Lee Evangelium enligt Johannes 1

Evangelium enligt Johannes1

¹I begynnelsen var Ordet. Och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.²Denne var i begynnelsen hos Gud.³Allt kom genom honom, och utan honom kom inte ett enda som kommit.⁴I honom var liv, och livet var människornas ljus.⁵Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte gripit det.

⁶Det kom en människa, sänd från Gud. Hans namn var Johannes.⁷Denne kom till ett vittnesbörd, för att vittna om ljuset, för att alla skulle komma till tro genom honom.⁸Denne var inte ljuset, utan för att vittna om ljuset.

⁹Det sannfärdiga ljuset, som lyser upp varje människa, var kommande in i världen.¹⁰I världen var han, och världen blev till genom honom. Och världen kände honom inte.¹¹Till sitt eget kom han. Och hans egna tog inte emot honom.¹²Men alla som tog emot honom, åt dem gav han rättighet att bli Guds barn: åt dem som tror på hans namn,¹³som inte av blod eller av kötts vilja eller av mans vilja har fötts, utan av Gud.

¹⁴Och Ordet blev kött och hade sitt tält bland oss. Och vi skådade hans härlighet, en härlighet som hos en Enfödd från Fadern, full av nåd och sanning.¹⁵Johannes vittnar om honom och har ropat och sagt: ”Det var denne om vilken jag sade: Han som kommer efter mig har blivit före mig, för han var först före mig.”¹⁶För av hans fullhet har vi alla fått, och nåd efter nåd.¹⁷För lagen gavs genom Mose. Nåden och sanningen kom genom Jesus Kristus.¹⁸Gud har ingen någonsin sett. Enfödd Gud som är i Faderns famn, denne har utlagt. Johannes Döparens vittnesbörd

¹⁹Och detta är Johannes vittnesbörd, när judarna från Jerusalem sände [till honom ] präster och leviter för att fråga honom: ”Vem är du?”²⁰Och han bekände och förnekade inte, och han bekände att: ”Jag är inte Kristus.”²¹Och de frågade honom: ”Så vad? Är du Elia?” Och han säger: ”Det är jag inte.” – ”Är du Profeten?” Och han svarade: ”Nej.”

²²De sade då till honom: ”Vem är du? Så att vi kan ge ett svar till dem som har skickat oss. Vad säger du om dig själv?”²³ Han sade: ”Jag är en ropandes röst i ödemarken: Rikta upp Herrens väg, så som profeten Esaias har sagt.”

²⁴Det fanns också utsända från fariseerna,²⁵och de frågade honom och sade till honom: ”Varför döper du då? Om du inte är Kristus eller Elia eller Profeten?”²⁶Johannes svarade dem och sade: ”Jag döper i vatten. Mitt ibland er står en som ni inte känner,²⁷han som kommer efter mig, och jag är inte värdig att lossa hans sandalrem.”²⁸Detta hände i Bethania på andra sidan Jordan där Johannes var och döpte.

²⁹Dagen därpå ser han Jesus komma till honom, och han säger: ”Se: Guds offerlamm som tar bort världens synd!³⁰Det är denne om vilken jag sade: Efter mig kommer en man som har blivit före mig, för han var först före mig.³¹Och jag kände honom inte. Men för att han ska visas för Israel, därför har jag kommit och döper i vatten.”

³²Och Johannes vittnade och sade att: ”Jag har skådat Anden komma ner som en duva från himlen, och den blev kvar över honom.³³Och jag kände honom inte. Men han som skickade mig att döpa i vatten, denne sade till mig: Den över vilken du ser att Anden kommer ner och blir kvar över honom, denne är det som döper i helig Ande.³⁴Och jag har sett och vittnat att denne är Guds Son.” Jesu första lärjungar

³⁵Dagen därpå stod där åter Johannes och två av hans lärjungar.³⁶Och han ser på Jesus som kommer vandrande, och säger: ”Se: Guds offerlamm!”³⁷Och de två lärjungarna hörde honom tala och följde Jesus.

³⁸Men Jesus vände sig och skådade dem följa efter, och säger till dem: ”Vad söker ni?” Och de sade till honom: ”Rabbi”, vilket utsägs översatt Lärare, ”var håller du till?”³⁹Han säger till dem: ”Kom och ni ska se.” De kom då och såg var han höll till, och hos honom blev de kvar den dagen. Timmen var ungefär den tionde .

⁴⁰Andreas, bror till Simon Petrus, var en av de två som hade hört från Johannes och följt honom.⁴¹Denne finner först sin egen bror Simon och säger till honom: ”Vi har funnit Messias!”, vilket är översatt Kristus.⁴²Han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: ”Du är Simon, Johannes son. Du ska kallas Kefas”, vilket översätts Petrus .

⁴³Dagen därpå ville han gå ut till Galileen, och finner Filippos. Och till honom säger Jesus: ”Följ mig.”⁴⁴Och Filippos var från Bethsaida, från Andreas och Petrus stad.⁴⁵Filippos finner Nathanael och säger till honom: ”Den som Mose skrev om i lagen, och även profeterna, har vi funnit: Jesus, Josefs son från Nazaret.”⁴⁶Och då sade honom Nathanael: ”Från Nazaret? Kan något gott vara därifrån?” Filippos säger honom: ”Kom och se!”

⁴⁷Jesus såg Nathanael komma till honom, och säger om honom: ”Se: sannerligen en israelit i vilken svek inte finns.”⁴⁸Nathanael säger till honom: ”Varifrån känner du mig?” Jesus svarade och sade till honom: ”Före det att Filippos ropade på dig, när du var under fikonträdet, såg jag dig.”⁴⁹Då svarade honom Nathanael: ”Rabbi, du är Guds Son. Du är Israels kung!”⁵⁰Jesus svarade och sade till honom: ”Eftersom jag sade dig att jag såg dig under fikonträdet, tror du? Större än detta ska du se.”⁵¹ Och han säger till honom: ”Amen, amen, jag säger er: Ni ska se himlen öppnad och Guds änglar stiga upp och stiga ner över Människosonen.” Jesus gör vatten till vin

¹Och den tredje dagen blev det bröllop i Kana i Galileen, och Jesu mor var där.²Och även Jesus och hans lärjungar blev bjudna till bröllopet.³Och när det saknades vin, säger Jesu mor till honom: ”Vin har de inte.”⁴[Och] Jesus säger till henne: ”Vad mellan mig och dig, kvinna? Ännu har inte min stund kommit.”⁵Hans mor säger till tjänarna: ”Vad han än säger er, gör det.”

⁶Och där fanns sex vattenkärl av sten för judarnas rening liggande, som hade rum för två eller tre metreter var.⁷Jesus säger till dem: ”Fyll vattenkärlen med vatten.” Och de fyllde dem ända upp.⁸Och han säger till dem: ”Ös nu upp och bär till festvärden.” Och de bar.

⁹Men när festvärden smakade på vattnet, som hade blivit vin – och han visste inte varifrån det är, men tjänarna visste som hade öst upp vattnet – ropar festvärden på brudgummen¹⁰och säger till honom: ”Varje människa sätter först fram det fina vinet, och när de är berusade det ringare. Du har bevarat det fina vinet fram till nu.”

¹¹Denna tecknens begynnelse gjorde Jesus i Kana i Galileen. Och han visade sin härlighet, och hans lärjungar trodde på honom.¹²Efter detta gick han ner till Kafarnaum, han och hans mor och [hans] bröder och hans lärjungar. Och där blev de kvar inte många dagar. Det gamla och det nya templet

¹³Och judarnas påsk var nära, och upp till Jerusalem gick Jesus.¹⁴Och han fann i templet dem som sålde oxar och får och duvor, och pengaväxlarna som satt.¹⁵Och han gjorde ett gissel av rep och drev ut alla från templet, både fåren och oxarna. Och växlarnas slantar utgöt han, och borden vände han upp och ner,¹⁶och till dem som sålde duvorna sade han: ”Ta bort detta härifrån! Gör inte min Fars hus till ett marknadshus!”¹⁷ Hans lärjungar kom ihåg att det är skrivet: Niten för ditt hus ska förtära mig.

¹⁸Då svarade judarna och sade till honom: ”Vilket tecken visar du oss, eftersom du gör detta?”¹⁹Jesus svarade och sade till dem: ”Riv denna tempelbyggnad. Och på tre dagar ska jag resa upp den.”²⁰Då sade judarna: ”Fyrtio och sex år har denna tempelbyggnad byggts. Och du ska på tre dagar resa upp den?”²¹Men denne talade om sin kropps tempelbyggnad.²²När han så blev uppväckt från de döda, kom hans lärjungar ihåg att han sagt detta. Och de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt.

²³Och när han var i Jerusalem vid påsken under högtiden kom många till tro på hans namn, när de skådade hans tecken som han gjorde.²⁴Men själv anförtrodde sig inte Jesus åt dem, eftersom han kände alla,²⁵och för att han inte hade behov av att någon vittnar om människan. För själv visste han vad som fanns i människan. Jesus och Nikodemos

¹Men det fanns en man från fariseerna, Nikodemos var hans namn, en ledare för judarna.²Denne kom till honom om natten och sade till honom: ”Rabbi, vi vet att det är från Gud du har kommit som lärare. För ingen kan göra dessa tecken som du gör om inte Gud är med honom.”

³Jesus svarade och sade till honom: ”Amen, amen, jag säger dig: Om någon inte blir född från ovan kan han inte se Guds rike.”⁴Nikodemos säger till honom: ”Hur kan en människa födas när han är åldrig? Inte kan han komma in i sin mors moderliv en andra gång och födas?”⁵Jesus svarade: ”Amen, amen, jag säger dig: Om någon inte blir född av vatten och Ande kan han inte komma in i Guds rike.⁶Det som är fött av köttet är kött. Och det som är fött av Anden är ande.⁷Var inte förundrad för att jag sade till dig: Ni måste födas från ovan.⁸Anden blåser vart den vill, och dess röst hör du. Men du vet inte varifrån den kommer och vart den beger sig. Så är var och en som är född av Anden.”

⁹Nikodemos svarade och sade till honom: ”Hur kan detta ske?”¹⁰Jesus svarade och sade till honom: ”Du är Israels lärare. Och detta förstår du inte?¹¹Amen, amen, jag säger dig att det vi vet talar vi, och det vi har sett vittnar vi om. Och vårt vittnesbörd tar ni inte emot.¹²Om jag har sagt er det jordiska och ni inte tror, hur ska ni tro om jag säger er det himmelska?

¹³Och ingen har stigit upp till himlen utom den som steg ner från himlen: Människosonen .¹⁴Och liksom Mose upphöjde ormen i ödemarken, så måste Människosonen bli upphöjd,¹⁵för att var och en som tror på honom ska ha eoniskt liv.¹⁶För så älskade Gud världen att den enfödde Sonen gav han, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha eoniskt liv.¹⁷För Gud sände inte Sonen till världen för att döma världen, utan för att världen ska bli frälst genom honom.¹⁸Den som tror på honom blir inte dömd. Men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds enfödde Sons namn.

¹⁹Och detta är domen: att ljuset har kommit in i världen, och människorna älskade mörkret mer än ljuset, för deras gärningar var onda.²⁰För var och en som utövar usla ting hatar ljuset och kommer inte till ljuset, för att inte hans gärningar ska avslöjas.²¹Men den som gör sanningen kommer till ljuset, för att hans gärningar ska framträda: att de i Gud är utförda.” Jesus och Johannes Döparen

²²Efter detta gick Jesus och hans lärjungar till det judeiska landet, och där stannade han med dem och döpte.²³Men även Johannes var och döpte, i Ainon nära Salim, eftersom det fanns stora vatten där. Och folk kom dit och blev döpta,²⁴för ännu var inte Johannes kastad i fängelset.

²⁵Det kom då upp en diskussion från Johannes lärjungar med en jude om rening.²⁶Och de kom till Johannes och sade till honom: ”Rabbi, han som var med dig på andra sidan Jordan, som du har vittnat om, se: denne döper, och alla går till honom.”

²⁷Johannes svarade och sade: ”En människa kan inte ta sig ens ett enda om inte det är honom givet från himlen.²⁸Ni själva vittnar för mig att jag sagt [att] jag inte är Kristus, utan att jag är sänd framför denne.²⁹Den som har bruden är brudgum. Men brudgummens vän, som står och lyssnar till honom, gläds med glädje av brudgummens röst. Denna min glädje är nu uppfylld.³⁰Denne måste växa och jag minska.”

³¹Den som kommer från ovan är ovanför alla. Den som är av jorden är av jorden och talar utifrån jorden. Den som kommer från himlen [är ovanför alla]. ³²Det han har sett och hört, det vittnar han om. Och hans vittnesbörd tar ingen emot.³³Den som tar emot hans vittnesbörd har satt sigill att Gud är sann.

³⁴För den som Gud har sänt talar Guds ord, för icke utifrån mått ger han Anden.³⁵Fadern älskar Sonen och har gett allt i hans hand.³⁶Den som tror på Sonen har eoniskt liv. Men den som är ohörsam mot Sonen ska inte se liv, utan Guds vrede blir kvar över honom. Jesus och den samariska kvinnan

¹När nu Jesus förstod att fariseerna hade hört att Jesus gör och döper fler lärjungar än Johannes –²även om nu Jesus själv inte döpte, utan hans lärjungar –³lämnade han Judeen och gick åter bort till Galileen.⁴Men han måste gå genom Samarien.⁵Han kommer nu till en stad i Samarien som kallas Sykar, nära den marklott som Jakob gav till Josef sin son.⁶Och där fanns Jakobs källa. Jesus, nu matt av vägfärden, satt så vid källan. Timmen var ungefär den sjätte .

