Till hebreerna1
1I många stycken och på många sätt har förr Gud talat till fäderna genom profeterna,2men i slutet av dessa dagar har han talat till oss genom en Son, som han har satt som arvinge till allt. Genom honom har han också gjort eonerna.3Han är en utstrålning av härligheten och en prägel av hans substans och bär allt med sin makts ord, och sedan han gjort en rening från synderna har han satt sig vid Majestätets högra hand i det höga4och blivit så mycket bättre än änglarna som han ärvt ett förträffligare namn än dem. Sonen är större än änglarna5 För till vilken har han någonsin sagt av änglarna:Min Son är du, jag har idag fött dig?Och åter:Jag ska vara för honom till Far, och han ska vara för mig till Son?6 Men när åter han för in den Förstfödde i den bebodda världen, säger han:Och tillbe honom ska alla Guds änglar.7 Och om änglarna säger han:Han som gör sina änglar till andaroch sina tjänstgörande till en eldslåga.8 Men om Sonen:Din tron, Gud, är till eonens eon,och rakhetens spira är ditt rikes spira.9Du har älskat rättfärdighet och hatat laglöshet .Därför har han smort dig, Gud din Gud,med jublets olja mer än dina medbröder.10 Och:Du har i begynnelsen, Herre, grundat jorden,och dina händers verk är himlarna.11De ska förgöras, men du förblir.Och alla ska som en mantel föråldras,12och som ett täckelse ska du rulla ihop dem,som en mantel och de ska bytas ut.Men du är densamme, och dina år ska inte ta slut.13 Och till vilken av änglarna har han någonsin sagt:Sitt vid min högra sidatills jag lagt dina fiender som en fotpall för dina fötter?14Är de inte alla tjänstgörande andar, till betjäning utsända för dem som ska ärva frälsning?1Därför måste vi ännu mer akta på det som hörts, så att vi inte driver iväg.2För om ordet talat genom änglar var fast och varje överträdelse och ohörsamhet fick rättmätig löning,3hur ska vi undkomma om vi inte bryr oss om en så stor frälsning? Den fick sin begynnelse med att talas genom Herren och blev sedan stadfäst för oss av dem som hade hört,4medan Gud också intygade med tecken och under och olika kraftgärningar och delningar av helig Ande efter sin viljeyttring. Guds Son i ringhet5För det är inte under änglar han har underordnat den kommande bebodda världen om vilken vi talar.6 Men någonstans har någon vittnat och sagt:Vad är en människa att du kommer ihåg honom,eller en människoson att du vårdar dig om honom?7Du förminskade honom något lite mer än änglar,med härlighet och heder kransade du honom. 8Allt har du underordnat under hans fötter.För i det att han underordnade honom allt, lämnade han inget ounderordnat honom. Nu ser vi dock ännu inte allt underordnat honom.9Men honom som förminskades något lite mer än änglarna ser vi: Jesus, på grund av dödens lidande kransad med härlighet och heder, så att han genom Guds nåd i vars och ens ställe skulle smaka döden.10För det anstod honom av vilken allt och genom vilken allt är till, när han skulle föra många söner till härlighet, att fullkomna deras frälsnings upphovsman genom lidanden.11För både han som helgar och de som helgas är alla av en enda Far. Av den orsaken skäms han inte för att kalla dem syskon,12 när han säger:Jag ska meddela ditt namn för mina syskon.Mitt i församlingen ska jag sjunga hymn till dig.13 Och åter:Jag ska vara förtröstande på honom,och åter:Se: jag och barnen som Gud mig gett.14Då nu barnen blivit delaktiga av blod och kött har han också själv på ett närliggande sätt fått del i desamma, för att genom döden stoppa den som hade dödens välde, det vill säga djävulen,15och frigöra alla dem som av fruktan för döden genom hela livet varit innehållna i slaveri.16För det är ju inte änglar han tar sig an. Nej, Abrahams säd tar han sig an.17Därför var han förpliktad att i allt bli lik sina syskon, för att bli en barmhärtig och trogen överstepräst i det som är inför Gud för att sona folkets synder.18För genom det att han själv har lidit och prövats, kan han hjälpa dem som blir prövade. Jesus är större än Mose1Därför, heliga syskon i himmelsk kallelse delaktiga, beakta vår bekännelses apostel och överstepräst: Jesus,2 som var trogen den som hade insatt honom, såsom även Mose i hela hans hus.3För mer ära än Mose har denne ansetts värdig, liksom den har mer heder än huset som har preparerat det.4För varje hus prepareras av någon, men den som har preparerat allt är Gud.5Och Mose var trogen i hela hans hus som en trotjänare, till ett vittnesbörd om det som skulle talas,6men Kristus som Son över hans hus. Hans hus är vi, om vi [nu ] behåller frimodigheten och stoltheten i hoppet . Förhärda inte era hjärtan7 Därför, liksom den heliga Anden säger:Idag, om ni hör hans röst,8förhärda inte era hjärtan som vid provokationen,på prövningens dag i ödemarken,9där era fäder prövade mig i beprövningoch såg mina gärningar10
i fyrtio år.Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade:Ständigt förvillar de sig i hjärtat.Och de har inte lärt känna mina vägar,11såsom jag svor i min vrede:Aldrig ska de gå in i min vila.12Se till, syskon, så att inte det finns i någon av er ett ont hjärta av otro i att avlägsna sig från levande Gud.13Nej, uppmuntra varann varenda dag, så länge det heter idag, så att ingen av er förhärdas genom syndens tjusning.14För delaktiga i Kristus har vi blivit om vi nu behåller vår begynnelse av tillförsikt fast ända till slutet,15i det att det sägs: Idag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid provokationen.16För vilka var det som hörde och ändå provocerade? Men var det inte alla som gick ut ur Egypten genom Mose?17Och på vilka var han förtörnad i fyrtio år? Var det inte på dem som syndade, vilkas kadaver föll i ödemarken?18Och till vilka svor han att de inte skulle gå in i hans vila, om inte de ohörsamma?19Och vi ser att de inte kunde gå in på grund av otro. En sabbatsvila för Guds folk1Låt oss då frukta så att inte, när det lämnats kvar ett löfte att få gå in i hans vila, någon av er tycks komma till korta.2För även vi är evangeliserade liksom också dessa. Men ordet som hördes gjorde ingen nytta för dessa, då de inte var hopfogade genom tron med dem som lyssnade.3För vi går in i vilan, vi som har kommit till tro, så som han har sagt:Som jag svor i min vrede:Aldrig ska de gå in i min vila –även om verken varit tillblivna sedan världens grundläggning.4 För han har sagt någonstans om den sjunde dagen så: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.5Och i detta åter: Aldrig ska de gå in i min vila.6Då det alltså kvarstår att några ska gå in i den, och att de som tidigare evangeliserades inte gick in på grund av ohörsamhet,7bestämmer han åter en dag, idag, när han genom David efter så lång tid säger så som förut är sagt:Idag, om ni hör hans röst,förhärda inte era hjärtan.8För om Jesus hade gett dem vila, hade han inte talat om en annan dag efter detta.9Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk.10För den som har gått in i hans vila har också själv vilat från sina verk, såsom Gud från sina egna.11Låt oss då vara ivriga att gå in i den vilan, så att ingen faller genom samma exempel på ohörsamhet.12För Guds ord är levande och verksamt, och skarpare än varje tveeggat svärd och genomträngande ända till delning av själ och ande, leder och märg, och en bedömare av hjärtats reflektioner och tankegångar.13Och det finns ingen skapelse omärkbar inför honom, utan allt är naket och halsblottat för ögonen hos honom inför vilken vi har räkenskapen. En fullkomlig överstepräst14När vi nu har en stor överstepräst som har gått genom himlarna, Jesus Guds Son, låt oss hålla fast vid bekännelsen.15För vi har inte en överstepräst som inte kan sympatisera med våra svagheter, utan en som är prövad i allt i likhet, utan synd.16Låt oss därför gå fram med frimodighet till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till läglig