Till korinthierna: Andra brevet1
1Från Paulus, Kristi Jesu apostel genom Guds vilja, och brodern Timotheos. Till Guds församling som är i Korinth, med alla de heliga som är i hela Achaia:2Nåd åt er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus. All trösts Gud3Välsignad är vår Herre Jesu Kristi Gud och Far, medlidandets Far och all trösts Gud,4som tröstar oss vid all vår nöd så att vi kan trösta dem som är i all nöd med trösten som vi själva tröstats med av Gud.5För liksom Kristi lidanden överflödar till oss, så överflödar genom Kristus också vår tröst.6Om vi är pressade, är det för er tröst och frälsning. Och om vi blir tröstade är det för er tröst, som verkar i uthållighet under samma lidanden som också vi lider.7Och vårt hopp om er är fast, då vi vet att såsom ni är delaktiga i lidandena, så även i trösten.8För vi vill inte att ni ska vara ovetande, syskon, om vår nöd som kom i Asien. Att vi var utomordentligt tyngda, över förmåga, så att vi misströstade till och med om att leva.9Nej, själva har vi haft inom oss dödens domslut, för att vi inte ska förtrösta på oss själva utan på Gud, som uppväcker de döda.10Från en sådan död har han räddat oss, och han kommer att rädda. Till honom har vi satt hopp [att] han också fortfarande kommer att rädda,11när också ni samarbetar för oss med förbönen, så att det från många ansikten tackas för oss, för nådegåvan till oss genom många. Ändrade resplaner12För vår stolthet är denna, vårt samvetes vittnesbörd: att vi har agerat med Guds uppriktighet och ärlighet, [och] inte med köttslig vishet utan med Guds nåd, dels i världen och ännu mer mot er.13För vi skriver inget annat till er än det ni antingen läser eller också inser. Och jag hoppas att ni till slut ska inse,14liksom ni också har insett om oss till viss del: att vi är er stolthet, liksom också ni vår , på [vår] Herre Jesu dag.15Och med denna förtröstan beslöt jag att komma till er tidigare, för att ni skulle få en andra nåd,16och fara över er till Makedonien. Och sedan åter från Makedonien komma till er, och av er bli hjälpt iväg till Judeen.17När jag så beslutade detta, inte har jag väl då uppträtt med lättsinne? Eller beslutar jag det jag beslutar efter köttet, så att det hos mig samtidigt är ”ja, ja” och ”nej, nej” ?18Men trofast är Gud, att vårt ord till er inte är ja och nej.19För Guds Son Jesus Kristus, som bland er har förkunnats genom oss – genom mig och Silvanus och Timotheos – han kom inte som ja och nej, utan ett ja har kommit i honom.20För alla Guds löften är i honom ett ja. Därför kommer också genom honom ett Amen till Gud, till ära genom oss.21Och den som befäster oss med er i Kristus och som har smort oss är Gud,22som också har satt sigill på oss och gett Andens förskott i våra hjärtan.23Men jag åkallar Gud som vittne över min själ att jag skonade er när jag inte mer kom till Korinth.24Inte att vi är herrar över er tro, utan vi är medarbetare i er glädje. För i tron står ni fasta.1För jag hade bestämt mig för detta, att inte igen komma med bedrövelse till er.2För om jag bedrövar er, vem får mig då att fröjdas, om det inte är den som har bedrövats av mig?3Och jag skrev just detta för att inte komma och få bedrövelse av dem som borde glädja mig, och förtröstade på er alla att min glädje är er allas.4För det var utifrån stor nöd och hjärtats ångest jag skrev till er, med många tårar. Inte för att bedröva, utan för att ni skulle förstå den kärlek som jag ännu mer har till er. Förlåtelse för den som syndat5Men om någon har bedrövat är det inte mig han har bedrövat, utan till viss del – för att inte betunga – er alla.6Det är nog för en sådan med denna näpst från de flesta.7Alltså ska ni nu tvärtom snarare efterskänka och trösta, så att inte en sådan blir uppslukad av den än mer myckna sorgen.8Därför uppmanar jag er att bekräfta kärlek till honom.9Det var nämligen för detta jag också skrev, för att få veta er beprövadhet, om ni till allt är hörsamma.10Och den som ni efterskänker något förlåter också jag. Och det jag då har efterskänkt, om jag har efterskänkt något, det är för er skull inför Kristi ansikte,11för att vi inte ska bli utnyttjade av Satan. Hans tankar är vi ju inte ovetande om. Triumf i Kristus12Men när jag kom till Troas för Kristi evangelium och en dörr var öppnad för mig i Herren,13fick jag ändå ingen lättnad för min ande, genom att jag inte fann Titus min broder. Nej, jag tog avsked av dem och for ut till Makedonien.14Men Gud vare tack, som alltid triumferar med oss i Kristus och låter doften av hans kunskap framträda genom oss på varje plats.15För en Kristi väldoft är vi för Gud, bland dem som blir frälsta och bland dem som går förlorade:16för några en doft av död till död, för andra en doft av liv till liv. Och för detta, vem är nog?17För vi är inte som de många som månglar med Guds ord. Nej, som av ärlighet, nej, som från Gud talar vi inför Gud i Kristus. Det nya förbundets tjänare1Börjar vi åter lyfta fram oss själva? Eller inte behöver vi, som vissa, rekommendationsbrev till er eller från er?2Vårt brev är ni: inskrivet i våra hjärtan, känt och läst av alla människor,3när ni visar att ni är ett Kristusbrev förmedlat av oss – inskrivet inte med bläck utan med levande Guds Ande, inte på tavlor av sten utan på tavlor som är hjärtan av kött.4Och en sådan förtröstan har vi genom Kristus på Gud.5Inte att vi från oss själva är nog för att tänka ut något, som av oss själva. Nej, vår kapacitet är från Gud,6som också har gjort oss kapabla som tjänare för ett nytt förbund, inte av bokstav utan av Ande. För bokstaven dödar, men Anden levandegör. Det nya förbundets härlighet7Men om dödens tjänst, med bokstäver inristad på stenar, kom med sådan härlighet att Israels söner inte kunde blicka in i Moses ansikte för hans ansiktes strålglans – som skulle upphävas –8hur mycket större ska inte Andens tjänst vara i härlighet?9För om fördömelsens tjänst hade härlighet, överflödar så mycket mer rättfärdighetens tjänst i härlighet.10Och det som var förhärligat är nämligen nu inte förhärligat i denna detalj, på grund av den översvallande härligheten.11För om det som skulle upphävas kom genom härlighet, kom så mycket mer det bestående med härlighet.12När vi nu har ett sådant