Läs Evangelium enligt Lukas 1

Evangelium enligt Lukas1

¹Då nu många har tagit sig för att sammanställa en skildring om de ting som har fullgjorts bland oss,²så som de har överlämnats åt oss av dem som från begynnelsen var ögonvittnen och Ordets undertjänare,³tycktes det gott även för mig, sedan jag nära följt allt från början, att noggrant i följd skriva det för dig, bäste Theofilos,⁴för att du ska inse säkerheten i de ord om vilka du blivit underrättad. Löftet om Johannes Döparens födelse

⁵Det fanns i Herodes dagar som kung av Judeen en präst vid namn Zacharias, av Abias avdelning. Och han hade en hustru av Aarons döttrar, och hennes namn var Elisabet.⁶Och båda var rättfärdiga inför Gud och vandrade i Herrens alla bud och rättsregler klanderfritt.⁷Och de hade inget barn, eftersom Elisabet var ofruktsam och båda var framskridna i sina dagar.

⁸Men det hände sig, under det att han gjorde prästtjänst i sin avdelnings ordning inför Gud,⁹att han efter prästadömets sed fick på sin lott att tända rökelse när han gick in i Herrens tempelbyggnad.¹⁰Och folkets hela mängd var och bad utanför vid stunden för rökelsen.

¹¹Men då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på höger sida av rökelsealtaret.¹²Och Zacharias blev oroad när han såg detta, och fruktan föll över honom.

¹³Men ängeln sade till honom: ”Frukta inte, Zacharias! För din vädjan har blivit hörd, och din hustru Elisabet ska föda en son åt dig. Och du ska kalla hans namn Johannes.¹⁴Och han ska bli en glädje för dig och jubel, och många ska glädja sig över hans födelse.¹⁵ För han ska bli stor inför Herren. Och vin och rusdryck ska han aldrig dricka, och av helig Ande ska han bli fylld ännu från sin mors moderliv.¹⁶Och många av Israels söner ska han omvända till Herren deras Gud.¹⁷ Och han ska gå före inför honom i Elias ande och kraft, för att omvända fäders hjärtan till barn och ohörsamma med rättfärdigas tanke, för att bereda åt Herren ett folk som är preparerat.”

¹⁸Och Zacharias sade till ängeln: ”Genom vad ska jag veta detta? För jag är en gammal man, och min hustru är framskriden i sina dagar.”¹⁹Och ängeln svarade och sade till honom: ”Jag är Gabriel som står inför Gud. Och jag har sänts för att tala till dig och evangelisera för dig detta.²⁰Och se, du ska vara tyst och inte kunna tala fram till den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord. De ska uppfyllas i sin tid.”

²¹Och folket var i förväntan på Zacharias, och de var förundrade över att han dröjde inne i tempelbyggnaden.²²Men när han kom ut kunde han inte tala till dem, och de insåg att han hade sett en vision i tempelbyggnaden. Och han stod och gestikulerade åt dem och förblev stum.

²³Och det hände sig, när dagarna för hans tjänstgöring var uppfyllda, att han gick iväg till sitt hus.²⁴Och efter dessa dagar blev Elisabet hans hustru havande. Och hon dolde sig helt i fem månader, och sade²⁵att: ”Så har Herren gjort med mig, under dagar i vilka han såg till att ta bort min smälek bland människor.” Ängelns hälsning till Mariam

²⁶Men i den sjätte månaden sändes ängeln Gabriel från Gud till en stad i Galileen vars namn var Nazareth,²⁷till en jungfru trolovad med en man vars namn var Josef av Davids hus. Och jungfruns namn var Mariam.²⁸Och han kom in till henne och sade: ”Gläd dig , benådade! Herren är med dig.” ²⁹Men hon blev vid det ordet djupt oroad och funderade vad för hälsning denna kunde vara.

³⁰Och ängeln sade till henne: ”Frukta inte, Mariam! För du har funnit nåd hos Gud.³¹Och se: du ska bli havande i magen och föda en son, och du ska kalla hans namn Jesus.³²Denne ska bli stor, och den Högstes Son ska han kallas, och honom ska Herren Gud ge hans fader Davids tron.³³Och han ska regera över Jakobs hus till eonerna, och på hans rike ska det inte bli något slut.”

³⁴Men Mariam sade till ängeln: ”Hur ska detta ske, då jag inte känner en man?”³⁵Och ängeln svarade och sade till henne: ”Helig Ande ska komma över dig, och den Högstes kraft ska överskugga dig. Därför ska också det heliga som föds kallas Guds Son.³⁶Och se, Elisabet din släkting har också hon blivit havande med en son i sin ålderdom, och detta är sjätte månaden för henne som kallas ofruktsam.³⁷För från Gud blir inget ord omöjligt .”

³⁸Och Mariam sade: ”Se: Herrens fasttjänarinna. Ske mig efter ditt ord.” Och ängeln gick bort från henne. Mariam hos Elisabet

³⁹Och upp stod Mariam i de dagarna och gick till bergsbygden med iver, till en stad i Juda,⁴⁰och hon gick in i Zacharias hus och hälsade på Elisabet.

⁴¹Och det hände sig, när Elisabet hörde Mariams hälsning, att spädbarnet skuttade till i hennes moderliv. Och av helig Ande fylldes Elisabet,⁴²och hon ropade högt med ett väldigt skri och sade: ”Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad ditt moderlivs frukt!⁴³Och varifrån händer detta mig, att min Herres mor kommer till mig?⁴⁴För se, när rösten med din hälsning kom till mina öron, skuttade i jubel spädbarnet i mitt moderliv.⁴⁵Och salig hon som trodde, för det ska bli en fullkomning av det som talats till henne från Herren.” Mariams lovsång

⁴⁶Och Mariam sade:”Min själ gör Herren stor,⁴⁷och min ande har jublat över Gud min Frälsare,⁴⁸för han har sett till sin fasttjänarinnas låghet.För se, från nu ska alla släktena saligprisa mig,⁴⁹för stora ting har den Mäktige gjort med mig.Och heligt är hans namn,⁵⁰och hans barmhärtighet varar till släkten och släktenför dem som fruktar honom.⁵¹Han har gjort välde med sin arm,han har skingrat högmodiga i deras hjärtas håg.⁵²Han har tagit ner makthavare från troneroch upphöjt de låga.⁵³Hungrande har han mättat med goda ting,och rika har han sänt tomhänta iväg.⁵⁴Han har tagit sig an Israel sin gosseför att komma ihåg barmhärtighet,⁵⁵så som han har talat till våra fäder,gentemot Abraham och hans säd till eonen.”

⁵⁶Och Mariam blev kvar med henne ungefär tre månader och återvände sedan till sitt hus. Johannes Döparens födelse

⁵⁷Men för Elisabet var tiden uppfylld för att hon skulle föda, och hon födde en son.⁵⁸Och hennes kringboende och släktingar hörde att Herren hade gjort sin barmhärtighet stor med henne, och de gladde sig med henne.⁵⁹Och det hände sig på åttonde dagen att de kom för att omskära barnet, och de började kalla det efter hans fars namn Zacharias.⁶⁰Och hans mor svarade och sade: ”Nej, utan han ska kallas Johannes.”⁶¹Och de sade till henne att: ”Det finns ingen från din släkt som kallas vid detta namn.”⁶²Och de gestikulerade till hans far, vad han skulle vilja att det kallas.

⁶³Och han bad om en liten tavla och skrev, sägande: ”Johannes är hans namn.” Och alla blev förundrade.⁶⁴Och då öppnades genast hans mun och hans tunga, och han började tala och välsigna Gud.⁶⁵Och det kom fruktan över alla som bodde omkring dem, och i hela Judeens bergsbygd talade man igenom alla dessa ord.⁶⁶Och alla som hörde satte det i sitt hjärta och sade: ”Vad ska då detta barn bli?” För Herrens hand var också med honom. Zacharias lovsång

⁶⁷Och Zacharias, hans far, fylldes av helig Ande och profeterade och sade:⁶⁸”Välsignad är Herren, Israels Gud!För han har besökt och gjort återlösning för sitt folk.⁶⁹Och han har rest ett frälsningens horn för ossi sin gosse Davids hus,⁷⁰så som han har talatgenom sina heliga profeters mun av eon:⁷¹frälsning från våra fienderoch från handen hos alla som hatar oss,⁷²för att göra barmhärtighet med våra fäderoch komma ihåg sitt heliga förbund,⁷³den ed som han svor till Abraham vår fader:att låta oss⁷⁴utan fruktan, från fienders hand räddade,dyrka honom⁷⁵i gudlighet och rättfärdighetinför honom alla våra dagar.⁷⁶Och även du, barn, ska kallas den Högstes profet.För du ska gå före inför Herren för att bereda hans vägar,⁷⁷för att ge kunskap om frälsning åt hans folk,med förlåtelse för deras synder⁷⁸genom vår Guds barmhärtighets innerlighet.I den ska en soluppgång besöka oss från höjden⁷⁹för att framträda för dem som sitter i mörker och dödsskugga,för att rikta våra fötter in på fridens väg.”

⁸⁰Och barnet växte och blev starkt i ande, och han var i ödemarkerna fram till dagen för hans utpekande inför Israel. Jesu födelse

¹Men det hände sig i de dagarna att det utgick ett edikt från kejsar Augustus att hela den bebodda världen skulle upptecknas.²Denna första uppteckning skedde när Quirinius var styresman i Syrien.³Och alla gick för att upptecknas, var och en till sin egen stad.

⁴Och upp gick även Josef från Galileen, från staden Nazareth till Judeen, till Davids stad som kallas Bethlehem, eftersom han var av Davids hus och faderssläkt,⁵för att upptecknas med Mariam, hans trolovade som var gravid.

⁶Och det hände sig, under det att de var där, att dagarna uppfylldes för att hon skulle föda.⁷Och hon födde sin son, den förstfödde. Och hon lindade honom och lutade honom ner i en krubba, eftersom det inte fanns plats för dem i gästutrymmet.

⁸Och herdar fanns i samma trakt som låg ute och vaktade nattens väkter över sin hjord.⁹Och Herrens ängel stod framför dem, och Herrens härlighet sken omkring dem. Och de fruktade med stor fruktan.¹⁰Och ängeln sade till dem: ”Frukta inte! För se: jag evangeliserar för er en stor glädje, som ska vara för hela folket:¹¹att det fötts åt er idag en Frälsare som är Kristus, Herren, i Davids stad.¹²Och detta är för er tecknet: Ni ska finna ett spädbarn som är lindat och ligger i en krubba.”

¹³Och plötsligt fanns med ängeln en mängd av en himmelsk här, och de lovprisade Gud och sade:¹⁴”Ära i det högsta åt Gud!Och på jorden frid bland människor av välbehag .”

¹⁵Och det hände sig, när änglarna hade farit bort från dem till himlen, att herdarna talade till varandra: ”Låt oss nu gå över till Bethlehem och se detta ord som har hänt, som Herren har kungjort för oss.”¹⁶Och de gick skyndande och sökte upp Mariam och Josef och spädbarnet som låg i krubban.¹⁷Och när de hade sett, kungjorde de om ordet som var talat till dem om detta barn.¹⁸Och alla som hörde var förundrade över det som talats av herdarna till dem.¹⁹Men Mariam sambevarade alla dessa ord och lade samman i sitt hjärta.

²⁰Och herdarna återvände, ärande och lovprisande Gud för allt som de hade hört och sett, så som det talats till dem. Jesu omskärelse

²¹Och när det hade uppfyllts åtta dagar för att omskära honom kallades också hans namn Jesus, det som var kallat av ängeln före det att han avlats i moderlivet. Jesus bärs fram i templet

²²Och när dagarna hade uppfyllts för deras rening enligt Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att ställa fram inför Herren,²³ så som det är skrivet i Herrens lag, att: Varje hanne som öppnar upp moderlivet ska kallas helig åt Herren,²⁴ och för att ge ett offer enligt det som är sagt i Herrens lag: ett par turturduvor eller två duvungar.

²⁵Och se: det fanns en man i Jerusalem vars namn var Symeon. Och denne man var rättfärdig och vördsam och väntade på Israels tröst, och helig Ande var över honom.²⁶Och det var för honom uppenbarat av den heliga Anden att han inte skulle se döden innan han sett Herrens Kristus.²⁷Och han kom i Anden till templet. Och under det att föräldrarna förde in barnet Jesus, för att de skulle göra enligt det som var lagens sed för honom,²⁸mottog också han det i böjda armar och välsignade Gud och sade:²⁹”Nu släpper du iväg din fasttjänare,Härskare, enligt ditt ord i frid.³⁰För mina ögon har sett din frälsning³¹som du har berett inför ansiktet hos alla folken:³²ett ljus till uppenbarelse för folkslagoch härlighet för ditt folk Israel.”

³³Och hans far och mor var förundrade över det som talades om honom.³⁴Och Symeon välsignade dem och sade till Mariam hans mor: ”Se, denne är satt till fall och uppståndelse för många i Israel, och till ett tecken som blir motsagt –³⁵[och] även genom din egen själ ska det gå en klinga – för att det ur många hjärtan ska uppenbaras funderingar.”

³⁶Och där fanns profetissan Hanna Fanuels dotter av Asers stam. Hon var framskriden i många dagar efter att ha levt med man sju år efter sin jungfrudom,³⁷och sedan själv änka fram till åttiofyra år. Hon avlägsnade sig inte från templet utan dyrkade med fastor och förböner natt och dag.³⁸Och i samma stund stod hon där och gav erkännande till Gud och talade om honom för alla som väntade på Jerusalems återlösning.

³⁹Och när de hade fullbordat allt enligt Herrens lag vände de om till Galileen, till sin egen stad Nazareth.⁴⁰Och barnet växte och blev starkt och fylldes av vishet, och Guds nåd var över det. Jesus som tolvåring i templet

⁴¹Och hans föräldrar gick varje år till Jerusalem vid påskhögtiden.⁴²Och när han blev tolv år, när de gick upp enligt högtidens sed⁴³och hade fullkomnat dagarna, under det att de återvände, höll sig gossen Jesus kvar i Jerusalem. Och hans föräldrar visste inte,⁴⁴men de antog att han var i vägföljet och gick en dagsväg. Och de började söka noga efter honom bland släktingarna och de bekanta,⁴⁵och när de inte fann, återvände de till Jerusalem sökande noga efter honom.

⁴⁶Och det hände sig efter tre dagar att de fann honom i templet, där han satt mitt bland lärarna och lyssnade på dem och frågade dem.⁴⁷Och alla som hörde honom var utom sig över hans förstånd och svar.⁴⁸Och när de såg honom blev de överväldigade, och till honom sade hans mor: ”Barn, varför har du gjort mot oss så? Se, din far och jag har våndats och sökt efter dig.”⁴⁹Och han sade till dem: ”Varför då att ni sökte efter mig? Visste ni inte att det är i det som hör till min Far jag måste vara?”⁵⁰Och de förstod inte ordet som han talade till dem.

⁵¹Och han gick ner med dem och kom till Nazareth och underordnade sig dem. Och hans mor bevarade noga alla orden i sitt hjärta.⁵²Och Jesus gjorde framsteg i vishet[en ] och resning och nåd inför Gud och människor. Johannes Döparens förkunnelse

¹Och i femtonde året av kejsar Tiberius styre, när Pontius Pilatus var styresman i Judeen och Herodes tetrark i Galileen, och hans bror Filippos tetrark i Itureen och Trachonitistrakten och Lysanias tetrark i Abilene,²under översteprästen Hannas och Kaiafas, kom Guds ord över Johannes Zacharias son i ödemarken.³Och han gick till hela trakt[en] runt Jordan och förkunnade ett dop av sinnesändring till synders förlåtelse,⁴ som det är skrivet i boken med profeten Esaias ord:En ropandes röst i ödemarken:Bered Herrens väg! Gör raka hans stigar!⁵Varje klyfta ska uppfyllas och varje berg och kulle ödmjukas.Och det krokiga ska bli till rakt, och de skrovliga till släta vägar.⁶Och allt kött ska se Guds frälsning.

⁷Han sade nu till skarorna som gick ut för att döpas av honom: ”Huggormsyngel! Vem har visat er att fly från den kommande vreden?⁸Gör då frukter värdiga sinnesändringen. Och börja inte säga inom er: Som far har vi Abraham. För jag säger er att Gud ur dessa stenar kan resa upp barn åt Abraham.⁹Och redan ligger också yxan mot trädens rot. Varje träd som inte gör god frukt huggs alltså bort och kastas i eld.”

¹⁰Och nu frågade honom skarorna och sade: ”Vad ska vi då göra?”¹¹Och han svarade och sade till dem: ”Den som har två tunikor ska dela med sig till den som inte har. Och den som har matämnen ska göra likadant.”

¹²Men det kom även tullindrivare för att bli döpta, och de sade till honom: ”Lärare, vad ska vi göra?”¹³Och han sade till dem: ”Inget mer än det som är förordnat för er ska ni ta ut.”

¹⁴Men sedan frågade honom även soldater och sade: ”Vad ska vi göra, också vi?” Och han sade till dem: ”Ingen ska ni utplundra eller utpressa. Och nöj er med er sold.”

¹⁵Men när folket var i förväntan och alla funderade i sina hjärtan om Johannes, att kanske han kunde vara Kristus,¹⁶svarade Johannes och sade till alla: ”Jag döper er med vatten. Men det kommer den som är starkare än jag, och jag är inte förtjänt att lossa remmen från hans sandaler. Han ska döpa er i helig Ande och eld.¹⁷Hans kastskovel är i hans hand, för att rensa hans tröskplats och samla vetet in i hans lada. Men agnarna ska han bränna upp med osläckbar eld.”¹⁸Med mycket och annat uppmanade han nu och evangeliserade folket.