hjälp.1För varje överstepräst tas från människor och insätts för människor i det som är inför Gud, för att frambära äregåvor och offer för synder,2och han kan vara måttfull mot dem som inte förstår och är förvillade, då han också själv omfattas av svaghet3och på grund av den är förpliktad att så som för folket, så även för sig själv frambära offer för synder.4Och ingen tar sig själv den hedern, utan man blir kallad av Gud, liksom även Aaron.5 Så även Kristus: han ärade inte sig själv med att bli överstepräst, utan det var den som talade till honom:Min Son är du, jag har idag fött dig.6 Liksom han också på ett annat ställe säger:Du är präst till eonen efter Melchisedeks ordning.7Under sitt kötts dagar frambar han vädjanden och anrop till den som kunde frälsa honom från döden, med starkt skri och tårar, och han blev bönhörd utifrån vördsamheten:8även om han var Son, lärde han sig hörsamheten av det han led.9Och fullkomnad blev han för alla som hörsammar honom orsak till eonisk frälsning,10titulerad av Gud överstepräst efter Melchisedeks ordning. Varning för förhärdelse11Om detta har vi mycket av ordet att säga som också är svårtolkat, då ni har blivit tröga i öronen.12För även om ni är förpliktade att vara lärare på grund av tiden, har ni åter behov av att någon lär er elementen i begynnelsen av Guds utsagor. Och ni har kommit att ha behov av mjölk, [och] inte stadig föda.13För var och en som får del av mjölk är obekant med ett ord om rättfärdighet, för han är ett småbarn.14Men för fullvuxna finns den stadiga födan, för dem som av vanan har omdömesförmågorna övade till urskillning av gott och ont.1Låt oss därför lämna ordet om begynnelsen i Kristus och föras mot fullkomligheten, och inte åter slå ner en grund med sinnesändring från döda gärningar och tro på Gud,2undervisning om dophandlingar och handpåläggning och dödas uppståndelse och eonisk dom.3Och detta ska vi göra, om nu Gud tillåter.4För det är omöjligt för dem som en gång har blivit upplysta och smakat den himmelska fria gåvan och blivit delaktiga i helig Ande5och smakat det goda Guds ord och krafter från en kommande eon6och sedan avfallit, att åter förnya dem till sinnesändring när de på nytt för sig själva korsfäster Guds Son och exponerar honom offentligt.7För en jord som dricker det regn som många gånger kommer över den, och föder växtlighet välägnad åt dessa för vilka den också odlas, får del av välsignelse från Gud.8Men bär den fram törnen och tistlar är den oduglig och nära förbannelse. Dess slut är till bränning.9Men vi är övertygade gällande er, våra älskade, om det som är bättre och har frälsning med sig, även om vi talar så.10För Gud är inte orättfärdig, så att han glömmer er gärning och kärleken som ni har uppvisat till hans namn, när ni betjänat de heliga och ännu betjänar.11Men vi åtrår att var och en av er ska uppvisa samma iver för den fulla vissheten i hoppet ända till slutet,12så att ni inte blir tröga utan imitatörer av dem som genom tro och tålamod ärver löftena. Guds löfte står fast13För när Gud lovade till Abraham, då han ingen större hade att svära vid, svor han vid sig själv14 och sade: Jag ska välsignande välsigna dig och förökande föröka dig.15Och så var han tålmodig och uppnådde löftet.16För människor svär vid den som är större, och för dem blir eden en ände på all motsägelse, till stadfästande.17Vid det att Gud ännu mer önskade visa löftets arvingar oföränderligheten i hans plan gick han i god med en ed18för att vi, genom två oföränderliga ting i vilka Gud omöjligt skulle ljuga, ska ha en stark uppmuntran när vi tagit vår tillflykt till att hålla fast vid det föreliggande hoppet.19Detta har vi som ett ankare för själen som är säkert och fast och går in till det inre bakom förhänget,20 dit en förelöpare i vårt ställe har gått in: Jesus, som efter Melchisedeks ordning har blivit överstepräst till eonen. Melchisedeks prästämbete1 För denne Melchisedek var kung av Salem, präst åt Gud den Högste, den som mötte Abraham när han återvände från nedgörandet av kungarna och som välsignade honom,2och som Abraham också tilldelade tionde av allt. Först är han översatt “kung av rättfärdighet” och sedan även kung av Salem, det vill säga “kung av frid”.3Utan far, utan mor, utan släktledning har han varken dagars begynnelse eller livets slut, och har blivit lik Guds Son och förblir präst för beständigt.4Och skåda hur stor denne är, åt vilken [till och med] Abraham gav tionde från toppen av högen – patriarken!5Och visserligen har de av Levis söner som tar emot prästadömet ett bud att få tionde av folket enligt lagen, det vill säga av sina syskon, fastän dessa är utgångna ur Abrahams höft.6Men han som inte är släktledd från dem har fått tionde av Abraham, och honom som hade löftena har han välsignat.7Och utan all motsägelse är det den ringare som blir välsignad av den bättre.8Och här får människor som dör tionden, men där en som är omvittnad att han lever.9Och så att säga har genom Abraham även Levi, som får tionden, själv gett tionde.10För han fanns ännu i faderns höft när Melchisedek mötte honom. Jesu prästämbete11Om nu fullkomning fanns genom det levitiska prästämbetet – för på detta hade det lagstiftats för folket – vad fanns det mer för behov att det efter Melchisedeks ordning skulle uppstå en annan präst, och inte sägas vara efter Aarons ordning?12För när prästämbetet förändras blir det av nödtvång också en förändring i lagen.13För han om vilken detta sägs har fått del i en annan stam, från vilken ingen har ägnat sig åt altaret.14För det är tydligt att det är ur Juda vår Herre har kommit upp, en stam för vilken Mose inget talat om präster.15Och ännu mer övertydligt är det om det i likhet med Melchisedek uppstår en annan präst,16som inte har blivit det genom lag i ett bud av kött, utan genom kraft i ett oupplösligt liv.17För han omvittnas att: Du är präst till eonen efter Melchisedeks ordning.18För det blir ett annullerande av ett föregående bud, på grund av dess svaghet och onyttighet –19för lagen fullkomnade ingenting – och ett införande av ett bättre hopp genom vilket vi närmar oss Gud. Jesus är präst för alltid20Och liksom det inte kom utan edslöfte – för de andra är blivna präster utan edslöfte,21men han med ett edslöfte genom den som sade till honom: Herren har svurit och kommer inte att ångra sig: Du är präst till eonen –22så mycket bättre är [också] det förbund vars garant Jesus blivit.23Och dessa är allt fler som blivit präster, eftersom de genom döden hindras från att vara kvar.24Men eftersom han förblir till eonen har han prästämbetet permanent,25varför han också helt och hållet kan frälsa dem som kommer genom honom till Gud, då han alltid lever för att vädja för dem.26För en sådan anstod oss också som överstepräst: gudlig, oskyldig, obefläckad, skild från syndarna och kommen högre än himlarna.27Han har inte varje dag nödtvång att såsom översteprästerna först för sina egna synder bära upp offer, sedan för folkets. För detta gjorde han en gång för alla när han bar upp sig själv.28För lagen insätter människor till överstepräster som har svaghet, men edslöftets ord som kom efter lagen en Son, till eonen fullkomnad. Det nya förbundets överstepräst1Och som summa till det som sägs: En sådan har vi som överstepräst, en som har satt sig vid högra handen av Majestätets tron i himlarna,2som är tjänstgörande i helgedomen och i det sannfärdiga tabernaklet som Herren har rest, inte en människa.3För varje överstepräst insätts för att frambära äregåvor och offer, varför det är nödvändigt att också denne har något som han ska bära fram.4Om han nu hade varit på jorden vore han inte ens präst, då det finns de som enligt lag frambär äregåvorna.5 De dyrkar i en avbildning och skugga av det himmelska, så som Mose fick det uppenbarat när han skulle fullborda tabernaklet: För se, säger