud har renat ska inte du vanhelga.¹⁰Och detta hände tre gånger, och åter drogs alltsammans upp till himlen.

¹¹Och se: med detsamma stod tre män vid huset i vilket vi var, utsända från Caesarea till mig.¹²Och Anden sade till mig att gå med dem utan att dividera . Och med mig kom även dessa sex bröder, och vi gick in i mannens hus.¹³Och han berättade för oss hur han hade sett ängeln i hans hus stå och säga: Sänd bud till Joppe och skicka efter Simon som även kallas Petrus.¹⁴Han ska tala ord till dig genom vilka du ska bli frälst, du och hela ditt hus.

¹⁵Och under det att jag började tala föll den heliga Anden över dem, såsom också över oss i begynnelsen.¹⁶Och jag kom ihåg Herrens ord, hur han sade: Johannes döpte med vatten, men ni ska bli döpta i helig Ande.¹⁷Om nu Gud gav likadan fri gåva till dem som även till oss, när vi kom till tro på Herren Jesus Kristus, vem var jag, mäktig att hindra Gud?”

¹⁸Och när de hörde detta, höll de sig stilla och ärade Gud och sade: ”Även åt folkslagen har alltså Gud gett sinnesändringen till liv.” Evangeliet når Antiochia

¹⁹De som nu var utspridda av nöden som kom vid Stefanos gick omkring ända till Fenicien och Cypern och Antiochia, och de talade inte ordet till någon utom bara judar.²⁰Men det fanns några av dem, cypriotiska och kyreneiska män, som kom till Antiochia och talade även till de grekisktalande och evangeliserade om Herren Jesus.²¹Och Herrens hand var med dem, och ett stort antal som kom till tro vände om till Herren.

²²Och ordet hördes i öronen hos församlingen som var i Jerusalem om dem, och de sände iväg Barnabas ända till Antiochia.²³När han kom fram och såg nåden från Gud, gladde han sig och uppmanade alla till hjärtats föresats att vara kvar vid Herren.²⁴För han var en god man, och full av helig Ande och tro. Och en avsevärd skara tillfördes Herren.

²⁵Och han gick ut till Tarsos för att söka upp Saul,²⁶och han fann och förde till Antiochia. Och det hände sig för dem att de också ett helt år samlades i församlingen och undervisade en avsevärd skara, och att det först var i Antiochia lärjungarna betitlades kristna.

²⁷Men i dessa dagar kom det från Jerusalem ner profeter till Antiochia.²⁸Och upp stod en av dem, vid namn Agabos, och angav genom Anden att det skulle bli en väldig svält över hela den bebodda världen. Den kom under Claudius.²⁹Och från lärjungarna, så som man hade välstånd, bestämde de att var och en av dem skulle skicka till betjäning för syskonen som bodde i Judeen.³⁰Det gjorde de också, och sände till de äldste genom Barnabas och Sauls hand. Petrus fängslas och räddas

¹Men vid den tiden lade kung Herodes på händerna för att göra illa mot några av dem från församlingen.²Och han avrättade Jakob, Johannes bror, med svärd.³Och när han såg att det är till behag för judarna, tillade han att ta fast även Petrus. Och det var dagarna för det osyrade brödets högtid.⁴När han även hade fångat honom, satte han i fängelse och överlämnade åt fyra fyrmannagrupper av soldater att vakta honom, och önskade efter påsken föra upp honom inför folket.⁵Petrus bevakades nu i fängelset. Men bön hölls ihärdigt av församlingen till Gud för honom.

⁶Och när Herodes skulle föra fram honom, den natten var Petrus sovande mellan två soldater, bunden med två kedjor. Och vakter för dörren bevakade fängelset.⁷Och se: en Herrens ängel stod där, och ett ljus sken i rummet. Och han slog Petrus sida och väckte honom och sade: ”Stå upp med hast!” Och kedjorna föll av honom från händerna.⁸Och ängeln sade till honom: ”Bälta dig och sko dig med dina sandaler.” Och han gjorde så. Och han säger till honom: ”Klä dig i din mantel och följ mig.”⁹Och han gick ut och följde, och han förstod inte att det är sant som sker genom ängeln, utan tänkte sig se en syn.

¹⁰Och de gick genom första vaktposten, och andra, och kom till järnporten som förde in i staden. Av sig själv öppnades den för dem, och de kom ut och gick fram längs ett stråk . Och direkt avlägsnade sig ängeln från honom.¹¹Och Petrus kom till sig själv och sade: ”Nu vet jag sannerligen att Herren har sänt ut sin ängel och tagit mig ut från Herodes hand, och från all förväntan hos judarnas folk.”

¹²Och när han insåg detta gick han till huset hos Maria, mor till Johannes som även kallades Markus, där det fanns åtskilliga sammanfylkade och bedjande.¹³Och när han bultade på porthusets dörr, kom det fram en tjänsteflicka för att hörsamma vid namn Rhode.¹⁴Och när hon kände igen Petrus röst, öppnade hon av glädjen inte porthuset utan sprang in och berättade att Petrus står framför porthuset.¹⁵Och de sade till henne: ”Du är galen!” Men hon insisterade att det förhöll sig så, och då sade de: ”Hans ängel är det.”

¹⁶Men Petrus fortsatte bulta, och när de öppnade såg de honom och blev utom sig.¹⁷Men han vinkade [åt dem ] med handen att tiga, och skildrade för dem hur Herren hade fört ut honom ur fängelset. Och han sade: ”Berätta detta för Jakob och syskonen.” Och han gick ut och vandrade till en annan plats.

¹⁸Men när det blev dag, var det inte lite upprördhet bland soldaterna. Vad hade det då blivit av Petrus?¹⁹Och sedan Herodes sökt efter honom och inte funnit, förhörde han vakterna och befallde att de skulle föras bort. Och han for ner från Judeen till Caesarea och stannade. Herodes död

²⁰Men han var ilsket stridande mot tyrier och sidonier. Och förenade var de där hos honom, och sedan de övertygat Blastos som var över kungens sängkammare bad de om fred, eftersom deras trakt fick näring av den kungliga.

²¹Och på förordnad dag iklädde sig Herodes kunglig skrud och satte sig på domarsätet och höll tal till dem.²²Och folksamlingen utropade: ”Guds röst och inte en människas!”²³Men genast slog honom en Herrens ängel, därför att han inte gav äran till Gud. Och han blev maskäten och gav upp själen. PAULUS FÖRSTA MISSIONSRESA (Kap 13:4–14:28) Barnabas och Saul avskilda

²⁴Men Guds ord växte och förökades.²⁵Och Barnabas och Saul återvände sedan de i Jerusalem hade uppfyllt tjänsten, och tog med sig Johannes som även kallades Markus.

¹Men det fanns i Antiochia i församlingen som var där profeter och lärare: Barnabas, och Symeon som kallades Niger , och Lucius kyrenén, och Manaen som var Herodes tetrarkens fosterbror, och Saul.²Och när de tjänstgjorde inför Herren och fastade, sade den heliga Anden: ”Avskilj nu åt mig Barnabas och Saul för det verk till vilket jag kallat dem.”³Då fastade de och bad och lade händerna på dem, och släppte iväg dem. På Cypern

⁴Utskickade av den heliga Anden gick de nu ner till Seleukia, och därifrån avseglade de till Cypern.⁵Och komna till Salamis predikade de Guds ord i judarnas synagogor. Och de hade även Johannes som undertjänare.

⁶Och de gick genom hela ön ända till Pafos och fann en man som var magiker, en judisk falsk profet vars namn var Barjesus.⁷Han var med prokonsuln Sergius Paulus, en förståndig man. Denne kallade till sig Barnabas och Saul och sökte få höra Guds ord.⁸Men emot dem ställde sig Elymas magikern – för så översätts hans namn – och sökte förvrida prokonsuln från tron.

⁹Men Saul, som även kallades Paulus, fylldes av helig Ande och blickade på honom¹⁰och sade: ”O du som är full av allt svek och allt fiffel, djävulens son, fiende till all rättfärdighet! Ska du inte sluta att förvrida Herrens raka vägar?¹¹Och nu, se: Herrens hand är över dig, och du ska bli blind och inte se solen fram till en bestämd tid.” Och genast föll över honom töcken och mörker, och han drog omkring och sökte handledare.¹²Då, när prokonsuln såg det som hänt, kom han till tro, överväldigad inför Herrens lära. I Antiochia i Pisidien

¹³Och de kring Paulus lade ut från Pafos och kom till Perge i Pamfylien. Men Johannes drog bort från dem och återvände till Jerusalem.¹⁴Men själva gick de igenom från Perge och kom fram till Antiochia i Pisidien, och de gick in i synagogan på sabbatsdagen och satte sig.¹⁵Och efter läsningen av lagen och profeterna sände synagogföreståndarna bud till dem och sade: ”Män, bröder! Om det finns hos er något ord av uppmuntran till folket, säg det.”

¹⁶Och Paulus stod upp och vinkade med handen och sade: ”Män, israeliter och ni som fruktar Gud! Hör:¹⁷Detta Israels folks Gud utvalde våra fäder, och folket upphöjde han under vistelsen i Egyptens land. Och med hög arm förde han dem ut ur det,¹⁸och ungefär en fyrtioårig tid bar han deras sätt i ödemarken.¹⁹Och han tog ner sju folkslag i Kanaans land och gav deras land som arv,²⁰ungefär fyrahundra och femtio år.
Och efter detta gav han domare fram till profeten Samuel.²¹Och därifrån begärde de en kung, och Gud gav dem Saul, son till Kis, en man av Benjamins stam, i fyrtio år.²² Och han flyttade på honom och reste upp David för dem till kung. Om honom har han också sagt och vittnat: Jag har funnit David, Jessais son, en man efter mitt hjärta. Han ska göra alla mina viljor.

²³Från dennes säd har Gud efter löfte fört fram för Israel en Frälsare: Jesus,²⁴sedan Johannes i förväg förkunnat framför ansiktet för hans ingång ett dop av sinnesändring för hela Israels folk.²⁵Och när Johannes skulle uppfylla loppet, sade han: Vad förmodar ni att jag är? Det är inte jag, utan se: en kommer efter mig, och jag är inte värdig att lossa hans sandal från fötterna.

²⁶Män, bröder, söner av Abrahams släkte och de bland er som fruktar Gud! Till oss har ordet om denna frälsning sänts ut.²⁷För de som bor i Jerusalem och deras ledare förstod honom inte, och profeternas röster som vid varje sabbat läses uppfyllde de när de dömde honom.²⁸Och fast de ingen orsak värd döden fann, begärde de att Pilatus skulle avrätta honom.²⁹Och när de hade fullbordat allt som om honom var skrivet, tog de ner honom från träet och lade i en grav.³⁰Men Gud uppväckte honom från de döda.³¹Han visade sig under många dagar för dem som hade gått upp med honom från Galileen till Jerusalem, de som [nu ] är hans vittnen inför folket.