hopp uppträder vi med stor frimodighet,13och inte så som Mose satte en slöja för sitt ansikte, för att inte Israels barn skulle blicka på slutet för det som skulle upphävas.14Men deras tankar förhårdnades. För ända till dagen idag är samma slöja kvar vid läsningen av det gamla förbundet, och den avtäcks inte eftersom det är i Kristus den upphävs.15Nej, tills idag närhelst Mose läses ligger en slöja över deras hjärta.16Men närhelst man vänder om till Herren tas slöjan bort.17Och Herren är Anden, och där Herrens Ande är finns frihet.18Och alla vi som med avtäckt ansikte bespeglar Herrens härlighet förvandlas till samma avbild, från härlighet till härlighet, liksom av Herrens Ande .1Därför, då vi har denna tjänst så som vi fått barmhärtighet, tappar vi inte modet.2Nej, vi har avsagt oss skammens dolda ting och vandrar inte i slughet eller förfalskar Guds ord, utan genom framvisningen av sanningen lyfter vi fram oss själva för varje samvete hos människor inför Gud.3Och även om vårt evangelium är övertäckt, är det övertäckt hos dem som går förlorade.4Hos dem har denna eons gud förblindat de otroendes tankar till att inte klart se upplysningen från evangeliet om härligheten hos Kristus, som är Guds avbild.5För det är inte oss själva vi förkunnar, utan Jesus Kristus som Herre och oss själva som era fasttjänare för Jesu skull.6 För Gud som sade: ”Ur mörker ska ljus skina”, han har skinit i våra hjärtan till upplysning av kunskapen om Guds härlighet i [Jesu] Kristi ansikte. En skatt i lerkärl7Men vi har denna skatt i lerkärl, för att det utomordentliga i kraften ska vara Guds och inte från oss:8i allt pressade men inte trängda, rådvilla men inte misströstande,9förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte förgjorda,10alltid bärande omkring Jesu dödhet i kroppen för att också Jesu liv ska framträda i vår kropp.11För ständigt blir vi som lever utlämnade åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv ska framträda i vårt dödliga kött.12Alltså verkar döden i oss och livet i er.13 Men då vi har samma trons ande enligt det som är skrivet: Jag trodde, därför talade jag, så tror också vi, därför talar vi också,14då vi vet att han som har uppväckt Herren Jesus också ska uppväcka oss med Jesus och ställa fram med er.15Allt är ju för er skull, för att nåden ska förmeras genom desto fler och få tacksägelsen att överflöda till Guds ära.16Därför tappar vi inte modet. Nej, även om vår yttre människa fördärvas, förnyas dock vår inre dag för dag.17För vår nöds momentana lätthet frambringar åt oss en utomordentligt utomordentlig eonisk tyngd av härlighet,18när vi inte observerar det sedda utan det icke sedda. För det sedda är tillfälligt, men det icke sedda är eoniskt. Hemma hos Herren1För vi vet att om vårt jordiska tälthus rivs ner har vi en byggnad från Gud, ett eoniskt icke handgjort hus i himlarna.2För även i detta suckar vi, och vår boning från himlen längtar vi att få överklä oss.3Om nu också iklädda , ska vi inte befinnas nakna.4För även vi som är i tältet suckar tyngda, eftersom vi inte vill bli avklädda utan överklädda, så att det dödliga uppslukas av livet.5Och den som har frambringat oss för just detta är Gud, som har gett oss Andens förskott.6Vi har alltså alltid gott mod och vet att vi hemma i kroppen är borta från Herren.7För det är genom tro vi vandrar, inte genom åskådning.8Men vi har gott mod och behagar hellre vara borta från kroppen och hemma hos Herren.9Därför sätter vi också en ära i att, antingen hemma eller borta, vara välbehagliga för honom.10För alla måste vi träda fram inför Kristi domarsäte, för att var och en ska få ut det som gjorts genom kroppen för det han har begått, antingen gott eller uselt. Försoningens tjänst11Då vi alltså förstår fruktan för Herren söker vi övertyga människor. Men för Gud har vi framträtt, och jag hoppas ha framträtt också i era samveten.12Vi lyfter inte åter fram oss själva för er. Nej, vi ger er ett tillfälle till stolthet över oss, så att ni har det gentemot dem som är stolta över ansiktet och inte över hjärtat.13För om vi har varit utom oss, var det för Gud. Och om vi är sansade är det för er.14För Kristi kärlek ansätter oss, då vi har bedömt detta att en har dött för alla, alltså har alla dött.15Och för alla har han dött, för att de som lever inte mer ska leva för sig själva, utan för honom som för dem har dött och blivit uppväckt.16Därför känner vi från nu inte någon på köttets vis. Även om vi har känt Kristus på köttets vis, känner vi honom dock nu inte mer så.17Därför, om någon är i Kristus är han en ny skapelse. Det urtida är förgånget, se: något nytt har kommit.18Och allt är från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst –19som att Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv, när han inte tillräknade dem deras felsteg och satte hos oss försoningens ord.20I Kristi ställe är vi alltså sändebud, som att Gud vädjar genom oss. Vi bönfaller i Kristi ställe: Bli försonade med Gud!21Honom som inte visste av synd har han i vårt ställe gjort till synd, för att vi skulle bli Guds rättfärdighet i honom.1Men samverkande uppmanar vi också att ni inte ska motta Guds nåd förgäves.2 För han säger:Vid välkommen tid lyssnade jag till dig,och på frälsningens dag hjälpte jag dig.Se, nu är en välmottaglig tid. Se, nu är frälsningens dag. Prövningar i tjänsten3Inte i något ger vi något anstöt, för att inte tjänsten ska tadlas.4Nej, i allt lyfter vi fram oss själva som Guds tjänare: i stor uthållighet, i vedermödor, i nödtvång, i trångmål,5i slag, i fängelser, i oroligheter, i mödor, i nattvakor, i fastor.6I renhet, i kunskap, i tålamod, i snällhet, i helig Ande, i oförställd kärlek.7Med sanningens ord, med Guds kraft. Genom rättfärdighetens vapen till höger och vänster.8Genom ära och oheder, genom vanrykte och gott rykte. Som förvillare och ändå sanna.9Som okända och ändå erkända. Som döende och se, vi lever. Som tuktade och inte dödade.10Som bedrövade men ständigt glada. Som fattiga men berikar många. Som att vi inget har och behåller allt.11Vår mun är öppen gentemot er korinthier. Vårt hjärta är vidgat.12Ni är inte trängda hos oss. Men ni är trängda i ert inre.13Och som samma motlön, som till barn talar jag: vidga er