han, du ska göra allt efter förebilden som visats för dig på berget.6Men nu har han undfått en så mycket förträffligare tjänstgöring som han också är medlare för ett bättre förbund, som är lagstiftat på bättre löften.7För om detta första hade varit klanderfritt, hade det inte för ett andra sökts plats.8 Men han klandrar dem och säger :Se, dagar kommer, säger Herren,då jag ska fullborda över Israels husoch över Juda hus ett nytt förbund:9inte enligt förbundet som jag gjorde för deras fäder,på den dag jag tog deras handför att föra dem ut ur Egyptens land.För de blev inte kvar i mitt förbund,och jag brydde mig inte om dem, säger Herren.10För detta är det förbund som jag ska instifta för Israels husefter dessa dagar, säger Herren:Jag ska sätta mina lagar i deras håg,och på deras hjärtan ska jag skriva dem.Och jag ska vara för dem till Gud,och de ska vara för mig till ett folk.11Och aldrig ska de undervisa,var och en sin medborgare och var och en sin broder,och säga: ”Lär känna Herren!”För alla kommer att känna mig, från liten till stor hos dem.12För jag ska vara försonlig med deras orätter,och deras synder ska jag aldrig minnas mer.13Genom att säga ”ett nytt” har han föråldrat det första. Och det som blir föråldrat och gammalt är nära ett försvinnande. Det gamla förbundets gudstjänst1Nu hade [också] det första rättsregler för gudstjänst, och den världsliga helgedomen.2För ett tabernakel preparerades, det första i vilket lampstället och bordet och framsättningen av bröden fanns. Detta kallas helgedom.3Men efter det andra förhänget fanns ett tabernakel som kallas helgedoms helgedom,4som hade ett rökelsealtare av guld och förbundsarken övertäckt från alla håll med guld. I den fanns en urna av guld som höll mannat och Aarons stav som hade spirat och förbundets tavlor,5och högt över den fanns härlighetens kerubim som skuggade soningsstället. Kring detta är nu inte att tala i detalj.6När detta så hade blivit preparerat: i det första tabernaklet går prästerna ständigt in och fullbordar gudstjänsterna,7men i det andra är det en gång om året, bara översteprästen, inte utan blod som han frambär för sig själv och för folkets förseelser.8Och med detta tydliggör den heliga Anden att ännu har inte helgedomens väg framträtt medan ännu det första tabernaklet har bestånd.9Detta är en liknelse för den innevarande tiden, enligt vilken äregåvor och offer frambärs som inte i samvetet kan fullkomna den som dyrkar,10då det bara handlar om matämnen och drycker och olika dophandlingar: rättsregler av kött som åligger fram till tiden för en reform. Rening genom Kristi blod11Men Kristus är framkommen som överstepräst för det goda som har kommit , genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är handgjort, det vill säga inte är av denna skapelse.12Och han har inte med blod av bockar och kalvar, utan med sitt eget blod gått in en gång för alla i helgedomen och funnit en eonisk återlösning.13För om blodet av bockar och tjurar och aska från en kviga som bestänker de vanhelgade helgar till köttets renhet,14hur mycket mer ska blodet från Kristus, som genom eonisk Ande har framburit sig själv felfri åt Gud, rena vårt samvete från döda gärningar till att dyrka levande Gud?15Och därför är han ett nytt förbunds medlare, för att, sedan det skett en död till återlösning från överträdelserna under det första förbundet, de kallade ska få ta emot löftet om det eoniska arvet.16För där det finns ett testamente är det nödtvång att anföra testatorns död.17Ett testamente står ju fast för döda, då det aldrig har kraft när testatorn lever.18Därför har heller inte det första invigts utan blod.19För när varje bud var talat enligt lagen av Mose till hela folket, tog han blodet av kalvarna [och bockarna ], med vatten och scharlakansröd ull och isop, och bestänkte med det både bokrullen och hela folket20 och sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har påbjudit för er.21Och även tabernaklet och alla kärlen för tjänstgöringen har han med blodet likaså bestänkt.22Och nästan allt renas med blod enligt lagen, och utan blodsutgjutelse blir det ingen förlåtelse.23Det är alltså nödtvång att avbildningarna av det som finns i himlarna renas med detta, men själva det himmelska med bättre offer än dessa.24För det var inte i en handgjord helgedom Kristus gick in, en motbild av den sannfärdiga, utan i själva himlen för att nu framvisa sig för Guds ansikte för vår skull.25Inte heller för att många gånger frambära sig själv, såsom översteprästen går in i helgedomen varje år med en annans blod.26Annars hade han måst lida många gånger sedan världens grundläggning. Men nu har han framträtt en gång vid eonernas fullbordan, till annullerande av synd[en] genom sitt offer.27Och liksom det är upplagt för människorna att en gång dö och efter detta dom,28så ska också Kristus, en gång framburen för att bära upp mångas synder, en andra gång utan synd visa sig för dem som väntar honom till frälsning. Kristus offrad en gång för alla1För då lagen har en skugga av det kommande goda, inte själva bilden av tingen, kan den aldrig genom samma offer som man frambär varje år för beständigt fullkomna dem som kommer fram.2Hade de annars inte slutat bäras fram, eftersom de som dyrkar då inte längre skulle ha någon medvetenhet om synder, sedan de en gång renats?3Men i dessa finns en åminnelse om synder varje år.4För det är omöjligt att blod av tjurar och bockar skulle ta bort synder.5 Därför, när han kommer in i världen säger han:Offer och frambärande ville du inte ha,men en kropp har du förfärdigat åt mig.6Brännoffer och offer för synd fann du inte behag i.7Då sade jag: Se, jag har kommit,i bokrullen är det skrivet om mig,för att göra, Gud, din vilja.8Högre upp säger han att: Offer och frambäranden och brännoffer och offer för synd ville du inte ha och fann inte behag i – de som frambärs enligt lag –9och sedan har han sagt: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han röjer bort det första för att upprätthålla det andra.10I den viljan är vi helgade, genom frambärandet av Jesu Kristi kropp en gång för alla.11Och varje präst står varje dag och tjänstgör och frambär många gånger samma offer, som aldrig kan ta bort synder.12Men denne har för synder framburit ett enda offer för beständigt och satt sig vid Guds högra hand,13och framöver väntar han tills hans fiender läggs som en fotpall för hans fötter.14För med ett enda frambärande har han för beständigt fullkomnat dem som helgas.15Och vittnar för oss gör även den heliga Anden. För efter att han sagt:16 Detta är förbundet som jag ska instifta för demefter dessa dagar,säger Herren:Jag ska sätta mina lagar på deras hjärtan,och på deras håg ska jag skriva dem.17Och:Deras synder och deras laglösheterska jag aldrig mer komma ihåg.18Och där det finns förlåtelse för dessa, finns inte längre frambärande för synd. Trons fulla visshet19Då vi alltså har, syskon, frimodighet till ingången i helgedomen genom Jesu blod,20som han har invigt för oss som en färsk och levande väg genom förhänget, det vill säga hans kött,21och en stor präst över Guds hus,22låt oss gå fram med sannfärdigt hjärta i trons fulla visshet, bestänkta i våra hjärtan från ont samvete och badade till kroppen med rent vatten.23Låt oss hålla fast vid hoppets bekännelse oryggligt, för trofast är han som har lovat.24Och låt oss beakta varandra till uppeggande av kärlek och goda gärningar25och inte överge vår egen samling, så som är någras sed, utan uppmuntra. Och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig. Varning för att avfalla26För om vi frivilligt syndar efter att ha fått insikten om sanningen kvarstår inte längre något offer för synder,27utan en fruktansvärd väntan på dom och eldens nit som kommer att förtära dem som är emot.28En som har avvisat Mose lag dör utan medlidande vid två eller