2 Kings18
1Och det hände i Hoseas, Elas sons, Israels kungs, tredje regeringsår att Hiskia, Ahas son, blev kung i Juda.2Han var 25 år gammal när han blev kung, och han regerade 29 år i Jerusalem. Hans mor hette Abi, Sakarjas dotter.3Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon, alldeles som hans far David hade gjort.4Han tog bort offerhöjderna och slog sönder avgudabilderna och högg ner offerlundarna och krossade kopparormen som Mose hade gjort, eftersom Israels barn ända till denna tid hade tänt offereld åt den och kallat den Nehustan.5Han förtröstade på HERREN, Israels Gud, så att ingen var som han bland alla Juda kungar efter honom och inte heller någon som var före honom.6Ty han höll fast vid HERREN, och vek inte av från att följa honom, utan höll hans bud, som HERREN hade befallt Mose.7Och HERREN var med honom så att han lyckades i allt vad han företog sig. Och han avföll från den assyriske kungen och tjänade honom inte.8Han slog filisteerna ända till Gaza och området däromkring, från vakttornet till den befästa staden.9Och det hände i kung Hiskias fjärde regeringsår, som var Hoseas, Elas sons, Israels kungs, sjunde regeringsår, att Salmaneser, kungen i Assyrien, drog upp mot Samaria och belägrade det.10Och de intog den efter tre år. Det var under Hiskias sjätte regeringsår, som var Israels kung Hoseas nionde regeringsår, som Samaria blev intaget.11Och den assyriske kungen förde bort Israel till Assyrien och förflyttade dem till Hala och till Habor, vid floden Gosan, och till Mediens städer.12Eftersom de inte lydde HERREN sin Guds röst, utan bröt mot hans förbund och ville inte lyssna eller göra allt det som HERRENS tjänare Mose hade befallt.13Och i kung Hiskias fjortonde regeringsår drog den assyriske kungen Sanherib upp mot alla befästa städer i Juda och intog dem.14Och Hiskia, Juda kung, sände bud till den assyriske kungen i Lakis och lät säga: Jag har handlat fel, dra dig tillbaka från mig. Det du lägger på mig ska jag bära. Den assyriske kungen bestämde då att Juda kung Hiskia skulle betala 300 talenter silver och 30 talenter guld.15Och Hiskia gav honom allt silver som fanns i HERRENS hus och i kungapalatsets skattkammare.16Vid det tillfället bröt Hiskia loss guldbeläggningen från dörrarna och dörrposterna i HERRENS tempel, som Juda kung Hiskia hade överdragit dem med och gav det till den assyriske kungen.17Sedan sände den assyriske kungen iväg Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake från Lakis med en stor här mot kung Hiskia i Jerusalem. Och de drog dit upp och kom till Jerusalem. Och när de hade kommit dit upp ställde de upp sig vid övre dammens vattenledning, som ligger på vägen till Valkarfältet.18Och när de kallade på kungen kom överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, och skrivaren Sebna och kanslern Joa, Asafs son, ut till dem.19Och Rab-Sake sa till dem: Säg nu till kung Hiskia: Så säger den store kungen, Assyriens kung: Vad är det för förtröstan som du litar på?20Du säger, vilket inte är annat än ett munväder, att du har råd och styrka att föra krig. På vem stödjer du dig nu, eftersom du har satt dig upp mot mig?21Se, du förtröstar nu på den brutna rörstaven, på Egypten, som när någon lutar sig mot den, går in i hans hand och genomborrar den. Sådan är farao, Egyptens kung, för alla som litar på honom.22Och om ni säger till mig: Vi förtröstar på HERREN, vår Gud - Var det inte han, vars offerhöjder och vars altaren Hiskia har tagit bort och sagt till Juda och Jerusalem: Ni ska tillbe inför detta altare i Jerusalem?23Därför uppmanar jag dig nu att ingå ett vad med min herre, kungen i Assyrien. Och jag ska ge dig 2 000 hästar om du kan skaffa ryttare till dem.24Hur skulle du kunna stå emot en enda ståthållare, en av min herres ringaste tjänare? Och du sätter din förtröstan på vagnar och ryttare från Egypten!25Har jag nu dragit upp utan HERREN mot denna plats för att förgöra den? HERREN sa till mig: Dra upp mot detta land och fördärva det.26Då sa Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: Tala, jag ber dig, till dina tjänare på arameiska, för det förstår vi, men tala inte till oss på judiska, när folket på muren hör på.27Och Rab-Sake sa till dem: Har min herre sänt mig till din herre och till dig för att tala dessa ord? Är det inte snarare till de män som sitter på muren som tillsammans med er ska äta sin egen avföring och dricka sin egen urin?28Sedan ställde sig Rab-Sake och ropade högt på judiska och talade och sa: Hör den store kungens ord, kungen av Assyrien.29Så säger kungen: Låt inte Hiskia bedra er, för han kommer inte att kunna rädda er ur hans hand.30Låt inte heller Hiskia få er att förtrösta på HERREN genom att säga: HERREN ska sannerligen rädda oss, och denna stad ska inte ges i den assyriske kungens hand.31Lyssna inte på Hiskia. Ty så säger kungen i Assyrien: Slut fred med mig och kom ut till mig, så ska var och en få äta av sitt vinträd och var och en av sitt fikonträd och var och en dricka vatten ur sin brunn,32tills jag kommer och hämtar er till ett land, som liknar ert eget, ett land med säd och vin, ett land med bröd och vingårdar, ett land med olivolja och honung. Så ska ni få leva och inte dö. Lyssna inte på Hiskia, när han övertalar er och säger: HERREN ska rädda oss.33Har någon av de andra folkens gudar räddat sitt land ur den assyriske kungens hand?34Var är Hamats och Arpads gudar? Var är Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Har de räddat Samaria ur min hand?35Vilka är de bland alla dessa länders gudar som har räddat sitt land ur min hand, så att HERREN skulle rädda Jerusalem ut ur min hand?36Men folket teg och svarade honom inte ett ord, för kungen hade befallt och sagt: Svara honom inte.37Sedan kom överförvaltaren Eljakim, Hilkias son, skrivaren Sebna och kanslern Joa, Asafs son, till Hiskia med sönderrivna kläder och berättade för honom vad Rab-Sakes hade sagt.
Swedish Reformation Bible Society