Read Evangelium enligt Mattheus 1

Evangelium enligt Mattheus1

¹Ursprungsbok för Jesus Kristus, Davids son, Abrahams son:

²Abraham avlade Isaak,och Isaak avlade Jakob,och Jakob avlade Juda och hans bröder.³Och Juda avlade Pares och Zara genom Thamar.Och Pares avlade Hesrom,och Hesrom avlade Aram,⁴och Aram avlade Aminadab,och Aminadab avlade Naasson,och Naasson avlade Salmon.⁵Och Salmon avlade Boes genom Rachab,och Boes avlade Jobed genom Ruth,och Jobed avlade Jessai,⁶och Jessai avlade David, kungen.Och David avlade Solomon genom henne som varit Urias.⁷Och Solomon avlade Roboam,och Roboam avlade Abia,och Abia avlade Asaf ,⁸och Asaf avlade Josafat,och Josafat avlade Joram,och Joram avlade Ozia,⁹och Ozia avlade Joatham,och Joatham avlade Achaz,och Achaz avlade Hezekia,¹⁰och Hezekia avlade Manasse,och Manasse avlade Amos ,och Amos avlade Josia,¹¹och Josia avlade Jechonia och hans brödervid förflyttningen till Babylon.¹²Och efter förflyttningen till Babylon avlade Jechonia Salathiel,och Salathiel avlade Zorobabel,¹³och Zorobabel avlade Abihud,och Abihud avlade Eljakim,och Eljakim avlade Azor,¹⁴och Azor avlade Sadok,och Sadok avlade Achim,och Achim avlade Elihud,¹⁵och Elihud avlade Eleazar,och Eleazar avlade Matthan,och Matthan avlade Jakob,¹⁶och Jakob avlade Josef, Marias man.Av henne föddes Jesus som kallas Kristus.

¹⁷Alltså är alla släkten från Abraham till David fjorton släkten, och från David till Babylonförflyttningen fjorton släkten, och från Babylonförflyttningen till Kristus fjorton släkten. Jesu födelse

¹⁸Och för Jesus Kristus var ursprunget så: när hans mor Maria hade blivit trolovad med Josef, innan de hade kommit samman, befanns hon havande i magen av helig Ande.¹⁹Men Josef, hennes man som var rättfärdig och inte ville exponera henne, beslöt sig för att i hemlighet förskjuta henne.

²⁰Men när han reflekterade över detta, se: en Herrens ängel i en dröm visade sig för honom och sade: ”Josef, Davids son! Du ska inte frukta att ta emot Maria som din hustru. För det som är avlat i henne är av helig Ande.²¹Och hon ska föda en son, och du ska kalla hans namn Jesus. För han ska frälsa sitt folk från deras synder.”

²²Och detta hela har hänt för att det skulle uppfyllas som var sagt av Herren genom profeten, som sade:²³ Se, jungfrun ska vara havande i magen och föda en son.Och man ska kalla hans namn Emmanuel,vilket är översatt: Med oss Gud.

²⁴Och Josef reste sig från sömnen och gjorde som Herrens ängel hade förordnat för honom. Och han tog emot sin hustru,²⁵och han kände henne inte förrän hon hade fött en son. Och han kallade hans namn Jesus. Mager från öst

¹Men när Jesus var född i Bethlehem i Judeen under kung Herodes dagar, se: mager från öst kom fram till Jerusalem²och sade: ”Var är han som är född judarnas kung? För vi har sett hans stjärna i Östern och har kommit för att tillbe honom.”

³Men när kung Herodes hörde det blev han oroad, och hela Jerusalem med honom.⁴Och han samlade alla översteprästerna och skriftlärda från folket och efterhörde från dem var Kristus föds.⁵Och de sade till honom: ”I Bethlehem i Judeen. För så är skrivet genom profeten:⁶ Och du, Bethlehem i Juda land,är alls inte minst bland Juda styresmän.För från dig ska utgå en styrandesom ska vara herde för mitt folk Israel.”

⁷Då kallade Herodes i hemlighet på magerna och preciserade från dem tiden för stjärnan som visade sig.⁸Och han skickade dem till Bethlehem och sade: ”Gå och hör er noga för om barnet. Och då ni funnit, meddela mig så att även jag kan komma och tillbe honom.”

⁹Och de lyssnade till kungen och gick. Och se, stjärnan som de såg i Östern gick före dem, tills den kom och stod ovanför där barnet var.¹⁰Och när de såg stjärnan, gladde de sig med mycket stor glädje.¹¹Och de gick in i huset och såg barnet med Maria, hans mor, och de föll ner och tillbad honom. Och de öppnade sina skattgömmor och frambar till honom äregåvor: guld och olibanum och myrra.¹²Och sedan de fått uppenbarelse i en dröm att inte vända tillbaka till Herodes, blev det på en annan väg de drog sig undan till sin trakt. Flykten till Egypten

¹³Men när de hade dragit sig undan, se: en Herrens ängel visar sig i en dröm för Josef och säger: ”Res dig, ta med barnet och dess mor och fly till Egypten! Och var där tills jag säger till dig. För Herodes kommer att söka efter barnet för att förgöra det.”

¹⁴Och han reste sig, tog med barnet och dess mor i natten och drog sig undan till Egypten.¹⁵ Och han var där fram till Herodes frånfälle, för att det skulle uppfyllas som var sagt av Herren genom profeten, som sade: Ur Egypten kallade jag min son. Herodes barnamord

¹⁶Då såg Herodes att han blivit förlöjligad av magerna, och han blev väldigt rasande. Och han sände ut och avrättade alla gossarna i Bethlehem och i hela dess område från två år och neråt, enligt den tid som han hade preciserat från magerna.¹⁷Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia, som sade:¹⁸ En röst i Rama hördes, gråt och klagan stor:Rachel som grät över sina barn.Och hon ville inte bli tröstad, för de finns inte.Tillbaka till Israels land

¹⁹Men när Herodes hade avlidit, se: en Herrens ängel visar sig i en dröm för Josef i Egypten²⁰och säger: ”Res dig, ta med barnet och dess mor och gå till Israels land. För de är döda, de som sökte barnets själ.”²¹Och han reste sig och tog med barnet och dess mor och kom in i Israels land.

²²Men när han hörde att Archelaos regerar Judeen istället för sin far Herodes, fruktade han för att gå bort dit. Och sedan han fått uppenbarelse i en dröm, drog han sig undan till bygderna i Galileen.²³Och han gick och bosatte sig i en stad som kallas Nazaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna: att nazoré ska han kallas. Johannes Döparens förkunnelse

¹Och i de dagarna kommer Johannes Döparen fram och förkunnar i Judeens ödemark²[och] säger: ”Ändra sinne ! För himlarnas rike är nu nära.”³ För denne är den som är sagd genom profeten Esaias, som sade:En ropandes röst i ödemarken:Bered Herrens väg! Gör raka hans stigar!

⁴Och själv hade Johannes sin klädsel av kamelhår och ett läderbälte om sin höft, och hans föda var gräshoppor och vildhonung.⁵Då gick man ut till honom, Jerusalem och hela Judeen och hela trakten runt Jordan,⁶och de döptes i Jordanfloden av honom, erkännande sina synder.

⁷Men när han såg många av fariseerna och saddukeerna komma till hans dop, sade han till dem: ”Huggormsyngel! Vem har visat er att fly från den kommande vreden?⁸Gör då frukt värdig sinnesändringen.⁹Och tänk er inte att säga inom er: Som far har vi Abraham. För jag säger er att Gud ur dessa stenar kan resa upp barn åt Abraham.¹⁰Och redan ligger yxan mot trädens rot. Varje träd som inte gör god frukt huggs alltså bort och kastas i eld.

¹¹Jag döper er i vatten till sinnesändring. Men den som kommer efter mig är starkare än jag, och jag är inte förtjänt att bära hans sandaler. Han ska döpa er i helig Ande och eld.¹²Hans kastskovel är i hans hand, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete in i ladan. Men agnarna ska han bränna upp med osläckbar eld.” Jesu dop

¹³Då kommer Jesus dit från Galileen till Jordan hos Johannes för att döpas av honom.¹⁴Men Johannes började hindra honom och sade: ”Jag har behov av att döpas av dig. Och du kommer till mig?”¹⁵Men Jesus svarade och sade till honom: ”Tillåt det nu. För så är det anständigt för oss att uppfylla all rättfärdighet.” Då tillät han honom.

¹⁶Och döpt steg Jesus direkt upp ur vattnet, och se: då öppnades [för honom ] himlarna, och han såg Guds Ande komma ner som en duva [och] komma över honom.¹⁷Och se, en röst från himlarna som sade: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag funnit behag.” Jesus prövad av djävulen

¹Sedan fördes Jesus upp till ödemarken av Anden för att prövas av djävulen.²Och när han hade fastat fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till sist hungrig.³Och fram kom frestaren och sade till honom: ”Om du är Guds Son, säg att dessa stenar ska bli bröd.”⁴ Men han svarade och sade: ”Det är skrivet: Inte bara på bröd ska människan leva, utan på varje ord som utgår genom Guds mun.”

⁵Då tar djävulen med honom till den heliga staden, och han ställde honom på templets vinge⁶ och säger till honom: ”Om du är Guds Son, kasta dig ner! För det är skrivet att: Sina änglar ska han påbjuda om dig, och på händer ska de lyfta dig så att inte du stöter din fot mot en sten.”⁷ Då sade honom Jesus: ”Åter är det skrivet: Du ska inte pröva ut Herren din Gud.”

⁸Åter tar djävulen med honom till ett väldigt högt berg och visar honom världens alla riken och deras härlighet,⁹och han sade till honom: ”Allt detta ska jag ge dig, om du faller ner och tillber mig.”¹⁰ Då säger honom Jesus: ”Bege dig, Satan! För det är skrivet: Herren din Gud ska du tillbe, och bara honom ska du dyrka.”

¹¹Då lämnar honom djävulen, och se: änglar kom fram och betjänade honom. Jesus i folkslagens Galileen

¹²Men när han hörde att Johannes hade blivit utlämnad, drog han sig undan till Galileen.¹³Och han lämnade Nazara och kom och bosatte sig i Kafarnaum vid havet, i Zabulons och Nefthalims område,¹⁴för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Esaias, som sade:¹⁵ Zabulons land och Nefthalims land,havsvägen, andra sidan Jordan, folkslagens Galileen:¹⁶det folk som sitter i mörker har sett ett stort ljus,och för dem som sitter i dödens trakt och skuggahar ett ljus gått upp, för dem.

¹⁷Från då började Jesus förkunna och säga: ”Ändra sinne! För himlarnas rike är nu nära.” Jesu första lärjungar

¹⁸Och vandrande längs Galileens hav såg han två bröder, Simon som kallas Petrus och Andreas hans bror, som kastade kastnät i havet. De var nämligen fiskare.¹⁹Och han säger till dem: ”Kom efter mig, och jag ska göra er till människofiskare.”²⁰Och direkt lämnade de näten och följde honom.

²¹Och han gick framåt därifrån och såg två andra bröder, Jakob Zebedaios son och Johannes hans bror, i båten med Zebedaios sin far, förfärdigande sina nät. Och han kallade dem,²²och direkt lämnade de båten och sin far och följde honom. Jesus förkunnar i Galileen

²³Och han drog omkring i hela Galileen, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade varje åkomma och varje klenhet bland folket.²⁴Och det gick ut hörsägen om honom i hela Syrien, och man förde fram till honom alla som hade det illa i olika åkommor och var ansatta av plågor, [och] demoniserade och månsjuka och förlamade, och han botade dem.²⁵Och det följde honom stora skaror från Galileen och Dekapolis och Jerusalem och Judeen och andra sidan Jordan. JESU BERGSPREDIKAN (Kap 5–7) Saligprisningarna

¹Och när han såg skarorna gick han upp till berget, och när han satte sig kom hans lärjungar fram till honom.²Och han öppnade sin mun och började undervisa dem och sade:³”Saliga de fattiga i anden! För deras är himlarnas rike.⁴Saliga de som sörjer! För de ska bli tröstade.⁵Saliga de milda! För de ska ärva landet .⁶Saliga de som hungrar och törstar efter rättfärdigheten!För de ska bli mättade.⁷Saliga de barmhärtiga! För de ska få barmhärtighet.⁸Saliga de som är rena i hjärtat! För de ska se Gud.⁹Saliga de som är fridsskapare! För de ska kallas Guds söner.¹⁰Saliga de som förföljs för rättfärdighets skull!För deras är himlarnas rike.

¹¹Saliga är ni när de kritiserar er och förföljer och säger allt ont mot er [ljugande ] för min skull.¹²Gläd er och jubla, för er lön är stor i himlarna. För så förföljde de profeterna före er. Salt och ljus

¹³Ni är jordens salt. Men om saltet blir kraftlöst, med vad ska det saltas? Till intet mäktar det mer, utom att kastas ut och trampas ner av människorna.

¹⁴Ni är världens ljus. Inte kan en stad döljas som ligger ovanpå ett berg.¹⁵Inte heller tänder man en lampa och sätter den under skäppan . Nej, på lampstället, och den skiner för alla i huset.¹⁶Så ska ert ljus skina inför människorna, så att de ser era goda gärningar och ärar er Far i himlarna. Jesus och lagen

¹⁷Anta inte att jag har kommit för att upplösa lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upplösa, utan uppfylla.¹⁸För amen, jag säger er: Förrän himlen och jorden förgår ska aldrig ens ett jota eller streck förgå från lagen, förrän allt har skett.

¹⁹Den som alltså upplöser ett av dessa minsta bud och lär människorna så, ska kallas minst i himlarnas rike. Men den som gör och lär ut, denne ska kallas stor i himlarnas rike.²⁰För jag säger er att om inte er rättfärdighet överflödar mer än de skriftlärdas och fariseernas, kommer ni aldrig in i himlarnas rike. Mord och vrede

²¹ Ni har hört att det blev sagt till de urtida: Du ska inte mörda. Och den som mördar blir straffskyldig inför domen.²²Men jag säger er att var och en som vredgas på sin broder blir straffskyldig inför domen. Och den som säger till sin broder: Raká , blir straffskyldig inför Sanhedrin. Och den som säger: Dåre, blir straffskyldig in i eldens Gehenna.

²³Om du alltså frambär din äregåva vid altaret, och där kommer ihåg att din broder har något emot dig,²⁴lämna där din äregåva framför altaret och bege dig först och bli försonad med din broder. Och kom sedan och frambär din äregåva.

²⁵Var välsinnad med din motpart fort, medan du är med honom på vägen, så att inte motparten överlämnar dig till domaren, och domaren till undertjänaren och du kastas i fängelse.²⁶Amen, jag säger dig: Du kommer aldrig ut därifrån förrän du betalt den sista quadranten . Äktenskapsbrott

²⁷ Ni har hört att det blev sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott.²⁸Men jag säger er att var och en som ser på en kvinna för att åtrå henne har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.²⁹Och om ditt högra öga skandaliserar dig, ta ut det och kasta ifrån dig! För det gagnar dig att en av dina lemmar går förlorad och inte hela din kropp kastas i Gehenna.³⁰Och om din högra hand skandaliserar dig, hugg bort den och kasta ifrån dig! För det gagnar dig att en av dina lemmar går förlorad och inte hela din kropp går bort till Gehenna.

³¹ Och det blev sagt: Den som förskjuter sin hustru ska ge henne skilsmässa.³²Men jag säger er att var och en som förskjuter sin hustru, förutom med anledning av otukt, gör att hon begår äktenskapsbrott . Och den som gifter sig med en förskjuten kvinna begår äktenskapsbrott. Ja och nej

³³ Åter har ni hört att det blev sagt till de urtida: Du ska inte svära falskt, utan du ska infria till Herren dina eder.³⁴Men jag säger till er att inte svära alls: varken vid himlen, för den är Guds tron,³⁵eller vid jorden, för den är hans fötters fotpall, eller vid Jerusalem, för det är den store Kungens stad.³⁶Inte heller vid ditt huvud ska du svära, för du kan inte göra ett hårstrå vitt eller svart.³⁷Utan ert ord ska vara ja, ja – nej, nej. Och det som är mer än detta är från det onda . Älska era fiender

³⁸ Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand.³⁹Men jag säger till er att inte stå emot det onda. Nej, den som örfilar dig på [din] högra kind, vänd mot honom även den andra.⁴⁰Och åt den som vill gå inför rätta med dig och ta din tunika, lämna honom även manteln.⁴¹Och den som rekvirerar dig för en mil , bege dig med honom två.⁴²Åt den som ber dig ska du ge, och från den som vill låna av dig ska du inte vända dig bort.