tre vittnen.29Hur mycket värre bestraffning, tänker ni er, ska den anses värd som har trampat ner Guds Son och ansett förbundsblodet oheligt, genom vilket han helgats, och skymfat nådens Ande?30 För vi känner honom som har sagt: Min är rättskipningen, jag ska återgälda. Och åter: Herren ska döma sitt folk.31Fruktansvärt är att falla i levande Guds händer.32Men låt er påminnas om de tidigare dagarna, under vilka ni upplysta höll ut i mycket kamp med lidanden,33när ni med kritik och vedermödor dels blev gjorda till åtlöje och dels delaktiga med dem mot vilka man agerade så.34För även med fångarna sympatiserade ni, och roffandet av det som var ert välkomnade ni med glädje, då ni visste er själva ha en bättre tillhörighet, och bestående.35Kasta då inte bort er frimodighet. Den har stor löning.36För uthållighet har ni behov av, för att göra Guds vilja och få ut löftet.37 För:Ännu en så, så liten tid,och han som kommer ska komma och inte dröja.38Men min rättfärdige av tro ska leva.Och om han skyggar undan,finner inte min själ behag i honom.39Men vi är inte av skyggande till fördärv, utan av tro till själens förvärv. Trons hjältar1Och tro är en tillförsikt om vad man hoppas, en överbevisning om ting som inte ses.2För i den blev de äldste omvittnade.3I tro fattar vi att eonerna har förfärdigats genom Guds ord, så att det som ses inte har blivit till av något som syns.4I tro var det ett större offer Abel frambar än Kain åt Gud. Genom den blev han omvittnad vara rättfärdig, när Gud själv vittnade om hans äregåvor. Och genom den, fastän han dött, talar han ännu.5 I tro blev Henoch förflyttad för att inte se döden, och han blev inte funnen eftersom Gud hade förflyttat honom. För innan förflyttningen hade han omvittnats ha välbehagat Gud.6Men utan tro är det omöjligt att välbehaga. För den som kommer till Gud måste tro att han finns och för dem som söker honom blir en belönare.7I tro var Noa, när han fick uppenbarelse om det som ännu inte sågs, vördsam och preparerade en ark till frälsning för sitt hus. Genom den fördömde han världen och blev arvinge till rättfärdigheten efter tro.8I tro hörsammade Abraham, när han blev kallad, att gå ut till en plats som han skulle få till arv. Och han gick ut, utan att veta vart han kommer.9I tro vistades han i löftets land som i ett främmande och bodde i tält med Isaak och Jakob, medarvingarna till samma löfte.10För han väntade på staden som har grundvalarna, vars hantverkare och kreatör är Gud.11I tro fick även Sara själv, ofruktsam, kraft till grundläggande av säd till och med förbi ålderns tid, då hon ansåg honom vara trofast som hade lovat.12Därför avlades också av en enda man, och dessutom avdöd, så som himlens stjärnor i mängd och som sanden vid havets strand, den oräkneliga.13Med tro dog alla dessa, utan att ha fått ta emot löftena. Men fjärran ifrån hade de sett dem och hälsat och bekänt att de är främlingar och utlänningar på jorden.14För de som säger sådant framvisar att det är ett fäderneland de söker.15Och om det var detta de mindes från vilket de gått ut, hade de haft tillfälle att vända tillbaka.16Men nu är det ett bättre de eftertraktar, det vill säga ett himmelskt. Därför skäms inte Gud för dem, att kallas deras Gud. För han har berett för dem en stad.17I tro har Abraham framburit Isaak när han blev prövad. Och den enfödde frambar han som hade mottagit löftena,18 han till vilken det talats att: Genom Isaak ska det uppkallas åt dig säd,19då han räknade att även från de döda är Gud mäktig att uppväcka – varifrån han också med en liknelse fick ut honom.20I tro var det också kring kommande ting Isaak välsignade Jakob och Esau.21 I tro välsignade Jakob, när han dog, var och en av Josefs söner och tillbad över änden av sin stav.22I tro minde Josef, när han avled, om uttåget för Israels söner och påbjöd om sina knotor.23 I tro blev Mose, när han fötts, dold i tre månader av sina fäder , eftersom de såg att barnet var stiligt och inte fruktade kungens förordning.24I tro nekade Mose, när han blivit stor, att kallas son till Faraos dotter25och valde att hellre fara illa med Guds folk än ha en tillfällig förnöjelse av synd,26då han ansåg som en större rikedom än Egyptens skatter kritiken för Kristi skull. För han såg bort mot löningen.27I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens raseri, för han liksom såg den Osynlige och var ståndaktig.28I tro har han gjort påsken och pågjutningen av blodet, för att inte den som utrotade det förstfödda skulle vidröra dem.29I tro gick de genom Röda havet som över torra land, vilket egyptierna tog sig prov på och slukades.30I tro föll Jerikos murar, omringade i sju dagar.31I tro blev skökan Rahab inte förgjord med de ohörsamma, sedan hon välkomnat spejarna med frid.32Och vad mer säger jag? För tiden kommer att ta slut för mig medan jag skildrar om Gedeon, Barak, Sampson, Jefthae, både David och Samuel och profeterna,33som genom tro nedkämpade riken, utförde rättfärdighet, uppnådde löften, spärrade lejons munnar,34släckte eldens kraft, flydde svärdets eggar, fick kraft ur svaghet, blev starka i krig, fick främmandes läger att vika.35Kvinnor fick ur uppståndelse sina döda.
Och andra blev torterade och välkomnade inte återlösningen, för att uppnå en bättre uppståndelse.36Och andra fick sig prov på förlöjliganden och piskor, och dessutom bojor och fängelse.37De blev stenade, sågade , dog i mord med svärd. De gick runt i fårskinn, i gethudar, led brist, led nöd, for illa.38Världen var dem inte värdig, de irrade i ödetrakter och i berg och grottor och jordens hålor.39Och fastän alla dessa blev omvittnade genom tron fick de inte ut löftet,40då Gud för oss hade förutsett något bättre: att de inte utan oss ska fullkomnas. Maning till uthållighet1Följaktligen må också vi, när vi har en så stor sky av vittnen som omfattar oss, lägga bort varje belastning och den ytterst lättomsnärjande synden och med uthållighet springa i den kamp som föreligger oss,2medan vi ser bort mot trons upphovsman och fullkomnare: Jesus, som för glädjen som förelåg honom höll ut på korset, sedan han ringaktat skammen, och har satt sig vid Guds trons högra hand.3För tänk noga på honom som har hållit ut i sådan motsägelse från syndarna mot honom själv, så att ni inte veknar i era själar och mattas.4Ännu har ni inte ända till blods gjort motstånd kämpande mot synden.5 Och ni har glömt bort uppmaningen som resonerar med er som söner:Min son, ta inte lätt på Herrens fostran,och mattas inte när du av honom tillrättavisas.6För den Herren älskar fostrar han,och han agar varje son som han godtar.7Det är för fostran ni håller ut. Som till söner frambär Gud åt er. För vem är en son som inte en far fostrar?8Men om ni är utan fostran, som alla har blivit delaktiga av, då är ni oäktingar och inte söner.9Sedan hade vi våra fäder av köttet som uppfostrare, och vi hade respekt. [Och] ska vi inte mycket mer underordna oss andarnas Far och leva?10För de fostrade för några få dagar, enligt det som tycktes rätt för dem. Men han till gagn, för att få del av hans helighet.11Och all fostran tycks för närvarande inte vara till glädje, utan till bedrövelse. Men till sist avger den en fridsam frukt av rättfärdighet för dem som genom den har blivit övade.12Därför: de försvagade händerna och de förlamade knäna ska ni åter räta upp.13 Och gör raka hjulspår för era fötter, så att inte den halta viker av utan snarare helas.14Jaga efter frid med alla, och den helgelse utan vilken ingen kommer att se Herren,15medan ni utövar tillsyn så att ingen saknar Guds nåd, att ingen rot av bitterhet växer upp och anfäktar och genom den många befläckas,16att ingen är otuktig eller profan som Esau, som för ett enda mål mat lämnade bort sin egen förstfödslorätt.17För ni vet att även efteråt, när han ville ärva välsignelsen, blev han förkastad. För