¹⁹Men när Herodes tetrarken blev tillrättavisad av honom för Herodias, hans brors hustru, och för allt ont som Herodes hade gjort,²⁰lade han även detta till allt [och] spärrade in Johannes i fängelse. Jesu dop

²¹Men det hände sig, under det att folket alltsammans döptes och när även Jesus blivit döpt och bad, att himlen öppnades²²och den heliga Anden kom ner i kroppslig skepnad som en duva över honom, och att en röst från himlen kom: ”Du är min Son, den Älskade. I dig har jag funnit behag.” Jesu släkttavla

²³Och själv var Jesus när han började ungefär trettio år. Och han var son, som det antogs,till Josef, till Eli,²⁴till Matthat, till Levi, till Melchi, till Jannai, till Josef,²⁵till Mattathias, till Amos, till Nahum, till Hesli, till Naggai,²⁶till Mahath, till Mattathias, till Semein, till Josech, till Juda,²⁷till Johanan, till Resa, till Zorobabel, till Salathiel, till Neri,²⁸till Melchi, till Addi, till Kosam, till Elmadam, till Er,²⁹till Jesus , till Eliezer, till Jorim, till Matthat, till Levi,³⁰till Symeon, till Juda, till Josef, till Jonam, till Eljakim,³¹till Melea, till Menna, till Mattatha, till Natham, till David,³²till Jessai, till Jobed, till Boos, till Sala, till Naasson,³³till Aminadab, till Admin, till Arni, till Hesrom, till Pares, till Juda,³⁴till Jakob, till Isaak, till Abraham, till Thara, till Nachor,³⁵till Seruch, till Ragau, till Palek, till Eber, till Sala, till Kainam,³⁶till Arpaxad, till Sem, till Noa, till Lamek,³⁷till Mathusala, till Henoch, till Jaret, till Maleleel, till Kainam,³⁸till Enos, till Seth, till Adam, till Gud.Jesus prövad av djävulen

¹Men Jesus, full av helig Ande, återvände från Jordan och leddes i Anden i ödemarken,²medan han i fyrtio dagar prövades av djävulen. Och han åt inget under de dagarna, och när de var fullbordade blev han hungrig.³Och då sade honom djävulen: ”Om du är Guds Son, säg till denna sten att den ska bli bröd.”⁴ Och Jesus svarade till honom: ”Det är skrivet att: Inte bara på bröd ska människan leva.”

⁵Och han förde honom upp och visade honom alla riken i den bebodda världen i en tidpunkt,⁶och sedan sade honom djävulen: ”Dig ska jag ge all denna auktoritet och deras härlighet. För åt mig är den överlämnad, och till vem jag vill ger jag den.⁷Om du nu tillber inför mig, blir allt ditt.”⁸ Och Jesus svarade och sade till honom: ”Det är skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och bara honom ska du dyrka.”

⁹Men han förde honom till Jerusalem och ställde på templets vinge och sade till honom: ”Om du är Guds Son, kasta dig härifrån ner!¹⁰ För det är skrivet att: Sina änglar ska han påbjuda om dig, att noga beskydda dig,¹¹och att: På händer ska de lyfta dig så att inte du stöter din fot mot en sten.”¹² Och då svarade och sade honom Jesus att: ”Det är sagt: Du ska inte pröva ut Herren din Gud.”

¹³Och när djävulen hade fullbordat varje prövning, avlägsnade han sig från honom fram till rätt tid. Jesus i Nazarets synagoga

¹⁴Och Jesus återvände i Andens kraft till Galileen, och rykte gick ut över hela trakten runt omkring om honom.¹⁵Och han undervisade i deras synagogor och ärades av alla.

¹⁶Och han kom till Nazara , där han var uppfödd, och gick enligt sin sed på sabbatsdagen till synagogan. Och han stod upp för att läsa,¹⁷och det gavs honom profeten Esaias bokrulle. Och han rullade upp bokrullen och fann stället där det var skrivet:¹⁸ Herrens Ande är över mig,för att han smort mig att evangelisera för fattiga.Han har sänt mig att förkunna befrielse för krigsfångaroch återseende för blinda,att sända ut nedbrutna i befrielse,¹⁹att förkunna ett välkommet Herrens år.

²⁰Och han rullade ihop bokrullen, gav tillbaka till undertjänaren och satte sig. Och allas ögon i synagogan var blickande på honom.²¹Och han började säga till dem att: ”Idag har denna Skrift uppfyllts i era öron.”²²Och alla vittnade om honom och var förundrade över de nådens ord som utgick ur hans mun, och de sade: ”Är inte denne Josefs son?”

²³Och han sade till dem: ”Visst kommer ni att säga mig denna liknelse: Läkare, bota dig själv! Allt vad vi hört som har hänt i Kafarnaum, gör det även här i din fädernebygd.”²⁴Men han sade: ”Amen, jag säger er att ingen profet är välkommen i sin fädernebygd.²⁵Och i sanning säger jag er: Det fanns många änkor under Elias dagar i Israel, när himlen stängdes i tre år och sex månader, när det kom väldig svält över hela landet.²⁶Och till ingen av dem skickades Elia, utan till Sarepta vid Sidon, till en änkehustru.²⁷Och det fanns många spetälska i Israel under profeten Elisa. Och ingen av dem blev renad, utan syriern Naiman.”

²⁸Och då fylldes alla av raseri i synagogan när de hörde detta,²⁹och de stod upp och drev ut honom utanför staden. Och de förde honom fram till stupet av det berg på vilket deras stad var byggd, för att störta ner honom.³⁰Men han gick genom deras mitt och började gå. Jesus i Kafarnaums synagoga

³¹Och han kom ner till Kafarnaum, en stad i Galileen, och var och undervisade dem på sabbaten.³²Och de var överväldigade vid hans undervisning, för med auktoritet var hans ord.

³³Och i synagogan fanns en man som hade en oren demons ande, och han skrek högt med väldig röst:³⁴”Va! Vad mellan oss och dig, Jesus nazaré? Har du kommit för att förgöra oss? Jag känner dig, vem du är: Guds Helige!”³⁵Och då näpste honom Jesus och sade: ”Var tilltäppt och kom ut från honom!” Och då slängde honom demonen i mitten och kom ut från honom utan att skada honom.³⁶Och det kom bestörtning över alla, och de samtalade med varandra och sade: ”Vad är detta ord? För med auktoritet och makt beordrar han de orena andarna, och de kommer ut.”³⁷Och det gick ut ett eko om honom till varje plats i trakten runt omkring. Jesus botar Petrus svärmor

³⁸Och han stod upp från synagogan och gick in till Simons hus. Men Simons svärmor var ansatt av väldig feber, och de frågade honom om henne.³⁹Och han stod där över henne och näpste febern, och den lämnade henne. Och genast stod hon upp och började betjäna dem.

⁴⁰Men när solen gick ner, kom allesammans som hade sjuka i olika åkommor och förde dem till honom. Och på var och en av dem lade han händerna och botade dem.⁴¹Och det kom även ut demoner från många, vrålande och sägande att: ”Du är Guds Son!” Och han näpste och lät dem inte tala, eftersom de visste att han var Kristus.

⁴²Men när det blev dag, gick han ut och vandrade till en öde plats. Och skarorna sökte honom, och de kom fram till honom och höll honom tillbaka för att han inte skulle gå ifrån dem.⁴³Men han sade till dem att: ”Även för de andra städerna måste jag evangelisera om Guds rike. För till detta är jag utsänd.”⁴⁴Och han var och förkunnade i Judeens synagogor. Den stora fiskfångsten

¹Och det hände sig, under det att skaran låg på honom och hörde Guds ord, att han då var stående vid Gennesarets sjö²och såg två båtar stående vid sjön. Men de som fiskade hade gått ifrån dem och sköljde näten.³Och han steg i en av båtarna, den som var Simons, och frågade honom om han från land kunde lägga ut lite. Och han satte sig, och från båten undervisade han skarorna.

⁴Men när han hade slutat tala, sade han till Simon: ”Lägg ut på djupet och fira ner era nät till fångst.”⁵Och Simon svarade och sade: ”Mästare, genom hela natten har vi slitit och inget fått. Men på ditt ord ska jag fira ner näten.”⁶Och när de gjorde detta inneslöt de en stor mängd fiskar, och deras nät höll på att rivas sönder.⁷Och de gestikulerade åt medbröderna i den andra båten att komma och ta tag med dem, och de kom och fyllde båda båtarna så att de började sjunka.

⁸Och när Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesu knän och sade: ”Gå bort från mig! För jag är en syndig man, Herre.”⁹För bestörtning hade omslutit honom, och alla med honom, vid fiskfångsten som de tagit fast.¹⁰Och likaså även Jakob och Johannes, Zebedaios söner som var kompanjoner med Simon. Och till Simon sade Jesus: ”Frukta inte! Från nu ska du levandefånga människor.”¹¹Och de styrde in båtarna till land, lämnade allt och följde honom. Jesus renar en spetälsk

¹²Och det hände sig under det att han var i en av städerna, och se: en man full av spetälska. Och när han såg Jesus, föll han ner på ansiktet och bönföll honom och sade: ”Herre, om du vill, kan du rena mig.”¹³Och han räckte ut handen och rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Var renad!” Och direkt gick spetälskan bort från honom.

¹⁴Och han instruerade honom att inte till någon säga det, utan: ”Gå bort och visa dig för prästen. Och frambär för din rening så som Mose har förordnat, till ett vittnesbörd för dem.”¹⁵Men desto mer gick ordet omkring om honom, och det kom samman stora skaror för att höra och bli botade från sina sjukdomar.¹⁶Men han brukade dra sig undan i ödemarkerna och be. Jesus förlåter synder

¹⁷Och det hände sig på en av dagarna att han då var och undervisade, och där fanns sittande fariseer och laglärare som var komna från varje by i Galileen och Judeen och Jerusalem. Och Herrens kraft fanns för att han skulle hela.

¹⁸Och se: män bärande på en bädd en människa som var förlamad. Och de sökte föra in honom och lägga [honom] framför honom.¹⁹Och när de inte fann vilken väg de skulle föra in honom för skarans skull steg de upp på hustaket, och genom teglen sänkte de ner honom med den lilla bädden i mitten framför Jesus.²⁰Och han såg deras tro och sade: ”Människa, förlåtna dig är dina synder.”

²¹Och då började de skriftlärda och fariseerna fundera och säga: ”Vem är den där som talar hädelser? Vem kan förlåta synder utom bara Gud?”²²Men Jesus insåg deras funderingar, och han svarade och sade till dem: ”Vad är det ni funderar i era hjärtan?²³Vad är lättare? Att säga: Förlåtna dig är dina synder, eller att säga: Res dig och vandra?²⁴Men för att ni ska veta att Människosonen har auktoritet på jorden att förlåta synder”, sade han sedan till den förlamade: ”Till dig säger jag: Res dig och ta din lilla bädd och gå till ditt hus!”²⁵Och genast stod han upp inför alla, tog det på vilket han legat och gick iväg till sitt hus, ärande Gud.²⁶Och extas tog tag i allesammans, och de ärade Gud och fylldes av fruktan och sade att: ”Vi har sett en paradox idag!” Jesus hos tullindrivare och syndare

²⁷Och efter detta gick han ut, och han skådade en tullindrivare vid namn Levi sittande vid tullhuset. Och han sade till honom: ”Följ mig!”²⁸Och han lämnade allt, stod upp och följde honom.

²⁹Och Levi gjorde en stor mottagning för honom i sitt hus, och där fanns en stor skara av tullindrivare och andra som var med dem och låg till bords.³⁰Och då muttrade fariseerna och deras skriftlärda mot hans lärjungar och sade: ”Varför är det med tullindrivarna och syndarna ni äter och dricker?”³¹Och Jesus svarade och sade till dem: ”Inte har de friska behov av läkare, utan de som har det illa.³²Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare till sinnesändring.” Jesus och fastan

³³Men de sade till honom: ”Johannes lärjungar fastar ofta och gör förböner, likaså även fariseernas. Men dina äter och dricker?”³⁴Men Jesus sade till dem: ”Inte kan ni få bröllopssalens söner, under det att brudgummen är hos dem, att fasta?³⁵Men det ska komma dagar, och när brudgummen tas ifrån dem, då ska de fasta under de dagarna.”

³⁶Och han sade också en liknelse till dem, att: ”Ingen river en lapp från en ny mantel och sätter på en gammal mantel. Annars kommer han både att riva den nya och att den inte stämmer med den gamla, lappen från den nya.

³⁷Och ingen häller ungt vin i gamla läglar. Annars kommer det unga vinet att slita sönder läglarna, och det kommer att utgjutas och läglarna gå förlorade.³⁸Nej, ungt vin ska i nya läglar hällas.³⁹[Och] ingen som har druckit gammalt vill ha ungt, för han säger: Det gamla är ljuvt .” Jesus är sabbatens Herre

¹Och det hände sig på en sabbat att han gick genom sädesfält, och hans lärjungar började rycka av och äta axen, gnuggande med händerna.²Men några av fariseerna sade: ”Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?”³Och Jesus svarade till dem och sade: ”Har ni heller inte läst detta som David gjorde när han blev hungrig, han och de [som var] med honom?⁴[Hur ] han gick in i Guds hus, och framsättningens bröd tog han och åt och gav till dem som var med honom, dessa som det inte är tillåtet att äta utom bara för prästerna.”⁵Och han sade till dem: ”Människosonen är Herre över sabbaten.”

⁶Och det hände sig på en annan sabbat att han gick in i synagogan och undervisade, och det fanns en man där och hans högra hand var skrumpen.⁷Och noga vaktade de skriftlärda och fariseerna på honom, om han botar på sabbaten, för att finna ett sätt att anklaga honom.

⁸Men han förstod deras funderingar, och sade till mannen som hade den skrumpna handen: ”Res dig och stå i mitten.” Och han stod upp och stod där.⁹Och Jesus sade till dem: ”Jag frågar er om det är tillåtet på sabbaten att göra gott, eller att göra illa? Att frälsa en själ, eller att förgöra?”¹⁰Och han såg sig omkring på dem alla, och sade till honom: ”Räck ut din hand.” Och han gjorde så, och hans hand blev återställd.

¹¹Men de fylldes av vansinne och började tala igenom med varandra vad de kunde göra med Jesus. Jesus utser de tolv

¹²Och det hände sig under dessa dagar att han gick ut till berget för att be. Och han var natten igenom i bönen till Gud.¹³Och när det blev dag, ropade han till sig sina lärjungar och utvalde från dem tolv som han också benämnde apostlar:¹⁴Simon, som han också benämnde Petrus, och Andreas hans bror, och Jakob och Johannes och Filippos och Bartholomaios¹⁵och Mattheus och Thomas och Jakob Alfaios son och Simon som kallades zeloten,¹⁶och Judas Jakobs son och Judas Iskarioth, som blev förrädare. JESU SLÄTTPREDIKAN (Kap 6:17–49) Skaror samlas på slätten

¹⁷Och han gick ner med dem och stod på en plan plats. Och där fanns en stor skara av hans lärjungar, och en stor mängd av folket från hela Judeen och Jerusalem och kusten vid Tyros och Sidon¹⁸som kom för att höra honom och bli helade från sina åkommor. Och de som var anfäktade av orena andar blev botade.¹⁹Och hela skaran sökte röra honom, för kraft från honom gick ut och helade alla. Saligprisningar

²⁰Och han lyfte upp sina ögon till sina lärjungar och sade:”Saliga de fattiga! För ert är Guds rike.²¹Saliga de som hungrar nu! För ni ska bli mättade.Saliga de som gråter nu! För ni ska få skratta.

²²Saliga är ni när människorna hatar er, och när de skiljer ut er och kritiserar och kastar ut ert namn som ont för Människosonens skull.²³Gläd er på den dagen och skutta, för se: er lön är stor i himlen. För på samma sätt gjorde deras fäder mot profeterna. Verop²⁴Men ve er rika! För ni har fått ut er tröst.²⁵Ve er som är mättade nu! För ni ska få hungra.Ve, ni som skrattar nu! För ni ska få sörja och gråta.

²⁶Ve när alla människorna talar väl om er! För på samma sätt gjorde deras fäder mot de falska profeterna. Älska era fiender

²⁷Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender. Gör väl mot dem som hatar er.²⁸Välsigna dem som förbannar er. Be för dem som okvädar er.²⁹Mot den som slår dig på kinden ska du hålla fram även den andra. Och från den som tar din mantel ska du inte hindra även tunikan.³⁰Åt var och en som ber dig ska du ge. Och från den som tar det som är ditt ska du inte avkräva det.

³¹Och så som ni vill att människorna ska göra mot er, gör mot dem likadant.³²Och om ni älskar dem som älskar er, vilket tack blir det för er? För även syndarna älskar dem som älskar dem.³³Och om ni [då ] gör gott mot dem som gör gott mot er, vilket tack blir det för er? Även syndarna gör detsamma.³⁴Och om ni lånar ut till dem från vilka ni hoppas få, vilket tack [blir det] för er? Även syndare lånar ut till syndare för att erhålla lika.

³⁵Nej, älska era fiender och gör gott och låna ut utan att hoppas få tillbaka. Och er lön ska bli stor, och ni ska bli den Högstes söner, för han är snäll mot de otacksamma och onda.³⁶Var medlidande, så som [också] er Far är medlidande. Flisan och bjälken

³⁷Och döm inte, och ni blir aldrig dömda. Och fäll inte, och ni blir aldrig fällda. Frige, och ni ska bli frigivna.³⁸Ge, och det ska ges till er. Ett bra mått, packat, skakat, överrinnande ska man ge i er famn. För med det mått ni mäter med ska det mätas tillbaka till er.”

³⁹Och han sade också en liknelse till dem: ”Inte kan väl en blind vägleda en blind? Kommer inte båda att falla i gropen?⁴⁰En lärjunge är inte över läraren. Men förfärdigad blir var och en som sin lärare.

