Read Evangelium enligt Markus 1

Evangelium enligt Markus1

¹ Begynnelsen av evangeliet om Jesus Kristus, Guds Son .²Så som det är skrivet hos profeten Esaias:Se, jag sänder min ängel framför ditt ansikte.Han ska preparera din väg.³En ropandes röst i ödemarken:Bered Herrens väg! Gör raka hans stigar!

⁴Så kom Johannes döpande i ödemarken och förkunnande ett dop av sinnesändring till synders förlåtelse.⁵Och ut till honom gick hela den judeiska trakten och alla jerusalemiterna, och de döptes av honom i Jordanfloden, erkännande sina synder.

⁶Och Johannes var iklädd kamelhår och ett läderbälte om sin höft, och åt gräshoppor och vildhonung.⁷Och han förkunnade och sade: ”Det kommer den som är starkare än jag efter mig, och jag är inte förtjänt att böja mig och lossa remmen från hans sandaler.⁸Jag har döpt er med vatten. Men han ska döpa er i helig Ande.” Jesu dop

⁹Och det hände sig att i de dagarna kom Jesus från Nazaret i Galileen och blev döpt i Jordan av Johannes.¹⁰Och direkt, när han steg upp ur vattnet, såg han himlarna rivas itu och Anden som en duva komma ner till honom.¹¹Och en röst kom från himlarna: ”Du är min Son, den Älskade. I dig har jag funnit behag.” Jesus prövas av Satan

¹²Och direkt driver Anden ut honom i ödemarken.¹³Och han var i ödemarken fyrtio dagar och prövades av Satan. Och han var hos vilddjuren, och änglarna betjänade honom. Jesu första lärjungar

¹⁴Men efter att Johannes hade blivit utlämnad, kom Jesus till Galileen och förkunnade Guds evangelium¹⁵och sade att: ”Uppfylld är tiden och nära är nu Guds rike. Ändra sinne och tro på evangeliet!”

¹⁶Och när han drog vidare längs Galileens hav såg han Simon och Andreas, Simons bror, som kastade nät i havet. De var nämligen fiskare.¹⁷Och Jesus sade till dem: ”Kom efter mig, och jag ska göra så att ni blir människofiskare.”¹⁸Och direkt lämnade de näten och följde honom.

¹⁹Och han gick framåt lite och såg Jakob Zebedaios son och Johannes, hans bror, och de var i båten och förfärdigade näten.²⁰Och direkt kallade han dem, och de lämnade sin far Zebedaios i båten med de lejda arbetarna och gick iväg efter honom. Jesus i Kafarnaums synagoga

²¹Och de går in i Kafarnaum, och direkt på sabbaten gick han in i synagogan och undervisade.²²Och de var överväldigade vid hans undervisning, för han var och undervisade dem som en som hade auktoritet och inte som de skriftlärda.

²³Och direkt fanns i deras synagoga en man med en oren ande. Och han skrek högt²⁴och sade: ”Vad mellan oss och dig, Jesus nazaré? Har du kommit för att förgöra oss? Jag känner dig, vem du är: Guds Helige!”²⁵Och då näpste honom Jesus och sade: ”Var tilltäppt och kom ut ur honom!”²⁶Och då ruskade honom den orena anden, och den ropade med väldig röst och kom ut ur honom.

²⁷Och allesammans blev bestörta, så att de började diskutera med varann och sade: ”Vad är detta? En ny undervisning, med auktoritet! Även de orena andarna beordrar han, och de hörsammar honom.”²⁸Och det gick ut hörsägen om honom direkt, överallt i hela trakten runt Galileen. Jesus botar Petrus svärmor

²⁹Och direkt, utkomna ur synagogan, gick de till Simons och Andreas hus med Jakob och Johannes.³⁰Men Simons svärmor låg febrig, och direkt säger de till honom om henne.³¹Och han gick fram och reste upp henne, sedan han gripit handen. Och då lämnade henne febern, och hon började betjäna dem.

³²Men när det blev kväll, när solen hade gått ner, förde man till honom alla som hade det illa och dem som var demoniserade.³³Och hela staden var församlad vid dörren.³⁴Och han botade många som hade det illa i olika åkommor, och många demoner drev han ut. Och han lät inte demonerna tala, eftersom de kände honom.

³⁵Och väldigt tidig morgon, på natten, stod han upp och gick ut och gick bort till en öde plats. Och där bad han.³⁶Och då förföljde honom Simon och de som var med honom,³⁷och de fann honom och säger till honom att: ”Alla söker dig.”³⁸Och han säger till dem: ”Låt oss dra någon annanstans, till de nästa bystäderna, så att jag även där kan förkunna. För till detta har jag gått ut.”³⁹Och han gick och förkunnade i deras synagogor i hela Galileen, och demonerna drev han ut. Jesus renar en spetälsk

⁴⁰Och det kommer till honom en spetälsk, som vädjar till honom och knäfaller och säger till honom att: ”Om du vill, kan du rena mig.”⁴¹Och han kände innerligt, räckte ut sin hand och rörde och säger till honom: ”Jag vill. Var renad!”⁴²Och direkt gick spetälskan bort från honom och han blev renad.

⁴³Och han frustade mot honom, och direkt drev han ut honom⁴⁴och säger till honom: ”Se till att du inte till någon säger något. Nej, bege dig, visa dig för prästen och frambär för din rening det som Mose har förordnat, till ett vittnesbörd för dem.”⁴⁵Men han gick ut och började förkunna mycket och sprida ryktet om ordet, så att han inte längre kunde gå in uppenbart i en stad, utan ute på öde platser var han. Och man kom till honom från alla håll. Jesus förlåter synder

¹Och han gick åter till Kafarnaum, och efter några dagar hördes det att han är i huset.²Och det samlades så många att de inte längre hade rum, inte ens vid dörren. Och han talade till dem ordet.

³Och man kommer bärande till honom en förlamad, lyft av fyra.⁴Och när de inte kunde bära fram till honom för skarans skull, avtakade de taket där han var. Och när de grävt ut, firar de ner madrassen där den förlamade låg.⁵Och Jesus ser deras tro och säger till den förlamade: ”Barn, dina synder förlåts.”

⁶Men det fanns några av de skriftlärda där som satt och funderade i sina hjärtan:⁷”Varför talar den där så? Han hädar! Vem kan förlåta synder utom en: Gud?”⁸Och direkt insåg Jesus i sin ande att det är så de funderar inom sig, och han säger till dem: ”Varför funderar ni detta i era hjärtan?⁹Vad är lättare? Att säga till den förlamade: Dina synder förlåts, eller att säga: Res dig och ta din madrass och vandra?¹⁰Men för att ni ska veta att auktoritet har Människosonen att förlåta synder på jorden”, säger han sedan till den förlamade:¹¹”Till dig säger jag: Res dig, ta din madrass och bege dig till ditt hus!”¹²Och han reste sig, och direkt tog han upp madrassen och gick ut inför alla, så att alla var utom sig och ärade Gud och sade att: ”Sådant har vi aldrig sett!” Jesus hos tullindrivare och syndare

¹³Och han gick åter ut längs havet. Och hela skaran kom till honom, och han undervisade dem.¹⁴Och när han drog vidare såg han Levi Alfaios son sittande vid tullhuset, och han säger till honom: ”Följ mig!” Och han stod upp och följde honom.

¹⁵Och det händer sig att han ligger till bords i hans hus, och många tullindrivare och syndare låg till bords med Jesus och hans lärjungar. För de var många och de följde honom.¹⁶Och när de skriftlärda från fariseerna såg att han äter med syndarna och tullindrivarna, sade de till hans lärjungar att: ” Är det med tullindrivarna och syndarna han äter?”¹⁷Och Jesus hörde och säger till dem att: ”Inte har de starka behov av läkare, utan de som har det illa. Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” Jesus och fastan

¹⁸Och Johannes lärjungar och fariseerna var fastande, och de kommer och säger till honom: ”Varför fastar Johannes lärjungar och fariseernas lärjungar, men dina lärjungar fastar inte?”¹⁹Och Jesus sade till dem: ”Inte kan bröllopssalens söner, under det att brudgummen är hos dem, fasta? Den tid de har brudgummen hos sig kan de inte fasta.²⁰Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då ska de fasta, på den dagen.

²¹Ingen syr på en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. Annars tar den nya bort fullheten av sig från den gamla, och det blir en värre reva.²²Och ingen häller ungt vin i gamla läglar. Annars sliter vinet sönder läglarna och vinet går förlorat, även läglarna. Nej, ungt vin i nya läglar.” Jesus är sabbatens Herre

²³Och det hände sig att han på sabbaten passerade genom sädesfälten, och hans lärjungar började göra väg medan de ryckte av axen.²⁴Och fariseerna sade till honom: ”Se: varför gör de på sabbaten det som inte är tillåtet?”²⁵Och han säger till dem: ”Har ni aldrig läst vad David gjorde när han hade behov och blev hungrig, han och de som var med honom?²⁶Hur han gick in i Guds hus vid översteprästen Abiathar, och framsättningens bröd åt han, som det inte är tillåtet att äta utom för prästerna. Och han gav också till dem som var med honom.”

²⁷Och han sade till dem: ”Sabbaten blev till för människan, och inte människan för sabbaten.²⁸Alltså är Människosonen Herre också över sabbaten.”

¹Och han gick åter till synagogan, och där fanns en man som hade handen skrumpnad.²Och de vaktade noga på honom, om han på sabbaten kommer att bota honom, för att anklaga honom.³Och han säger till mannen som har den skrumpna handen: ”Res dig till mitten.”⁴Och han säger till dem: ”Är det tillåtet på sabbaten att göra gott, eller att göra illa? Att frälsa en själ, eller att döda?” Men de var tysta.⁵Och han ser sig omkring på dem med vrede, sammanbedrövad över deras hjärtas förhårdnad, och säger till mannen: ”Räck ut handen.” Och han räckte ut den, och hans hand blev återställd.

⁶Och fariseerna gick ut direkt med herodianerna och började sätta ett beslut mot honom för att förgöra honom. Stora skaror följer Jesus

⁷Och Jesus med sina lärjungar drog sig undan mot havet. Och en stor mängd från Galileen följde, och från Judeen⁸och från Jerusalem och från Idumeen och andra sidan Jordan och runt Tyros och Sidon, en stor mängd som hörde vad han gjorde och kom till honom.