han fann inget utrymme för sinnesändring, även om han med tårar sökte den. Ett rike som inte skakas18För ni har inte kommit till något som är påtagligt och brinnande med eld och skymning och dunkel och rusk, 19och basundån och en röst med ord som de som hörde undanbad sig, att det inte skulle tilläggas för dem något ord.20 För de bar inte det som kommenderades: Om så ett vilddjur vidrör berget ska det stenas.21 Och så fruktansvärt var det som syntes att Mose sade: Skräckslagen är jag och darrande.22Nej, ni har kommit till Sions berg och levande Guds stad, det himmelska Jerusalem och myriader av änglar, till en högtidsskara23och församling av förstfödda upptecknade i himlen, och till allas domare Gud och andar av fullkomnade rättfärdiga,24och till ett nytt förbunds medlare Jesus och ett bestänkelseblod som talar bättre än Abel.25Se till att ni inte undanber er honom som talar. För om dessa inte undkom som på jorden undanbad sig uppenbararen, hur mycket mer vi som vänder oss bort från honom från himlen?26 Hans röst skakade jorden då, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag få inte bara jorden att bäva, utan också himlen.27Och detta än en gång tydliggör förflyttning[en] av det som skakas, såsom något danat, för att det ska bli kvar som inte skakas.28Därför, då det är ett oskakbart rike vi tar emot, låt oss ha nåd, genom vilken vi må dyrka välbehagligt Gud med vördsamhet och aktning.29 För vår Gud är också en förtärande eld. Offer som behagar Gud1Syskonkärleken ska bestå.2Gästvänligheten ska ni inte glömma, för genom den har några omedvetet haft änglar som gäster.3Kom ihåg fångarna såsom medfängslade, dem som far illa som att ni också själva var i deras kropp.4Äktenskapet ska hållas hedrat bland alla och sängen obefläckad, för otuktiga och äktenskapsbrytare ska Gud döma.5 Ert sätt ska vara icke pengakärt. Var nöjda med det som är där. För själv har han sagt: Jag ska aldrig ge upp dig, och jag ska aldrig överge dig.6 Därför kan vi morska säga:Herren är min hjälpare, och jag ska inte frukta.Vad ska en människa göra mig?7Minns era styresmän som har talat till er Guds ord. Skärskåda utgången av deras agerande och imitera tron.8Jesus Kristus är igår och idag densamme, och till eonerna.9Av olika och främmande läror ska ni inte föras bort. För det är bra att befästas i hjärtat med nåd, inte med matämnen. Av dessa har de som vandrar inte fått nytta.10Vi har ett altare från vilket de inte har rättighet att äta som dyrkar i tabernaklet.11För djuren vilkas blod bärs in som offer för synd i helgedomen genom översteprästen, dessas kroppar bränns upp utanför lägret.12Därför har också Jesus, för att genom sitt eget blod helga folket, lidit utanför porten.13Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära kritiken för hans skull.14För vi har här ingen bestående stad, utan den kommande söker vi.15Låt oss [då ] genom honom ständigt bära upp ett offer av lovprisning till Gud, det vill säga en frukt från läppar som bekänner hans namn.16Och välgörandet och gemenskapen ska ni inte glömma, för med sådana offer välbehagas Gud. Uppmaningar och förbön17Låt er övertygas av era styresmän och ge efter. För de vakar över era själar som sådana som ska avge räkenskap, så att de gör detta med glädje och inte suckande. Ogynnsamt för er vore ju det.18Be för oss. För vi är övertygade om att vi har ett gott samvete, och i allt vill vi agera väl.19Och ännu mer uppmanar jag till att göra detta, så att jag fortare återställs till er.20Och fridens Gud, som fört upp från de döda fårens store herde genom ett eoniskt förbunds blod, vår Herre Jesus,21må förfärdiga er i allt gott till att göra hans vilja, och göra i oss det som är välbehagligt inför honom genom Jesus Kristus. Hans är äran till [eonernas ] eoner. Amen. Sluthälsningar22Och jag uppmanar er, syskon, att stå ut med uppmaningens ord. Det är ju också i korthet jag har tillskrivit er.23Ni ska veta att vår broder Timotheos är frigiven. Med honom, om han kommer fortare, ska jag se er.24Hälsa alla era styresmän och alla de heliga. Hälsar er gör de från Italien.25Nåden vare med er alla.
i fyrtio år.Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade:Ständigt förvillar de sig i hjärtat.Och de har inte lärt känna mina vägar,11såsom jag svor i min vrede:Aldrig ska de gå in i min vila.12Se till, syskon, så att inte det finns i någon av er ett ont hjärta av otro i att avlägsna sig från levande Gud.13Nej, uppmuntra varann varenda dag, så länge det heter idag, så att ingen av er förhärdas genom syndens tjusning.14För delaktiga i Kristus har vi blivit om vi nu behåller vår begynnelse av tillförsikt fast ända till slutet,15i det att det sägs: Idag, om ni hör hans röst, förhärda inte era hjärtan som vid provokationen.16För vilka var det som hörde och ändå provocerade? Men var det inte alla som gick ut ur Egypten genom Mose?17Och på vilka var han förtörnad i fyrtio år? Var det inte på dem som syndade, vilkas kadaver föll i ödemarken?18Och till vilka svor han att de inte skulle gå in i hans vila, om inte de ohörsamma?19Och vi ser att de inte kunde gå in på grund av otro. En sabbatsvila för Guds folk1Låt oss då frukta så att inte, när det lämnats kvar ett löfte att få gå in i hans vila, någon av er tycks komma till korta.2För även vi är evangeliserade liksom också dessa. Men ordet som hördes gjorde ingen nytta för dessa, då de inte var hopfogade genom tron med dem som lyssnade.3För vi går in i vilan, vi som har kommit till tro, så som han har sagt:Som jag svor i min vrede:Aldrig ska de gå in i min vila –även om verken varit tillblivna sedan världens grundläggning.4 För han har sagt någonstans om den sjunde dagen så: Och Gud vilade på den sjunde dagen från alla sina verk.5Och i detta åter: Aldrig ska de gå in i min vila.6Då det alltså kvarstår att några ska gå in i den, och att de som tidigare evangeliserades inte gick in på grund av ohörsamhet,7bestämmer han åter en dag, idag, när han genom David efter så lång tid säger så som förut är sagt:Idag, om ni hör hans röst,förhärda inte era hjärtan.8För om Jesus hade gett dem vila, hade han inte talat om en annan dag efter detta.9Alltså kvarstår en sabbatsvila för Guds folk.10För den som har gått in i hans vila har också själv vilat från sina verk, såsom Gud från sina egna.11Låt oss då vara ivriga att gå in i den vilan, så att ingen faller genom samma exempel på ohörsamhet.12För Guds ord är levande och verksamt, och skarpare än varje tveeggat svärd och genomträngande ända till delning av själ och ande, leder och märg, och en bedömare av hjärtats reflektioner och tankegångar.13Och det finns ingen skapelse omärkbar inför honom, utan allt är naket och halsblottat för ögonen hos honom inför vilken vi har räkenskapen. En fullkomlig överstepräst14När vi nu har en stor överstepräst som har gått genom himlarna, Jesus Guds Son, låt oss hålla fast vid bekännelsen.15För vi har inte en överstepräst som inte kan sympatisera med våra svagheter, utan en som är prövad i allt i likhet, utan synd.16Låt oss därför gå fram med frimodighet till nådens tron för att få barmhärtighet och finna nåd till läglig hjälp.1För varje överstepräst tas från människor och insätts för människor i det som är inför Gud, för att frambära äregåvor och offer för synder,2och han kan vara måttfull mot dem som inte förstår och är förvillade, då han också själv omfattas av svaghet3och på grund av den är förpliktad att så som för folket, så även för sig själv frambära offer för synder.4Och ingen tar sig själv den hedern, utan man blir kallad av Gud, liksom även Aaron.5 Så även Kristus: han ärade inte sig själv med att bli överstepräst, utan det var den som talade till honom:Min Son är du, jag har idag fött dig.6 Liksom han också på ett annat ställe säger:Du är präst till eonen efter Melchisedeks ordning.7Under sitt kötts