⁷Det kommer en kvinna från Samarien för att ösa vatten. Jesus säger till henne: ”Ge mig att dricka.”⁸Hans lärjungar hade nämligen gått bort till staden för att köpa födoämnen.⁹Då säger honom den samariska kvinnan: ”Hur kan du, som är jude, be från mig om att dricka som är en samarisk kvinna?” För judar samsas inte med samarier.

¹⁰Jesus svarade och sade till henne: ”Om du visste om Guds fria gåva, och vem det är som säger dig: Ge mig att dricka, hade du bett honom och han hade gett dig levande vatten.”¹¹[Kvinnan ] säger till honom: ”Herre, inte ens ett öskar har du. Och brunnen är djup. Varifrån har du då det levande vattnet?¹²Inte är du större än vår fader Jakob, som gav oss brunnen och själv drack ur den, även hans söner och hans boskapsdjur?”

¹³Jesus svarade och sade till henne: ”Var och en som dricker av detta vatten kommer åter att törsta.¹⁴Men den som dricker av det vatten som jag ska ge honom ska aldrig törsta till eonen. Nej, det vatten som jag ska ge honom ska bli i honom en källa med vatten som spritter upp till eoniskt liv.”¹⁵Kvinnan säger till honom: ”Herre, ge mig det vattnet, så att jag inte måste törsta eller gå över hit för att ösa.”

¹⁶Han säger till henne: ”Bege dig. Ropa på din man och kom hit.”¹⁷Kvinnan svarade och sade till honom: ”Jag har ingen man.” Jesus säger till henne: ”Med rätta säger du att: Man har jag ingen.¹⁸För fem män har du haft, och den du nu har är inte din man. Detta har du sagt sant.”

¹⁹Då säger honom kvinnan: ”Herre, jag skådar att en profet är du.²⁰Våra fäder har tillbett på detta berg. Och ni säger att i Jerusalem finns platsen där man måste tillbe?”²¹Jesus säger till henne: ”Tro mig, kvinna, att det kommer en stund när det varken är på detta berg eller i Jerusalem ni ska tillbe Fadern.²²Ni tillber vad ni inte känner. Vi tillber vad vi känner, eftersom frälsningen är från judarna.²³Men det kommer en stund, och det är nu, när de sannfärdiga tillbedjarna ska tillbe Fadern i ande och sanning. För Fadern söker också sådana som tillber honom.²⁴Gud är ande. Och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”²⁵Kvinnan säger till honom: ”Jag vet att Messias kommer, han som kallas Kristus. När denne kommer ska han delge oss alltsammans.”²⁶Jesus säger till henne: ”Jag Är. Den som talar med dig.”

²⁷Och vid detta kom hans lärjungar, och de var förundrade att han talade med en kvinna. Ingen sade dock: ”Vad söker du?” eller: ”Varför talar du med henne?”²⁸Då lämnade kvinnan sitt vattenkärl och gick iväg in i staden, och hon säger till människorna:²⁹”Kom, se en människa som har sagt mig allt vad jag har gjort. Inte är väl denne Kristus?”³⁰De gick ut ur staden och började gå till honom.

³¹Däremellan frågade honom lärjungarna och sade: ”Rabbi, ät!”³²Men han sade till dem: ”Jag har mat att äta som ni inte känner.”³³Då sade lärjungarna till varandra: ”Inte har någon hämtat till honom att äta?”³⁴Jesus säger till dem: ”Min mat är att göra viljan hos honom som har skickat mig och fullkomna hans verk.³⁵Säger inte ni att det ännu är fyra månader och så kommer skörden? Se, jag säger er: Lyft era ögon och skåda markerna, att de är vita till skörd. Redan ³⁶får den som skördar lön och samlar frukt till eoniskt liv, så att den som sår och den som skördar får glädjas tillsammans.³⁷För i detta är ordet sannfärdigt, att en är den som sår och en annan den som skördar.³⁸Jag har sänt ut er att skörda det ni inte har slitit med. Andra har slitit och ni har gått in i deras möda.”

³⁹Och från den staden kom många till tro på honom av samarierna, på grund av kvinnans ord när hon vittnade att: ”Han har sagt mig allt som jag har gjort.”⁴⁰När nu samarierna kom till honom, frågade de honom om han kunde bli kvar hos dem. Och han blev kvar där två dagar.⁴¹Och många fler kom till tro på grund av hans ord,⁴²och till kvinnan sade de att: ”Det är inte längre på grund av ditt tal vi tror. För vi har själva hört och vet att denne sannerligen är världens Frälsare.” Jesus botar en ämbetsmans son

⁴³Men efter de två dagarna gick han ut därifrån till Galileen,⁴⁴för Jesus själv vittnade att en profet inte har heder i sin egen fädernebygd.⁴⁵När han nu kom till Galileen välkomnade honom galileerna, som hade sett allt vad han hade gjort i Jerusalem under högtiden. För de hade också själva kommit till högtiden.

⁴⁶Han kom nu åter till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. Och där fanns en kunglig ämbetsman vars son var sjuk i Kafarnaum. ⁴⁷När denne hörde att Jesus hade kommit från Judeen till Galileen, gick han iväg till honom och frågade om han kunde komma ner och hela hans son, för han var på väg att dö.⁴⁸Då sade Jesus till honom: ”Om ni inte får se tecken och under, tror ni aldrig.”⁴⁹Den kunglige säger till honom: ”Herre, kom ner innan mitt barn dör!”⁵⁰Jesus säger till honom: ”Gå. Din son lever.” Mannen trodde ordet som Jesus sade till honom och gick.

⁵¹Och redan medan han gick ner, mötte honom hans fasttjänare och sade att hans gosse levde.⁵²Han efterhörde då timmen från dem vid vilken han fått det bättre. De sade då till honom att: ”Igår, vid sjunde timmen , lämnade honom febern.”⁵³Då förstod fadern att det var [vid] den timmen Jesus hade sagt till honom: ”Din son lever.” Och han kom till tro, han och hela hans hus.⁵⁴[Och] detta var åter det andra tecknet Jesus gjorde sedan han kommit från Judeen till Galileen. Jesus botar en sjuk vid Bethzatha

¹Efter detta var det en judarnas högtid, och Jesus gick upp till Jerusalem.²Och det finns i Jerusalem vid Fårporten en bassäng, som på hebreiska även kallas Bethzatha och har fem pelargångar.³I dessa låg en mängd av de sjuka, blinda, lama, skrumpna.

⁵Och det fanns en man där som hade trettio [och] åtta år i sin sjukdom.⁶Jesus såg denne liggande och förstod att han redan har lång tid, och säger till honom: ”Vill du bli frisk?”⁷Den sjuke svarade honom: ”Herre, jag har ingen människa för att, när vattnet rörs upp, sätta mig i bassängen. Och under det att jag kommer är det en annan före mig som stiger ner.”⁸Då säger honom Jesus: ”Res dig. Ta upp din madrass och vandra.”⁹Och direkt blev mannen frisk, och han tog upp sin madrass och vandrade.
Men det var sabbat på den dagen.¹⁰Då sade judarna till den botade: ”Det är sabbat. Och det är inte tillåtet för dig att ta upp din madrass.”¹¹Men han svarade dem: ”Han som gjorde mig frisk, denne sade åt mig: Ta upp din madrass och vandra.”¹²De frågade honom: ”Vem är den människan som sade åt dig: Ta upp och vandra?”¹³Men den helade visste inte vem det är. För Jesus hade väjt undan, då det var en skara på platsen.

¹⁴Efter detta finner Jesus honom i templet, och han sade till honom: ”Se, du har blivit frisk. Synda inte mer, så att inte något värre händer dig.”¹⁵Då gick mannen iväg och delgav för judarna att det är Jesus som har gjort honom frisk.¹⁶Och därför började judarna förfölja Jesus, eftersom han gjorde detta på sabbaten.¹⁷Men [Jesus] svarade dem: ”Min Far verkar fram till nu. Även jag verkar.”¹⁸Därför sökte judarna nu desto mer döda honom, eftersom han inte bara upplöste sabbaten utan också kallade Gud sin egen Far och gjorde sig själv lik Gud. Sonens auktoritet

¹⁹Då svarade Jesus och sade till dem: ”Amen, amen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, om han inte ser Fadern göra något. För det som denne gör, det gör även Sonen likaså.²⁰För Fadern har Sonen kär och visar honom allt som han själv gör. Och större gärningar än dessa ska han visa honom, så att ni förundras.²¹För såsom Fadern uppväcker de döda och levandegör, så levandegör också Sonen dem han vill.²²För inte heller dömer Fadern någon. Nej, hela domen har han gett till Sonen,²³för att alla ska hedra Sonen så som de hedrar Fadern. Den som inte hedrar Sonen, hedrar inte Fadern som har skickat honom.

²⁴Amen, amen, jag säger er att: Den som hör mitt ord och tror på honom som har skickat mig har eoniskt liv. Och till dom kommer han inte, utan har gått över från döden till livet.

²⁵Amen, amen, jag säger er att det kommer en stund, och det är nu, när de döda ska höra Guds Sons röst. Och de som hör ska leva.²⁶För såsom Fadern har liv i sig själv, så har han också gett Sonen att ha liv i sig själv.²⁷Och auktoritet har han gett honom att göra dom, eftersom han är Människoson.²⁸Var inte förundrade över detta. För det kommer en stund vid vilken alla i gravarna ska höra hans röst²⁹och gå ut: de som har gjort det goda till en livets uppståndelse, och de som har utövat det usla till en domens uppståndelse.³⁰Jag kan inte göra något av mig själv. Så som jag hör dömer jag. Och min dom är rättfärdig, eftersom jag inte söker min vilja utan viljan hos honom som har skickat mig. Vittnesbörd om Jesus

³¹Om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd inte sant .³²Det finns en annan som vittnar om mig, och jag vet att sant är det vittnesbörd med vilket han vittnar om mig.³³Ni har sänt bud till Johannes, och han har vittnat för sanningen.³⁴Och från en människa tar jag inte emot vittnesbördet, men detta säger jag för att ni ska bli frälsta.³⁵Denne var lampan som brann och lyste, och ni ville jubla för en stund i hans ljus.

³⁶Men jag har det vittnesbörd som är större än Johannes. För gärningarna som Fadern har gett mig för att jag ska fullkomna dem, själva gärningarna som jag gör, de vittnar om mig att Fadern har sänt mig.³⁷Och Fadern som har skickat mig, denne har vittnat om mig. Och hans röst har ni aldrig någonsin hört, och hans skepnad har ni inte sett,³⁸och hans ord har ni inte förblivande i er. För den som denne har sänt, honom tror ni inte.³⁹Ni utforskar Skrifterna, för ni tänker er att ni i dem har eoniskt liv. Och det är dessa som vittnar om mig,⁴⁰och ni vill inte komma till mig för att ha liv.

⁴¹Ära från människor tar jag inte emot.⁴²Nej, jag har lärt känna er, att Guds kärlek har ni inte inom er.⁴³Jag har kommit i min Fars namn, och ni tar inte emot mig. Om en annan kommer i sitt eget namn, den tar ni emot.⁴⁴Hur kan ni tro, när ni tar emot ära från varandra och inte söker äran från den ende Guden?

⁴⁵Tänk er inte att jag kommer att anklaga er hos Fadern. Det finns den som anklagar er: Mose, till vilken ni har satt hopp.⁴⁶För om ni trodde Mose, hade ni trott mig. För det är om mig denne har skrivit.⁴⁷Men om ni inte tror dennes texter, hur ska ni tro mina ord?” Jesus mättar femtusen

¹Efter detta for Jesus iväg till andra sidan av Galileens hav, Tiberias hav.²Och det följde honom en stor skara, eftersom de skådade tecknen som han gjorde på de sjuka.³Men upp till berget gick Jesus, och där satt han med sina lärjungar.⁴Och påsken var nära, judarnas högtid.

⁵Nu lyfter Jesus ögonen och skådar att en stor skara kommer till honom, och han säger till Filippos: ”Varifrån ska vi köpa bröd så att dessa kan äta?”⁶Men detta sade han prövande honom, för själv visste han vad han skulle göra.⁷Filippos svarade honom: ”Bröd för tvåhundra denarer räcker inte för dem, så att var och en får [något] litet .”⁸Då säger honom en av hans lärjungar, Andreas, bror till Simon Petrus:⁹”Det finns en liten gosse här som har fem kornbröd och två matfiskar. Men detta, vad är det till så många?”

¹⁰Jesus sade: ”Gör så att människorna ligger till bords.” Och det fanns mycket gräs på platsen. Nu lade sig männen till bords, till antalet ungefär femtusen.¹¹Då tog Jesus bröden, och han tackade och delade ut till dem som låg till bords. Likaså även av matfiskarna, så mycket de ville.¹²Och när de var mättade, säger han till sina lärjungar: ”Samla ihop de överblivna bitarna så att inget går förlorat.”¹³De samlade då ihop och fyllde tolv korgar med bitar från de fem kornbröden som blivit över för dem som hade spisat.

¹⁴När människorna nu såg det han hade gjort som tecken, började de säga att: ”Denne är sannerligen Profeten som kommer till världen!”¹⁵Jesus förstod då att de kommer att komma och rycka honom för att göra till kung, och han drog sig åter undan till berget, själv ensam. Jesus går på vattnet

¹⁶Men när det blev kväll, gick hans lärjungar ner till havet¹⁷och steg i en båt och började fara till andra sidan havet, till Kafarnaum. Och det hade redan blivit mörker, och ännu hade inte Jesus kommit till dem.¹⁸Och havet väcktes upp av en väldig vind som blåste.