också ni. Levande Guds tempel14Var inte olikt okade med otroende. För vilken delaktighet har rättfärdighet och laglöshet? Eller vilken gemenskap har ljus med mörker?15Och vilken samstämmighet har Kristus med Beliar ? Eller vilken del har en troende med en otroende?16 Och vilken överensstämmelse har Guds tempelbyggnad med avgudar? För vi är en levande Guds tempelbyggnad, så som Gud har sagt, att:Jag ska bo bland dem och vandra bland dem.Och jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk.17 Därför:Gå ut från deras mitt och avskilj er, säger Herren,och något orent ska ni inte röra.Och jag ska välkomna er in,18 och jag ska vara för er till Far,och ni ska vara för mig till söner och döttrar,säger Herren Allshärskaren.1När vi nu har dessa löften, mina älskade, låt oss rena oss själva från all besudlan av kött och ande och fullborda helighet i fruktan för Gud. Glädje över korinthiernas ånger2Ha rum för oss. Ingen har vi gjort orätt mot, ingen har vi fördärvat, ingen har vi utnyttjat.3Det är inte till fördömelse jag säger det. För jag har förut sagt att i våra hjärtan finns ni, för att dö tillsammans och leva tillsammans.4Stor frimodighet har jag gentemot er. Stor stolthet har jag över er. Jag är uppfylld av trösten, jag överflödar ännu mer av glädjen i all vår nöd.5För även när vi kom till Makedonien fick vårt kött ingen lättnad. Nej, i allt var vi pressade: utifrån bråk, inifrån rädslor.6Men han som tröstar de låga tröstade oss, Gud med Titus ankomst.7Och inte bara med hans ankomst, utan också med den tröst som han hade blivit tröstad med hos er, när han delgav för oss er längtan, er klagan, ert nit för min skull, så att jag gladde mig desto mer.8För även om jag bedrövade er med brevet ångrar jag det inte, även om jag först ångrade mig. Jag ser [ju ] att detta brev, om också för en stund, bedrövade er.9Nu gläder jag mig. Inte för att ni blev bedrövade, utan för att ni blev bedrövade till sinnesändring. För ni blev bedrövade på Guds vis, så att ni inte har gått miste om något genom oss.10För bedrövelsen på Guds vis utför en sinnesändring till frälsning som är utan ånger. Men världens bedrövelse frambringar död.11För se: just detta att bli bedrövad på Guds vis, hur mycket det har frambringat för er av iver, och försvar, och indignation, och fruktan, och längtan, och nit, och rättskipning. I allt har ni demonstrerat att ni själva är rena i det ärendet.12Alltså, även om jag skrev till er var det inte för den som gjort orätt eller för den som lidit orätt, utan för att er iver för oss skulle framträda hos er inför Gud.13Därför har vi blivit uppmuntrade.
Och ovanpå vår uppmuntran har vi ännu mycket mer glatt oss över Titus glädje, för hans ande har fått ro av er alla.14För om jag inför honom har varit något stolt över er, har jag inte behövt skämmas. Nej, såsom vi har talat allt i sanning för er, så har också vårt stoltserande inför Titus blivit sanning.15Och hans inre är ännu mer vänt till er när han minns allas er hörsamhet, hur ni med fruktan och darran välkomnade honom.16Jag är glad att jag i allt kan lita på er. Insamlingen till Jerusalem1Men vi kungör för er syskon den Guds nåd som är given bland församlingarna i Makedonien,2att under stor beprövadhet i nöd har deras överflöd av glädje och deras djupa fattigdom överflödat in i rikedomen i deras generositet.3För de har efter förmåga, vittnar jag, och över förmåga självvalt4med mycket uppmaning bönfallit oss om nåden och delaktigheten i betjäningen till de heliga.5Och inte så som vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först åt Herren och sedan åt oss genom Guds vilja,6så att vi uppmanade Titus att liksom han redan hade börjat, så skulle han också fullborda hos er även denna nåd.7Men såsom ni i allt har överflöd, i tro och ord och kunskap och all iver och kärleken från oss bland er , att ni också i denna nåd ska ha överflöd.8Inte som en befallning säger jag det. Nej, genom andras iver beprövar jag också er kärleks äkthet.9För ni känner nåden hos vår Herre Jesus Kristus, att han för er skull blev fattig när han var rik, för att ni genom dennes fattigdom skulle bli rika.10Och min mening i detta ger jag. För detta gagnar er som redan har börjat med att inte bara göra, utan också att vilja, sedan i fjol.11Och nu, fullborda också detta med att göra, så att liksom villigheten finns att vilja, så också att fullborda utifrån det ni har.12För om villigheten föreligger är den välmottaglig såvitt den har, inte såvitt den inte har.13Det är ju inte för att ge lättnad åt andra och nöd åt er, utan utifrån jämlikhet.14I den nuvarande tiden går ert överflöd till dessas brist, för att även dessas överflöd ska komma till er brist, så att det blir jämlikhet.15 Så som det är skrivet: Den med mycket hade inte för mycket, och den med lite hade inte för lite. Medhjälpare vid insamlingen16Men tack Gud som har gett samma iver för er i Titus hjärta.17För uppmaningen välkomnade han, men han var ännu ivrigare och for självvalt ut till er.18Och med honom har vi medskickat den broder vars lovord i evangeliet gått ut genom alla församlingarna.19Och inte bara det, utan han är också handvald av församlingarna som vår medresenär med denna nåd som förmedlas av oss, för Herrens [egen ] ära och vår villighet,20medan vi håller oss undan detta så att ingen ska tadla oss i fråga om denna ymnighet som förmedlas av oss.21För vi har omtanke om det som är bra inte bara inför Herren, utan också inför människor.22Och vi har medskickat med dem vår broder, som vi har beprövat i mycket många gånger och som är ivrig, och nu mycket ivrigare med stor förtröstan på er.23Om så gällande Titus är han min kompanjon och gentemot er en medarbetare, om så våra bröder är de församlingarnas apostlar, Kristi ära.24Bevisningen av er kärlek, och av vår stolthet över er inför dem, må ni nu uppvisa inför ansiktet hos församlingarna. Frejdiga givare1För om betjäningen till de heliga är det överflödigt för mig att skriva till er.2För jag känner er villighet, och för den är jag stolt över er inför makedonierna: att Achaia har förberett sig sedan i fjol. Och ert nit har triggat de flesta.3Men jag har skickat syskonen för att inte vårt stoltserande över er ska bli tomt i denna detalj, för