dagar frambar han vädjanden och anrop till den som kunde frälsa honom från döden, med starkt skri och tårar, och han blev bönhörd utifrån vördsamheten:8även om han var Son, lärde han sig hörsamheten av det han led.9Och fullkomnad blev han för alla som hörsammar honom orsak till eonisk frälsning,10titulerad av Gud överstepräst efter Melchisedeks ordning. Varning för förhärdelse11Om detta har vi mycket av ordet att säga som också är svårtolkat, då ni har blivit tröga i öronen.12För även om ni är förpliktade att vara lärare på grund av tiden, har ni åter behov av att någon lär er elementen i begynnelsen av Guds utsagor. Och ni har kommit att ha behov av mjölk, [och] inte stadig föda.13För var och en som får del av mjölk är obekant med ett ord om rättfärdighet, för han är ett småbarn.14Men för fullvuxna finns den stadiga födan, för dem som av vanan har omdömesförmågorna övade till urskillning av gott och ont.1Låt oss därför lämna ordet om begynnelsen i Kristus och föras mot fullkomligheten, och inte åter slå ner en grund med sinnesändring från döda gärningar och tro på Gud,2undervisning om dophandlingar och handpåläggning och dödas uppståndelse och eonisk dom.3Och detta ska vi göra, om nu Gud tillåter.4För det är omöjligt för dem som en gång har blivit upplysta och smakat den himmelska fria gåvan och blivit delaktiga i helig Ande5och smakat det goda Guds ord och krafter från en kommande eon6och sedan avfallit, att åter förnya dem till sinnesändring när de på nytt för sig själva korsfäster Guds Son och exponerar honom offentligt.7För en jord som dricker det regn som många gånger kommer över den, och föder växtlighet välägnad åt dessa för vilka den också odlas, får del av välsignelse från Gud.8Men bär den fram törnen och tistlar är den oduglig och nära förbannelse. Dess slut är till bränning.9Men vi är övertygade gällande er, våra älskade, om det som är bättre och har frälsning med sig, även om vi talar så.10För Gud är inte orättfärdig, så att han glömmer er gärning och kärleken som ni har uppvisat till hans namn, när ni betjänat de heliga och ännu betjänar.11Men vi åtrår att var och en av er ska uppvisa samma iver för den fulla vissheten i hoppet ända till slutet,12så att ni inte blir tröga utan imitatörer av dem som genom tro och tålamod ärver löftena. Guds löfte står fast13För när Gud lovade till Abraham, då han ingen större hade att svära vid, svor han vid sig själv14 och sade: Jag ska välsignande välsigna dig och förökande föröka dig.15Och så var han tålmodig och uppnådde löftet.16För människor svär vid den som är större, och för dem blir eden en ände på all motsägelse, till stadfästande.17Vid det att Gud ännu mer önskade visa löftets arvingar oföränderligheten i hans plan gick han i god med en ed18för att vi, genom två oföränderliga ting i vilka Gud omöjligt skulle ljuga, ska ha en stark uppmuntran när vi tagit vår tillflykt till att hålla fast vid det föreliggande hoppet.19Detta har vi som ett ankare för själen som är säkert och fast och går in till det inre bakom förhänget,20 dit en förelöpare i vårt ställe har gått in: Jesus, som efter Melchisedeks ordning har blivit överstepräst till eonen. Melchisedeks prästämbete1 För denne Melchisedek var kung av Salem, präst åt Gud den Högste, den som mötte Abraham när han återvände från nedgörandet av kungarna och som välsignade honom,2och som Abraham också tilldelade tionde av allt. Först är han översatt “kung av rättfärdighet” och sedan även kung av Salem, det vill säga “kung av frid”.3Utan far, utan mor, utan släktledning har han varken dagars begynnelse eller livets slut, och har blivit lik Guds Son och förblir präst för beständigt.4Och skåda hur stor denne är, åt vilken [till och med] Abraham gav tionde från toppen av högen – patriarken!5Och visserligen har de av Levis söner som tar emot prästadömet ett bud att få tionde av folket enligt lagen, det vill säga av sina syskon, fastän dessa är utgångna ur Abrahams höft.6Men han som inte är släktledd från dem har fått tionde av Abraham, och honom som hade löftena har han välsignat.7Och utan all motsägelse är det den ringare som blir välsignad av den bättre.8Och här får människor som dör tionden, men där en som är omvittnad att han lever.9Och så att säga har genom Abraham även Levi, som får tionden, själv gett tionde.10För han fanns ännu i faderns höft när Melchisedek mötte honom. Jesu prästämbete11Om nu fullkomning fanns genom det levitiska prästämbetet – för på detta hade det lagstiftats för folket – vad fanns det mer för behov att det efter Melchisedeks ordning skulle uppstå en annan präst, och inte sägas vara efter Aarons ordning?12För när prästämbetet förändras blir det av nödtvång också en förändring i lagen.13För han om vilken detta sägs har fått del i en annan stam, från vilken ingen har ägnat sig åt altaret.14För det är tydligt att det är ur Juda vår Herre har kommit upp, en stam för vilken Mose inget talat om präster.15Och ännu mer övertydligt är det om det i likhet med Melchisedek uppstår en annan präst,16som inte har blivit det genom lag i ett bud av kött, utan genom kraft i ett oupplösligt liv.17För han omvittnas att: Du är präst till eonen efter Melchisedeks ordning.18För det blir ett annullerande av ett föregående bud, på grund av dess svaghet och onyttighet –19för lagen fullkomnade ingenting – och ett införande av ett bättre hopp genom vilket vi närmar oss Gud. Jesus är präst för alltid20Och liksom det inte kom utan edslöfte – för de andra är blivna präster utan edslöfte,21men han med ett edslöfte genom den som sade till honom: Herren har svurit och kommer inte att ångra sig: Du är präst till eonen –22så mycket bättre är [också] det förbund vars garant Jesus blivit.23Och dessa är allt fler som blivit präster, eftersom de genom döden hindras från att vara kvar.24Men eftersom han förblir till eonen har han prästämbetet permanent,25varför han också helt och hållet kan frälsa dem som kommer genom honom till Gud, då han alltid lever för att vädja för dem.26För en sådan anstod oss också som överstepräst: gudlig, oskyldig, obefläckad, skild från syndarna och kommen högre än himlarna.27Han har inte varje dag nödtvång att såsom översteprästerna först för sina egna synder bära upp offer, sedan för folkets. För detta gjorde han en gång för alla när han bar upp sig själv.28För lagen insätter människor till överstepräster som har svaghet, men edslöftets ord som kom efter lagen en Son, till eonen fullkomnad. Det nya förbundets överstepräst1Och som summa till det som sägs: En sådan har vi som överstepräst, en som har satt sig vid högra handen av Majestätets tron i himlarna,2som är tjänstgörande i helgedomen och i det sannfärdiga tabernaklet som Herren har rest, inte en människa.3För varje överstepräst insätts för att frambära äregåvor och offer, varför det är nödvändigt att också denne har något som han ska bära fram.4Om han nu hade varit på jorden vore han inte ens präst, då det finns de som enligt lag frambär äregåvorna.5 De dyrkar i en avbildning och skugga av det himmelska, så som Mose fick det uppenbarat när han skulle fullborda tabernaklet: För se, säger han, du ska göra allt efter förebilden som visats för dig på berget.6Men nu har han undfått en så mycket förträffligare tjänstgöring som han också är medlare för ett bättre förbund, som är lagstiftat på bättre löften.7För om detta första hade varit klanderfritt, hade det inte för ett andra sökts plats.8 Men han klandrar dem och säger :Se, dagar kommer, säger Herren,då jag ska fullborda över Israels husoch över Juda hus ett nytt förbund:9inte enligt förbundet som jag gjorde för deras fäder,på den dag jag tog deras handför att föra dem ut ur Egyptens land.För de blev inte kvar i mitt förbund,och jag brydde mig inte om dem, säger Herren.10För detta är det förbund som jag ska instifta för Israels