Till galaterna 1を読んでください。

Till galaterna1

¹Från Paulus, apostel – sänd inte av människor eller genom en människa, utan genom Jesus Kristus och Gud Fader som har uppväckt honom från de döda –²och från alla syskonen här med mig. Till församlingarna i Galatien:³Nåd åt er och frid från Gud vår Far och Herren Jesus Kristus,⁴som har gett sig själv för våra synder för att ta ut oss ur den innevarande onda eonen efter vår Guds och Fars vilja.⁵Hans är äran till eonernas eoner. Amen. Inget annat evangelium

⁶Jag är förundrad att ni så fort förflyttar er från honom som har kallat er i [Kristi] nåd till ett annat evangelium – ⁷som inte är ett annat, utan det är några som oroar er och vill förvända Kristi evangelium.⁸Men även om vi eller en ängel från himlen skulle evangelisera [för er ] emot det vi har evangeliserat för er, ska han vara anatema.⁹Såsom vi förut sagt, säger jag också nu igen: om någon evangeliserar er emot det ni har tagit emot, ska han vara anatema.

¹⁰För är det nu människor jag söker övertyga, eller Gud? Eller söker jag behaga människor? Om det ännu var människor jag sökte behaga, vore jag inte Kristi fasttjänare. Inte av mänskligt ursprung

¹¹För jag kungör för er, syskon, om evangeliet som har evangeliserats av mig, att det inte är på en människas vis.¹²För inte heller är det från en människa jag har tagit emot det eller blivit undervisad, utan genom Jesu Kristi uppenbarelse.

¹³För ni har hört om mitt agerande en gång inom judendomen, att jag utomordentligt förföljde Guds församling och började utplåna den.¹⁴Och jag gick fram inom judendomen utöver många jämnåriga i mitt släkte och var ännu mer nitisk för mina fäders traditioner.

¹⁵Men när Gud, som har avskilt mig från min mors moderliv och kallat genom sin nåd, behagade¹⁶uppenbara sin Son i mig för att jag ska evangelisera om honom bland folkslagen, lade jag inte direkt fram det för kött och blod¹⁷eller gick upp till Jerusalem, till dem som var apostlar före mig. Nej, jag gick iväg till Arabien och återvände igen till Damaskus.

¹⁸Sedan, efter tre år, gick jag upp till Jerusalem för att bekanta mig med Kefas, och blev kvar hos honom femton dagar.¹⁹Men någon annan av apostlarna såg jag inte, utom Jakob, Herrens bror.²⁰Och det jag skriver till er, se: det är inför Gud att jag inte ljuger.²¹Sedan for jag till Syriens och Kilikiens regioner.²²Men jag var okänd till ansiktet för Judeens församlingar i Kristus,²³och de hörde bara att: ”Han som förföljde oss en gång, nu evangeliserar han om tron som han en gång började utplåna.”²⁴Och de ärade Gud för mig . Mötet med de ansedda i Jerusalem

¹Sedan, efter fjorton år, gick jag åter upp till Jerusalem med Barnabas och tog även med Titus.²Och jag gick upp efter en uppenbarelse och lade upp för dem evangeliet som jag förkunnar bland folkslagen. Men enskilt, för de ansedda, så att jag inte springer eller har sprungit förgäves.

³Men inte ens Titus, som var med mig och är grek, blev nödgad att omskära sig.⁴Och det var på grund av de insmugna falska syskonen, som hade tagit sig in för att spionera på vår frihet som vi har i Kristus Jesus för att förslava oss.⁵Inte ens för en stund gav vi efter för dem till underordning, för att evangeliets sanning skulle förbli hos er.

⁶Och från dem som ansågs vara något – hurdana de en gång var är för mig inte viktigt, Gud tar inte emot en människas ansikte – lade nämligen inte de ansedda fram något mer för mig.⁷Utan tvärtom: när de såg att jag blivit anförtrodd med evangeliet för förhuden liksom Petrus för omskärelsen,⁸för han som har verkat i Petrus till apostolat för omskärelsen har verkat också i mig för folkslagen,⁹och när de förstod den nåd som har getts mig – Jakob och Kefas och Johannes, de som ansågs vara pelare – gav de mig och Barnabas högra handen till gemenskap: att vi ska till folkslagen och de till omskärelsen.¹⁰Det var bara de fattiga, att vi skulle minnas dem. Det har jag också ivrat för, att göra just detta. Paulus går emot Kefas

¹¹Men när Kefas kom till Antiochia stod jag emot honom rakt i ansiktet, eftersom han var dömd.¹²För innan det kom några från Jakob, åt han tillsammans med folkslagen. Men när de kom, skyggade han undan och avskilde sig själv, då han fruktade dem av omskärelsen.¹³Och med honom hycklade [även ] de övriga judarna, så att till och med Barnabas drogs med i deras hyckleri.