att ni så som jag sagt ska vara förberedda.4Annars, om det kommer med mig makedonier och de finner er oförberedda, så skäms vi – för att inte säga ni – i denna tillförsikt .5Jag ansåg det alltså nödvändigt att uppmana syskonen att fara före till er och i förväg förfärdiga er förutlovade välsignelse, så att denna är beredd så som en välsignelse och inte som en girighet.6Men tänk på detta: Den som sår sparsamt ska också sparsamt skörda. Och den som sår med välsignelser ska också med välsignelser skörda.7 Var och en ska ge så som han förut har valt i hjärtat, inte av bedrövelse eller av tvång. För Gud älskar en frejdig givare.8Och Gud är mäktig att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid i allt har all självförsörjning och har överflöd till varje gott verk,9 så som det är skrivet:Han skingrade, han gav åt de arma.Hans rättfärdighet består till eonen.10Och han som bibringar utsäde åt såningsmannen och bröd till ätande ska bringa och föröka ert utsäde och låta bärgningarna av er rättfärdighet växa,11i allt berikade till all generositet, som genom er frambringar tacksägelse till Gud.12För betjäningen med denna tjänstgöring inte bara ännu mer uppfyller de heligas brister, utan överflödar också genom många tacksägelser till Gud.13Genom er beprövadhet i denna betjäning ärar de Gud för er underordning under bekännelsen till Kristi evangelium och er generositet i delaktigheten gentemot dem och gentemot alla,14medan de i sin förbön för er längtar efter er på grund av Guds översvallande nåd över er.15Tack Gud för hans obeskrivliga fria gåva! Paulus försvarar sin tjänst1Men jag själv, Paulus, uppmanar er genom Kristi mildhet och vänlighet, jag som inför ansiktet är ödmjuk bland er men iväg är modig mot er.2Och jag bönfaller att jag inte där måste vara modig med den förtröstan som jag tänker våga mot vissa som tänker att vi vandrar som på köttets vis.3För även om vi vandrar i kött, strider vi inte på köttets vis.4För våra stridsvapen är inte köttsliga, utan mäktiga genom Gud till nedtagande av fästen, och vi tar ner resonemang5och varje höjd som höjer sig mot kunskapen om Gud, och vi tillfångatar varje tanke till hörsamheten hos Kristus6och har det berett att skipa rätt mot varje ohörsamhet, när er hörsamhet blivit uppfylld.7Det som är inför ansiktet ser ni . Om någon har övertygat sig själv om att tillhöra Kristus ska han tänka detta igen för sig själv, att liksom han tillhör Kristus, så även vi.8För [även ] om jag något ännu mer skulle stoltsera över vår auktoritet, som Herren har gett till uppbyggelse och inte till ert nedtagande, kommer jag inte att behöva skämmas,9så att jag inte tycks skrämma er med breven.10”För breven”, säger man, ”är tunga och starka, men hans närvaro till kroppen är svag och ordet föraktat.”11Detta ska en sådan tänka: att så som vi är i ord genom brev när vi är iväg, sådana är vi också när vi är där i gärning.12För vi vågar inte indela eller jämföra oss själva med vissa av dem som lyfter fram sig själva. Nej, när de mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva förstår de inte.13Men vi ska inte stoltsera måttlöst, utan efter måttet av det arbetsfält som Gud har tilldelat oss som mått: att nå fram även till er.14För det är inte som att vi inte har nått fram till er och sträcker oss för långt. För även fram till er kom vi före med Kristi evangelium,15och vi stoltserar inte måttlöst över andras mödor, men vi har ett hopp: att när er tro växer bland er få göras större i vårt arbetsfält till överflöd,16till att evangelisera i områden bortom ert och inte stoltsera på en annans arbetsfält över det som redan är berett.17 Men den som är stolt ska vara stolt i Herren.18Det är ju inte den som lyfter fram sig själv, att denne är godkänd, utan den som Herren lyfter fram. Paulus och de falska apostlarna1O att ni stod ut med mig, med något litet av vettlöshet! Dock står ni också ut med mig.2För jag är nitisk för er med Guds nit. Jag har ju passat ihop er med en enda man, för att ställa fram en ren jungfru för Kristus.3Men jag fruktar så att inte, såsom ormen grundlurade Eva med sin slughet, era tankar ska fördärvas från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus.4För om den som kommer förkunnar en annan Jesus som vi inte har förkunnat, eller ni tar emot en annan ande som ni inte har tagit emot, eller ett annat evangelium som ni inte mottagit, står ni mycket väl ut.5För jag tänker att jag inte kommit till korta mot de överstora apostlarna.6Och om än obildad till ordet, dock inte till kunskapen. Nej, i allt har vi visat det i alla stycken för er.7Eller var det en synd jag gjorde, när jag ödmjukade mig själv för att ni skulle upphöjas? Att jag gratis evangeliserade Guds evangelium för er?8Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot sold för er betjäning.9Och när jag var där hos er och led brist låg jag ingen till last, för min brist uppfylldes ännu mer av syskonen som kom från Makedonien. Och i allt har jag bevarat mig själv obetungande för er, och kommer att bevara mig så.10Det är Kristi sanning i mig att detta stoltserande inte ska spärras för mig i Achaias regioner.11Varför? För att jag inte älskar er? Gud vet att jag gör det.12Och det jag gör kommer jag också att göra, för att hugga bort tillfället från dem som vill ha ett tillfälle att befinnas så som också vi i det de stoltserar över.13För sådana är falska apostlar, svekfulla arbetare som omformar sig till Kristi apostlar.14Och ingen undran, för Satan själv omformar sig till en ljusets ängel.15Det är då inte stort om även hans tjänare omformar sig som rättfärdighetstjänare. Deras slut ska bli efter deras gärningar. Apostelns mödor16Åter säger jag: ingen ska tänka sig att jag är vettlös. Och annars ska ni också motta mig som en vettlös, så att även jag får stoltsera något lite.17Det jag nu talar, talar jag inte på Herrens vis utan som i vettlöshet, i denna stolthetens tillförsikt .18Då många stoltserar på köttets vis ska också jag stoltsera.19För ni står gärna ut med de vettlösa, ni som är kloka.20För ni står ut om någon förslavar er, om någon äter upp, om någon tar, om någon höjer sig, om någon pryglar er i ansiktet.21Till oheder säger jag det, som att vi har varit svaga.