⁹Och han sade åt sina lärjungar att en småbåt ständigt skulle finnas för honom på grund av skaran, för att de inte skulle pressa honom.¹⁰För så många botade han att de föll över honom för att röra honom, alla som hade gissel.¹¹Och de orena andarna, när de skådade honom, föll ner för honom och skrek och sade att: ”Du är Guds Son!”¹²Och mycket näpste han dem, att de inte skulle göra honom uppenbar. Jesus utser de tolv

¹³Och han stiger upp till berget och kallar till sig dem som han själv ville, och de gick bort till honom.¹⁴Och han utsåg tolv för att vara med honom, och för att han skulle sända ut dem att förkunna¹⁵och ha auktoritet att driva ut demonerna.¹⁶Och han lade ett namn på Simon: Petrus.¹⁷Även Jakob Zebedaios son och Johannes, Jakobs bror, och han lade på dem namnen Boanerges, det vill säga Åskans söner.¹⁸Samt Andreas och Filippos och Bartholomaios och Mattheus och Thomas och Jakob Alfaios son och Thaddaios och Simon Kananaios ¹⁹och Judas Iskarioth, som också utlämnade honom. Jesus eller Beelzebul

²⁰Och han kommer till huset, och det kommer åter samman en skara så att de inte ens kan äta bröd.²¹Och när de som stod honom nära fick höra gick de ut för att hålla kvar honom, för de sade att han var utom sig.

²²Och de skriftlärda som hade gått ner från Jerusalem sade att det är Beelzebul han har, och att han med demonernas furste driver ut demonerna.²³Och han kallade dem till sig, och i liknelser sade han till dem: ”Hur kan Satan driva ut Satan?²⁴Och om ett rike blir delat mot sig självt kan det riket inte bestå,²⁵och om ett hus blir delat mot sig självt kommer inte det huset att kunna bestå.²⁶Och om Satan har stått upp mot sig själv och blivit delad, kan han inte bestå utan har nått sitt slut.

²⁷Men ingen kan gå in i den starkes hus och länsa hans kärl om han inte först binder den starke. Och sedan ska han länsa hans hus.

²⁸Amen, jag säger er att allt ska förlåtas människornas söner, försyndelserna och hädelserna, hur mycket de än hädar.²⁹Men den som hädar mot den heliga Anden har ingen förlåtelse till eonen, utan är straffskyldig till eonisk försyndelse.”³⁰För de sade: ”Det är en oren ande han har.” Jesu mor och bröder

³¹Och då kommer hans mor och hans bröder, och stående utanför sände de till honom och kallade honom.³²Och omkring honom satt en skara, och de säger till honom: ”Se: din mor och dina bröder där ute söker dig.”³³Och han svarar dem och säger: ”Vem är min mor? Och mina bröder?”³⁴Och han ser sig om på dem som sitter runt omkring honom och säger: ”Se: min mor och mina bröder.³⁵För den som gör Guds vilja, denne är min bror och syster och mor.” Liknelsen om såningsmannen

¹Och åter började han undervisa vid havet. Och det samlas hos honom en så ytterst stor skara att han stiger i en båt och sitter ute på havet, och hela skaran var vid havet på land.²Och han undervisade dem i liknelser mycket, och sade till dem i sin undervisning:

³”Hör! Se: ut gick såningsmannen för att så.⁴Och det hände sig, under det att han sådde, att en del föll vid vägen. Och fåglarna kom och åt upp det.⁵Och annat föll på det steniga, där det inte hade mycket jord. Och direkt kom det upp och fram, eftersom det inte hade djup jord.⁶Och när solen gick upp sveddes det, och eftersom det inte hade rot vissnade det.⁷Och annat föll i törnena, och törnena kom upp och kvävde ihop det, och gröda gav det inte.⁸Och annat föll i den goda jorden, och det gav gröda när det kom upp och växte, och det bar: en trettio, och en sextio, och en hundra.”⁹Och han sade: ”Den som har öron att höra med ska höra.”

¹⁰Och när han blev ensam, frågade honom de som var runt honom med de tolv om liknelserna.¹¹Och han sade till dem: ”Åt er är Guds rikes mysterium givet. Men för dessa utanför är det i liknelser allt kommer,¹² för att de ska seende se och inte se, och hörande höra och inte förstå, så att de inte vänder om och det förlåts dem.” Liknelsens innebörd

¹³Och han säger till dem: ”Förstår ni inte denna liknelse? Och hur ska ni då förstå alla de andra liknelserna?¹⁴Såningsmannen sår ordet.¹⁵Och dessa är de vid vägen: där ordet sås och när de hör, direkt kommer Satan och tar bort ordet som är sått i dem.¹⁶Och dessa är likaså de som sås på det steniga: de som när de hör ordet direkt med glädje tar emot det,¹⁷och de har ingen rot inom sig utan är tillfälliga. Sedan, när det blir nöd eller förföljelse för ordets skull, blir de direkt skandaliserade.¹⁸Och andra är de som sås i törnena: dessa är de som hör ordet,¹⁹och eonens bekymmer och rikedomens tjusning och begären kring det övriga kommer in och kväver ihop ordet, och det blir utan frukt.²⁰Och dessa är de som är sådda på den goda jorden: de som hör ordet och godtar och bär frukt, en trettio, och en sextio, och en hundra.”

²¹Och han sade till dem: ”Inte kommer väl lampan för att sättas under skäppan ? Eller under bädden? Är det inte för att sättas på lampstället?²²För inget är dolt utom för att visas fram, eller har blivit förborgat utom för att komma till det uppenbara.²³Om någon har öron att höra med, ska han höra.”

²⁴Och han sade till dem: ”Se till vad ni hör! Med det mått ni mäter med ska det mätas åt er och tillföras er.²⁵För den som har, åt honom ska det ges. Och den som inte har, även det han har ska tas ifrån honom.” Liknelsen om den växande säden

²⁶Och han sade: ”Så är Guds rike, såsom en människa kastar utsädet på jorden.²⁷Och han sover och vaknar, natt och dag, och utsädet spirar och blir längre, hur vet han inte själv.²⁸Av sig själv bär jorden gröda: först strå, sedan ax, sedan fullt vete i axet.²⁹Och när grödan överlämnar sig sänder han direkt ut skäran, för då förestår skörden.” Liknelsen om senapskornet

³⁰Och han sade: ”Hur ska vi likna Guds rike? Eller med vilken liknelse ska vi lägga fram det?³¹Som ett senapskorn, som när det såtts på jorden är mindre än alla fröna på jorden.³²Och när det såtts, kommer det upp och blir större än alla köksväxterna, och gör så stora grenar att under dess skugga kan himlens fåglar sätta bo.”

³³Och med många sådana liknelser talade han till dem ordet, så som de kunde höra.³⁴Och utan liknelse talade han inte till dem. Men enskilt för sina egna lärjungar klargjorde han allt. Jesus stillar stormen

³⁵Och han säger till dem på den dagen, när det blivit kväll: ”Låt oss fara över till andra sidan.”³⁶Och de lämnar skaran och tar med honom som han var i båten. Även andra båtar var med honom.

³⁷Och det blir en väldig storm med vind, och vågorna låg på in i båten så att båten redan började fyllas.³⁸Och själv var han i aktern på dynan och sov. Och de väcker honom och säger till honom: ”Lärare! Bryr du dig inte att vi går förlorade?”³⁹Och väckt näpste han vinden och sade till havet: ”Var tyst! Var tilltäppt!” Och vinden lade sig och det blev ett väldigt lugn.⁴⁰Och han sade till dem: ”Varför är ni fega? Har ni ännu ingen tro?”⁴¹Och de fruktade med stor fruktan och sade till varandra: ”Vem är då denne? För även vinden och havet hörsammar honom!” Jesus botar en demoniserad

¹Och de kom till andra sidan havet, till gerasenernas trakt.²Och när han gick ur båten, direkt mötte honom från gravarna en man med en oren ande³som hade sin boplats bland gravarna. Och inte ens med kedja kunde någon längre binda honom,⁴eftersom han många gånger med fotbojor och kedjor blivit bunden, och av honom hade kedjorna dragits sönder och fotbojorna knäckts. Och ingen mäktade att tämja honom.⁵Och ständigt, natt och dag, var han bland gravarna och i bergen och skrek och högg mot sig själv med stenar.

⁶Och när han såg Jesus långt ifrån, sprang han fram och tillbad honom⁷och skrek med väldig röst och säger: ”Vad mellan mig och dig, Jesus, Gud den Högstes Son? Jag besvär dig vid Gud att du inte ska plåga mig!”⁸För han hade sagt till honom: ”Kom ut, du orena ande, ur människan!”⁹Och han frågade honom: ”Vad är ditt namn?” Och han säger till honom: ”Legion är mitt namn. För vi är många.”¹⁰Och han vädjade till honom mycket att inte sända dem utanför trakten.

¹¹Men det fanns där vid berget en stor skock med svin som vallades,¹²och de vädjade till honom och sade: ”Skicka oss till svinen, så att vi kan fara in i dem!”¹³Och han tillät dem. Och ut kom de orena andarna och for in i svinen, och skocken stormade ner från branten i havet, ungefär tvåtusen, och kvävdes i havet.

¹⁴Och de som vallade dem flydde och berättade i staden och på fälten, och man kom för att se vad det är som har hänt.¹⁵Och de kommer till Jesus och skådar den demoniserade sittande påklädd och sansad, han som hade haft legionen. Och de fruktade.¹⁶Och då skildrade de som hade sett det för dem, hur det hade hänt med den demoniserade och om svinen.¹⁷Och de började vädja till honom att gå bort från deras område.

¹⁸Och när han steg i båten, vädjade till honom han som varit demoniserad om att få vara med honom.¹⁹Och han lät honom inte, utan säger till honom: ”Bege dig till ditt hus, till de dina. Och berätta för dem hur mycket Herren har gjort för dig och förbarmat sig över dig.”²⁰Och han gick bort och började förkunna i Dekapolis hur mycket Jesus hade gjort för honom. Och alla var förundrade. Jairos dotter och den blödande kvinnan

²¹Och när Jesus hade farit över i båten igen till andra sidan, samlades en stor skara hos honom. Och han var vid havet.²²Och då kommer en av synagogföreståndarna vid namn Jairos. Och när han ser honom, faller han ner för hans fötter²³och vädjar till honom mycket och säger att: ”Min lilla dotter har nått det yttersta, så att du ska komma och lägga händerna på henne, så att hon blir frälst och får leva!”²⁴Och han gick iväg med honom.
Och det följde honom en stor skara och pressade sig emot honom.²⁵Och en kvinna som hade varit i blodflöde tolv år,²⁶och lidit mycket under många läkare och spenderat allt hos sig och ingen nytta fått, utan snarare kommit till det sämre,²⁷hade hört om Jesus och kom i skaran bakifrån och rörde vid hans mantel.²⁸För hon sade att: ”Om jag rör så bara hans kläder blir jag frälst.”²⁹Och direkt torkade källan till hennes blod, och hon visste i kroppen att hon var helad från gisslet.