⁴¹Men varför ser du flisan i din broders öga, men bjälken i ditt eget öga beaktar du inte?⁴²Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig kasta ut flisan i ditt öga, när du själv i ditt öga inte ser bjälken? Hycklare, kasta först ut bjälken ur ditt öga. Och då ska du se flisan i din broders öga bra för att kasta ut den. Av frukten känns trädet

⁴³För det finns inget gott träd som gör rutten frukt, och åter inget ruttet träd som gör god frukt.⁴⁴För varje träd känns från sin egen frukt. För det är inte från törnen man plockar ihop fikon, eller från en törnbuske man bärgar druvor.⁴⁵Den goda människan bär ur hjärtats goda skattgömma fram det goda, och den onda bär ur det onda fram det onda. För av hjärtats överflöd talar hans mun. De två husbyggarna

⁴⁶Men varför kallar ni mig: Herre, Herre, och gör inte det jag säger?⁴⁷Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör dem, jag ska visa er vem han är lik.⁴⁸Han är lik en människa som byggde ett hus, som skyfflade och fördjupade och lade en grund på klippan. Och när en översvämning kom, bröt floden fram mot det huset. Och den mäktade inte att skaka det, eftersom det var väl byggt .

⁴⁹Men den som hör och inte gör är lik en människa som byggde ett hus på jorden, utan grund. Mot det bröt floden fram, och direkt föll det samman, och det husets ras blev stort.” En centurions tro

¹Då han nu hade uppfyllt alla sina ord i folkets öron, gick han in i Kafarnaum.²Men en centurions fasttjänare hade det illa och var på väg att avlida, och han var hedrad hos honom.³Och när han hörde om Jesus, sände han till honom några av judarnas äldste och frågade honom om han kunde komma och genomfrälsa hans fasttjänare.⁴Och de kom fram till Jesus och vädjade till honom ivrigt och sade att: ”Han är värd att du ska skaffa honom detta.⁵För han älskar vårt folkslag, och synagogan har han själv byggt åt oss.”

⁶Och Jesus gick med dem. Men redan när han var inte långt från huset, skickade centurionen vänner och sade till honom: ”Herre, besvära dig inte. För jag är inte förtjänt att du går in under mitt tak.⁷Därför ansåg jag mig inte heller värdig att komma till dig. Men säg till med ett ord och min gosse blir helad.⁸För även jag är en människa inordnad under auktoritet och har under mig soldater, och jag säger till den: Gå, och han går, och till en annan: Kom, och han kommer, och till min fasttjänare: Gör detta, och han gör det.”

⁹Och när Jesus hörde detta blev han förundrad över honom, och han vände sig till skaran som följde honom och sade: ”Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stor tro.”¹⁰Och när de utskickade återvände till huset, fann de fasttjänaren frisk. Jesus uppväcker en änkas son

¹¹Och det hände sig nästa dag att han gick till en stad som kallas Nain, och med honom gick hans lärjungar och en stor skara.¹²Men när han närmade sig stadens port, och se: det bars ut en som hade dött, en enfödd son till sin mor, och hon var änka. Och en avsevärd skara från staden var med henne.

¹³Och när Herren såg henne, kände han innerligt med henne och sade till henne: ”Gråt inte.”¹⁴Och han gick fram och rörde vid båren. Och de som bar stannade, och han sade: ”Yngling, dig säger jag: Res dig!”¹⁵Och då satte sig den döde upp och började tala. Och han gav honom åt hans mor.

¹⁶Men fruktan tog tag i alla, och de ärade Gud och sade att: ”En stor profet har rest sig bland oss!”, och att: ”Gud har besökt sitt folk.”¹⁷Och ut gick detta ord i hela Judeen om honom, och i hela trakten runt omkring. Jesus svarar Johannes Döparen

¹⁸Och för Johannes berättade hans lärjungar om allt detta. Och han kallade till sig två av sina lärjungar, och Johannes¹⁹skickade bud till Herren och sade: ”Är du den som kommer? Eller är det en annan vi ska vänta oss?”²⁰Och framkomna till honom sade männen: ”Johannes Döparen har sänt oss till dig och säger: Är du den som kommer? Eller är det en annan vi ska vänta oss?”

²¹Vid den stunden botade han många från åkommor och gissel och onda andar, och åt många blinda skänkte han att se.²²Och han svarade och sade till dem: ”Gå och berätta för Johannes det ni har sett och hört: Blinda ser igen. Lama vandrar. Spetälska renas och döva hör. Döda uppväcks. Fattiga evangeliseras.²³Och salig är den som inte blir skandaliserad av mig.” Jesus vittnar om Johannes

²⁴Men när Johannes änglar hade gått iväg, började han säga till skarorna om Johannes: ”Vad gick ni ut i ödemarken för att skåda? Ett vassrör som skakas av vind?²⁵Nej, vad gick ni ut för att se? En man ekiperad i mjuka kläder? Se, de som är i härlig klädnad och fest finns i kungapalatsen.²⁶Nej, vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: och mycket mer än en profet.²⁷ Det är denne om vilken det är skrivet:Se, jag sänder min ängel framför ditt ansikte.Han ska preparera din väg framför dig.

²⁸Jag säger er: Bland dem som fötts av kvinnor finns ingen större än Johannes. Men den mindre i Guds rike är större än han.”

²⁹Och allt folket som lyssnade, även tullindrivarna, förklarade Gud rättfärdig och döptes med Johannes dop.³⁰Men fariseerna och de laglärda avvisade Guds plan för sig själva och döptes inte av honom.

³¹”Vid vad ska jag då likna människorna i detta släkte? Och vad är de lika?³²De är lika barn på torget som sitter och ropar till varandra, som det heter: Vi flöjtade för er, och ni dansade inte. Vi sjöng sorgesång, och ni grät inte.³³För Johannes Döparen har kommit, och han äter inte bröd eller dricker vin, och ni säger: En demon har han.³⁴Människosonen har kommit, och han äter och dricker, och ni säger: Se människan, frossare och vindrinkare, vän till tullindrivare och syndare!³⁵Och Visheten har förklarats rättfärdig av alla sina barn.” Synderskan som smorde Jesu fötter

³⁶Och sedan frågade honom en av fariseerna om han kunde äta med honom. Och han gick in i fariséns hus och lutade sig till bords.³⁷Och se: en kvinna som fanns i staden, en syndig. Och när hon insåg att han ligger till bords i fariséns hus, fick hon fram en alabasterflaska med balsam³⁸och ställde sig bakom vid hans fötter, och gråtande började hon med tårarna väta hans fötter. Och med sitt huvudhår torkade hon, och hon kysste ömt hans fötter och smorde in med balsam.³⁹Men när farisén som hade bjudit in honom såg det, talade han inom sig och sade: ”Om den där var profet, hade han vetat vem och hurdan kvinnan är som rör vid honom. Att hon är syndig.”

⁴⁰Och Jesus svarade och sade till honom: ”Simon, jag har något att säga till dig.” Och han: ”Lärare, säg det”, säger han.⁴¹”Två var skuldsatta till en utlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer och den andre femtio.⁴²När de inte hade att betala, efterskänkte han för båda. Vem av dem kommer nu att älska honom mer?”⁴³Simon svarade och sade: ”Jag antar att det är den för vilken mer blev efterskänkt.” Och han sade till honom: ”Riktigt dömt.”

⁴⁴Och han vände sig till kvinnan, och till Simon sade han: ”Ser du denna kvinna? Jag kom in i ditt hus. Vatten på fötterna gav du mig inte. Men hon har med tårarna vätt mina fötter och torkat med sitt hår.⁴⁵Kyss gav du mig inte. Men hon har, från det att jag kom in, inte upphört att ömt kyssa mina fötter.⁴⁶Med olja smorde du inte in mitt huvud. Men hon har med balsam smort in mina fötter.⁴⁷Tack vare det säger jag dig: Förlåtna är hennes många synder. För hon har älskat mycket. Men den för vilken lite blir förlåtet älskar lite.”

⁴⁸Och han sade till henne: ”Förlåtna är dina synder.”⁴⁹Och då började de som låg till bords med honom säga inom sig: ”Vem är denne som till och med förlåter synder?”⁵⁰Men han sade till kvinnan: ”Din tro har frälst dig. Gå i frid.” Kvinnorna som följde Jesus

¹Och det hände sig under det följande att han då reste genom varje stad och by och förkunnade och evangeliserade om Guds rike. Och de tolv var med honom,²även några kvinnor som var botade från onda andar och sjukdomar: Maria som kallades Magdalén, från vilken sju demoner hade kommit ut,³och Johanna, hustru till Kuzas som var förman hos Herodes, och Susanna och många andra som betjänade dem utifrån det som var deras. Liknelsen om såningsmannen

⁴Men när det kom samman en stor skara, samt de som i stad efter stad gick till honom, sade han genom en liknelse:⁵”Ut gick såningsmannen för att så sitt utsäde. Och under det att han sådde, föll en del vid vägen och trampades ner, och himlens fåglar åt upp det.⁶Och annat föll ner på klippan, och uppvuxet vissnade det, eftersom det inte hade fukt.⁷Och annat föll mitt bland törnena, och törnena växte upp tillsammans och förkvävde det.⁸Och annat föll i den goda jorden, och uppvuxet gjorde det gröda hundrafaldigt.” Sedan han sagt detta, ropade han: ”Den som har öron att höra med ska höra!” Liknelsens innebörd

⁹Och sedan frågade honom hans lärjungar vad denna liknelse kunde vara.¹⁰ Men han sade: ”Åt er är givet att känna Guds rikes mysterier. Men för de övriga är det i liknelser, för att de ska se och inte se, och höra och inte förstå.

¹¹Men detta är liknelsen: Utsädet är Guds ord.¹²Och de vid vägen är de som hör, sedan kommer djävulen och tar bort ordet från deras hjärta, så att de inte kommer till tro och blir frälsta.¹³Och de på klippan är de som när de hör med glädje välkomnar ordet, och dessa har ingen rot: för en tid tror de, och i prövningens tid avlägsnar de sig.¹⁴Och det som föll bland törnena, dessa är de som hör, och av bekymmer och rikedom och tillvarons njutningar kvävs de ihop medan de går och bär inte mogen frukt.¹⁵Men det i den goda jorden, dessa är de som med fint och gott hjärta hör ordet och håller fast och bär frukt i uthållighet.

¹⁶Och ingen tänder en lampa och övertäcker den med ett kärl, eller sätter under en bädd. Nej, på lampstället sätter man den, så att de som kommer in ser ljuset.¹⁷För det finns inget dolt som inte ska bli uppenbart, och inget förborgat som aldrig ska bli känt och komma till det uppenbara.¹⁸Se därför upp hur ni lyssnar. För den som har, åt honom ska det ges. Och den som inte har, även det han tänker sig ha ska tas ifrån honom.” Jesu mor och bröder

¹⁹Och dit till honom kom hans mor och bröder , och de kunde inte sammanträffa med honom för skarans skull.²⁰Och det berättades för honom: ”Din mor och dina bröder står utanför och vill se dig.”²¹Men han svarade och sade till dem: ”Min mor och mina bröder? Det är dessa som hör och gör Guds ord.” Jesus stillar stormen

²²Och det hände sig på en av dagarna att han då steg i en båt med sina lärjungar och sade till dem: ”Låt oss fara över till andra sidan sjön.” Och de lade ut.²³Men medan de seglade, somnade han ifrån.
Och det kom ner en storm med vind över sjön, och de började helt uppfyllas och vara i fara.²⁴Och de kom fram och väckte honom och sade: ”Mästare, Mästare! Vi går förlorade!” Och väckt näpste han vinden och vattnets vågsvall, och de slutade och det blev ett lugn.²⁵Och han sade till dem: ”Var är er tro?” Och de fruktade och var förundrade och sade till varandra: ”Vem är då denne? För även vindarna och vattnet beordrar han, och de hörsammar honom!” Jesus botar en demoniserad

²⁶Och de seglade ner till gerasenernas trakt, som är mittemot Galileen.²⁷Men när han gick ur i land, mötte honom en man från staden som hade demoner. Och avsevärd tid hade han inte iklätt sig mantel, och han höll inte till i ett hus utan bland gravarna.²⁸Och när han såg Jesus skrek han högt och föll ner för honom, och med väldig röst sade han: ”Vad mellan mig och dig, Jesus, Gud den Högstes Son? Jag bönfaller dig, plåga mig inte!”

²⁹Han hade nämligen instruerat den orena anden att komma ut ur mannen. För under långa tider hade den ryckt honom med sig, och han hade blivit hopbuntad med kedjor och fotbojor och vaktad, och rivit sönder bojorna och drivits av demonen ut i ödemarkerna.³⁰Men nu frågade honom Jesus: ”Vad är ditt namn?” Och han sade: ”Legion.” För det hade farit in många demoner i honom.³¹Och de vädjade till honom att han inte skulle beordra dem att fara bort till avgrunden.

³²Men det fanns där en skock med åtskilliga svin som vallades på berget, och de vädjade till honom att tillåta dem att fara in i dessa. Och han tillät dem.³³Och ut kom demonerna ur mannen och for in i svinen, och skocken stormade ner från branten i sjön och förkvävdes.

³⁴Men när de som vallade såg det som hade hänt, flydde de och berättade i staden och på fälten.³⁵Och man gick ut för att se det som hade hänt. Och de kom till Jesus och fann mannen från vilken demonerna kommit ut sitta påklädd och sansad vid Jesu fötter, och de fruktade.³⁶Och de som hade sett berättade för dem hur han som varit demoniserad blev frälst.³⁷Och då frågade honom hela mängden från gerasenernas trakt där omkring om han kunde gå bort från dem, för av stark fruktan var de ansatta. Och han steg i båten och återvände.

³⁸Men då bönföll honom mannen från vilken demonerna hade kommit ut om att få vara med honom. Men han släppte iväg honom och sade:³⁹”Återvänd till ditt hus och skildra vad Gud har gjort för dig.” Och han gick iväg, och över hela staden förkunnade han vad Jesus hade gjort för honom. Jairos dotter och den blödande kvinnan

⁴⁰Men vid det att Jesus återvände välkomnade honom skaran, för alla var i förväntan på honom.⁴¹Och se: det kom en man vars namn var Jairos, och denne var ledare för synagogan. Och han föll ner vid Jesu fötter och vädjade till honom att komma till hans hus.⁴²För han hade en enfödd dotter, ungefär tolv år, och hon höll på att dö.
Men under det att han begav sig, höll skarorna på att kväva ihop honom.⁴³Och en kvinna som hade varit i blodflöde sedan tolv år, som [hos läkare hade gjort slut på alla tillgångarna och ] inte av någon mäktat bli botad,⁴⁴kom fram bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel. Och genast stannade hennes blodflöde.

⁴⁵Och Jesus sade: ”Vem var det som rörde mig?” När alla nekade sade Petrus : ”Mästare, skarorna ansätter dig och pressar sig på.”⁴⁶Men Jesus sade: ”Någon rörde mig. För jag kände kraft som gått ut från mig.”⁴⁷Och när kvinnan såg att hon inte undgått upptäckt, kom hon darrande fram. Och hon föll ner för honom, och av vilken orsak hon hade rört honom berättade hon inför allt folket, och hur hon blivit helad genast.⁴⁸Och han sade till henne: ”Dotter, din tro har frälst dig. Gå i frid.”

⁴⁹Medan han ännu talar, kommer en från synagogföreståndaren och säger att: ”Din dotter har dött. Besvära inte Läraren mer.”⁵⁰Men Jesus hörde det och svarade honom: ”Frukta inte! Bara tro, och hon ska bli frälst.”⁵¹Och kommen till huset lät han ingen gå in med honom utom Petrus och Johannes och Jakob, och flickans far och mor.⁵²Och alla grät och slog sig själva över henne. Men han sade: ”Gråt inte. För hon har inte dött, utan sover.”⁵³Och de skrattade åt honom, då de visste att hon dött.

⁵⁴Men han grep hennes hand och ropade och sade: ”Flicka, res dig!”⁵⁵Och hennes ande vände om, och hon stod genast upp. Och han förordnade för henne att ges något att äta.⁵⁶Och hennes föräldrar var utom sig. Men han instruerade dem att inte till någon säga det som hade hänt. Jesus sänder ut de tolv

¹Och han sammankallade de tolv och gav dem makt och auktoritet över alla demonerna och att bota åkommor.²Och han sände ut dem att förkunna Guds rike och hela [de sjuka ],³och sade till dem: ”Ta inget för vägen, var ken stav eller väska eller bröd eller silver eller två tunikor [var] att ha.⁴Och i det hus där ni går in, där ska ni bli kvar och därifrån gå ut.⁵Och de som inte välkomnar er: gå ut från den staden, och dammet från era fötter ska ni skaka av till ett vittnesbörd mot dem.”

⁶Och de gick ut och började gå genom byarna och evangelisera och bota överallt.⁷Men Herodes tetrarken hörde om allt som hände. Och han var djupt villrådig, eftersom det sades av några att Johannes blivit uppväckt från de döda,⁸men av några att Elia hade visat sig, och av andra att en profet, en av de urtida, hade uppstått.⁹Och Herodes sade: ”Johannes halshögg jag. Men vem är denne om vilken jag hör sådant?” Och han sökte få se honom. Jesus mättar femtusen

¹⁰Och apostlarna återvände och skildrade för honom vad de hade gjort. Och han tog med dem och drog sig undan enskilt till en stad som kallas Bethsaida.¹¹Men skarorna fick veta och följde honom. Och han välkomnade dem och talade till dem om Guds rike, och dem som hade behov av läkedom helade han.