Men i det som någon vågar – i vettlöshet säger jag detta – vågar också jag.22Är de hebreer? Jag också. Är de israeliter? Jag också. Är de Abrahams säd? Jag också.23Är de Kristi tjänare? Vanvettigt talar jag: Jag än mer. I mödor ännu mer, i fängelser ännu mer, i slag översvallande, i dödsfaror många gånger.24Av judar har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett.25Tre gånger blev jag spöad, en gång stenad. Tre gånger led jag skeppsbrott. En natt och dag på djupet har jag gjort.26På vägfärder många gånger: i faror från floder, faror från rövare, faror från mitt släkte, faror från folkslag, faror i stad, faror i ödetrakt, faror på hav, faror bland falska syskon.27Med möda och slit, många gånger i nattvakor. I svält och törst, många gånger i fastor, i kyla och nakenhet.28Utom det som är förutom har jag ansvaret varje dag, bekymret för alla församlingarna.29Vem är svag och jag är inte svag? Vem blir skandaliserad och jag glöder inte?30Om jag måste stoltsera, ska jag stoltsera med det som hör till min svaghet.31Herren Jesu Gud och Far vet, han som är välsignad till eonerna, att jag inte ljuger.32I Damaskus bevakade kung Aretas etnark damaskenernas stad för att fånga mig,33och genom ett fönster blev jag i en flätkorg nedfirad genom muren och undkom hans händer. Visioner och uppenbarelser1Jag måste stoltsera. Det gagnar inte, men jag ska komma till visioner och uppenbarelser från Herren.2Jag vet en människa i Kristus som för fjorton år sedan – antingen i kroppen, jag vet inte, eller utom kroppen: jag vet inte, Gud vet – en sådan blev ryckt upp till tredje himlen.3Och jag vet en sådan människa – antingen i kroppen eller utan kroppen, jag vet inte, Gud vet –4att han rycktes upp till paradiset och hörde osägliga ord som det inte är tillåtet för en människa att tala.5Över en sådan ska jag stoltsera. Men över mig själv ska jag inte stoltsera, utom med svagheterna.6För om jag skulle vilja stoltsera skulle jag inte vara vettlös, för jag skulle säga sanningen. Men jag skonar er, så att ingen tänker mer om mig än det han ser hos mig eller hör [något ] från mig,7även för det utomordentliga i uppenbarelserna.
Därför, för att jag inte ska förhäva mig, har det getts mig en tagg i köttet, en ängel från Satan för att puckla på mig så att jag inte förhäver mig.8Om denna har jag tre gånger till Herren vädjat att den ska avlägsna sig från mig.9Och han har sagt mig: ”Det räcker för dig med min nåd. För kraften fullbordas i svaghet.”
Än mer gärna ska jag då snarare stoltsera med mina svagheter, för att Kristi kraft ska ha sitt tält över mig.10Därför finner jag behag i svagheter, i skymfer, i nödtvång, i förföljelser och trångmål för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag mäktig. Inför apostelns besök i Korinth11Jag har blivit en vettlös. Ni har nödgat mig. Jag borde ju ha blivit framlyft av er. För jag har inte kommit till korta mot de överstora apostlarna, även om jag ingenting är.12Apostelns tecken har utförts bland er i all uthållighet, med tecken och under och kraftgärningar.13För i vad är det som ni blev eftersatta mer än de övriga församlingarna? Utom att jag själv inte låg er till last. Efterskänk mig denna orätt!14Se, detta är tredje gången jag har det berett att komma till er. Och jag ska inte ligga till last. För jag söker inte det som är ert, utan er. För barnen är inte skyldiga att spara ihop åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.15Och jag ska än mer gärna spendera och bli utspenderad för era själars skull. Om jag älskar er ännu mer, blir jag då sämre älskad?16Men må så vara. Jag har inte betungat er. Men då jag är slug, kanske jag med list har tagit er?17Inte är det någon av dem jag har sänt till er, att jag genom honom har utnyttjat er?18Jag uppmanade Titus och sände brodern med. Inte har väl Titus utnyttjat er? Är det inte i samma ande vi har vandrat? Inte i samma fotspår?19Sedan länge har ni tänkt er att det är inför er vi försvarar oss. Det är inför Gud i Kristus vi talar. Och allt, mina älskade, är för er uppbyggelse.20För jag fruktar så att inte jag kommer och finner er sådana som jag inte vill, och jag blir funnen för er sådan som ni inte vill. Så att det inte finns osämja, rivalitet, raserier, självhävdelser, förtal, viskningar, uppblåstheter, oroligheter.21Så att inte åter när jag kommer min Gud ödmjukar mig inför er, och jag får sörja över många som förut har syndat och inte ändrat sinne över den orenhet och otukt och hämningslöshet som de har begått.1 Detta är tredje gången jag kommer till er. Vid två vittnens mun och tre ska varje ord stå fast.2Jag har förut sagt och förutsäger, som när jag var där andra gången och även nu när jag är iväg, för dem som förut har syndat och till alla de övriga: att när jag kommer åter ska jag inte skona,3då ni söker beprövadhet att i mig talar Kristus. Han är gentemot er inte svag, utan mäktig bland er.4För han blev också korsfäst utifrån svaghet, men han lever utifrån Guds kraft. För vi är också svaga i honom, men vi ska leva med honom utifrån Guds kraft gentemot er.5Pröva er själva om ni är i tron, bepröva er själva. Eller känner ni inte er själva, att Jesus Kristus är i er? Om ni väl inte är odugliga?6Men jag hoppas att ni ska förstå att vi inte är odugliga.7Och vi önskeber till Gud att ni inte ska göra något ont. Inte för att vi ska visa oss godkända, utan för att ni ska göra det som är bra, och vi kan då vara som odugliga.8För vi kan inte något emot sanningen, utan bara för sanningen.9För vi gläder oss när vi är svaga och ni är mäktiga. Detta önskeber vi också om: ert förfärdigande.10Därför skriver jag detta när jag är iväg, för att inte när jag är där behöva uppträda strängt med den auktoritet som Herren har gett mig, till uppbyggelse och inte till nedtagande. Sluthälsningar11För övrigt, syskon: Gläd er. Låt er förfärdigas. Låt er uppmuntras. Tänk detsamma. Var fridsamma. Och kärlekens och fridens Gud ska vara med er.12Hälsa varandra med en helig kyss. Hälsar till er gör alla de heliga.13Herren Jesu Kristi nåd och Guds kärlek och den heliga Andens delaktighet vare med er alla.