³²Och vi evangeliserar för er om det löfte som kom till fäderna.³³ Detta löfte har Gud nämligen uppfyllt för barnen, för oss när han lät Jesus uppstå, som det också är skrivet i den andra psalmen:
Min Son är du, jag har idag fött dig.

³⁴ Och att han låtit honom uppstå från de döda, så att han aldrig mer kommer att återvända till förgängelsen, har han så sagt att: Jag ska ge er det gudliga från David, det trofasta.³⁵ Därför säger han också på ett annat ställe: Du ska inte låta din Gudlige se förgängelsen.³⁶För David, när han i sitt eget släkte hade undertjänat Guds plan, insomnade och lades till sina fäder och såg förgängelsen.³⁷Men den som Gud har uppväckt har inte sett förgängelsen.

³⁸Det ska nu vara känt för er, män, bröder, att genom denne predikas för er synders förlåtelse. [Och] från allt som ni inte genom Mose lag har kunnat förklaras rättfärdiga från³⁹blir i denne var och en som tror förklarad rättfärdig.⁴⁰Se nu till att det inte kommer över er som är sagt hos profeterna:⁴¹ Se, ni ringaktare, och förundras och försvinn.För en gärning utför jag i era dagar,en gärning som ni aldrig kommer att troom någon skildrar den för er.”

⁴²Och när de gick iväg, uppmanade man till den följande sabbaten att det skulle talas till dem dessa ord.⁴³Och när synagogan upplöstes, följde många av judarna och de vördande proselyterna Paulus och Barnabas, som talade till dem och började övertyga dem att vara kvar vid Guds nåd.

⁴⁴Den kommande sabbaten samlades nästan hela staden för att höra Herrens ord.⁴⁵Men när judarna såg skarorna, fylldes de av avundsamhet och började säga emot det som talades av Paulus och smädade.

⁴⁶Och frimodiga sade Paulus och Barnabas: ”Till er var det nödvändigt att först tala Guds ord. Då ni nu stöter det ifrån er och inte bedömer er själva värdiga det eoniska livet, se: vi vänder oss till folkslagen.⁴⁷ För så påbjöd oss Herren:Jag har satt dig till ett ljus för folkslagen,för att du ska vara till frälsning ända till det sista av jorden.”

⁴⁸Och när folkslagen hörde det, gladde de sig och ärade Herrens ord och kom till tro, alla som var inordnade till eoniskt liv.⁴⁹Och Herrens ord bars genom hela trakten.

⁵⁰Men judarna viglade upp de vördande anständiga kvinnorna och de främsta i staden, och de hetsade upp en förföljelse mot Paulus och Barnabas och drev ut dem från sitt område.⁵¹Men de skakade ut dammet från fötterna mot dem och gick till Ikonion.⁵²Och lärjungarna uppfylldes av glädje och helig Ande. I Ikonion

¹Och det hände i Ikonion på samma sätt, att de gick till judarnas synagoga och talade så att det av både judar och greker kom till tro en stor mängd.²Men de judar som var ohörsamma hetsade upp och gjorde illa i folkslagens själar mot syskonen.³En avsevärd tid stannade de nu och var frimodiga för Herren, som vittnade om sin nåds ord genom att låta tecken och under ske genom deras händer.

⁴Men mängden i staden splittrades, och några var med judarna och andra med apostlarna.⁵Och när det kom en impuls hos både folkslagen och judarna med deras ledare att skymfa och stena dem,⁶insåg de och tog sin tillflykt till Lykaoniens städer Lystra och Derbe och trakten däromkring.⁷Och där var de och evangeliserade. I Lystra

⁸Och en man i Lystra satt maktlös i fötterna, lam från sin mors moderliv. Han hade aldrig vandrat.⁹Denne lyssnade när Paulus talade. Han blickade på honom och såg att han har tro för att bli frälst,¹⁰och sade med rösten väldig: ”Stå upp på dina fötter rak!” Och han spratt upp och började vandra.

¹¹Och skarorna såg det som Paulus hade gjort, och de höjde sin röst på lykaoniska och sade: ”Gudarna har blivit lika människor och stigit ner till oss!”¹²Och de kallade Barnabas för Zeus och Paulus för Hermes, då nu han var den som styrde med ordet.¹³Och Zeusprästen, som var framför staden, förde fram tjurar och blomsterkransar till portarna med skarorna och ville slaktoffra.

¹⁴Men när apostlarna Barnabas och Paulus hörde det, rev de sönder sina kläder och störtade ut i skaran och skrek¹⁵ och sade: ”Män! Vad är detta ni gör? Även vi är människor med samma natur som ni, och vi evangeliserar för er att från dessa fåfängliga ting vända om till levande Gud, som har gjort himlen och jorden och havet och allt i dem.¹⁶I de gångna släktena lät han alla folkslagen gå sina vägar.¹⁷Ändå har han inte lämnat sig utan vittne, då han frambringar gott och från himlen ger er regn och fruktbärande tider och med föda och fröjd mättar era hjärtan.”¹⁸Och fastän de sade detta, var det knappt att de lugnade ner skarorna till att inte slaktoffra åt dem.

¹⁹Men från Antiochia och Ikonion kom det över judar, och de övertygade skarorna och stenade Paulus och släpade utanför staden, och antog att han hade dött.²⁰Men när lärjungarna omringade honom, stod han upp och gick in i staden. Tillbaka till Antiochia i Syrien
Och dagen därpå gick han ut med Barnabas till Derbe.²¹Och när de hade evangeliserat den staden och gjort åtskilliga till lärjungar, återvände de till Lystra och till Ikonion och till Antiochia,²²medan de stärkte upp lärjungarnas själar och uppmanade dem att bli kvar i tron och sade att: ”Genom många vedermödor måste vi gå in i Guds rike.”²³Och sedan de handvalt åt dem i varje församling äldste, bad de med fastor och överbringade dem åt Herren på vilken de kommit till tro.

²⁴Och de gick genom Pisidien och kom till Pamfylien,²⁵och sedan de talat ordet i Perge gick de ner till Attaleia.²⁶Och därifrån avseglade de till Antiochia, varifrån de var överlämnade åt Guds nåd för det verk som de nu hade uppfyllt.²⁷Och när de kommit fram och samlat församlingen delgav de vad Gud hade gjort tillsammans med dem, och att han för folkslagen hade öppnat trons dörr.²⁸Och de stannade en inte liten tid med lärjungarna. Mötet i Jerusalem

¹Och några som kommit ner från Judeen började lära syskonen att: ”Om ni inte blir omskurna enligt seden från Mose, kan ni inte bli frälsta.”²Och när det blev uppror och en inte liten diskussion för Paulus och Barnabas mot dem, ordnade man så att Paulus och Barnabas och några andra från dem skulle gå upp till apostlarna och de äldste i Jerusalem om denna tvistefråga.³De blev nu hjälpta iväg av församlingen, och gick genom både Fenicien och Samarien medan de utförligt skildrade folkslagens omvändelse, och de gjorde stor glädje för alla syskonen.

⁴Och framkomna till Jerusalem blev de godtagna av församlingen och apostlarna och de äldste, och de delgav vad Gud hade gjort tillsammans med dem.⁵Men fram och upp stod några av dem från fariseernas fraktion som hade kommit till tro, och sade att man måste omskära dem och instruera att hålla fast vid Mose lag.⁶Och då samlades apostlarna och de äldste för att se över kring detta ord.

⁷Och när det hade blivit mycket diskussion, stod Petrus upp och sade till dem: ”Män, bröder! Ni vet att från urtida dagar har Gud bland er utvalt att genom min mun skulle folkslagen få höra evangeliets ord och komma till tro.⁸Och hjärtekännaren Gud har vittnat för dem genom att ge den heliga Anden, liksom även till oss.⁹Och ingen åtskillnad har han gjort mellan oss och dem, när han genom tron renat deras hjärtan.¹⁰Så nu, varför prövar ni Gud genom att lägga ett ok på lärjungarnas hals som varken våra fäder eller vi har mäktat bära?¹¹Nej, genom Herren Jesu nåd tror vi för att bli frälsta, på samma sätt som också dessa.”

¹²Och hela mängden teg. Och de lyssnade på Barnabas och Paulus, som utlade vad Gud hade gjort av tecken och under bland folkslagen genom dem.¹³Och efter att de tigit, svarade Jakob och sade: ”Män, bröder! Hör på mig:¹⁴Symeon har utlagt så som Gud först besökte för att ta ur folkslagen ett folk åt sitt namn.¹⁵Och med detta stämmer profeternas ord, så som det är skrivet:¹⁶ Efter detta ska jag vända återoch återuppbygga Davids fallna hydda.Och det raserade i den ska jag återuppbygga och åter räta upp den,¹⁷för att de återstående av människorna ska söka Herren,och alla folkslagen över vilka mitt namn har åkallats över dem,säger Herren som gör detta,¹⁸
känt sedan eon.

¹⁹Därför bedömer jag att man inte ska anfäkta dem som från folkslagen vänder om till Gud,²⁰utan tillskriva dem att avhålla sig från besmittelserna av avgudarna och från otukten och från det kvävda och från blodet.²¹För Mose har sedan urtida släkten i varje stad dem som förkunnar honom, då han i synagogorna vid varje sabbat läses.” Brevet från församlingen i Jerusalem

²²Då tycktes det gott för apostlarna och de äldste, med hela församlingen, att skicka utvalda män från dem till Antiochia med Paulus och Barnabas: Judas som kallades Barsabbas och Silas, styrande män bland syskonen,²³och skriva genom deras hand:
”Från apostlarna och äldstebröderna. Till dem i Antiochia och Syrien och Kilikien, syskonen från folkslagen: hälsningar .²⁴Då vi nu har hört att några från oss har gått ut och oroat er med ord och skövlat era själar, några som vi inte har kommenderat,²⁵tycktes det gott för oss att bli förenade och utvälja män att skicka till er med våra älskade Barnabas och Paulus,²⁶människor som har överlämnat sina själar för vår Herre Jesu Kristi namn.²⁷Vi har nu sänt Judas och Silas, som också själva med ord meddelar detsamma.

²⁸Det tycktes nämligen gott för den heliga Anden och oss att inte lägga på er någon mer tyngd utom detta nödtvungna:²⁹att avhålla sig från avgudaoffrat och blod och kvävt och otukt. Från detta gör ni väl i att bevara er noga. Var starka !”

