2 Kings17
1I Juda kung Ahas tolfte regeringsår blev Hosea, Elas son, kung över Israel i Samaria och han regerade i nio år.2Och han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, men inte så som de Israels kungar som hade varit före honom.3Den assyriske kungen Salmaneser drog upp mot honom. Och Hosea tvingades underkasta sig och ge honom gåvor.4Men den assyriske kungen upptäckte att Hosea höll på med en sammansvärjning, för han hade skickat sändebud till So, kungen i Egypten, och han gav ingen gåva till den assyriske kungen så som han tidigare hade gjort år efter år. Därför lät den assyriske kungen gripa honom och höll honom bunden i fängelse.5Och kungen i Assyrien drog in överallt i landet och drog till Samaria och belägrade det i tre år.6Och i Hoseas nionde regeringsår intog den assyriske kungen Samaria och förde bort Israel till Assyrien och lät dem bo i Hala och i Habor, vid floden Gosan och i Mediens städer.7Detta hände eftersom Israels barn hade syndat mot HERREN, deras Gud, som hade fört dem ut ur Egyptens land undan faraos, den egyptiske kungens hand, och hade fruktat andra gudar8och vandrat efter hedningarnas seder, vilka HERREN hade drivit undan för Israels barn och efter de seder som Israels kungar hade utövat,9och Israels barn gjorde i hemlighet vad som inte var rätt mot HERREN, deras Gud. Och de hade byggt åt sig offerhöjder i alla sina städer, från vakttorn till befäst stad.10Och de reste upp avgudabilder och offerlundar på alla höga kullar och under alla gröna träd11och tände offereld där på alla offerhöjderna, på samma sätt som hedningarna, vilka HERREN hade drivit undan för dem. Och med sina onda gärningar väckte de HERRENS vrede,12för de tjänade avgudar, om vilka HERREN hade sagt till dem: Ni ska inte göra så.13Men HERREN hade varnat Israel och Juda genom alla profeterna och alla siarna och sagt: Vänd om från era onda vägar och håll mina bud och mina stadgar enligt hela den lag som jag har befallt era fäder, och som jag har sänt till er genom mina tjänare profeterna.14Men de lydde inte utan var hårdnackade som deras fäder, som inte trodde på HERREN, deras Gud,15och de förkastade hans stadgar och hans förbund som han slöt med deras fäder och hans vittnesbörd som han vittnade mot dem, och följde efter fåfänglighet och blev fåfängliga och följde efter folken som var omkring dem, om vilka HERREN hade befallt dem att de inte skulle göra som de.16Och de övergav HERRENS, sin Guds, alla bud och gjorde åt sig gjutna bilder, två kalvar, och gjorde en offerlund och tillbad hela himlens härskara och tjänade Baal.17Och de lät sina söner och döttrar gå genom eld och bedrev trolldom och spådom och sålde sig till att göra det som var ont i HERRENS ögon och väckte så hans vrede.18Därför blev HERREN mycket vred på Israel och drev bort dem från sin åsyn, ingen blev kvar förutom endast Juda stam.19Men inte heller Juda höll HERRENS, sin Guds, bud, utan vandrade efter Israels seder, som de hade utövat.20Och HERREN förkastade alla Israels ättlingar och straffade dem och gav dem i plundrares hand tills han kastade bort dem från sitt ansikte.21För han ryckte Israel från Davids hus, och de gjorde Jerobeam, Nebats son, till kung, och Jerobeam drev bort Israel från att följa HERREN och fick dem att begå en stor synd.22Och Israels barn vandrade i alla Jerobeams synder, som han hade gjort, och upphörde inte med dem,23tills HERREN försköt Israel från sitt ansikte, så som han hade sagt genom alla sina tjänare, profeterna. Så blev Israel bortfört från sitt eget land till Assyrien, ända till denna dag.24Och den assyriske kungen hämtade folk från Babylon, Kuta, Ava, Hamat och Sefarvaim och lät dem bosätta sig i Samariens städer istället för Israels barn. Och de tog Samarien i besittning och bosatte sig i dess städer.25Och det var så i början av deras vistelse där, att de inte fruktade HERREN, därför sände HERREN lejon bland dem som dödade några av dem.26Då berättade man det för den assyriske kungen och sa: Folken som du har fört bort och låtit bosätta sig i Samariens städer vet inte hur landets Gud ska dyrkas. Därför har han sänt lejon bland dem och se, de dödar dem, eftersom de inte vet hur landets Gud ska dyrkas.27Då befallde den assyriske kungen och sa: För dit en av de präster, som ni har fört bort därifrån. Låt honom resa tillbaka och bosätta sig där, och låt honom lära dem hur landets Gud ska dyrkas.28Då kom en av de präster som de hade fört bort från Samarien och bosatte sig i Betel och lärde dem hur de skulle frukta HERREN.29Men varje folk gjorde sina egna gudar och ställde upp dem i offerhöjdshusen som samariterna hade byggt, varje folk i de städer där de bodde.30Folket från Babylon gjorde sig en Suckot-Benot, folket från Kut gjorde sig en Nergal, folket från Hamat gjorde sig en Asima,31Aviterna gjorde sig en Nibhas och en Tartak, och Serfarviterna brände sina barn i eld åt Sefarvaims gudar Adrammelek och Anammelek.32Men de fruktade också HERREN och utsåg ur sina egna led offerhöjdspräster av de ringaste bland dem, som offrade åt dem i offerhöjdshusen.33Så fruktade de HERREN men tjänade samtidigt sina gudar, på samma sätt som de folk som de hade förts bort ifrån.34Ännu i dag följer de sina gamla sedvänjor. De fruktar inte HERREN, och gör inte efter de stadgar eller de förordningar eller den lag eller de bud som HERREN befallt Jakobs ättlingar, vilka han gav namnet Israel,35med vilka HERREN slöt ett förbund och befallde dem och sa: Ni ska inte frukta andra gudar, inte heller böja er ner för dem eller tjäna dem eller offra till dem,36utan endast HERREN, som förde er upp ur Egyptens land, med stor makt och utsträckt arm, honom ska ni frukta och honom ska ni tillbe och till honom ska ni offra.37Och stadgarna och förordningarna och den lag och befallning som han skrev åt er, ska ni vara noga med att hålla för evigt. Och ni ska inte frukta andra gudar,38och det förbund som jag har slutit med er ska ni inte glömma. Och andra gudar ska ni inte frukta,39utan HERREN, er Gud, ska ni frukta, och han ska rädda er ut ur alla era fienders hand.40Men de lydde inte utan de följde sina gamla sedvänjor.41Så fruktade dessa folk HERREN men tjänade också sina avgudabilder. Också deras barn och deras barnbarn har fortsatt att göra som deras fäder, ända till denna dag.
Swedish Reformation Bible Society