Och ovanpå vår uppmuntran har vi ännu mycket mer glatt oss över Titus glädje, för hans ande har fått ro av er alla.14För om jag inför honom har varit något stolt över er, har jag inte behövt skämmas. Nej, såsom vi har talat allt i sanning för er, så har också vårt stoltserande inför Titus blivit sanning.15Och hans inre är ännu mer vänt till er när han minns allas er hörsamhet, hur ni med fruktan och darran välkomnade honom.16Jag är glad att jag i allt kan lita på er. Insamlingen till Jerusalem1Men vi kungör för er syskon den Guds nåd som är given bland församlingarna i Makedonien,2att under stor beprövadhet i nöd har deras överflöd av glädje och deras djupa fattigdom överflödat in i rikedomen i deras generositet.3För de har efter förmåga, vittnar jag, och över förmåga självvalt4med mycket uppmaning bönfallit oss om nåden och delaktigheten i betjäningen till de heliga.5Och inte så som vi hade hoppats, utan sig själva gav de, först åt Herren och sedan åt oss genom Guds vilja,6så att vi uppmanade Titus att liksom han redan hade börjat, så skulle han också fullborda hos er även denna nåd.7Men såsom ni i allt har överflöd, i tro och ord och kunskap och all iver och kärleken från oss bland er , att ni också i denna nåd ska ha överflöd.8Inte som en befallning säger jag det. Nej, genom andras iver beprövar jag också er kärleks äkthet.9För ni känner nåden hos vår Herre Jesus Kristus, att han för er skull blev fattig när han var rik, för att ni genom dennes fattigdom skulle bli rika.10Och min mening i detta ger jag. För detta gagnar er som redan har börjat med att inte bara göra, utan också att vilja, sedan i fjol.11Och nu, fullborda också detta med att göra, så att liksom villigheten finns att vilja, så också att fullborda utifrån det ni har.12För om villigheten föreligger är den välmottaglig såvitt den har, inte såvitt den inte har.13Det är ju inte för att ge lättnad åt andra och nöd åt er, utan utifrån jämlikhet.14I den nuvarande tiden går ert överflöd till dessas brist, för att även dessas överflöd ska komma till er brist, så att det blir jämlikhet.15 Så som det är skrivet: Den med mycket hade inte för mycket, och den med lite hade inte för lite. Medhjälpare vid insamlingen16Men tack Gud som har gett samma iver för er i Titus hjärta.17För uppmaningen välkomnade han, men han var ännu ivrigare och for självvalt ut till er.18Och med honom har vi medskickat den broder vars lovord i evangeliet gått ut genom alla församlingarna.19Och inte bara det, utan han är också handvald av församlingarna som vår medresenär med denna nåd som förmedlas av oss, för Herrens [egen ] ära och vår villighet,20medan vi håller oss undan detta så att ingen ska tadla oss i fråga om denna ymnighet som förmedlas av oss.21För vi har omtanke om det som är bra inte bara inför Herren, utan också inför människor.22Och vi har medskickat med dem vår broder, som vi har beprövat i mycket många gånger och som är ivrig, och nu mycket ivrigare med stor förtröstan på er.23Om så gällande Titus är han min kompanjon och gentemot er en medarbetare, om så våra bröder är de församlingarnas apostlar, Kristi ära.24Bevisningen av er kärlek, och av vår stolthet över er inför dem, må ni nu uppvisa inför ansiktet hos församlingarna. Frejdiga givare1För om betjäningen till de heliga är det överflödigt för mig att skriva till er.2För jag känner er villighet, och för den är jag stolt över er inför makedonierna: att Achaia har förberett sig sedan i fjol. Och ert nit har triggat de flesta.3Men jag har skickat syskonen för att inte vårt stoltserande över er ska bli tomt i denna detalj, för att ni så som jag sagt ska vara förberedda.4Annars, om det kommer med mig makedonier och de finner er oförberedda, så skäms vi – för att inte säga ni – i denna tillförsikt .5Jag ansåg det alltså nödvändigt att uppmana syskonen att fara före till er och i förväg förfärdiga er förutlovade välsignelse, så att denna är beredd så som en välsignelse och inte som en girighet.6Men tänk på detta: Den som sår sparsamt ska också sparsamt skörda. Och den som sår med välsignelser ska också med välsignelser skörda.7 Var och en ska ge så som han förut har valt i hjärtat, inte av bedrövelse eller av tvång. För Gud älskar en frejdig givare.8Och Gud är mäktig att låta all nåd överflöda till er, så att ni alltid i allt har all självförsörjning och har överflöd till varje gott verk,9 så som det är skrivet:Han skingrade, han gav åt de arma.Hans rättfärdighet består till eonen.10Och han som bibringar utsäde åt såningsmannen och bröd till ätande ska bringa och föröka ert utsäde och låta bärgningarna av er rättfärdighet växa,11i allt berikade till all generositet, som genom er frambringar tacksägelse till Gud.12För betjäningen med denna tjänstgöring inte bara ännu mer uppfyller de heligas brister, utan överflödar också genom många tacksägelser till Gud.13Genom er beprövadhet i denna betjäning