⁴³ Ni har hört att det blev sagt: Du ska älska din nästa och hata din fiende.⁴⁴Men jag säger er: Älska era fiender och be för dem som förföljer er,⁴⁵så att ni blir söner till er Far i himlarna. För sin sol låter han gå upp över onda och goda, och det regnar över rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁶För om ni älskar dem som älskar er, vad för lön har ni? Gör inte även tullindrivarna detsamma?⁴⁷Och om ni hälsar bara era syskon, vad gör ni som är mer? Gör inte även de av folkslagen detsamma?⁴⁸Ni ska alltså vara fullkomliga, såsom er himmelske Far är fullkomlig. Rätt givande

¹[Men ] akta så att ni inte gör er rättfärdighet inför människorna, för att skådas av dem. Annars har ni ingen lön hos er Far i himlarna.²När du gör en allmosa ska du alltså inte basunera framför dig, såsom hycklarna gör i synagogorna och på gatustråken för att bli ärade av människorna. Amen, jag säger er: De har fått ut sin lön.

³Men när du gör en allmosa, ska inte din vänstra hand veta vad din högra gör,⁴så att din allmosa är i det fördolda. Och din Far, som ser i det fördolda, ska löna dig. Rätt bön

⁵Och när ni ber, ska ni inte vara som hycklarna. För de har det kärt att stå i synagogorna och i gatornas hörn och be, för att visa sig för människorna. Amen, jag säger er: De har fått ut sin lön.

⁶Men du när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Far, som är i det fördolda. Och din Far, som ser i det fördolda, ska löna dig.

⁷Och när ni ber, ska ni inte rabbla ord såsom de av folkslagen. För de tänker sig att de genom sin mångordighet ska bli bönhörda.⁸Ni ska alltså inte likna dem. För er Far vet vad ni har behov av innan ni ber honom. Herrens bön

⁹Så ska alltså ni be:Vår Far i himlarna,helgas ska ditt namn.¹⁰Komma ska ditt rike.Ske ska din vilja, som i himmel också på jord.¹¹Vårt tillkommande bröd ge oss idag.¹²Och förlåt oss våra skulder,såsom också vi förlåtit våra skyldiga.¹³Och för oss inte in i frestelse,utan rädda oss från det onda.

¹⁴För om ni förlåter människorna deras felsteg, ska er himmelske Far förlåta också er.¹⁵Men om ni inte förlåter människorna, ska inte heller er Far förlåta era felsteg. Rätt fasta

¹⁶Och när ni fastar, bli inte som hycklarna, dysterögda. För de förstör sina ansikten så att de visar sig fastande för människorna. Amen, jag säger er: De har fått ut sin lön.

¹⁷Men du när du fastar, smörj in ditt huvud och tvätta ditt ansikte,¹⁸så att du inte visar dig för människorna fastande utan för din Far, som är i det förtäckta. Och din Far, som ser i det förtäckta, ska löna dig. Skatter i himlen

¹⁹Spara inte ihop åt er skatter på jorden, där mal och ätande förstör och där tjuvar gör inbrott och stjäl.²⁰Utan spara ihop åt er skatter i himlen, där varken mal eller ätande förstör och där tjuvar inte gör inbrott eller stjäl.²¹För där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara. Ögat är kroppens lampa

²²Kroppens lampa är ögat. Om nu ditt öga är generöst , blir hela din kropp upplyst.²³Men om ditt öga är ont, blir hela din kropp mörklagd. Om nu ljuset i dig är mörker – vilket mörker! Gud eller mammon

²⁴Ingen kan fasttjäna två herrar. För antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller hålla tag i en och ringakta den andre. Ni kan inte fasttjäna Gud och mammon . Bekymra er inte

²⁵Därför säger jag er: Bekymra er inte för er själ, vad ni ska äta [eller vad ni ska dricka ], eller för er kropp, vad ni ska iklä er. Är inte själen mer än födan? Och kroppen mer än klädseln?²⁶Se på himlens fåglar, att de inte sår eller skördar eller samlar i lador. Och er himmelske Far ger dem näring. Är inte ni mycket viktigare än de?²⁷Men vem av er kan, genom att bekymra sig, lägga till sin ålder en enda aln ?

²⁸Och för klädsel, varför bekymrar ni er? Studera åkerns liljor, hur de växer. De sliter inte eller spinner.²⁹Men jag säger er att inte ens Solomon i all sin härlighet klädde sig som en av dessa.³⁰Men om Gud så ekiperar åkerns gräs, som finns idag och imorgon kastas i en lerugn, hur mycket mer då inte er, klentrogna?

³¹Bekymra er alltså inte och säg: Vad ska vi äta? eller: Vad ska vi dricka? eller: Vad ska vi klä oss med?³²För allt detta söker folkslagen efter, för er himmelske Far vet att ni behöver detta alltsammans.³³Men sök först [Guds] rike och hans rättfärdighet , och allt detta ska tillföras er.³⁴Bekymra er alltså inte för morgondagen, för morgondagen ska bekymra sig för sig själv. Nog för dagen är dess onda. Flisan och bjälken

¹Döm inte, så att ni inte blir dömda.²För med den dom ni dömer ska ni dömas, och med det mått ni mäter med ska det mätas åt er.

³Men varför ser du flisan i din broders öga, men bjälken i ditt öga beaktar du inte?⁴Eller hur ska du säga till din broder: Låt mig kasta ut flisan ur ditt öga – och se: bjälken i ditt öga!⁵Hycklare, kasta först ut ur ditt öga bjälken. Och då ska du se bra för att kasta ut flisan ur din broders öga. Det heliga och hundarna

⁶Ni ska inte ge det heliga åt hundarna eller kasta era pärlor framför svinen. Annars kommer de att trampa ner dem med sina fötter, och vända sig och slita sönder er. Den som ber får

⁷Be, och det ska ges er. Sök, och ni ska finna. Bulta, och det ska öppnas för er.⁸För var och en som ber får, och den som söker finner. Och för den som bultar ska det öppnas.

⁹Eller vem av er är en människa som hans son ska be om bröd – inte kommer han att ge honom en sten?¹⁰Eller också är det fisk han ska be om – inte kommer han att ge honom en orm?¹¹Om nu ni som är onda förstår att ge goda gåvor till era barn, hur mycket mer ska er Far i himlarna ge goda ting till dem som ber honom? Gyllene regeln

¹²Alltså: allt vad ni vill att människorna ska göra för er, så ska också ni göra för dem. För detta är lagen och profeterna. Den trånga porten

¹³Gå in genom den trånga porten. För bred är porten och rymlig vägen som leder bort till fördärvet, och många är de som går in genom den.¹⁴Hur trång är porten och pressad vägen som leder bort till livet, och få är de som finner den. Av frukten känns trädet

¹⁵Akta er för de falska profeterna, som kommer till er i fårs klädsel men inuti är rovlystna vargar.¹⁶Från deras frukter ska ni känna igen dem. Inte plockar man väl ihop druvor från törnen, eller fikon från tistlar?¹⁷Så gör varje gott träd goda frukter, men det ruttna trädet gör onda frukter.¹⁸Ett gott träd kan inte göra onda frukter, inte heller ett ruttet träd göra goda frukter.¹⁹Varje träd som inte gör god frukt huggs bort och kastas i eld.²⁰Alltså är det från deras frukter ni ska känna igen dem.

²¹Inte var och en som säger till mig: Herre, Herre, ska komma in i himlarnas rike, utan den som gör viljan hos min Far i himlarna.²²Många ska säga till mig på den dagen: Herre, Herre, har inte vi med ditt namn profeterat, och med ditt namn drivit ut demoner, och med ditt namn gjort många kraftgärningar?²³ Och då ska jag bekänna för dem att: Jag har aldrig känt er. Dra bort från mig, ni som utför laglösheten. De två husbyggarna

²⁴Var och en som alltså hör dessa mina ord och gör dem ska liknas vid en klok man som byggde sitt hus på klippan.²⁵Och ner kom vätan, och floderna kom och vindarna blåste och föll mot det huset. Och det föll inte, för det var grundat på klippan.

²⁶Och var och en som hör dessa mina ord och inte gör dem ska liknas vid en dåraktig man som byggde sitt hus på sanden.²⁷Och ner kom vätan, och floderna kom och vindarna blåste och stötte mot det huset. Och det föll, och dess fall var stort.”

²⁸Och det hände sig, när Jesus hade fullbordat dessa ord, att skarorna var överväldigade vid hans undervisning.²⁹För han undervisade dem som en som hade auktoritet, och inte som deras skriftlärda. Jesus renar en spetälsk

¹Och när han gick ner från berget följde honom stora skaror.²Och se, en spetälsk kom fram och tillbad honom och sade: ”Herre, om du vill, kan du rena mig.”³Och han räckte ut handen och rörde vid honom och sade: ”Jag vill. Var renad!” Och direkt renades hans spetälska.

⁴Och då säger honom Jesus: ”Se till att du inte till någon säger det. Nej, bege dig, visa dig för prästen och frambär den äregåva som Mose har förordnat, till ett vittnesbörd för dem.” En centurions tro

⁵När han gick in i Kafarnaum, kom det fram till honom en centurion som vädjade till honom⁶och sade: ”Herre, min gosse är liggande i huset förlamad, förskräckligt plågad.”⁷Och han säger till honom: ”Jag ska komma och bota honom.”⁸Och centurionen svarade och sade: ”Herre, jag är inte förtjänt att du går in under mitt tak. Men säg bara till med ett ord och min gosse blir helad.⁹För även jag är en människa under auktoritet och har under mig soldater, och jag säger till den: Gå, och han går, och till en annan: Kom, och han kommer, och till min fasttjänare: Gör detta, och han gör det.”

¹⁰Och när Jesus hörde det, blev han förundrad och sade till dem som följde: ”Amen, jag säger er: Hos ingen har jag funnit en så stor tro i Israel .¹¹Och jag säger er att många från öst och väst ska komma och luta sig till bords med Abraham och Isaak och Jakob i himlarnas rike.¹²Men rikets barn ska kastas ut i det yttre mörkret. Där blir gråten och tändernas gnissel.”

¹³Och Jesus sade till centurionen: ”Bege dig. Som du trott ska det ske för dig.” Och helad blev [hans] gosse i den stunden. Jesus botar Petrus svärmor

¹⁴Och Jesus kom till Petrus hus och såg hans svärmor liggande och febrig.¹⁵Och han rörde vid hennes hand, och då lämnade henne febern. Och hon reste sig och började betjäna honom.

¹⁶Men när det blev kväll, förde man fram till honom många demoniserade. Och han drev ut andarna med ett ord, och alla som hade det illa botade han,¹⁷ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Esaias, som sade: Han tog våra sjukdomar och bar våra åkommor. Lärjungaskapets kostnad

¹⁸Men när Jesus såg en skara omkring honom, befallde han att man skulle fara bort till andra sidan havet.¹⁹Och det kom fram en skriftlärd och sade till honom: ”Lärare, jag ska följa dig vart du än går iväg.”²⁰Och då säger honom Jesus: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar bon. Men Människosonen har ingenstans han lutar huvudet.”

²¹Och en annan av [hans] lärjungar sade till honom: ”Herre, tillåt mig att först gå bort och begrava min far.”²²Men Jesus säger till honom: ”Följ mig. Och låt de döda begrava sina egna döda.” Jesus stillar stormen

²³Och när han steg i båten följde honom hans lärjungar.²⁴Och se, en väldig bävning kom på havet, så att båten började övertäckas av vågorna. Men han sov.²⁵Och de kom fram och väckte honom och sade: ”Herre, fräls! Vi går förlorade!”²⁶Och han säger till dem: ”Varför är ni fega, ni klentrogna?” Sedan reste han sig och näpste vindarna och havet, och det blev ett väldigt lugn.²⁷Och människorna var förundrade och sade: ”Vad för en är denne? För även vindarna och havet hörsammar honom!” Jesus botar två demoniserade

²⁸Och när han kom till andra sidan, till gadarenernas trakt, mötte honom två demoniserade som kom ut från gravarna, så väldigt besvärliga att ingen mäktade att gå förbi på den vägen.²⁹Och se, de skrek och sade: ”Vad mellan oss och dig, Guds Son? Har du kommit hit i förtid för att plåga oss?”

³⁰Men där fanns långt ifrån dem en skock med många svin som vallades.³¹Och demonerna vädjade till honom och sade: ”Om du driver ut oss, sänd oss till svinskocken.”³²Och han sade till dem: ”Bege er!” Och de kom ut och for bort in i svinen, och se: hela skocken stormade ner från branten i havet och dog i vattnen.

³³Och de som vallade flydde, och ivägkomna in i staden berättade de allt, även det om de demoniserade.³⁴Och se: hela staden kom ut, Jesus till mötes. Och när de såg honom, vädjade de att han skulle gå vidare från deras område. Jesus förlåter synder

¹Och han steg i en båt och for över till andra sidan och kom till sin egen stad.²Och se, de bar fram till honom en förlamad, liggande på en bädd. Och Jesus såg deras tro och sade till den förlamade: ”Fatta mod, barn. Dina synder förlåts.”

³Och se, några av de skriftlärda sade inom sig: ”Den där hädar!”⁴Och Jesus såg deras reflektioner och sade: ”Varför reflekterar ni onda ting i era hjärtan?⁵För vad är lättare? Att säga: Dina synder förlåts, eller att säga: Res dig och vandra?⁶Men för att ni ska veta att auktoritet har Människosonen på jorden att förlåta synder” – sedan säger han till den förlamade: ”Res dig, ta din bädd och bege dig till ditt hus!”⁷Och han reste sig och gick iväg till sitt hus.⁸Och när skarorna såg det, fruktade de och ärade Gud som gett sådan auktoritet åt människorna. Jesus hos tullindrivare och syndare

⁹Och Jesus drog vidare därifrån, och såg en man sittande vid tullhuset som kallades Mattheus. Och han säger till honom: ”Följ mig!” Och han stod upp och följde honom.

¹⁰Och det hände sig när han låg till bords i huset, och se: många tullindrivare och syndare kom och låg till bords med Jesus och hans lärjungar.¹¹Och när fariseerna såg det, sade de till hans lärjungar: ”Varför är det med tullindrivarna och syndarna er lärare äter?”¹²Men han hörde det och sade: ”Inte har de starka behov av läkare, utan de som har det illa.¹³ Men gå och lär er vad detta är: Barmhärtighet vill jag och inte offer. För jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.” Jesus och fastan

¹⁴Då kommer Johannes lärjungar fram till honom och säger: ”Varför fastar vi och fariseerna [mycket ], men dina lärjungar fastar inte?”¹⁵Och Jesus sade till dem: ”Inte kan bröllopssalens söner sörja så länge brudgummen är med dem? Men det ska komma dagar när brudgummen tas ifrån dem, och då ska de fasta.

¹⁶Och ingen sätter på en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel. För den tar bort sin fullhet från manteln, och det blir en värre reva.¹⁷Och man häller inte ungt vin i gamla läglar. Annars slits läglarna sönder, och vinet utgjuts och läglarna går förlorade. Nej, man häller ungt vin i nya läglar, och båda sambevaras.” Jairos dotter och den blödande kvinnan

¹⁸Medan han talade detta till dem, se: en ledare kom och började tillbe honom och sade att: ”Min dotter avled nu. Men kom och lägg din hand på henne och hon ska leva.”¹⁹Och då reste sig Jesus och följde honom, även hans lärjungar.

²⁰Och se: en kvinna som hade blött i tolv år kom fram bakifrån och rörde vid hörntofsen på hans mantel.²¹För hon sade inom sig: ”Om jag så bara rör vid hans mantel, blir jag frälst.”²²Och Jesus vände sig och såg henne och sade: ”Fatta mod, dotter. Din tro har frälst dig.” Och frälst blev kvinnan från den stunden.

²³Och när Jesus kom till ledarens hus och såg flöjtblåsarna och skaran som väsnades,²⁴sade han: ”Dra er undan! För flickan har inte dött, utan sover.” Och de skrattade åt honom.²⁵Men när skaran hade drivits ut gick han in och grep hennes hand, och flickan reste sig.²⁶Och detta rykte gick ut i hela det landet. Jesus botar två blinda och en stum

²⁷Och när Jesus drog vidare därifrån, följde [honom] två blinda som skrek och sade: ”Förbarma dig över oss, Davids son!”²⁸Och när han kommit till huset kom de blinda fram till honom, och Jesus säger till dem: ”Tror ni att jag kan göra detta?” De säger till honom: ”Ja, Herre.”²⁹Då rörde han vid deras ögon och sade: ”Efter er tro ska det ske för er.”³⁰Och deras ögon öppnades. Och Jesus frustade mot dem och sade: ”Se till att ingen får veta.”³¹Men de gick ut och spred ryktet om honom i hela det landet.