³⁰De släpptes nu i väg och kom ner till Antiochia, och sedan de samlat mängden gav de dem brevet.³¹Och de läste och gladde sig över denna uppmuntran.³²Både Judas och Silas, som också själva var profeter, uppmuntrade med många ord syskonen och stärkte upp.³³Och sedan de gjort en tid, släpptes de iväg med frid från syskonen till dem som hade sänt ut dem. ³⁵Men Paulus och Barnabas stannade i Antiochia och undervisade och evangeliserade med även många andra om Herrens ord. PAULUS ANDRA MISSIONSRESA (15:36–18:22) Paulus reser ut med Silas

³⁶Men efter några dagar sade Paulus till Barnabas: ”Låt oss nu vända om och besöka syskonen i varje stad i vilka vi predikat Herrens ord, hur de har det.”³⁷Men Barnabas önskade ta med sig även Johannes som kallades Markus.³⁸Men Paulus ansåg att den som hade avlägsnat sig från dem från Pamfylien och inte gått med dem till verket, denne var det inte värt att ta med sig.³⁹Och det blev ett uppeggande så att de skildes åt från varandra, och Barnabas tog med Markus för att avsegla till Cypern.⁴⁰Men Paulus utvalde Silas och gick ut, överlämnad åt Herrens nåd av syskonen.⁴¹Och han gick genom Syrien och Kilikien och stärkte upp församlingarna. Paulus tar med Timotheos

¹Och han nådde [också] fram till Derbe och till Lystra. Och se: en lärjunge fanns där vid namn Timotheos, son till en judisk troende kvinna men till en grekisk far.²Han var omvittnad av syskonen i Lystra och Ikonion.³Denne ville Paulus ha att gå ut med honom. Och han tog och omskar honom, på grund av judarna som var på dessa platser, för allesammans visste att hans far var grek.

⁴Och medan de gick genom städerna, överlämnade de åt dem att iaktta edikten som var bestämda av apostlarna och de äldste i Jerusalem.⁵Församlingarna fick nu stadga i tron och överflödade till antalet varje dag. Under Andens ledning

⁶Och de gick genom Frygien och den galatiska trakten, då de hindrats av den heliga Anden från att tala ordet i Asien.⁷Och när de kom mot Mysien försökte de gå till Bithynien, och det lät dem inte Jesu Ande.⁸Och komna förbi Mysien gick de ner till Troas.

⁹Och en syn under natten visades för Paulus. Det var en makedonsk man, som stod och vädjade till honom och sade: ”Gå över till Makedonien och hjälp oss!”¹⁰Och när han hade sett synen sökte vi direkt komma ut till Makedonien, då vi lade ihop det att Gud hade kallat oss till att evangelisera dem. I Filippi

¹¹Vi lade nu ut från Troas och löpte rakt till Samothrake, och påföljande dag till Neapolis¹²och därifrån till Filippi, som är främsta stad i den delen av Makedonien, en koloni. Och vi var i den staden och stannade några dagar.

¹³Och på sabbatsdagen gick vi ut utanför porten längs en flod, där det antogs finnas en plats för bön. Och vi satte oss och började tala till kvinnorna som kommit samman.¹⁴Och en kvinna vid namn Lydia, en purpurhandlerska från staden Thyatira som vördade Gud, lyssnade. Herren öppnade upp hennes hjärta till att akta på det som talades av Paulus.¹⁵Och när hon hade blivit döpt, även hennes hus, vädjade hon och sade: ”Om ni har bedömt att jag är troende på Herren, kom in till mitt hus och bli kvar.” Och hon tvingade oss. Paulus och Silas i fängelse

¹⁶Och det hände sig, när vi gick till platsen för bönen, att en tjänsteflicka som hade en spådomsande mötte oss. Hon skaffade stor inkomst åt sina herrar genom att spå.¹⁷Hon följde efter Paulus och oss och skrek och sade: ”Dessa människor är fasttjänare åt Gud den Högste! De predikar för er en väg till frälsning!”¹⁸Och detta gjorde hon i många dagar. Men Paulus blev irriterad och vände om till anden och sade: ”Jag instruerar dig i Jesu Kristi namn att komma ut från henne!” Och den kom ut i samma stund.

¹⁹Men när hennes herrar såg att deras hopp om inkomsten hade gått ut, tog de tag i Paulus och Silas och drog dem till torget inför ledarna.²⁰Och de förde fram dem till kommendanterna och sade: ”Dessa människor upprör vår stad, de är judar,²¹och de predikar seder som det inte är tillåtet för oss att godta eller göra som är romare.”²²Och skaran kom med emot dem, och kommendanterna slet av dem kläderna och befallde att spöa.²³Och man lade på dem många slag, och kastade i fängelse och instruerade fångvaktaren att säkert förvara dem.²⁴När han fick en sådan instruktion satte han dem i det inre fängelset, och deras fötter säkrade han i träet.

²⁵Men vid midnatt bad Paulus och Silas och sjöng hymn till Gud, och fångarna åhörde dem.²⁶Och tvärt kom en väldig jordbävning så att fånghäktets grundvalar skakades, och genast öppnades alla dörrarna och allas bojor släppte.

²⁷Och när fångvaktaren blev väckt ur sömnen och såg fängelsets dörrar öppnade, drog han svärd och skulle avrätta sig själv, då han antog att fångarna hade undkommit.²⁸Men med väldig röst ropade Paulus och sade: ”Begå inget ont mot dig själv! För allesammans är vi här.”²⁹Och han bad om ljus och störtade in, och han blev darrande och föll ner för Paulus och Silas.³⁰Och han förde fram dem utanför och sade: ”Herrar, vad måste jag göra för att bli frälst?”³¹Och de sade: ”Tro på Herren Jesus och du blir frälst. Du och ditt hus.”³²Och de talade till honom Herrens ord, med alla i hans hus.

³³Och han tog med dem vid den timmen i natten och badade dem från såren, och sedan döptes han själv och alla som var hans genast.³⁴Och han förde dem upp till huset och satte fram ett bord, och jublade att han med hela sitt hus hade kommit till tro på Gud.

³⁵Och när det blev dag, sände kommendanterna spöbärarna och sade: ”Frige dessa människor.”³⁶Och fångvaktaren meddelade dessa ord till Paulus, att: ”Kommendanterna har sänt bud att ni ska friges. Så nu, kom ut och gå i frid!”³⁷Men Paulus sade till dem: ”De har pryglat oss offentligt, odömda, fastän vi är romerska män, och kastat i fängelse. Och nu driver de i hemlighet ut oss? Nej då, utan de får komma själva och föra ut oss.”

³⁸Och till kommendanterna meddelade spöbärarna dessa ord, och de fruktade när de fick höra att de är romare.³⁹Och de kom och vädjade till dem, och förde ut dem och frågade om de kunde gå bort från staden.⁴⁰Men utkomna från fängelset gick de in hos Lydia och såg och uppmuntrade syskonen, och gick sedan ut. I Thessalonike och Berea

¹Och de reste genom Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där det fanns en judarnas synagoga.²Och efter Paulus sed gick han in hos dem. Och under tre sabbater resonerade han med dem utifrån Skrifterna,³medan han öppnade upp och lade fram att Kristus måste lida och uppstå från de döda, och sade att: ”Denne är Kristus: Jesus som jag predikar för er.”⁴Och några av dem blev övertygade och fick sin lott hos Paulus och Silas, både av de vördande grekerna en stor mängd och av de främsta kvinnorna inte så få.

⁵Men judarna blev avundsamma , och tog med från folket på torget några onda män och samlade en skara och väsnades i staden. Och de stod vid Jasons hus och sökte dem för att föra fram till folksamlingen.⁶Men när de inte fann dem, släpade de Jason och några syskon inför politarkerna och ropade att: ”De som har väckt uppror över den bebodda världen, dessa är också här!⁷Dem har Jason välkomnat hos sig. Och alla dessa handlar tvärtemot kejsarens edikt och säger att en annan är kung : Jesus.”⁸Och de oroade skaran och politarkerna som hörde detta,⁹och man tog den borgen som var nog från Jason och de övriga och släppte iväg dem.

¹⁰Men syskonen skickade direkt under natten ut Paulus och Silas till Berea, och komna dit gick de bort till judarnas synagoga.¹¹Och dessa var förnämare än de i Thessalonike. De välkomnade ordet med all villighet, och varje dag undersökte de Skrifterna, om detta kunde förhålla sig så.¹²Många av dem kom nu till tro, både av de anständiga grekiska kvinnorna och av män inte så få.

¹³Men när judarna från Thessalonike fick veta att det även i Berea predikades av Paulus Guds ord, kom också de dit och skakade och oroade skarorna.¹⁴Och direkt sände då syskonen iväg Paulus att fara ända till havet. Och Silas och Timotheos höll sig kvar där. Paulus i Athen

¹⁵Men de som ledsagade Paulus förde honom fram till Athen. Och de tog bud till Silas och Timotheos, att de såsom fortast möjligt skulle komma till honom, och gick iväg.

¹⁶Men i Athen, medan Paulus väntade på dem, blev hans ande uppeggad i honom när han skådade hur full av avgudar staden var.¹⁷Han resonerade då i synagogan med judarna och dem som vördade, och på torget varje dag med dem som råkade vara där.¹⁸Och även några av de epikureiska och stoiska filosoferna konfererade med honom, och några sade: ”Vad kan denne frösamlare vilja säga?” Och andra: ”En främmande demoners utropare tycks han vara”, eftersom han evangeliserade om Jesus och uppståndelsen.

¹⁹Och de tog med honom upp på Areopagen och förde fram och sade: ”Kan vi få veta vad denna nya undervisning är som av dig talas?²⁰För det är något förbluffande du för in i våra öron. Vi önskar nu få veta vad detta vill vara.”²¹Och alla athenare och de bevistande främlingarna hade inte tid för något annat än att säga något eller höra något nyare. Paulus tal på Areopagen

²²Och Paulus ställde sig i mitten av Areopagen och sade: ”Män, athenare! I allt är det som mer religiösa jag skådar er.²³För när jag gick omkring och skärskådade era vördnadsföremål, fann jag också en altarsockel på vilken det var skrivet: Till en okänd Gud. Det ni nu inte förstår men visar fromhet mot, detta predikar jag för er.

²⁴Gud som har gjort världen och allt i den, denne som är himmels och jords Herre, bor inte i handgjorda tempelbyggnader.²⁵Inte heller betjänas han av mänskliga händer eller behöver något mer, han som själv ger alla liv och andning och allt.

²⁶Och han har av en enda gjort varje folkslag av människor till att bo över hela jordens ansikte, och bestämt förordnade tider och gränssättningarna för deras bosättningar²⁷för att de ska söka Gud, om de nu alltså kunde känna sig fram till honom och finna, även om han inte är långt borta från var och en av oss.²⁸För i honom är det vi lever och rör oss och är till, som även några av poeterna hos er har sagt: För hans släkte är vi också.