ärar de Gud för er underordning under bekännelsen till Kristi evangelium och er generositet i delaktigheten gentemot dem och gentemot alla,14medan de i sin förbön för er längtar efter er på grund av Guds översvallande nåd över er.15Tack Gud för hans obeskrivliga fria gåva! Paulus försvarar sin tjänst1Men jag själv, Paulus, uppmanar er genom Kristi mildhet och vänlighet, jag som inför ansiktet är ödmjuk bland er men iväg är modig mot er.2Och jag bönfaller att jag inte där måste vara modig med den förtröstan som jag tänker våga mot vissa som tänker att vi vandrar som på köttets vis.3För även om vi vandrar i kött, strider vi inte på köttets vis.4För våra stridsvapen är inte köttsliga, utan mäktiga genom Gud till nedtagande av fästen, och vi tar ner resonemang5och varje höjd som höjer sig mot kunskapen om Gud, och vi tillfångatar varje tanke till hörsamheten hos Kristus6och har det berett att skipa rätt mot varje ohörsamhet, när er hörsamhet blivit uppfylld.7Det som är inför ansiktet ser ni . Om någon har övertygat sig själv om att tillhöra Kristus ska han tänka detta igen för sig själv, att liksom han tillhör Kristus, så även vi.8För [även ] om jag något ännu mer skulle stoltsera över vår auktoritet, som Herren har gett till uppbyggelse och inte till ert nedtagande, kommer jag inte att behöva skämmas,9så att jag inte tycks skrämma er med breven.10”För breven”, säger man, ”är tunga och starka, men hans närvaro till kroppen är svag och ordet föraktat.”11Detta ska en sådan tänka: att så som vi är i ord genom brev när vi är iväg, sådana är vi också när vi är där i gärning.12För vi vågar inte indela eller jämföra oss själva med vissa av dem som lyfter fram sig själva. Nej, när de mäter sig med sig själva och jämför sig med sig själva förstår de inte.13Men vi ska inte stoltsera måttlöst, utan efter måttet av det arbetsfält som Gud har tilldelat oss som mått: att nå fram även till er.14För det är inte som att vi inte har nått fram till er och sträcker oss för långt. För även fram till er kom vi före med Kristi evangelium,15och vi stoltserar inte måttlöst över andras mödor, men vi har ett hopp: att när er tro växer bland er få göras större i vårt arbetsfält till överflöd,16till att evangelisera i områden bortom ert och inte stoltsera på en annans arbetsfält över det som redan är berett.17 Men den som är stolt ska vara stolt i Herren.18Det är ju inte den som lyfter fram sig själv, att denne är godkänd, utan den som Herren lyfter fram. Paulus och de falska apostlarna1O att ni stod ut med mig, med något litet av vettlöshet! Dock står ni också ut med mig.2För jag är nitisk för er med Guds nit. Jag har ju passat ihop er med en enda man, för att ställa fram en ren jungfru för Kristus.3Men jag fruktar så att inte, såsom ormen grundlurade Eva med sin slughet, era tankar ska fördärvas från uppriktigheten och renheten gentemot Kristus.4För om den som kommer förkunnar en annan Jesus som vi inte har förkunnat, eller ni tar emot en annan ande som ni inte har tagit emot, eller ett annat evangelium som ni inte mottagit, står ni mycket väl ut.5För jag tänker att jag inte kommit till korta mot de överstora apostlarna.6Och om än obildad till ordet, dock inte till kunskapen. Nej, i allt har vi visat det i alla stycken för er.7Eller var det en synd jag gjorde, när jag ödmjukade mig själv för att ni skulle upphöjas? Att jag gratis evangeliserade Guds evangelium för er?8Andra församlingar plundrade jag genom att ta emot sold för er betjäning.9Och när jag var där hos er och led brist låg jag ingen till last, för min brist uppfylldes ännu mer av syskonen som kom från Makedonien. Och i allt har jag bevarat mig själv obetungande för er, och kommer att bevara mig så.10Det är Kristi sanning i mig att detta stoltserande inte ska spärras för mig i Achaias regioner.11Varför? För att jag inte älskar er? Gud vet att jag gör det.12Och det jag gör kommer jag också att göra, för att hugga bort tillfället från dem som vill ha ett tillfälle att befinnas så som också vi i det de stoltserar över.13För sådana är falska apostlar, svekfulla arbetare som omformar sig till Kristi apostlar.14Och ingen undran, för Satan själv omformar sig till en ljusets ängel.15Det är då inte stort om även hans tjänare omformar sig som rättfärdighetstjänare. Deras slut ska bli efter deras gärningar. Apostelns mödor16Åter säger jag: ingen ska tänka sig att jag är vettlös. Och annars ska ni också motta mig som en vettlös, så att även jag får stoltsera något lite.17Det jag nu talar, talar jag inte på Herrens vis utan som i vettlöshet, i denna stolthetens tillförsikt .18Då många stoltserar på köttets vis ska också jag stoltsera.19För ni står gärna ut med de vettlösa, ni som är kloka.20För ni står ut om någon förslavar er, om någon äter upp, om någon tar, om någon höjer sig, om någon pryglar er i ansiktet.21Till oheder säger jag det, som att vi har varit svaga.