¹⁹När de nu hade rott ungefär tjugofem eller trettio stadier , skådar de Jesus vandra på havet och komma nära båten. Och de fruktade.²⁰Men han säger till dem: ”Jag Är. Frukta inte!”²¹Då ville de ta emot honom i båten. Och direkt var båten vid det land till vilket de begav sig. Jesus är livets bröd

²²Dagen därpå såg skaran som stod på andra sidan havet att någon annan småbåt inte funnits där utom en, och att Jesus inte hade gått i med sina lärjungar i båten, utan att hans lärjungar ensamma farit iväg.²³Det kom andra [små]båtar från Tiberias nära platsen där de hade ätit brödet sedan Herren tackat.²⁴När skaran nu såg att Jesus inte är där, inte heller hans lärjungar, steg de själva i småbåtarna och kom till Kafarnaum sökande Jesus.²⁵Och när de fann honom på andra sidan havet, sade de till honom: ”Rabbi, när kom du hit?”

²⁶Jesus svarade dem och sade: ”Amen, amen, jag säger er: Ni söker mig inte för att ni har sett tecken, utan för att ni åt av bröden och blev mätta.²⁷Arbeta inte för den mat som går förlorad, utan för den mat som består till eoniskt liv, som Människosonen ska ge er. För på denne har Fadern satt sigill, Gud.”²⁸De sade då till honom: ”Vad ska vi göra för att utföra Guds verk?”²⁹Jesus svarade och sade till dem: ”Detta är Guds verk: att ni tror på honom som denne har sänt.”

³⁰De sade då till honom: ”Vad gör då du för tecken, så att vi kan se och tro på dig? Vad utför du?³¹ Våra fäder åt mannat i ödemarken, så som det är skrivet: Bröd från himlen gav han dem att äta.”³²Då sade Jesus till dem: ”Amen, amen, jag säger er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan min Far ger er brödet från himlen, det sannfärdiga.³³För Guds bröd är den som kommer ner från himlen och ger världen liv.”³⁴De sade då till honom: ”Herre, ge oss alltid detta bröd.”

³⁵Jesus sade till dem: ”Jag är livets bröd. Den som kommer till mig ska aldrig hungra. Och den som tror på mig ska aldrig någonsin törsta.³⁶Men jag har sagt er att ni också har sett [mig ], och ni tror inte.³⁷Allt som Fadern ger mig ska komma till mig. Och den som kommer till mig ska jag aldrig driva ut utanför.³⁸För jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja, utan viljan hos honom som har skickat mig.³⁹Och detta är viljan hos honom som har skickat mig: att av allt som han gett mig ska jag inte förlora något, utan låta det uppstå [på] den sista dagen.⁴⁰För detta är min Fars vilja: att var och en som skådar Sonen och tror på honom ska ha eoniskt liv. Och jag ska låta honom uppstå [på] den sista dagen.”

⁴¹Då muttrade judarna över honom, att han sagt: ”Jag är brödet som har kommit ner från himlen.”⁴²Och de sade: ”Är inte den där Jesus Josefs son, vars far och mor vi känner? Hur menar han nu att: Från himlen har jag kommit ner?”

⁴³Jesus svarade och sade till dem: ”Muttra inte med varandra.⁴⁴Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har skickat mig drar honom. Och jag ska låta honom uppstå på den sista dagen.⁴⁵ Det är skrivet hos profeterna: Och alla ska vara lärda av Gud. Var och en som har hört från Fadern och lärt kommer till mig.⁴⁶Inte att någon har sett Fadern, utom han som är från Gud. Denne har sett Fadern.

⁴⁷Amen, amen, jag säger er: Den som tror har eoniskt liv.⁴⁸Jag är livets bröd.⁴⁹Era fäder åt mannat i ödemarken och dog.⁵⁰Detta är brödet som kommer ner från himlen, för att man ska äta av det och inte dö.⁵¹Jag är det levande brödet som har kommit ner från himlen. Om någon äter av detta bröd ska han leva till eonen. Och brödet som jag ska ge är mitt kött, för världens liv.”

⁵²Då bråkade judarna med varandra och sade: ”Hur kan denne ge oss [sitt] kött att äta?”⁵³Jesus sade då till dem: ”Amen, amen, jag säger er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inte liv i er.⁵⁴Den som tuggar mitt kött och dricker mitt blod har eoniskt liv. Och jag ska låta honom uppstå på den sista dagen.⁵⁵För mitt kött är sann mat. Och mitt blod är sann dryck.⁵⁶Den som tuggar mitt kött och dricker mitt blod förblir i mig, och jag i honom.⁵⁷Så som den levande Fadern har sänt mig och jag lever av Fadern, ska också den som tuggar mig, också denne ska leva av mig.⁵⁸Detta är brödet som har kommit ner från himlen. Inte så som fäderna åt och dog. Den som tuggar detta bröd ska leva till eonen.”⁵⁹Detta sade han i synagogan när han undervisade i Kafarnaum. Ord av eoniskt liv

⁶⁰Många av hans lärjungar som lyssnade sade då: ”Hårt är detta ord. Vem kan lyssna till honom?”⁶¹Men Jesus visste inom sig att hans lärjungar muttrar över detta, och han sade till dem: ”Detta skandaliserar er?⁶²Om ni då får skåda Människosonen stiga upp där han var tidigare?⁶³Det är Anden som levandegör. Köttet gör ingen nytta. De ord som jag har talat till er är Ande och är liv.⁶⁴Men det finns några av er som inte tror.” För Jesus visste från begynnelsen vilka de är som inte tror, och vem det är som kommer att utlämna honom.⁶⁵Och han sade: ”Därför har jag sagt er att ingen kan komma till mig om inte det är honom givet av Fadern.”

⁶⁶Efter detta var det många av hans lärjungar som gick bort bakåt och inte mer vandrade med honom.⁶⁷Då sade Jesus till de tolv: ”Inte vill också ni bege er?”⁶⁸Då svarade honom Simon Petrus: ”Herre, till vem ska vi gå bort? Ord av eoniskt liv har du,⁶⁹och vi har kommit till tro och förstått att du är Guds Helige.”⁷⁰Jesus svarade dem: ”Har inte jag utvalt er, de tolv? Och en av er är en djävul.”⁷¹Men han talade om Judas, Simon Iskariots son. För denne skulle utlämna honom: en av de tolv. Jesus vid lövhyddohögtiden

¹Och efter detta vandrade Jesus i Galileen. För han ville inte vandra i Judeen, eftersom judarna sökte döda honom.

²Och judarnas högtid var nära, lövhyddohögtiden.³Hans bröder sade då till honom: ”Gå vidare härifrån och bege dig till Judeen, så att även dina lärjungar får skåda dina gärningar som du gör.⁴För ingen gör något i det fördolda och söker själv vara i öppenhet. Om du gör dessa ting, visa dig för världen!”⁵För inte heller hans bröder trodde på honom.

⁶Då säger Jesus till dem: ”Min tid är ännu inte här. Men er tid är alltid beredd.⁷Världen kan inte hata er. Men mig hatar den eftersom jag vittnar om den, att dess gärningar är onda.⁸Gå ni upp till högtiden. Jag går inte upp till denna högtid, för min tid är ännu inte uppfylld.”⁹Och sedan han sagt detta, blev han själv kvar i Galileen.

¹⁰Men när hans bröder hade gått upp till högtiden, då gick han också själv upp: inte uppenbart, utan [som ] i det fördolda.¹¹Judarna sökte honom nu under högtiden och sade: ”Var är den där?”¹²Och det var mycket muttrande om honom bland skarorna. Några sade att: ”Han är god.” [Men] andra sade: ”Nej, utan han förvillar skaran.”¹³Ingen talade dock öppet om honom, av fruktan för judarna.

¹⁴Men när det redan var i mitten av högtiden gick Jesus upp till templet och började undervisa.¹⁵Då blev judarna förundrade och sade: ”Hur kan denne känna texter , när han inte har lärt sig?”¹⁶Då svarade Jesus dem och sade: ”Min undervisning är inte min, utan från honom som har skickat mig.¹⁷Om någon vill göra hans vilja, ska han förstå om undervisningen huruvida den är från Gud eller jag talar av mig själv.¹⁸Den som talar av sig själv söker sin egen ära. Men den som söker äran för honom som har skickat honom, denne är sann och orätt finns inte i honom.

¹⁹Har inte Mose gett er lagen? Och ingen av er gör lagen. Varför söker ni döda mig?”²⁰Skaran svarade: ”Du har en demon! Vem söker döda dig?”²¹Jesus svarade och sade till dem: ”En enda gärning gjorde jag, och alla blev ni förundrade.²²Därför har Mose gett er omskärelsen – inte för att den är från Mose, utan från fäderna – och på sabbaten omskär ni en människa.²³Om en människa får omskärelse på sabbaten för att inte Mose lag ska upplösas, blir ni ilskna på mig för att jag har gjort en hel människa frisk på sabbaten?²⁴Döm inte efter åsyn. Nej, den rättfärdiga domen ska ni döma.” Vem är Jesus?

²⁵Då sade några av jerusalemiterna: ”Är det inte denne som de söker döda?²⁶Och se, öppet talar han, och inget säger de till honom. Kanske har ledarna sannerligen förstått att denne är Kristus?²⁷Nej, denne känner vi, varifrån han är. Men när Kristus kommer vet ingen varifrån han är.”

²⁸Då ropade Jesus i templet medan han undervisade och sade: ”Ni både känner mig och känner varifrån jag är! Och av mig själv har jag inte kommit, utan det finns en sannfärdig som har skickat mig, som ni inte känner.²⁹Jag känner honom, för från honom är jag. Och denne har sänt mig.”³⁰De sökte då fånga honom. Och ingen lade på honom handen, för ännu hade inte hans stund kommit.

³¹Men av skaran kom många till tro på honom, och de sade: ”När Kristus kommer, inte ska han göra fler tecken än vad denne har gjort?”³²Fariseerna hörde skaran muttra detta om honom, och översteprästerna och fariseerna sände ut undertjänare för att fånga honom.

³³Då sade Jesus: ”Ännu en liten tid är jag hos er. Och sedan beger jag mig till honom som har skickat mig.³⁴Ni ska söka mig och inte finna [mig], och dit där jag är kan ni inte komma.”³⁵Då sade judarna till varann: ”Vart kommer denne att gå, eftersom vi inte ska finna honom? Inte är det till diasporan hos grekerna han kommer att gå och undervisa grekerna?³⁶Vad är detta ord som han sade: Ni ska söka mig och inte finna [mig], och dit där jag är kan ni inte komma?”

³⁷Men på den sista dagen, den stora i högtiden, stod Jesus och ropade och sade: ”Om någon törstar, ska han komma till mig och dricka!³⁸Den som tror på mig, så som Skriften har sagt: floder ska flöda ur hans buk med levande vatten.”³⁹Och detta sade han om Anden, som de skulle få som trodde på honom. För ännu fanns ingen Ande, eftersom Jesus ännu inte blivit förhärligad.

⁴⁰Några ur skaran som nu hörde dessa ord sade: ”Denne är sannerligen Profeten.”⁴¹Andra sade: ”Denne är Kristus.” Men andra sade: ”Det är ju inte från Galileen Kristus kommer?⁴²Har inte Skriften sagt att det är av Davids säd och från Bethlehem, byn där David var, som Kristus kommer?”⁴³Det blev då schism i skaran för hans skull.⁴⁴Och några av dem ville fånga honom, men ingen lade på honom händerna.

⁴⁵Då kom undertjänarna till översteprästerna och fariseerna, och dessa sade till dem: ”Varför har ni inte fört hit honom?”⁴⁶Undertjänarna svarade: ”Aldrig har en människa talat så.”⁴⁷Då svarade fariseerna dem: ”Inte har väl också ni blivit förvillade?⁴⁸Inte har någon av ledarna trott på honom? Eller av fariseerna?⁴⁹Men denna skara som inte känner lagen, de är förbannade.”

⁵⁰Då säger Nikodemos till dem, han som kom till honom tidigare och var en av dem:⁵¹”Inte dömer vår lag människan, om inte man först hör från honom och förstår vad han gör?”⁵²De svarade och sade till honom: ”Inte är väl också du från Galileen? Forska och se att från Galileen reses ingen profet upp.” Jesus och äktenskapsbryterskan
⟦⁵³Och var och en gick till sitt hus,

¹och Jesus gick till Olivernas berg.²Men i gryningen kom han åter dit till templet. Och allt folket kom till honom, och han satte sig och undervisade dem.

³Men de skriftlärda och fariseerna för dit en kvinna gripen vid äktenskapsbrott. Och de ställer henne i mitten⁴och säger till honom: ”Lärare, denna kvinna har gripits på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott.⁵Och i lagen har Mose påbjudit oss att stena sådana. Vad säger då du?”⁶Men detta sade de prövande honom, för att ha något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och skrev med fingret ner i jorden.

⁷Men när de fortsatte fråga honom, rätade han sig upp och sade till dem: ”Den syndfrie av er ska vara först på henne att kasta sten.”⁸Och åter böjde han sig ner och skrev i jorden.⁹Men när de hörde det gick de ut, en efter en, börjande från de äldste. Och han lämnades ensam kvar, och kvinnan var i mitten.¹⁰Och Jesus rätade sig upp och sade till henne: ”Kvinna, var är de? Har ingen fördömt dig?”¹¹Och hon svarade: ”Ingen, Herre.” Och Jesus sade: ”Inte heller jag fördömer dig. Gå, [och] från nu: synda inte mer.”⟧ Jesus är världens ljus

¹²Åter talade nu Jesus till dem och sade: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska aldrig vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

¹³Då sade fariseerna till honom: ”Du vittnar om dig själv. Ditt vittnesbörd är inte sant .”¹⁴Jesus svarade och sade till dem: ”Även om jag vittnar om mig själv är mitt vittnesbörd sant, för jag vet varifrån jag kommit och vart jag beger mig. Men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag beger mig.¹⁵Ni dömer efter köttet. Jag dömer ingen.¹⁶Men även om jag dömer är min dom sannfärdig, för jag är inte ensam, utan det är jag och Fadern som har skickat mig.¹⁷Och även i er lag är det skrivet att två människors vittnesbörd är sant.¹⁸Jag är den som vittnar om mig själv, och vittnar om mig gör även Fadern som har skickat mig.”