²⁹Är vi nu Guds släkte, bör vi inte anta att det är guld eller silver eller sten, en prägling av en människas hantverk och reflektion, som det gudomliga är likt.³⁰Okunnighetens tider har alltså Gud haft överseende med, men nu instruerar han människorna att alla överallt ändra sinne,³¹eftersom han har fastställt en dag på vilken han kommer att döma den bebodda världen i rättfärdighet, genom en man som han har bestämt, sedan han framhållit tro åt alla genom att låta honom uppstå från de döda.”

³²Men när de hörde om dödas uppståndelse började några raljera, men andra sade: ”Vi ska höra dig om detta också igen.”³³Så gick Paulus ut från deras mitt.³⁴Men några män anslöt sig till honom och kom till tro, bland dem både Dionysios areopagiten och en kvinna vid namn Damaris och andra med dem. Paulus i Korinth

¹Efter detta skildes han från Athen och kom till Korinth.

²Och han fann en jude vid namn Aquila, pontisk till släktet, nyligen kommen från Italien med sin hustru Priscilla eftersom Claudius hade förordnat att alla judarna skulle skiljas från Rom, och han kom till dem.³Och eftersom han var i samma yrke, blev han kvar hos dem och arbetade. De var nämligen tältmakare till yrket.⁴Och han resonerade i synagogan vid varje sabbat och började övertyga både judar och greker.

⁵Och när de kom ner från Makedonien, både Silas och Timotheos, var Paulus upptagen med ordet och vittnade för judarna att Kristus är Jesus.⁶Men när de gick emot och smädade, skakade han ut kläderna och sade till dem: ”Ert blod över ert huvud! Ren ska jag från nu gå till folkslagen.”⁷Och han gick vidare därifrån och kom in i huset hos en vid namn Titus Justus, som vördade Gud och vars hus var angränsade till synagogan.⁸Och Crispus synagogföreståndaren kom till tro på Herren med hela sitt hus, och många av korinthierna lyssnade och kom till tro och döptes.

⁹Och Herren sade i natten genom en syn till Paulus: ”Frukta inte, utan tala och var inte tyst.¹⁰För jag är med dig, och ingen ska ge sig på dig för att göra dig illa. För jag har mycket folk i denna stad.”¹¹Och han satte sig ett år och sex månader och undervisade hos dem i Guds ord. Paulus inför Gallios domstol

¹²Men när Gallio var prokonsul i Achaia, kom judarna förenade mot Paulus och förde honom inför domarsätet¹³och sade att: ”Emot lagen övertalar denne människorna att vörda Gud.”

¹⁴Men när Paulus skulle öppna munnen, sade Gallio till judarna: ”Om det var en orätt eller ett ont fiffel, o judar, hade jag av en anledning stått ut med er.¹⁵Men om det är tvistefrågor om ord och namn och lag hos er, ska ni se till det själva. Domare över detta önskar inte jag vara.”¹⁶Och han drev bort dem från domarsätet.

¹⁷Men alla tog tag i Sosthenes synagogföreståndaren och började slå honom framför domarsätet. Och inget av detta brydde sig Gallio om. Tillbaka till Antiochia igen

¹⁸Men Paulus var ännu kvar åtskilliga dagar hos syskonen, tog därefter farväl och seglade ut mot Syrien, och med honom Priscilla och Aquila, sedan han i Kenchreai klippt huvudet kort. Han hade nämligen en böneed.

¹⁹Och de nådde fram till Efesos. Och dessa lämnade han där, men själv gick han in i synagogan och resonerade med judarna.²⁰Men när de frågade honom om han kunde bli kvar för en längre tid, nickade han inte²¹utan tog farväl och sade: ”Åter ska jag vända tillbaka till er, om Gud vill”, och lade ut från Efesos.

²²Och nedkommen till Caesarea gick han upp och hälsade på församlingen, och gick sedan ner till Antiochia. PAULUS TREDJE MISSIONSRESA (18:23–21:16) Apollos i Efesos

²³Och han gjorde en tid och gick sedan ut, och gick i följd genom den galatiska trakten och Frygien medan han stärkte upp alla lärjungarna.

²⁴Men en jude vid namn Apollos, alexandrin till släktet, en bildad man, nådde fram till Efesos och var mäktig i Skrifterna.²⁵Denne var underrättad i Herrens väg, och sjudande i anden talade han och undervisade noggrant om det som rör Jesus, men visste bara om Johannes dop.²⁶Och denne började vara frimodig i synagogan. Men när Priscilla och Aquila hörde honom, tog de sig an honom och utlade noggrannare för honom Guds väg.

²⁷Och när han önskade gå över till Achaia, var syskonen entusiasmerande och skrev till lärjungarna att välkomna honom. Framkommen var han mycket behjälplig för dem som hade kommit till tro genom nåden,²⁸för intensivt överbevisade han judarna offentligt och visade genom Skrifterna att Kristus är Jesus. Paulus i Efesos

¹Och det hände sig, under det att Apollos var i Korinth, att Paulus hade gått genom de övre bygderna och kom [ner] till Efesos och fann några lärjungar.²Och han frågade dem: ”Om ni fick ta emot helig Ande när ni kom till tro?” Men de till honom: ”Nej, inte ens om det finns en helig Ande har vi hört.”³Och han sade: ”In i vad blev ni då döpta?” Och de sade: ”In i Johannes dop.”⁴Och Paulus sade: ”Johannes döpte med ett dop av sinnesändring och sade till folket att det var på den som kom efter honom de skulle tro, det vill säga på Jesus.”⁵Och de lyssnade och döptes in i Herren Jesu namn.⁶Och när Paulus lade på dem händerna kom den heliga Anden över dem, och de talade med tungor och profeterade.⁷Och de alla var ungefär tolv män.

⁸Och han gick in i synagogan och var frimodig i tre månader medan han resonerade och övertygade om [det som rör] Guds rike.⁹Men när några förhärdade sig och var ohörsamma och talade illa om Vägen inför mängden, avlägsnade han sig från dem och avskilde lärjungarna och resonerade varje dag i Tyrannos hörsal.¹⁰Och detta hände under två år, så att alla som bodde i Asien fick höra Herrens ord, både judar och greker.

¹¹Och kraftgärningar som inte var de vanliga gjorde Gud genom Paulus händer,¹²så att det till och med bars iväg från hans hud dukar och förkläden till de sjuka, och åkommorna frigjordes från dem och de onda andarna kom ut.¹³Men även några av de kringvandrande judiska exorcisterna tog sig för att nämna över dem som hade de onda andarna Herren Jesu namn och säga: ”Jag besvär er vid den Jesus som Paulus förkunnar!”¹⁴Och det var några från Skevas, en judisk överstepräst, sju söner som gjorde detta.¹⁵Men då svarade den onda anden och sade till dem: ”Jesus känner jag, och Paulus vet jag om. Men ni, vilka är ni?”¹⁶Och sedan hoppade mannen på dem, han i vilken den onda anden fanns, och dominerade allihop och var stark mot dem så att de nakna och sargade undkom ur det huset.

¹⁷Och detta blev känt för alla, både judar och greker som bodde i Efesos. Och fruktan föll över dem alla, och Herren Jesu namn gjordes stort.¹⁸Och många av dem som hade kommit till tro kom och erkände och delgav sina handlingar,¹⁹och åtskilliga av dem som hade utövat det ockulta sammanförde böckerna och brände upp inför alla. Och man räknade samman deras värden och fann femtiotusen silverdrakmer.²⁰Så, med Herrens väldighet, växte ordet och var starkt. Upplopp i Efesos

²¹Men när detta var uppfyllt, satte Paulus i anden att gå genom Makedonien och Achaia och fara till Jerusalem, och sade att: ”Efter att jag varit där, måste jag också se Rom.”²²Och han sände till Makedonien två av dem som betjänade honom, Timotheos och Erastos, och höll sig själv en tid i Asien.

²³Och det blev vid den tiden en inte liten upprördhet kring Vägen.²⁴För en vid namn Demetrios, en silversmed som gjorde tempelbyggnader i silver åt Artemis, skaffade hantverkarna inte så lite inkomst.²⁵Dessa fylkade han samman, även dem som var arbetare kring sådant, och sade: ”Män! Ni vet att från denna inkomst är vårt välstånd.²⁶Och ni skådar och hör att inte bara från Efesos, utan från nästan hela Asien har denne Paulus övertygat och fått med sig en avsevärd skara och säger att de inte är gudar som kommer genom händer.²⁷Och inte bara är detta fara för oss, att vår del kommer i klander, utan också att den stora gudinnan Artemis tempel räknas för intet, och även att hon kommer att tas ner från sin storhet som hela Asien och den bebodda världen vördar.”

²⁸Och de hörde och blev fulla av raseri, och de började skrika och säga: ”Stor är efesiernas Artemis!”²⁹Och staden fylldes av förvirringen, och man stormade förenade till teatern och ryckte med sig Gaius och Aristarchos, makedonier som var medresenärer till Paulus.³⁰Men när Paulus önskade gå in till folksamlingen, lät honom inte lärjungarna.³¹Och även några av asiarkerna , som var vänner till honom, skickade bud till honom och uppmanade att inte ge sig in på teatern.³²Andra skrek nu något annat, för församlingen var i förvirring och de flesta visste inte för vad de hade kommit samman.

³³Men några ur skaran lade ihop det för Alexander, sedan judarna skjutit fram honom. Och Alexander vinkade med handen och ville ge ett försvar inför folksamlingen.³⁴Men när de insåg att han är jude, kom det en enda röst ur alla medan de i ungefär två timmar skrek: ”Stor är efesiernas Artemis!”

³⁵Men sedan lugnade stadens sekreterare skaran, och säger: ”Män, efesier! Vem finns då av människor som inte vet att efesiernas stad är tempelvårdare för den stora Artemis och den Zeusfallna ?³⁶Då detta är ovedersägligt, är det tillbörligt att ni ska vara lugnade och inte begå något dumdristigt.³⁷För ni har fört hit dessa män som varken är tempelplundrare eller hädar vår gudinna.³⁸Om nu Demetrios och hantverkarna med honom har ett ord mot någon, dras det domstolar på torget och det finns prokonsuler. De får åklaga varandra.³⁹Och om ni söker något ytterligare , ska det klargöras i den inomlagliga folkförsamlingen.⁴⁰Och vi är nämligen i fara att åklagas för uppror för detta idag, när ingen orsak finns för vilken vi ska kunna avge räkenskap för denna mobb.” Och sedan han sagt detta, släppte han iväg folkförsamlingen. I Makedonien och Grekland

¹Och efter att tumultet slutat, skickade Paulus efter lärjungarna och uppmuntrade dem, hälsade och gick ut för att fara till Makedonien.²Och sedan han gått genom de bygderna och uppmuntrat dem med mycket ord, kom han till Grekland.³Och när han hade gjort tre månader och det kom en komplott mot honom från judarna, medan han skulle lägga ut mot Syrien, blev han av avsikten att återvända genom Makedonien.⁴Och med honom följde Sopater Pyrrhos son från Berea, och från thessalonikerna Aristarchos och Secundus, och Gaius från Derbe och Timotheos, och från Asien Tychikos och Trofimos.⁵Och dessa kom fram och väntade oss i Troas,⁶men vi seglade ut efter dagarna i det osyrade brödets högtid från Filippi och kom till dem i Troas inom fem dagar. Där stannade vi sju dagar. Eutychos uppväcks i Troas

⁷Men på första dagen efter sabbaten, när vi var samlade för att bryta bröd, resonerade Paulus med dem då han skulle gå ut dagen därpå. Och han förlängde ordet fram till midnatt.⁸Men det fanns åtskilliga lampor på övervåningen där vi var samlade.⁹Och det satt en ung man vid namn Eutychos i fönstret, som fördes ner i djup sömn när Paulus resonerade vidare, och nerförd av sömnen föll han från tredje våningen ner och togs upp död.

