Job11
1Då tog Sofar från Naama till orda och sa:2Ska detta ordsvall inte besvaras, och ska en pratmakare få rätt?3Skulle dina lögner få män att tiga? Och när du hånar, ska ingen få dig att skämmas?4För du har sagt: Min lära är ren och jag är ren i dina ögon.5Men o, att Gud ville tala och öppna sin mun mot dig,6och att han skulle uppenbara för dig visdomens hemligheter, för där finns insikt i dubbelt mått. Därför ska du veta att Gud kräver mindre av dig, än din syndaskuld förtjänar.7Kan du genom utforskning finna Gud? Kan du förstå vidden av den Allsmäktiges fullkomlighet?8Den är hög som himlen – vad kan du göra? Djupare än dödsriket – vad kan du förstå?9Dess mått är längre än jorden och bredare än havet.10Om han rycker ut och stänger igen eller kallar samman – vem kan då hindra honom?11För han känner människornas fåfänga , han ser också ondskan, skulle han då inte bry sig om det?12Om en dåre kan få förstånd då kan en vildåsna födas till människa.13Om du bereder ditt hjärta och räcker ut dina händer mot honom,14om du skaffar bort, långt ifrån dig, dina händers orättfärdighet, och inte låter ondska bo i dina tält,15då kommer du kunna lyfta upp ditt ansikte utan fläck, ja, du ska stå stadigt och utan att frukta.16För du ska glömma ditt elände och minnas det som vatten som rinner bort.17Och ditt liv ska vara klarare än middagsljuset. Du ska lysa fram, du ska vara som morgonen.18Och du ska vara trygg, för det finns hopp, ja, du ska gräva omkring dig och du ska lägga dig till vila i trygghet.19Du ska lägga dig ned och ingen ska göra dig förskräckt. Ja, många ska komma och söka vinna din gunst.20Men de ondskefullas ögon ska tyna bort och de ska inte kunna fly, deras hopp ska vara att få ge upp andan.
Swedish Reformation Bible Society