Job10
1Min själ är utled på livet, jag vill släppa loss min klagan, jag vill tala ut i min själs bitterhet.2Jag vill säga till Gud: Fördöm mig inte. Visa mig varför du strider mot mig?3Gläds du åt att förtrycka, att förakta dina händers verk och låta ditt ljus skina över de ondas råd?4Har du ögon av kött, eller ser du som människor ser?5Är dina dagar som en människas dagar, dina år som en människas levnadstid,6eftersom du letar efter min missgärning och söker efter min synd?7Du vet att jag inte är ond och att det inte finns någon som kan rädda ur din hand.8Dina händer har format mig och gjort varje del av mig och ändå fördärvar du mig!9Tänk på, jag ber dig, att du har format mig som lera. Vill du låta mig bli till stoft igen?10Har du inte hällt ut mig som mjölk och låtit mig stelna som ost?11Du har klätt mig med hud och kött och sammanfogat mig med ben och senor.12Du har gett mig liv och nåd, din omsorg har bevarat min ande.13Och detta har du gömt i ditt hjärta, jag vet att detta finns hos dig.14Om jag syndar, så ser du mig och du kommer inte att frikänna mig från min skuld.15Om jag är skyldig, så ve mig! Och om jag är oskyldig , så kan jag ändå inte lyfta mitt huvud, för jag fylls av skam. Se därför mitt lidande.16För om det höjs, skulle du jaga mig som ett rasande lejon och åter visa din förunderliga makt mot mig.17Du för fram nya vittnen mot mig och förökar din vrede över mig, förändringar och krig kommer emot mig.18Varför lät du mig då komma ut ur moderlivet? O, om jag ändå hade fått ge upp andan, utan att något öga hade sett mig!19Jag skulle ha varit, som om jag aldrig hade funnits. Jag skulle ha blivit buren från moderlivet till graven!20Är inte mina dagar få? Sluta då och lämna mig i fred så att jag kan få lite tröst,21innan jag går bort till mörkrets och dödsskuggans land varifrån jag inte återvänder,22till ett land där mörkret är som dödsskuggans djupaste mörker och förvirring råder, och där ljuset är som mörker.
Swedish Reformation Bible Society