¹⁰Men Paulus gick ner och föll över honom och omfamnade och sade: ”Väsnas inte. För hans själ är i honom.”¹¹Och han gick upp och bröt brödet och smakade, och sedan han pratat avsevärt, ända till ljusningen, gick han så ut.¹²Och de förde hem gossen levande och hade blivit omåttligt uppmuntrade. Till Miletos utanför Efesos

¹³Men vi gick i förväg på skeppet och lade ut mot Assos, och därifrån skulle vi ta upp Paulus. För så hade han förordnat, då han själv skulle gå till fots.¹⁴Och när han mötte oss i Assos, tog vi upp honom och for till Mitylene.¹⁵Och därifrån avseglade vi påföljande dag och nådde fram mittemot Chios. Och den andra dagen sköt vi över till Samos, och nästa kom vi till Miletos.¹⁶Paulus hade nämligen bestämt sig för att segla förbi Efesos, så att det inte skulle bli för honom att lägga tid i Asien. För han skyndade sig för att, om det vore möjligt för honom, vara på pingstdagen i Jerusalem. Paulus tal till de äldste från Efesos

¹⁷Och från Miletos skickade han bud till Efesos och kallade dit församlingens äldste.¹⁸Och när de kom fram till honom, sade han till dem: ”Ni vet, från första dagen från vilken jag satte fot i Asien, hur jag har varit hos er hela tiden¹⁹och fasttjänat Herren med all ödmjukhet, och i tårar och prövningar som inträffat för mig genom judarnas komplotter.²⁰Hur jag inte har skyggat från något av det som gagnar så att jag inte delgett er och undervisat er, offentligt och i hemmen,²¹och vittnat för både judar och greker om sinnesändringen gentemot Gud och tron på vår Herre Jesus Kristus.

²²Och nu, se: bunden i anden far jag till Jerusalem. Och det som i staden ska möta mig vet jag inte,²³utom att den heliga Anden i varje stad vittnar för mig och säger att bojor och vedermödor väntar mig.²⁴Men inte av någon anledning gör jag själen dyrbar för mig själv, för att fullkomna mitt lopp och den tjänst som jag fått från Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.

²⁵Och nu, se: jag vet att ni aldrig mer ska se mitt ansikte, alla ni bland vilka jag har gått omkring och förkunnat riket.²⁶Därför vittnar jag för er på dagen idag att jag är ren från allas blod.²⁷För jag har inte skyggat så att jag inte delgett er hela Guds plan.

²⁸Akta er själva och hela den hjord i vilken den heliga Anden har satt er som tillsyningsmän , till att vara herdar för Guds församling som han har förvärvat genom sitt eget blod. ²⁹Jag vet att det efter min avfärd ska komma in tunga vargar till er som inte skonar hjorden.³⁰Och från er själva ska det uppstå män som talar förvridna ting för att dra bort lärjungarna efter dem.³¹Var därför vakna och minns att i tre år, natt och dag, har jag inte slutat att med tårar förmana var och en.

³²Och nu överbringar jag er åt Gud och hans nåds ord, som kan bygga upp och ge arvet bland alla de helgade.³³Ingens silver eller guld eller klädnad har jag åtrått.³⁴Själva vet ni att för mina behov, och för dem som var med mig, har dessa händer undertjänat.³⁵I allt har jag visat er att man slita nde så måste ta sig an de svaga och minnas Herren Jesu ord, att han själv har sagt: Saligt är att hellre ge än ta.”

³⁶Och sedan han sagt detta, satte han ner sina knän med dem alla och bad.³⁷Och avsevärd gråt blev det hos alla, och de föll om halsen på Paulus och kysste honom ömt,³⁸medan de våndades särskilt över ordet som han hade sagt: att de aldrig mer kommer att skåda hans ansikte. Och de hjälpte honom iväg till skeppet. Resan till Jerusalem

¹Och när det hände sig att vi hade lagt ut och dragit bort från dem, löpte vi rakt och kom till Kos, och nästa dag till Rhodos och därifrån till Patara.²Och vi fann ett skepp som for över till Fenicien, gick på och lade ut.³Och vi skönjde Cypern och lämnade det till vänster, och seglade till Syrien och kom ner till Tyros, för dit skulle skeppet och lasta av lasten.

⁴Och vi sökte upp lärjungarna och var kvar där sju dagar. De sade till Paulus genom Anden att inte gå på till Jerusalem.⁵Men när det hände sig att vi var fullt färdiga med dagarna, gick vi ut och började resa medan alla hjälpte oss iväg, med kvinnor och barn, fram till utanför staden. Och vi satte ner knäna på stranden, bad⁶och hälsade farväl till varandra. Och vi steg upp i skeppet, och dessa återvände till sitt.

⁷Men vi slutförde seglingen från Tyros och nådde fram till Ptolemais, och vi hälsade på syskonen och blev kvar en dag hos dem.⁸Och dagen därpå gick vi ut och kom till Caesarea. Och vi gick in i huset hos Filippos evangelisten, som var en av de sju, och blev kvar hos honom.⁹Och denne hade fyra döttrar, jungfrur som profeterade.

¹⁰Men när vi hade varit kvar i flera dagar kom det ner en från Judeen, en profet vid namn Agabos.¹¹Och han kom till oss och tog Paulus bälte, band sina egna fötter och händer och sade: ”Detta säger den heliga Anden: Den man vars bälte detta är ska judarna i Jerusalem så binda och utlämna i folkslags händer.”¹²Och när vi hörde detta, vädjade både vi och de lokala att han inte skulle gå upp till Jerusalem.¹³Då svarade Paulus: ”Vad gör ni, gråter och förkrossar mitt hjärta? För jag har det berett att inte bara bindas, utan också dö i Jerusalem för Herren Jesu namn.”¹⁴Och när han inte lät sig övertygas, höll vi oss stilla och sade: ”Herrens vilja må ske.”

¹⁵Och efter dessa dagar utrustade vi oss och började gå upp till Jerusalem.¹⁶Och även några av lärjungarna kom från Caesarea med oss och förde oss till den hos vilken vi skulle vara gäster: Mnason, en cypriot, en urtida lärjunge. Paulus i Jerusalem

¹⁷Och när vi kom till Jerusalem, välkomnade oss syskonen glatt.¹⁸Och den påföljande dagen gick Paulus in med oss hos Jakob, och alla de äldste kom dit.¹⁹Och han hälsade dem och utlade var och en av de saker som Gud hade gjort bland folkslagen genom hans tjänst.

²⁰Och när de hörde det, ärade de Gud och sade till honom: ”Du skådar, broder, hur många myriader det finns bland judarna av dem som har kommit till tro, och alla är de nitiska för lagen.²¹Men de har blivit underrättade om dig att det är avfall från Mose du lär alla judar bland folkslagen, och säger att de inte ska omskära barnen eller vandra efter sederna.²²Hur är det då? Visst kommer de att höra att du har kommit.

²³Gör nu detta som vi säger till dig: Vi har fyra män som har en böneed över sig.²⁴Ta med dessa och rena dig med dem, och spendera för dem så att de kommer att raka huvudet. Och då ska alla förstå att det de blivit underrättade om dig inte är något, utan att du är i linje och själv iakttar lagen.²⁵Men om dem som har kommit till tro från folkslagen har vi tillskrivit och bestämt att de ska iaktta det med avgudaoffrat och blod och kvävt och otukt.”

²⁶Då tog Paulus med männen, och nästa dag blev han renad med dem och gick in i templet och proklamerade uppfyllelsen av dagarna för renandet, förrän vilket frambärandet skulle bäras fram för var och en av dem. Paulus grips i templet

²⁷Men när de sju dagarna skulle fullbordas, skådade judarna från Asien honom i templet och fick hela skaran i förvirring. Och de lade på honom händerna²⁸och skrek: ”Män, israeliter, hjälp! Den där är människan som undervisar alla överallt emot folket och lagen och denna plats. Och dessutom har han även fört in greker i templet och vanhelgat denna heliga plats.”²⁹De hade nämligen förut sett Trofimos efesiern i staden med honom, och honom antog de att Paulus hade fört in i templet.³⁰Och hela staden rördes upp och det blev ett sammanlopp av folket, och de tog tag i Paulus och drog honom utanför templet. Och direkt stängdes dörrarna.

³¹Och medan de sökte döda honom, gick det upp en rapport till befälhavaren för kohorten att hela Jerusalem är i förvirring.³²Med detsamma tog han med soldater och centurioner och rusade ner mot dem. Och när de såg befälhavaren och soldaterna, slutade de slå Paulus.

³³Då närmade sig befälhavaren och grep tag i honom och befallde att han skulle bindas med två kedjor. Och han efterhörde vem han kunde vara och vad det är han har gjort.³⁴Men andra utropade något annat i skaran. Och då han inte kunde få veta säkert på grund av tumultet, befallde han att han skulle föras till kasernen.³⁵Men när han kom upp på trapporna inträffade det att han fick bäras av soldaterna på grund av skarans våld,³⁶för folkets mängd följde efter och skrek: ”Ta bort honom!”

³⁷Och när han skulle föras in i kasernen, frågar Paulus befälhavaren: ”Om det är tillåtet för mig att säga något till dig?” Och han sade: ”Grekiska kan du?³⁸Du är alltså inte egyptiern, som före dessa dagar väckte uppror och förde ut i ödemarken de fyratusen männen från sikarierna ?”³⁹Men Paulus sade: ”Jag är en judisk man från Tarsos i Kilikien, en inte obetydlig stads medborgare. Och jag bönfaller dig: tillåt mig att tala till folket.”