³⁰Och direkt, när Jesus insåg inom sig kraften från honom som hade gått ut, vände han om i skaran och sade: ”Vem rörde mig i kläderna?”³¹Och då sade honom hans lärjungar: ”Du ser skaran som pressar sig emot dig, och du säger: Vem rörde mig?”³²Och han såg sig omkring för att se henne som hade gjort detta.

³³Men kvinnan kom fruktande och darrande, då hon visste det som hade hänt henne, och hon föll ner för honom och sade honom hela sanningen.³⁴Och han sade till henne: ”Dotter, din tro har frälst dig. Bege dig i frid och var frisk från ditt gissel.”

³⁵Medan han ännu talar, kommer de från synagogföreståndaren och säger att: ”Din dotter har dött. Varför besvärar du Läraren mer?”³⁶Men Jesus överhör ordet som talas och säger till synagogföreståndaren: ”Frukta inte! Bara tro.”³⁷Och han lät ingen följa med honom utom Petrus och Jakob och Johannes, Jakobs bror.³⁸Och de kommer till synagogföreståndarens hus, och han skådar tumult och människor som gråter och skränar mycket.³⁹Och han går in och säger till dem: ”Varför väsnas ni och gråter? Barnet har inte dött, utan sover.”⁴⁰Och de skrattade åt honom.
Men själv driver han ut alla, och tar med barnets far och mor och dem som är med honom och går in där barnet var.⁴¹Och han griper barnets hand och säger till henne: ”Talitha koum !”, vilket är översatt: ”Flicka, dig säger jag: Res dig!”⁴²Och direkt stod flickan upp och började vandra omkring, för hon var tolv år, och de blev utom sig direkt i väldig extas.⁴³Men han kommenderade dem mycket att ingen skulle få veta detta, och sade att det skulle ges henne något att äta. Jesus ohedrad i Nazaret

¹Och han gick ut därifrån och kommer till sin fädernebygd, och hans lärjungar följer honom.²Och när det blev sabbat började han undervisa i synagogan. Och många som hörde var överväldigade och sade: ”Varifrån har denne detta? Och vad är den visheten som blivit given denne? Och sådana kraftgärningar som sker genom hans händer!³Är inte denne snickaren ? Son till Maria och bror till Jakob och Joses och Judas och Simon? Och är inte hans systrar här hos oss?” Och de var skandaliserade av honom.

⁴Och Jesus sade till dem att: ”En profet är inte ohedrad, utom i sin fädernebygd och bland sina släktingar och i sitt hus.”⁵Och han kunde där inte göra någon kraftgärning, utom för några få kraftlösa som han lade händerna på och botade.⁶Och han var förundrad av deras otro. Jesus sänder ut de tolv
Och han drog omkring i byarna runt omkring och undervisade.⁷Och han kallar till sig de tolv, och började sända ut dem två och två och gav dem auktoritet över de orena andarna.⁸Och han instruerade dem att inte ta med något på vägen utom bara en stav: inte bröd, inte väska, inte koppar för bältet,⁹men skodda med sandaler: ”Och iklä er inte två tunikor!”¹⁰Och han sade till dem: ”Där ni går in i ett hus, där ska ni bli kvar tills ni går ut därifrån.¹¹Och den plats som inte välkomnar er eller lyssnar till er, gå ut därifrån och skaka ut stoftet under era fötter till ett vittnesbörd för dem.”

¹²Och de gick ut och förkunnade att man ska ändra sinne.¹³Och många demoner drev de ut, och de smorde in med olja många kraftlösa och botade dem. Johannes Döparens död

¹⁴Och kung Herodes fick höra. För hans namn hade blivit uppenbart, och man sade att Johannes Döparen är uppväckt från de döda och därför verkar krafterna i honom.¹⁵Men andra sade att det är Elia, och andra sade att det är en profet, som en av profeterna.¹⁶Men när Herodes hörde, sade han: ”Han som jag halshögg, Johannes. Denne har uppväckts.”

¹⁷För själv hade Herodes sänt bud och gripit Johannes och bundit honom i fängelse på grund av Herodias, hans bror Filippos hustru, för henne hade han gift sig med.¹⁸För Johannes hade sagt till Herodes att: ”Det är inte tillåtet för dig att ha din brors hustru.”¹⁹Och Herodias hade ont i sinnet mot honom och ville döda honom, och hon kunde inte.²⁰För Herodes fruktade Johannes, då han visste att han var en rättfärdig och helig man och sambevarade honom. Och när han hörde honom blev han mycket villrådig , och ändå hörde han honom gärna.

²¹Och när det kom en läglig dag, när Herodes på sin födelsedag gjorde en festmåltid för sina stormän och befälhavarna och de främsta i Galileen,²²och när Herodias dotter själv kom in och dansade, behagade hon Herodes och dem som låg till bords med honom. Och kungen sade till flickan: ”Be mig om vad du vill, och jag ska ge dig.”²³Och han svor eder till henne: ”Vad du än ber mig om ska jag ge dig. Ända till hälften av mitt rike!”

²⁴Och hon gick ut och sade till sin mor: ”Vad ska jag be om?” Och hon sade: ”Johannes Döparens huvud.”²⁵Och hon gick in direkt med iver till kungen och begärde och sade: ”Jag vill att du med detsamma ger mig på ett fat Johannes Döparens huvud!”²⁶Och djupt bedrövad blev kungen, men på grund av ederna och dem som låg till bords ville han inte avvisa henne.²⁷Och direkt sände kungen ut en speculator och beordrade honom att hämta hans huvud. Och han gick bort och halshögg honom i fängelset.²⁸Och han hämtade hans huvud på ett fat och gav det till flickan, och flickan gav det till sin mor.

²⁹Och när hans lärjungar fick höra, kom de och tog hans lik och lade det i en grav. Jesus mättar femtusen

³⁰Och sedan samlas apostlarna hos Jesus, och de berättade för honom allt vad de hade gjort och vad de undervisat.³¹Och han säger till dem: ”Kom ni själva enskilt till en öde plats och vila er lite.” För de som kom och de som begav sig var många, och inte ens till att äta fick de tillfälle.³²Och de for bort i båten till en öde plats enskilt.

³³Och många såg dem bege sig och kände igen dem, och till fots från alla städerna sprang de tillsammans dit och kom före dem.³⁴ Och när han gick ur, såg han en stor skara. Och han kände innerligt för dem, för de var som får som inte har herde, och han började undervisa dem mycket.

³⁵Och när redan timmen blivit mycket, kom hans lärjungar fram till honom och sade att: ”Platsen är öde och timmen redan mycket.³⁶Släpp iväg dem, så att de går bort till gårdarna och byarna runt omkring och köper sig något att äta.”³⁷Men han svarade och sade till dem: ”Ge dem ni att äta.” Och de säger till honom: ”Ska vi gå bort och köpa bröd för tvåhundra denarer och ge dem att äta?”³⁸Men han säger till dem: ”Hur många bröd har ni? Bege er och se.” Och de får veta och säger: ”Fem. Och två fiskar.”

³⁹Och han beordrade dem att låta alla luta sig till bords i festlag efter festlag på det gröna gräset,⁴⁰och de lade sig till bords i grupper efter grupper om hundra och om femtio.⁴¹Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och välsignade. Och han bröt bröden och började ge till sina lärjungar för att de skulle sätta fram åt dem. Och de två fiskarna delade han upp åt alla.⁴²Och alla åt och blev mätta,⁴³och man tog upp bitar, tolv korgars fullheter, och från fiskarna.⁴⁴Och de som åt bröden var femtusen män. Jesus går på vattnet

⁴⁵Och direkt nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och fara före till andra sidan, mot Bethsaida, medan han själv släpper iväg skaran.⁴⁶Och när han hade tagit farväl av dem, gick han bort till berget för att be.

⁴⁷Och när det blev kväll var båten mitt på havet, och han själv ensam på land.⁴⁸Och han såg dem plågade under det att de rodde, för vinden var emot dem. Och omkring fjärde nattväkten kommer han till dem, vandrande på havet, och ville gå förbi dem.⁴⁹Men när de såg honom vandra på havet tänkte de sig att det är en vålnad, och de skrek högt,⁵⁰för alla såg honom och blev oroade. Men direkt talade han med dem och säger till dem: ”Fatta mod! Jag Är. Frukta inte.”⁵¹Och han steg upp till dem i båten, och vinden lade sig. Och inom sig var de övermåttan väldigt utom sig.⁵²För de hade inte förstått detta med bröden, utan deras hjärta var förhårdnat. Jesus botar sjuka i Gennesaret

⁵³Och de for över till andra sidan, och kom till land vid Gennesaret och lade till.⁵⁴Och när de gick ur båten, direkt kände man igen honom⁵⁵och sprang omkring i hela den trakten, och började på madrasserna bära omkring dem som hade det illa dit man hörde att han är.⁵⁶Och varhelst han gick in, i byar eller i städer eller i gårdar, lade man de sjuka på torgen och vädjade till honom att de skulle få röra om så bara hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde vid honom blev frälsta. Guds bud eller människors tradition

¹Och då samlas hos honom fariseerna och några av de skriftlärda som hade kommit från Jerusalem.²Och de ser några av hans lärjungar, att de med oheliga händer, det vill säga otvättade, äter bröden –³för fariseerna och alla judarna äter inte om de inte med en näve har tvättat händerna, då de håller fast vid de äldstes tradition.⁴Och efter torget äter de inte om de inte har döpt sig. Och det finns mycket annat som de har tagit emot för att hålla fast vid, dophandlingar för bägare och kannor och kopparkärl och bäddar .

⁵Och då frågar honom fariseerna och de skriftlärda: ”Varför vandrar inte dina lärjungar efter de äldstes tradition, utan äter brödet med oheliga händer?”⁶ Men han sade till dem: ”Väl profeterade Esaias om er hycklare, som det är skrivet:Detta folk hedrar mig med läpparna,men deras hjärta är fjärran från mig.⁷Och fåfängt vördar de mig,när de som läror lär ut människors påbud.

⁸Ni överger Guds bud och håller fast vid människornas tradition.”