³²Och när de gick ut, se: då förde man fram till honom en stum demoniserad människa.³³Och när demonen var utdriven talade den stumme, och skarorna var förundrade och sade: ”Aldrig har det visat sig sådant i Israel!”³⁴Men fariseerna sade: ”Det är med demonernas furste han driver ut demonerna.” Som får utan herde

³⁵Och Jesus drog omkring i alla städerna och byarna, och han undervisade i deras synagogor och förkunnade evangeliet om riket och botade varje åkomma och varje klenhet.³⁶ Och när han såg skarorna kände han innerligt för dem, för de var besvärade och slängda, som får som inte har herde.³⁷Då säger han till sina lärjungar: ”Skörden är stor, men arbetarna få.³⁸Bönfall därför skördens Herre att han driver ut arbetare till sin skörd.” Jesus sänder ut de tolv

¹Och han kallade till sig sina tolv lärjungar och gav dem auktoritet över orena andar, att driva ut dem och bota varje åkomma och varje klenhet.²Och de tolv apostlarnas namn är dessa: först Simon som kallas Petrus och Andreas hans bror, och Jakob Zebedaios son och Johannes hans bror,³Filippos och Bartholomaios, Thomas och Mattheus tullindrivaren, Jakob Alfaios son och Thaddaios ,⁴Simon Kananaios och Judas Iskariot, som också utlämnade honom.

⁵Dessa tolv sände Jesus ut, och han instruerade dem och sade: ”Till folkslagens väg ska ni inte gå bort, och i samariers stad ska ni inte gå in.⁶Utan gå snarare till de förlorade fåren av Israels hus.⁷Och medan ni går, förkunna och säg att nära är nu himlarnas rike.⁸Bota sjuka. Uppväck döda. Rena spetälska. Driv ut demoner. Gratis har ni fått, gratis ska ni ge.⁹Förvärva inte guld eller silver eller koppar för era bälten,¹⁰inte väska för vägen eller två tunikor eller sandaler eller stav. För arbetaren är värd sin föda.

¹¹Och i den stad eller by ni kommer till, hör er för vem i den som är värdig, och där ska ni stanna tills ni går ut.¹²Och när ni kommer in i huset, hälsa det.¹³Och om huset är värdigt, ska er frid komma över det. Men om det inte är värdigt, ska er frid till er vända om.¹⁴Och den som inte välkomnar er och inte hör era ord, gå ut utanför det huset eller den staden och skaka ut dammet från era fötter.¹⁵Amen, jag säger er: det ska bli uthärdligare för Sodoms och Gomorras land på domens dag än för den staden. Som får bland vargar

¹⁶Se, jag sänder ut er som får mitt bland vargar. Var då kloka som ormarna och oförvanskade som duvorna.¹⁷Men akta er för människorna. För de ska utlämna er till sanhedriner, och i sina synagogor ska de piska er.¹⁸Och även inför styresmän och kungar ska ni föras för min skull, till ett vittnesbörd för dem och för folkslagen.

¹⁹Men när de utlämnar er, bekymra er inte för hur eller vad ni ska tala. För det ska ges er i den stunden vad ni ska tala.²⁰För det är inte ni som talar, utan er Fars Ande som talar genom er.

²¹Och broder ska utlämna broder till döden, och en far ett barn, och det ska resa sig barn mot föräldrar och döda dem.²²Och ni ska bli hatade av alla för mitt namns skull. Men den som håller ut till slutet, denne ska bli frälst.²³Och när de förföljer er i denna stad, fly till den andra. Amen, jag säger er: Ni kommer aldrig att fullborda Israels städer förrän Människosonen kommer.

²⁴En lärjunge är inte över läraren, inte heller en fasttjänare över sin Herre.²⁵Det är nog för lärjungen att han blir som sin lärare, och fasttjänaren som sin Herre. Om de även kallat hushärskaren Beelzebul , hur mycket mer hans husfolk? Frukta inte människor

²⁶Frukta dem alltså inte. För det finns inget övertäckt som inte ska uppenbaras, och inget dolt som inte ska bli känt.²⁷Det jag säger er i mörkret ska ni säga i ljuset, och det ni hör i örat ska ni förkunna på hustaken.

²⁸Och frukta inte för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Nej, frukta snarare honom som kan förgöra både själ och kropp i Gehenna.²⁹Säljs inte två sparvar för ett ass ? Och inte en enda av dem faller till jorden utan er Far.³⁰Och på er är till och med huvudhåren alla räknade.³¹Frukta alltså inte. Ni är viktigare än många sparvar.

³²Var och en som alltså kommer att bekänna sig till mig inför människorna, honom ska också jag bekänna mig till inför min Far i himlar[na].³³Men den som kommer att förneka mig inför människorna, honom ska också jag förneka inför min Far i himlar[na]. Inte fred utan svärd

³⁴Anta inte att jag har kommit för att sätta fred på jorden. Jag har inte kommit för att sätta fred, utan svärd.³⁵ För jag har kommit för att splittra en man mot sin far, och en dotter mot sin mor, och en brud mot sin svärmor.³⁶Och människans fiender blir hans husfolk.

³⁷Den som har far eller mor mer kär än mig är mig inte värdig, och den som har son eller dotter mer kär än mig är mig inte värdig.³⁸Och den som inte tar sitt kors och följer efter mig är mig inte värdig.³⁹Den som finner sin själ ska förlora den. Och den som förlorar sin själ för min skull ska finna den.

⁴⁰Den som välkomnar er, välkomnar mig. Och den som välkomnar mig, välkomnar honom som har sänt mig.⁴¹Den som välkomnar en profet för en profets namns skull ska få en profets lön, och den som välkomnar en rättfärdig för en rättfärdigs namns skull ska få en rättfärdigs lön.⁴²Och den som ger en av dessa små bara en bägare kallt att dricka, för en lärjunges namns skull – amen, jag säger er: Aldrig ska han förlora sin lön.”

¹Och det hände sig, när Jesus hade fullbordat att förordna för sina tolv lärjungar, att han gick vidare därifrån för att undervisa och förkunna i deras städer. Jesus svarar Johannes Döparen

²Men när Johannes hörde i fånghäktet om Kristi gärningar, skickade han bud genom sina lärjungar³och sade till honom: ”Är du den som kommer? Eller är det en annan vi ska vänta oss?”

⁴Och Jesus svarade och sade till dem: ”Gå och berätta för Johannes det ni hör och ser:⁵Blinda ser igen och lama vandrar. Spetälska renas och döva hör, och döda uppväcks och fattiga evangeliseras.⁶Och salig är den som inte skandaliseras av mig.” Jesus vittnar om Johannes

⁷Men när dessa hade gått, började Jesus säga till skarorna om Johannes: ”Vad gick ni ut i ödemarken för att skåda? Ett vassrör som skakas av vind?⁸Nej, vad gick ni ut för att se? En man ekiperad i mjukt? Se, de som bär det mjuka är i kungarnas hus.⁹Nej, vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, jag säger er: och mycket mer än en profet.¹⁰ Det är denne om vilken det är skrivet:Se, jag sänder min ängel framför ditt ansikte.Han ska preparera din väg framför dig.

¹¹Amen, jag säger er: Ingen har rests upp bland dem födda av kvinnor större än Johannes Döparen. Men den mindre i himlarnas rike är större än han.

¹²Men från Johannes Döparens dagar fram till nu tvingar sig himlarnas rike fram, och betvingare rycker det.¹³För alla profeterna och lagen har fram till Johannes profeterat.¹⁴Och om ni vill motta det: han är Elia som ska komma.¹⁵Den som har öron ska höra.

¹⁶Men vid vad ska jag likna detta släkte? Det är likt barn som sitter på torgen, som ropar till de andra¹⁷och säger: Vi flöjtade för er, och ni dansade inte. Vi sjöng sorgesång, och ni slog inte er själva.¹⁸För Johannes kom, och han varken äter eller dricker, och man säger: En demon har han.¹⁹Människosonen kom, och han äter och dricker, och man säger: Se människan, frossare och vindrinkare, tullindrivares vän och syndares! Och Visheten har förklarats rättfärdig av sina gärningar .” Jesu verop över städer

²⁰Sedan började han kritisera de städer i vilka de flesta av hans kraftgärningar skett, eftersom de inte hade ändrat sinne:²¹”Ve dig, Korazin! Ve dig, Bethsaida! För om det var i Tyros och Sidon de hade skett, kraftgärningarna som skett i er, hade de sedan länge i säck och aska ändrat sinne.²²Men jag säger er: För Tyros och Sidon ska det bli uthärdligare på domens dag än för er.

²³Och du Kafarnaum, inte ska du till himlen bli upphöjd? Till Hades ska du gå ner. För om det var i Sodom de hade skett, kraftgärningarna som skett i dig, hade det varit kvar fram tills idag.²⁴Men jag säger er att för Sodoms land ska det bli uthärdligare på domens dag än för dig.” Jesus är Guds vishet

²⁵Vid den tiden svarade Jesus och sade: ”Jag erkänner dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för visa och förståndiga och uppenbarat det för småbarn.²⁶Ja Far, för så blev det välbehag inför dig.²⁷Allt har åt mig överlämnats av min Far. Och ingen känner helt Sonen utom Fadern, inte heller känner någon helt Fadern utom Sonen och den för vilken Sonen önskar uppenbara det.

²⁸Kom till mig, alla ni som sliter och är belastade, och jag ska ge er ro.²⁹ Ta upp mitt ok på er och lär av mig, för mild är jag och ödmjuk i hjärtat, och ni ska finna ro för era själar.³⁰För mitt ok är snällt och min börda lätt.” Jesus är sabbatens Herre

¹Vid den tiden gick Jesus på sabbaten genom sädesfälten, och hans lärjungar blev hungriga och började rycka av ax och äta.²Men fariseerna såg det och sade till honom: ”Se: dina lärjungar gör det som inte är tillåtet att göra på sabbaten.”³Men han sade till dem: ”Har ni inte läst vad David gjorde när han blev hungrig, och de som var med honom?⁴Hur han gick in i Guds hus, och framsättningens bröd åt de , det som inte var tillåtet för honom att äta eller för de som var med honom, utom bara för prästerna.

⁵Eller har ni inte läst i lagen att på sabbaten profanerar prästerna i templet sabbaten och är skuldlösa?⁶Och jag säger er att något större än templet är här.⁷ Men om ni hade förstått vad detta är: Barmhärtighet vill jag och inte offer, hade ni inte fällt de skuldlösa.⁸För Människosonen är Herre över sabbaten.”

⁹Och han gick vidare därifrån och kom till deras synagoga,¹⁰och se: en människa som hade en skrumpen hand. Och de frågade honom och sade: ”Om det är tillåtet på sabbaten att bota?”, för att anklaga honom.¹¹Och han sade till dem: ”Vem av er skulle vara en människa som har ett enda får, och om detta faller på sabbaten i en grop, ska han då inte gripa det och resa upp?¹²Hur mycket viktigare är då en människa än ett får? Alltså är det tillåtet på sabbaten att göra väl.”¹³Sedan säger han till människan: ”Räck ut din hand.” Och han räckte ut den, och den blev återställd frisk som den andra.

¹⁴Men ut gick fariseerna och tog beslut mot honom för att förgöra honom.¹⁵Men Jesus förstod och drog sig undan därifrån. Herrens gosse
Och det följde honom många [skaror ], och han botade dem alla.¹⁶Och han näpste dem, att de inte skulle göra honom uppenbar,¹⁷för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten Esaias, som sade:¹⁸ Se min gosse som jag valt,min älskade till vilken min själ funnit behag.Jag ska sätta min Ande över honom,och rättvisa för folkslagen ska han meddela.¹⁹Han ska inte gräla eller vråla,och ingen ska höra på gatorna hans röst.²⁰Ett knäckt vassrör ska han inte krossa,och en rykande veke ska han inte släcka,tills han till seger drivit ut rättvisan.²¹Och på hans namn ska folkslag hoppas.Jesus eller Beelzebul

²²Sedan fördes det fram till honom en demoniserad blind och stum, och han botade honom så att den stumme talade och såg.²³Och alla skarorna var utom sig och sade: ”Inte är väl denne Davids son?”²⁴Men fariseerna hörde det och sade: ”Den där driver inte ut demonerna utom med Beelzebul , demonernas furste.”

²⁵Men han förstod deras reflektioner och sade till dem: ”Varje rike delat mot sig självt blir ödelagt, och varje stad eller hus delat mot sig självt kommer inte att bestå.²⁶Och om Satan driver ut Satan, har han mot sig själv blivit delad. Hur ska då hans rike bestå?²⁷Och om jag med Beelzebul driver ut demonerna: era söner, med vem driver de ut? Därför blir de era domare.²⁸Men om det är med Guds Ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått till er.

²⁹Eller hur kan någon gå in i den starkes hus och rycka hans kärl, om han inte först binder den starke? Och sedan ska han länsa hans hus.³⁰Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig skingrar.

³¹Därför säger jag er: All synd och hädelse ska förlåtas människorna. Men Andens hädelse kommer inte att förlåtas.³²Och den som säger ett ord mot Människosonen, det ska förlåtas honom. Men den som säger det mot den heliga Anden, det kommer inte att förlåtas honom, varken i denna eon eller i den kommande. Trädet och frukten

³³Gör antingen trädet gott och dess frukt god, eller gör trädet ruttet och dess frukt rutten. För från frukten känns trädet.³⁴Huggormsyngel! Hur kan ni tala gott när ni är onda? För ur hjärtats överflöd talar munnen.³⁵Den goda människan kastar ur sin goda skattgömma fram goda ting. Och den onda människan kastar ur sin onda skattgömma fram onda ting.

³⁶Men jag säger er att varje overksamt ord som människorna kommer att tala, för det ska de avge räkenskap på domens dag.³⁷För utifrån dina ord ska du förklaras rättfärdig, och utifrån dina ord ska du bli fälld.” Jonas tecken

³⁸Då svarade honom några av de skriftlärda och fariseerna och sade: ”Lärare, vi vill från dig se ett tecken.”³⁹Men han svarade och sade till dem: ”Ett ont och äktenskapsbrytande släkte söker ett tecken. Och ett tecken ska inte ges det, utom profeten Jonas tecken.⁴⁰ För såsom Jona var i havsmonstrets buk tre dagar och tre nätter, så ska Människosonen vara i jordens hjärta tre dagar och tre nätter.

⁴¹Ninevitiska män ska uppstå vid domen med detta släkte och fördöma det. För de ändrade sinne vid Jonas förkunnelse, och se: något större än Jona är här.⁴²Söderns drottning ska resa sig vid domen med detta släkte och fördöma det. För hon kom från jordens ändar för att höra Solomons vishet, och se: något större än Solomon är här. En ond andes återkomst

⁴³Men när den orena anden kommer ut ur människan, går den genom vattenlösa platser och söker ro och finner ingen.⁴⁴Då säger den: Till mitt hus ska jag vända om, varifrån jag kom ut. Och den kommer och finner det ledigt, sopat och tillsnyggat.⁴⁵Då går den och tar med sig sju andra andar ondare än sig själv, och de går in och bosätter sig där. Och då blir det sista för den människan värre än det första. Så ska det bli också för detta onda släkte.” Jesu mor och bröder

⁴⁶Medan han ännu talade till skarorna, se: hans mor och bröder stod utanför och sökte tala med honom.⁴⁷[Och någon sade till honom: ”Se: din mor och dina bröder utanför står och söker tala med dig.”] ⁴⁸Men han svarade och sade till den som talade till honom: ”Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?”⁴⁹Och han räckte ut sin hand mot sina lärjungar och sade: ”Se: min mor och mina bröder.⁵⁰För den som gör viljan hos min Far i himlarna, han är min bror och syster och mor.” Liknelsen om såningsmannen

¹På den dagen gick Jesus ut från huset och satt vid havet.²Och det samlades hos honom så stora skaror att han steg i en båt och satt, och hela skaran stod på stranden.³Och han talade till dem mycket i liknelser och sade:
”Se: ut gick såningsmannen för att så.⁴Och under det att han sådde föll en del vid vägen, och fåglarna kom och åt upp det.⁵Och annat föll på det steniga, där det inte hade mycket jord. Och direkt kom det upp och fram, eftersom det inte hade djup jord.⁶Men när solen gick upp sveddes det, och eftersom det inte hade rot vissnade det.⁷Och annat föll på törnena, och upp kom törnena och kvävde det.⁸Men annat föll på den goda jorden och gav gröda: dels hundra, och dels sextio, och dels trettio.⁹Den som har öron ska höra.” Bara liknelser åt folket

¹⁰Och sedan kom lärjungarna fram och sade till honom: ”Varför är det i liknelser du talar till dem?”¹¹Och han svarade och sade till dem: ”För åt er är det givet att känna himlarnas rikes mysterier. Men åt dessa är det inte givet.¹²För den som har, åt honom ska det ges och överflöda. Men den som inte har, även det han har ska tas ifrån honom.