¹²Men dagen började vika, och de tolv kom fram och sade till honom: ”Släpp iväg skaran, så att de går till byarna och gårdarna runt omkring och gästar och finner proviant. För här är vi på en öde plats.”¹³Men han sade till dem: ”Ge dem ni att äta.” Men de sade: ”Vi har inte mer än fem bröd och två fiskar. Om väl inte vi ska gå och köpa matämnen för allt detta folk?”¹⁴För det var ungefär femtusen män.
Men han sade till sina lärjungar: ”Få dem att luta sig till bords i matlag. [Ungefär ] femtio var.”¹⁵Och de gjorde så, och fick allesammans att luta sig till bords.¹⁶Och han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och välsignade dem. Och han bröt och började ge åt lärjungarna för att sätta fram åt skaran.¹⁷Och alla åt och blev mätta, och det som blev över för dem av bitar togs upp, tolv korgar. Petrus bekännelse

¹⁸Och det hände sig, under det att han var och bad ensam, att lärjungarna var med honom. Och han frågade dem och sade: ”Vem säger skarorna att jag är?”¹⁹Och de svarade och sade: ”Johannes Döparen. Men andra Elia, och andra att en profet, en av de urtida, har uppstått.”

²⁰Och han sade till dem: ”Och ni? Vem säger ni att jag är?” Och Petrus svarade och sade: ”Guds Kristus.”²¹Men han näpste dem och instruerade att inte till någon säga detta.

²²Och han sade att: ”Människosonen måste lida mycket, och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad. Och den tredje dagen uppväckt.” Att följa Jesus

²³Och han sade till alla: ”Om någon vill komma efter mig, ska han förneka sig själv och ta upp sitt kors varje dag och följa mig.²⁴För den som vill frälsa sin själ ska förlora den. Men den som förlorar sin själ för min skull, denne ska frälsa den.²⁵För vad nytta får en människa som vinner hela världen men förlorar eller mister sig själv?²⁶För den som skäms för mig och mina ord, denne ska Människosonen skämmas för när han kommer i sin och Faderns och de heliga änglarnas härlighet.²⁷Men jag säger er sannerligen: Det finns några av dem som står här som alls inte ska smaka döden förrän de fått se Guds rike.” Jesus visar sin härlighet

²⁸Och det hände sig efter dessa ord, ungefär åtta dagar, att han [då] tog med Petrus och Johannes och Jakob och steg upp till berget för att be.²⁹Och då blev, under det att han bad, hans ansiktes skepnad en annan och hans klädnad framblixtrande vit.³⁰Och se: två män samtalade med honom. De var Mose och Elia,³¹som visade sig i härlighet och talade om hans uttåg som han skulle uppfylla i Jerusalem.

³²Men Petrus och de som var med honom var tyngda av sömn. Men när de hade vaknat upp , såg de hans härlighet och de två männen som stod med honom.³³Och det hände sig, under det att de skildes från honom, att Petrus sade till Jesus: ”Mästare, det är fint att vi är här. Och låt oss göra tre hyddor: en åt dig och en åt Mose och en åt Elia”, utan att veta vad han säger.³⁴Men medan han sade detta kom ett moln och överskuggade dem, och de fruktade under det att de kom in i molnet.³⁵Och en röst kom ur molnet och sade: ”Denne är min Son, den Utvalde . Lyssna till honom!”³⁶Och vid det att rösten kom befanns Jesus ensam.
Och de teg, och inte för någon berättade de under de dagarna något av vad de hade sett. Jesus botar en gosse med oren ande

³⁷Och det hände sig nästa dag, när de kom ner från berget, att där mötte honom en stor skara.³⁸Och se, en man från skaran ropade och sade: ”Lärare! Jag bönfaller dig att se till min son. För han är min enfödde,³⁹och se: en ande tar honom. Och plötsligt skriker den och ruskar honom med fradga, och det är knappt att den drar bort från honom, den knäcker honom.⁴⁰Och jag bönföll dina lärjungar att de skulle driva ut den, och de kunde inte.”

⁴¹Och Jesus svarade och sade: ”O otroende och förvridna släkte, hur länge ska jag vara hos er och stå ut med er? För fram hit din son.”⁴²Men medan han ännu kom, slet demonen omkull honom och ruskade om. Men Jesus näpste den orena anden och helade gossen och gav honom tillbaka till hans far.⁴³Och alla var överväldigade vid Guds storhet. Jesus talar igen om sin död
Men när alla var förundrade över allt som han gjorde, sade han till sina lärjungar:⁴⁴”Sätt ni i era öron dessa ord. För Människosonen kommer att utlämnas i människors händer.”⁴⁵Men de förstod inte detta ord, och det var beslöjat för dem så att de inte uppfattade det. Och de fruktade för att fråga honom om detta ord. Vem är störst?

⁴⁶Men det kom in en fundering bland dem, vem som kunde vara störst av dem.⁴⁷Men Jesus förstod funderingen i deras hjärta, och han tog tag i ett barn och ställde det bredvid sig⁴⁸och sade till dem: ”Den som välkomnar detta barn i mitt namn välkomnar mig. Och den som välkomnar mig, välkomnar honom som har sänt mig. För den som är mindre bland er alla, denne är stor.”

⁴⁹Men Johannes svarade och sade: ”Mästare, vi såg en som i ditt namn drev ut demoner. Och vi började hindra honom, eftersom han inte följer tillsammans med oss.”⁵⁰Men Jesus sade till honom: ”Hindra inte. För den som inte är emot er, är för er.” En samarisk by avvisar Jesus

⁵¹Och det hände sig, vid det att dagarna för hans upptagande helt uppfylldes, att han då stärkte ansiktet för att gå till Jerusalem.⁵²Och han sände ut änglar framför sitt ansikte, och de gick och kom in i en by med samarier för att förbereda för honom.⁵³Och de välkomnade honom inte, eftersom hans ansikte var vandrande mot Jerusalem.

⁵⁴ Men när lärjungarna Jakob och Johannes såg det, sade de: ”Herre, vill du vi ska säga att eld ska komma ner från himlen och förtära dem ?”⁵⁵Men han vände sig och näpste dem. ⁵⁶Och de gick till en annan by. Lärjungaskapets kostnad

⁵⁷Och medan de vandrade på vägen, sade någon till honom: ”Jag ska följa dig vart du än går iväg.”⁵⁸Och då sade honom Jesus: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar bon. Men Människosonen har ingenstans han lutar huvudet.”

⁵⁹Och han sade till en annan: ”Följ mig!” Men han sade: ”[Herre], tillåt mig att först gå bort och begrava min far.” ⁶⁰Men han sade till honom: ”Låt de döda begrava sina egna döda. Men gå du iväg och proklamera Guds rike.”

⁶¹Och även en annan sade: ”Jag ska följa dig, Herre. Men först, tillåt mig att ta farväl av dem i mitt hus.”⁶²Och Jesus sade [till honom ]: ”Ingen som har satt handen till plogen och sedan ser bakåt är välägnad för Guds rike.” Jesus sänder ut de sjuttiotvå

¹Och efter detta utpekade Herren sjuttio[två ] andra och sände ut dem två och två framför sitt ansikte till varje stad och plats dit han själv skulle komma.²Och han sade till dem: ”Skörden är stor, men arbetarna få. Bönfall därför skördens Herre att han driver ut arbetare till sin skörd.³Bege er! Se, jag sänder er som lamm mitt bland vargar.⁴Bär inte börs, inte väska, inte sandaler. Och ingen längs vägen ska ni hälsa på.

⁵Och i det hus där ni kommer in, säg först: Frid åt detta hus!⁶Och om där finns en fridens son, ska er frid vila över honom. Men annars ska den vända tillbaka över er.⁷Och i samma hus ska ni bli kvar och äta och dricka det ni får från dem, för arbetaren är värd sin lön. Gå inte vidare från hus till hus.⁸Och i den stad där ni kommer in och man välkomnar er, ät det som sätts fram åt er.⁹Och bota de sjuka i den och säg till dem: Nära inpå er är nu Guds rike.

¹⁰Men i den stad i vilken ni kommer in och man inte välkomnar er, gå ut på dess gator och säg:¹¹Även dammet som har anslutit sig till oss från er stad på fötterna torkar vi bort till er. Men detta ska ni veta, att nära är nu Guds rike.¹²Jag säger er att för Sodom ska det på den dagen bli uthärdligare än för den staden. Jesu verop över städer

¹³Ve dig, Korazin! Ve dig, Bethsaida! För om det var i Tyros och Sidon de hade skett, kraftgärningarna som skett i er, hade de sedan länge suttit i säck och aska och ändrat sinne.¹⁴Men för Tyros och Sidon ska det bli uthärdligare vid domen än för er.¹⁵Och du, Kafarnaum, inte ska du till himlen bli upphöjd? Till Hades ska du gå ner.¹⁶Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som avvisar er avvisar mig. Och den som avvisar mig, avvisar honom som har sänt mig.” De sjuttiotvå återvänder glada

¹⁷Och de sjuttio[två] återvände med glädje och sade: ”Herre, även demonerna underordnar sig oss i ditt namn!”¹⁸Och han sade till dem: ”Jag skådade Satan som en blixt falla från himlen.¹⁹Se, jag har gett er auktoriteten att trampa ovanpå ormar och skorpioner och på all fiendens makt, och ingenting ska alls skada er.²⁰Men gläd er inte i detta att andarna underordnar sig er. Utan gläd er att era namn är inskrivna i himlarna.”

²¹I samma stund jublade han i den heliga Anden och sade: ”Jag erkänner dig Far, himlens och jordens Herre, att du har förborgat detta för visa och förståndiga och uppenbarat det för småbarn. Ja Far, för så blev det välbehag inför dig.²²Allt har överlämnats till mig av min Far. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och vem Fadern är utom Sonen och den för vilken Sonen önskar uppenbara det.”

²³Och han vände sig till lärjungarna enskilt och sade: ”Saliga de ögon som ser det ni ser!²⁴För jag säger er att många profeter och kungar ville se det ni ser och fick inte se, och höra det ni hör och fick inte höra.” Den barmhärtige samariern

²⁵Och se, en laglärd stod upp och prövade ut honom och sade: ”Lärare, vad ska jag ha gjort så att jag ärver eoniskt liv?”²⁶Och han sade till honom: ”I lagen, vad är skrivet? Hur läser du?”²⁷ Och han svarade och sade: ”Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, och med hela din själ, och med hela din styrka, och med hela ditt vett. Och din nästa som dig själv.”²⁸Och han sade till honom: ”Du svarade riktigt. Gör detta och du ska leva.”

²⁹Men han ville förklara sig själv rättfärdig och sade till Jesus: ”Och vem är min nästa?”³⁰Jesus tog sig an det och sade: ”En man gick ner från Jerusalem till Jeriko. Och han råkade ut för rövare, som både klädde av honom och lade på slag och sedan gick iväg och lämnade honom halvdöd.

³¹Men av ett sammanträffande gick en präst ner på den vägen. Och när han såg honom, gick han förbi mittemot.³²Och likaså [kom det] också en levit som kom ner till platsen. Och när han såg, gick han förbi mittemot.

³³Men en resande samarier kom ner till honom, och när han såg kände han innerligt.³⁴Och han gick fram och band om hans sår och hällde på olja och vin. Och han satte upp honom på sitt eget riddjur och förde honom till ett värdshus och hade omsorg om honom.³⁵Och på morgondagen kastade han fram och gav två denarer till värdshusvärden och sade: Ha omsorg om honom. Och det som du spenderar mer ska jag, vid det att jag kommer tillbaka, betala dig.³⁶Vem av dessa tre tänker du dig ha blivit en nästa för honom som föll bland rövarna?”³⁷Och han sade: ”Den som gjorde barmhärtigheten med honom.” Och Jesus sade till honom: ”Gå och gör du likadant.” Jesus hos Martha och Mariam

³⁸Och under det att de gick kom han in i en by, och en kvinna vid namn Martha välkomnade honom hos sig .³⁹Och denna hade en syster som kallades Mariam, [som] också satte sig intill vid Herrens fötter och hörde hans ord.⁴⁰Men Martha var distraherad kring mycket betjäning, och hon stod framför och sade: ”Herre, bryr du dig inte att min syster har lämnat mig ensam att betjäna? Säg nu till henne att hon tar tag med mig.”⁴¹Men Herren svarade och sade till henne: ”Martha, Martha, du bekymrar dig och väsnas över mycket.⁴²Men av ett enda finns det behov. För Mariam har utvalt den goda delen, och den ska inte tas ifrån henne.” Herrens bön

¹Och det hände sig vid det att han var på en plats och bad, att när han slutat sade en av hans lärjungar till honom: ”Herre, lär oss att be, så som också Johannes lärde sina lärjungar.”²Och han sade till dem: ”När ni ber, ska ni säga:Far, helgas ska ditt namn.Komma ska ditt rike.³Vårt tillkommande bröd ge oss var dag.⁴Och förlåt oss våra synder,för också själva förlåter vivar och en som är skyldig oss.Och för oss inte in i frestelse.”Uthållig bön

⁵Och han sade till dem: ”Vem av er skulle ha en vän och gå till honom vid midnatt och säga till honom: Min vän, låna mig tre bröd,⁶då nu en vän till mig har kommit hit från vägen till mig och jag har inget att sätta fram åt honom –⁷och denne skulle svara inifrån och säga: Skaffa mig inte besvär! Dörren är redan stängd, och mina barn är med mig i sängen. Jag kan inte stå upp och ge dig.⁸Jag säger er: Även om han inte kommer att ge honom och stå upp för att det är hans vän, kommer han just för hans oförskämdhet att resa sig och ge honom vad han behöver.

⁹Och jag säger er: Be, och det ska ges er. Sök, och ni ska finna. Bulta, och det ska öppnas för er.¹⁰För var och en som ber får, och den som söker finner. Och för den som bultar [ska] det öppnas .

¹¹Men hos vem av er som är far skulle sonen be om fisk, och istället för fisk kommer han att ge honom en orm?¹²Eller också skulle han be om ägg, och han kommer att ge honom en skorpion?¹³Om nu ni som är onda vet att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska er Far från himlen ge helig Ande åt dem som ber honom?” Jesus eller Beelzebul

¹⁴Och han var och drev ut en demon, [och den var] stum. Och det hände sig, när demonen hade kommit ut, att den stumme talade och skarorna var förundrade.¹⁵Men några av dem sade: ”Det är med Beelzebul , demonernas furste, han driver ut demonerna.”¹⁶Och andra sökte prövande ett tecken från himlen från honom.

¹⁷Men han visste om deras tankebanor och sade till dem: ”Varje rike uppdelat mot sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus.¹⁸Men om även Satan var uppdelad mot sig själv, hur ska hans rike bestå? För ni säger att det är med Beelzebul jag driver ut demonerna.¹⁹Men om jag med Beelzebul driver ut demonerna – era söner, med vem driver de ut? Därför blir de era domare.²⁰Men om jag med Guds finger driver ut demonerna, då har Guds rike nått till er.

²¹När den starke fullt beväpnad vaktar sin egen fålla är det som är hans i fred.²²Men då en som är starkare än honom kommer över och besegrar honom, tar han hans vapenrustning på vilken han förtröstade och delar ut hans byte.²³Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar. En ond andes återkomst

²⁴När den orena anden kommer ut från människan, går den genom vattenlösa platser och söker ro och finner ingen. [Då] säger den: Jag ska återvända till mitt hus varifrån jag kom ut.²⁵Och den kommer och finner det sopat och tillsnyggat.²⁶Då går den och tar med sju andra andar ondare än sig själv, och de går in och bosätter sig där. Och då blir det sista för den människan värre än det första.”

²⁷Och det hände sig, vid det att han sade detta, att en kvinna ur skaran höjde sin röst och sade till honom: ”Saligt det moderliv som burit dig och de bröst som du diat!”²⁸Men han sade: ”Snarare: saliga de som hör Guds ord och iakttar det.” Jonas tecken

²⁹Men när skarorna fylkades började han säga: ”Detta släkte är ett ont släkte. Ett tecken söker det, och ett tecken ska inte ges det, utom Jonas tecken.³⁰För så som Jona blev för nineviterna ett tecken, så ska också Människosonen vara för detta släkte.

³¹Söderns drottning ska resa sig vid domen med männen av detta släkte och fördöma dem. För hon kom från jordens ändar för att höra Solomons vishet, och se: något större än Solomon är här.³²Ninevitiska män ska uppstå vid domen med detta släkte och fördöma det. För de ändrade sinne vid Jonas förkunnelse, och se: något större än Jona är här. Ögat är kroppens lampa

³³Ingen tänder en lampa och sätter i en källare [eller under skäppan ]. Nej, på lampstället, så att de som kommer in ser ljuset.

³⁴Kroppens lampa är ditt öga. När ditt öga är generöst är också hela din kropp upplyst. Men då det är ont är också din kropp mörklagd.³⁵Observera då så att inte ljuset i dig är mörker.³⁶Om nu hela din kropp är upplyst och inte har någon del som är mörklagd blir hela upplyst, som när lampan med blixtrande sken upplyser dig.” Jesu verop över fariseerna

³⁷Och vid det att han hade talat, frågar honom en farisé om att äta lunch hos honom. Och han gick in och lade sig till bords.³⁸Men farisén såg och var förundrad att han inte först döpte sig före lunchen.³⁹Men Herren sade till honom: ”Nu, ni fariseer: det yttre av bägaren och fatet renar ni, men ert inre är fullt av roffande och elakhet.⁴⁰Vettlösa! Har inte han som gjort det yttre också gjort det inre?⁴¹Men det som finns där inne ska ni ge som allmosa, och se: allt är rent för er.

⁴²Men ve er, fariseer! För ni ger tionde av mynta och vinruta och varje köksväxt, och förbigår rättvisan och kärleken till Gud. Men detta borde ni göra och inte samtidigt försumma det andra.

⁴³Ve er, fariseer! För ni älskar förstaplatsen i synagogorna och hälsningarna på torgen.⁴⁴Ve er! För ni är som de otydliga gravarna, och människorna som vandrar ovanpå vet inte om det.”

⁴⁵Men då svarar en av de laglärda och säger till honom: ”Lärare, när du säger detta skymfar du även oss.”⁴⁶Men han sade: ”Även er laglärda, ve! För ni belastar människorna med svårburna bördor, och själva berör ni inte bördorna med ett av era fingrar.

⁴⁷Ve er! För ni bygger profeternas gravar, och era fäder dödade dem.⁴⁸Alltså är ni vittnen och samtycker till era fäders gärningar. För de dödade dem och ni bygger.