husefter dessa dagar, säger Herren:Jag ska sätta mina lagar i deras håg,och på deras hjärtan ska jag skriva dem.Och jag ska vara för dem till Gud,och de ska vara för mig till ett folk.11Och aldrig ska de undervisa,var och en sin medborgare och var och en sin broder,och säga: ”Lär känna Herren!”För alla kommer att känna mig, från liten till stor hos dem.12För jag ska vara försonlig med deras orätter,och deras synder ska jag aldrig minnas mer.13Genom att säga ”ett nytt” har han föråldrat det första. Och det som blir föråldrat och gammalt är nära ett försvinnande. Det gamla förbundets gudstjänst1Nu hade [också] det första rättsregler för gudstjänst, och den världsliga helgedomen.2För ett tabernakel preparerades, det första i vilket lampstället och bordet och framsättningen av bröden fanns. Detta kallas helgedom.3Men efter det andra förhänget fanns ett tabernakel som kallas helgedoms helgedom,4som hade ett rökelsealtare av guld och förbundsarken övertäckt från alla håll med guld. I den fanns en urna av guld som höll mannat och Aarons stav som hade spirat och förbundets tavlor,5och högt över den fanns härlighetens kerubim som skuggade soningsstället. Kring detta är nu inte att tala i detalj.6När detta så hade blivit preparerat: i det första tabernaklet går prästerna ständigt in och fullbordar gudstjänsterna,7men i det andra är det en gång om året, bara översteprästen, inte utan blod som han frambär för sig själv och för folkets förseelser.8Och med detta tydliggör den heliga Anden att ännu har inte helgedomens väg framträtt medan ännu det första tabernaklet har bestånd.9Detta är en liknelse för den innevarande tiden, enligt vilken äregåvor och offer frambärs som inte i samvetet kan fullkomna den som dyrkar,10då det bara handlar om matämnen och drycker och olika dophandlingar: rättsregler av kött som åligger fram till tiden för en reform. Rening genom Kristi blod11Men Kristus är framkommen som överstepräst för det goda som har kommit , genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är handgjort, det vill säga inte är av denna skapelse.12Och han har inte med blod av bockar och kalvar, utan med sitt eget blod gått in en gång för alla i helgedomen och funnit en eonisk återlösning.13För om blodet av bockar och tjurar och aska från en kviga som bestänker de vanhelgade helgar till köttets renhet,14hur mycket mer ska blodet från Kristus, som genom eonisk Ande har framburit sig själv felfri åt Gud, rena vårt samvete från döda gärningar till att dyrka levande Gud?15Och därför är han ett nytt förbunds medlare, för att, sedan det skett en död till återlösning från överträdelserna under det första förbundet, de kallade ska få ta emot löftet om det eoniska arvet.16För där det finns ett testamente är det nödtvång att anföra testatorns död.17Ett testamente står ju fast för döda, då det aldrig har kraft när testatorn lever.18Därför har heller inte det första invigts utan blod.19För när varje bud var talat enligt lagen av Mose till hela folket, tog han blodet av kalvarna [och bockarna ], med vatten och scharlakansröd ull och isop, och bestänkte med det både bokrullen och hela folket20 och sade: Detta är blodet för det förbund som Gud har påbjudit för er.21Och även tabernaklet och alla kärlen för tjänstgöringen har han med blodet likaså bestänkt.22Och nästan allt renas med blod enligt lagen, och utan blodsutgjutelse blir det ingen förlåtelse.23Det är alltså nödtvång att avbildningarna av det som finns i himlarna renas med detta, men själva det himmelska med bättre offer än dessa.24För det var inte i en handgjord helgedom Kristus gick in, en motbild av den sannfärdiga, utan i själva himlen för att nu framvisa sig för Guds ansikte för vår skull.25Inte heller för att många gånger frambära sig själv, såsom översteprästen går in i helgedomen varje år med en annans blod.26Annars hade han måst lida många gånger sedan världens grundläggning. Men nu har han framträtt en gång vid eonernas fullbordan, till annullerande av synd[en] genom sitt offer.27Och liksom det är upplagt för människorna att en gång dö och efter detta dom,28så ska också Kristus, en gång framburen för att bära upp mångas synder, en andra gång utan synd visa sig för dem som väntar honom till frälsning. Kristus offrad en gång för alla1För då lagen har en skugga av det kommande goda, inte själva bilden av tingen, kan den aldrig genom samma offer som man frambär varje år för beständigt fullkomna dem som kommer fram.2Hade de annars inte slutat bäras fram, eftersom de som dyrkar då inte längre skulle ha någon medvetenhet om synder, sedan de en gång renats?3Men i dessa finns en åminnelse om synder varje år.4För det är omöjligt att blod av tjurar och bockar skulle ta bort synder.5 Därför, när han kommer in i världen säger han:Offer och frambärande ville du inte ha,men en kropp har du förfärdigat åt mig.6Brännoffer och offer för synd fann du inte behag i.7Då sade jag: Se, jag har kommit,i bokrullen är det skrivet om mig,för att göra, Gud, din vilja.8Högre upp säger han att: Offer och frambäranden och brännoffer och offer för synd ville du inte ha och fann inte behag i – de som frambärs enligt lag –9och sedan har han sagt: Se, jag har kommit för att göra din vilja. Han röjer bort det första för att upprätthålla det andra.10I den viljan är vi helgade, genom frambärandet av Jesu Kristi kropp en gång för alla.11Och varje präst står varje dag och tjänstgör och frambär många gånger samma offer, som aldrig kan ta bort synder.12Men denne har för synder framburit ett enda offer för beständigt och satt sig vid Guds högra hand,13och framöver väntar han tills hans fiender läggs som en fotpall för hans fötter.14För med ett enda frambärande har han för beständigt fullkomnat dem som helgas.15Och vittnar för oss gör även den heliga Anden. För efter att han sagt:16 Detta är förbundet som jag ska instifta för demefter dessa dagar,säger Herren:Jag ska sätta mina lagar på deras hjärtan,och på deras håg ska jag skriva dem.17Och:Deras synder och deras laglösheterska jag aldrig mer komma ihåg.18Och där det finns förlåtelse för dessa, finns inte längre frambärande för synd. Trons fulla visshet19Då vi alltså har, syskon, frimodighet till ingången i helgedomen genom Jesu blod,20som han har invigt för oss som en färsk och levande väg genom förhänget, det vill säga hans kött,21och en stor präst över Guds hus,22låt oss gå fram med sannfärdigt hjärta i trons fulla visshet, bestänkta i våra hjärtan från ont samvete och badade till kroppen med rent vatten.23Låt oss hålla fast vid hoppets bekännelse oryggligt, för trofast är han som har lovat.24Och låt oss beakta varandra till uppeggande av kärlek och goda gärningar25och inte överge vår egen samling, så som är någras sed, utan uppmuntra. Och det så mycket mer som ni ser dagen närma sig. Varning för att avfalla26För om vi frivilligt syndar efter att ha fått insikten om sanningen kvarstår inte längre något offer för synder,27utan en fruktansvärd väntan på dom och eldens nit som kommer att förtära dem som är emot.28En som har avvisat Mose lag dör utan medlidande vid två eller tre vittnen.29Hur mycket värre bestraffning, tänker ni er, ska den anses värd som har trampat ner Guds Son och ansett förbundsblodet oheligt, genom vilket han helgats, och skymfat nådens Ande?30 För vi känner honom som har sagt: Min är rättskipningen, jag ska återgälda. Och åter: Herren ska döma sitt folk.31Fruktansvärt är att falla i levande Guds händer.32Men låt er påminnas om de tidigare dagarna, under vilka ni upplysta höll ut i mycket kamp med lidanden,33när ni med kritik och vedermödor dels blev gjorda till åtlöje och dels delaktiga med dem mot vilka man agerade så.34För även med fångarna sympatiserade ni, och roffandet av det som var ert välkomnade ni med glädje, då ni visste er själva ha en bättre tillhörighet, och