¹⁹De sade då till honom: ”Var är din Far?” Jesus svarade: ”Varken mig känner ni eller min Far. Om ni hade känt mig, hade ni också känt min Far.”²⁰Dessa ord talade han i skattkammaren medan han undervisade i templet. Och ingen fångade honom, för ännu hade inte hans stund kommit.

²¹Han sade då åter till dem: ”Jag beger mig. Och ni kommer att söka mig, och i er synd kommer ni att dö. Dit jag beger mig kan ni inte komma.”²²Då sade judarna: ”Inte kommer han väl att döda sig själv? Eftersom han säger: Dit jag beger mig kan ni inte komma.”²³Och han sade till dem: ”Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är av denna värld. Jag är inte av denna värld.²⁴Jag har nu sagt er att ni kommer att dö i era synder. För om ni inte tror att Jag Är, kommer ni att dö i era synder.”

²⁵Då sade de till honom: ”Vem är du?” Jesus sade till dem: ”Från begynnelsen det jag också talar till er.²⁶Mycket har jag att tala och döma om er. Men han som har skickat mig är sann, och det jag har hört från honom, detta talar jag till världen.”²⁷De förstod inte att det var om Fadern han talade till dem.

²⁸Då sade Jesus [till dem ]: ”När ni har upphöjt Människosonen, då ska ni förstå att Jag Är. Och av mig själv gör jag inget, utan så som Fadern har lärt mig, detta talar jag.²⁹Och han som har skickat mig är med mig. Han har inte lämnat mig ensam, eftersom jag alltid gör det som är till behag för honom.”³⁰När han talade detta kom många till tro på honom. Abrahams sanna barn

³¹Då sade Jesus till de judar som hade kommit till tro på honom: ”Om ni blir kvar i mitt ord, är ni sannerligen mina lärjungar.³²Och ni ska lära känna sanningen, och sanningen ska göra er fria.”

³³De svarade till honom: ”Abrahams säd är vi, och ingen har vi någonsin fasttjänat. Hur menar du att: Ni ska bli fria?”³⁴Jesus svarade dem: ”Amen, amen, jag säger er att var och en som gör synden är fasttjänare under synden.³⁵Och fasttjänaren blir inte kvar i huset till eonen. Sonen blir kvar till eonen.³⁶Om nu Sonen gör er fria, blir ni verkligen fria.³⁷Jag vet att ni är Abrahams säd. Men ni söker döda mig, eftersom mitt ord inte har rum i er.³⁸Det jag sett hos Fadern talar jag. Gör då också ni det ni har hört från Fadern .”

³⁹De svarade och sade till honom: ”Vår far är Abraham.” Jesus säger till dem: ”Om ni är Abrahams barn, hade ni gjort Abrahams gärningar.⁴⁰Men nu söker ni döda mig, en människa som har talat sanningen till er som jag hört från Gud. Detta gjorde inte Abraham.⁴¹Ni gör er fars gärningar.” De sade [då] till honom: ”Vi är inte avlade ur otukt! Vi har en enda far: Gud.”

⁴²Jesus sade till dem: ”Om Gud var er Far hade ni älskat mig, för från Gud har jag utgått och kommit. För jag har inte heller kommit av mig själv, utan denne har sänt mig.⁴³Varför förstår ni inte mitt tal? För att ni inte kan höra mitt ord.⁴⁴Ni är av fadern djävulen, och er fars begär vill ni göra. Denne har varit en mandråpare från begynnelsen. Och i sanningen står han inte, för det finns ingen sanning i honom. När han talar lögnen är det utifrån sitt eget han talar, för en lögnare är han och dess fader.⁴⁵Men eftersom jag säger sanningen tror ni mig inte.⁴⁶Vem av er tillrättavisar mig för synd? Om jag talar sanning, varför tror ni mig inte?⁴⁷Den som är av Gud lyssnar till Guds ord. Därför lyssnar ni inte, eftersom ni inte är av Gud.”

⁴⁸Judarna svarade och sade till honom: ”Är det inte med rätta vi säger att du är samarier och har en demon?”⁴⁹Jesus svarade: ”Jag har inte en demon, utan jag hedrar min Far och ni vanhedrar mig.⁵⁰Och jag söker inte min ära. Det finns den som söker den och dömer.⁵¹Amen, amen, jag säger er: Om någon håller fast vid mitt ord, ska han aldrig skåda döden till eonen.”

⁵²[Då] sade judarna till honom: ”Nu har vi förstått att du har en demon! Abraham dog, även profeterna. Och du säger: Om någon håller fast vid mitt ord, ska han aldrig smaka döden till eonen.⁵³Inte är du större än vår far Abraham som dog? Även profeterna dog. Vem gör du dig själv till?”⁵⁴Jesus svarade: ”Om jag ärar mig själv, är min ära ingenting. Det är min Far som ärar mig, han som ni säger att: Han är vår Gud.⁵⁵Och ni har inte lärt känna honom, men jag känner honom. Och om jag skulle säga att jag inte känner honom blir jag lik er, en lögnare. Men jag känner honom, och vid hans ord håller jag fast.⁵⁶Abraham er far jublade över att få se min dag. Och han såg och gladde sig.”⁵⁷Då sade judarna till honom: ”Femtio år har du inte än, och Abraham har du sett ?”⁵⁸Jesus sade till dem: ”Amen, amen, jag säger er: Innan Abraham blev till – Jag Är.”

⁵⁹Då tog de upp stenar för att kasta på honom. Men Jesus dolde sig och gick ut från templet. Jesus botar en blindfödd

¹Och när han drog vidare, såg han en man blind från födseln.²Och då frågade honom hans lärjungar och sade: ”Rabbi, vem har syndat? Denne eller hans föräldrar, så att han föddes blind? ”³Jesus svarade: ”Det är varken denne som har syndat eller hans föräldrar. Nej, det är för att Guds verk ska visas genom honom.⁴Vi måste utföra hans gärningar som har skickat mig medan det är dag. Det kommer en natt när ingen kan verka.⁵Medan jag är i världen är jag världens ljus.”

⁶Sedan han sagt detta, spottade han på marken och gjorde en lera av saliven. Och han smorde på leran på hans ögon⁷och sade till honom: ”Bege dig, tvätta dig i bassängen vid Siloam”, vilket översätts Utsänd. Han gick då iväg och tvättade sig, och kom sedan seende.

⁸Grannarna och de som hade skådat honom tidigare, att han var tiggare, sade då: ”Är det inte den som sitter och tigger?”⁹Några sade att: ”Det är han”, andra sade: ”Nej, men han är lik honom.” Denne sade att: ”Det är jag.”¹⁰Då sade de till honom: ”Hur öppnades [då ] dina ögon?”¹¹Denne svarade: ”Mannen som kallas Jesus gjorde en lera och smorde på mina ögon, och sade till mig att: Bege dig till Siloam och tvätta dig. Då gick jag iväg, och när jag hade tvättat mig såg jag igen.”¹²Och de sade till honom: ”Var är den där?” Han säger: ”Jag vet inte.”

¹³De för honom till fariseerna, den en gång blinde.¹⁴Men det var sabbat på den dagen Jesus gjorde leran och öppnade hans ögon.¹⁵Åter frågade honom då även fariseerna hur han såg igen. Och han sade till dem: ”En lera lade han på mina ögon, och jag tvättade mig och ser.”¹⁶Då sade några av fariseerna: ”Inte är den där människan från Gud. För han håller inte fast vid sabbaten.” [Men] andra sade: ”Hur kan en syndig människa göra sådana tecken?” Och det var schism bland dem.¹⁷De säger nu till den blinde igen: ”Vad säger du om honom? Eftersom han öppnade dina ögon.” Och han sade att: ”En profet är han.”

¹⁸Då trodde inte judarna om honom att han var blind och såg igen, förrän de hade ropat dit föräldrarna till honom som såg igen¹⁹och frågat dem och sagt: ”Är denne er son, som ni säger att han fötts blind? Hur ser han då nu?”²⁰Då svarade hans föräldrar och sade: ”Vi vet att denne är vår son, och att han fötts blind.²¹Men hur han nu ser vet vi inte. Eller vem som har öppnat hans ögon. Vi vet inte. Fråga honom. Han har åldern inne. Han ska tala för sig själv.”²²Detta sade hans föräldrar eftersom de fruktade judarna. För redan hade judarna kommit överens att om någon bekänner honom som Kristus, ska han bli avsynagogad.²³Det var därför hans föräldrar sade att: ”Han har åldern inne. Fråga honom.”

²⁴De ropade då dit mannen en andra gång som varit blind, och sade till honom: ”Ge ära till Gud. Vi vet att den där människan är en syndare.”²⁵Då svarade denne: ”Om han är en syndare vet jag inte. Ett vet jag: att jag var blind och nu ser.”²⁶De sade då till honom: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?”²⁷Han svarade dem: ”Jag har sagt er redan, och ni har inte hört. Varför vill ni åter höra? Inte vill också ni bli hans lärjungar?”²⁸Och de hånade honom och sade: ”Du är dennes lärjunge! Men vi är Moses lärjungar.²⁹Vi vet att till Mose har Gud talat. Men denne vet vi inte varifrån han är.”

³⁰Mannen svarade och sade till dem: ”I detta är ju det förunderliga: att ni inte vet varifrån han är, och han har öppnat mina ögon.³¹Vi vet att till syndare lyssnar inte Gud. Men om någon är gudsfrom och gör hans vilja, till denne lyssnar han.³²Från eonen har det aldrig hörts att någon öppnat ögonen på en som fötts blind.³³Om inte denne var från Gud, hade han inte kunnat göra någonting.”³⁴De svarade och sade till honom: ”I synder föddes du helt, och du undervisar oss!” Och de drev ut honom utanför.

³⁵Jesus hörde att de hade drivit ut honom utanför, och han fann honom och sade: ”Tror du på Människosonen ?”³⁶Denne svarade och sade: ”Och vem är han, Herre? Så att jag kan tro på honom.”³⁷Jesus sade till honom: ”Du har också sett honom. Och han som talar med dig, denne är det.”³⁸Och han sade: ”Jag tror, Herre.” Och han tillbad honom.

³⁹Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit till denna värld: för att de som inte ser ska se, och de som ser ska bli blinda.”⁴⁰Då hörde några av fariseerna som var med honom detta, och de sade till honom: ”Inte är väl också vi blinda?”⁴¹Jesus sade till dem: ”Om ni var blinda, hade ni inte haft synd. Men nu säger ni att: Vi ser. Er synd är kvar. Den gode herden

¹Amen, amen, jag säger er: Den som inte kommer in genom dörren till fårens fålla utan går upp från annat håll, denne är en tjuv och rövare.²Men den som går in genom dörren är fårens herde.³För denne öppnar dörrvakten. Och fåren lyssnar till hans röst, och sina egna får ropar han på med namn och för ut dem.⁴När han har drivit ut alla sina egna går han framför dem. Och fåren följer honom, eftersom de känner hans röst.⁵Men en främmande kommer de aldrig att följa, utan flyr från honom. För de känner inte de främmandes röst.”⁶Denna jämförelse sade Jesus till dem, men dessa förstod inte vad det var som han talade till dem.

⁷Då sade åter Jesus: ”Amen, amen, jag säger er att: Jag är dörren för fåren.⁸Alla som har kommit [före mig ] är tjuvar och rövare, men fåren har inte lyssnat till dem.⁹Jag är dörren. Genom mig, om någon går in, ska han bli frälst. Och han ska gå in och gå ut och finna bete.¹⁰Tjuven kommer inte utom för att stjäla och slaktoffra och förgöra. Jag har kommit för att de ska ha liv, och ha överflöd.

¹¹Jag är den gode herden. Den gode herden lägger ner sin själ för fåren.¹²Den som är lejd och inte är herde, för vilken fåren inte är hans egna, skådar vargen komma och lämnar fåren och flyr, och vargen rycker dem och skingrar.¹³För han är lejd och bryr sig inte om fåren.

¹⁴Jag är den gode herden. Och jag känner de mina, och de mina känner mig,¹⁵liksom Fadern känner mig och jag känner Fadern. Och min själ lägger jag ner för fåren.¹⁶Även andra får har jag, som inte är av denna fålla. Även dessa måste jag leda, och min röst ska de lyssna till. Och det ska bli en hjord, en herde.¹⁷Därför älskar Fadern mig, för att jag lägger ner min själ för att åter ta den.¹⁸Ingen tar bort den från mig, utan jag lägger ner den av mig själv. Auktoritet har jag att lägga ner den, och auktoritet har jag att åter ta den. Detta bud har jag fått från min Far.”