⁴⁹Därför har också Guds vishet sagt: Jag ska sända till dem profeter och apostlar, och en del av dem ska de döda och förfölja,⁵⁰för att blodet av alla profeterna som är utgjutet från världens grundläggning ska sökas från detta släkte,⁵¹från blodet av Abel ända till blodet av Zacharias, som förgjordes mellan altaret och huset. Ja, jag säger er: Det ska sökas från detta släkte.

⁵²Ve er, laglärda! För ni har tagit nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte gått in, och dem som går in har ni hindrat.”

⁵³Och när han gick ut därifrån, började de skriftlärda och fariseerna förskräckligt sätta åt och utfråga honom om fler saker,⁵⁴och de låg på lur för honom för att få fast något ur hans mun.

¹Under det att myriaderna av skaran hade församlats, så att de höll på att trampa ner varandra, började han säga till sina lärjungar först: ”Akta er för fariseernas surdeg, som är hyckleri.²Och inget ombeslöjat finns som inte ska uppenbaras, och inget dolt som inte ska bli känt.³Därför ska vad ni sagt i mörkret höras i ljuset, och det ni har talat i örat i kamrarna ska förkunnas på hustaken. Frukta inte människor

⁴Och jag säger till er, mina vänner: Frukta inte för dem som dödar kroppen och efter detta inte har något mer att göra.⁵Men jag ska visa er vem ni ska frukta: Frukta honom som efter dödandet har auktoritet att kasta i Gehenna. Ja, jag säger er: Denne ska ni frukta.⁶Säljs inte fem sparvar för två ass ? Och inte en enda av dem är glömd inför Gud.⁷Men även hårstråna på ert huvud är alla räknade. Frukta inte! Ni är viktigare än många sparvar.

⁸Och jag säger er: Var och en som bekänner sig till mig inför människorna, honom ska också Människosonen bekänna sig till inför Guds änglar.⁹Men den som förnekar mig inför människorna ska bli förnekad inför Guds änglar.¹⁰Och var och en som kommer att säga ett ord mot Människosonen, det ska förlåtas honom. Men för den som kommer att häda mot den heliga Anden kommer det inte att förlåtas.

¹¹Men när man för in er inför synagogorna och myndigheterna och auktoriteterna, bekymra er inte för hur eller med vad ni ska försvara er eller vad ni ska säga.¹²För den heliga Anden ska lära er i samma stund det man måste säga.” Liknelsen om den rike dåren

¹³Men någon ur skaran sade till honom: ”Lärare, säg till min bror att dela arvet med mig.”¹⁴Men han sade till honom: ”Människa, vem har satt mig som domare eller skiljeman över er?”¹⁵Och han sade till dem: ”Se upp och vakta er för all girighet. För ens liv finns inte i att ha överflöd av det man har.”

¹⁶Och han talade en liknelse till dem och sade: ”En rik människas mark hade burit god skörd.¹⁷Och han funderade inom sig och sade: Vad ska jag göra? För jag har ingenstans jag kan samla mina grödor.¹⁸Och han sade: Detta ska jag göra: Jag ska ta ner mina lador och bygga större. Och jag ska samla där allt vetet och mitt goda¹⁹och säga till min själ: Själ, du har mycket gott liggande för många år. Vila, ät, drick, fira!

²⁰Men Gud sade till honom: Vettlöse! Denna natt ska man avkräva din själ från dig. Och det du berett, vems blir det?²¹Så är den som sparar ihop åt sig själv och inte är rik gentemot Gud.” Bekymra er inte

²²Och han sade till [sina] lärjungar: ”Därför säger jag er: Bekymra er inte för själen, vad ni ska äta, eller för kroppen, vad ni ska klä er i.²³För själen är mer än födan och kroppen mer än klädseln.

²⁴Beakta korparna, att de inte sår eller skördar. De har inte kammare eller lada, och Gud ger dem näring. Hur mycket mer viktiga är ni än fåglarna?²⁵Men vem av er kan, genom att bekymra sig, till sin ålder lägga en aln ?²⁶Om ni nu inte ens kan det minsta, varför bekymrar ni er för det övriga?

²⁷Beakta liljorna, hur de växer. De sliter inte eller spinner. Men jag säger er: Inte ens Solomon i all sin härlighet klädde sig som en av dessa.²⁸Men om Gud så ekiperar gräset på åkern, som finns idag och imorgon kastas i en lerugn, hur mycket mer er, klentrogna?²⁹Och ni, sök inte vad ni ska äta och vad ni ska dricka, och var inte exalterade.³⁰För allt detta söker världens folkslag efter, och er Far vet att ni behöver detta.³¹Nej, sök hans rike och detta ska tillföras er.³²Frukta inte, du lilla hjord! För er Far har behagat ge er riket.

³³Sälj det som är ert och ge allmosa. Gör er börsar som inte föråldras, en outtömlig skatt i himlarna, där ingen tjuv närmar sig eller mal fördärvar.³⁴För där er skatt är, där kommer också ert hjärta att vara. Inför Människosonens återkomst

³⁵ Era höfter ska vara ombältade och lamporna brinnande.³⁶Och ni ska vara lika människor som väntar sin Herre när han ska bryta upp från bröllopsfesten, så att de när han kommer och bultar direkt kan öppna för honom.³⁷Saliga de fasttjänare som Herren ska komma och finna vakna. Amen, jag säger er att han ska bälta om sig och låta dem luta sig till bords och själv komma fram och betjäna dem.³⁸Om det så är vid andra, om så vid tredje nattväkten han kommer och finner dem så, saliga är dessa!³⁹Men det förstår ni att om hushärskaren visste vilken stund tjuven kommer, hade han inte låtit det bli inbrott i hans hus.⁴⁰Också ni ska vara beredda. För vid en stund ni inte tänker er kommer Människosonen.”

⁴¹Men Petrus sade: ”Herre, är det till oss du säger denna liknelse, eller också till alla?”⁴²Och Herren sade: ”Vem är då den trogne förvaltaren, den kloke som Herren ska sätta över sitt tjänstefolk för att i rätt tid ge sädesranson[en]?⁴³Salig den fasttjänaren som hans Herre ska komma och finna görande så.⁴⁴Sannerligen, jag säger er att över allt som är hans ska han sätta honom.

⁴⁵Men om den fasttjänaren säger i sitt hjärta: Min Herre dröjer med att komma, och han börjar slå gossarna och tjänsteflickorna och äta och dricka och berusa sig,⁴⁶ska den fasttjänarens Herre komma på en dag som han inte väntar sig och i en stund som han inte vet om, och hugga honom itu och sätta hans del med de otroende.

⁴⁷Men den fasttjänaren som visste sin Herres vilja och inte har förberett eller gjort något för hans vilja, ska pryglas med många slag.⁴⁸Men den som inte visste men har gjort något värt slag, ska pryglas med få. Och var och en åt vilken mycket getts, från honom ska mycket sökas. Och den åt vilken mycket överbringats, från honom ska man begära ännu mer. Inte fred utan uppdelning

⁴⁹En eld har jag kommit för att kasta över jorden, och vad jag vill att den redan var tänd!⁵⁰Men ett dop har jag att döpas med, och hur ansatt jag är tills det är fullbordat!

⁵¹Tänker ni er att det är fred jag har kommit hit för att ge på jorden? Nej, säger jag er, utan snarare uppdelning.⁵²För från nu ska fem i ett hus vara uppdelade, tre mot två och två mot tre.⁵³ De ska delas upp far mot son och son mot far, mor mot dottern och dotter mot modern, svärmor mot sin sons brud och brud mot svärmodern.” Tidens tecken

⁵⁴Och han sade också till skarorna: ”När ni ser moln[et ] gå upp i väster, säger ni direkt att ett regnväder kommer, och det blir så.⁵⁵Och när ni ser sunnan blåsa säger ni att det blir hetta, och det blir det.⁵⁶Hycklare, jordens och himlens ansikte förstår ni att avgöra. Men denna tid, hur kan ni inte förstå att avgöra den?

⁵⁷Och varför dömer ni inte också av er själva det som är rättfärdigt?⁵⁸För när du beger dig med din motpart till en ledare, ge det en insats på vägen att bli kvitt med honom. Annars drar han ner dig inför domaren, och domaren ska överlämna dig till indrivaren och indrivaren kasta dig i fängelse.⁵⁹Jag säger dig: Du kommer aldrig ut därifrån förrän du betalt även den sista leptonen .” Om ni inte ändrar sinne

¹Men några var där vid samma tid och berättade för honom om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.²Och han svarade och sade till dem: ”Tänker ni er att dessa galileer var mer syndare än alla de andra galileerna, eftersom de fick lida detta?³Nej, säger jag er. Men om ni inte ändrar sinne, ska ni alla likaså gå förlorade.

⁴Eller dessa arton på vilka tornet i Siloam föll och dödade dem, tänker ni er att de var mer skyldiga än alla de andra människorna som bor i Jerusalem?⁵Nej, säger jag er. Men om ni inte ändrar sinne, ska ni alla på samma sätt gå förlorade.” Liknelsen om fikonträdet

⁶Och han sade denna liknelse: ”En hade ett fikonträd planterat i sin vingård. Och han kom och sökte frukt på det, och fann inte.⁷Och då sade han till vingårdsarbetaren: Se, det är nu tre år som jag kommer och söker frukt på detta fikonträd och inte finner. Hugg [så] bort det! Varför ska det dessutom göra jorden obrukbar?

⁸Men han svarar och säger till honom: Herre, låt det stå även detta år, tills jag har skyfflat runt om det och lagt gödsel,⁹om så det gör frukt till det kommande. Men om inte, ska du hugga bort det.” Jesus botar en kvinna på sabbaten

¹⁰Och han var och undervisade i en av synagogorna på sabbaten,¹¹och se: en kvinna som haft en ande av sjukdom i arton år. Och hon var sammanböjd och kunde inte räta sig upp helt och hållet .¹²Och Jesus såg henne och ropade till sig och sade till henne: ”Kvinna, du är frigiven från din sjukdom.”¹³Och han lade på henne händerna, och genast blev hon åter upprätad och ärade Gud.

¹⁴Men då svarade synagogföreståndaren, indignerad att det var på sabbaten Jesus botade, och sade till skaran att: ”Sex dagar finns på vilka man bör arbeta. På dem kommer ni alltså och blir botade, och inte på sabbatsdagen.”¹⁵Men då svarade honom Herren och sade: ”Hycklare! Löser inte var och en av er på sabbaten sin oxe eller åsna från krubban och leder bort och vattnar?¹⁶Men denna som är Abrahams dotter, som Satan har bundit – se, arton år! – borde inte hon få bli löst från denna boja på sabbatsdagen?”¹⁷Och när han sade detta, skämdes alla hans motståndare. Och hela skaran gladde sig över allt det härliga som kom genom honom. Liknelsen om senapskornet

¹⁸Han sade nu: ”Vad är Guds rike likt? Och vid vad ska jag likna det?¹⁹Det är likt ett senapskorn, som en människa tog och satte i sin trädgård. Och det växte och blev till ett träd, och himlens fåglar satte bo i dess grenar.” Liknelsen om surdegen

²⁰Och åter sade han: ”Vid vad ska jag likna Guds rike?²¹Det är likt en surdeg, som en kvinna tog och dolde [in] i tre seamått mjöl tills det hela blev syrat.” Den trånga porten

²²Och han gick genom städer och byar medan han undervisade och gjorde sin resa till Jerusalem.²³Och då frågade någon honom: ”Herre, om det är få som blir frälsta?” Men han sade till dem:²⁴”Kämpa för att komma in genom den trånga dörren. Många, säger jag er, ska nämligen söka komma in och inte mäkta.²⁵Från det att hushärskaren har rest sig och stängt till dörren, och ni börjar stå utanför och bulta på dörren och säga: Herre, öppna för oss! – då ska han svara och säga till er: Jag känner er inte. Varifrån är ni?²⁶Då kommer ni att börja säga: Vi åt inför dig och drack, och på våra gator undervisade du.²⁷ Och han ska tala och säga till er: Jag känner [er] inte. Varifrån är ni? Avlägsna er från mig, alla utförare av orätt.

²⁸Där blir gråten och tändernas gnissel, när ni ser Abraham och Isaak och Jakob och alla profeterna i Guds rike, men ni kastas ut utanför.²⁹Och de ska komma från öster och väster och från norr och söder och luta sig till bords i Guds rike.³⁰Och se: det finns sista som ska bli första, och det finns första som ska bli sista.” Jesu klagan över Jerusalem

³¹I samma stund kom det fram några fariseer och sade till honom: ”Gå ut och vandra härifrån. För Herodes vill döda dig.”³²Och han sade till dem: ”Gå och säg till den räven: Se, jag driver ut demoner och fullbordar helanden idag och imorgon, och den tredje dagen fullkomnas jag.³³Men jag måste idag och imorgon och i övermorgon vandra. För det är inte godtagbart att en profet förgörs utanför Jerusalem.

³⁴Jerusalem, Jerusalem, som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur många gånger har jag velat församla dina barn, på samma sätt som en höna sin kycklingskara under vingarna! Och ni ville inte.³⁵ Se, nu lämnas åt er ert hus. [Och] jag säger er: Ni ska alls inte se mig förrän [det ska komma när ] ni säger: Välsignad han som kommer i Herrens namn.” Jesus som gäst hos en farisé

¹Och det hände sig, under det att han gick till huset hos en av de ledande fariseerna på en sabbat för att äta bröd, att de då var och vaktade noga på honom.²Och se: en man som var vätskesvullen fanns framför honom.³Och Jesus svarade och sade till de laglärda och fariseerna, sägande: ”Är det tillåtet på sabbaten att bota eller inte?”⁴Men de höll sig stilla. Och han tog tag och helade honom och släppte iväg.⁵Och till dem sade han: ”Hos vem av er skulle en son eller oxe falla i en brunn, och han drar inte direkt upp den på sabbatsdagen?”⁶Och de mäktade inte att svara tillbaka på detta.

⁷Och han sade till de inbjudna en liknelse, när han tog fasta på hur de utvalde de främsta platserna, och sade till dem:⁸”När du blir bjuden av någon till bröllopsfest, luta dig inte till bords på den främsta platsen. Annars kanske en mer hedrad än du är inbjuden av honom,⁹och då kommer den som har bjudit dig och honom och ska säga till dig: Ge plats åt denne. Och då ska du med skam börja hålla den sista platsen.¹⁰Nej, när du har blivit bjuden, gå och ligg till bords på den sista platsen, så att när den som bjudit dig kommer, han säger till dig: Min vän, gå fram högre upp. Då blir det för dig en ära inför alla som ligger till bords med dig.¹¹För var och en som upphöjer sig själv ska bli ödmjukad, och den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.”

¹²Och han sade också till den som hade bjudit honom: ”När du gör en lunch eller festmåltid, ropa inte dit dina vänner eller dina syskon eller dina släktingar eller rika grannar, så att inte också de bjuder dig tillbaka och det blir din återgäld.¹³Nej, när du gör en mottagning, bjud fattiga, lemlästade, lama, blinda.¹⁴Och salig blir du, eftersom de inget har att återgälda dig med. För det ska återgäldas dig vid de rättfärdigas uppståndelse.” Liknelsen om den stora måltiden

¹⁵Och när en av de som låg till bords med honom hörde detta, sade han till honom: ”Salig den som ska äta bröd i Guds rike!”¹⁶Men han sade till honom: ”En man gjorde en stor festmåltid och bjöd många.¹⁷Och han sände ut sin fasttjänare vid stunden för måltiden för att säga till de inbjudna: Kom! För det är redan förberett.

¹⁸Och de började en efter en alla undanbe sig. Den förste sade till honom: Jag har köpt en åker och har nödtvång att gå ut och se den. Jag tillfrågar dig: håll mig undanbedd.¹⁹Och en annan sade: Jag har köpt fem par oxar och går för att bepröva dem. Jag tillfrågar dig: håll mig undanbedd.²⁰Och en annan sade: Jag har gift mig med en hustru och därför kan jag inte komma.

²¹Och fasttjänaren kom fram och meddelade sin Herre detta. Då vredgades hushärskaren och sade till sin fasttjänare: Gå fort ut till stadens gator och stråk och för in de fattiga och lemlästade och blinda och lama hit.²²Och fasttjänaren sade: Herre, det har skett som du beordrade, och ännu finns det plats.²³Och Herren sade till fasttjänaren: Gå ut till vägarna och stängslen och nödga dem att komma in, så att mitt hus blir fullt.²⁴För jag säger er att ingen av de män som var bjudna ska smaka av min festmåltid.” Beräkna kostnaden

²⁵Och med honom gick stora skaror, och han vände sig och sade till dem:²⁶”Om någon kommer till mig och inte hatar sin egen far och mor, och hustrun och barnen och bröderna och systrarna och dessutom även sin egen själ, kan han inte vara min lärjunge.²⁷Den som inte bär sitt eget kors och kommer efter mig kan inte vara min lärjunge.

²⁸För vem av er som vill bygga ett torn sätter sig inte först och räknar fram kostnaden, om han har till färdigställande?²⁹Så att inte, när han har lagt en grund och inte mäktar att fullborda, alla som skådar börjar förlöjliga honom³⁰och säga att: Den där människan började bygga och mäktade inte att fullborda.

³¹Eller vilken kung, som går för att möta en annan kung i krig, sätter sig inte först och ska planera om han är mäktig att med tiotusen möta den som med tjugotusen kommer emot honom?³²Och annars, medan han ännu är fjärran, sänder han en delegation och frågar om det som leder till fred.³³Så kan alltså ingen av er som inte tar farväl av allt som är hans eget vara min lärjunge.

³⁴Saltet är alltså bra. Men om även saltet blir kraftlöst, med vad ska det kryddas?³⁵Varken för jord eller för gödsel är det välägnat. Ut kastar man det. Den som har öron att höra med ska höra.” Liknelsen om det förlorade fåret

¹Men till honom närmade sig alla tullindrivarna och syndarna för att höra honom.²Och då muttrade både fariseerna och de skriftlärda tillsammans och sade att: ”Den där välkomnar syndare och äter med dem.”