¹⁴Men när jag såg att de inte vandrar rätt efter evangeliets sanning, sade jag till Kefas inför alla: ”Om du som är jude lever som hos folkslagen och inte judaiskt, hur kan du nödga folkslagen att judaisera?” Rättfärdig av tro

¹⁵Vi är judar av naturen och inte syndare från folkslag.¹⁶[Men ] då vi vet att en människa inte förklaras rättfärdig av laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus, har också vi kommit till tro på Kristus Jesus, för att bli rättfärdigförklarade av tro på Kristus och inte av laggärningar. För av laggärningar rättfärdigförklaras inget kött.

¹⁷Men om vi söker förklaras rättfärdiga i Kristus och även själva befinns vara syndare, är då Kristus en syndens tjänare? Får inte ske!¹⁸För om jag bygger upp detta igen som jag rev ner, demonstrerar jag att jag själv är en överträdare.¹⁹För jag har genom lag dött gentemot lag, för att leva gentemot Gud. Med Kristus är jag korsfäst.²⁰Och jag lever, men inte längre jag, utan nu lever i mig Kristus. Och det jag nu lever i köttet lever jag i tro på Guds Son, som har älskat mig och utlämnat sig själv för mig.²¹Jag avvisar inte Guds nåd. För om det är genom lag rättfärdighet kommer, då har Kristus dött utan orsak. Abrahams barn av tro

¹O oförnuftiga galater! Vem har förhäxat er, ni som för ögonen har fått Jesus Kristus frammålad som korsfäst?²Detta enda vill jag få reda på från er: var det av laggärningar ni fick ta emot Anden, eller av hörande i tro?³Är ni så oförnuftiga? När ni påbörjat i Ande, är det nu i kött ni fullbordar?⁴Har ni lidit så mycket i onödan? Om det nu också var i onödan.⁵Han som alltså bibringar er Anden och verkar kraftgärningar bland er, är det av laggärningar? Eller av hörande i tro?

⁶ Liksom Abraham: han trodde Gud, och det räknades honom till rättfärdighet.⁷Förstå då att de som är av tro, dessa är söner till Abraham.⁸ Och då Skriften förutsåg att Gud av tro förklarar folkslagen rättfärdiga, evangeliserade den i förväg för Abraham att: I dig ska alla folkslagen bli välsignade.⁹Alltså blir de som är av tro välsignade med den troende Abraham.

¹⁰ Alla som är av laggärningar är nämligen under förbannelse, för det är skrivet att: Förbannad är var och en som inte blir kvar i allt som är skrivet i lagens bokrulle för att göra det.¹¹ Men att ingen genom lag förklaras rättfärdig inför Gud är tydligt, eftersom den rättfärdige av tro ska leva.¹² Men lagen är inte av tro. Nej, den som gör dem ska leva genom dem.¹³ Kristus har köpt loss oss från lagens förbannelse och i vårt ställe blivit en förbannelse, eftersom det är skrivet: Förbannad är var och en som är upphängd på trä,¹⁴för att Abrahams välsignelse skulle komma till folkslagen i Jesus Kristus, så att vi får ta emot Andens löfte genom tron. Lagen upphäver inte löftet

¹⁵Syskon, på en människas vis talar jag: Även en människas testamente, väl bekräftat, är det ingen som annullerar eller utökar.¹⁶ Och det var till Abraham löftena sades, och till hans säd. Han säger inte: ”och till sädar”, som vid många, utan som vid en: och till din säd, som är Kristus.¹⁷Och detta menar jag: ett testamente i förväg bekräftat av Gud kan inte lagen, som kom efter fyrahundra och trettio år, ogiltigförklara så att det upphäver löftet.¹⁸För om arvet är av lag, är det inte längre av löfte. Men till Abraham har Gud skänkt det genom ett löfte.

¹⁹Varför kom då lagen? För överträdelsernas skull blev den tillagd, fram tills den säd åt vilken det utlovats kom, och förordnad genom änglar i en medlares hand.²⁰Och medlaren är inte bara för en enda. Men Gud är en.