¹⁹Åter blev det schism bland judarna på grund av dessa ord.²⁰Och många av dem sade: ”Han har en demon och är galen. Varför lyssnar ni på honom?”²¹Andra sade: ”Dessa ord är inte från en demoniserad. Inte kan en demon öppna blindas ögon?” Jesu enhet med Fadern

²²Sedan kom invigningshögtiden i Jerusalem. Det var vinter,²³och Jesus vandrade omkring i templet i Solomons pelargång.²⁴Då omringade honom judarna och sade till honom: ”Hur länge tar du upp vår själ? Om du är Kristus, säg oss öppet!”²⁵Jesus svarade dem: ”Jag har sagt er, och ni tror inte. Gärningarna som jag gör i min Fars namn, dessa vittnar om mig.²⁶Men ni tror inte, eftersom ni inte är av mina får.²⁷Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem och de följer mig.²⁸Och jag ger dem eoniskt liv, och de ska aldrig gå förlorade till eonen. Och ingen ska rycka dem ur min hand.²⁹Min Far, det han har gett mig är större än allt. Och ingen kan rycka ur Faderns hand.³⁰Jag och Fadern är ett.”

³¹Åter lyfte judarna upp stenar för att stena honom.³²Jesus svarade dem: ”Många goda gärningar har jag visat er från Fadern. För vilken gärning av dem stenar ni mig?”³³Judarna svarade honom: ”Det är inte för en god gärning vi stenar dig, utan för hädelse. Och för att du, som är en människa, gör dig själv till Gud.”

³⁴ Jesus svarade dem: ”Är det inte skrivet i er lag att: Jag har sagt ni är gudar?³⁵Om han kallade dessa gudar till vilka Guds ord kom – och Skriften kan inte upplösas –³⁶säger ni då till den som Fadern har helgat och sänt till världen att: Du hädar, eftersom jag sagt: Jag är Guds Son?³⁷Om jag inte gör min Fars gärningar, tro mig inte.³⁸Men om jag gör dem: även om ni inte tror på mig, tro på gärningarna, så att ni vet och förstår att Fadern är i mig och jag i Fadern.”³⁹[Då] sökte de åter fånga honom. Och han gick ut ur deras hand.

⁴⁰Och han gick åter bort till andra sidan Jordan, till platsen där Johannes var först och döpte, och blev kvar där.⁴¹Och många kom till honom, och de sade att: ”Johannes gjorde visserligen inget tecken. Men allt vad Johannes sade om denne var sant.”⁴²Och många kom till tro på honom där. Jesus uppväcker Lazaros

¹Men det fanns en som var sjuk, Lazaros från Bethania, från byn hos Mariam och Martha, hennes syster.²Och det var Mariam som smorde in Herren med balsam och torkade hans fötter med sitt hår. Hennes bror Lazaros var sjuk.³Då sände systrarna bud till honom och sade: ”Herre, se: den du har kär är sjuk.”⁴Men när Jesus hörde det, sade han: ”Denna sjukdom är inte till döds utan för Guds ära, för att Guds Son ska bli förhärligad genom den.”⁵Och Jesus älskade Martha och hennes syster och Lazaros.

⁶När han nu hörde att han är sjuk, då blev han först kvar på den plats där han var i två dagar.⁷Sedan, efter detta, säger han till lärjungarna: ”Låt oss dra till Judeen igen.”⁸Lärjungarna säger till honom: ”Rabbi, nu sökte judarna stena dig. Och åter beger du dig dit?”⁹Jesus svarade: ”Finns det inte tolv timmar under dagen? Om någon vandrar om dagen stöter han sig inte, eftersom han ser denna världs ljus.¹⁰Men om någon vandrar om natten stöter han sig, eftersom ljuset inte finns i honom.”

¹¹Detta sade han, och efter detta säger han dem: ”Lazaros vår vän har insomnat. Men jag går för att väcka honom ur sömnen.”¹²Då sade lärjungarna till honom: ”Herre, om han har insomnat blir han frälst.”¹³Och Jesus hade sagt det om hans död, men dessa tänkte sig att det är om sömnens insomnande han talar.¹⁴Då sade nu Jesus till dem öppet: ”Lazaros har dött.¹⁵Och jag är glad för er skull, för att ni ska tro, att jag inte var där. Men låt oss dra till honom.”¹⁶Då sade Thomas som kallades Tvillingen till medlärjungarna: ”Låt oss dra, också vi. Så att vi dör med honom.”

¹⁷När Jesus nu kom, fann han att han redan hade fyra dagar i graven.¹⁸Och Bethania var nära Jerusalem, ungefär femton stadier bort.¹⁹Och många av judarna hade kommit till Martha och Mariam för att muntra upp dem gällande brodern.²⁰Martha, när hon nu hörde att Jesus kommer, mötte honom. Men Mariam satt i huset.

²¹Då sade Martha till Jesus: ”Herre, om du hade varit här, hade inte min bror dött.²²[Men] även nu vet jag att vad du än ber Gud om ska Gud ge dig.”²³Jesus säger till henne: ”Din bror ska uppstå.”²⁴Martha säger till honom: ”Jag vet att han ska uppstå. Vid uppståndelsen, på den sista dagen.”²⁵Jesus sade: ”Jag är uppståndelsen och livet . Den som tror på mig, även om han dör ska han leva.²⁶Och var och en som lever och tror på mig ska aldrig dö till eonen. Tror du detta?”²⁷Hon säger honom: ”Ja, Herre. Jag har kommit till tro på att du är Kristus, Guds Son som kommer till världen.”

²⁸Och sedan hon sagt detta, gick hon iväg och ropade på Mariam sin syster och sade i hemlighet: ”Läraren är här och ropar på dig.”²⁹Och hon, när hon hörde, reste sig fort och gick till honom.³⁰Men ännu hade inte Jesus gått in i byn, utan var fortfarande på platsen där Martha mötte honom.³¹Judarna som var med henne i huset och muntrade upp henne såg då Mariam, att hon fort stod upp och gick ut, och de följde henne och tänkte sig att hon beger sig till graven för att gråta där.

³²Mariam, när hon nu kom dit där Jesus var och såg honom, föll ner för hans fötter och sade till honom: ”Herre, om du hade varit här, hade inte min bror dött.”³³Jesus, när han nu såg henne gråtande, och judarna som kommit med henne gråtande, frustade i anden och upprörde sig³⁴och sade: ”Var har ni lagt honom?” De säger honom: ”Herre, kom och se.”³⁵Jesus tårades.³⁶Då sade judarna: ”Se hur kär han hade honom!”³⁷Men några av dem sade: ”Kunde inte denne som öppnat ögonen på den blinde göra så att även denne inte dog?”

³⁸Jesus frustade då åter inom sig och går till graven. Och den var en grotta, och en sten låg över den.³⁹Jesus säger: ”Ta bort stenen.” Då säger honom systern till den avlidne, Martha: ”Herre, han luktar redan. För det är fjärde dagen.”⁴⁰Jesus säger till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror ska du få se Guds härlighet?”⁴¹De tog då bort stenen. Och Jesus lyfte ögonen mot ovan och sade: ”Far, jag tackar dig för att du har hört mig.⁴²Och jag visste att du alltid hör mig. Men för skaran som står här omkring sade jag det, för att de ska tro att du har sänt mig.”⁴³Och sedan han sagt detta, vrålade han med väldig röst: ”Lazaros, kom ut!”⁴⁴Ut kom den döde, ombunden till fötterna och händerna med bindlar, och hans åsyn var omlindad med en duk. Jesus säger till dem: ”Lös honom och låt honom bege sig.” Onda planer mot Jesus

⁴⁵Många av judarna som hade kommit till Mariam och skådat det han gjorde kom då till tro på honom.⁴⁶Men några av dem gick bort till fariseerna och sade till dem vad Jesus hade gjort.

⁴⁷Då samlade översteprästerna och fariseerna Sanhedrin och sade: ”Vad gör vi? För den där människan gör många tecken.⁴⁸Om vi låter honom vara så, kommer alla att tro på honom. Och då kommer romarna att komma och ta ifrån oss både platsen och folkslaget.”⁴⁹Men en viss av dem, Kaiafas som var överstepräst det året, sade till dem: ”Ni vet ingenting.⁵⁰Inte heller räknar ni att det gagnar er att en människa dör för folket och inte hela folkslaget går förlorat.”

⁵¹Men detta sade han inte av sig själv, utan då han var överstepräst det året profeterade han att Jesus skulle dö för folkslaget.⁵²Och inte bara för folkslaget, utan för att också samla Guds förskingrade barn till ett.⁵³Från den dagen planerade de nu för att döda honom.⁵⁴Jesus vandrade då inte längre öppet bland judarna, utan gick bort därifrån till trakten nära ödemarken, till Efraim som en stad hette. Och där blev han kvar med lärjungarna.

⁵⁵Men judarnas påsk var nära, och många gick upp till Jerusalem från trakten före påsken för att rena sig.⁵⁶De sökte nu efter Jesus, och talade med varandra stående i templet: ”Vad tänker ni er? Att han alls inte kommer till högtiden?”⁵⁷Men översteprästerna och fariseerna hade gett bud att om någon vet var han är, ska han informera så att de kan fånga honom. Jesus blir smord i Bethania

¹Jesus kom nu sex dagar före påsk till Bethania, där Lazaros fanns som Jesus hade uppväckt från de döda.²De gjorde då för honom en festmåltid där. Och Martha betjänade, och Lazaros var en av dem som låg till bords med honom.³Mariam tog då en litra nardusbalsam, genuin, värdefull, och smorde in Jesu fötter och torkade med sitt hår hans fötter. Och huset uppfylldes av balsamdoften.

⁴Men då säger Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som kommer att utlämna honom:⁵”Varför avyttrades inte denna balsam för trehundra denarer och gavs till de fattiga?”⁶Men han sade detta inte för att han brydde sig om de fattiga, utan för att han var en tjuv och hade kassan och bar med sig det som lades där.⁷Då sade Jesus: ”Låt henne vara, så att hon till dagen för min gravläggning kan bevara den.⁸För de fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.”

⁹Då fick [d]en stor[a] skara[n ] av judarna veta att han är där. Och de kom inte bara för Jesus, utan för att också se Lazaros som han hade uppväckt från de döda.¹⁰Men översteprästerna planerade för att döda även Lazaros,¹¹eftersom många för hans skull begav sig från judarna och trodde på Jesus. Jesus rider in i Jerusalem

¹²Dagen därpå, när den stora skaran som hade kommit till högtiden hörde att Jesus kommer till Jerusalem,¹³ tog de palmernas palmblad och gick ut, honom till mötes, och vrålade:”Hosanna ! Välsignad han som kommer i Herrens namn!”[Och:] ”Israels kung!”

¹⁴Och Jesus fann en liten åsna och satte sig på den, så som det är skrivet:¹⁵ Frukta inte, dotter Sion!Se, din kung kommer, sittande på ett åsneföl.

¹⁶Detta förstod inte hans lärjungar först. Men när Jesus hade blivit förhärligad, då kom de ihåg att detta var skrivet om honom och att man gjorde detta med honom.

¹⁷Nu vittnade skaran som varit med honom när han ropade Lazaros ur graven och uppväckte honom från de döda.¹⁸Därför mötte honom [också] skaran, eftersom de hörde att han hade gjort detta tecken.¹⁹Då sade fariseerna till varann: ”Skådar ni att ni inte gör någon nytta? Se: världen har farit iväg efter honom.” Jesus förutsäger sin död

²⁰Men det fanns några greker av dem som gick upp för att tillbe vid högtiden.²¹Dessa kom nu till Filippos, som var från Bethsaida i Galileen, och frågade honom och sade: ”Herre, vi vill se Jesus.”²²Filippos går och säger till Andreas. Andreas och Filippos går och säger till Jesus.

²³Men Jesus svarar dem och säger: ”Stunden har kommit att Människosonen ska förhärligas.²⁴Amen, amen, jag säger er: Om inte vetekornet faller i jorden och dör, förblir det själv ensamt. Men om det dör, bär det mycket frukt.²⁵Den som har sin själ kär förlorar den. Och den som hatar sin själ i denna värld ska till eoniskt liv beskydda den.²⁶Om någon tjänar mig, ska han följa mig. Och där jag är, där ska också min tjänare vara. Om någon tjänar mig ska Fadern hedra honom.

²⁷Nu är min själ oroad. Och vad ska jag säga? Far, fräls mig från denna stund? Nej, därför har jag kommit, för denna stund.²⁸Far, förhärliga ditt namn.”
Då kom en röst från himlen: ”Jag både har förhärligat och ska åter förhärliga.”²⁹Skaran som stod och hörde sade då att det kommit åska. Andra sade: ”En ängel har talat till honom.”³⁰Jesus svarade och sade: ”Det är inte för min skull denna röst har kommit, utan för er.³¹Nu är det dom över denna värld. Nu ska fursten över denna värld drivas ut utanför.³²Och jag, när jag upphöjs från jorden, ska dra alla till mig.”³³Och detta sade han angivande med vilken död han skulle dö.

³⁴Då svarade honom skaran: ”Vi har hört från lagen att Kristus blir kvar till eonen. Och hur menar du att Människosonen måste bli upphöjd? Vem är denne Människoson?”³⁵Då sade Jesus till dem: ”Ännu en liten tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att inte mörkret griper er. Och den som vandrar i mörkret vet inte vart han beger sig.³⁶Medan ni har ljuset, tro på ljuset så att ni blir ljusets söner.” Detta talade Jesus, och gick bort och dolde sig för dem. Folkets otro

³⁷Men fast han hade gjort så många tecken inför dem, trodde de inte på honom.³⁸ Det var för att profeten Esaias ord skulle uppfyllas, det han sade:Herre, vem trodde det som hördes från oss?Och Herrens arm, för vem blev den uppenbarad?

³⁹Därför kunde de inte tro. För åter sade Esaias:⁴⁰ Han har förblindat deras ögonoch förhårdnat deras hjärta,så att de inte ser med ögonen och fattar med hjärtatoch vänder om och jag ska hela dem.

⁴¹Detta sade Esaias eftersom han såg hans härlighet och talade om honom.