⁹Och han sade till dem: ”Väl annullerar ni Guds bud för att hålla fast vid er tradition.¹⁰ För Mose har sagt: Hedra din far och din mor, och: Den som talar illa om far eller mor ska döden dö.¹¹Men ni säger: om en människa säger till fadern eller modern: Korban , det vill säga äregåva, är nu det du från mig kunde fått nytta av,¹²då låter ni honom inte längre göra något för fadern eller modern,¹³och ni ogiltigförklarar Guds ord med er tradition som ni har överlämnat vidare. Och mycket liknande sådant gör ni.”

¹⁴Och han kallade åter till sig skaran och sade till dem: ”Hör mig alla och förstå:¹⁵Det finns inget som är utanför människan och kommer in i honom som kan vanhelga honom. Nej, det är det som utgår ur människan som vanhelgar människan.”

¹⁷Och när han kom in i huset från skaran, frågade honom hans lärjungar om liknelsen.¹⁸Och han säger till dem: ”Så är också ni oförståndiga? Fattar ni inte att inget som utifrån går in i människan kan vanhelga honom?¹⁹För det går inte in i hans hjärta, utan ner i buken och kommer ut på avträdet” – renande alla matämnena .²⁰Och han sade att: ”Det som utgår ur människan, det vanhelgar människan.²¹För det är inifrån, från människornas hjärta, de onda tankarna utgår: otuktigheter, stölder, mord,²²äktenskapsbrott, girigheter, elakheter, svek, hämningslöshet, ont öga, hädelse, högmod, vettlöshet.²³Allt detta onda utgår inifrån och vanhelgar människan.” En syrisk-fenicisk kvinnas tro

²⁴Och därifrån stod han upp och gick bort till Tyros område, och han gick in i ett hus och ville att ingen skulle få veta. Och han kunde inte undgå upptäckt,²⁵utan direkt hörde en kvinna om honom vars lilla dotter hade en oren ande, och hon kom och föll ner för hans fötter.²⁶Och kvinnan var grekisktalande, syrisk-fenicisk till släktet. Och hon frågade honom om han kunde driva ut demonen ur hennes dotter.

²⁷Och han sade till henne: ”Låt först barnen bli mätta. För det är inte fint att ta brödet från barnen och kasta åt småhundarna.”²⁸Men hon svarade och säger till honom: ”Herre, även småhundarna under bordet äter av smulorna från barnen.”²⁹Och han sade till henne: ”För det ordet: Bege dig. Den har kommit ut ur din dotter, demonen.”³⁰Och hon gick bort till sitt hus, och fann barnet liggande på bädden och demonen utkommen. Jesus botar en dövstum

³¹Och åter gick han ut från Tyros område och gick genom Sidon till Galileens hav, mitt i Dekapolisområdet.³²Och man för till honom en döv och knappt talande och vädjar till honom att lägga på honom handen.³³Och han tog undan honom från skaran enskilt och satte sina fingrar i hans öron, och spottade och rörde vid hans tunga.³⁴Och han såg upp mot himlen och suckade, och säger till honom: ”Heppathah! ”, det vill säga: ”Öppna upp dig!”³⁵Och då öppnades hans öron, och hans tungas boja löstes och han talade riktigt.

³⁶Och han kommenderade dem att inte till någon säga det. Men ju mer han kommenderade dem, ännu mycket mer förkunnade de.³⁷Och de var övermåttan överväldigade och sade: ”Allt har han gjort väl! Även de döva får han att höra, och icke talande att tala.” Jesus mättar fyratusen

¹Under de dagarna, när det åter var en stor skara och de inte hade något att äta, kallade han till sig lärjungarna och säger till dem:²”Jag känner innerligt för skaran. För det är redan tre dagar de är kvar vid mig, och de har inget att äta.³Och om jag släpper iväg dem fastande till sitt hus blir de utmattade på vägen. Och några av dem har kommit långt ifrån.”

⁴Och då svarade honom hans lärjungar att: ”Varifrån ska någon här kunna mätta dessa med bröd i en ödetrakt?”⁵Och han frågade dem: ”Hur många bröd har ni?” Och de sade: ”Sju.”

⁶Och han instruerar skaran att lägga sig till bords på jorden. Och han tog de sju bröden, tackade och bröt och började ge till sina lärjungar för att de skulle sätta fram. Och de satte fram till skaran.⁷De hade också lite småfiskar, och han välsignade dem och sade till att sätta fram även dessa.⁸Och de åt och blev mätta, och man tog upp överblivna bitar, sju vasskorgar.⁹Och de var ungefär fyratusen. Och han släppte iväg dem. Fariseerna begär tecken

¹⁰Och direkt steg han i båten med sina lärjungar och kom till bygderna vid Dalmanutha.¹¹Och ut kom fariseerna och började diskutera med honom, och de sökte från honom ett tecken från himlen och prövade honom.¹²Och han suckade djupt i sin ande och säger: ”Varför söker detta släkte ett tecken? Amen, jag säger er: Aldrig ska det ges detta släkte ett tecken.”¹³Och han lämnade dem, och åter steg han i och kom iväg till andra sidan. Se upp för fariseernas surdeg

¹⁴Och de hade glömt att ta bröd, och förutom ett enda bröd hade de inget med sig i båten.¹⁵Och han kommenderade dem och sade: ”Se till, se upp för fariseernas surdeg och för Herodes surdeg!”¹⁶Och de började fundera med varandra, för bröd hade de inga.

¹⁷Och han förstod och säger till dem: ”Varför funderar ni över att det är bröd ni inte har? Fattar ni fortfarande inte eller förstår? Har ni ert hjärta förhårdnat?¹⁸ Har ni ögon och ser inte, och har ni öron och hör inte? Och minns ni inte¹⁹när jag bröt de fem bröden till de femtusen? Hur många korgar fulla med bitar tog ni?” De säger till honom: ”Tolv.” –²⁰”När det var de sju till de fyratusen, hur många vasskorgars fullheter med bitar tog ni?” Och de säger till honom: ”Sju.”²¹Och han sade till dem: ”Förstår ni fortfarande inte?” Jesus botar en blind

²²Och de kommer till Bethsaida. Och man för till honom en blind och vädjar till honom att han ska röra vid honom.²³Och han tog tag i den blindes hand och förde ut honom utanför byn. Och han spottade i hans ögon, lade händerna på honom och frågade honom: ”Om du ser något?”

²⁴Och han såg upp och sade: ”Jag ser människorna, att det är som träd jag ser vandra omkring.”²⁵Sedan lade han åter händerna på hans ögon, och han såg bra och var återställd och såg på alltsammans klart.²⁶Och han sände honom till hans hus och sade: ”Inte ens in i byn ska du gå in.” Petrus bekännelse

²⁷Och sedan gick Jesus och hans lärjungar ut till byarna vid Caesarea Filippi. Och på vägen frågade han sina lärjungar och sade till dem: ”Vem säger människorna att jag är?”²⁸Och de talade till honom och sade att: ”Johannes Döparen. Och andra Elia, och andra att det är en av profeterna.”

²⁹Och själv frågade han dem: ”Och ni? Vem säger ni att jag är?” Petrus svarar och säger till honom: ”Du är Kristus.”³⁰Och han näpste dem, att de inte till någon skulle säga detta om honom. Jesus talar om sin död

³¹Och han började undervisa dem att: ”Människosonen måste lida mycket, och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och dödas. Och efter tre dagar uppstå.”³²Och öppet talade han ordet.
Och Petrus tog med honom och började näpsa honom.³³Men han vände om och såg sina lärjungar, och näpste Petrus och säger: ”Bege dig efter mig, Satan! För du tänker inte på Guds ting utan människornas.” Att följa Jesus

³⁴Och han kallade till sig skaran med sina lärjungar och sade till dem: ”Om någon vill följa efter mig, ska han förneka sig själv och ta upp sitt kors och följa mig.³⁵För den som vill frälsa sin själ ska förlora den. Men den som förlorar sin själ för min och evangeliets skull ska frälsa den.³⁶För vad nytta gör det att en människa vinner hela världen och mister sin själ?³⁷För vad kan en människa ge i utbyte för sin själ?³⁸För den som skäms för mig och mina ord i detta äktenskapsbrytande och syndiga släkte, honom ska också Människosonen skämmas för när han kommer i sin Fars härlighet med de heliga änglarna.” Jesus visar sin härlighet

¹Och han sade till dem: ”Amen, jag säger er att det finns några av dem som står här som alls inte ska smaka döden förrän de sett Guds rike kommet med kraft.”

²Och efter sex dagar tar Jesus med Petrus och Jakob och Johannes och för dem upp på ett högt berg enskilt, ensamma. Och han förvandlades inför dem,³och hans kläder blev väldigt glimmande vita, sådana att en tygberedare på jorden inte kan göra så vitt.⁴Och där visade sig för dem Elia med Mose, och de var och samtalade med Jesus.

⁵Och då svarar Petrus och säger till Jesus: ”Rabbi, det är fint att vi är här. Och låt oss göra tre hyddor: åt dig en, och åt Mose en, och åt Elia en.”⁶För han visste inte vad han svarade, för skräckslagna hade de blivit.⁷Och det kom ett moln som överskuggade dem, och det kom en röst ur molnet: ”Denne är min Son, den Älskade. Lyssna till honom!”⁸Och plötsligt, när de såg sig omkring, såg de inte längre någon utan Jesus ensam med dem.

⁹Och när de gick ner från berget, kommenderade han dem att inte för någon skildra det de hade sett, utom när Människosonen uppstått från de döda.¹⁰Och det ordet höll de fast vid och diskuterade med varann vad det är att uppstå från de döda.

¹¹Och de frågade honom och sade: ”Varför säger de skriftlärda att Elia måste komma först?”¹²Och han sade till dem: ”Elia kommer först och återställer allt. Och hur är det skrivet om Människosonen? Att han ska lida mycket och föraktas.¹³Men jag säger er att Elia också har kommit. Och de gjorde med honom vad de ville, så som det är skrivet om honom.” Jesus botar en stum son

¹⁴Och de kom till lärjungarna och såg en stor skara omkring dem, och skriftlärda som diskuterade med dem.¹⁵Och direkt blev hela skaran, när de såg honom, helt bestörta och sprang fram och hälsade honom.¹⁶Och han frågade dem: ”Vad diskuterar ni med dem?”