²¹Är då lagen emot Guds löften? Får inte ske! För om det hade getts en lag som kunde levandegöra, hade rättfärdigheten verkligen varit av lag.²²Men nu inneslöt Skriften allt under synd, för att löftet av tro på Jesus Kristus ska ges åt dem som tror.²³Innan tron kom var vi bevakade av lag, inneslutna fram till den tro som skulle uppenbaras.²⁴Alltså har lagen blivit vår uppfostrare fram till Kristus, för att vi av tro ska förklaras rättfärdiga.²⁵Men när tron har kommit är vi inte längre under en uppfostrare. Abrahams barn och arvingar

²⁶För alla är ni Guds söner genom tron i Kristus Jesus.²⁷För alla ni som blivit döpta in i Kristus har iklätt er Kristus.²⁸Det finns inte jude eller grek, finns inte fasttjänare eller fri, finns inte man och kvinna. För alla är ni ett i Kristus Jesus.²⁹Och om ni tillhör Kristus, då är ni Abrahams säd, arvingar efter löfte.

¹Men jag menar: så lång tid arvingen är ett småbarn skiljer han sig inte från en fasttjänare, även om han är herre till allt,²utan är under förmän och förvaltare fram till faderns förutbestämda dag.

³Så även vi. När vi var småbarn, var vi förslavade under världens element .⁴Men när tidens fullhet kom sände Gud ut sin Son, född av kvinna, född under lag,⁵för att köpa loss dem som var under lag, för att vi skulle erhålla adoptionen.⁶Och eftersom ni är söner har Gud sänt ut sin Sons Ande i våra hjärtan, och den ropar: ”Abba! Far!”⁷Alltså är du inte längre fasttjänare utan son. Och om son, också arvinge genom Gud. Vänd inte tillbaka till lagen

⁸Men då när ni inte kände Gud, fasttjänade ni dem som av naturen inte är gudar.⁹Men nu när ni har lärt känna Gud, och snarare blivit kända av Gud, hur kan ni vända om igen till de svaga och fattiga elementen som ni åter på nytt vill fasttjäna?¹⁰Dagar vaktar ni noga på, och månader och tider och år.¹¹Jag fruktar för er skull, så att jag inte i onödan har slitit för er.

¹²Bli som jag. För även jag blev som ni. Syskon, jag bönfaller er. Inget orätt mot mig har ni gjort.¹³Men ni vet att det var på grund av en köttets svaghet jag evangeliserade för er tidigare.¹⁴Och denna er prövning i mitt kött föraktade ni inte eller spottade åt. Nej, som en Guds ängel välkomnade ni mig, som Kristus Jesus.¹⁵Var är nu er saligprisning? För jag vittnar för er att ni, om möjligt, hade grävt ut era ögon och gett till mig.¹⁶Alltså: har jag blivit er fiende när jag är sann mot er?

¹⁷De är nitiska för er, men inte på ett bra sätt. Nej, utestänga er vill de, så att ni är nitiska för dem.¹⁸Och det är bra att vara nitisk i det som är bra, alltid och inte bara under det att jag är där hos er.

¹⁹Mina barn, som jag åter har värkar med, fram tills Kristus har gestaltats i er!²⁰Men jag hade velat vara där hos er nu och förändra min röst. För jag är villrådig med er. Hagar och Sara som exempel

²¹Säg mig, ni som vill vara under lag: lyssnar ni inte till lagen?²²För det är skrivet att Abraham hade två söner, en från tjänsteflickan och en från den fria hustrun.²³Men han från tjänsteflickan var född efter kött, och han från den fria genom löfte.

²⁴Detta är allegoriserande, för dessa kvinnor är två förbund. Ett är från berget Sinai som föder till slaveri, det är Hagar.²⁵Och Hagar är Sinai berg i Arabien, och det motsvarar det nuvarande Jerusalem, för det fasttjänar med sina barn.²⁶Men Jerusalem där ovan är fritt, och det är vår moder.²⁷ För det är skrivet:Fröjda dig, du ofruktsamma som inte föder!Brist ut och ropa, du som inte har värkar!För den övergivnas barn är många,fler än hennes som har mannen.

²⁸Och ni, syskon, på Isaaks vis är ni löftets barn.²⁹Men såsom då, att den som var född efter kött förföljde den efter Ande, så också nu.³⁰ Men vad säger Skriften? Driv ut tjänsteflickan och hennes son. För aldrig ska tjänsteflickans son få ärva med den frias son.³¹Därför, syskon, är vi inte en tjänsteflickas barn utan den frias. Frihet i Kristus

¹Till den friheten har Kristus gjort oss fria. Stå då fasta och bli inte åter inhållna i slaveriets ok.²Se: jag, Paulus, säger er att om ni omskär er, kommer inte Kristus att göra någon nytta för er.³Och jag vittnar igen för varje människa som omskär sig att han är förpliktad att göra hela lagen.⁴Ni är upphävda från Kristus, ni som rättfärdigförklarar er genom lag. Ni har fallit bort ur nåden.⁵För vi väntar genom Ande av tro ett rättfärdighetens hopp.⁶För i Kristus Jesus har varken omskärelse eller förhud någon kraft, utan tro som verkar genom kärlek.