¹³Därför är det i liknelser jag talar till dem. För seende ser de inte, och hörande hör de inte eller förstår.¹⁴ Och så uppfylls för dem Esaias profetia, som säger:Ni ska hörande höra och aldrig förstå,och seende se och aldrig se,¹⁵för detta folks hjärta har förstockats.Och med öronen hörde de svårligen,och med sina ögon blundade de,så att de inte ser med ögonenoch med öronen hör och med hjärtat förståroch vänder om och jag ska hela dem.

¹⁶Men saliga era ögon, för de ser, och era öron, för de hör.¹⁷För amen, jag säger er att många profeter och rättfärdiga åtrådde att se det ni ser och fick inte se, och höra det ni hör och fick inte höra. Liknelsens innebörd

¹⁸Hör nu ni liknelsen om såningsmannen.¹⁹När var och en hör ordet om riket och inte förstår, kommer den onde och rycker det som har såtts i hans hjärta. Denne är den som har såtts vid vägen.²⁰Men den som har såtts på det steniga, denne är den som hör ordet och direkt med glädje tar emot det,²¹men inte har rot inom sig utan är tillfällig. Och när det blir nöd eller förföljelse för ordets skull, blir han direkt skandaliserad.²²Men den som har såtts i törnena, denne är den som hör ordet, och eonens bekymmer och rikedomens tjusning kväver ihop ordet och det blir utan frukt.²³Men den som har såtts på den goda jorden, denne är den som hör ordet och förstår, som faktiskt bär frukt och gör dels hundra, och dels sextio, och dels trettio.” Liknelsen om ogräset

²⁴En annan liknelse lade han fram för dem och sade: ”Himlarnas rike har liknats vid en man som hade sått bra säd i sin åker.²⁵Men under det att människorna sov, kom hans fiende och sådde på ogräs mitt bland vetet och gick iväg.²⁶Och när strået spirade och gjorde gröda, då visade sig också ogräsen.

²⁷Och då kom hushärskarens fasttjänare fram och sade till honom: Herre, var det inte bra säd du sådde i din åker? Varifrån har den då ogräs?²⁸Men han sade till dem: En fiendeman har gjort detta. Och fasttjänarna säger till honom: Vill du då vi går bort och plockar ihop dem?²⁹Men han säger: Nej, så att ni inte när ni plockar ihop ogräsen samtidigt med dem upprotar vetet.³⁰Låt båda växa tillsammans fram till skörden. Och vid skördens tid ska jag säga till skördemännen: Plocka först ihop ogräsen och bind dem i buntar för att bränna upp dem. Men vetet ska ni samla in i min lada.” Liknelsen om senapskornet

³¹En annan liknelse lade han fram för dem och sade: ”Himlarnas rike är likt ett senapskorn, som en människa tog och sådde i sin åker.³²Det är mindre än alla fröna. Men när det har vuxit upp är det större än köksväxterna och blir ett träd, så att himlens fåglar kommer och sätter bo bland dess grenar.” Liknelsen om surdegen

³³En annan liknelse talade han till dem: ”Himlarnas rike är likt en surdeg, som en kvinna tog och dolde in i tre seamått mjöl tills det hela blev syrat.”

³⁴Allt detta talade Jesus i liknelser till skarorna. Och utan liknelser talade han inget till dem,³⁵ för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten, som sade:Jag ska med liknelser öppna min mun,spotta fram ting dolda från [världens ] grundläggning.Jesus förklarar liknelsen om ogräset

³⁶Sedan lämnade han skarorna och gick in i huset. Och fram till honom kom hans lärjungar och sade: ”Förklara för oss liknelsen om ogräsen i åkern.”³⁷Och han svarade och sade: ”Den som sår den bra säden är Människosonen.³⁸Och åkern är världen. Och den bra säden, dessa är rikets barn, och ogräsen är den ondes barn.³⁹Och fienden som sådde dem är djävulen. Och skörden är eonens fullbordan, och skördemännen är änglar.

⁴⁰Såsom nu ogräsen plockas ihop och i eld bränns [upp ], så ska det bli vid eonens fullbordan.⁴¹Människosonen ska sända ut sina änglar, och de ska plocka ihop ur hans rike alla skandalerna och dem som gör laglösheten⁴²och kasta dem i eldens ugn. Där blir gråten och tändernas gnissel.⁴³Då ska de rättfärdiga skina fram som solen i sin Fars rike. Den som har öron ska höra. Liknelsen om skatten och pärlan

⁴⁴Himlarnas rike är likt en skatt, dold i åkern, som en människa fann och gömde igen. Och av sin glädje beger han sig och säljer allt vad han har och köper den åkern.

⁴⁵Åter är himlarnas rike likt en köpman som söker fina pärlor.⁴⁶Och när han fann en enda värdefull pärla, gick han iväg och hade avyttrat allt vad han hade och köpte den. Liknelsen om nätet

⁴⁷Åter är himlarnas rike likt ett dragnät, som var kastat i havet och hade samlat fisk av varje släkte.⁴⁸När det var uppfyllt, hämtade man upp det på stranden och satte sig och plockade ihop de fina i kar. Men de ruttna kastade man utanför.⁴⁹Så ska det bli vid eonens fullbordan. Då ska änglarna gå ut och skilja ut de onda från de rättfärdigas mitt⁵⁰och kasta dem i eldens ugn. Där blir gråten och tändernas gnissel.⁵¹Har ni förstått allt detta?” De säger till honom: ”Ja.”

⁵²Och han sade till dem: ”Därför är varje skriftlärd som blivit lärjunge till himlarnas rike lik en hushärskande man som kastar fram ur sin skattgömma både nytt och gammalt.” Jesus ohedrad i Nazaret

⁵³Och det hände sig, när Jesus hade fullbordat dessa liknelser, att han bröt upp därifrån.⁵⁴Och kommen till sin fädernebygd undervisade han dem i deras synagoga, så att de blev överväldigade och sade: ”Varifrån har denne den visheten och kraftgärningarna?⁵⁵Är inte denne snickarens son? Heter inte hans mor Mariam, och hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?⁵⁶Och hans systrar, är de inte alla hos oss? Varifrån har då denne allt detta?”⁵⁷Och de var skandaliserade av honom. Men Jesus sade till dem: ”En profet är inte ohedrad, utom i sin fädernebygd och i sitt hus.”⁵⁸Och han gjorde där inte många kraftgärningar på grund av deras otro. Johannes Döparens död

¹Vid den tiden hörde Herodes tetrarken hörsägen om Jesus,²och han sade till sina gossar: ”Denne är Johannes Döparen. Han har blivit uppväckt från de döda, och därför verkar krafterna i honom.”

³För Herodes hade gripit Johannes och bundit [honom] och satt bort i fängelse på grund av Herodias, hustrun till Filippos hans bror.⁴För Johannes hade sagt till honom: ”Det är inte tillåtet för dig att ha henne.”⁵Och han ville döda honom men fruktade skaran, eftersom de höll honom som profet.

⁶Men när Herodes födelsedag kom, dansade Herodias dotter i mitten och behagade Herodes,⁷varför han med ed accepterade att ge henne vad hon än skulle be om.⁸Och hon, påeggad av sin mor: ”Ge mig”, säger hon, ”här på ett fat Johannes Döparens huvud.”

⁹Och kungen blev bedrövad, men på grund av ederna och dem som låg till bords med honom befallde han att det skulle ges.¹⁰Och han skickade bud och halshögg Johannes i fängelset.¹¹Och så bars hans huvud på ett fat och gavs till flickan, och hon bar det till sin mor.

¹²Och fram kom hans lärjungar och tog liket och begravde honom . Och de gick och berättade för Jesus. Jesus mättar femtusen

¹³Men när Jesus hörde det, drog han sig undan därifrån med båt till en öde plats enskilt. Och skarorna fick höra och följde honom till fots från städerna,¹⁴och när han gick ur såg han en stor skara. Och han kände innerligt för dem och botade deras kraftlösa.

¹⁵Men när det blev kväll, kom lärjungarna fram till honom och sade: ”Platsen är öde och timmen har redan gått förbi. Släpp iväg skarorna, så att de går bort till byarna och köper sig matämnen.”¹⁶Men [Jesus] sade till dem: ”De har inget behov av att gå bort. Ge dem ni att äta.”¹⁷Men de säger till honom: ”Vi har inget här. Utom fem bröd och två fiskar.”¹⁸Och han sade: ”Bär dem hit till mig.”

¹⁹Och han befallde skarorna att luta sig till bords på gräset, tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen och välsignade. Och han bröt och gav lärjungarna bröden, och lärjungarna till skarorna.²⁰Och alla åt och blev mätta, och man tog upp det som blev över av bitarna, tolv korgar fulla.²¹Och de som åt var ungefär femtusen män, förutom kvinnor och barn. Jesus går på vattnet

²²Och direkt nödgade han lärjungarna att stiga i båten och dra före honom till andra sidan, medan han släppte iväg skarorna.²³Och när han hade släppt iväg skarorna, gick han upp till berget enskilt för att be.
Och när det blev kväll var han ensam där.²⁴Men båten var redan många stadier från land , plågad av vågorna, för vinden var emot.²⁵Och vid fjärde nattväkten kom han till dem, vandrande på havet.²⁶Och när lärjungarna såg honom vandra på havet, blev de oroade och sade att: ”Det är en vålnad!” Och av fruktan skrek de.²⁷Men direkt talade [Jesus] till dem och sade: ”Fatta mod! Jag Är. Frukta inte.”

²⁸Men då svarade honom Petrus och sade: ”Herre, om Du Är, befall mig att komma till dig på vattnen.”²⁹Och han sade: ”Kom!” Och Petrus steg ner från båten och vandrade på vattnen och kom till Jesus.

³⁰Men när han såg vinden [stark ] fruktade han, och han började sjunka ner och skrek och sade: ”Herre, fräls mig!”³¹Och direkt räckte Jesus ut handen och tog tag i honom, och säger till honom: ”Klentrogne. Varför tvekade du?”³²Och när de steg upp i båten lade sig vinden,³³och de i båten tillbad honom och sade: ”Sannerligen, Guds Son är du!” Jesus botar sjuka i Gennesaret

³⁴Och de for över till andra sidan och kom i land vid Gennesaret.³⁵Och männen på den platsen kände igen honom, och de sände ut bud till hela den trakten runt omkring. Och man förde till honom alla som hade det illa³⁶och vädjade till honom att de bara skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Och alla som rörde blev genomfrälsta. Guds bud eller de äldstes tradition

¹Sedan kommer det fram till Jesus från Jerusalem fariseer och skriftlärda som säger:²”Varför överträder dina lärjungar de äldstes tradition? För de tvättar inte [sina] händer när de äter bröd.”³Men han svarade och sade till dem: ”Varför överträder också ni Guds bud för er traditions skull?⁴ För Gud har sagt: Hedra fadern och modern, och: Den som talar illa om far eller mor ska döden dö.⁵Men ni säger: Den som säger till fadern eller modern: En äregåva är nu det du från mig kunde fått nytta av,⁶han ska alls inte hedra sin far. Och ni har ogiltigförklarat Guds ord för er traditions skull.⁷Hycklare! Väl profeterade Esaias om er och sade:⁸ Detta folk hedrar mig med läpparna,men deras hjärta är fjärran från mig.⁹Och fåfängt vördar de mig,när de som läror lär ut människors påbud.”

¹⁰Och han kallade till sig skaran och sade till dem: ”Hör och förstå:¹¹Det är inte det som kommer in i munnen som vanhelgar människan. Men det som utgår ur munnen, detta vanhelgar människan.”

¹²Då kommer lärjungarna fram och säger till honom: ”Vet du att fariseerna som hörde ordet blev skandaliserade?”¹³Men han svarade och sade: ”Varje planta som inte min himmelske Far har planterat ska upprotas.¹⁴Låt dem vara. De är blinda vägledare [för blinda ]. Och om en blind vägleder en blind, kommer båda att falla i gropen.”

¹⁵Och Petrus svarade och sade till honom: ”Tyd för oss [denna] liknelse.”¹⁶Men han sade: ”Är alltjämt också ni oförståndiga?¹⁷Fattar ni inte att allt som går in i munnen får rum i buken och drivs ut på avträdet?¹⁸Men det som utgår från munnen kommer ut från hjärtat, och detta vanhelgar människan.¹⁹För från hjärtat kommer det ut onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otuktigheter, stölder, falska vittnesbörd, hädelser.²⁰Det är detta som vanhelgar människan. Men att äta med otvättade händer vanhelgar inte människan.” En kananeisk kvinnas tro

²¹Och utkommen därifrån drog sig Jesus undan till bygderna vid Tyros och Sidon.²²Och se, en kananeisk kvinna från det området kom ut och började skrika och säga: ”Förbarma dig över mig! Herre, Davids Son! Min dotter är illa demoniserad.”²³Men han svarade henne inte med ett ord.
Och fram kom hans lärjungar och frågade honom och sade: ”Släpp iväg henne. För hon skriker bakom oss.”²⁴Men han svarade och sade: ”Jag är inte sänd utom till de förlorade fåren av Israels hus.”²⁵Men hon kom och tillbad honom och sade: ”Herre, hjälp mig!”²⁶Men han svarade och sade: ”Det är inte fint att ta brödet från barnen och kasta åt småhundarna.”²⁷Men hon sade: ”Jo, Herre. För även småhundarna äter av smulorna som faller från deras herrars bord.”²⁸Då svarade Jesus och sade till henne: ”O kvinna, stor är din tro. Det ska ske för dig som du vill.” Och helad blev hennes dotter från den stunden. Jesus botar sjuka

²⁹Och därifrån gick Jesus vidare och kom längs Galileens hav, och han steg upp till berget och satt där.³⁰Och det kom fram till honom stora skaror som hade med sig lama, blinda, lytta, stumma och många andra och slängde dem vid hans fötter. Och han botade dem,³¹så att skaran var förundrad när de såg stumma tala, lytta friska och lama vandra och blinda se. Och de ärade Israels Gud. Jesus mättar fyratusen

³²Men Jesus kallade till sig sina lärjungar och sade: ”Jag känner innerligt med folket. För det är redan tre dagar de är kvar vid mig, och de har inget att äta. Och släppa iväg dem fastande vill jag inte, så att inte de blir utmattade på vägen.”

³³Och då säger honom lärjungarna: ”Varifrån får vi i en ödetrakt så många bröd, för att mätta en så stor skara?”³⁴Och Jesus säger till dem: ”Hur många bröd har ni?” Och de sade: ”Sju. Och lite småfiskar.”

³⁵Och han instruerade skaran att lägga sig till bords på jorden,³⁶och tog de sju bröden och fiskarna. Och han tackade och bröt och började ge till lärjungarna, och lärjungarna till skarorna.³⁷Och alla åt och blev mätta. Och det som blev över av bitarna tog man upp, sju vasskorgar fulla.³⁸Och de som åt var fyratusen män, förutom kvinnor och barn.³⁹Och sedan han släppt iväg skarorna, steg han i båten och kom till Magadans område. Tidens tecken

¹Och fram kom fariseerna och saddukeerna, och de prövade och efterfrågade från honom ett tecken från himlen att visa dem.²Men han svarade och sade till dem: ”[När det blir kväll säger ni: Fint väder, för himlen är eldröd.³Och på morgonen: Idag oväder, för himlen är eldröd och mulen. Himlens ansikte förstår ni att urskilja, men tidernas tecken kan ni inte.]⁴Ett ont och äktenskapsbrytande släkte söker ett tecken. Och ett tecken ska inte ges det, utom Jonas tecken.” Och han lämnade dem och gick iväg. Se upp för fariseernas surdeg

⁵Och när lärjungarna kom till andra sidan hade de glömt att ta bröd.⁶Och Jesus sade till dem: ”Se upp och akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg.”⁷Men de började fundera bland sig och sade att: ”Bröd tog vi inga.”