¹⁷Och då svarade honom en ur skaran: ”Lärare, jag har fört min son till dig, och han har en icke talande ande.¹⁸Och varhelst den griper honom sliter den omkull honom, och han fradgar och knirkar tänderna och skrumpnar ihop. Och jag sade till dina lärjungar att den ska de driva ut, och de mäktade inte.”¹⁹Och han svarar dem och säger: ”O otroende släkte, hur länge ska jag vara hos er? Hur länge ska jag stå ut med er? För honom till mig.”²⁰Och de förde honom till honom.
Och när anden såg honom, direkt ruskade den om honom, och han föll till jorden och rullade sig och fradgade.²¹Och han frågade hans far: ”Hur lång tid är det som detta har hänt honom?” Och han sade: ”Sedan barndomen.²²Och många gånger har den kastat honom både i eld och i vatten för att förgöra honom. Men om du kan göra något, hjälp oss och känn med oss!”²³Men Jesus sade till honom: ”Om du kan? Allt är möjligt för den som tror.”²⁴Direkt skrek barnets far och sade: ”Jag tror! Hjälp min otro!”

²⁵Och när Jesus såg att det åter rusar samman en skara, näpste han den orena anden och sade till den: ”Du icke talande och döva ande, jag beordrar dig: kom ut ur honom och far aldrig mer in i honom!”²⁶Och den skrek och ruskade mycket och kom ut. Och han blev som död, så att de många sade att han hade dött.²⁷Men Jesus grep hans hand och reste upp honom, och han stod upp.

²⁸Och när han hade kommit in i huset, frågade hans lärjungar enskilt honom: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”²⁹Och han sade till dem: ”Detta släkte kan inte komma ut med något utom med bön .” Jesus talar igen om sin död

³⁰Och därifrån gick de ut och passerade genom Galileen. Och han ville inte att någon skulle veta,³¹för han undervisade sina lärjungar och sade till dem att: ”Människosonen utlämnas i människors händer, och de ska döda honom. Och dödad ska han efter tre dagar uppstå.”³²Men de förstod inte ordet, och fruktade för att fråga honom. Vem är störst?

³³Och de kom till Kafarnaum, och i huset kommen frågade han dem: ”Vad var det på vägen ni funderade över?”³⁴Men de var tysta. För med varandra hade de på vägen resonerat om vem som är störst.³⁵Och han satte sig och ropade på de tolv, och säger till dem: ”Om någon vill vara först, ska han vara sist av alla och allas tjänare.”

³⁶Och han tog ett barn och ställde det mitt ibland dem, och tog det i famnen och sade till dem:³⁷”Den som välkomnar ett enda sådant barn i mitt namn välkomnar mig. Och den som välkomnar mig, välkomnar inte mig utan honom som har sänt mig.” Inte mot oss utan för oss

³⁸Då sade honom Johannes: ”Lärare, vi såg en som i ditt namn drev ut demoner . Och vi började hindra honom, eftersom han inte följde oss.”³⁹Men Jesus sade: ”Hindra honom inte. För det finns ingen som kommer att göra en kraftgärning i mitt namn och fort kunna tala illa om mig.⁴⁰För den som inte är emot oss, är för oss.⁴¹För den som ger er en bägare vatten att dricka i namnet att ni tillhör Kristus – amen, jag säger er att han aldrig ska förlora sin lön. Skandaler och de små

⁴²Och den som skandaliserar en av dessa små som tror på mig , för honom är det snarare bra om en åsnekvarnsten fattar om hans hals och han kastas i havet.

⁴³Och om din hand skandaliserar dig, hugg av den! Det är bra att du lytt går in i livet, hellre än att ha de två händerna och gå bort till Gehenna, till den osläckbara elden.⁴⁵Och om din fot skandaliserar dig, hugg av den! Det är bra att du går in i livet halt, hellre än att ha de två fötterna och kastas i Gehenna.⁴⁷Och om ditt öga skandaliserar dig, kasta ut det! Det är bra att du enögd går in i Guds rike, hellre än att ha två ögon och kastas i Gehenna,⁴⁸där deras mask inte dör och elden inte släcks.

⁴⁹För var och en ska med eld saltas .⁵⁰Saltet är bra. Men om saltet blir osalt, med vad ska ni krydda det? Ha salt inom er och var fridsamma med varandra.” Jesus talar om äktenskapet

¹Och därifrån står han upp och kommer till Judeens område och andra sidan Jordan. Och åter går skaror med varann till honom, och som han hade för sed började han åter undervisa dem.

²Och fram kom fariseer och frågade honom om det är tillåtet för en man att förskjuta en hustru, och de prövade honom.³Och han svarade och sade till dem: ”Vad har Mose påbjudit er?”⁴Och de sade: ”Mose har tillåtit att skriva en skilsmässobokrulle och förskjuta.”

⁵Men Jesus sade till dem: ”För ert hårda hjärta skrev han till er detta bud.⁶ Men från skapelsens begynnelse var det till man och kvinna han gjorde dem.⁷För den sakens skull ska en man lämna sin far och mor och ansluta sig till sin hustru ,⁸och de två ska bli till ett kött. Alltså är de inte längre två, utan ett kött.⁹Vad nu Gud har okat samman ska en människa inte skilja åt.”

¹⁰Och i huset igen frågade lärjungarna honom om detta,¹¹och han säger till dem: ”Den som förskjuter sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott mot henne.¹²Och om hon förskjuter sin man och gifter sig med en annan, begår hon äktenskapsbrott.” Jesus och barnen

¹³Och man förde fram till honom barn för att han skulle röra vid dem. Men lärjungarna näpste dem.¹⁴Men när Jesus såg det, blev han indignerad och sade till dem: ”Låt barnen komma till mig! Hindra dem inte. För till sådana hör Guds rike.¹⁵Amen, jag säger er: Den som inte välkomnar Guds rike som ett barn kommer aldrig in i det.”¹⁶Och han tog dem i famnen och välsignade och lade händerna på dem. Jesus och den rike mannen

¹⁷Och när han gick ut på vägen, sprang det fram en och knäföll för honom och frågade honom: ”Gode Lärare, vad ska jag göra för att ärva eoniskt liv?”¹⁸Men Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en: Gud.¹⁹ Buden vet du: Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Du ska inte beröva. Hedra din far och mor.”

²⁰Men han sade till honom: ”Lärare, allt detta har jag iakttagit från min ungdom.”²¹Och Jesus såg på honom och älskade honom, och han sade till honom: ”Ett saknas för dig. Bege dig, sälj vad du har och ge till de fattiga, och du kommer att ha en skatt i himlen. Och kom, följ mig.”²²Men han mulnade vid det ordet och gick bort bedrövad, för han hade många egendomar.

²³Och Jesus såg sig omkring och säger till sina lärjungar: ”Hur svårligen ska de som har pengarna komma in i Guds rike!”²⁴Och lärjungarna var bestörta vid hans ord. Men Jesus svarar åter och säger till dem: ”Barn, hur svårt det är att komma in i Guds rike!²⁵Det är lättare att en kamel kommer in genom nålsögat än att en rik kommer in i Guds rike.”²⁶Och de blev ännu mer överväldigade och sade till varann : ”Och vem kan då bli frälst?”²⁷Jesus ser på dem och säger: ”För människor är det omöjligt. Men inte för Gud. För allt är möjligt för Gud.”

²⁸Då började Petrus säga till honom: ”Se, vi har lämnat allt och följt dig.”²⁹Jesus sade: ”Amen, jag säger er: Det finns ingen som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller mor eller far eller barn eller åkrar för mig och för evangeliet,³⁰och inte får hundrafalt: nu i denna tid hus och bröder och systrar och mödrar och barn och åkrar, med förföljelser. Och i den kommande eonen eoniskt liv.³¹Men många första ska bli sista, och de sista första.” Jesus talar återigen om sin död

³²Och de var på vägen och gick upp till Jerusalem, och före dem gick Jesus. Och de var bestörta, och de som följde fruktade. Och han tog åter med de tolv och började säga dem det som skulle inträffa för honom,³³att: ”Se, vi går upp till Jerusalem. Och Människosonen ska utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda. Och de ska fördöma honom till döden och utlämna honom åt folkslagen,³⁴och de ska förlöjliga honom och spotta på honom och piska honom och döda. Och efter tre dagar ska han uppstå.” Platserna vid Jesu sida

³⁵Och fram till honom går Jakob och Johannes, Zebedaios söner, och säger till honom: ”Lärare, vi vill att vadhelst vi ber dig om ska du göra för oss.”³⁶Och han sade till dem: ”Vad vill ni mig, att jag ska göra för er?”³⁷Och de sade till honom: ”Ge oss att vi får sätta oss, en vid din högra sida och en vid vänstra i din härlighet.”

³⁸Men Jesus sade till dem: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka bägaren som jag dricker? Eller döpas med dopet som jag döps med?”³⁹Och de sade till honom: ”Vi kan.” Och Jesus sade till dem: ”Bägaren som jag dricker ska ni dricka, och dopet som jag döps med ska ni döpas med.⁴⁰Men att sätta sig vid min högra sida eller vid vänstra är inte mitt att ge, utan för dem åt vilka det beretts.”

⁴¹Och när de tio hörde det, började de bli indignerade över Jakob och Johannes.⁴²Och Jesus kallar till sig dem och säger till dem: ”Ni vet att de som anses leda folkslagen dominerar dem, och deras stora utövar auktoritet över dem.⁴³Men så är det inte bland er. Nej, den som vill bli stor bland er ska vara er tjänare,⁴⁴och den som bland er vill vara först ska vara allas fasttjänare.⁴⁵För även Människosonen har inte kommit för att bli betjänad, utan betjäna och ge sin själ till lösen för många.” Jesus botar blinde Bartimeus

⁴⁶Och de kommer till Jeriko. Och när han gick ut från Jeriko med sina lärjungar och en avsevärd skara satt Timaios son Bartimaios, en blind tiggare, vid vägen.⁴⁷Och när han hörde att det är Jesus nazarén, började han skrika och säga: ”Davids son, Jesus! Förbarma dig över mig!”⁴⁸Och då näpste honom många, att han skulle vara tyst. Men så mycket mer skrek han: ”Davids son, förbarma dig över mig!”

⁴⁹Och Jesus stannade och sade: ”Ropa på honom.” Och de ropar på den blinde och säger till honom: ”Fatta mod! Res dig, han ropar på dig.”⁵⁰Och han kastade av sin mantel, hoppade upp och kom till Jesus.⁵¹Och då svarade honom Jesus och sade: ”Vad för dig vill du jag ska göra?” Och den blinde sade till honom: ”Rabbouni, att jag ska se igen.”⁵²Och Jesus sade till honom: ”Bege dig. Din tro har frälst dig.” Och direkt såg han igen, och han följde honom på vägen. Jesus rider in i Jerusalem

¹Och när de närmar sig Jerusalem, mot Bethfage och Bethania vid Olivernas berg, sänder han ut två av sina lärjungar²och säger till dem: ”Bege er till byn mittemot er. Och direkt, när ni går in i den, ska ni finna ett föl bundet på vilket ingen av människor ännu har satt sig. Lossa det och hämta.³Och om någon säger till er: Varför gör ni detta?, säg att Herren av det har behov . Och direkt sänder han det åter hit.”