⁷Ni sprang bra. Vem har förhindrat er, så att ni inte övertygas av sanningen?⁸Den övertalningen är inte från honom som kallar er.⁹En liten surdeg syrar hela degen.¹⁰Jag förtröstar på er i Herren att ni inte ska tänka något annat. Men den som oroar er ska bära domen, vem han än är.

¹¹Men jag, syskon: om jag fortfarande förkunnar omskärelse, varför blir jag fortfarande förföljd? Då hade korsets skandal varit upphävd.¹²O att de också skulle hugga av sig, de som väcker uppror hos er!

¹³För ni är kallade till frihet, syskon. Låt bara inte friheten bli till ett tillfälle för köttet, utan fasttjäna varandra genom kärleken.¹⁴ För hela lagen har i ett enda ord uppfyllts, i att: Du ska älska din nästa som dig själv.¹⁵Men om ni biter och äter upp varandra, se upp att ni inte förtärs av varandra. Köttets gärningar och Andens frukt

¹⁶Men jag säger: vandra i Ande och ni kommer aldrig att fullborda köttets begär.¹⁷För köttet har begär emot Anden, och Anden emot köttet. För dessa är emot varandra så att det ni vill, det gör ni inte.¹⁸Men om ni leds av Ande är ni inte under lag.¹⁹Och uppenbara är köttets gärningar, som är otukt, orenhet, hämningslöshet,²⁰avgudadyrkan, häxkonst , fiendskaper, osämja, rivalitet, raserier, självhävdelser, splittringar, fraktioner,²¹avundsjukor , rus, orgier och det som är likt detta. Detta förutsäger jag för er, så som jag förut har sagt, att de som begår sådant inte kommer att ärva Guds rike.

²²Men Andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, snällhet, godhet, trohet ,²³mildhet, självbehärskning. Mot sådant finns ingen lag.²⁴Och de som tillhör Kristus [Jesus] har korsfäst köttet med lidelserna och begären.²⁵Om vi lever genom Ande, låt oss också vara i linje med Ande.²⁶Låt oss inte bli fåfänga, utmana varandra, avundas varandra. Bär varandras bördor

¹Syskon, även om en människa skulle bli påkommen i något felsteg, ska ni som är andliga förfärdiga en sådan i ande av mildhet, medan du observerar dig själv så att inte också du blir frestad.²Varandras tyngder ska ni bära och så uppfylla Kristi lag.³För om någon tycker sig vara något men ingenting är, duperar han sig själv.⁴Men sin egen gärning ska var och en bepröva och sedan ha stoltheten bara för sig själv, och inte gentemot den andre.⁵För var och en kommer att bära sin egen börda.

⁶Men den som blir underrättad i ordet ska vara delaktig med den som underrättar i allt gott.⁷Förvilla er inte. Gud fnyser man inte åt. För det en människa sår, detta ska han också skörda.⁸För den som sår i sitt eget kött ska från köttet skörda förgängelse. Men den som sår i Anden ska från Anden skörda eoniskt liv.⁹Och när vi gör det som är bra, ska vi inte tappa modet. För i sinom tid ska vi få skörda, om vi inte mattas.¹⁰När vi alltså då har tillfälle ska vi utföra det som är gott mot alla, och särskilt mot familjemedlemmarna i tron. Slutord

¹¹Se med vilka stora bokstäver jag skrivit till er med min hand.¹²Alla de som vill visa upp ett fint ansikte i kött, dessa nödgar er att omskära er bara för att inte bli förföljda för Kristi kors.¹³För inte ens de som omskär sig iakttar lagen själva. Men de vill att ni omskär er, så att de kan stoltsera över ert kött.

¹⁴Men för mig får inte ske att jag stoltserar. Utom över vår Herre Jesu Kristi kors, genom vilket världen är korsfäst för mig och jag för världen.¹⁵För varken omskärelse eller förhud är något, utan en ny skapelse.¹⁶Och alla som är i linje med detta rättesnöre, frid över dem och barmhärtighet, och över Guds Israel.

¹⁷I övrigt får ingen skaffa mig besvär. För jag bär Jesu stigmata i min kropp.¹⁸Vår Herre Jesu Kristi nåd vare med er ande, syskon. Amen.

Stiftelsen Svenska Folkbibeln

https://app.library.bible/content/32b8d9ca45df48b6