⁴⁰Och när han tillät, stod Paulus på trapporna och vinkade med handen åt folket. Och när det blev stor tystnad, tilltalade han dem på det hebreiska språket och sade: Paulus tal till folket

¹”Män, bröder och fäder! Hör nu mitt försvar inför er.”²Och när de hörde att det var på det hebreiska språket han tilltalade dem, skaffade det mer stillhet. Och han säger:³”Jag är en judisk man, född i Tarsos i Kilikien men uppfödd i denna stad, vid Gamaliels fötter fostrad med noggrannhet i fädernas lag, och var nitisk för Gud liksom ni alla är idag.⁴Den här Vägen förföljde jag ända till döds, och jag buntade ihop och överlämnade till fängelse både män och kvinnor,⁵såsom både översteprästen och hela äldsterådet vittnar om mig. Från dem mottog jag också brev till bröderna och for till Damaskus, och skulle föra även dem som fanns där bundna till Jerusalem för att bestraffas.

⁶Men det hände mig, medan jag for och närmade mig Damaskus runt middagstid, att det plötsligt från himlen blixtrade ett avsevärt ljus omkring mig.⁷Och jag föll till marken, och hörde en röst som sade till mig: Saul, Saul! Varför förföljer du mig?⁸Och jag svarade: Vem är du, Herre? Och han sade till mig: Jag är Jesus nazorén. Den du förföljer.⁹Och de som var med mig skådade ljuset, men rösten hörde de inte från honom som talade till mig.¹⁰Och jag sade: Vad ska jag göra, Herre? Och Herren sade till mig: Stå upp och gå in i Damaskus. Och där ska det talas till dig om allt som är ordnat för dig att göra.

¹¹Men när jag inte såg, efter härligheten från det ljuset, blev jag ledd vid handen av dem som var med mig och kom in i Damaskus.¹²Och en Ananias, en man som var vördsam enligt lagen, omvittnad av alla de boende judarna,¹³kom till mig och stod där och sade till mig: Saul, broder, var seende igen ! Och i samma stund såg jag igen mot honom.

¹⁴Och han sade: Våra fäders Gud har förutvalt dig till att lära känna hans vilja och se den Rättfärdige och höra rösten från hans mun.¹⁵För du ska vara ett vittne för honom inför alla människor om det du har sett och hört.¹⁶Och nu, varför dröjer du? Stå upp, bli döpt och bada av dig dina synder och åkalla hans namn.

¹⁷Och det hände sig för mig, när jag hade återvänt till Jerusalem och bad i templet, att jag kom i extas¹⁸och såg honom medan han sade till mig: Skynda dig och gå ut med hast från Jerusalem! För de kommer inte att godta ditt vittnesbörd om mig.¹⁹Och jag sade: Herre, själva vet de att jag var och fängslade och pryglade i synagogorna dem som tror på dig.²⁰Och när blodet av Stefanos ditt vittne utgöts, var jag också själv stående där och samtyckte och vaktade mantlarna för dem som avrättade honom.²¹Och han sade till mig: Gå. För till folkslag långt bort ska jag sända ut dig.” Paulus hos befälhavaren

²²Och de lyssnade på honom fram till detta ord, och sedan höjde de sin röst och sade: ”Ta bort från jorden en sådan! För det passar sig inte att han lever.”

²³Och när de vrålade och slängde mantlarna och kastade upp damm i luften,²⁴befallde befälhavaren att han skulle föras in i kasernen och sade att han skulle rannsakas med gissel, för att han skulle inse av vilken orsak de utropade så mot honom.²⁵Men när de hade fläkt ut honom för remmarna , frågade Paulus centurionen som stod där: ”Om en människa som är romare och odömd är tillåten för er att piska?”

²⁶Och när centurionen hörde det, gick han till befälhavaren och meddelade och sade: ”Vad är du på väg att göra? Den där människan är ju romare!”²⁷Och fram gick befälhavaren och sade till honom: ”Säg mig: är du romare?” Och han sade: ”Ja.”²⁸Och befälhavaren svarade: ”Jag har för en stor summa förvärvat detta medborgarskap.” Men Paulus sade: ”Men jag är till och med född med det.”²⁹Direkt avlägsnade sig nu från honom de som skulle rannsaka honom, och även befälhavaren fruktade när han insåg att han är romare och att han hade bundit honom.

³⁰Och dagen därpå önskade han få veta säkert varför han anklagas av judarna, och han lossade honom och befallde att översteprästerna och hela Sanhedrin skulle komma samman. Och han förde ner Paulus och ställde honom inför dem. Paulus inför Sanhedrin

¹Och Paulus blickade på Sanhedrin och sade: ”Män, bröder! Jag har med allt gott samvete skött mig inför Gud fram till denna dag.”²Men översteprästen Ananias beordrade dem som stod bredvid honom att slå hans mun.³Då sade Paulus till honom: ”Slå dig ska Gud, du vitkalkade vägg! Och du sitter och dömer mig efter lagen, och emot lagen befaller du att jag ska bli slagen.”⁴Men de som stod där sade: ”Guds överstepräst hånar du?”⁵ Och Paulus sade: ”Jag visste inte, bröder, att han är överstepräst. För det är skrivet: En ledare för ditt folk ska du inte tala illa om.”

⁶Men då Paulus förstod att den ena delen är av saddukeer och den andra av fariseer, ropade han i Sanhedrin: ”Män, bröder! Jag är farisé, son till fariseer. Det är för de dödas hopp och uppståndelse jag står inför rätta.”⁷Och när han sagt detta blev det uppror hos fariseerna och saddukeerna, och mängden splittrades.⁸För saddukeer säger att det inte finns någon uppståndelse, inte heller ängel eller ande, men fariseer bekänner dem båda.⁹Och det blev ett väldigt vrål, och upp stod några av de skriftlärda från fariseernas del och stred hårt och sade: ”Inget ont finner vi hos denne man. Och tänk om en ande har talat till honom? Eller en ängel?”

¹⁰Och när det blev mycket uppror och befälhavaren fruktade så att inte Paulus dras sönder av dem, befallde han truppen att gå ner och rycka honom från deras mitt och föra till kasernen.¹¹Och påföljande natt stod Herren hos honom och sade: ”Fatta mod! För såsom du vittnat om det som rör mig i Jerusalem, så måste du också i Rom vittna.” Sammansvärjning mot Paulus

¹²Men när det blev dag, gjorde judarna en mobb och tog anatema över sig och sade att de varken skulle äta eller dricka förrän de dödat Paulus.¹³Och de var mer än fyrtio som gjorde denna sammansvärjning.¹⁴De gick till översteprästerna och de äldste och sade: ”Vi har med anatema tagit anatema över oss att inget smaka förrän vi dödat Paulus.¹⁵Nu ska alltså ni framföra för befälhavaren med Sanhedrin att han ska föra ner honom till er, som att ni ska utreda noggrannare det som rör honom. Men innan han närmar sig är vi beredda att avrätta honom.”

¹⁶Men Paulus systerson hörde om bakhållet, och han kom dit och gick in i kasernen och berättade för Paulus.¹⁷Och Paulus tillkallade en av centurionerna och sade: ”Denne unge man ska ni föra bort till befälhavaren. För han har något att berätta för honom.”¹⁸Han tog då med honom och förde till befälhavaren och säger: ”Fången Paulus tillkallade mig och frågade om jag kunde föra denna yngling till dig, då han har något att tala om för dig.”

¹⁹Och befälhavaren tog hans hand och drog sig undan enskilt och efterhörde: ”Vad är det som du har att berätta för mig?”²⁰Och han sade att: ”Judarna har kommit överens om att fråga dig om du imorgon kan föra ner Paulus till Sanhedrin, som att man noggrannare ska efterhöra något om honom.²¹Du ska nu inte låta dig övertygas av dem. För det ligger på lur för honom mer än fyrtio män från dem, som har tagit anatema över sig att varken äta eller dricka förrän de avrättat honom. Och nu är de beredda och väntar på ett löfte från dig.”

²²Befälhavaren släppte då iväg ynglingen och instruerade: ”Inte för någon ska du yppa att du har framfört detta till mig.” Paulus förs till Caesarea

²³Och han tillkallade två av centurionerna och sade: ”Förbered tvåhundra soldater att gå till Caesarea. Och sjuttio ryttare och tvåhundra spjutbärare , från tredje timmen av natten .²⁴Och att ställa fram riddjur, så att de sätter upp och frälser igenom Paulus till styresmannen Felix.”²⁵Och han skrev ett brev som hade detta avtryck:

²⁶Från Claudius Lysias. Till bäste styresmannen Felix: hälsningar .²⁷Denne man var fasttagen av judarna och skulle avrättas av dem, men jag stod där med truppen och tog ut honom då jag fått reda på att han är romare.²⁸Och då jag önskade lära känna saken för vilken de åklagade honom, förde jag ner honom till deras Sanhedrin.²⁹Jag fann honom åklagad för tvistefrågor i deras lag, men inget värt döden eller bojor hade han mot sig som åklagelse.³⁰Men när det informerades för mig att det skulle bli en komplott mot mannen, skickade jag honom med detsamma till dig, sedan jag instruerat även anklagarna att säga [det de har] mot honom inför dig.

³¹Soldaterna tog då, enligt det som var förordnat för dem, upp och förde Paulus under natten till Antipatris.³²Och dagen därpå lät de ryttarna fara iväg med honom och återvände till kasernen.³³De kom in i Caesarea och överräckte brevet till styresmannen, och ställde även fram Paulus inför honom.³⁴Och sedan han läst det och frågat från vilken provins han är, och efterhört att han är från Kilikien:³⁵”Jag ska höra dig”, sade han, ”när även dina anklagare har kommit hit”, och befallde att han skulle vaktas i Herodes pretorium. Anklagelsen mot Paulus

¹Och efter fem dagar kom översteprästen Ananias ner med några äldste och en talare, en viss Tertullus. De framförde för styresmannen anklagelser mot Paulus.²Och när han kallats in, började Tertullus anklaga honom och säga: ”Att mycket fred undfås genom dig, och att reformer sker för detta folkslag genom din omtanke,³välkomnar vi på alla sätt och överallt, bäste Felix, med all tacksägelse.

⁴Men för att inte vidare förhindra dig, vädjar jag att du lyssnar till oss kortfattat i din vänlighet.⁵För vi har funnit denne man vara en pest, och en som rör upp uppror bland alla judarna över den bebodda världen, och en förgrundsman för nazoreernas fraktion.⁶Han har också försökt profanera templet, honom har vi också gripit. ⁸Från honom kan du själv, när du förhör honom om allt detta, lära känna det för vilket vi anklagar honom.”⁹Och även judarna gav sig på honom och påstod att detta förhöll sig så. Paulus försvarstal inför Felix

¹⁰Och Paulus svarade, sedan styresmannen nickat åt honom att tala: ”Att du sedan många år är domare för detta folkslag vet jag, och det är med gott mod jag försvarar mig i det som rör mig,¹¹då du kan inse att det för mig inte är mer än tolv dagar från det att jag gick upp och skulle tillbe i Jerusalem.¹²Och varken i templet fann de mig resonera med någon eller göra anhopning av en skara, eller i synagogorna eller i staden.¹³Inte heller kan de framställa för dig bevis för vad de nu anklagar mig för.