⁴Och de gick iväg och fann ett föl bundet vid en dörr ute på kringvägen, och de lossar det.⁵Och några av dem som stod där började säga till dem: ”Vad gör ni, lossar ni fölet?”⁶Men de sade till dem så som Jesus hade sagt, och man tillät dem.

⁷Och de hämtar fölet till Jesus och lägger på det sina mantlar, och han satte sig på det.⁸Och många bredde ut sina mantlar på vägen, och andra lövruskor som de slog från fälten.⁹ Och de som gick före och de som följde ropade: ”Hosanna ! Välsignad han som kommer i Herrens namn!¹⁰Välsignat vår fader Davids kommande rike! Hosanna i det högsta!”

¹¹Och han kom in i Jerusalem till templet. Och när han hade sett sig omkring på allt, då timmen redan var kväll, gick han ut till Bethania med de tolv. Fikonträdet utan frukt

¹²Och dagen därpå, när de gick ut från Bethania, blev han hungrig.¹³Och han såg ett fikonträd långt ifrån som hade löv, och han kom, om han då skulle finna något på det. Och kommen till det fann han inget utom löv, för det var inte tid för fikon.¹⁴Och han svarade och sade till det: ”Aldrig mer till eonen må någon från dig äta frukt.” Och hans lärjungar hörde det. Jesus rensar templet

¹⁵Och de kommer till Jerusalem, och han gick in i templet och började driva ut dem som sålde och dem som köpte i templet. Och växlarnas bord och stolarna för dem som sålde duvorna välte han,¹⁶och han tillät inte att någon bar ett kärl genom templet.¹⁷ Och han undervisade och sade till dem: ”Är det inte skrivet att: Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folkslagen? Men ni har gjort det till en rövargrotta!”

¹⁸Och översteprästerna och de skriftlärda hörde det och sökte hur de skulle förgöra honom, för de fruktade honom. För hela skaran var överväldigad vid hans undervisning.¹⁹Och när de t blev sent, gick de ut utanför staden. Lär av fikonträdet

²⁰Och när de passerade förbi på morgonen, såg de fikonträdet vissnat från rötterna.²¹Och påmind säger Petrus till honom: ”Rabbi, se: fikonträdet som du förbannade har vissnat.”

²²Och Jesus svarar och säger till dem: ”Ha tro på Gud.²³Amen, jag säger er att den som säger till detta berg: Var lyft och kastad i havet, och inte tvivlar i sitt hjärta utan tror att det han talar händer – det ska ske för honom.

²⁴Därför säger jag er: Allt vad ni ber och begär, tro att ni har fått det och det ska ske för er.²⁵Och när ni står och ber, förlåt om ni har något emot någon, så att också er Far i himlarna förlåter er era felsteg.” Jesu auktoritet ifrågasätts

²⁷Och de kommer åter in i Jerusalem. Och i templet, när han vandrar omkring, kommer till honom översteprästerna och de skriftlärda och de äldste,²⁸och de sade till honom: ”Med vilken auktoritet gör du detta? Eller vem har gett dig denna auktoritet att du ska göra detta?”²⁹Men Jesus sade till dem: ”Jag ska fråga er ett enda ord. Och svara mig, och jag ska säga er med vilken auktoritet jag gör detta.³⁰Johannes dop, var det från himlen? Eller från människor? Svara mig.”

³¹Och de funderade med varann och sade: ”Om vi skulle säga: Från himlen, kommer han att säga: Varför trodde ni honom då inte?³²Men skulle vi säga: Från människor?” De fruktade folket, för allesammans höll Johannes att han verkligen var profet.³³Och de svarar Jesus och säger: ”Vi vet inte.” Och Jesus säger till dem: ”Inte heller jag säger till er med vilken auktoritet jag gör detta.” Liknelsen om de onda vinodlarna

¹Och han började tala till dem i liknelser: ”En man planterade en vingård. Och han satte runt stängsel och grävde ett presskar och byggde ett torn, och arrenderade ut den till odlare och reste bort.

²Och han sände till odlarna vid den bestämda tiden en fasttjänare, för att från odlarna få av vingårdens frukter.³Och de tog honom och pryglade och sände iväg tomhänt.⁴Och åter sände han till dem en annan fasttjänare, och denne slog de i huvudet och vanhedrade.⁵Och en annan sände han, och denne dödade de. Och många andra: några pryglade de, andra dödade de.

⁶Ännu hade han en enda, en älskad son. Han sände honom sist till dem och sade att: De kommer att ha respekt för min son.⁷Men dessa odlare sade till varann att: Denne är arvingen! Kom, låt oss döda honom och arvet blir vårt.⁸Och de tog och dödade honom och kastade ut honom utanför vingården.

⁹Vad ska nu vingårdens Herre göra? Han ska komma och förgöra odlarna och ge vingården till andra.¹⁰ Har ni heller inte läst denna Skrift:Stenen som husbyggarna förkastade,den blev till huvudhörnsten.¹¹Från Herren kom den,och den är förunderlig i våra ögon.”

¹²Och de sökte gripa honom, och de fruktade skaran. För de förstod att det var om dem han hade sagt liknelsen. Och de lämnade honom och gick iväg. Skatt till kejsaren

¹³Och de sänder till honom några av fariseerna och herodianerna för att fånga in honom genom ord.¹⁴Och de kommer och säger till honom: ”Lärare, vi vet att du är sann och inte bryr dig om någon. För du ser inte till människors ansikte, utan i sanning är det Guds väg du lär ut. Är det tillåtet att ge huvudskatt till kejsaren eller inte? Ska vi ge? Eller ska vi inte ge?”

¹⁵Men han förstod deras hyckleri och sade till dem: ”Varför prövar ni mig? Hämta mig en denar så att jag får se.”¹⁶Och de hämtade, och han säger till dem: ”Vems är denna avbild och överskrift?” Och de sade till honom: ”Kejsarens.”¹⁷Och Jesus sade till dem: ”Det som är kejsarens ska ni ge tillbaka till kejsaren, och det som är Guds till Gud.” Och de var djupt förundrade över honom. Frågan om uppståndelsen

¹⁸Och det kommer saddukeer till honom, de som säger att ingen uppståndelse finns. Och de frågade honom och sade:¹⁹ ”Lärare, Mose skrev till oss att om någons bror dör och lämnar kvar hustru och inte lämnar barn, att hans bror ska ta hustrun och låta säd uppstå fram åt sin bror.²⁰Det fanns sju bröder. Och den förste tog en hustru, och när han dog lämnade han ingen säd.²¹Och den andre tog henne, och dog och lämnade ingen säd kvar. Och den tredje på samma sätt,²²och de sju lämnade ingen säd. Sist av alla dog även kvinnan.²³Vid uppståndelsen, när de uppstår , till vem av dem blir hon hustru? För de sju hade henne som hustru.”

²⁴Jesus sade till dem: ”Är det inte därför ni förvillar er, då ni inte förstår Skrifterna eller Guds makt?²⁵För när de uppstår från de döda varken gifter de sig eller blir bortgifta, utan de är som änglar i himlarna.

²⁶ Men om de döda, att de uppväcks: har ni inte läst i Moses bok vid törnbusken, hur Gud talade till honom och sade: Jag är Abrahams Gud och Isaaks Gud och Jakobs Gud?²⁷Han är inte dödas Gud utan levandes. Ni förvillar er mycket.” Det största budet

²⁸Och fram kom en av de skriftlärda, som hade hört dem diskutera och sett att han svarat dem väl, och frågade honom: ”Vilket bud är först av alla?”²⁹ Då svarade Jesus att: ”Först är: Hör, Israel! Herren vår Gud, Herren är en.³⁰Och du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, och av hela din själ, och av hela ditt vett, och av hela din styrka.³¹ Ett andra är detta: Du ska älska din nästa som dig själv. Ett annat bud större än dessa finns inte.”

³²Och då sade honom den skriftlärde: ”Bra, Lärare! I sanning har du sagt att han är en, och det finns ingen annan utom han.³³Och att älska honom av hela hjärtat och av hela förståndet och av hela styrkan, och att älska sin nästa som sig själv, det är mycket mer än alla brännoffren och slaktoffren.”³⁴Och Jesus såg honom , att han svarat förnuftigt, och sade till honom: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och ingen vågade längre fråga honom. Är Kristus Davids son?

³⁵Och sedan svarade Jesus och sade medan han undervisade i templet: ”Hur kan de skriftlärda säga att Kristus är Davids son?³⁶ David själv har sagt i den heliga Anden:Herren sade till min Herre: Sitt vid min högra sidatills jag lagt dina fiender under dina fötter.

³⁷David själv kallar honom Herre. Och varifrån är han hans son?” Jesus varnar för de skriftlärda
Och den stora skaran hörde honom gärna,³⁸och i sin undervisning sade han: ”Se upp för de skriftlärda, som vill vandra omkring i dräkter och ha hälsningar på torgen³⁹och förstaplatser i synagogorna och de främsta platserna vid festmåltiderna,⁴⁰som äter upp änkornas hus och som förevändning ber långt. Dessa ska få så mycket mer dom.” Änkans offergåva

⁴¹Och han satte sig mittemot skattkammaren och skådade hur skaran lägger koppar i skattkammaren. Och många rika lade mycket.⁴²Och det kom en fattig änka och lade två leptoner, det vill säga en quadrant .⁴³Och han kallade till sig sina lärjungar och sade till dem: ”Amen, jag säger er att denna fattiga änka har lagt mer än alla som lade i skattkammaren.⁴⁴För alla lade av sitt överflöd, men hon ur sin brist. Allt vad hon hade lade hon, alla sina tillgångar.” Inte sten på sten

¹Och när han går ut från templet, säger honom en av hans lärjungar: ”Lärare, se hurdana stenar och hurdana byggnader!”²Och Jesus sade till honom: ”Ser du dessa stora byggnader? Här ska alls inte lämnas sten på sten som alls inte ska rivas ner.” Nöd och förföljelse

³Och när han satt på Olivernas berg mittemot templet, frågade honom enskilt Petrus och Jakob och Johannes och Andreas:⁴”Säg oss: När ska detta ske? Och vad blir tecknet när allt detta kommer att fullbordas?”