⁸Men Jesus förstod och sade: ”Varför funderar ni bland er, klentrogna, att det är bröd ni inte har?⁹Fattar ni fortfarande inte? Och minns ni inte de fem bröden till de femtusen och hur många korgar ni fick?¹⁰Eller de sju bröden till de fyratusen och hur många vasskorgar ni fick?¹¹Hur kan ni inte fatta att det inte var om bröd jag talade till er? Men akta er för fariseernas och saddukeernas surdeg.”¹²Då förstod de att han inte sade till att akta sig för surdegen i bröden, utan för fariseernas och saddukeernas lära. Petrus bekännelse

¹³Och när Jesus kom till bygderna vid Caesarea Filippi, frågade han sina lärjungar och sade: ”Vem säger människorna att Människosonen är?”¹⁴Och de sade: ”Några Johannes Döparen, men andra Elia. Och andra Jeremia eller en av profeterna.”¹⁵Han säger till dem: ”Och ni? Vem säger ni att jag är?”¹⁶Och då svarade Simon Petrus och sade: ”Du är Kristus. Den levande Gudens Son.”

¹⁷Och då svarade Jesus och sade till honom: ”Salig är du, Simon Bar-Jona! För kött och blod har inte uppenbarat det för dig, utan min Far i himlarna.¹⁸Och jag säger dig att du är Petrus, och på denna klippa ska jag bygga min församling, och Hades portar ska inte bli den övermäktiga.¹⁹Jag ska ge dig nycklarna till himlarnas rike. Och det du binder på jorden ska vara bundet i himlarna, och det du löser på jorden ska vara löst i himlarna.”²⁰Sedan kommenderade han lärjungarna att inte till någon säga att han är Kristus. Jesus talar om sin död

²¹Från då började Jesus visa för sina lärjungar att han måste gå bort till Jerusalem, och lida mycket från de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad. Och den tredje dagen uppväckt.

²²Och Petrus tog med honom och började näpsa honom och säga: ”Det ska bli försonligt för dig, Herre! Aldrig ska detta ske för dig.”²³Men han vände sig och sade till Petrus: ”Bege dig efter mig, Satan! En skandal är du för mig. För du tänker inte på Guds ting utan människors.” Att följa Jesus

²⁴Sedan sade Jesus till sina lärjungar: ”Om någon vill komma efter mig, ska han förneka sig själv och ta upp sitt kors och följa mig.²⁵För den som vill frälsa sin själ ska förlora den. Men den som förlorar sin själ för min skull ska finna den.²⁶För vad nytta får en människa om han vinner hela världen men mister sin själ? Eller vad ska en människa ge i utbyte för sin själ?²⁷ För Människosonen ska komma i sin Fars härlighet med sina änglar, och då ska han löna var och en efter hans handlande. Jesus visar sin härlighet

²⁸Amen, jag säger er att det finns några av dem som står här som alls inte ska smaka döden förrän de sett Människosonen komma i sitt rike.”

¹Och efter sex dagar tar Jesus med Petrus och Jakob och Johannes hans bror och för dem upp på ett högt berg enskilt.²Och han förvandlades inför dem, och hans ansikte sken som solen och hans kläder blev vita som ljuset.³Och se: då visade sig för dem Mose och Elia och samtalade med honom.

⁴Men Petrus svarade och sade till Jesus: ”Herre, det är fint att vi är här. Om du vill, ska jag göra här tre hyddor: åt dig en, och åt Mose en, och åt Elia en.”⁵Medan han ännu talade, se: ett upplyst moln överskuggade dem. Och se, en röst ur molnet som sade: ”Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag funnit behag. Lyssna till honom!”⁶Och när lärjungarna hörde det, föll de ner på sitt ansikte och fruktade mycket.⁷Och fram gick Jesus och rörde vid dem och sade: ”Res er och frukta inte.”⁸Och när de lyfte sina ögon, såg de ingen utom Jesus själv ensam.

⁹Och medan de gick ner från berget påbjöd Jesus dem och sade: ”Säg inte till någon om synen förrän Människosonen har uppväckts från de döda.”¹⁰Och sedan frågade honom lärjungarna och sade: ”Varför säger då de skriftlärda att Elia måste komma först?”¹¹Och han svarade och sade: ”Elia kommer och ska återställa allt.¹²Men jag säger er att Elia redan har kommit. Och de kände inte igen honom, utan gjorde med honom vad de ville. Så kommer också Människosonen att lida under dem.”¹³Då förstod lärjungarna att det var om Johannes Döparen han talade till dem. Jesus botar en månsjuk gosse

¹⁴Och när de kom till skaran, kom det fram till honom en man som knäföll för honom¹⁵och sade: ”Herre, förbarma dig över min son! För han är månsjuk och lider illa, för många gånger faller han i elden och många gånger i vattnet.¹⁶Och jag förde honom till dina lärjungar, och de kunde inte bota honom.”

¹⁷Och då svarade Jesus och sade: ”O otroende och förvridna släkte, hur länge ska jag vara med er? Hur länge ska jag stå ut med er? För honom hit till mig.”¹⁸Och Jesus näpste honom , och ut ur honom kom demonen. Och gossen blev botad från den stunden.

¹⁹Sedan kom lärjungarna fram till Jesus enskilt och sade: ”Varför kunde inte vi driva ut den?”²⁰Och han säger till dem: ”På grund av er klentro. För amen, jag säger er: Om ni har tro som ett senapskorn ska ni säga till detta berg: Gå över härifrån dit, och det ska gå över. Och ingenting ska vara omöjligt för er.” Jesus talar igen om sin död

²²Men när de var hopsamlade i Galileen sade Jesus till dem: ”Människosonen kommer att utlämnas i människors händer,²³och de ska döda honom. Och den tredje dagen ska han bli uppväckt.” Och de blev mycket bedrövade. Tempelskatten

²⁴Men när de kom till Kafarnaum, kom de som tog in dubbeldrachmerna fram till Petrus och sade: ”Er lärare, erlägger inte han dubbeldrachmer[na]?”²⁵Han säger: ”Jo.”
Och när han kom till huset, förekom Jesus honom och sade: ”Vad tänker du dig, Simon? Jordens kungar, från vilka tar de tullar eller huvudskatt? Från sina söner eller från de främmande?”²⁶Och han sade: ”Från de främmande.” Jesus sade till honom: ”Alltså är sönerna fria.²⁷Men för att vi inte ska skandalisera dem, gå till havet och kasta ut en krok och ta upp den först uppkommande fisken. Och när du öppnar dess mun ska du finna en stater . Den ska du ta och ge till dem för mig och dig.” Vem är störst?

¹I den stunden kom lärjungarna fram till Jesus och sade: ”Vem är då störst i himlarnas rike?”²Och han kallade till sig ett barn och ställde det mitt ibland dem³och sade: ”Amen, jag säger er: Om inte ni vänder om och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himlarnas rike.⁴Den som alltså ödmjukar sig själv som detta barn, denne är den störste i himlarnas rike.⁵Och den som välkomnar ett enda sådant barn i mitt namn tar emot mig. Skandaler och de små

⁶Men den som skandaliserar en av dessa små som tror på mig, honom gagnar det att få en åsnekvarnsten hängd om sin hals och sjunka ner i öppna havet.⁷Ve världen för skandalerna! För det är nödtvång att skandalerna kommer, men ve den människa genom vilken skandalen kommer.

⁸Men om din hand eller din fot skandaliserar dig, hugg bort den och kasta ifrån dig! Det är bra för dig att gå in i livet lytt eller halt, hellre än att ha två händer eller två fötter och kastas i den eoniska elden.⁹Och om ditt öga skandaliserar dig, ta ut det och kasta ifrån dig! Det är bra för dig att enögd gå in i livet, hellre än att ha två ögon och kastas i eldens Gehenna.

¹⁰Se till att ni inte ringaktar en enda av dessa små. För jag säger er att deras änglar i himlarna ständigt ser ansiktet hos min Far i himlarna. Liknelsen om det förlorade fåret

¹²Vad tänker ni er? Om en människa har hundra får och ett av dem förvillar sig, kommer han inte att lämna de nittionio på bergen och går och söker det förvillade?¹³Och om det händer sig att han finner det – amen, jag säger er att han gläder sig över det, mer än över de nittionio som inte var förvillade.¹⁴Så är det inte vilja inför er Far i himlarna att en enda av dessa små ska gå förlorad. Om en broder syndar

¹⁵Men om din broder syndar [mot dig ]: bege dig, tillrättavisa honom mellan dig och honom ensam. Om han lyssnar på dig har du vunnit din broder.¹⁶ Men om han inte lyssnar, ta med dig ännu en eller två, så att vid två vittnens mun eller tre varje ord ska stå fast.¹⁷Och om han är ohörsam mot dem, säg till församlingen. Men om han är ohörsam även mot församlingen, ska han vara för dig såsom en från folkslagen och tullindrivaren.

¹⁸Amen, jag säger er: Vad ni binder på jorden ska vara bundet i himlen. Och vad ni löser på jorden ska vara löst i himlen.¹⁹Åter: [Amen ,] jag säger er att om två är samstämmiga av er på jorden om något ärende som de ber om, ska det ske för dem från min Far i himlarna.²⁰För där det är två eller tre samlade för mitt namns skull, där är jag mitt ibland dem.” Den obarmhärtige tjänaren

²¹Då kom Petrus fram och sade till honom: ”Herre, hur många gånger ska min broder synda mot mig och jag förlåta honom? Ända till sju gånger?”²²Jesus säger till honom: ”Jag säger dig inte till sju gånger, utan till sjuttio gånger och sju.

²³Därför har himlarnas rike liknats vid en kungaman som ville stämma av räkenskap med sina fasttjänare.²⁴Och när han började stämma av, fördes det fram till honom en som var skyldig tiotusen talenter .²⁵Men när han inte hade att betala, befallde Herren att han skulle avyttras, med hustrun och barnen och allt vad han har, och det skulle betalas.²⁶Då föll fasttjänaren ner och tillbad honom och sade: Var tålmodig med mig, och allt ska jag betala dig!²⁷Och innerligt kände den fasttjänarens Herre, och han släppte iväg honom och förlät honom skulden.

²⁸Men utkommen fann den fasttjänaren en av sina medtjänare som var skyldig honom hundra denarer . Och han grep honom och började kväva honom och sade: Betala om du är skyldig något!²⁹Då föll hans medtjänare ner och vädjade till honom och sade: Var tålmodig med mig, och jag ska betala dig!³⁰Men han ville inte, utan gick bort och kastade honom i fängelse tills han betalt det han var skyldig.

³¹När hans medtjänare nu såg det som hände, blev de mycket bedrövade och gick och förklarade för sin Herre allt som hade hänt.³²Då tillkallar honom hans Herre och säger till honom: Onde fasttjänare! Hela skyldigheten förlät jag dig då du vädjade till mig.³³Borde inte också du förbarma dig över din medtjänare, såsom också jag förbarmade mig över dig?³⁴Och vredgad överlämnade hans Herre honom till plågarna tills han betalt allt han var skyldig.³⁵Så ska också min himmelske Far göra med er, om ni inte förlåter var och en sin broder av era hjärtan.” Jesus talar om äktenskapet

¹Och det hände sig, när Jesus hade fullbordat dessa ord, att han bröt upp från Galileen och gick till Judeens område på andra sidan Jordan.²Och det följde honom stora skaror, och han botade dem där.

³Och fram till honom kom fariseer som prövade honom och frågade: ”Om det är tillåtet för en man att förskjuta sin hustru för varje orsak?”⁴Men han svarade och sade: ”Har ni inte läst att han som skapade från begynnelsen gjorde dem till man och kvinna?⁵ Och han sade: För den sakens skull ska en man lämna fadern och modern och ansluta sig till sin hustru, och de två ska vara till ett kött.⁶Alltså är de inte längre två, utan ett kött. Det som nu Gud har okat samman ska en människa inte skilja åt.”

⁷ De säger till honom: ”Varför har då Mose påbjudit att ge en skilsmässobokrulle och förskjuta [henne]?”⁸Han säger till dem att: ”Mose har för ert hårda hjärta tillåtit er att förskjuta era hustrur. Men från begynnelsen har det inte varit så.⁹Och jag säger er att den som förskjuter sin hustru, icke för otukt, och gifter sig med en annan begår äktenskapsbrott .”

¹⁰Då säger honom [hans] lärjungar: ”Om så är saken för mannen med hustrun, gagnar det inte att gifta sig.”¹¹Och han sade till dem: ”Alla har inte rum för [detta] ord , utan bara de åt vilka det är givet.¹²För det finns eunucker som från moderlivet är födda så, och det finns eunucker som har gjorts till eunucker av människorna. Och det finns eunucker som har gjort sig själva till eunucker för himlarnas rikes skull. Den som kan ha rum, ska ha rum för det.” Jesus och barnen

¹³Sedan bar man fram till honom barn för att han skulle lägga händerna på dem och be. Men lärjungarna näpste dem.¹⁴Men Jesus sade: ”Låt barnen vara, och hindra dem inte från att komma till mig. För till sådana hör himlarnas rike.”¹⁵Och sedan han lagt händerna på dem, gick han därifrån. Jesus och den rike mannen

¹⁶Och se, en kom fram till honom och sade: ”Lärare, vad gott ska jag göra för att ha eoniskt liv?”¹⁷Men han sade till honom: ”Varför frågar du mig om det goda? En är den Gode. Och om du vill gå in i livet, håll fast vid buden.”¹⁸ Han säger till honom: ”Vilka?” Och Jesus sade: ”Du ska inte mörda. Du ska inte begå äktenskapsbrott. Du ska inte stjäla. Du ska inte vittna falskt.¹⁹Hedra fadern och modern. Och du ska älska din nästa som dig själv.”

²⁰Då säger honom ynglingen: ”Allt detta har jag iakttagit. Vad mer saknar jag?”²¹Jesus sade till honom: ”Om du vill vara fullkomlig: bege dig, sälj det som är ditt och ge till [de] fattiga, och du kommer att ha en skatt i himlarna. Och kom, följ mig.”²²Men när ynglingen hörde ordet gick han bort bedrövad, för han hade många egendomar.

²³Och Jesus sade till sina lärjungar: ”Amen, jag säger er att en rik svårligen ska komma in i himlarnas rike.²⁴Och åter säger jag er: Det är lättare att en kamel kommer genom ett nålsöga än att en rik kommer in i Guds rike.”²⁵Men när lärjungarna hörde det, blev de mycket överväldigade och sade: ”Vem kan då bli frälst?”²⁶Och Jesus såg på dem och sade till dem: ”För människor är detta omöjligt. Men för Gud är allt möjligt.”

²⁷Då svarade Petrus och sade till honom: ”Se, vi har lämnat allt och följt dig. Vad blir det då för oss?”²⁸Och Jesus sade till dem: ”Amen, jag säger er att ni som har följt mig ska vid pånyttfödelsen, när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, sitta också ni på tolv troner och döma Israels tolv stammar.²⁹Och var och en som har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar för mitt namns skull, ska få hundrafalt och ärva eoniskt liv.³⁰Men många första ska bli sista, och sista första. Vingårdsarbetarnas lön

¹För himlarnas rike är likt en hushärskande man som gick ut samtidigt som morgonen för att leja arbetare till sin vingård.²Och han var samstämmig med arbetarna om en denar per dag och sände ut dem till sin vingård.

³Och han gick ut runt tredje timmen och såg andra stående på torget overksamma.⁴Och till dessa sade han: Bege er också ni till vingården, och det som är rättfärdigt ska jag ge er.⁵Och de gick iväg. [Och] åter gick han ut runt sjätte och nionde timmen och gjorde likadant.⁶Och runt den elfte timmen gick han ut och fann andra stående, och säger till dem: Varför står ni här hela dagen overksamma?⁷De säger honom: För att ingen har lejt oss. Han säger till dem: Bege er också ni till vingården.

⁸Och när det blivit kväll, säger vingårdens Herre till sin förman: Kalla på arbetarna och betala dem lönen, och börja från de sista till de första.⁹Och när de runt elfte timmen kom, fick de var sin denar.¹⁰Och när de första kom, antog de att de skulle få mer. Och de fick var sin denar, också de.¹¹Och när de fick den, muttrade de mot hushärskaren¹²och sade: Dessa sista har gjort en enda timme. Och du har gjort dem lika oss som har burit dagens tyngd och hetta.