⁴²Ändå var det dock även av ledarna många som trodde på honom. Men för fariseernas skull bekände de inte, för att inte bli avsynagogade.⁴³För de älskade människornas ära mer än Guds ära.

⁴⁴Men Jesus ropade och sade: ”Den som tror på mig tror inte på mig, utan på honom som har skickat mig.⁴⁵Och den som skådar mig, skådar honom som har skickat mig.⁴⁶Jag har kommit som ett ljus till världen, för att var och en som tror på mig inte ska bli kvar i mörkret.⁴⁷Och om någon hör mina ord och inte iakttar, dömer inte jag honom. För jag har inte kommit för att döma världen, utan för att frälsa världen.⁴⁸Den som avvisar mig och inte tar emot mina ord har den som dömer honom: ordet som jag har talat. Det ska döma honom på den sista dagen.⁴⁹För jag har inte talat av mig själv, utan Fadern som skickat mig har själv gett mig bud, vad jag ska säga och vad jag ska tala.⁵⁰Och jag vet att hans bud är eoniskt liv. Det jag alltså talar, så som Fadern har sagt mig, så talar jag.” Jesus tvättar lärjungarnas fötter

¹Och före påskens högtid, när Jesus visste att hans stund hade kommit för att gå vidare från denna värld till Fadern, hade han älskat sina egna i världen och älskade dem till slutet .

²Och när det var måltid, när djävulen redan hade lagt i hjärtat att utlämna honom hos Judas, Simon Iskariots son,³och han visste att Fadern har gett honom allt i händerna och att han utgått från Gud och beger sig till Gud,⁴reser han sig från måltiden och lägger bort kläderna. Och han tog en linnehandduk och knöt om sig.⁵Sedan häller han vatten i tvättfatet, och började tvätta lärjungarnas fötter och torka med handduken med vilken han var omknuten.

⁶Han kommer nu till Simon Petrus. Han säger till honom: ”Herre, är det du som på mig tvättar fötterna?”⁷Jesus svarade och sade till honom: ”Det jag gör förstår du inte nu. Men du kommer att förstå efter detta.”⁸Petrus säger till honom: ”Aldrig ska du tvätta mina fötter, till eonen!” Jesus svarade honom: ”Om jag inte får tvätta dig har du ingen del hos mig.”⁹Simon Petrus säger till honom: ”Herre – inte bara mina fötter, utan också händerna och huvudet!”¹⁰Jesus säger till honom: ”Den som är badad har inget behov utom av att tvätta fötterna , utan är helt ren. Och ni är rena. Men inte alla.”¹¹För han kände den som utlämnade honom. Därför sade han att: ”Alla är ni inte rena.”

¹²När han så hade tvättat deras fötter och tagit sina kläder och lagt sig till bords igen, sade han till dem: ”Förstår ni vad jag har gjort med er?¹³Ni ropar till mig: Lärare, och: Herre. Och med rätta säger ni det, för det är jag.¹⁴Om nu jag har tvättat era fötter, Herren och Läraren, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.¹⁵För det är ett exempel jag har gett er, för att så som jag har gjort för er ska också ni göra.¹⁶Amen, amen, jag säger er: En fasttjänare är inte större än sin Herre, och en apostel inte större än den som skickat honom.¹⁷Om ni vet detta, saliga är ni om ni gör det. Jesus förutsäger Judas svek

¹⁸ Det är inte om er alla jag talar. Jag vet vilka jag har utvalt. Men det är för att Skriften ska uppfyllas: Den som tuggar mitt bröd har lyft mot mig sin häl.¹⁹Från nu säger jag det till er, innan det sker, för att ni ska tro när det sker: att Jag Är.²⁰Amen, amen, jag säger er: Den som tar emot någon jag skickar tar emot mig. Och den som tar emot mig, tar emot honom som har skickat mig.”

²¹Sedan Jesus sagt detta, blev han oroad i anden och vittnade och sade: ”Amen, amen, jag säger er att: En av er kommer att utlämna mig.”²²Lärjungarna såg på varandra, villrådiga om vem han talar.²³En av hans lärjungar var liggande till bords i Jesu famn, den som Jesus älskade.²⁴Då nickar Simon Petrus åt denne att efterhöra vem det kunde vara som han talar om.²⁵Denne lägger sig nu så på Jesu bröstkorg och säger till honom: ”Herre, vem är det?”²⁶Jesus svarar: ”Det är denne för vilken jag ska doppa brödbiten och ge honom.” Han doppar nu brödbiten och [tar och ] ger till Judas, Simon Iskariots son.

²⁷Och efter brödbiten, då for Satan in i denne. Nu säger honom Jesus: ”Det du gör, gör det fortare.”²⁸Men detta förstod ingen av dem som låg till bords, varför han sade så till honom.²⁹För några tänkte sig, då Judas hade kassan, att Jesus säger åt honom: Köp det vi har behov av till högtiden. Eller för de fattiga, att ge något.³⁰Nu tog denne brödbiten och gick ut direkt. Och det var natt. Jesus är nu förhärligad

³¹När han så har gått ut, säger Jesus: ”Nu har Människosonen förhärligats. Och Gud har förhärligats i honom.³²[Om Gud har förhärligats i honom] ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och direkt ska han förhärliga honom.

³³Kära barn, ännu lite är jag hos er. Ni kommer att söka mig. Och liksom jag sade till judarna, att dit jag beger mig kan ni inte komma, säger jag också till er nu.³⁴Ett nytt bud ger jag er: att ni ska älska varandra. Så som jag har älskat er, att också ni ska älska varandra.³⁵I detta ska alla förstå att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra.” Jesus förutsäger Petrus förnekelse

³⁶Simon Petrus säger till honom: ”Herre, vart beger du dig?” Jesus svarade [honom]: ”Dit jag beger mig kan du nu inte följa mig. Men du kommer att följa till sist.”³⁷Petrus säger till honom: ”Herre, varför kan jag inte följa dig nu? Min själ ska jag lägga ner för dig.”³⁸Jesus svarar: ”Din själ ska du lägga ner för mig? Amen, amen, jag säger dig: Tuppen ska inte gala förrän du har förnekat mig tre gånger. Jesus är vägen till Fadern

¹Ert hjärta ska inte oroas. Tro på Gud, och på mig ska ni tro .²I min Fars hus finns många boningar. Annars, hade jag sagt er att jag går för att bereda plats för er?³Och om jag går och bereder plats för er kommer jag åter och ska ta med er till mig, så att där jag är, där ska också ni vara.⁴Och dit jag beger mig vet ni vägen.”

⁵Thomas säger till honom: ”Herre, vi vet inte vart du beger dig. Hur kan vi veta vägen?”⁶Jesus säger till honom: ”Jag är vägen och sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.⁷Om ni har lärt känna mig, ska ni också lära känna min Far. Och från nu känner ni honom och har sett honom.”

⁸Filippos säger till honom: ”Herre, visa oss Fadern och det räcker för oss.”⁹Jesus säger till honom: ”Så mycket tid är jag hos er, och du har inte lärt känna mig, Filippos. Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du säga: Visa oss Fadern?¹⁰Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern är i mig? De ord som jag säger er talar jag inte av mig själv, utan Fadern som förblir i mig gör sina gärningar.¹¹Tro mig att jag är i Fadern och Fadern i mig. Annars, tro för själva gärningarnas skull.

¹²Amen, amen, jag säger er: Den som tror på mig, gärningarna som jag gör ska också denne göra. Och större än dessa ska han göra, eftersom jag går till Fadern.¹³Och vad ni än ber om i mitt namn, det ska jag göra, för att Fadern ska förhärligas i Sonen.¹⁴Om ni ber mig om något i mitt namn ska jag göra det. Jesus lovar sända Förespråkaren

¹⁵Om ni älskar mig, kommer ni att hålla fast vid mina bud.¹⁶Och jag ska fråga Fadern, och en annan Förespråkare ska han ge er för att vara med er till eonen:¹⁷sanningens Ande. Den kan världen inte ta emot, för den skådar den inte och känner inte. Ni känner den, för hos er förblir den och i er ska den vara .¹⁸Jag ska inte lämna er faderlösa. Jag kommer till er.¹⁹Ännu lite, och världen skådar mig inte mer. Men ni skådar mig, eftersom jag lever och ni ska leva.

²⁰På den dagen ska ni förstå att jag är i min Far, och ni i mig, och jag i er.²¹Den som har mina bud och håller fast vid dem, denne är det som älskar mig. Och den som älskar mig ska bli älskad av min Far, och jag ska älska honom och framvisa mig för honom.”

²²Judas, inte Iskariot, säger till honom: ”Herre, [och] hur har det blivit så att det är för oss du kommer att framvisa dig, och inte för världen?”²³Jesus svarade och sade till honom: ”Om någon älskar mig håller han fast vid mitt ord. Och min Far ska älska honom, och vi ska komma till honom och göra oss en boning hos honom.²⁴Den som inte älskar mig håller inte fast vid mina ord. Och ordet som ni hör är inte mitt, utan från Fadern som har skickat mig.

²⁵Detta har jag talat till er medan jag är kvar hos er.²⁶Men Förespråkaren, den heliga Anden som Fadern ska skicka i mitt namn, denne ska lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.

²⁷Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Det är inte så som världen ger jag ger er. Ert hjärta ska inte vara oroat eller fegt.²⁸Ni har hört att jag har sagt er: Jag beger mig, och jag kommer till er. Om ni älskade mig vore ni glada att jag går till Fadern. För Fadern är större än jag.²⁹Och nu har jag sagt er det innan det sker, för att ni när det sker ska tro.

³⁰Jag ska inte tala mycket mer med er, för världens furste kommer. Och i mig har han inget,³¹men det är för att världen ska förstå att jag älskar Fadern. Och så som Fadern har påbjudit mig, så gör jag. Res er. Låt oss dra härifrån. Jesus är den sanna vinstocken

¹Jag är den sannfärdiga vinstocken, och min Far är odlaren.²Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort. Och varje som bär frukt, den rensar han så att den bär mer frukt.³Redan är ni rena genom ordet som jag har talat till er.

⁴Var kvar i mig, och jag i er. Liksom rankan inte kan bära frukt av sig själv, om den inte är kvar i vinstocken, så inte heller ni, om ni inte är kvar i mig.⁵Jag är vinstocken, ni rankorna. Den som är kvar i mig och jag i honom, denne bär mycket frukt. För utan mig kan ni inte göra något.⁶Om någon inte är kvar i mig, har han kastats ut som rankan och vissnat. Och man samlar dem och kastar i elden och de bränns.⁷Om ni är kvar i mig och mina ord är kvar i er, be om vad ni vill och det ska ske för er.⁸I detta har min Far förhärligats: att ni bär mycket frukt och blir mina lärjungar.

⁹Så som Fadern har älskat mig, har också jag älskat er. Var kvar i min kärlek.¹⁰Om ni håller fast vid mina bud ska ni vara kvar i min kärlek, liksom jag har hållit fast vid min Fars bud och är kvar i hans kärlek.¹¹Detta har jag talat till er för att min glädje ska vara i er, och er glädje bli uppfylld.

¹²Detta är mitt bud: att ni ska älska varandra så som jag har älskat er.¹³Större kärlek än denna har ingen, att man lägger ner sin själ för sina vänner.¹⁴Ni är mina vänner, om ni gör det jag påbjuder er.¹⁵Jag kallar er inte längre fasttjänare, för fasttjänaren vet inte vad hans Herre gör. Men er har jag kallat vänner. För allt som jag hört från min Far har jag kungjort för er.¹⁶Ni har inte utvalt mig. Nej, jag har utvalt er och satt er för att ni ska bege er och bära frukt och er frukt bestå, så att vad ni än ber Fadern om i mitt namn ska han ge er.¹⁷Detta påbjuder jag er: att ni ska älska varandra. Hatade av världen

¹⁸Om världen hatar er, ska ni veta att den har hatat mig före er.¹⁹Om ni var av världen, hade världen haft sitt eget kärt. Men eftersom ni inte är av världen, utan jag har utvalt er från världen, därför hatar världen er.²⁰Minns det ord som jag sagt er: en fasttjänare är inte större än sin Herre. Om de har förföljt mig, ska de också förfölja er. Om de har hållit fast vid mitt ord, ska de också hålla fast vid ert.²¹Men allt detta kommer de att göra mot er för mitt namns skull, eftersom de inte känner honom som har skickat mig.

²²Om jag inte hade kommit och talat till dem, hade de inte haft synd. Men nu har de ingen förevändning för sin synd.²³Den som hatar mig hatar också min Far.²⁴Om jag inte hade gjort gärningarna bland dem som ingen annan har gjort, hade de inte haft synd. Men nu har de både sett och hatat, både mig och min Far.²⁵ Men det är för att ordet ska uppfyllas som är skrivet i deras lag, att: De har hatat mig utan orsak.

²⁶När Förespråkaren kommer, som jag ska skicka er från Fadern – sanningens Ande som utgår från Fadern – ska denne vittna om mig.²⁷Och även ni vittnar, eftersom ni från begynnelsen är med mig.

¹Detta har jag talat till er för att ni inte ska bli skandaliserade.²De kommer att göra er avsynagogade. Men det kommer en stund, att var och en som dödar er ska tycka sig frambära gudstjänst åt Gud.³Och detta kommer de att göra eftersom de inte har lärt känna Fadern eller mig.⁴Men detta har jag talat till er för att ni, när deras stund kommer, ska minnas det: att jag har sagt er det. Och detta sade jag er inte från begynnelsen, eftersom jag var med er. Sanningens Ande

⁵Men nu beger jag mig till honom som har skickat mig. Och ingen av er frågar mig: Vart beger du dig?⁶Nej, eftersom jag talat detta till er har bedrövelsen uppfyllt ert hjärta.⁷Men jag säger er sanningen: Det gagnar er att jag går bort. För om jag inte går bort, kommer inte Förespråkaren att komma till er. Men om jag går, ska jag skicka honom till er.