⁵Och Jesus började säga till dem: ”Se upp att ingen förvillar er.⁶Många ska komma i mitt namn och säga att: Jag Är, och många ska de förvilla.⁷Men när ni hör om krig och hörsägner om krig, bli inte skärrade. Det måste ske, men ännu är det inte slutet.⁸För det ska resa sig folkslag mot folkslag och rike mot rike. Det ska bli jordbävningar på olika platser, det ska bli svälter. Födslovärkars begynnelse är detta.

⁹Men se ni upp med er själva. De ska utlämna er till sanhedriner, och i synagogor ska ni pryglas, och inför styresmän och kungar ska ni ställas för min skull, till ett vittnesbörd för dem.¹⁰Och för alla folkslagen måste först evangeliet förkunnas.

¹¹Och när de för bort och utlämnar er, bekymra er inte i förväg vad ni ska tala. Nej, det som ges er i den stunden, det ska ni tala. För det är inte ni som talar, utan den heliga Anden.¹²Och bror ska utlämna bror till döds, och en far sitt barn, och barn ska resa sig mot föräldrar och döda dem.¹³Och ni ska vara hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet, denne ska bli frälst. Fly till bergen

¹⁴ Men när ni ser ödeläggelsens skändlighet stå där den inte bör – läsaren må fatta – då ska de i Judeen fly till bergen.¹⁵[Och] den som är på hustaket ska inte komma ner eller gå in för att ta upp något från sitt hus,¹⁶och den på åkern ska inte vända om bakåt för att ta upp sin mantel.

¹⁷Men ve dem som är havande i magen och dem som ammar i de dagarna!¹⁸Och be att det inte blir under vinter.¹⁹För de dagarna ska bli en sådan nöd att en sådan inte har varit från begynnelsen av skapelsen som Gud skapade fram till nu, och aldrig ska bli.²⁰Och om inte Herren hade förkortat dagarna, hade inget kött blivit frälst. Men för de utvaldas skull som han utvalt har han förkortat dagarna.

²¹Och då, om någon till er säger: Se, här är Kristus! Se, där! – tro det inte.²²För det ska resa sig falska Kristusar och falska profeter och ge tecken och under för att villa bort, om möjligt, de utvalda.²³Men se ni upp! Jag har förutsagt för er allt. När Människosonen kommer

²⁴ Men i de dagarna, efter den nöden, ska solen förmörkas och månen inte ge sitt sken,²⁵och stjärnorna ska vara fallande från himlen och makterna i himlarna skakas.²⁶ Och då ska man se Människosonen komma bland moln, med stor makt och härlighet.²⁷Och då ska han sända ut änglarna och församla sina utvalda från de fyra vindarna, från jordens ände till himlens ände.

²⁸Och från fikonträdet ska ni lära er liknelsen: Redan när dess kvist blir len och löven spricker fram, vet ni att sommaren är nära.²⁹Så även ni: när ni ser detta hända vet ni att han är nära, vid dörrarna.³⁰Amen, jag säger er att detta släkte alls inte ska förgå förrän allt detta har skett.³¹Himlen och jorden ska förgå. Men mina ord ska aldrig förgå.³²Men om den dagen eller stunden vet ingen, varken änglarna i himlen eller Sonen, utom Fadern.

³³Se upp, vaka ! För ni vet inte när tiden är.³⁴Det blir som en bortrest man, som har lämnat sitt hus och gett sina fasttjänare auktoriteten, åt var och en sin gärning. Och dörrvakten påbjöd han att vara vaken.³⁵Var då vakna! För ni vet inte när husets Herre kommer, antingen sent eller midnatt eller hanegäll eller morgon ,³⁶så att inte han kommer och plötsligt finner er sovande.³⁷Och det jag säger till er, säger jag till alla: Var vakna!” Onda planer mot Jesus

¹Men det var påsk och det osyrade brödets högtid om två dagar. Och nu sökte översteprästerna och de skriftlärda hur de med list skulle gripa och döda honom.²För de sade: ”Inte under högtiden. Så att inte det blir tumult hos folket.” En kvinna smörjer Jesus

³Och när han var i Bethania i Simon den spetälskes hus, när han låg till bords, kom en kvinna som hade en alabasterflaska med nardusbalsam, äkta, dyrbar. Hon bröt upp alabasterflaskan och utgöt över hans huvud.⁴Men några var indignerade och sade till varann: ”Varför har detta fördärv med balsam skett?⁵För denna balsam hade kunnat avyttras för över trehundra denarer och ges till de fattiga.” Och de frustade mot henne.

⁶Men Jesus sade: ”Låt henne vara! Varför skaffar ni henne besvär? Det är en god gärning hon har utfört för mig.⁷För de fattiga har ni alltid hos er, och när ni vill kan ni mot dem göra väl. Men mig har ni inte alltid.⁸Det hon hade har hon gjort. Hon tog i förväg att myrrasmörja min kropp för gravläggningen.⁹Och amen, jag säger er: Varhelst evangeliet förkunnas i hela världen ska också det som hon gjorde talas om, till minne av henne.” Judas utlämnar Jesus

¹⁰Och Judas Iskarioth, en av de tolv, gick bort till översteprästerna för att utlämna honom åt dem.¹¹Och när de hörde det, gladde de sig och lovade honom att ge silver. Och han började söka hur han lägligt kunde utlämna honom. Den sista påskmåltiden

¹²Och den första dagen i det osyrade brödets högtid, när man slaktoffrade påskalammet, säger honom hans lärjungar: ”Vart vill du vi ska gå bort och bereda så att du kan äta påskalammet?”¹³Och han sänder ut två av sina lärjungar och säger till dem: ”Bege er in i staden, och det ska möta er en man som bär en vattenkruka. Följ honom.¹⁴Och där han går in, säg till hushärskaren att Läraren säger: Var är mitt gästutrymme där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?¹⁵Och han ska visa er en stor övre sal som är inredd, beredd. Och där ska ni bereda för oss.”¹⁶Och ut gick lärjungarna och kom in i staden, och de fann det så som han hade sagt dem. Och de beredde påskalammet.

¹⁷Och när det blir kväll, kommer han med de tolv.¹⁸Och medan de låg till bords och åt, sade Jesus: ”Amen, jag säger er att en av er kommer att utlämna mig. Den som äter med mig.”¹⁹De började bli bedrövade och säga till honom, en efter en: ”Inte jag väl?”²⁰Men han sade till dem: ”En av de tolv. Den som doppar med mig i bunken.²¹För Människosonen beger sig så som det är skrivet om honom. Men ve den människa genom vilken Människosonen utlämnas! Det hade varit bra för honom om han inte hade fötts, den människan.” Den första nattvarden

²²Och medan de åt tog han ett bröd, välsignade och bröt, och gav åt dem och sade: ”Ta. Detta är min kropp.”²³Och han tog en bägare, tackade och gav åt dem. Och de drack ur den alla.²⁴Och han sade till dem: ”Detta är mitt blod för förbundet , utgjutet för många.²⁵Amen, jag säger er att jag aldrig mer ska dricka av vinstockens bärgning förrän den dagen när jag dricker den ny i Guds rike.”

²⁶Och sedan de sjungit hymn, gick de ut till Olivernas berg. Jesus förutsäger Petrus förnekelse

²⁷ Och Jesus säger dem att: ”Alla kommer ni att bli skandaliserade. För det är skrivet: Jag ska slå herden, och fåren ska skingras.²⁸Men efter att jag blivit uppväckt, ska jag gå före er till Galileen.”

²⁹Men Petrus sade till honom: ”Även om alla kommer att skandaliseras, dock inte jag.”³⁰Och Jesus säger honom: ”Amen, jag säger dig att du idag, denna natt innan tuppen två gånger gal, ska tre gånger förneka mig.”³¹Men ännu mer talade han: ”Om jag så måste dö med dig, ska jag aldrig förneka dig!” Och på samma sätt sade också alla. Jesus i Gethsemani

³²Och de kommer till en marklott vars namn är Gethsemani, och han säger till sina lärjungar: ”Sätt er här medan jag ber.”³³Och han tar Petrus och Jakob och Johannes med sig, och han började bli helt bestört och ängslas³⁴ och säger till dem: ”Djupt bedrövad är min själ, till döds. Bli kvar här och var vakna.”

³⁵Och han gick fram lite och föll ner på jorden och bad att, om det är möjligt, stunden skulle gå förbi ifrån honom.³⁶Och han sade: ”Abba, Far! Allt är möjligt för dig. För bort denna bägare från mig. Men inte vad jag vill, utan vad du.”

³⁷Och han kommer och finner dem sovande, och säger till Petrus: ”Simon, sover du? Mäktade du inte en enda timme att vara vaken?³⁸Var vakna och be, att ni inte kommer i frestelse. Anden är villig, men köttet svagt.”³⁹Och åter gick han bort och bad och sade samma ord.⁴⁰Och åter kom han och fann dem sovande. För deras ögon var nedtyngda, och de visste inte vad de skulle svara honom.

⁴¹Och han kommer tredje gången och säger till dem: ”Sov ni framöver och vila er. Det räcker. Stunden har kommit. Se, nu utlämnas Människosonen i syndarnas händer.⁴²Res er, låt oss dra. Se: han som utlämnar mig är nu nära.” Jesus grips

⁴³Och direkt, medan han ännu talar, kommer Judas dit, en av de tolv. Och med honom var en skara med svärd och påkar från översteprästerna och de skriftlärda och de äldste.⁴⁴Och han som utlämnade honom hade gett en signal till dem och sagt: ”Den jag kysser, han är det. Grip honom och för bort säkert.”⁴⁵Och han kommer, och direkt går han fram till honom och säger: ”Rabbi!”, och kysste honom ömt.⁴⁶Och de lade händerna på honom och grep honom.

⁴⁷Men en viss av dem som stod där drog svärdet och högg till översteprästens fasttjänare och tog bort hans öra.⁴⁸Och Jesus svarade och sade till dem: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att ta fast mig.⁴⁹Varje dag var jag hos er i templet och undervisade och ni grep mig inte. Men det är för att Skrifterna ska uppfyllas.”⁵⁰Och de lämnade honom och flydde alla.

⁵¹Och en yngling följde med honom, klädd i ett linnetyg över nakna kroppen. Och de griper honom,⁵²men han lämnade kvar linnetyget och flydde naken. Jesus inför Sanhedrin

⁵³Och de förde bort Jesus till översteprästen, och där kommer alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda samman.⁵⁴Och Petrus följde honom långt ifrån, fram till in på översteprästens innergård. Och han var och satt med undertjänarna och värmde sig vid ljuset.