¹³Men han svarade en av dem och sade: Min vän, jag gör inte orätt mot dig. Var det inte en denar du var samstämmig med mig om?¹⁴Ta det som är ditt och bege dig. Men jag vill ge till denne siste såsom även till dig.¹⁵[Eller] är det inte tillåtet för mig att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller är ditt öga ont för att jag är god?¹⁶Så ska de sista bli första, och de första sista.” Jesus talar återigen om sin död

¹⁷Och medan Jesus gick upp till Jerusalem tog han med de tolv [lärjungarna ] enskilt, och på vägen sade han till dem:¹⁸”Se, vi går upp till Jerusalem. Och Människosonen ska utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de ska fördöma honom till döden¹⁹och utlämna honom åt folkslagen till att förlöjliga och piska och korsfästa. Och den tredje dagen ska han uppstå.” Platserna vid Jesu sida

²⁰Då kom fram till honom modern till Zebedaios söner med sina söner, och hon tillbad och bad om något från honom.²¹Och han sade till henne: ”Vad vill du?” Hon säger honom: ”Säg att dessa mina två söner får sätta sig, en vid din högra sida och en vid din vänstra i ditt rike.”

²²Men Jesus svarade och sade: ”Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka bägaren som jag kommer att dricka?” De säger till honom: ”Vi kan.”²³Han säger till dem: ”Min bägare ska ni få dricka. Men att sätta sig vid min högra sida och vid vänstra, [detta] är inte mitt att ge, utan för dem åt vilka det beretts av min Far.”

²⁴Och när de tio hörde, blev de indignerade över de två bröderna.²⁵Men Jesus kallade till sig dem och sade: ”Ni vet att folkslagens ledare dominerar dem, och de stora utövar auktoritet över dem.²⁶Så ska det inte vara bland er. Nej, den som bland er vill bli stor ska vara er tjänare,²⁷och den som bland er vill vara först ska vara er fasttjänare –²⁸såsom Människosonen inte har kommit för att bli betjänad, utan betjäna och ge sin själ till lösen för många.” Jesus botar två blinda vid Jeriko

²⁹Och när de gick ut från Jeriko följde honom en stor skara,³⁰och se: två blinda som satt vid vägen hörde att Jesus drar förbi, och de skrek och sade: ”Förbarma dig över oss! [Herre,] Davids son!” ³¹Och skaran näpste dem, att de skulle vara tysta. Men desto mer skrek de och sade: ”Förbarma dig över oss! Herre, Davids son!”

³²Och då stannade Jesus, och ropade på dem och sade: ”Vad vill ni jag ska göra för er?”³³De säger till honom: ”Herre, att våra ögon öppnas.”³⁴Och då kände Jesus innerligt och rörde vid deras ögon, och direkt såg de igen. Och de följde honom. Jesus rider in i Jerusalem

¹Och när de närmade sig Jerusalem och kom till Bethfage vid Olivernas berg, då sände Jesus ut två lärjungar²och sade till dem: ”Gå in i byn mittemot er. Och direkt ska ni finna en åsna bunden, och ett föl med henne. Lossa och led till mig.³Och om någon säger till er något, ska ni säga att Herren av dem har behov. Och direkt ska han sända dem.”⁴Och detta har hänt för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten, som sade:⁵ Säg till dottern Sion:Se, din kung kommer till dig,mild och uppstigen på en åsnaoch på ett föl, son till ett djur under ok.

⁶Och lärjungarna gick och gjorde så som Jesus hade samordnat för dem.⁷Och de ledde dit åsnan och fölet och lade på dem mantlarna, och han satte sig ovanpå dem.⁸Och den ytterst stora skaran bredde ut sina egna mantlar på vägen, och andra slog kvistar från träden och bredde ut på vägen.⁹ Och skarorna som gick före honom och de som följde ropade och sade:”Hosanna till Davids son!Välsignad han som kommer i Herrens namn!Hosanna i det högsta!”

¹⁰Och när han kom in i Jerusalem, bävade hela staden och sade: ”Vem är denne?”¹¹Och skarorna sade: ”Denne är Profeten, Jesus från Nazareth i Galileen.” Jesus rensar templet

¹²Och in gick Jesus i templet och drev ut alla som sålde och köpte i templet. Och växlarnas bord välte han, och stolarna för dem som sålde duvorna,¹³ och han säger till dem: ”Det är skrivet: Mitt hus ska kallas ett bönens hus. Men ni gör det till en rövargrotta!”

¹⁴Och fram till honom kom blinda och lama i templet, och han botade dem.¹⁵Men när översteprästerna och de skriftlärda såg det förundransvärda som han gjorde, och gossarna som ropade i templet och sade: ”Hosanna till Davids son!”, blev de indignerade¹⁶ och sade till honom: ”Hör du vad dessa säger?” Och Jesus säger till dem: ”Ja. Har ni aldrig läst att: Av småbarns och diandes mun har du förfärdigat lov?”¹⁷Och han lämnade dem och gick ut utanför staden till Bethania och övernattade där. Fikonträdet utan frukt

¹⁸Men på morgonen, när han satte ut mot staden, blev han hungrig.¹⁹Och han såg ett fikonträd vid vägen och gick till det, och inget fann han på det utom bara löv. Och han säger till det: ”Aldrig mer ska från dig komma frukt till eonen.” Och genast vissnade fikonträdet.

²⁰Och när lärjungarna såg det, var de förundrade och sade: ”Hur vissnade genast fikonträdet?”²¹Och Jesus svarade och sade till dem: ”Amen, jag säger er: Om ni har tro och inte tvivlar, ska ni inte bara göra detta med fikonträdet. Nej, även om ni till detta berg skulle säga: Var lyft och kastad i havet, ska det ske.²²Och allt vad ni ber om i bönen när ni tror ska ni få.” Jesu auktoritet ifrågasätts

²³Och när han kommit till templet kom de fram till honom medan han undervisade, översteprästerna och folkets äldste som sade: ”Med vilken auktoritet gör du detta? Och vem har gett dig denna auktoritet?”²⁴Men Jesus svarade och sade till dem: ”Jag ska fråga er, också jag, ett enda ord. Om ni säger mig det, ska också jag säga er med vilken auktoritet jag gör detta.²⁵Johannes dop, varifrån var det? Från himlen? Eller från människor?”
Och de funderade bland sig och sade: ”Om vi säger: Från himlen, kommer han att säga till oss: Varför trodde ni då inte på honom?²⁶Men om vi säger: Från människor, fruktar vi folket. För alla håller Johannes som profet.”²⁷Och de svarade Jesus och sade: ”Vi vet inte.” Han sade till dem, också han: ”Inte heller jag säger er med vilken auktoritet jag gör detta.” Liknelsen om de två barnen

²⁸”Men vad tänker ni er? En man hade två barn. Och han gick till den förste och sade: Barn, bege dig idag och arbeta i vingården.²⁹Men han svarade och sade: Jag vill inte. Men till sist ångrade han sig och gick iväg.³⁰Och han gick till den andre och sade på samma sätt. Och han svarade och sade: Jag går, Herre. Och han gick inte iväg.³¹Vem av de två gjorde faderns vilja?” De säger: ”Den förste.”
Då säger Jesus till dem: ”Amen, jag säger er att tullindrivarna och skökorna går före er in i Guds rike.³²För Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, och ni trodde inte på honom. Men tullindrivarna och skökorna trodde på honom. Och ni såg det, men ni ångrade er inte ens till sist för att tro på honom. Liknelsen om de onda vinodlarna

³³En annan liknelse ska ni höra: Det fanns en hushärskande man som planterade en vingård. Och stängsel satte han runt den, och han grävde i den en vinpress och byggde ett torn och arrenderade ut den till odlare och reste bort.

³⁴Men när frukternas tid närmade sig, sände han sina fasttjänare till odlarna för att få sina frukter.³⁵Och odlarna tog hans fasttjänare: en pryglade de, och en dödade de, och en stenade de.³⁶Åter sände han andra fasttjänare, fler än de första. Och de gjorde mot dem på samma sätt.

³⁷Men till sist sände han till dem sin son och sade: De kommer att ha respekt för min son.³⁸Men när odlarna såg sonen, sade de bland sig: Denne är arvingen! Kom, låt oss döda honom och få hans arv.³⁹Och de tog honom och kastade ut utanför vingården och dödade.⁴⁰När vingårdens Herre nu kommer, vad ska han göra med dessa odlare?”

⁴¹De säger honom: ”Onda är de, ont ska han förgöra dem. Och vingården ska han arrendera ut till andra odlare som avger åt honom frukterna vid sina bestämda tider.”⁴² Jesus säger till dem: ”Har ni aldrig läst i Skrifterna:Stenen som husbyggarna förkastade,den blev till huvudhörnsten.Från Herren kom den,och den är förunderlig i våra ögon.

⁴³Därför säger jag er att Guds rike ska tas ifrån er och ges till ett folkslag som gör dess frukter.⁴⁴[Och den som faller på denna sten ska bli sönderkrossad, och den på vilken den faller, honom ska den söndersmula.]”

⁴⁵Och när översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser, förstod de att det är om dem han talar.⁴⁶Och de sökte gripa honom men fruktade skarorna, då de höll honom för profet. Liknelsen om kungasonens bröllop

¹Och Jesus svarade åter och talade i liknelser till dem och sade:²”Himlarnas rike har liknats vid en kungaman som gjorde bröllopsfest för sin son.³Och han sände ut sina fasttjänare att kalla de inbjudna till bröllopsfesten. Och de ville inte komma.

⁴Åter sände han ut andra fasttjänare och sade: Säg till de inbjudna: Se, min lunch har jag berett. Mina tjurar och göddjur är slaktoffrade och allt är berett. Kom till bröllopsfesten!⁵Men de brydde sig inte utan gick iväg, en till sin egen åker, en annan till sina affärer.⁶Och de övriga grep hans fasttjänare och skymfade och dödade.

⁷Men kungen vredgades och skickade sina trupper och förgjorde dessa mördare, och deras stad stack han i brand.⁸Sedan säger han till sina fasttjänare: Bröllopet är berett, men de inbjudna var inte värdiga.⁹Gå nu till vägarnas utvägar, och alla som ni finner ska ni bjuda till bröllopsfesten.¹⁰Och ut gick dessa fasttjänare till vägarna och samlade alla som de fann, både onda och goda. Och bröllopet fylldes med dem som låg till bords.

¹¹Men när kungen kom in för att skåda dem som låg till bords, såg han där en människa som inte var iklädd bröllopsklädsel.¹²Och han säger till honom: Min vän, hur kom du in hit när du inte har bröllopsklädsel? Men han var tilltäppt.¹³Då sade kungen till tjänarna: Bind hans fötter och händer och kasta ut honom i det yttre mörkret. Där blir gråten och tändernas gnissel.¹⁴Många är nämligen kallade, men få är utvalda.” Skatt till kejsaren

¹⁵Då gick fariseerna och tog beslut om att snärja honom genom ord.¹⁶Och de sänder till honom sina lärjungar med herodianerna och säger: ”Lärare, vi vet att du är sann. Och Guds väg lär du i sanning ut och bryr dig inte om någon, för du ser inte till människors ansikte.¹⁷Säg oss nu, vad tänker du dig: Är det tillåtet att ge huvudskatt till kejsaren eller inte?”

¹⁸Men Jesus förstod deras ondska och sade: ”Varför prövar ni mig, hycklare?¹⁹Visa mig myntet för huvudskatten.” Och de bar fram till honom en denar ,²⁰och han säger till dem: ”Vems är denna bild och överskrift?”²¹De säger till honom: ”Kejsarens.” Då säger han dem: ”Ge då tillbaka det som är kejsarens till kejsaren, och det som är Guds till Gud.”²²Och när de hörde det, var de förundrade. Och de lämnade honom och gick iväg. Frågan om uppståndelsen

²³På den dagen kom det fram till honom saddukeer, som säger att ingen uppståndelse finns, och de frågade honom²⁴ och sade: ”Lärare, Mose har sagt: Om någon dör och inte har barn, ska hans bror släktgifta sig med hans hustru och låta säd uppstå åt sin bror.²⁵Och det fanns hos oss sju bröder. Och den förste gifte sig och avled. Och då han inte hade säd, lämnade han sin hustru åt sin bror.²⁶Likaså även den andre, och den tredje, fram till de sju.²⁷Och sist av alla dog kvinnan.²⁸Vid uppståndelsen, till vem av de sju blir hon då hustru? För alla hade henne.”

²⁹Men Jesus svarade och sade till dem: ”Ni förvillar er, då ni inte förstår Skrifterna eller Guds makt.³⁰För vid uppståndelsen varken gifter de sig eller blir bortgifta, utan de är som änglar i himlen.

³¹Men om de dödas uppståndelse, har ni inte läst det som är sagt till er av Gud, som sade:³² Jag är Abrahams Gud och Isaaks Gud och Jakobs Gud? Han är inte dödas Gud utan levandes.”³³Och när skarorna hörde det, var de överväldigade vid hans undervisning. Det största budet

³⁴Men fariseerna hörde att han hade täppt till saddukeerna, och de samlades tillsammans.³⁵Och nu frågade en av dem, [en laglärd ,] och prövade honom:³⁶”Lärare, vilket bud är stort i lagen?”³⁷ Och han sade till honom: ”Du ska älska Herren din Gud med hela ditt hjärta, och med hela din själ, och med hela ditt vett.³⁸Detta är det stora och första budet.³⁹ Och ett andra är likt det: Du ska älska din nästa som dig själv.⁴⁰På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna.” Är Kristus Davids son?

⁴¹Och när fariseerna var samlade, frågade Jesus dem⁴²och sade: ”Vad tänker ni er om Kristus? Vems son är han?” De säger till honom: ”Davids.”⁴³Han säger till dem: ”Hur kan då David i Ande kalla honom Herre och säga:⁴⁴ Herren sade till min Herre: Sitt vid min högra sidatills jag lagt dina fiender under dina fötter?

⁴⁵Om nu David kallar honom Herre, hur är han hans son?”⁴⁶Och ingen kunde svara honom ett ord. Inte heller vågade någon från den dagen fråga honom längre. Jesu verop över fariseerna

¹Sedan talade Jesus till skarorna och till sina lärjungar²och sade: ”På Moses stol har de skriftlärda och fariseerna satt sig.³Allt vad de säger till er ska ni alltså göra och hålla fast vid. Men efter deras gärningar ska ni inte göra, för de säger och gör inte.⁴Och de buntar ihop tunga [och svårburna ] bördor och lägger på människornas axlar. Men själva vill de inte med sitt finger flytta på dem.

⁵Och alla sina gärningar gör de för att bli skådade av människorna. För de vidgar sina böneremmar och gör hörntofsarna stora,⁶och de har det kärt med den främsta platsen vid festmåltiderna och förstaplatserna i synagogorna,⁷och hälsningarna på torgen och att kallas av människorna rabbi.

⁸Men ni ska inte kallas rabbi. För en är er lärare, och alla är ni syskon.⁹Och er fader ska ni inte kalla någon på jorden. För en är er Far, den himmelske.¹⁰Inte heller ska ni kallas vägledare. För er vägledare är en, Kristus.¹¹Men den som är störst av er ska vara er tjänare.¹²Och den som upphöjer sig själv ska bli ödmjukad, och den som ödmjukar sig själv ska bli upphöjd.

¹³Men ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare! För ni stänger himlarnas rike framför människorna. För ni går inte in, och inte heller dem som går in låter ni gå in.

¹⁵Ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare! För ni drar omkring runt havet och det torra för att göra en enda proselyt. Och när han blivit det, gör ni honom till en Gehennas son, dubbelt mer än ni.

¹⁶Ve er, blinda vägledare som säger: Den som svär vid tempelbyggnaden, det är inget, men den som svär vid guldet i tempelbyggnaden är pliktig.¹⁷Dårar och blinda! För vad är större: guldet, eller tempelbyggnaden som helgat guldet?¹⁸Och: Den som svär vid altaret, det är inget, men den som svär vid äregåvan ovanpå det är pliktig.¹⁹Blinda! För vad är större: äregåvan, eller altaret som helgar äregåvan?²⁰Den som alltså svär vid altaret svär vid det och vid allt ovanpå det,²¹och den som svär vid tempelbyggnaden svär vid den och vid honom som bor i den,²²och den som svär vid himlen svär vid Guds tron och vid honom som sitter ovanpå den.