³Men han talade till dem denna liknelse och sade:⁴”Vilken människa av er, som har hundra får och förlorar ett av dem, lämnar inte de nittionio i ödemarken och går efter det förlorade tills han finner det?⁵Och när han funnit lägger han det över sina axlar glad,⁶och kommen till huset sammankallar han vännerna och grannarna och säger till dem: Gläd er med mig! För jag fann mitt får som var förlorat.⁷Jag säger er att så blir det glädje i himlen över en enda syndare som ändrar sinne, mer än över nittionio rättfärdiga som inte har behov av sinnesändring. Liknelsen om det förlorade myntet

⁸Eller vilken kvinna som har tio drachmer, om hon förlorar en drachma , tänder inte en lampa och sopar huset och söker omsorgsfullt tills hon finner?⁹Och när hon funnit, sammankallar hon väninnorna och grannkvinnorna och säger: Gläd er med mig! För jag fann drachman som jag förlorade.¹⁰Så, säger jag er, blir det glädje inför Guds änglar över en enda syndare som ändrar sinne.” Liknelsen om den förlorade sonen

¹¹Och han sade: ”En man hade två söner.¹²Och den yngre av dem sade till fadern: Far, ge mig den del som tillfaller mig av förmögenheten. Och han fördelade åt dem tillgångarna.¹³Och efter inte många dagar samlade den yngre sonen ihop allt och reste iväg till en trakt långt bort, och där förskingrade han sin förmögenhet och levde omåttligt.

¹⁴Men när han hade spenderat allt, kom en stark svält över den trakten och han började lida brist.¹⁵Och han gick och anslöt sig till en av medborgarna i den trakten, och han skickade honom till sina fält för att valla svin.¹⁶Och han åtrådde att mätta sig av fröskidorna som svinen åt, och ingen gav honom.

¹⁷Men han kom till sig själv och sade: Hur många lejda arbetare hos min far har överflöd på bröd, men här går jag förlorad av svält!¹⁸Jag ska stå upp och gå till min far och säga till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig.¹⁹Jag är inte längre värd att kallas din son. Gör mig som en av dina lejda arbetare.²⁰Och han stod upp och gick till sin far.
Men när han ännu var långt borta, såg honom hans far och kände innerligt, och han sprang och föll om hans hals och kysste honom ömt.²¹Men son en sade till honom: Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son.²²Men fadern sade till sina fasttjänare: Fort, bär fram den främsta dräkten och iklä honom. Och sätt en fingerring på hans hand och sandaler på fötterna.²³Och hämta den gödda kalven, slaktoffra och låt oss äta och fira.²⁴För denne min son var död och levde igen, han var förlorad och blev funnen. Och de började fira.

²⁵Men hans äldre son var på fältet. Och när han kom och närmade sig huset, hörde han musiceranden och ringdanser.²⁶Och han kallade till sig en av gossarna och efterhörde vad detta kunde vara.²⁷Och han sade till honom att: Din bror har kommit, och din far har slaktoffrat den gödda kalven för att han erhållit honom frisk.

²⁸Men han vredgades och ville inte gå in. Och hans far kom ut och vädjade till honom,²⁹men han svarade och sade till sin far: Se! Så många år fasttjänar jag dig, och aldrig har jag förbigått ditt bud. Och mig har du aldrig gett en get så att jag med mina vänner kan fira.³⁰Men när denne din son som ätit upp dina tillgångar med skökor kom, har du slaktoffrat för honom den gödda kalven!³¹Men han sade till honom: Barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt.³²Men att fira och glädjas var nödvändigt. För denne din bror var död och levde igen, och förlorad och blev återfunnen.” Den ohederlige förvaltaren

¹Och han sade också till lärjungarna: ”Det fanns en rik man som hade en förvaltare. Och denne blev baktalad inför honom som förskingrare av det som var hans.²Och han ropade dit honom och sade till honom: Vad är detta jag hör om dig? Avge räkenskapen för din förvaltning, för du kan inte förvalta mer.

³Men förvaltaren sade inom sig: Vad ska jag göra, eftersom min Herre tar förvaltningen ifrån mig? Skyffla mäktar jag inte. Tigga skäms jag för.⁴Nu har jag förstått vad jag ska göra, så att när jag flyttas från förvaltningen man välkomnar mig i sina hus.⁵Och han kallade till sig var och en av sin Herres skuldsatta och sade till den förste: Hur mycket är du skyldig min Herre?⁶Och han sade: Hundra batmått olja. Och han sade till honom: Motta dina texter och sätt dig fort och skriv femtio.⁷Sedan sade han till en annan: Och du, hur mycket är du skyldig? Och han sade: Hundra kormått vete. Han säger till honom: Motta dina texter och skriv åttio.⁸Och Herren lovordade orättens förvaltare för att han gjort det klokt. För denna eons söner är klokare än ljusets söner mot sitt eget släkte.

⁹Och jag säger er: Gör er vänner av orättens mammon , så att de när den tar slut välkomnar er i de eoniska boningarna.¹⁰Den som är trogen i det minsta är trogen också i stort. Och den som är orättfärdig i det minsta är orättfärdig också i stort.¹¹Om ni nu inte varit trogna med den orättfärdiga mammon, vem ska anförtro er den sannfärdiga?¹²Och om ni inte varit trogna med det som är en annans, vem ska ge er det som är ert?¹³Ingen hustjänare kan fasttjäna två herrar. För antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla tag i en och ringakta den andre. Ni kan inte fasttjäna Gud och mammon.”

¹⁴Men allt detta hörde fariseerna, som var pengakära, och de fnös åt honom.¹⁵Och han sade till dem: ”Ni är de som rättfärdigförklarar sig själva inför människorna, men Gud känner era hjärtan. För det som bland människor är högt är en skändlighet inför Gud. Lagen och Guds rike

¹⁶Lagen och profeterna var fram till Johannes. Från då evangeliseras det om Guds rike, och var och en tvingar sig in i det.¹⁷Men det är lättare att himlen och jorden förgår än att det från lagen faller ett enda streck.

¹⁸Var och en som förskjuter sin hustru och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott. Och den som gifter sig med en kvinna förskjuten från en man, begår äktenskapsbrott. Den rike mannen och Lazaros

¹⁹Men det fanns en man som var rik, och han klädde sig i purpur och fint linne och firade varje dag glansfullt.

²⁰Men en fattig vid namn Lazaros var liggande vid hans porthus med variga sår,²¹och han åtrådde att mätta sig av det som föll från den rikes bord. Men till och med hundarna kom och slickade på hans variga sår.²²Och det hände sig att den fattige dog, och han fördes av änglarna bort till Abrahams famn.
Men även den rike dog och blev begravd.²³Och i Hades lyfte han sina ögon där han var i plågor, och han ser Abraham långt ifrån och Lazaros i hans famn.²⁴Och han ropade och sade: Fader Abraham! Förbarma dig över mig, och skicka Lazaros att doppa sin fingertopp i vatten och svalka min tunga. För jag våndas i denna låga.²⁵Men Abraham sade: Barn, kom ihåg att du erhöll ditt goda under ditt liv, och Lazaros likaså det onda. Men nu blir han här tröstad och du våndas.²⁶Och i allt detta är mellan oss och er ett stort gap stärkt, för att de som vill gå över härifrån till er inte ska kunna det, inte heller därifrån komma över till oss.

²⁷Men han sade: Då frågar jag dig, fader, om du kan skicka honom till min fars hus,²⁸för jag har fem bröder, för att vittna för dem så att inte också de kommer till denna plågans plats.²⁹Men Abraham säger: De har Mose och profeterna. De ska lyssna till dem.³⁰Men han sade: Nej, fader Abraham, men om någon från de döda går till dem, kommer de att ändra sinne.³¹Men han sade till honom: Om de inte lyssnar till Mose och profeterna, kommer de inte ens om någon från de döda uppstår att bli övertygade.” Skandaler och de små

¹Och han sade till sina lärjungar: ”Det är otänkbart att skandalerna inte skulle komma. Men ve den genom vilken de kommer!²Det är mer gynnsamt för honom om en kvarnsten fattar om hans hals och han slängs i havet, än att han skandaliserar en av dessa små.

³Akta er! Om din broder syndar, näps honom. Och om han ändrar sinne, förlåt honom.⁴Även om han sju gånger om dagen syndar mot dig, och sju gånger vänder om till dig och säger: Jag ändrar sinne, ska du förlåta honom.” Tro och tjänst

⁵Och apostlarna sade till Herren: ”Tillför oss tro!”⁶Men Herren sade: ”Om ni har tro som ett senapskorn, skulle ni säga till [detta] mullbärsträd: Var upprotad och planterad i havet! Och det skulle hörsamma er.

⁷Men vem av er som har en fasttjänare som plöjer eller är herde skulle, när han kommer in från åkern, säga till honom: Kom fram direkt och lägg dig till bords?⁸Nej, skulle han inte säga till honom: Förbered vad jag ska äta till måltid, och bälta om dig och betjäna mig medan jag äter och dricker. Och efter detta ska du själv äta och dricka.⁹Inte har han tack till fasttjänaren för att han gjort det som var förordnat?¹⁰Så även ni: när ni har gjort allt som är förordnat för er, säg att: Vi är odugliga fasttjänare. Det vi är skyldiga att göra har vi gjort.” Jesus botar tio spetälska

¹¹Och det hände sig, under det att han vandrade till Jerusalem, att han då gick genom mitten av Samarien och Galileen.¹²Och när han gick in i en by, mötte [honom] tio spetälska män som stannade fjärran ifrån.¹³Och de höjde sin röst och sade: ”Jesus, Mästare! Förbarma dig över oss!”¹⁴Och han såg och sade till dem: ”Gå och visa er för prästerna.” Och det hände sig, under det att de begav sig, att de blev renade.

¹⁵Men en av dem, när han såg att han var helad, återvände med väldig röst ärande Gud,¹⁶och han föll ner på sitt ansikte vid hans fötter och tackade honom. Och han var samarier.¹⁷Men Jesus svarade och sade: ”Blev inte de tio renade? Men de nio, var är de?¹⁸Fanns det inga som återvände för att ge ära åt Gud utom denne utbörding?”¹⁹Och han sade till honom: ”Stå upp och gå. Din tro har frälst dig.” När Guds rike kommer

²⁰Men tillfrågad av fariseerna när Guds rike kommer, svarade han dem och sade: ”Guds rike kommer inte med noggrant iakttagande.²¹Inte heller ska man säga: Se, här! eller: Där! För se: Guds rike är inom er.”

²²Och han sade till lärjungarna: ”Det ska komma dagar när ni ska åtrå att se en enda av Människosonens dagar, och ni kommer inte att se det.²³Och man ska säga till er: Se, där! [Eller:] Se, här! Gå inte iväg och jaga inte efter.²⁴För såsom blixten blixtrar från under himlen till under himlen och skiner, så ska Människosonen vara [på sin dag ].²⁵Men först måste han lida mycket och bli förkastad av detta släkte.

²⁶Och så som det blev under Noas dagar, så ska det vara också under Människosonens dagar.²⁷De åt, drack, gifte sig, blev bortgifta, ända till den dag Noa gick in i arken och syndafloden kom och förgjorde alla.²⁸Likaså som det blev under Lots dagar: de åt, drack, köpte, sålde, planterade, byggde.²⁹Men den dag Lot gick ut ur Sodom regnade eld och svavel från himlen och förgjorde alla.³⁰På samma sätt ska det bli den dag Människosonen uppenbaras.

³¹På den dagen ska den som kommer att vara på hustaket och ha sina kärl i huset inte gå ner och ta dem. Och den som är på åkern ska likaså inte vända om bakåt.³²Minns Lots hustru.³³Den som söker förvärva sin själ ska förlora den. Men den som förlorar den ska bevara den vid liv.

³⁴Jag säger er: Den natten ska det vara två på en bädd. Den ene ska tas med, och den andre lämnas.³⁵Det ska vara två kvinnor som mal tillsammans. Den ena ska tas med, men den andra lämnas.” ³⁷Och de svarar och säger till honom: ”Var, Herre?” Och han sade till dem: ”Där kroppen är, där ska också örnarna församlas.” Änkan och domaren

¹Och han talade en liknelse till dem, om att de måste alltid be och inte tappa modet,²och sade: ”Det fanns en domare i en stad som inte fruktade Gud och inte hade respekt för någon människa.³Och det fanns en änka i den staden, och hon började komma till honom och säga: Skipa rätt för mig från min motpart!⁴Och han ville inte för en tid. Men efter detta sade han inom sig: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon människa,⁵ska jag just för att denna änka skaffar mig besvär skipa rätt för henne, så att hon inte till slut kommer och slår mig blå under ögat.”

⁶Och Herren sade: ”Hör vad orättens domare säger.⁷Och ska Gud alls inte göra rättskipningen för sina utvalda som ropar till honom dag och natt, och han är tålmodig med dem?⁸Jag säger er att han ska göra rättskipningen för dem med hast. Men när Människosonen kommer, ska han då finna den tron på jorden?” Farisén och tullindrivaren

⁹Och han sade också till några, som förtröstade på sig själva att de är rättfärdiga och föraktade de övriga, denna liknelse:¹⁰”Två människor gick upp till templet för att be: den ene farisé, och den andre tullindrivare.¹¹Farisén ställde sig och bad detta för sig själv : Gud, jag tackar dig för att jag inte är såsom de övriga bland människorna: roffare, orättfärdiga, äktenskapsbrytare, eller också som denne tullindrivare.¹²Jag fastar två gånger i veckan. Jag ger tionde av allt som jag förvärvar.

¹³Men tullindrivaren stod långt ifrån och ville inte ens lyfta ögonen mot himlen, utan slog mot sin bröstkorg och sade: Gud, var försonlig mot mig, syndaren!¹⁴Jag säger er: Denne gick ner rättfärdigförklarad till sitt hus snarare än den andre. För var och en som upphöjer sig själv ska bli ödmjukad, men den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.” Jesus och barnen

¹⁵Och man förde fram till honom även spädbarnen för att han skulle röra vid dem. Men när lärjungarna såg, näpste de dem.¹⁶Men Jesus kallade dem till sig och sade: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte! För till sådana hör Guds rike.¹⁷Amen, jag säger er: Den som inte välkomnar Guds rike som ett barn kommer aldrig in i det.” Jesus och den rike mannen

¹⁸Och då frågade honom en ledare och sade: ”Gode Lärare, vad ska jag ha gjort för att ärva eoniskt liv?”¹⁹Och Jesus sade till honom: ”Varför kallar du mig god? Ingen är god utom en: Gud.²⁰ Buden kan du: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte mörda. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt. Hedra din far och mor.”²¹Men han sade: ”Allt detta har jag iakttagit sedan ungdomen.”²²Och när Jesus hörde det, sade han till honom: ”Ännu återstår ett för dig. Allt vad du har, sälj det och dela ut till fattiga, och du kommer att ha en skatt i himlar[na]. Och kom, följ mig.”

²³Men när han hörde detta blev han djupt bedrövad, för han var mycket rik.²⁴Och Jesus såg honom [bli djupt bedrövad ] och sade: ”Hur svårligen de som har pengarna går in i Guds rike!²⁵För det är lättare att en kamel kommer in genom ett nålsöga än att en rik kommer in i Guds rike.”²⁶Men de som hörde det sade: ”Och vem kan då bli frälst?”²⁷Och han sade: ”Det som är omöjligt för människor är möjligt för Gud.”

²⁸Och Petrus sade: ”Se, vi har lämnat vårt eget och följt dig.”²⁹Och han sade till dem: ”Amen, jag säger er att det finns ingen som har lämnat hus eller hustru eller syskon eller föräldrar eller barn för Guds rike³⁰som inte erhåller mångfalt i denna tid, och i den kommande eonen eoniskt liv.” Jesus talar återigen om sin död

³¹Och han tog med de tolv och sade till dem: ”Se, vi går upp till Jerusalem. Och allt ska fullbordas som är skrivet genom profeterna om Människosonen.³²För han ska utlämnas åt folkslagen och bli förlöjligad och skymfad och spottad på,³³och de ska piska och döda honom. Och den tredje dagen ska han uppstå.”³⁴Och de förstod inget av detta. Och detta ord var fördolt för dem, och de insåg inte det som sades. Jesus botar en blind vid Jeriko

³⁵Och det hände sig, vid det att han närmade sig Jeriko, att en blind satt vid vägen och tiggde.³⁶Och när han hörde en skara passera igenom, efterhörde han vad detta kunde vara.³⁷Och man berättade för honom att Jesus nazorén går förbi.³⁸Och han ropade och sade: ”Jesus, Davids son! Förbarma dig över mig!”³⁹Och de som gick före näpste honom, att han skulle tiga. Men han skrek så mycket mer: ”Davids son, förbarma dig över mig!”

⁴⁰Och då stannade Jesus, och befallde att han skulle föras till honom. Och när han närmat sig, frågade han honom:⁴¹”Vad för dig vill du jag ska göra?” Och han sade: ”Herre, att jag ska se igen.”⁴²Och Jesus sade till honom: ”Var seende igen! Din tro har frälst dig.”⁴³Och genast såg han igen, och han följde honom ärande Gud. Och allt folket såg det och gav lov till Gud. Tullindrivaren Zackaios

¹Och han kom in och gick genom Jeriko.²Och se: en man som vid namn kallades Zackaios, och han var övertullindrivare och själv rik.³Och han sökte få se Jesus, vem han är. Och han kunde inte för skaran, eftersom han till resningen var liten.⁴Och han sprang före framför och steg upp på en sykomor för att se honom, eftersom han skulle gå genom den vägen.

