Job9
1Då tog Job till orda och sa:2Jag vet mycket väl att det är så, men hur kan en människa stå rättfärdig inför Gud?3Om hon vill gå till rätta med honom, kan hon inte svara honom en gång av tusen.4Han är vis i hjärtat och mäktig i kraft. Vem har trotsat honom och haft framgång?5Han som flyttar bergen utan att de vet det och omstörtar dem i sin vrede.6Han som får jorden att vackla från sin plats och dess pelare att bäva.7Han som befaller solen, så att den inte går upp och förseglar stjärnorna.8Han som ensam spänner ut himlarna och går fram över havets vågor.9Han som har gjort Stora Björn och Orion, Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.10Han som gör stora och ofattbara ting, ja, under som ingen kan räkna.11Se, han går förbi mig, utan att jag ser honom, han drar vidare, men jag märker det inte.12Se, han tar bort, vem kan hindra honom? Vem kan säga till honom: Vad gör du?13Om Gud inte vill dra tillbaka sin vrede, böjer de stolta medhjälparna sig under honom.14Hur mycket mindre ska jag då svara honom och välja mina ord för att tala med honom?15Även om jag var rättfärdig, skulle jag inte kunna svara, utan jag måste be min domare om nåd.16Om jag hade ropat och han hade svarat mig, så skulle jag ändå inte tro att han hade lyssnat till min röst.17För han krossar mig med en storm och förökar mina sår utan orsak.18Han vill inte låta mig hämta andan, utan fyller mig med bedrövelser. 19Om det gäller styrka? Se, han är stark! Och om det gällde vad som är rätt? Vem ska ge mig tid att föra min talan?20Även om jag rättfärdigar mig själv, så skulle min egen mun döma mig. Om jag säger: Jag är klanderfri, så skulle den ändå förklara mig skyldig.21Även om jag var fullkomlig, skulle jag ändå inte kännas vid min själ, jag avskyr mitt liv.22Det är detsamma, därför säger jag: Han förgör både den oskyldige och den skyldige.23Om en plåga kommer med plötslig död, ler han åt den oskyldiges prövning.24Jorden är given i de ogudaktigas hand. Han täcker över ansiktena på dess domare. Om det inte är han, vem är det då?25Mina dagar är nu snabbare än en löpare, de flyr iväg utan att se något gott.26De försvinner som vassbåtar, snabbt som örnen när den störtar mot bytet.27Om jag än säger: Jag vill glömma min klagan, och lägga bort min sorgsna min och vara glad.28Så bävar jag ändå för alla mina kval, jag vet att du inte ska frikänna mig. 29Om jag är ond, varför anstränger jag mig då i onödan?30Om jag än tvättar mig med snö och gör mina händer aldrig så rena,31så skulle du ändå sänka mig ner i dyn, så att mina egna kläder skulle vämjas vid mig.32För han är inte en människa som jag, att jag skulle svara honom och vi skulle mötas i rätten.33Inte heller finns det någon medlare mellan oss, som kunde lägga sin hand på oss båda.34Må han ta bort sitt ris från mig och låt inte fruktan för honom skrämma mig.35Då skulle jag tala utan att frukta honom. Men så är det inte med mig.
Swedish Reformation Bible Society