¹⁴Men jag bekänner detta för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en fraktion, så dyrkar fädernas Gud att jag tror på allt som enligt lagen och hos profeterna är skrivet,¹⁵och har ett hopp till Gud som också dessa själva väntar på: att det kommer att bli en uppståndelse för både rättfärdiga och orättfärdiga.¹⁶I detta strävar jag också ständigt själv efter att ha ett oanstötligt samvete inför Gud och människor.

¹⁷Och efter flera år skulle jag göra allmosor till mitt folkslag och kom dit, samt frambäranden.¹⁸Med dessa fann de mig renad i templet, inte med en skara eller med tumult.¹⁹Men där fanns några judar från Asien som borde vara här inför dig och anklaga, om de kunde ha något emot mig.²⁰Eller så får dessa själva säga vad de fann för orätt när jag stod inför Sanhedrin,²¹eller så var det för denna enda röst med vilken jag ropat när jag stod bland dem: att det är för de dödas uppståndelse jag står inför rätta idag inför er.” Paulus i förvar i Caesarea

²²Men Felix, som mer noggrant kände till det som rör Vägen, sköt upp målet för dem och sade: ”När Lysias befälhavaren kommer ner, ska jag utreda det som gäller er.”²³Och han förordnade för centurionen att förvara honom, och samtidigt ha lättnad och inte hindra någon av hans egna från att undertjäna honom.

²⁴Och efter några dagar kom Felix dit med Drusilla, hans egen hustru som var judinna, och han skickade efter Paulus och hörde honom om tron på Kristus Jesus.²⁵Men när han resonerade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och svarade: ”För det nuvarande ska du gå. Men när jag får del av tid ska jag kalla hit dig”,²⁶medan han samtidigt också hoppades att pengar skulle ges honom av Paulus. Därför var det också desto oftare han skickade efter honom och pratade med honom.

²⁷Men när två år hade uppfyllts, fick Felix som efterträdare Porcius Festus. Och då Felix ville lägga upp tack hos judarna, lämnade han Paulus fängslad. Paulus inför Festus

¹När Festus nu satte fot i provinsen, gick han efter tre dagar upp till Jerusalem från Caesarea.²Och där framförde för honom översteprästerna och de främsta av judarna anklagelser mot Paulus. Och de vädjade till honom³och bad om den nåden emot honom att han skulle skickas efter till Jerusalem, då de gjorde ett bakhåll för att avrätta honom längs vägen.⁴Festus svarade då att Paulus förvaras i Caesarea, och att han själv med hast kommer att fara ut.⁵”De bland er”, säger han, ”som är mäktiga till det får alltså komma med ner, om det finns något hos mannen som är ovettigt, och anklaga honom.”⁶Och han stannade hos dem inte mer än åtta eller tio dagar och gick sedan ner till Caesarea, och dagen därpå satte han sig på domarsätet och befallde att Paulus skulle föras in. Paulus vädjar till kejsaren

⁷Men när han kom dit, stod omkring honom de judar som kommit ner från Jerusalem och förde fram många och tunga beskyllningar som de inte mäktade bevisa,⁸medan Paulus försvarade sig att: ”Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag syndat något.”

⁹Men Festus, som hos judarna ville lägga upp tack, svarade Paulus och sade: ”Vill du gå upp till Jerusalem och där stå inför rätta gällande detta inför mig?”¹⁰Men Paulus sade: ”Inför kejsarens domarsäte står jag. Här måste jag stå inför rätta. Mot judar har jag inget orätt gjort, som också du desto bättre inser.¹¹Om jag nu gör orätt och har begått något värt döden, undanber jag mig inte att dö. Men om det ingenting är som dessa anklagar mig för, kan ingen prisge mig åt dem. Kejsaren åkallar jag!”¹²Då samtalade Festus med sitt råd och svarade: ”Kejsaren har du åkallat. Till kejsaren ska du fara.” Paulus inför kung Agrippa

¹³Men när några dagar hade gått, nådde kung Agrippa och Bernike fram till Caesarea och hälsade på Festus.¹⁴Och när de flera dagar stannade där, lade Festus upp för kungen saken mot Paulus och sade: ”Det finns en man, kvarlämnad av Felix som fånge.¹⁵När jag kom till Jerusalem, framförde judarnas överstepräster och äldste anklagelser gällande honom och begärde mot honom en fällande dom.¹⁶Till dem svarade jag att det inte är sed för romare att prisge någon människa innan den anklagade kan ha anklagarna ansikte mot ansikte och få utrymme till försvar mot åklagelsen.

¹⁷När de då kom samman här gjorde jag ingen uppskjutning, utan nästa dag satte jag mig på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram.¹⁸När anklagarna stod där var det ingen sak de anförde om honom som jag hade förmodat, en ond,¹⁹utan det var några tvistefrågor om deras egen religion som de hade mot honom, och om en viss Jesus som hade dött och som Paulus påstod lever.

²⁰Och villrådig i diskussionen kring detta sade jag om han kunde önska att fara till Jerusalem och där stå inför rätta för detta.²¹Men när Paulus åkallade att han skulle förvaras för Augustus utredning, befallde jag att han ska förvaras tills jag kommer att skicka upp honom till kejsaren.”²²Och Agrippa till Festus: ”Jag hade också själv önskat höra människan.” – ”Imorgon”, säger han, ”ska du få höra honom.”

²³Dagen därpå, när Agrippa och Bernike nu kom med stor prakt och gick in i auditoriet med både befälhavare och män med prominens i staden, och när Festus befallde, fördes Paulus fram.²⁴Och Festus säger: ”Kung Agrippa, och alla ni män som är här med oss! Ni skådar denne om vilken hela judarnas mängd har vädjat till mig, både i Jerusalem och här, och ropat att han inte bör få leva längre.²⁵Men jag har begripit att han inget värt döden begått. Och då denne själv har åkallat Augustus, har jag bestämt mig för att skicka honom.

²⁶Något säkert om honom att skriva till herren har jag inte. Därför har jag fört fram honom inför er, och särskilt inför dig, kung Agrippa, så att jag när förhöret har varit ska ha något att skriva.²⁷För det tycks mig oskäligt att skicka en fånge utan att också ange sakerna mot honom.” Paulus försvarstal inför Agrippa

¹Och Agrippa sade till Paulus: ”Det tillåts dig att tala för dig själv.” Då räckte Paulus ut handen och började försvara sig:²”Gällande allt för vilket jag åklagas av judar, kung Agrippa, anser jag mig salig att det är inför dig jag idag kommer att försvara mig,³särskilt som du är bekant med allt hos judarna av både seder och tvistefrågor. Därför bönfaller jag dig att tålmodigt höra mig.

⁴Min levnad sedan ungdomen, hur den alltså varit från begynnelsen i mitt folkslag och i Jerusalem, det vet alla judar[na]⁵då de känner mig förut från början, om de vill vittna, att jag enligt den noggrannaste fraktionen i vår gudsdyrkan har levt som farisé.⁶Och nu är det för ett hopp till det löfte som kom till våra fäder från Gud jag står inför rätta,⁷till vilket vårt tolvstammade folk som i ihärdighet dyrkar natt och dag hoppas nå fram. För det hoppet åklagas jag av judar, o kung.⁸Varför bedöms det otroligt hos er om Gud uppväcker döda?

⁹Jag tänkte mig alltså att jag mot Jesu nazoréns namn måste begå mycket som var emot,¹⁰vilket jag också gjorde i Jerusalem. Och många av de heliga spärrade jag också in i fängelser, sedan jag fått auktoriteten från översteprästerna, och när de avrättades förde jag ner en slät sten och röstade för.¹¹Och i alla synagogorna bestraffade jag dem många gånger och nödgade dem att häda, och än mer vansinnig mot dem förföljde jag också ända till städerna utanför.

¹²I detta, medan jag for till Damaskus med auktoritet och uppdrag från översteprästerna,¹³fick jag mitt på dagen längs vägen se, o kung, att det från himlen utöver solens strålglans sken ett ljus omkring mig och dem som for med mig.¹⁴Och när vi alla föll ner till jorden, hörde jag en röst säga till mig på det hebreiska språket: Saul, Saul! Varför förföljer du mig? Det är hårt för dig att sparka mot uddar.

¹⁵Och jag sade: Vem är du, Herre? Och Herren svarade: Jag är Jesus. Den du förföljer.¹⁶Men stå upp och stå på dina fötter. För till detta har jag visat mig för dig, för att förutvälja dig till undertjänare och vittne, både till det [att] du har sett [mig ] och till att jag ska visa mig för dig,¹⁷och jag tar ut dig från folket och från folkslagen. Till dem sänder jag dig¹⁸för att öppna deras ögon, för att omvända dem från mörker till ljus och från Satans auktoritet till Gud, så att de får synders förlåtelse och en lott bland dem som har helgats genom tro på mig.

¹⁹Därför, kung Agrippa, blev jag inte ohörsam mot den himmelska visionen.²⁰Nej, för dem i Damaskus först och i Jerusalem och hela Judeens trakt och för folkslagen har jag meddelat att de ska ändra sinne och vända om till Gud och utöva gärningar värdiga sinnesändringen.

²¹Det var på grund av detta judar tog fast mig [när jag var] i templet och försökte expediera mig.²²Då jag nu har undfått bistånd från Gud ända till denna dag, står jag och vittnar för både liten och stor och säger inget utom det som både profeterna har talat skulle ske och Mose:²³att Kristus ska lida, att han som den förste från de dödas uppståndelse kommer att predika ljus för både folket och folkslagen.”

²⁴Men när han med detta försvarade sig, säger Festus med väldig röst: ”Du är galen, Paulus! De många texterna snurrar runt dig till galenskap.”²⁵Men Paulus: ”Jag är inte galen”, säger han, ”bäste Festus. Nej, ord av sanning och sans uttrycker jag.²⁶För kungen vet om detta. Inför honom är jag också frimodig och talar. För att inget av detta har undgått honom är jag övertygad. Det är ju inte i ett hörn detta har begåtts.²⁷Tror du, kung Agrippa, på profeterna? Jag vet att du tror.”²⁸Men Agrippa till Paulus: ”Inom kort övertygar du mig att göra mig till kristen!”²⁹Men Paulus: ”Jag skulle önskebe till Gud, både inom kort och i stort, att inte bara du utan också alla som hör mig idag ska bli sådana som även jag är. Förutom dessa bojor.”