⁵Och när han kom till platsen, såg Jesus upp och sade till honom: ”Zackaios, skynda dig och kom ner! För idag måste jag bli kvar i ditt hus.”⁶Och han skyndade sig och kom ner och välkomnade honom glad hos sig.⁷Och när alla såg det, muttrade de tillsammans och sade att: ”Det är hos en syndig man han gått in för att gästa.”

⁸Men Zackaios ställde sig och sade till Herren: ”Se: hälften av det som är mitt, Herre, ger jag till de fattiga. Och om jag från någon har utpressat något, ger jag tillbaka fyrdubbelt.”⁹Och till honom sade Jesus att: ”Idag har frälsning kommit till detta hus, eftersom också han är en Abrahams son.¹⁰För Människosonen har kommit för att söka och frälsa det som var förlorat.” Liknelsen om minorna

¹¹Och när de hörde detta tillade han och sade en liknelse, eftersom han var nära Jerusalem och de tänkte sig att genast kommer Guds rike att skönjas.¹²Han sade nu: ”En förnäm man for till en trakt långt bort för att få sig kungamakt och återvända.¹³Och han kallade på tio av sina fasttjänare och gav dem tio minor och sade till dem: Idka handel under det att jag kommer.¹⁴Men hans medborgare hatade honom och sände ut en delegation efter honom och sade: Vi vill inte ha den där att regera över oss.

¹⁵Och det hände sig, vid det att han kom tillbaka och hade fått kungamakten, att han då sade att det skulle ropas dit till honom dessa fasttjänare åt vilka han gett silvret, för att han skulle få veta vad de hade tjänat i handeln.¹⁶Och den förste kom fram och sade: Herre, din mina har frambringat tio minor till.¹⁷Och han sade till honom: Mycket bra, gode fasttjänare! Eftersom du var trogen i det minsta ska du ha auktoritet över tio städer.¹⁸Och den andre kom och sade: Din mina, Herre, har gjort fem minor.¹⁹Och han sade även till denne: Och du ska vara över fem städer.

²⁰Och en annan kom och sade: Herre, se här din mina. Den har jag haft undanlagd i en duk.²¹För jag fruktade dig, eftersom du är en strikt man: du tar ut det du inte satt in och skördar det du inte har sått.²²Han säger till honom: Från din mun ska jag döma dig, onde fasttjänare. Du visste att jag är en strikt man, som tar ut det jag inte satt in och skördar det jag inte har sått?²³Och varför satte du då inte in mitt silver på en bank? Då hade jag när jag kom med ränta tagit ut det.

²⁴Och till dem som stod bredvid sade han: Ta ifrån honom minan och ge till honom som har de tio minorna.²⁵Och de sade till honom: Herre, han har tio minor? –²⁶Jag säger er att åt var och en som har ska det ges. Men från den som inte har ska även det han har tas.²⁷Men dessa mina fiender som inte ville ha mig att regera över dem, för hit och slakta ner dem inför mig.” Jesus rider in i Jerusalem

²⁸Och sedan han sagt detta, vandrade han före och gick upp till Jerusalem.²⁹Och det hände sig, när han närmade sig Bethfage och Bethania vid det berg som kallas Olivernas, att han sände ut två av lärjungarna³⁰och sade: ”Bege er till byn mittemot. I den ska ni gå in och finna ett föl bundet, på vilket ingen av människor någonsin har satt sig. Och lossa det och led hit.³¹Och om någon frågar er: Varför lossar ni?, ska ni säga så: För att Herren av det har behov.”

³²Och de utsända gick iväg och fann det så som han hade sagt dem.³³Och när de lossade fölet, sade dess herrar till dem: ”Varför lossar ni fölet?”³⁴Men de sade: ”För att Herren av det har behov.”³⁵Och de ledde det till Jesus, och de slängde på sina mantlar över fölet och satte upp Jesus.³⁶Och medan han färdades fram, bredde man ut sina mantlar undertill på vägen.

³⁷Och när han närmade sig, redan vid nedgången från Olivernas berg, började hela mängden av lärjungarna glada lovprisa Gud med väldig röst för allt som de sett av kraftgärningar,³⁸ och de sade: ”Välsignad han som kommer, kungen i Herrens namn! I himlen frid och ära i det högsta!”³⁹Och några av fariseerna från skaran sade till honom: ”Lärare, näps dina lärjungar!”⁴⁰Och han svarade och sade: ”Jag säger er: om dessa vore tysta, kommer stenarna att ropa.” Jesus gråter över Jerusalem

⁴¹Och när han närmade sig och såg staden, grät han över den⁴²och sade att: ”Om du hade förstått på denna dag, också du, det som leder till frid! Men nu var det dolt för dina ögon.⁴³För det ska komma dagar över dig, och dina fiender ska belägra dig med palissad och omringa dig och ansätta dig från alla håll.⁴⁴Och de ska slå dig och dina barn i dig till marken och inte lämna sten på sten i dig, därför att du inte förstod tiden för din tillsyn.” Jesus rensar templet

⁴⁵Och han gick in i templet och började driva ut dem som sålde⁴⁶ och sade till dem: ”Det är skrivet: Och mitt hus ska vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till en rövargrotta!”

⁴⁷Och han var och undervisade varje dag i templet. Men översteprästerna och de skriftlärda sökte förgöra honom, även de främsta bland folket.⁴⁸Och de fann inte vad de skulle göra, för folket allesammans hängde på honom och lyssnade. Jesu auktoritet ifrågasätts

¹Och det hände sig under en av dagarna, medan han undervisade folket i templet och evangeliserade, att där stod översteprästerna och de skriftlärda med de äldste²och talade och sade till honom: ”Säg oss: Med vilken auktoritet gör du detta? Eller vem är det som har gett dig denna auktoritet?”³Men han svarade och sade till dem: ”Jag ska fråga er, också jag, ett enda ord. Och säg mig:⁴Johannes dop, var det från himlen? Eller från människor?”

⁵De beräknade med varann och sade att: ”Om vi skulle säga: Från himlen, kommer han att säga: Varför trodde ni inte på honom?⁶Men om vi skulle säga: Från människor, kommer folket allesammans att stena ner oss. För det är övertygat om att Johannes är en profet.”⁷Och de svarade att de inte visste varifrån.⁸Och Jesus sade till dem: ”Inte heller jag säger till er med vilken auktoritet jag gör detta.” Liknelsen om de onda vinodlarna

⁹Och han började till folket säga denna liknelse: ”En man planterade en vingård och arrenderade ut den till odlare och reste bort avsevärda tider.

¹⁰Och vid en bestämd tid sände han till odlarna en fasttjänare, för att de skulle ge honom av vingårdens frukt. Men odlarna sände iväg honom tomhänt och pryglade honom.¹¹Och han tillade att skicka en annan fasttjänare. Men även den pryglade de och vanhedrade och sände iväg tomhänt.¹²Och han tillade att skicka en tredje. Men även denne sargade de och kastade ut.

¹³Och då sade vingårdens Herre: Vad ska jag göra? Jag ska skicka min älskade son. Nog ska de för denne ha respekt.¹⁴Men när odlarna såg honom, funderade de med varandra och sade: Denne är arvingen! Låt oss döda honom så att arvet blir vårt.¹⁵Och de kastade ut honom utanför vingården och dödade. Vad ska nu vingårdens Herre göra med dem?¹⁶Han ska komma och förgöra dessa odlare och ge vingården till andra.”
Och när de hörde det, sade de: ”Får inte ske!”¹⁷ Men han såg på dem och frågade: ”Vad är då detta som är skrivet:Stenen som husbyggarna förkastade,den blev till huvudhörnsten?

¹⁸Var och en som faller på den stenen blir sönderkrossad, och den på vilken den faller, honom ska den söndersmula.”

¹⁹Och då sökte de skriftlärda och översteprästerna lägga på honom händerna i samma stund, och de fruktade folket. För de förstod att det var om dem han hade sagt denna liknelse. Skatt till kejsaren

²⁰Och de vaktade noga och sände ut spioner, som hycklade att de själva var rättfärdiga för att ta tag i hans ord, för att utlämna honom åt styresmannens myndighet och auktoritet.²¹Och de frågade honom och sade: ”Lärare, vi vet att du talar och lär ut riktigt. Och du tar inte emot ett ansikte, utan i sanning är det Guds väg du lär ut.²²Är det tillåtet att vi ger kejsaren uppbörd eller inte?”

²³Men han beaktade deras slughet och sade till dem:²⁴”Visa mig en denar . Vems avbild och överskrift har den?” Och de sade: ”Kejsarens.”²⁵Och han sade till dem: ”Ge då tillbaka det som är kejsarens till kejsaren, och det som är Guds till Gud.”²⁶Och de mäktade inte att ta tag i hans ord inför folket, och förundrade över hans svar teg de. Frågan om uppståndelsen

²⁷Och fram kom några av saddukeerna, som säger [emot] att ingen uppståndelse finns, och frågade honom²⁸ och sade: ”Lärare, Mose skrev till oss: Om någons bror dör och har hustru och denne är barnlös, att hans bror ska ta hustrun och låta säd uppstå fram åt sin bror.²⁹Sju bröder fanns det nu. Och den förste tog en hustru och dog barnlös.³⁰Även den andre³¹och den tredje tog henne, och på samma sätt även de sju: de lämnade inga barn och dog.³²Till sist dog även kvinnan.³³Kvinnan nu vid uppståndelsen, till vem av dem blir hon hustru? För de sju hade henne som hustru.”

³⁴Och Jesus sade till dem: ”Denna eons söner gifter sig och blir bortgifta.³⁵Men de som räknats värdiga att undfå den andra eonen och uppståndelsen från de döda, de varken gifter sig eller blir bortgifta.³⁶För inte heller kan de längre dö, för de är änglars likar och är Guds söner, då de är uppståndelsens söner.

³⁷ Men att de döda uppväcks har även Mose informerat om vid törnbusken, när han kallar Herren Abrahams Gud och Isaaks Gud och Jakobs Gud.³⁸Och han är inte dödas Gud utan levandes. För alla är levande för honom.”

³⁹Och då svarade några av de skriftlärda och sade: ”Lärare, bra sagt!”⁴⁰För de vågade inte längre fråga honom något. Är Kristus Davids son?

⁴¹Och han sade till dem: ”Hur kan de säga att Kristus är Davids son?⁴² För David själv säger i psalmernas bok:Herren sade till min Herre: Sitt vid min högra sida⁴³tills jag lagt dina fiender som en fotpall för dina fötter.

⁴⁴David kallar honom alltså Herre. Och hur är han då hans son?” Jesus varnar för de skriftlärda

⁴⁵Men medan allt folket lyssnade, sade han till [sina] lärjungar:⁴⁶”Akta er för de skriftlärda, som vill vandra omkring i dräkter och har det kärt med hälsningar på torgen och förstaplatser i synagogorna och de främsta platserna vid festmåltiderna,⁴⁷som äter upp änkornas hus och som förevändning ber långt. Dessa ska få så mycket mer dom.” Änkans offergåva

¹Och han såg upp och såg dem som lade i skattkammaren sina äregåvor och var rika.²Och han såg en arm änka som lade där två leptoner ,³och han sade: ”Sannerligen, jag säger er att denna fattiga änka har lagt mer än alla.⁴För alla dessa lade av sitt överflöd till äregåvorna, men hon ur sin brist. Alla tillgångarna som hon hade lade hon.” Inte sten på sten

⁵Och när några sade om templet att det blivit smyckat med fina stenar och votivgåvor, sade han:⁶”Detta som ni skådar, det ska komma dagar under vilka det inte ska lämnas sten på sten som inte ska rivas ner.” Nöd och förföljelse

⁷Och de frågade honom och sade: ”Lärare, när ska då detta bli? Och vad blir tecknet när detta kommer att ske?”⁸Och han sade: ”Se upp så att ni inte blir förvillade. Många ska nämligen komma i mitt namn och säga: Jag Är, och: Tiden är nu nära. Far inte efter dem.⁹Och när ni hör krig och oroligheter, bli inte uppskrämda. För detta måste ske först, men det är inte direkt slutet.”

¹⁰Sedan sade han till dem: ”Det ska resa sig folkslag mot folkslag och rike mot rike.¹¹Och väldiga jordbävningar och svälter och pester på olika platser ska det bli, och fruktansvärda ting och väldiga tecken från himlen ska det bli.

¹²Men innan allt detta ska de lägga på er sina händer och förfölja och utlämna er till synagogorna och fängelser, och föra bort er inför kungar och styresmän för mitt namns skull.¹³Det ska komma ut för er till vittnesbörd.¹⁴Sätt då i era hjärtan att inte i förväg begrunda hur ni ska försvara er.¹⁵För jag ska ge er en mun och vishet som de inte ska kunna stå emot eller säga emot, alla era motståndare.

¹⁶Men ni ska bli utlämnade även av föräldrar och syskon och släktingar och vänner, och de ska döda en del av er,¹⁷och ni ska vara hatade av alla för mitt namns skull.¹⁸Och inte ett hår från ert huvud ska gå förlorat.¹⁹Genom er uthållighet ska ni förvärva era själar. Fly till bergen

²⁰Men när ni ser Jerusalem omringas av härläger, då vet ni att hennes ödeläggelse nu är nära.²¹Då ska de som är i Judeen fly till bergen, och de mitt i staden ska utrymma, och de på markerna ska inte gå in i den.²²För dagar av rättskipning är dessa, för att allt ska uppfyllas som är skrivet.

²³Ve dem som är havande i magen och dem som ammar under de dagarna! För det ska bli stort nödtvång över landet och vrede mot detta folk.²⁴Och de ska falla för svärdsegg och tillfångatas bort till alla folkslagen, och Jerusalem ska vara trampat under folkslag ända tills folkslags tider är uppfyllda. När Människosonen kommer

²⁵Och det ska bli tecken i sol och måne och stjärnor, och på jorden ångest hos folkslag i rådlöshet inför dån av hav och svall,²⁶när människor tappar andan av fruktan och förväntan på det som kommer över den bebodda världen. För himlarnas makter ska skakas.²⁷ Och då ska man se Människosonen komma i ett moln med stor makt och härlighet.²⁸Men när detta börjar ske, räta er upp och lyft era huvuden, eftersom er återlösning närmar sig.”

²⁹Och han sade en liknelse till dem: ”Se på fikonträdet och alla träden.³⁰Redan när de skjuter fram skott ser ni och förstår av er själva att sommaren redan är nära.³¹Så även ni: när ni ser detta ske, vet ni att nära är Guds rike.³²Amen, jag säger er att detta släkte alls inte ska förgå förrän allt har skett.³³Himlen och jorden ska förgå. Men mina ord ska aldrig förgå.

³⁴Men akta er så att inte era hjärtan tyngs med fylleri och rus och vardagslivets bekymmer, och framför er står plötsligt den dagen³⁵som en snara. För den ska komma in över alla som sitter över hela jordens ansikte.³⁶Men vaka vid varje tid, och bönfall att ni blir övermäktiga att undkomma allt detta som kommer att ske och bestå inför Människosonen.”

³⁷Och han var under dagarna i templet och undervisade, men på nätterna gick han ut och övernattade på det berg som kallas Olivernas.³⁸Och allt folket kom tidigt till honom i templet för att höra honom. Onda planer mot Jesus

¹Men nu närmade sig det osyrade brödets högtid som kallas påsk.²Och översteprästerna och de skriftlärda sökte hur de skulle röja bort honom, för de fruktade folket.

³Men Satan for in i Judas, som kallades Iskariot och var av de tolvs antal.⁴Och han gick bort och samtalade med översteprästerna och kommendanterna, hur han kunde utlämna honom åt dem.⁵Och de gladde sig och kom överens med honom om att ge silver.⁶Och han accepterade, och började söka ett lägligt tillfälle att utlämna honom åt dem utan folkskara. Den sista påskmåltiden

⁷Och så kom den dag i det osyrade brödets högtid på vilken påskalammet måste slaktoffras.⁸Och han sände ut Petrus och Johannes och sade: ”Gå och bered för oss påskalammet så att vi kan äta.”⁹Och de sade till honom: ”Var vill du vi ska bereda?”¹⁰Och han sade till dem: ”Se: när ni kommer in i staden ska det möta er en man som bär en vattenkruka. Följ honom till det hus i vilket han går in¹¹och säg till husets hushärskare: Läraren säger dig: Var är gästutrymmet där jag kan äta påskalammet med mina lärjungar?¹²Och denne ska visa er en stor övre sal som är inredd. Där ska ni bereda.”

¹³Och de gick iväg och fann det så som han hade sagt dem. Och de beredde påskalammet. Den första nattvarden

¹⁴Och när stunden kom lade han sig till bords, och apostlarna med honom.¹⁵Och han sade till dem: ”Med begär har jag åtrått att äta detta påskalamm med er innan jag lider.¹⁶För jag säger er att jag aldrig mer ska äta det förrän det uppfylls i Guds rike.”

¹⁷Och han mottog en bägare, tackade och sade: ”Ta detta och dela upp åt varann.¹⁸För jag säger er [att] jag aldrig mer från nu ska dricka av vinstockens bärgning förrän Guds rike kommer.”¹⁹Och han tog ett bröd, tackade och bröt, och gav åt dem och sade: ”Detta är min kropp som för er blir given. Gör detta till min åminnelse.”²⁰Och bägaren på samma sätt efter att de ätit måltiden, och han sade: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod, som för er blir utgjutet.

²¹Men se: handen hos den som utlämnar mig är med mig på bordet.²²För Människosonen går enligt det som är bestämt, men ve den människan genom vilken han utlämnas!”²³Och de började diskutera med varann vem det då kunde vara av dem som skulle begå detta. Vem är störst?

²⁴Och det kom också en trätlystnad bland dem, vem av dem som skulle anses vara störst.²⁵Men han sade till dem: ”Folkslagens kungar är herrar över dem, och de som har auktoritet över dem kallar sig välgörare.²⁶Men ni är inte så. Nej, den störste bland er ska vara som den yngste, och den som styr som den som betjänar.²⁷För vem är störst: den som ligger till bords eller den som betjänar? Är det inte den som ligger till bords? Men jag är mitt ibland er som den som betjänar.