²³Ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare! För ni ger tionde av mynta och dill och kummin och har lämnat det tyngre i lagen: rättvisan och barmhärtigheten och tron. [Men ] detta borde man göra och inte lämna det andra.²⁴Blinda vägledare, som silar myggan men slukar kamelen!

²⁵Ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare! För ni renar det yttre av bägaren och tallriken, men inuti är de fulla av roffande och obehärskning.²⁶Blinde farisé, rena först det som är inom bägaren, så att även det utom den blir rent.

²⁷Ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare! För ni liknar vitkalkade gravkammare som utanpå visar sig sköna, men inuti är fulla av dödas knotor och all orenhet.²⁸Så också ni: utanpå visar ni er för människorna rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och laglöshet.

²⁹Ve er, skriftlärda och fariseer, hycklare! För ni bygger profeternas gravkammare och smyckar de rättfärdigas gravar³⁰och säger: Om vi hade funnits under våra fäders dagar, hade inte vi med dem varit delaktiga i profeternas blod.³¹Alltså vittnar ni om er själva att ni är söner till dem som mördade profeterna.³²Uppfyll också ni era fäders mått.³³Ormar, huggormsyngel! Hur ska ni fly från Gehennas dom?

³⁴Därför, se: jag sänder till er profeter och vise och skriftlärda. Några av dem kommer ni att döda och korsfästa, och några av dem kommer ni att piska i era synagogor och förfölja från stad till stad,³⁵så att det över er kommer allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden: från blodet av Abel den rättfärdige fram till blodet av Zacharias, Barachias son, som ni mördade mellan tempelbyggnaden och altaret.³⁶Amen, jag säger er: Allt detta ska komma över detta släkte. Jesu klagan över Jerusalem

³⁷Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som är sända till dig! Hur många gånger har jag velat församla dina barn, på samma sätt som en höna församlar sina små kycklingar under vingarna. Och ni ville inte.³⁸Se, nu lämnas åt er ert hus öde.³⁹ För jag säger er: Ni ska alls inte se mig från nu, förrän ni säger: Välsignad han som kommer i Herrens namn.” Inte sten på sten

¹Och Jesus gick ut från templet och började gå. Och fram kom hans lärjungar för att visa honom byggnaderna i templet.²Men han svarade och sade till dem: ”Ser ni inte allt detta? Amen, jag säger er: Här ska alls inte lämnas sten på sten som inte ska rivas ner.” Nöd och förföljelse

³Och när han satt på Olivernas berg, kom lärjungarna fram till honom enskilt och sade: ”Säg oss, när ska detta ske? Och vad blir tecknet på din ankomst och eonens fullbordan?”

⁴Och Jesus svarade och sade till dem: ”Se upp att ingen förvillar er.⁵Många ska nämligen komma i mitt namn och säga: Jag är Kristus, och många ska de förvilla.⁶Och ni kommer att höra om krig och hörsägner om krig. Se till att ni inte blir skärrade. För det måste ske, men ännu är det inte slutet.⁷För det ska resa sig folkslag mot folkslag och rike mot rike, och det ska bli svälter och jordbävningar på olika platser.⁸Men allt detta är födslovärkars begynnelse.

⁹Då ska man utlämna er åt nöd och döda er, och ni ska vara hatade av alla folkslagen för mitt namns skull.¹⁰Och då ska många bli skandaliserade, och varandra ska de utlämna och hata varandra.¹¹Och många falska profeter ska resa sig och förvilla många,¹²och eftersom laglösheten förökas ska kärleken svalna hos de många.¹³Men den som håller ut till slutet, denne ska bli frälst.¹⁴Och detta evangelium om riket ska förkunnas i hela den bebodda världen till ett vittnesbörd för alla folkslagen. Och sedan ska slutet komma. Fly till bergen

¹⁵ När ni så ser ödeläggelsens skändlighet, sagd genom profeten Daniel, stå på helig plats – läsaren må fatta –¹⁶då ska de i Judeen fly till bergen.¹⁷Den som är på hustaket ska inte gå ner för att ta upp något från sitt hus,¹⁸och den på åkern ska inte vända om bakåt för att ta upp sin mantel.

¹⁹Men ve dem som är havande i magen och dem som ammar i de dagarna!²⁰Och be att inte er flykt blir under vinter eller sabbat.²¹För det ska då bli en sådan stor nöd som inte har varit från världens begynnelse fram till nu, och heller aldrig ska bli.²²Och om inte de dagarna hade förkortats, hade inget kött blivit frälst. Men för de utvaldas skull ska de dagarna förkortas.

²³Då, om någon till er säger: Se, här är Kristus! eller: Här! – tro det inte.²⁴För det ska resa sig falska Kristusar och falska profeter och ge stora tecken och under så att det förvillar, om möjligt, även de utvalda.²⁵Se, jag har förutsagt det för er.²⁶Om man då säger till er: Se, i ödemarken är han! – gå inte ut – Se, i kamrarna! – tro det inte.²⁷För såsom blixten går ut från öster och lyser ända till väster, så ska Människosonens ankomst vara.²⁸Där liket är, där samlas örnarna. När Människosonen kommer

²⁹ Men direkt efter de dagarnas nöd ska solen förmörkas och månen inte ge sitt sken, och stjärnorna ska falla från himlen och himlarnas makter skakas.³⁰ Och då ska Människosonens tecken lysa på himlen, och då ska jordens alla stammar slå sig själva och se Människosonen komma på himlens moln med stor makt och härlighet.³¹Och han ska sända ut sina änglar med en väldig basun, och de ska församla hans utvalda från de fyra vindarna, från himlarnas ändar till deras ändar.

³²Och från fikonträdet ska ni lära er liknelsen: Redan när dess kvist blir len och löven spricker fram, vet ni att sommaren är nära.³³Så även ni: när ni ser allt detta vet ni att han är nära, vid dörrarna.³⁴Amen, jag säger er att detta släkte alls inte ska förgå förrän allt detta har skett.³⁵Himlen och jorden ska förgå. Men mina ord ska aldrig förgå.³⁶Men om den dagen och stunden vet ingen, varken himlarnas änglar eller Sonen , utom Fadern ensam.

³⁷För såsom Noas dagar, så ska Människosonens ankomst vara.³⁸För som de var under [de] dagarna före syndafloden – när de tuggade och drack, gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag Noa gick in i arken,³⁹och de visste inget förrän syndafloden kom och tog bort allesammans – så ska [också] Människosonens ankomst vara.⁴⁰Då ska två vara på åkern: en tas med och en lämnas.⁴¹Två kvinnor som mal vid kvarnen: en tas med och en lämnas.

⁴²Var alltså vakna. För ni vet inte vilken dag er Herre kommer.⁴³Men det förstår ni att om hushärskaren visste vid vilken nattväkt tjuven kommer, hade han varit vaken och inte låtit det bli inbrott i hans hus.⁴⁴Därför ska också ni vara beredda. För vid en stund ni inte tänker er kommer Människosonen.

⁴⁵Vem är då den trogne fasttjänaren och kloke som Herren har satt över sitt hustjänstefolk, för att ge dem födan i rätt tid?⁴⁶Salig den fasttjänaren som hans Herre ska komma och finna görande så.⁴⁷Amen, jag säger er att över allt som är hans ska han sätta honom.

⁴⁸Men om den onde fasttjänaren säger i sitt hjärta: Min Herre dröjer,⁴⁹och han börjar slå sina medtjänare och äter och dricker med de berusade,⁵⁰ska den fasttjänarens Herre komma på en dag som han inte väntar sig och i en stund som han inte vet om,⁵¹och hugga honom itu och sätta hans del med hycklarna. Där blir gråten och tändernas gnissel. Liknelsen om de tio jungfrurna

¹Då ska himlarnas rike liknas vid tio jungfrur som tog sina lampor och gick ut, brudgummen till mötes.²Men fem av dem var dåraktiga och fem kloka.³För de dåraktiga tog sina lampor men tog inte med sig olja,⁴men de kloka tog olja i flaskorna med sina lampor.⁵Och när brudgummen dröjde, slumrade alla till och sov.

⁶Men vid midnatt hade det blivit ett skri: Se, brudgummen! Kom ut, [honom ] till mötes!⁷Då vaknade alla dessa jungfrur och snyggade till sina lampor.⁸Men de dåraktiga sade till de kloka: Ge oss av er olja! För våra lampor slocknar.⁹Men då svarade de kloka och sade: Nej, annars räcker det aldrig för oss och för er. Gå snarare till dem som säljer och köp åt er.

¹⁰Men när de gick iväg för att köpa, kom brudgummen. Och de som var beredda gick in med honom till bröllopsfesten, och dörren stängdes.¹¹Men till sist kommer också de övriga jungfrurna och säger: Herre, Herre! Öppna för oss!¹²Men han svarade och sade: Amen, jag säger er: Jag känner er inte.¹³Var alltså vakna. För ni vet inte dagen eller stunden. Liknelsen om talenterna

¹⁴För det blir såsom en man som reste bort och kallade på de egna fasttjänarna och överlämnade åt dem det som var hans.¹⁵Och åt en gav han fem talenter, åt en annan två, åt en annan en – åt var och en efter hans egen förmåga – och han reste bort.
Direkt¹⁶gick den som hade fått de fem talenterna och arbetade med dem och vann fem andra.¹⁷På samma sätt den med de två och vann två andra.¹⁸Men den som hade fått den enda gick bort och grävde i jord och dolde sin Herres silver.

¹⁹Och efter lång tid kommer dessa fasttjänares Herre och stämmer av räkenskap med dem.²⁰Och fram kom den som hade fått de fem talenterna, och han bar fram fem andra talenter och sade: Herre, fem talenter överlämnade du åt mig. Se, fem andra talenter har jag vunnit.²¹Till honom sade hans Herre: Bra, gode och trogne fasttjänare! Över lite var du trogen, över mycket ska jag sätta dig. Gå in i din Herres glädje.

²²[Och] fram kom även den med de två talenterna och sade: Herre, två talenter överlämnade du åt mig. Se, två andra talenter har jag vunnit.²³Till honom sade hans Herre: Bra, gode och trogne fasttjänare! Över lite var du trogen, över mycket ska jag sätta dig. Gå in i din Herres glädje.

²⁴Men fram kom även den som hade fått den enda talenten, och han sade: Herre, jag kände dig, att du är en hård man som skördar där du inte har sått och samlar in varifrån du inte skingrat.²⁵Och jag fruktade, och gick bort och dolde din talent i jorden. Se: här har du det som är ditt.

²⁶Men då svarade hans Herre och sade till honom: Onde och motige fasttjänare! Du visste att jag skördar där jag inte har sått och samlar in varifrån jag inte skingrat?²⁷Då borde du ha satt in mina silvermynt hos bankirerna, och när jag kom hade jag fått ut mitt med ränta.²⁸Ta nu ifrån honom talenten och ge till den som har de tio talenterna.²⁹För åt var och en som har ska det ges och överflöda. Men från den som inte har ska även det han har tas ifrån honom.³⁰Och den oduglige fasttjänaren ska ni kasta ut i det yttre mörkret. Där blir gråten och tändernas gnissel. Liknelsen om fåren och getterna

³¹Men när Människosonen kommer i sin härlighet, och alla änglarna med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron.³²Och samlas inför honom ska alla folkslagen, och han ska skilja ut dem från varandra såsom herden skiljer ut fåren från getterna.³³Och han ska ställa fåren på sin högra sida, men getterna på vänstra.

³⁴Då ska Kungen säga till dem på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade! Ärv riket berett för er från världens grundläggning.³⁵För jag hungrade, och ni gav mig att äta. Jag törstade, och ni gav mig att dricka. Främling var jag, och ni samlade in mig.³⁶Naken, och ni klädde mig. Sjuk var jag, och ni besökte mig. I fängelse var jag, och ni kom till mig.

³⁷Då ska de svara honom, de rättfärdiga, och säga: Herre, när såg vi dig hungrande och gav näring? Eller törstande och gav att dricka?³⁸Och när såg vi dig som främling och samlade in, eller naken och klädde?³⁹Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig?⁴⁰Och kungen ska svara och säga dem: Amen, jag säger er: Så vitt ni har gjort för ett av dessa mina minsta syskon, så har ni gjort för mig.

⁴¹Sedan ska han säga även till dem på vänstra sidan: Gå ifrån mig, [ni] förbannade, till den eoniska elden beredd för djävulen och hans änglar.⁴²För jag hungrade, och ni gav mig inte att äta. Jag törstade, och ni gav mig inte att dricka.⁴³Främling var jag, och ni samlade inte in mig. Naken, och ni klädde mig inte. Sjuk och i fängelse, och ni besökte mig inte.

⁴⁴Då ska de svara, också de, och säga: Herre, när såg vi dig hungrande eller törstande eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse, och betjänade dig inte?⁴⁵Då ska han svara dem och säga: Amen, jag säger er: Så vitt ni inte har gjort för en av dessa minsta, så har ni heller inte gjort för mig.⁴⁶Och bort ska dessa gå till eoniskt straff, men de rättfärdiga till eoniskt liv.” Onda planer mot Jesus

¹Och det hände sig, när Jesus hade fullbordat alla dessa ord, att han sade till sina lärjungar:²”Ni vet att om två dagar kommer påsken, och Människosonen utlämnas för att bli korsfäst.”

³Då samlades översteprästerna och folkets äldste på innergården hos översteprästen, som hette Kaiafas.⁴Och de samrådde för att med list gripa och döda Jesus.⁵Men de sade: ”Inte under högtiden. Så att det inte blir tumult bland folket.” En kvinna smörjer Jesus

⁶Och när Jesus var i Bethania, i Simon den spetälskes hus,⁷kom det fram till honom en kvinna som hade en alabasterflaska med kostlig balsam. Och hon utgöt över hans huvud medan han låg till bords.⁸Men när lärjungarna såg det, blev de indignerade och sade: ”Varför detta fördärv?⁹För denna hade kunnat avyttras för mycket pengar och ges till fattiga.”

¹⁰Men Jesus förstod och sade till dem: ”Varför skaffar ni besvär för kvinnan? För det är en god gärning hon har utfört mot mig.¹¹För de fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.¹²För när hon hällde denna balsam över min kropp, var det för att gravlägga mig hon gjorde det.¹³Amen, jag säger er: Varhelst detta evangelium förkunnas i hela världen ska det också talas om det som hon gjorde, till minne av henne.” Judas utlämnar Jesus

¹⁴Då gick en av de tolv, han som kallades Judas Iskariot, till översteprästerna¹⁵och sade: ”Vad vill ni ge mig, och jag ska utlämna honom åt er?” Och de fastställde för honom trettio silvermynt.¹⁶Och från då började han söka ett lägligt tillfälle för att utlämna honom. Den sista påskmåltiden

¹⁷Och den första dagen i det osyrade brödets högtid kom lärjungarna fram till Jesus och sade: ”Var vill du vi ska bereda för dig att äta påskalammet?”¹⁸Och han sade: ”Bege er in i staden till den och den och säg till honom: Läraren säger: Min tid är nära. Hos dig gör jag påskalammet med mina lärjungar.”¹⁹Och lärjungarna gjorde som Jesus hade samordnat för dem och beredde påskalammet.

²⁰Och när det blev kväll, låg han till bords med de tolv.²¹Och medan de åt sade han: ”Amen, jag säger er att en av er kommer att utlämna mig.”²²Och mycket bedrövade började de säga till honom, var och en: ”Inte är det väl jag, Herre?”²³Men han svarade och sade: ”Den som doppade handen med mig i bunken. Denne ska utlämna mig.²⁴Människosonen beger sig så som det är skrivet om honom. Men ve den människa genom vilken Människosonen utlämnas! Det hade varit bra för honom om han inte hade fötts, den människan.”²⁵Och då svarade Judas, som utlämnade honom, och sade: ”Inte är det väl jag, rabbi?” Han säger till honom: ”Du sade det.” Den första nattvarden

²⁶Och medan de åt tog Jesus ett bröd, och välsignade och bröt, och gav åt lärjungarna och sade: ”Ta. Ät. Detta är min kropp.”²⁷Och han tog en bägare och tackade, och gav åt dem och sade: ”Drick av den alla.²⁸För detta är mitt blod för förbundet , som för många blir utgjutet till synders förlåtelse.²⁹Och jag säger er: Jag ska från nu aldrig dricka av denna vinstockens bärgning förrän den dagen när jag dricker den med er ny i min Fars rike.”

³⁰Och sedan de sjungit hymn, gick de ut till Olivernas berg. Jesus förutsäger Petrus förnekelse

³¹ Sedan säger Jesus till dem: ”Ni alla kommer att bli skandaliserade av mig i denna natt. För det är skrivet: Jag ska slå herden, och skingras ska fåren i hjorden.³²Men efter att jag blivit uppväckt ska jag gå före er till Galileen.”