⁸Och när denne kommer ska han tillrättavisa världen om synd, och om rättfärdighet, och om dom.⁹Om synd: att de inte tror på mig.¹⁰Och om rättfärdighet: att jag beger mig till Fadern och ni inte längre skådar mig.¹¹Och om dom: att denna världs furste är dömd.

¹²Mycket mer har jag att säga er. Men ni kan inte bära det nu.¹³Men när denne kommer, sanningens Ande, ska han vägleda er i hela sanningen. För han ska inte tala av sig själv. Nej, vad han hör ska han tala, och det kommande ska han delge för er.¹⁴Denne ska förhärliga mig. För av mitt ska han ta och delge för er.¹⁵Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att det är av mitt han tar och ska delge för er. Sorg och glädje

¹⁶Lite och ni skådar mig inte mer, och åter lite och ni ska se mig.”¹⁷Då sade några av hans lärjungar till varandra: ”Vad är detta som han säger till oss: Lite och ni skådar mig inte, och åter lite och ni ska se mig? Och att: Jag beger mig till Fadern?”¹⁸De sade nu: ”Vad är detta [som han säger ], lite? Vi förstår inte vad han talar om.”

¹⁹Jesus förstod att de ville fråga honom, och sade till dem: ”Kring detta söker ni med varandra, att jag sade: Lite och ni skådar mig inte, och åter lite och ni ska se mig.²⁰Amen, amen, jag säger er att ni kommer att gråta och jämra er, men världen ska glädjas. Ni kommer att bli bedrövade, men er bedrövelse ska bli till glädje.²¹Kvinnan, när hon föder, har bedrövelse eftersom hennes stund har kommit. Men när hon har fött barnet, minns hon inte längre nöden av glädjen att en människa fötts till världen.²²Och ni har alltså nu bedrövelse. Men åter ska jag se er, och ert hjärta ska glädjas. Och er glädje tar ingen ifrån er. Bön i Jesu namn

²³Och på den dagen kommer ni inte att fråga mig om något. Amen, amen, jag säger er: Vad ni än ber Fadern om i mitt namn ska han ge er .²⁴Fram till nu har ni inte bett om något i mitt namn. Be och ni ska få, så att er glädje blir uppfylld.

²⁵Detta har jag talat till er i jämförelser. Det kommer en stund när det inte längre är i jämförelser jag ska tala till er, utan öppet berätta om Fadern för er.²⁶På den dagen ska ni be i mitt namn. Och jag säger er inte att jag ska fråga Fadern för er.²⁷För Fadern själv har er kära, eftersom ni har haft mig kär och trott att jag utgått från Gud. ²⁸Jag har utgått från Fadern och kommit till världen. Åter lämnar jag världen och går till Fadern.”

²⁹Hans lärjungar säger: ”Se, nu är det i öppenhet du talar, och ingen jämförelse du säger.³⁰Nu vet vi att du vet allt och inte har behov av att någon frågar dig. Genom detta tror vi att du har utgått från Gud.”³¹Jesus svarade dem: ”Nu tror ni.³²Se: det kommer en stund, och den har kommit, att ni ska skingras var och en till sitt och lämna mig ensam. Och jag är inte ensam, eftersom Fadern är med mig.³³Detta har jag talat till er för att ni i mig ska ha frid. I världen har ni nöd, men fatta mod: jag har besegrat världen.” Jesu översteprästerliga förbön

¹Detta talade Jesus, och han lyfte sina ögon till himlen och sade: ”Far, stunden har kommit. Förhärliga din Son så att Sonen förhärligar dig,²så som du gett honom auktoritet över allt kött, för att allt som du gett honom, åt dem ska han ge eoniskt liv.³Och detta är det eoniska livet: att de känner dig, den ende sannfärdige Guden, och honom som du har sänt, Jesus Kristus.⁴Jag har förhärligat dig på jorden och fullkomnat det verk som du gett mig att göra.⁵Och nu: förhärliga mig du, Far, hos dig själv med den härlighet som jag hade före det att världen fanns hos dig.

⁶Jag har visat ditt namn för människorna som du har gett mig från världen. Dina var de, och till mig har du gett dem, och ditt ord har de hållit fast vid.⁷Nu har de förstått att allt vad du har gett mig är från dig.⁸För de ord som du har gett mig har jag gett till dem. Och de har tagit emot och sannerligen förstått att jag utgått från dig. Och de har trott att du har sänt mig.

⁹Jag frågar för dem. Det är inte för världen jag frågar, utan för dem du har gett mig. För de är dina.¹⁰Och allt mitt är ditt, och ditt är mitt, och jag är förhärligad i dem.¹¹Och jag är inte längre i världen, och de är i världen och jag kommer till dig. Helige Far, bevara dem i ditt namn som du har gett mig, så att de är ett liksom vi.¹²När jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn som du har gett mig. Och jag beskyddade, och ingen av dem gick förlorad utom fördärvets son, för att Skriften skulle uppfyllas.

¹³Men nu kommer jag till dig. Och detta talar jag i världen, för att de ska ha min glädje uppfylld inom sig.¹⁴Jag har gett dem ditt ord. Och världen har hatat dem, eftersom de inte är av världen, liksom jag inte är av världen.¹⁵Jag efterfrågar inte att du ska ta upp dem ur världen, utan att du ska bevara dem från det onda .¹⁶Det är inte av världen de är, liksom jag inte är av världen.¹⁷Helga dem i sanningen. Ditt ord är sanning.¹⁸Så som du har sänt mig till världen, har också jag sänt dem till världen.¹⁹Och för dem helgar jag mig, för att också de ska vara helgade i sanning.

²⁰Men det är inte bara för dessa jag frågar, utan också för dem som tror genom deras ord på mig:²¹att alla ska vara ett. Så som du, Far, är i mig och jag i dig, att också de ska vara i oss, för att världen ska tro att du har sänt mig.²²Och den härlighet som du har gett till mig har jag gett till dem, för att de ska vara ett liksom vi är ett:²³jag i dem och du i mig, så att de är fullkomnade till ett, så att världen förstår att du har sänt mig och älskat dem så som du har älskat mig.

²⁴Far, det du har gett mig: jag vill att där jag är ska också dessa vara med mig, för att skåda min härlighet som du har gett mig. För du har älskat mig före världens grundläggning.²⁵Rättfärdige Far, och världen har inte förstått dig, men jag har förstått dig. Och dessa har förstått att du har sänt mig.²⁶Och jag har kungjort för dem ditt namn. Och jag ska kungöra, för att kärleken som du älskat mig med ska vara i dem, och jag i dem.” Jesus utlämnas och grips

¹Sedan Jesus sagt detta, gick han ut med sina lärjungar till andra sidan av Kidrons bäckravin, där det fanns en trädgård. I den gick han in, även hans lärjungar.

²Men även Judas, som utlämnade honom, kände till platsen. För Jesus hade många gånger samlats där med sina lärjungar.³Judas tog då kohorten, och från översteprästerna och från fariseerna undertjänare, och kommer dit med lyktor och facklor och vapen.

⁴Jesus, som visste om allt som kommer över honom, gick nu ut och säger till dem: ”Vem söker ni?”⁵De svarade honom: ”Jesus nazorén.” Han säger till dem: ”Jag Är.” Och där stod även Judas som utlämnade honom med dem.⁶När han nu sade till dem: Jag Är, gick de bort bakåt och föll till marken.⁷Åter frågade han dem nu: ”Vem söker ni?” Och de sade: ”Jesus nazorén.”⁸Jesus svarade: ”Jag har sagt er att Jag Är. Om det nu är mig ni söker, låt dessa bege sig.”⁹Det var för att ordet skulle uppfyllas som han hade sagt, att: ”Av dem som du gett mig har jag inte förlorat någon.”

¹⁰Simon Petrus, som hade ett svärd, drog det nu och högg till översteprästens fasttjänare och högg av hans högra öra. Och namnet på fasttjänaren var Malchos.¹¹Då sade Jesus till Petrus: ”Sätt svärdet i skidan! Bägaren som Fadern har gett mig, ska jag alls inte dricka den?”

¹²Kohorten och befälhavaren och judarnas undertjänare tog nu fast Jesus och band honom,¹³och förde till Hannas först. Han var nämligen svärfar till Kaiafas som var överstepräst det året.¹⁴Och det var Kaiafas som hade samrått judarna att det gagnar att en människa dör för folket. Petrus förnekar Jesus

¹⁵Men efter Jesus följde Simon Petrus och en annan lärjunge. Och den lärjungen var bekant för översteprästen och kom in med Jesus till översteprästens innergård.¹⁶Men Petrus stod vid dörren utanför. Då gick den andre lärjungen, som var bekant med översteprästen, ut och sade till dörrvakterskan och förde in Petrus.¹⁷Till Petrus säger då dörrvaktarflickan: ”Inte är väl också du en av lärjungarna till den där människan?” Denne säger: ”Det är jag inte.”

¹⁸Men där stod fasttjänarna och undertjänarna och hade gjort en koleld, eftersom det var kyla, och värmde sig. Och även Petrus var med dem och stod och värmde sig. Jesus inför översteprästen

¹⁹Översteprästen frågade nu Jesus om hans lärjungar och om hans undervisning.²⁰Då svarade honom Jesus: ”Jag har öppet talat till världen. Jag har alltid undervisat i synagogan och i templet där alla judarna kommer samman. Och i det fördolda har jag inte talat något.²¹Varför frågar du mig? Fråga dem som har hört vad jag talat till dem. Se, dessa vet vad jag har sagt.”

²²Men när han sade detta, gav en av undertjänarna som stod där en örfil till Jesus och sade: ”Är det så du svarar översteprästen?”²³Jesus svarade honom: ”Om jag har talat illa, vittna om det onda. Men om med rätta, varför pryglar du mig?”²⁴Då sände Hannas honom bunden till översteprästen Kaiafas. Petrus förnekar Jesus igen

²⁵Men Simon Petrus var och stod och värmde sig. Då sade de till honom: ”Inte är väl också du en av hans lärjungar?” Denne nekade och sade: ”Det är jag inte.”²⁶Då säger en av översteprästens fasttjänare, som var släkting till den från vilken Petrus högg av örat: ”Såg inte jag dig i trädgården med honom?”²⁷Åter nekade då Petrus – och direkt gol en tupp. Jesus inför Pilatus

²⁸De för nu Jesus från Kaiafas till pretoriet. Och det var morgon. Och själva gick de inte in i pretoriet, för att inte bli befläckade utan få äta påsken.²⁹Då kom Pilatus ut utanför till dem och säger: ”Vilken anklagelse anför ni mot denna människa?”³⁰De svarade och sade till honom: ”Om inte den där var en som gör det onda, hade vi inte överlämnat honom till dig.”³¹Då sade Pilatus till dem: ”Ta honom ni och döm honom efter er lag.” Judarna sade till honom: ”För oss är det inte tillåtet att döda någon.”³²Det var för att Jesu ord skulle uppfyllas, det han sade när han angav med vilken död han skulle dö.

³³Då gick åter Pilatus in i pretoriet, och han ropade dit Jesus och sade till honom: ”Du är judarnas kung?”³⁴Jesus svarade: ”Är det av dig själv du säger detta? Eller har andra sagt dig det om mig?”³⁵Pilatus svarade: ”Inte är väl jag jude? Ditt folkslag och översteprästerna har överlämnat dig till mig. Vad har du gjort?”

³⁶Jesus svarade: ”Mitt rike är inte av denna värld. Om det var av denna värld, mitt rike, hade mina undertjänare kämpat för att jag inte skulle utlämnas åt judarna. Men nu är mitt rike inte härifrån.”³⁷Då sade Pilatus till honom: ”Du är alltså kung?” Jesus svarade: ”Du säger att jag är kung. För detta är jag född och för detta har jag kommit till världen, för att vittna för sanningen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst.”³⁸Pilatus säger till honom: ”Vad är sanning?” Jesus döms till döden
Och sedan han sagt detta, gick han åter ut till judarna och säger till dem: ”Jag finner inte mot honom någon sak.³⁹Men det finns en sedvänja hos er, att jag friger en åt er vid påsken. Önskar ni då jag ska frige åt er judarnas kung?”⁴⁰Då vrålade de åter och sade: ”Inte den där! Utan Barabbas!” Men Barabbas var en rövare.

¹Då tog nu Pilatus Jesus och piskade.²Och soldaterna flätade en krans av törnen och satte på hans huvud. Och i purpurmantel klädde de honom,³och de kom till honom och sade: ”Gläd dig , judarnas kung!” och gav honom örfilar.

⁴Och ut kom åter Pilatus utanför och säger till dem: ”Se: jag för honom till er utanför, så att ni förstår att jag ingen sak finner mot honom.”⁵Då kom Jesus ut utanför, bärande törnekransen och purpurmanteln. Och han säger till dem: ”Se människan!”

⁶När de nu såg honom, översteprästerna och undertjänarna, vrålade de och sade: ”Korsfäst! Korsfäst!” Pilatus säger till dem: ”Ta honom ni och korsfäst! För jag finner inte mot honom någon sak.”⁷Då svarade honom judarna: ”Vi har en lag, och enligt lagen är han skyldig att dö. För han har gjort sig själv till Guds Son.”

