2 Kings19
1Och när kung Hiskia fick höra detta, rev han sönder sina kläder och svepte sig i säcktyg och gick in i HERRENS hus.2Och han sände överförvaltaren Eljakim och skrivaren Sebna och de äldste bland prästerna, klädda i säcktyg, till profeten Jesaja, Amos son.3Och dessa sa till honom: Så säger Hiskia: Denna dag är en dag av nöd, bestraffning och förakt, för fostren har kommit fram till födseln men det finns ingen kraft att föda.4Kanske HERREN, din Gud, kommer att höra alla Rab-Sakes ord, vilken hans herre, den assyriske kungen, har sänt honom till att håna den levande Guden, och kommer att straffa honom för dessa ord som HERREN, din Gud, har hört. Sänd därför upp din bön för den rest som är kvar.5Och kung Hiskias tjänare kom till Jesaja.6Och Jesaja sa till dem: Så ska ni säga till er herre: Så säger HERREN: Frukta inte för de ord som du har hört, som den assyriske kungens tjänare har hädat mig med.7Se, jag ska inge en ande i honom, så att han vänder tillbaka till sitt land när han får höra ett rykte, och jag ska låta honom falla för svärd i sitt eget land.8Och Rab-Sake vände tillbaka och fann den assyriske kungen i en strid mot Libna, för han hade hört att han hade gett sig av från Lakis.9Och när han hörde det sägas om Tirhaka, kungen i Etiopien: Se, han har dragit ut för att strida mot dig, så skickade han åter sändebud till Hiskia och lät säga:10Så ska ni tala till Hiskia, kungen i Juda och säga: Låt inte din Gud som du förtröstar på bedra dig, så att du tänker: Jerusalem ska inte falla i den assyriske kungens hand.11Se, du har hört vad Assyriens kungar har gjort med alla länder genom att förgöra dem fullständigt. Och du skulle bli räddad?12Har de folk som mina fäder fördärvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit räddade av sina gudar?13Var är kungen av Hamat, kungen av Arpad och kungen över Sefarvaims stad, över Hena och Iva?14Och när Hiskia hade tagit emot brevet från budbärarens hand och läst det, gick han upp i HERRENS hus, och bredde ut det inför HERREN.15Och Hiskia bad inför HERREN och sa: HERRE, Israels Gud, du som tronar mellan keruberna, du är Gud, ja, endast du, över alla riken på jorden. Du har gjort himmel och jord.16HERRE, böj ditt öra och hör. Öppna, HERRE, dina ögon och se, och hör Sanheribs ord som han har sänt hit för att håna den levande Guden.17Det är sant, HERRE att Assyriens kungar har ödelagt hednafolken och deras länder.18Och de har kastat deras gudar i elden, för de var inte gudar utan verk av människohänder, trä och sten. Därför har de förintat dem.19Men nu, HERRE vår Gud, jag ber dig, rädda oss ur hans hand, så att alla riken på jorden ska inse att du är HERREN Gud, ja, endast du.20Då sände Jesaja, Amos son, bud till Hiskia och lät säga: Så säger HERREN, Israels Gud: Jag har hört det som du har bett till mig angående Assyriens kung Sanherib.21Detta är det ord som HERREN har sagt om honom: Jungfrun dottern Sion har föraktat dig och hånskrattat åt dig, dottern Jerusalem har skakat på sitt huvud åt dig.22Vem har du hånat och hädat, och mot vem har du höjt din röst och högmodigt lyft din blick? Jo, mot Israels Helige!23Genom dina sändebud har du hånat Herren och sagt: Med mina många vagnar drog jag upp på bergens höjder, till Libanons avlägsna trakter, och kommer att hugga ner dess höga cedrar och utvalda cypresser. Och jag ska tränga fram till dess yttersta gräns, till dess frodiga skog.24Jag har grävt och druckit främmande vatten, och med mina fotsulor har jag torkat ut alla floder på belägrade platser .25Har du inte hört att jag för länge sedan har gjort det och från forntidens dagar berett detta? Nu har jag låtit det komma, att du skulle vara ett redskap för att ödelägga befästa städer och göra dem till ruinhögar.26Därför stod invånarna handfallna, de blev förskräckta och förvirrade. De var som gräset på marken och som den spirande grönskan, som gräset på taken och som bortblåst säd innan det har vuxit upp.27Jag vet om du sitter eller går ut eller kommer in och hur du rasar mot mig.28Eftersom du rasar mot mig och ditt högmod har nått till mina öron, därför ska jag sätta min krok i din näsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma väg som du kom.29Och detta ska vara ett tecken för dig: I år ska ni äta sådant som växer av sig självt, och i det andra året det som växer därifrån. Men under det tredje året ska ni så och skörda, plantera vingårdar och äta dess frukt.30Och den rest av Juda hus som har undkommit, ska på nytt slå rot nertill och bära frukt upptill.31Ty från Jerusalem ska en rest gå ut och från Sions berg en räddad skara. HERREN Sebaots nitälskan ska göra detta.32Därför säger HERREN så om kungen i Assyrien: Han ska inte komma in i denna stad inte heller skjuta en pil ditin eller komma framför den med sköld eller kasta upp en belägringsvall mot den.33Han ska vända tillbaka samma väg som han kom, och in i denna stad ska han inte komma, säger HERREN.34Ty jag ska skydda och rädda denna stad för min egen skull och för min tjänare Davids skull.35Och det hände den natten att HERRENS ängel gick ut och slog 185 000 i assyriernas läger. Och när de stod upp tidigt på morgonen, se, då låg alla de döda kropparna där.36Då bröt Assyriens kung Sanherib upp och drog bort och vände tillbaka och stannade i Nineve.37Och det hände när han tillbad i sin gud Nisroks tempel, att han blev dödad med svärd av sina söner Adrammelek och Sareser. De flydde sedan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev kung i hans ställe.
Swedish Reformation Bible Society