³⁰Och kungen stod upp, även styresmannen och Bernike och de som satt med dem.³¹Och de drog sig undan och talade med varandra och sade att: ”Inget värt död eller bojor begår den där människan.”³²Och Agrippa sade till Festus: ”Han kunde ha frigetts, den där människan, om han inte hade åkallat kejsaren.” Paulus resa till Rom

¹Men när det var bestämt att vi skulle avsegla mot Italien, överlämnade de både Paulus och några andra fångar till en centurion vid namn Julius, av Augustus kohort.²Och vi gick på ett adramyttinskt skepp som skulle segla till platserna längs Asien och lade ut, och med oss var Aristarchos, en makedonier och thessaloniker.³Och den andra dagen styrde vi in till Sidon. Och Julius uppträdde människovänligt mot Paulus och tillät att han gick till vännerna för att undfå omsorg.

⁴Och därifrån lade vi ut och seglade bakom Cypern, eftersom vindarna var emot.⁵Och över öppna havet längs Kilikien och Pamfylien seglade vi och kom in till Myra i Lykien.

⁶Och där fann centurionen ett alexandrinskt skepp som seglade mot Italien, och han tog oss ombord på det.⁷Och under åtskilliga dagar seglade vi långsamt och kom knappt till Knidos, och då vinden inte tillät oss seglade vi bakom Kreta vid Salmone.⁸Och det var knappt vi följde dess kust och kom till en plats som kallas Goda hamnar, som staden Lasaia var nära.

⁹Men då avsevärd tid hade gått och seglingen redan var farlig, eftersom även fastan redan gått förbi, tillrådde Paulus¹⁰och sade till dem: ”Män! Jag skådar att det är med skymf och stor förlust, inte bara av lasten och skeppet utan också av våra själar, som seglingen kommer att bli.”¹¹Men centurionen lät sig övertygas av styrmannen och skepparen mer än av det som sades av Paulus.¹²Och då hamnen var olämplig för övervintring satte de flesta en plan att lägga ut därifrån, om de möjligen kunde nå fram till Fenix för att övervintra, en hamn på Kreta som ser mot sydväst och mot nordväst. Stormen

¹³Och när en sunnan blåste lätt tänkte de sig ha gripit sin föresats, och de tog upp ankaret och följde kusten närmare Kreta.¹⁴Men efter inte mycket tid kastade sig mot dem en tyfonvind som kallas Euraquilo ,¹⁵och då skeppet rycktes med och inte kunde hålla upp mot vinden, gav vi efter och fördes med.¹⁶Och vi rusade in bakom en liten ö som kallas Kauda och mäktade knappt få kontroll över ekan.¹⁷När de tagit upp den, använde de hjälputrustningen och band rep under skeppet. Och då de fruktade så att de inte skulle kastas upp på Syrten, firade de ner redskapet och fördes så med.

¹⁸Och då vi var mycket stormhärjade började de nästa dag göra dumpning,¹⁹och den tredje dagen slängde de egenhändigt i skeppets utrustning.²⁰Och då varken sol eller stjärnor framträdde på flera dagar och ett inte litet oväder låg på, släpptes slutligen allt hopp bort om att vi skulle bli frälsta.

²¹Och när det var stor aptitlöshet, då ställde sig Paulus mitt ibland dem och sade: ”Man borde, o män, ha lytt mig i att inte lägga ut från Kreta, och då ha vunnit denna skymf och förlust.²²Och nu tillråder jag er att ha gott mod. För inget bortfall av själ ska det bli från er, utan bara av skeppet.²³För här stod hos mig denna natt från Gud, som jag tillhör och dyrkar, en ängel²⁴som sade: Frukta inte, Paulus! Inför kejsaren måste du ställas fram. Och se, Gud har skänkt dig alla som seglar med dig.²⁵Ha därför gott mod, män! För jag tror på Gud att det så ska bli, på det sätt han har talat till mig.²⁶Men på en ö måste vi kastas upp.” Skeppsbrottet

²⁷Och när en fjortonde natt kom, medan vi fördes omkring på Adriatiska havet, började mot mitten av natten sjömännen förmoda att mark närmade sig dem.²⁸Och de lodade och fann tjugo famnar, och när de gått vidare lite och åter lodade, fann de femton famnar .²⁹Och då de fruktade så att vi inte skulle kastas upp någonstans mot en skrovlig plats, slängde de från aktern i fyra ankare och önskebad att det skulle bli dag.

³⁰Men när sjömännen sökte fly från skeppet och firade ner ekan i havet, med förevändning som att de från fören skulle sträcka ut ankare,³¹sade Paulus till centurionen och soldaterna: ”Om inte dessa är kvar på skeppet, kan ni inte bli frälsta.”³²Då högg soldaterna av repen från ekan och lät den falla bort.

³³Och förrän dag skulle komma uppmanade Paulus allesammans att ta del av föda och sade: ”Det är fjortonde dagen idag ni är i förväntan och fortsätter utan aptit och inte tar emot något.³⁴Därför uppmanar jag er att ta del av föda. För detta är till er frälsning, för från ingen av er ska ett hår från huvudet gå förlorat.”³⁵Och sedan han sagt detta, tog han också ett bröd och tackade Gud inför alla, och han bröt det och började äta.³⁶Och alla blev vid gott mod och tog också själva emot föda.

³⁷Och vi var med alla själarna i skeppet tvåhundrasjuttiosex .³⁸Och belåtna av föda lättade de skeppet genom att kasta ut vetet i havet.³⁹Och när det blev dag kände de inte igen landet, men de beaktade en bukt som hade en strand. På den planerade de att, om det vore möjligt, stöta upp skeppet.⁴⁰Och ankarna släppte de bort och lät vara i havet. Samtidigt släppte de fästbanden från styrårorna och hissade förseglet för blåsten och höll kurs mot stranden.⁴¹Men de råkade ut för en landtunga och grundstötte fartyget. Och fören borrade sig in och förblev orubblig, men aktern började upplösas av [vågornas] våld .

⁴²Och hos soldaterna kom upp en plan att döda fångarna, så att ingen skulle simma bort och fly iväg.⁴³Men centurionen önskade frälsa igenom Paulus och hindrade dem från deras önskan. Och han befallde dem som kunde simma att slänga sig ut först och komma iväg i land,⁴⁴och sedan de övriga, några på plankor och andra på delar av skeppet. Och så hände det sig att alla blev frälsta igenom upp på land. På Melite

¹Och genomfrälsta insåg vi sedan att det var Melite ön kallas.²Och barbarerna framhöll en icke vanlig människovänlighet till oss, för de tände en brasa och tog emot oss alla på grund av det förestående regnet och på grund av kylan.

³Men när Paulus hade hopsamlat en mängd torra kvistar och lagt på brasan, kom en huggorm ut av värmen och högg tag i hans hand.⁴Och när barbarerna såg vilddjuret hänga från hans hand, sade de till varandra: ”Visst är han en mördare, den där människan. Han blev genomfrälst från havet, men rättvisan lät honom inte leva.”⁵Han skakade då av vilddjuret i elden och led inget ont,⁶men de väntade sig att han skulle svullna upp eller falla tvärt ner död. Men när de länge varit i förväntan och skådat att inget ovettigt hände honom, kastade de om och sade att han var en gud.

⁷I trakten runt den platsen fanns marklotter som tillhörde den främste på ön, vid namn Publius. Han mottog oss i tre dagar och hade oss vänligt sinnat som gäster.⁸Men det hände sig att Publius far låg ansatt av febrar och dysenteri. Till honom gick Paulus in och bad och lade händerna på honom och helade honom.⁹När detta skett, började också de övriga på ön som hade sjukdomar komma och bli botade.¹⁰De hedrade oss också med många hedersbetygelser, och när vi skulle lägga ut lade de på det som var för behoven. Till Rom

¹¹Och efter tre månader lade vi ut med ett skepp som hade övervintrat vid ön, ett alexandrinskt märkt med Dioskurerna .¹²Och vi styrde in till Syrakusa och blev kvar i tre dagar,¹³varifrån vi släppte bort och nådde fram till Regium. Och efter en dag kom en sydan, och den andra dagen kom vi till Puteoli.¹⁴Där fann vi syskon och blev inbjudna att bli kvar hos dem sju dagar. Och så var det vi kom till Rom. Paulus i Rom

¹⁵Och därifrån hade syskonen hört om oss och kom oss till mötes, ända till Forum Appii och Tres Tabernae. När Paulus såg dem, tackade han Gud och fick mod.¹⁶Och när vi kom in i Rom, tilläts Paulus att hålla till för sig själv med den soldat som vaktade honom.

¹⁷Och det hände sig efter tre dagar att han sammankallade dem som bland judarna var främst, och när de kommit samman sade han till dem: ”Jag, män, bröder, har inget gjort emot folket eller fädernas seder, men jag har som fånge från Jerusalem utlämnats i romarnas händer.¹⁸När de hade förhört mig önskade de frige, eftersom det inte finns någon sak värd döden hos mig.¹⁹Men när judarna sade emot, var jag nödgad att åkalla kejsaren, men inte som att jag har något att anklaga mitt folkslag för.²⁰Av denna orsak har jag alltså uppmanat till att få se er och tala till er. För det är för Israels hopp jag omfattas av denna kedja.”

²¹Och de sade till honom: ”Vi har varken mottagit texter om dig från Judeen eller att någon av bröderna kommit hit och berättat eller talat något ont om dig.²²Men vi anser det värt att från dig få höra det du tänker. För om denna fraktion är det känt för oss att den överallt blir motsagd.”

²³Och de ordnade för honom en dag och kom till honom i gästrummet, ännu fler. För dem lade han ut och vittnade om Guds rike och började övertyga dem om Jesus från både Mose lag och profeterna, från morgon till afton.²⁴Och några blev övertygade av det som sades, men andra trodde inte.²⁵Och då de var oeniga med varandra, släppte de iväg sig själva efter att Paulus hade sagt ett enda ord, att: ”Väl har den heliga Anden talat genom profeten Esaias till era fäder²⁶ och sagt:Gå till detta folk och säg:Ni ska hörande höra och aldrig förstå,och seende se och aldrig se,²⁷för detta folks hjärta har förstockats.Och med öronen hörde de svårligenoch med sina ögon blundade de,så att de inte ser med ögonenoch med öronen hör och med hjärtat förståroch vänder om och jag ska hela dem.

²⁸Det ska nu vara känt för er att till folkslagen är denna Guds frälsning sänd. De kommer också att lyssna.”

³⁰Och han blev kvar två hela år i en egen hyrbostad och välkomnade alla som kom till honom,³¹medan han förkunnade Guds rike och undervisade om det som rör Herren Jesus Kristus med all frimodighet obehindrat.

Stiftelsen Svenska Folkbibeln

https://app.library.bible/content/32b8d9ca45df48b6