³³Men Petrus svarade och sade till honom: ”Om alla kommer att skandaliseras av dig, ska jag aldrig bli skandaliserad.”³⁴Då sade honom Jesus: ”Amen, jag säger dig att i denna natt, innan tuppen gal, ska du tre gånger förneka mig.”³⁵Petrus säger till honom: ”Om jag så måste dö med dig ska jag aldrig förneka dig!” Likaså sade också alla lärjungarna. Jesus i Gethsemani

³⁶Sedan går Jesus med dem till en marklott som kallas Gethsemani och säger till lärjungarna: ”Sätt er här medan jag går bort dit och ber.”³⁷Och han tog med Petrus och de två sönerna till Zebedaios, och började vara bedrövad och ängslas.³⁸ Då säger han till dem: ”Djupt bedrövad är min själ, till döds. Bli kvar här och var vakna med mig.”³⁹Och han gick fram lite och föll ner på sitt ansikte, och bad och sade: ”Min Far! Om det är möjligt, må den gå förbi från mig, denna bägare. Men inte som jag vill, utan som du.”

⁴⁰Och han kommer till lärjungarna och finner dem sovande. Och han säger till Petrus: ”Så ni mäktade inte en enda timme att vara vakna med mig?⁴¹Var vakna och be, att ni inte kommer i frestelse. För anden är villig, men köttet svagt.”⁴²Åter en andra gång gick han bort och bad och sade: ”Min Far, om inte denna kan gå förbi om jag inte dricker den: ske din vilja.”

⁴³Och han kom åter och fann dem sovande, för deras ögon var tyngda.⁴⁴Och han lämnade dem, och åter gick han bort och bad en tredje gång, och samma ord sade han igen.

⁴⁵Sedan kommer han till lärjungarna och säger till dem: ”Sov ni framöver och vila er. Se, stunden är nu nära och Människosonen utlämnas i syndares händer.⁴⁶Res er, låt oss dra. Se: nu är han nära som utlämnar mig.” Jesus grips

⁴⁷Och ännu medan han talade, se: Judas, en av de tolv, kom. Och med honom var en stor skara med svärd och påkar från översteprästerna och folkets äldste.⁴⁸Och han som utlämnade honom hade gett dem ett tecken och sagt: ”Den jag kysser, han är det. Grip honom.”⁴⁹Och direkt gick han fram till Jesus och sade: ”Gläd dig , rabbi!”, och kysste honom ömt.⁵⁰Men Jesus sade till honom: ”Min vän, för det är du här.” Då gick de fram och lade händerna på Jesus och grep honom.

⁵¹Och se: en av dem som var med Jesus räckte ut handen och drog ut sitt svärd, och han slog översteprästens fasttjänare och tog bort hans öra.⁵²Då säger honom Jesus: ”Vänd bort ditt svärd till dess plats! För alla som tar till svärd ska med svärd förgöras.⁵³Eller tänker du dig att jag inte kan vädja till min Far och han nu kommer att ställa fram för mig mer än tolv legioner änglar?⁵⁴Hur ska då Skrifterna uppfyllas, att så måste ske?”

⁵⁵I den stunden sade Jesus till skarorna: ”Som mot en rövare har ni gått ut med svärd och påkar för att ta fast mig. Varje dag i templet satt jag och undervisade och ni grep mig inte.⁵⁶Men detta hela har hänt för att profeternas skrifter ska uppfyllas.” Då lämnade alla lärjungarna honom och flydde. Jesus inför Sanhedrin

⁵⁷Och de som hade gripit Jesus förde bort honom till översteprästen Kaiafas, där de skriftlärda och de äldste hade samlats.⁵⁸Men Petrus följde honom långt ifrån, fram till översteprästens innergård. Och han gick in därinne och satt med undertjänarna för att se slutet.

⁵⁹Och översteprästerna och hela Sanhedrin sökte ett falskt vittnesbörd mot Jesus för att döda honom.⁶⁰Och de fann inget, fastän många falska vittnen kom fram. Men till sist kom det fram två⁶¹och sade: ”Den där har sagt: Jag kan riva ner Guds tempelbyggnad och på tre dagar bygga upp.”⁶²Och då stod översteprästen upp och sade till honom: ”Svarar du inget på vad dessa vittnar mot dig?”⁶³Men Jesus var tyst.
Och översteprästen sade till honom: ”Jag besvär dig vid levande Gud att du ska säga oss om du är Kristus, Guds Son.”⁶⁴ Då säger honom Jesus: ”Du sade det. Men jag säger er: Från nu ska ni se Människosonen sitta vid Maktens högra sida och komma på himlens moln.”

⁶⁵Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: ”Han har hädat! Vad mer för behov har vi av vittnen? Se, nu har ni hört hädelsen.⁶⁶Vad tycks er?” Och de svarade och sade: ”Straffskyldig till döden är han!”⁶⁷Då spottade de i hans ansikte och pucklade på honom, och andra örfilade ⁶⁸och sade: ”Profetera för oss, Kristus! Vem är det som högg till dig?” Petrus förnekar Jesus

⁶⁹Men Petrus satt ute på innergården. Och fram till honom kom en tjänsteflicka som sade: ”Även du var med Jesus galilén.”⁷⁰Men han nekade inför alla och sade: ”Jag förstår inte vad du säger.”⁷¹Och när han gick ut i porthuset, såg honom en annan kvinna och säger till dem som var där: ”Den där var med Jesus nazorén.”⁷²Och åter nekade han med ed att: ”Jag känner inte människan.”⁷³Men efter en liten stund kom de som stod där fram och sade till Petrus: ”Sannerligen är också du en av dem. Och ditt tal gör dig ju tydlig.”⁷⁴Då började han nedkalla förbannelse och svära att: ”Jag känner inte människan!” Och direkt gol en tupp.

⁷⁵Och då kom Petrus ihåg Jesu ord som han hade sagt, att: ”Innan tuppen gal ska du tre gånger förneka mig.” Och han gick ut utanför och grät bittert. Jesus utlämnas till Pilatus

¹Och när det blev morgon tog de beslut , alla översteprästerna och folkets äldste, mot Jesus att döda honom.²Och de band honom och förde bort och utlämnade åt Pilatus, styresmannen. Judas tar sitt liv

³Då, när Judas som utlämnade honom såg att han blivit fördömd, ångrade han sig och vände sig med de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste⁴och sade: ”Jag har syndat och utlämnat ostraffligt blod.” Men de sade: ”Vad är det för oss? Du ska se till det.”⁵Och han slängde silvermynten in i tempelbyggnaden och drog sig undan, och gick bort och hängde sig.

⁶Men översteprästerna tog silvermynten och sade: ”Det är inte tillåtet att lägga dem i korbankistan , då det är ett värde från blod.”⁷Och de tog beslut och köpte för dem Krukmakaråkern till gravplats för främlingarna.⁸Därför kallades den åkern för Blodsåkern fram till idag.⁹ Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia, som sade:Och de tog de trettio silvermynten,värdet för den värderade som värderades av Israels söner,¹⁰och gav dem för krukmakarens åker,så som Herren hade samordnat för mig.Jesus inför Pilatus

¹¹Och Jesus ställdes inför styresmannen. Och nu frågade honom styresmannen och sade: ”Du är judarnas kung?” Och Jesus sade: ”Du säger det.”¹²Och under det att han anklagades av översteprästerna och de äldste svarade han inget.¹³Då säger honom Pilatus: ”Hör du inte hur mycket de vittnar mot dig?”¹⁴Och han svarade honom inte på ens ett ord, så att styresmannen var väldigt förundrad.

¹⁵Men varje högtid hade styresmannen för sed att frige en åt skaran, en fånge som de ville.¹⁶Och man hade då en ryktbar fånge som kallades [Jesus] Barabbas .¹⁷När de nu var samlade sade Pilatus till dem: ”Vem vill ni jag ska frige åt er? [Jesus] Barabbas, eller Jesus som kallas Kristus?”¹⁸För han visste att det var av avund de hade utlämnat honom.

¹⁹Och medan han satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom och sade: ”Inget mellan dig och den där rättfärdige! För jag led mycket idag i en dröm för hans skull.”

²⁰Men översteprästerna och de äldste övertygade skarorna att begära Barabbas, men Jesus skulle de förgöra.²¹Och nu svarade styresmannen och sade till dem: ”Vem vill ni av de två jag ska frige åt er?” Och de sade: ”Barabbas!”²²Pilatus säger till dem: ”Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Kristus?” De säger alla: ”Han ska korsfästas!”²³Men han sade: ”Vad för ont har han då gjort?” Men ännu mer skrek de och sade: ”Han ska korsfästas!”

²⁴Och när Pilatus såg att inget gör nytta utan det snarare blir tumult, tog han vatten och tvättade av händerna inför skaran och sade: ”Jag är ostrafflig från dennes blod . Ni ska se till detta.”²⁵Och allt folket svarade och sade: ”Hans blod över oss och över våra barn!”²⁶Då frigav han åt dem Barabbas, men Jesus gisslade han och utlämnade för att korsfästas. Jesus förlöjligad och slagen

²⁷Då tog styresmannens soldater med Jesus in i pretoriet och samlade mot honom hela kohorten.²⁸Och de klädde av honom, och en scharlakansröd soldatmantel satte de runt honom.²⁹Och de flätade en krans av törnen och satte på hans huvud, och en rörstav i hans högra hand. Och de knäföll inför honom och förlöjligade honom och sade: ”Gläd dig , judarnas kung!”³⁰Och de spottade på honom och tog rörstaven och slog i hans huvud.

³¹Och när de hade förlöjligat honom, klädde de av honom soldatmanteln och iklädde honom hans kläder och förde bort honom för att korsfästa. Jesus blir korsfäst

³²Och när de gick ut, fann de en kyreneisk man vid namn Simon. Denne rekvirerade de för att bära hans kors.³³Och när de kom till en plats kallad Golgotha, vilket är utsagt Kranieplatsen,³⁴gav de honom att dricka vin med galla blandat. Och han smakade och ville inte dricka.³⁵ Och när de hade korsfäst honom, delade de upp hans kläder och kastade lott,³⁶och satt och bevakade honom där.³⁷Och de satte upp ovanför hans huvud saken mot honom, skriven: ”Denne är Jesus, judarnas kung.”

³⁸Sedan korsfästs med honom två rövare, en vid högra sidan och en vid vänstra.³⁹Och de förbipasserande smädade honom och skakade sina huvuden⁴⁰och sade: ”Du som river ner tempelbyggnaden och på tre dagar bygger upp! Fräls dig själv, om du är Guds Son, [och] kom ner från korset!”⁴¹Likaså även översteprästerna, som förlöjligade honom med de skriftlärda och äldste och sade:⁴²”Andra har han frälst! Sig själv kan han inte frälsa. Israels kung är han! Han får komma ner nu från korset och vi ska tro på honom.⁴³ Han förtröstar på Gud, han får rädda nu, om han vill ha honom. Han har ju sagt att: Jag är Guds Son.”⁴⁴Och detsamma gjorde också rövarna som var korsfästa med honom och kritiserade honom. Jesus dör

⁴⁵Men från sjätte timmen kom ett mörker över hela landet fram till nionde timmen .⁴⁶Och runt den nionde timmen ropade Jesus högt med väldig röst och sade: ”Eli ! Eli! Lema sabachthani?”, det vill säga: ”Min Gud! Min Gud! Varför har du övergett mig?”

⁴⁷Men några av dem som stod där hörde det och sade att: ”Denne ropar på Elia!”⁴⁸Och direkt sprang en av dem och tog en tvättsvamp, fyllde med surt vin och satte runt en rörstav och gav honom att dricka.⁴⁹Och de övriga sade: ”Låt bli, vi ska se om Elia kommer och frälser honom.”⁵⁰Men Jesus skrek åter med väldig röst, och lämnade ifrån sig anden.

⁵¹Och se: förhänget i tempelbyggnaden revs från ovan och ända ner i två delar. Och jorden bävade och klipporna revs itu,⁵²och gravarna öppnades och många kroppar av de insomnade heliga uppväcktes.⁵³Och de kom ut ur gravarna efter hans uppväckande och gick in i den heliga staden och framvisade sig för många.⁵⁴Och när centurionen och de som med honom bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, fruktade de mycket och sade: ”Sannerligen, Guds Son var denne.”

⁵⁵Och det fanns där många kvinnor som skådade långt ifrån, som hade följt Jesus från Galileen och betjänade honom.⁵⁶Bland dem var Maria Magdalén och Maria som var Jakobs och Josefs mor, samt modern till Zebedaios söner. Jesus begravs

⁵⁷Och när det blev kväll, kom en rik man från Arimathaia vid namn Josef, som också han blivit lärjunge till Jesus.⁵⁸Denne gick till Pilatus och bad om Jesu kropp. Då befallde Pilatus att den skulle avges.

⁵⁹Och Josef tog kroppen och vek in den i rent linnetyg,⁶⁰och han lade den i sin nya grav som han hade huggit ut i klippan. Och han rullade fram en stor sten för dörröppningen till graven och gick iväg.⁶¹Och där var Mariam Magdalén och den andra Maria, sittande inför gravkammaren. Graven bevakad

⁶²Men dagen därpå, som är efter förberedelsedagen, samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus⁶³och sade: ”Herre, vi kom ihåg att den där förvillaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar uppväcks jag.⁶⁴Befall nu att gravkammaren säkras fram till den tredje dagen, så att inte hans lärjungar kommer och stjäl honom och säger till folket: Han har uppväckts från de döda, och så blir den sista villfarelsen värre än den första.”

⁶⁵Pilatus sade till dem: ”Ni har en custodia . Bege er, säkra den såsom ni förstår.”⁶⁶Och de gick och säkrade gravkammaren och satte sigill på stenen med custodian. Jesus uppstår ur graven

¹Men sent efter sabbaten, i det gryende mot den första dagen i veckan, kom Mariam Magdalén och den andra Maria för att skåda gravkammaren.

²Och se: det blev en väldig jordbävning. För en Herrens ängel steg ner från himlen och gick fram och rullade bort stenen, och satt ovanpå den.³Och hans utseende var som en blixt, och hans klädsel vit som snö.⁴Och av fruktan för honom bävade de som bevakade och blev som döda.

⁵Men ängeln svarade och sade till kvinnorna: ”Frukta inte ni! För jag vet att det är Jesus, den korsfäste, ni söker.⁶Han är inte här! För han har uppväckts, så som han har sagt. Kom, se platsen där han låg.⁷Och fort, gå och säg till hans lärjungar att han har uppväckts från de döda. Och se, han går före er till Galileen. Där ska ni få se honom. Se: jag har sagt er.”

⁸Och de gick fort iväg från graven, och med fruktan och stor glädje sprang de för att berätta för hans lärjungar.⁹Och se, Jesus mötte dem och sade: ”Gläd er !” Och de kom fram och grep om hans fötter och tillbad honom.¹⁰Då säger Jesus till dem: ”Frukta inte! Bege er, berätta för mina bröder att de ska gå bort till Galileen. Och där ska de få se mig.” Soldaternas rapport

¹¹Men medan de gick, se: några från custodian kom in i staden och berättade för översteprästerna alltsammans som hade hänt.¹²Och de samlades med de äldste, tog beslut och gav åtskilliga silvermynt till soldaterna¹³och sade: ”Säg att: Hans lärjungar kom på natten och stal honom medan vi sov.¹⁴Och om detta blir hört inför styresmannen, ska vi övertyga [honom] och göra er obekymrade.”¹⁵Och de tog silvermynten och gjorde som de blivit lärda. Och så spreds ryktet med detta ord hos judarna fram till [dagen] idag . Jesu missionsbefallning

¹⁶Och de elva lärjungarna gick till Galileen, till berget dit Jesus hade ordnat för dem att gå.¹⁷Och när de såg honom, tillbad de. Men några tvekade.

¹⁸Och fram kom Jesus och talade till dem och sade: ”Åt mig har getts all auktoritet i himmel och på jord.¹⁹Gå nu och gör alla folkslagen till lärjungar, döpande dem in i Faderns och Sonens och den heliga Andens namn,²⁰lärande dem att hålla fast vid allt vad jag påbjudit er. Och se: jag är med er alla dagarna fram till eonens fullbordan.”

Stiftelsen Svenska Folkbibeln

https://app.library.bible/content/32b8d9ca45df48b6