⁵⁵Men översteprästerna och hela Sanhedrin sökte mot Jesus ett vittnesbörd för att döda honom, och de fann inte.⁵⁶Många vittnade nämligen falskt mot honom, och vittnesbörden var inte lika.⁵⁷Och några stod upp och vittnade falskt mot honom och sade⁵⁸att: ”Vi har hört honom säga att: Jag ska riva ner denna tempelbyggnad som är handgjord, och på tre dagar bygga upp en annan icke handgjord.”⁵⁹Och inte heller så var deras vittnesbörd likt.

⁶⁰Och då stod översteprästen upp i mitten och frågade Jesus och sade: ”Svarar du inget på vad dessa vittnar mot dig?”⁶¹Men han var tyst och svarade inget. Åter frågade översteprästen honom och säger till honom: ”Du är Kristus, den Välsignades son?”⁶² Och Jesus sade: ”Jag Är. Och ni ska se Människosonen sitta vid Maktens högra sida och komma med himlens moln.”

⁶³Och översteprästen rev sönder sina tunikor och säger: ”Vad mer för behov har vi av vittnen?⁶⁴Ni har hört hädelsen. Hur syns det för er?” Och alla fördömde de honom till att vara straffskyldig till döden.⁶⁵Och några började spotta på honom och täcka över runt hans ansikte och puckla på honom och säga till honom: ”Profetera!” Och undertjänarna tog med örfilar emot honom. Petrus förnekar Jesus

⁶⁶Och medan Petrus är nere på innergården, kommer en av översteprästens tjänsteflickor.⁶⁷Och när hon ser Petrus värma sig, ser hon på honom och säger: ”Även du var med nazarén Jesus.”⁶⁸Men han nekade och sade: ”Jag varken förstår eller vet vad du säger.” Och han gick ut utanför till yttergården, och en tupp gol .

⁶⁹Och tjänsteflickan såg honom, och började åter säga till dem som stod där att: ”Den där är en av dem.”⁷⁰Men åter nekade han. Och efter en liten stund sade åter de som stod där till Petrus: ”Sannerligen är du en av dem. Och du är ju galilé.”⁷¹Men han började sätta upp förbannelser och svära att: ”Jag känner inte den där människan som ni säger!”⁷²Och direkt, en andra gång, gol en tupp.
Och då kom Petrus ihåg ordet, hur Jesus sagt honom att: ”Innan tuppen gal två gånger, ska du tre gånger förneka mig.” Och han satte igång och grät. Jesus inför Pilatus

¹Och direkt på morgonen gjorde översteprästerna ett beslut med de äldste och skriftlärda och hela Sanhedrin, och de band Jesus och förde bort och utlämnade åt Pilatus.

²Och då frågade honom Pilatus: ”Du är judarnas kung?” Och han svarar honom och säger: ”Du säger det.”³Och nu anklagade honom översteprästerna mycket,⁴och Pilatus frågade honom åter och sade: ”Svarar du inget? Se hur mycket de anklagar dig.”⁵Men Jesus svarade inte längre något, så att Pilatus var förundrad.

⁶Men varje högtid brukade han frige åt dem en fånge, den de undanbad.⁷Och det fanns den som kallades Barabbas, fängslad med upprorsmakarna som under upproret hade gjort mord.⁸Och upp kom skaran och började begära så som han brukade göra för dem,⁹och Pilatus svarade dem och sade: ”Vill ni att jag friger åt er judarnas kung?”¹⁰För han förstod att det var av avund översteprästerna hade utlämnat honom.

¹¹Men översteprästerna hetsade skaran för att han snarare skulle frige Barabbas åt dem.¹²Och Pilatus svarade åter och sade till dem: ”Vad ska jag då göra med honom som ni kallar judarnas kung?”¹³Och åter skrek de: ”Korsfäst honom!”¹⁴Men Pilatus sade till dem: ”Vad har han då gjort för ont?” Men ännu mer skrek de: ”Korsfäst honom!”¹⁵Och Pilatus, som önskade göra för skaran det som var nog, frigav åt dem Barabbas. Och han utlämnade Jesus och gisslade honom för att korsfästas. Jesus förlöjligad och slagen

¹⁶Och soldaterna förde bort honom in på innergården, det vill säga pretoriet, och sammankallar hela kohorten.¹⁷Och de iklär honom purpur och sätter runt honom en törnekrans som de flätat,¹⁸och de började hälsa honom: ”Gläd dig, judarnas kung!”¹⁹Och de slog hans huvud med en rörstav och spottade på honom, och satte ner knäna och tillbad honom.

²⁰Och när de hade förlöjligat honom, klädde de av honom purpuret och iklädde honom hans kläder. Och de för ut honom för att korsfästa honom. Jesus blir korsfäst

²¹Och de rekvirerar en som drar förbi, Simon kyrenén som kommer in från landsbygden, far till Alexander och Rufus, för att bära hans kors.²²Och de för honom till Golgothaplatsen, vilket är översatt Kranieplatsen.²³Och de gav honom myrrablandat vin, men han tog inte emot.²⁴ Och de korsfäster honom, och delar upp hans kläder och kastar lott om dem, vem som ska ta vad.²⁵Och det var tredje timmen , och de korsfäste honom.²⁶Och överskriften med saken mot honom var skriven: ”Judarnas kung”.

²⁷Och med honom korsfäster de två rövare, en vid högra sidan och en vid hans vänstra. ²⁹Och de förbipasserande smädade honom och skakade sina huvuden och sade: ”Ha! Du som river ner tempelbyggnaden och bygger upp på tre dagar,³⁰fräls dig själv och stig ner från korset!”³¹Likaså även översteprästerna, som förlöjligade honom för varandra med de skriftlärda och sade: ”Andra har han frälst! Sig själv kan han inte frälsa.³²Kristus, Israels kung! Han får stiga ner nu från korset, så att vi kan se och tro.” Även de som var korsfästa med honom kritiserade honom. Jesus dör

³³Och när det blev sjätte timmen, kom ett mörker över hela landet fram till nionde timmen .³⁴Och vid nionde timmen ropade Jesus med väldig röst: ”Elohi ! Elohi! Lema sabachthani?”, vilket är översatt: ”Min Gud! Min Gud! Varför har du övergett mig?”

³⁵Och några av dem som stod där hörde det och sade: ”Se, han ropar på Elia!”³⁶Och en sprang och fyllde en tvättsvamp med surt vin, satte runt en rörstav och gav honom att dricka och sade: ”Låt bli, vi ska se om Elia kommer för att ta ner honom.”³⁷Men Jesus lät ut en väldig röst och gav upp andan.

³⁸Och förhänget i tempelbyggnaden revs i två delar, från ovan och ända ner.³⁹Och när centurionen som stod där mittemot honom såg att han så gav upp andan, sade han: ”Sannerligen, den där människan var Guds Son.”

⁴⁰Och det fanns även kvinnor som skådade långt ifrån, bland dem både Maria Magdalén och Maria som var Jakob den lilles och Joses mor, samt Salome.⁴¹När han var i Galileen hade de följt honom och betjänat honom, även många andra kvinnor som hade gått upp med honom till Jerusalem. Jesus begravs

⁴²Och när det redan hade blivit kväll, då det var förberedelsedag, det vill säga dagen före sabbaten,⁴³kom Josef från Arimathaia, en anständig rådsherre som också han var väntande på Guds rike, och vågade och gick in till Pilatus och bad om Jesu kropp.⁴⁴Men Pilatus var förundrad, om han redan hade dött. Och han kallade till sig centurionen och frågade honom om det var sedan länge han dött.⁴⁵Och när han fått veta från centurionen, skänkte han liket åt Josef.

⁴⁶Och han köpte linnetyg, tog ner honom och svepte in i linnetyget. Och han lade honom i en grav som var uthuggen ur klippan och rullade fram en sten för dörröppningen till graven.⁴⁷Och Maria Magdalén och Maria Joses mor skådade var han blivit lagd. Jesus uppstår ur graven

¹Och när sabbaten hade gått, köpte Maria Magdalén och Maria Jakobs mor och Salome doftkryddor för att gå och smörja in honom.²Och väldigt tidig morgon, den första dagen i veckan, kommer de till graven när solen gick upp.³Och de sade till varann: ”Vem ska rulla bort för oss stenen från dörröppningen till graven?”

⁴Och när de ser upp, skådar de att stenen är bortrullad. För den var mycket stor.⁵Och de gick in i graven och såg en yngling sittande vid högra sidan, klädd i en vit dräkt. Och de blev helt bestörta.⁶Men han säger till dem: ”Var inte helt bestörta! Jesus söker ni, nazarén, den korsfäste. Han har uppväckts. Han är inte här! Se: platsen där de lade honom.⁷Men bege er, säg till hans lärjungar och till Petrus att han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom, så som han har sagt er.”

⁸Och de gick ut och flydde från graven, för de omfattades av darran och extas. Och till ingen sade de något, för de fruktade. Den Uppståndne visar sig
⟦⁹Men uppstånden på morgonen första dagen i veckan visade han sig först för Maria Magdalén, från vilken han drivit ut sju demoner. ¹⁰Hon gick och berättade för dem som hade varit med honom, som sörjde och grät.¹¹Och dessa, när de hörde att han lever och har skådats av henne, trodde inte.

¹²Och efter detta för två av dem som vandrade: han visade sig i annan gestalt medan de gick ut till landsbygden.¹³Och dessa gick bort och berättade för de övriga. Inte heller dessa trodde de.

¹⁴Till sist, medan de låg till bords, för de elva: han visade sig och kritiserade deras otro och hårda hjärta, eftersom de inte hade trott på dem som skådat honom uppväckt.¹⁵Och han sade till dem: ”Gå till hela världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen.¹⁶Den som tror och blir döpt ska bli frälst. Men den som inte tror ska bli fördömd.¹⁷Och dessa tecken ska nära följa dem som tror: I mitt namn ska de driva ut demoner. Med nya tungor ska de tala,¹⁸och med händerna ta upp ormar. Även om de dricker något dödande ska det alls inte skada dem. På kraftlösa ska de lägga händer och de ska få det bra.”

¹⁹Herren, efter att ha talat till dem, togs nu upp till himlen och satte sig vid Guds högra sida.

²⁰Och dessa gick ut och förkunnade överallt, medan Herren samverkade och befäste ordet genom de efterföljande tecknen.⟧ Alternativ avslutning
⟦⁹Men allt det instruerade förtalde de kortfattat för dem runt Petrus. Och efter detta sände också Jesus själv genom dem ut, från öster och ända till väster, den sakrala och oförgängliga förkunnelsen om den eoniska frälsningen. Amen.⟧

Stiftelsen Svenska Folkbibeln

https://app.library.bible/content/32b8d9ca45df48b6