Men i det som någon vågar – i vettlöshet säger jag detta – vågar också jag.22Är de hebreer? Jag också. Är de israeliter? Jag också. Är de Abrahams säd? Jag också.23Är de Kristi tjänare? Vanvettigt talar jag: Jag än mer. I mödor ännu mer, i fängelser ännu mer, i slag översvallande, i dödsfaror många gånger.24Av judar har jag fem gånger fått fyrtio rapp minus ett.25Tre gånger blev jag spöad, en gång stenad. Tre gånger led jag skeppsbrott. En natt och dag på djupet har jag gjort.26På vägfärder många gånger: i faror från floder, faror från rövare, faror från mitt släkte, faror från folkslag, faror i stad, faror i ödetrakt, faror på hav, faror bland falska syskon.27Med möda och slit, många gånger i nattvakor. I svält och törst, många gånger i fastor, i kyla och nakenhet.28Utom det som är förutom har jag ansvaret varje dag, bekymret för alla församlingarna.29Vem är svag och jag är inte svag? Vem blir skandaliserad och jag glöder inte?30Om jag måste stoltsera, ska jag stoltsera med det som hör till min svaghet.31Herren Jesu Gud och Far vet, han som är välsignad till eonerna, att jag inte ljuger.32I Damaskus bevakade kung Aretas etnark damaskenernas stad för att fånga mig,33och genom ett fönster blev jag i en flätkorg nedfirad genom muren och undkom hans händer. Visioner och uppenbarelser1Jag måste stoltsera. Det gagnar inte, men jag ska komma till visioner och uppenbarelser från Herren.2Jag vet en människa i Kristus som för fjorton år sedan – antingen i kroppen, jag vet inte, eller utom kroppen: jag vet inte, Gud vet – en sådan blev ryckt upp till tredje himlen.3Och jag vet en sådan människa – antingen i kroppen eller utan kroppen, jag vet inte, Gud vet –4att han rycktes upp till paradiset och hörde osägliga ord som det inte är tillåtet för en människa att tala.5Över en sådan ska jag stoltsera. Men över mig själv ska jag inte stoltsera, utom med svagheterna.6För om jag skulle vilja stoltsera skulle jag inte vara vettlös, för jag skulle säga sanningen. Men jag skonar er, så att ingen tänker mer om mig än det han ser hos mig eller hör [något ] från mig,7även för det utomordentliga i uppenbarelserna.
Därför, för att jag inte ska förhäva mig, har det getts mig en tagg i köttet, en ängel från Satan för att puckla på mig så att jag inte förhäver mig.8Om denna har jag tre gånger till Herren vädjat att den ska avlägsna sig från mig.9Och han har sagt mig: ”Det räcker för dig med min nåd. För kraften fullbordas i svaghet.”
Än mer gärna ska jag då snarare stoltsera med mina svagheter, för att Kristi kraft ska ha sitt tält över mig.10Därför finner jag behag i svagheter, i skymfer, i nödtvång, i förföljelser och trångmål för Kristi skull. För när jag är svag, då är jag mäktig. Inför apostelns besök i Korinth11Jag har blivit en vettlös. Ni har nödgat mig. Jag borde ju ha blivit framlyft av er. För jag har inte kommit till korta mot de överstora apostlarna, även om jag ingenting är.12Apostelns tecken har utförts bland er i all uthållighet, med tecken och under och kraftgärningar.13För i vad är det som ni blev eftersatta mer än de övriga församlingarna? Utom att jag själv inte låg er till last. Efterskänk mig denna orätt!14Se, detta är tredje gången jag har det berett att komma till er. Och jag ska inte ligga till last. För jag söker inte det som är ert, utan er. För barnen är inte skyldiga att spara ihop åt föräldrarna, utan föräldrarna åt barnen.15Och jag ska än mer gärna spendera och bli utspenderad för era själars skull. Om jag älskar er ännu mer, blir jag då sämre älskad?16Men må så vara. Jag har inte betungat er. Men då jag är slug, kanske jag med list har tagit er?17Inte är det någon av dem jag har sänt till er, att jag genom honom har utnyttjat er?18Jag uppmanade Titus och sände brodern med. Inte har väl Titus utnyttjat er? Är det inte i samma ande vi har vandrat? Inte i samma fotspår?19Sedan länge har ni tänkt er att det är inför er vi försvarar oss. Det är inför Gud i Kristus vi talar. Och allt, mina älskade, är för er uppbyggelse.20För jag fruktar så att inte jag kommer och finner er sådana som jag inte vill, och jag blir funnen för er sådan som ni inte vill. Så att det inte finns osämja, rivalitet, raserier, självhävdelser, förtal, viskningar, uppblåstheter, oroligheter.21Så att inte åter när jag kommer min Gud ödmjukar mig inför er, och jag får sörja över många som förut har syndat och inte ändrat sinne över den orenhet och otukt och hämningslöshet som de har begått.1 Detta är tredje gången jag kommer till er. Vid två vittnens mun och tre ska varje ord stå fast.2Jag har förut sagt och förutsäger, som när jag var där andra gången och även nu när jag är iväg, för dem som förut har syndat och till alla de övriga: att när jag kommer åter ska jag inte skona,3då ni söker beprövadhet att i mig talar Kristus. Han är gentemot er inte svag, utan mäktig bland er.4För han blev också korsfäst utifrån svaghet, men han lever utifrån Guds kraft. För vi är också svaga i honom, men vi ska leva med honom utifrån Guds kraft gentemot er.5Pröva er själva om ni är i tron, bepröva er själva. Eller känner ni inte er själva, att Jesus Kristus är i er? Om ni väl inte är odugliga?6Men jag hoppas att ni ska förstå att vi inte är odugliga.7Och vi önskeber till Gud att ni inte ska göra något ont. Inte för att vi ska visa oss godkända, utan för att ni ska göra det som är bra, och vi kan då vara som odugliga.8För vi kan inte något emot sanningen, utan bara för sanningen.9För vi gläder oss när vi är svaga och ni är mäktiga. Detta önskeber vi också om: ert förfärdigande.10Därför skriver jag detta när jag är iväg, för att inte när jag är där behöva uppträda strängt med den auktoritet som Herren har gett mig, till uppbyggelse och inte till nedtagande. Sluthälsningar11För övrigt, syskon: Gläd er. Låt er förfärdigas. Låt er uppmuntras. Tänk detsamma. Var fridsamma. Och kärlekens och fridens Gud ska vara med er.12Hälsa varandra med en helig kyss. Hälsar till er gör alla de heliga.13Herren Jesu Kristi nåd och Guds kärlek och den heliga Andens delaktighet vare med er alla.
Stiftelsen Svenska Folkbibeln