⁸När nu Pilatus hörde detta ord, fruktade han desto mer.⁹Och han gick in i pretoriet igen, och säger till Jesus: ”Varifrån är du?” Men Jesus gav honom inget svar.¹⁰Då säger Pilatus till honom: ”Talar du inte med mig? Vet du inte att jag har auktoritet att frige dig, och har auktoritet att korsfästa dig?”¹¹Jesus svarade [honom ]: ”Du hade ingen auktoritet mot mig om inte den var dig given från ovan. Därför har den som har utlämnat mig åt dig större synd.”¹²Efter detta sökte Pilatus frige honom. Men judarna vrålade och sade: ”Om du friger den där, är du inte kejsarens vän! Var och en som gör sig själv till kung säger emot kejsaren.”

¹³När Pilatus nu hörde dessa ord, förde han ut Jesus och satte sig på ett domarsäte vid en plats som kallas Stenläggningen, och på hebreiska Gabbatha.¹⁴Och det var förberedelsedag inför påsken. Timmen var ungefär sjätte . Och han säger till judarna: ”Se: er kung!”¹⁵Då vrålade dessa: ”Ta bort! Ta bort! Korsfäst honom!” Pilatus säger till dem: ”Ska jag korsfästa er kung?” Översteprästerna svarade: ”Vi har ingen kung utom kejsaren.”¹⁶Då utlämnade han nu honom åt dem för att korsfästas. Jesus blir korsfäst
De tog nu med Jesus,¹⁷och bärande korset åt sig själv kom han ut till den så kallade Kranieplatsen, som kallas på hebreiska Golgotha.¹⁸Där korsfäste de honom. Och med honom två andra, härifrån och härifrån, och i mitten Jesus.

¹⁹Och Pilatus skrev också ett anslag och satte på korset, och det var skrivet: ”Jesus nazorén, judarnas kung.”²⁰Detta anslag läste nu många av judarna, eftersom platsen var nära staden där Jesus blev korsfäst och det var skrivet på hebreiska, på latin, på grekiska.²¹Till Pilatus sade då judarnas överstepräster: ”Skriv inte: Judarnas kung, utan att: Denne sade: Jag är judarnas kung.”²²Pilatus svarade: ”Det jag skrivit, har jag skrivit.”

²³Soldaterna, när de nu hade korsfäst Jesus, tog hans kläder och gjorde fyra delar, åt varje soldat en del, samt tunikan. Men tunikan var sömlös, vävd från ovan genom hela.²⁴ De sade då till varandra: ”Låt oss inte riva den. Nej, låt oss kasta lott om dem, vems den ska bli.” Det var för att Skriften skulle uppfyllas [som säger]: De delade upp mina kläder åt sig själva, och om min klädnad kastade de lott. Soldaterna gjorde nu detta.

²⁵Men där stod vid Jesu kors hans mor och systern till hans mor, Maria Klopas hustru och Maria Magdalén.²⁶Jesus såg nu modern och lärjungen stå där, den han älskade, och han säger till modern: ”Kvinna, se: din son.”²⁷Sedan säger han till lärjungen: ”Se: din mor.” Och från den stunden tog lärjungen henne till det egna. Jesus dör

²⁸Efter detta visste Jesus att allt redan var fullbordat, och för att Skriften skulle fullkomnas säger han: ”Jag törstar.”²⁹Ett kärl var satt där, fullt med surt vin. En tvättsvamp full med det sura vinet satte de då runt en isop och bar fram till hans mun.³⁰När han nu hade fått det sura vinet, sade Jesus: ”Det är fullbordat.” Och han böjde huvudet och överlämnade anden.

³¹Judarna – då det var förberedelsedag, för att inte kropparna skulle bli kvar på korset under sabbaten, för den sabbatens dag var stor – frågade nu Pilatus om deras ben kunde krossas och de tas bort.³²Då kom soldaterna. Och på den förste krossade de benen, och på den andre som var korsfäst med honom.

³³Men då de kom till Jesus, när de såg att han redan hade dött, krossade de inte hans ben,³⁴utan en av soldaterna stack med spjut hans sida. Och ut kom direkt blod och vatten.³⁵Och den som har sett det har vittnat, och sannfärdigt är hans vittnesbörd och denne vet att han talar sant, för att också ni ska tro.³⁶ För detta hände för att Skriften skulle uppfyllas: Knota ska inte knäckas hos honom.³⁷ Och åter en annan Skrift säger: De ska se till honom som de genomborrat. Jesus begravs

³⁸Men efter detta frågade Josef från Arimathaia, som var lärjunge till Jesus men fördold av fruktan för judarna, Pilatus om han kunde få ta Jesu kropp. Och Pilatus tillät. Han gick då och tog hans kropp.³⁹Och sedan kom även Nikodemos, som hade kommit till honom på natten först, bärande en blandning av myrra och aloe, ungefär hundra litra .⁴⁰De tog nu Jesu kropp och band om den i linnebindlar med doftkryddorna, så som det är sed hos judarna att gravlägga.⁴¹Och det fanns på platsen där han blev korsfäst en trädgård, och i trädgården en ny grav i vilken ännu ingen var lagd.⁴²Där, på grund av judarnas förberedelsedag eftersom graven var nära, lade de nu Jesus. Den tomma graven

¹Men den första dagen i veckan kommer Maria Magdalén på morgonen, medan det ännu är mörker, till graven. Och hon ser stenen borttagen från graven.²Hon springer då och kommer till Simon Petrus och till den andre lärjungen som Jesus hade kär, och säger till dem: ”De har tagit Herren från graven! Och vi vet inte var de har lagt honom.”

³Då kom Petrus och den andre lärjungen ut, och de kom mot graven.⁴Och de två sprang tillsammans, och den andre lärjungen sprang före fortare än Petrus och kom först till graven.⁵Och han blickar in och ser linnebindlarna ligga där. Dock gick han inte in.⁶Nu kommer även Simon Petrus som följde honom, och han gick in i graven. Och han skådar linnebindlarna ligga där,⁷även duken som var över hans huvud, inte liggande med linnebindlarna utan särskilt, invikt på en enda plats.

⁸Då gick nu även den andre lärjungen in, han som kom först till graven. Och han såg och trodde.⁹För ännu hade de inte förstått Skriften, att han måste uppstå från de döda.¹⁰Nu gick åter lärjungarna bort till sig. Jesus visar sig för Maria Magdalén

¹¹Men Maria stod vid graven utanför, gråtande. Medan hon nu grät, blickade hon in i graven¹²och skådar två änglar i vitt, sittande en vid huvudet och en vid fötterna där Jesu kropp hade legat.¹³Och dessa säger till henne: ”Kvinna, varför gråter du?” Hon säger till dem att: ”De har tagit min Herre. Och jag vet inte var de lagt honom.”

¹⁴När hon sagt detta, vände hon sig bakåt och skådar Jesus stående där. Och hon visste inte att det är Jesus.¹⁵Jesus säger till henne: ”Kvinna, varför gråter du? Vem söker du?” Hon tänker sig att det är trädgårdsmästaren och säger till honom: ”Herre, om du har burit bort honom, säg mig var du lagt honom och jag ska ta honom.”

¹⁶Jesus säger till henne: ”Mariam.” Hon vänder sig och säger till honom på hebreiska: ”Rabbouni!”, vilket utsägs Lärare.¹⁷Jesus säger till henne: ”Börja inte röra mig. För ännu har jag inte stigit upp till Fadern. Men gå till mina bröder och säg till dem: Jag stiger upp till min Far och er Far, och min Gud och er Gud.”¹⁸Då går Mariam Magdalén och berättar för lärjungarna att: ”Jag har sett Herren!” och att han sagt detta till henne. Jesus visar sig för lärjungarna

¹⁹När det nu var kväll den dagen, den första i veckan, och dörrarna var stängda där lärjungarna var av fruktan för judarna, kom Jesus och stod i mitten och säger till dem: ”Frid åt er!”²⁰Och sedan han sagt detta, visade han händerna och sidan för dem. Då gladde sig lärjungarna, när de såg Herren.

²¹Då sade [Jesus] till dem igen: ”Frid åt er! Så som Fadern har sänt mig, skickar också jag er.”²²Och sedan han sagt detta, blåste han in och säger till dem: ”Ta emot helig Ande.²³De vilkas synder ni förlåter, för dem är de förlåtna. De vilkas ni kvarhåller är kvarhållna.” Jesus och Thomas

²⁴Men Thomas, en av de tolv som kallades Tvillingen, var inte med dem när Jesus kom.²⁵Nu sade honom de andra lärjungarna: ”Vi har sett Herren!” Men han sade till dem: ”Om jag inte får se i hans händer avtrycket från spikarna, och sätta mitt finger i avtrycket från spikarna och sätta min hand i hans sida, kommer jag aldrig att tro.”

²⁶Och efter åtta dagar var åter hans lärjungar därinne, och Thomas var med dem. Jesus kommer, medan dörrarna är stängda, och han stod i mitten och sade: ”Frid åt er!”²⁷Sedan säger han till Thomas: ”Hämta ditt finger hit och se mina händer. Och hämta din hand och sätt i min sida. Och var inte otroende, utan troende.”²⁸Thomas svarade och sade till honom: ”Min Herre och min Gud!”²⁹Jesus säger till honom: ”Eftersom du sett mig har du kommit till tro. Saliga de som inte har sett och ändå trott.”

³⁰Även många andra tecken gjorde så Jesus inför [sina] lärjungar, som inte är skrivna i denna bokrulle.³¹Men dessa har skrivits för att ni ska tro att Jesus är Kristus, Guds Son, och för att ni genom att tro ska ha liv i hans namn. Jesus vid Tiberiashavet

¹Efter detta visade sig åter Jesus för lärjungarna vid Tiberiashavet. Och han visade sig så:²De var tillsammans, Simon Petrus och Thomas som kallades Tvillingen och Nathanael från Kana i Galileen och de av Zebedaios och två andra av hans lärjungar.³Till dem säger Simon Petrus: ”Jag beger mig ut att fiska.” De säger till honom: ”Även vi kommer med dig.” De gick ut och steg i båten, och under den natten fångade de ingenting.

⁴Men när det redan blivit morgon, stod Jesus på stranden. Dock förstod inte lärjungarna att det är Jesus.⁵Nu säger Jesus till dem: ”Barn, har ni inget sovel?” De svarade honom: ”Nej.”⁶Och han sade till dem: ”Kasta mot högra delarna från båten med nätet och ni ska finna.” De kastade då, och mäktade inte längre att dra in det för fiskarnas mängd.

⁷Då säger den lärjungen som Jesus älskade till Petrus: ”Det är Herren!” När Simon Petrus nu hörde att det är Herren knöt han ytterplagget om sig, för han var naken, och kastade sig i havet.⁸Men de andra lärjungarna kom med småbåten, för de var inte långt från land utan ungefär tvåhundra alnar bort, släpande nätet med fiskarna.

⁹När de nu steg ur i land, ser de en koleld ligga och matfisk ligga på och bröd.¹⁰Jesus säger till dem: ”Hämta av matfiskarna som ni fångade nu.”¹¹Då steg Simon Petrus upp och drog nätet upp på land, fullt av stora fiskar, hundrafemtiotre. Och fast de var så många, revs inte nätet itu.¹²Jesus säger till dem: ”Kom. Ät frukost.” Och ingen vågade av lärjungarna höra sig för hos honom: ”Vem är du?”, då de visste att det är Herren.¹³Jesus kommer och tar brödet och ger till dem, och matfisken likaså.¹⁴Detta var redan tredje gången Jesus visade sig för lärjungarna uppväckt från de döda. Jesus upprättar Petrus

¹⁵När de nu hade ätit frukost, säger Jesus till Simon Petrus: ”Simon, Johannes son. Älskar du mig mer än dessa?” Han säger till honom: ”Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär.” Han säger till honom: ”Valla mina lamm.”¹⁶Han säger till honom igen, en andra gång: ”Simon, Johannes son. Älskar du mig?” Han säger till honom: ”Ja, Herre. Du vet att jag har dig kär.” Han säger till honom: ”Var herde för mina får.”

¹⁷Han säger till honom den tredje gången: ”Simon, Johannes son. Har du mig kär?” Petrus blev bedrövad att han sade till honom den tredje gången: ”Har du mig kär?”, och han säger till honom: ”Herre, allt vet du. Du förstår att jag har dig kär.” [Jesus] säger till honom: ”Valla mina får.¹⁸Amen, amen, jag säger dig: När du var yngre, bältade du dig själv och vandrade vart du ville. Men när du blir gammal ska du räcka ut dina händer, och en annan ska bälta och föra dig dit du inte vill.”¹⁹Och detta sade han angivande med vilken död han kommer att ära Gud. Och sedan han sagt detta, säger han till honom: ”Följ mig.”

²⁰Petrus vänder om och ser lärjungen som Jesus älskade följa efter, han som också hade legat vid måltiden på hans bröstkorg och sagt: ”Herre, vem är den som utlämnar dig?”²¹Honom ser Petrus nu och säger till Jesus: ”Herre, men han då?”²²Jesus säger till honom: ”Om jag vill att han är kvar tills jag kommer, vad är det för dig? Följ du mig.”

²³Då gick detta ord ut till syskonen att den lärjungen inte dör. Men Jesus sade inte till honom att han inte dör, utan: ”Om jag vill att han är kvar tills jag kommer [– vad är det för dig ]?” Slutord

²⁴Det är den lärjungen som vittnar om detta och som har skrivit detta. Och vi vet att sant är hans vittnesbörd.²⁵Men det finns också många andra saker som Jesus gjorde. Om de skulle skrivas en efter en, föreställer jag mig inte ens själva världen skulle ha rum för de bokrullar som då skrivs.

Stiftelsen Svenska Folkbibeln

https://app.library.bible/content/32b8d9ca45df48b6