²⁸Men ni är de som har blivit kvar hos mig under mina prövningar.²⁹Och jag instiftar för er, liksom min Far har instiftat för mig, ett rike³⁰för att ni ska äta och dricka vid mitt bord i mitt rike. Och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar. Jesus förutsäger Petrus förnekelse

³¹Simon, Simon, se: Satan har utkrävt er för att sålla som vetet.³²Men jag har bönfallit för dig, att din tro inte ska ta slut. Och du, när du en gång vänt om: stärk dina syskon.”³³Men han sade till honom: ”Herre, med dig är jag beredd att gå både i fängelse och i döden.”³⁴Men han sade: ”Jag säger dig, Petrus: Idag ska tuppen inte gala förrän du tre gånger förnekat att du känner mig.”

³⁵Och han sade till dem: ”När jag sände ut er utan börs och väska och sandaler, inte saknade ni något?” Och de sade: ”Inget.”³⁶Och han sade till dem: ”Men nu ska den som har en börs ta upp den, likaså även väska. Och den som inte har ska sälja sin mantel och köpa ett svärd.³⁷ För jag säger er att detta som är skrivet måste fullbordas i mig, att: Och med laglösa blev han räknad. Och det som handlar om mig har nämligen sitt slut.”³⁸Och de sade: ”Herre, se: här är två svärd.” Och han sade till dem: ”Det är nog.” Jesus i Gethsemani

³⁹Och han gick ut och vandrade enligt seden till Olivernas berg, och även lärjungarna följde honom.⁴⁰Men kommen på platsen sade han till dem: ”Be om att inte komma i frestelse.”⁴¹Och han drog sig bort från dem ungefär ett stenkast, och satte ner knäna och bad⁴²och sade: ”Far, om du önskar, för bort denna bägare från mig. Men inte min vilja, utan din ska ske.”
⟦⁴³Och då visade sig för honom en ängel från himlen som styrkte honom. ⁴⁴Och han kom i kamp och bad ihärdigare, och hans svett blev som blodsdroppar som gick ner på jorden.⟧⁴⁵Och uppstånden från bönen kom han till lärjungarna och fann dem sovande av bedrövelsen,⁴⁶och han sade till dem: ”Varför sover ni? Stå upp och be, att ni inte ska komma i frestelse.” Jesus grips

⁴⁷Medan han ännu talade, se: en skara, och han som kallades Judas, en av de tolv, gick före dem. Och han närmade sig Jesus för att kyssa honom.⁴⁸Men Jesus sade till honom: ”Judas, är det med en kyss du utlämnar Människosonen?”

⁴⁹Men när de omkring honom såg det som skulle komma, frågade de: ”Herre, om vi ska slå med svärd?”⁵⁰Och en viss av dem slog översteprästens fasttjänare och tog bort hans högra öra.⁵¹Men Jesus svarade och sade: ”Låt det vara nog fram till detta!” Och han rörde vid örat och helade honom.

⁵²Och Jesus sade till dem som hade kommit dit mot honom, överstepräster och tempelkommendanter och äldste: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar.⁵³När jag varje dag var med er i templet, räckte ni inte ut händerna mot mig. Men detta är er stund och mörkrets auktoritet.” Petrus förnekar Jesus

⁵⁴Och de tog fast honom och förde bort och förde in i översteprästens hus. Men Petrus följde långt ifrån.⁵⁵Och när de tände runt en eld mitt på innergården och satte sig tillsammans, satt Petrus mitt ibland dem.

⁵⁶Och där såg honom en tjänsteflicka sitta mot ljuset, och hon blickade på honom och sade: ”Även den där var med honom.”⁵⁷Men han nekade och sade: ”Jag känner honom inte, kvinna.”⁵⁸Och efter en kort stund var det en annan som såg honom och sade: ”Även du är en av dem.” Men Petrus sade: ”Människa, det är jag inte!”⁵⁹Och när det gått ungefär en timme, var det en annan som insisterade och sade: ”I sanning var också den där med honom. Och han är ju galilé.”⁶⁰Men Petrus sade: ”Människa, jag förstår inte vad du säger!” Och genast, medan han ännu talade, gol en tupp.

⁶¹Och då vände sig Herren och såg på Petrus. Och Petrus blev påmind om Herrens ord, hur han sagt honom att: ”Innan tuppen gal idag ska du förneka mig tre gånger.”⁶²Och han gick ut utanför och grät bittert. Jesus inför Sanhedrin

⁶³Och männen som ansatte honom förlöjligade honom och pryglade,⁶⁴och de täckte över runt honom och frågade och sade: ”Profetera! Vem är det som högg till dig?”⁶⁵Och mycket annat sade de smädande till honom.

⁶⁶Och när det blev dag samlades folkets äldsteråd, både överstepräster och skriftlärda, och de förde bort honom till sin Sanhedrin⁶⁷och sade: ”Om du är Kristus, säg oss!” Men han sade till dem: ”Om jag säger er det kommer ni inte att tro,⁶⁸och om jag frågar kommer ni inte att svara.⁶⁹Men från nu ska Människosonen vara sittande vid Guds makts högra sida.”⁷⁰Och alla sade: ”Du är alltså Guds Son?” Och han sade till dem: ”Ni säger att Jag Är.”⁷¹Och de sade: ”Vad mer har vi för behov av vittnesbörd? För vi har själva hört det från hans mun.” Jesus inför Pilatus

¹Och upp stod hela deras mängd och förde honom inför Pilatus.²Och de började anklaga honom och säga: ”Denne har vi funnit förvrida vårt folkslag och hindra från att ge uppbörder till kejsaren, och säga sig själv vara Kristus, en kung.”³Och Pilatus frågade honom och sade: ”Du är judarnas kung?” Och han svarade honom och sade: ”Du säger det.”⁴Och Pilatus sade till översteprästerna och skarorna: ”Jag finner ingen sak mot denna människa.”

⁵Men de framhärdade och sade att: ”Han hetsar upp folket och undervisar över hela Judeen, och har börjat från Galileen ända hit.”⁶Men när Pilatus hörde det, frågade han om människan är galilé.⁷Och när han insåg att han är av Herodes auktoritet, skickade han upp honom till Herodes, som också han var i Jerusalem under dessa dagar. Jesus inför Herodes

⁸Och Herodes, när han såg Jesus, gladde sig väldigt. För han hade sedan avsevärda tider velat se honom, eftersom han hört om honom, och hoppades få se något tecken komma genom honom.⁹Och han frågade honom med åtskilliga ord, men han svarade inget till honom.¹⁰Och där stod översteprästerna och de skriftlärda, intensivt anklagande honom.

¹¹Och då föraktade honom [även ] Herodes med sina trupper, och han förlöjligade och klädde i en glansfull skrud och skickade tillbaka honom till Pilatus.¹²Och de blev vänner, både Herodes och Pilatus, på den dagen med varandra. För tidigare hade de varit i fiendskap mot varann. Jesus döms till döden

¹³Men Pilatus sammankallade översteprästerna och ledarna och folket¹⁴och sade till dem: ”Ni har fört till mig denna människa som en som vänder bort folket. Och se: jag har inför er förhört, och inte funnit hos denna människa den sak för vilken ni anklagar honom.¹⁵Nej, inte heller Herodes, för han har skickat tillbaka honom till oss. Och se, inget värt döden är begått av honom.¹⁶Jag ska nu tukta honom och frige.”

¹⁸Men de skrek högt hela hopen och sade: ”Ta bort den där! Och frige åt oss Barabbas!” –¹⁹som för ett uppror som skett i staden och för mord var kastad i fängelset.²⁰Men åter ropade Pilatus till dem och ville frige Jesus.²¹Men de utropade och sade: ”Korsfäst! Korsfäst honom!”²²Och en tredje gång sade han till dem: ”Vad för ont har då denne gjort? Ingen sak värd döden fann jag mot honom. Jag ska nu tukta honom och frige.”²³Men de låg på med väldiga röster och begärde att han skulle korsfästas, och deras röster blev övermäktiga.

²⁴Och Pilatus tilldömde att deras önskemål skulle ske.²⁵Och han frigav den som för uppror och mord var kastad i fängelse, den de begärde. Men Jesus utlämnade han åt deras vilja. Jesus blir korsfäst

²⁶Och när de förde bort honom tog de tag i Simon, en kyrené som kom in från landsbygden, och lade på honom korset att bära bakom Jesus.²⁷Och det följde honom en stor mängd av folket, och av kvinnor som slog sig själva och jämrade sig över honom.

²⁸Men vänd till dem sade Jesus: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och över era barn.²⁹För se, det kommer dagar under vilka man ska säga: Saliga de ofruktsamma, och de moderliv som inte fött och bröst som inte har gett näring.³⁰ Då ska man börja säga till bergen: Fall över oss, och till kullarna: Övertäck oss!³¹För om de gör detta med det saftfulla träet, vad ska då ske med det torra?”

³²Och de förde även ut andra, två missdådare, med honom för att avrättas.³³Och när de kom till den plats som kallas Kranium korsfäste de honom och missdådarna där, den ene vid högra sidan och den andre vid vänstra.³⁴ ⟦Men Jesus sade: ”Far, förlåt dem. För de vet inte vad de gör.”⟧ Och de delade upp hans kläder och kastade lott.

³⁵Och folket stod och skådade, och även ledarna fnös och sade: ”Andra har han frälst! Han får frälsa sig själv, om den där är Guds Kristus, den Utvalde.”³⁶Och sedan förlöjligade honom även soldaterna, som kom fram och bar fram surt vin åt honom³⁷och sade: ”Om du är judarnas kung, fräls dig själv!”³⁸Och det fanns också en överskrift över honom : ”Judarnas kung är denne.”

³⁹Och en av de upphängda missdådarna smädade honom och sade: ”Är inte du Kristus? Fräls dig själv och oss!”⁴⁰Men då svarade den andre och näpste honom och sade: ”Fruktar inte du heller Gud? För du är under samma dom.⁴¹Och vi rättfärdigt, för vi erhåller vad det är värt för det vi begått. Men denne har inget ovettigt begått.”⁴²Och han sade: ”Jesus, kom ihåg mig när du kommer till ditt rike .”⁴³Och han sade till honom: ”Amen, dig säger jag: Idag ska du vara med mig i paradiset.” Jesus dör

⁴⁴Och det var redan ungefär sjätte timmen. Och ett mörker kom över hela landet ända till nionde timmen ,⁴⁵när solen tog slut. Och förhänget i tempelbyggnaden revs mitt itu,⁴⁶ och Jesus ropade med väldig röst och sade: ”Far! I dina händer överbringar jag min ande.” Och sedan han sagt detta, gav han upp andan.

⁴⁷Men när centurionen såg det som hände, ärade han Gud och sade: ”Verkligen, den där människan var rättfärdig.”⁴⁸Och vid denna åskådan, när alla skarorna som kommit samman dit skådade det som hände, slog de mot bröstkorgarna och återvände hem.⁴⁹Men alla hans bekanta stod långt ifrån, även kvinnorna som hade följt med honom från Galileen och såg detta. Jesus begravs

⁵⁰Och se: en man vid namn Josef, som var rådsherre [och] en god och rättfärdig man –⁵¹denne var inte överens med deras plan och handlande – från Arimathaia, en judarnas stad, och som väntade på Guds rike.⁵²Denne gick till Pilatus och frågade om att få Jesu kropp.⁵³Och han tog ner och vek in den i linnetyg, och lade honom i en uthuggen grav där ännu ingen var liggande.⁵⁴Och det var förberedelsedag, och sabbat började gry .

⁵⁵Men efter följde kvinnorna som var komna från Galileen med honom, och de skådade graven och hur hans kropp där blev lagd.⁵⁶Och de återvände hem och beredde doftkryddor och balsam. Och under sabbaten höll de sig stilla enligt budet. Den tomma graven

¹Men den första dagen i veckan, i djup gryning, kom de till graven bärande det de berett av doftkryddor.²Men de fann stenen bortrullad från graven.³Och när de gick in, fann de inte Herren Jesu kropp.

⁴Och det hände sig, under det att de var villrådiga om detta, och se: två män stod framför dem i blixtrande skrud.⁵Och när de blev förskräckta och böjde ansiktena mot jorden, sade de till dem: ”Varför söker ni den levande hos de döda?⁶Han är inte här. Nej, han har uppväckts! Kom ihåg hur han talade till er när han ännu var i Galileen,⁷och sade om Människosonen att han måste bli utlämnad i syndiga människors händer och korsfäst, och den tredje dagen uppstå.”⁸Och då kom de ihåg hans ord.

⁹Och de återvände från graven och berättade allt detta för de elva och för alla de övriga.¹⁰Och de var Maria Magdalén och Johanna och Maria Jakobs mor och de övriga kvinnorna med dem. De sade till apostlarna detta,¹¹och det syntes inför dem som nonsens med dessa ord och de trodde inte på dem.

¹²Men Petrus stod upp och sprang till graven, och när han blickade in, ser han bara linnebindlarna. Och han gick iväg till sig, förundrad över det som hade hänt. Jesus visar sig för Emmausvandrarna

¹³Och se: två av dem var samma dag gående till en by som är sextio stadier från Jerusalem och vars namn är Emmaus.¹⁴Och de pratade med varandra om allt detta som hade inträffat.¹⁵Och det hände sig, under det att de pratade och diskuterade, att då Jesus själv närmade sig och gick med dem.¹⁶Men deras ögon hölls kvar så att de inte kände igen honom.¹⁷Och han sade till dem: ”Vad för ord är dessa som ni skiftar med varandra medan ni vandrar?”
Och de stannade, dysterögda.¹⁸Och en vid namn Kleopas svarade och sade till honom: ”Du ensam vistas i Jerusalem och vet inte det som har hänt i staden under dessa dagar.”¹⁹Och han sade till dem: ”Vad då?” Och de sade till honom: ”Det om Jesus nazarén, som kom som en profetman, mäktig i gärning och ord inför Gud och hela folket.²⁰Och hur de utlämnade honom, våra överstepräster och ledare, till en dödsdom och korsfäste honom.²¹Och vi hoppades att han är den som kommer att återlösa Israel.
Men dessutom med allt detta går det nu denna tredje dag sedan detta hände.²²Men även några kvinnor från oss har mystifierat oss. De kom i gryningen till graven²³och fann inte hans kropp, men de kom och sade sig också ha sett en vision med änglar som säger att han lever.²⁴Och då gick några av dem som var med oss bort till graven, och de fann det så som också kvinnorna hade sagt. Men honom såg de inte.”

²⁵Och han sade till dem: ”O ni oförnuftiga och långsamma i hjärtat till att tro på allt som profeterna har talat!²⁶Var det inte detta Kristus måste lida och sedan gå in i sin härlighet?”²⁷Och börjande från Mose och från alla profeterna uttolkade han för dem i alla Skrifterna det som rör honom själv.

²⁸Och de närmade sig byn dit de gick, och han gjorde som om han skulle gå mer fjärran.²⁹Och de tvingade honom och sade: ”Bli kvar hos oss. För det är mot afton och dagen har redan vikit.” Och han gick in för att bli kvar med dem.³⁰Och det hände sig, vid det att han lutade sig till bords med dem, att han tog brödet och välsignade och bröt och gav åt dem.³¹Och deras ögon öppnades upp, och de kände igen honom – och han blev försvunnen från deras åsyn.

³²Och de sade till varandra: ”Var inte vårt hjärta brinnande [inom oss ] när han talade till oss på vägen, när han öppnade upp för oss Skrifterna?”³³Och de stod upp i samma stund och återvände till Jerusalem. Och de fann de elva fylkade och de som var med dem,³⁴som sade att: ”Verkligen, uppväckt är Herren! Och han har visat sig för Simon.”³⁵Och själva utlade de det som hänt på vägen, och hur han blev känd för dem vid brödsbrytelsen. Jesus visar sig för lärjungarna

³⁶Och medan de talade om detta, stod han själv mitt ibland dem och säger till dem: ”Frid åt er!”³⁷Men de blev uppskrämda och förskräckta och tyckte sig skåda en ande.³⁸Och han sade till dem: ”Varför är ni oroade? Och varför kommer det upp funderingar i ert hjärta?³⁹Se mina händer och mina fötter, att Jag Är densamme . Känn på mig och se. För en ande har inte kött och knotor, så som ni skådar mig att jag har.”⁴⁰Och sedan han sagt detta, visade han dem händerna och fötterna.⁴¹Och när de fortfarande inte trodde av glädjen och var förundrade, sade han till dem: ”Har ni något ätbart här?”⁴²Och de gav honom en del av en stekt fisk ,⁴³och han tog inför dem och åt.

⁴⁴Och han sade till dem: ”Dessa är mina ord som jag talade till er medan jag ännu var med er: att allt måste uppfyllas som är skrivet i Mose lag och profeterna och psalmerna om mig.”⁴⁵Sedan öppnade han upp deras sinne till att förstå Skrifterna.⁴⁶Och han sade till dem att: ”Så är skrivet: att Kristus ska lida och uppstå från de döda den tredje dagen,⁴⁷och att det ska förkunnas i hans namn sinnesändring till synders förlåtelse för alla folkslagen, börjande från Jerusalem.⁴⁸Ni är vittnen om detta.⁴⁹Och [se: ] jag sänder min Fars löfte över er. Men ni ska sätta er i staden tills ni blivit iklädda från höjden med kraft.” Jesu himmelsfärd

⁵⁰Och han förde ut dem [utanför ] ända till Bethania, och han lyfte sina händer och välsignade dem.⁵¹Och det hände sig, under det att han välsignade dem, att han gick ifrån dem och fördes upp till himlen.⁵²Och de tillbad honom, och återvände till Jerusalem med stor glädje.⁵³Och de var ständigt i templet och välsignade Gud.

Stiftelsen Svenska Folkbibeln

https://app.library.bible/content/32b8d9ca45df48b6