bestående.35Kasta då inte bort er frimodighet. Den har stor löning.36För uthållighet har ni behov av, för att göra Guds vilja och få ut löftet.37 För:Ännu en så, så liten tid,och han som kommer ska komma och inte dröja.38Men min rättfärdige av tro ska leva.Och om han skyggar undan,finner inte min själ behag i honom.39Men vi är inte av skyggande till fördärv, utan av tro till själens förvärv. Trons hjältar1Och tro är en tillförsikt om vad man hoppas, en överbevisning om ting som inte ses.2För i den blev de äldste omvittnade.3I tro fattar vi att eonerna har förfärdigats genom Guds ord, så att det som ses inte har blivit till av något som syns.4I tro var det ett större offer Abel frambar än Kain åt Gud. Genom den blev han omvittnad vara rättfärdig, när Gud själv vittnade om hans äregåvor. Och genom den, fastän han dött, talar han ännu.5 I tro blev Henoch förflyttad för att inte se döden, och han blev inte funnen eftersom Gud hade förflyttat honom. För innan förflyttningen hade han omvittnats ha välbehagat Gud.6Men utan tro är det omöjligt att välbehaga. För den som kommer till Gud måste tro att han finns och för dem som söker honom blir en belönare.7I tro var Noa, när han fick uppenbarelse om det som ännu inte sågs, vördsam och preparerade en ark till frälsning för sitt hus. Genom den fördömde han världen och blev arvinge till rättfärdigheten efter tro.8I tro hörsammade Abraham, när han blev kallad, att gå ut till en plats som han skulle få till arv. Och han gick ut, utan att veta vart han kommer.9I tro vistades han i löftets land som i ett främmande och bodde i tält med Isaak och Jakob, medarvingarna till samma löfte.10För han väntade på staden som har grundvalarna, vars hantverkare och kreatör är Gud.11I tro fick även Sara själv, ofruktsam, kraft till grundläggande av säd till och med förbi ålderns tid, då hon ansåg honom vara trofast som hade lovat.12Därför avlades också av en enda man, och dessutom avdöd, så som himlens stjärnor i mängd och som sanden vid havets strand, den oräkneliga.13Med tro dog alla dessa, utan att ha fått ta emot löftena. Men fjärran ifrån hade de sett dem och hälsat och bekänt att de är främlingar och utlänningar på jorden.14För de som säger sådant framvisar att det är ett fäderneland de söker.15Och om det var detta de mindes från vilket de gått ut, hade de haft tillfälle att vända tillbaka.16Men nu är det ett bättre de eftertraktar, det vill säga ett himmelskt. Därför skäms inte Gud för dem, att kallas deras Gud. För han har berett för dem en stad.17I tro har Abraham framburit Isaak när han blev prövad. Och den enfödde frambar han som hade mottagit löftena,18 han till vilken det talats att: Genom Isaak ska det uppkallas åt dig säd,19då han räknade att även från de döda är Gud mäktig att uppväcka – varifrån han också med en liknelse fick ut honom.20I tro var det också kring kommande ting Isaak välsignade Jakob och Esau.21 I tro välsignade Jakob, när han dog, var och en av Josefs söner och tillbad över änden av sin stav.22I tro minde Josef, när han avled, om uttåget för Israels söner och påbjöd om sina knotor.23 I tro blev Mose, när han fötts, dold i tre månader av sina fäder , eftersom de såg att barnet var stiligt och inte fruktade kungens förordning.24I tro nekade Mose, när han blivit stor, att kallas son till Faraos dotter25och valde att hellre fara illa med Guds folk än ha en tillfällig förnöjelse av synd,26då han ansåg som en större rikedom än Egyptens skatter kritiken för Kristi skull. För han såg bort mot löningen.27I tro lämnade han Egypten och fruktade inte kungens raseri, för han liksom såg den Osynlige och var ståndaktig.28I tro har han gjort påsken och pågjutningen av blodet, för att inte den som utrotade det förstfödda skulle vidröra dem.29I tro gick de genom Röda havet som över torra land, vilket egyptierna tog sig prov på och slukades.30I tro föll Jerikos murar, omringade i sju dagar.31I tro blev skökan Rahab inte förgjord med de ohörsamma, sedan hon välkomnat spejarna med frid.32Och vad mer säger jag? För tiden kommer att ta slut för mig medan jag skildrar om Gedeon, Barak, Sampson, Jefthae, både David och Samuel och profeterna,33som genom tro nedkämpade riken, utförde rättfärdighet, uppnådde löften, spärrade lejons munnar,34släckte eldens kraft, flydde svärdets eggar, fick kraft ur svaghet, blev starka i krig, fick främmandes läger att vika.35Kvinnor fick ur uppståndelse sina döda.
Och andra blev torterade och välkomnade inte återlösningen, för att uppnå en bättre uppståndelse.36Och andra fick sig prov på förlöjliganden och piskor, och dessutom bojor och fängelse.37De blev stenade, sågade , dog i mord med svärd. De gick runt i fårskinn, i gethudar, led brist, led nöd, for illa.38Världen var dem inte värdig, de irrade i ödetrakter och i berg och grottor och jordens hålor.39Och fastän alla dessa blev omvittnade genom tron fick de inte ut löftet,40då Gud för oss hade förutsett något bättre: att de inte utan oss ska fullkomnas. Maning till uthållighet1Följaktligen må också vi, när vi har en så stor sky av vittnen som omfattar oss, lägga bort varje belastning och den ytterst lättomsnärjande synden och med uthållighet springa i den kamp som föreligger oss,2medan vi ser bort mot trons upphovsman och fullkomnare: Jesus, som för glädjen som förelåg honom höll ut på korset, sedan han ringaktat skammen, och har satt sig vid Guds trons högra hand.3För tänk noga på honom som har hållit ut i sådan motsägelse från syndarna mot honom själv, så att ni inte veknar i era själar och mattas.4Ännu har ni inte ända till blods gjort motstånd kämpande mot synden.5 Och ni har glömt bort uppmaningen som resonerar med er som söner:Min son, ta inte lätt på Herrens fostran,och mattas inte när du av honom tillrättavisas.6För den Herren älskar fostrar han,och han agar varje son som han godtar.7Det är för fostran ni håller ut. Som till söner frambär Gud åt er. För vem är en son som inte en far fostrar?8Men om ni är utan fostran, som alla har blivit delaktiga av, då är ni oäktingar och inte söner.9Sedan hade vi våra fäder av köttet som uppfostrare, och vi hade respekt. [Och] ska vi inte mycket mer underordna oss andarnas Far och leva?10För de fostrade för några få dagar, enligt det som tycktes rätt för dem. Men han till gagn, för att få del av hans helighet.11Och all fostran tycks för närvarande inte vara till glädje, utan till bedrövelse. Men till sist avger den en fridsam frukt av rättfärdighet för dem som genom den har blivit övade.12Därför: de försvagade händerna och de förlamade knäna ska ni åter räta upp.13 Och gör raka hjulspår för era fötter, så att inte den halta viker av utan snarare helas.14Jaga efter frid med alla, och den helgelse utan vilken ingen kommer att se Herren,15medan ni utövar tillsyn så att ingen saknar Guds nåd, att ingen rot av bitterhet växer upp och anfäktar och genom den många befläckas,16att ingen är otuktig eller profan som Esau, som för ett enda mål mat lämnade bort sin egen förstfödslorätt.17För ni vet att även efteråt, när han ville ärva välsignelsen, blev han förkastad. För han fann inget utrymme för sinnesändring, även om han med tårar sökte den. Ett rike som inte skakas18För ni har inte kommit till något som är påtagligt och brinnande med eld och skymning och dunkel och rusk, 19och basundån och en röst med ord som de som hörde undanbad sig, att det inte skulle tilläggas för dem något ord.20 För de bar inte det som kommenderades: Om så ett vilddjur vidrör berget ska det stenas.21 Och så fruktansvärt var det som syntes att Mose sade: Skräckslagen är jag och darrande.22Nej, ni har kommit till Sions berg och levande Guds stad, det himmelska Jerusalem och myriader av änglar, till en högtidsskara23och församling av förstfödda upptecknade i himlen, och till allas domare Gud och andar av fullkomnade rättfärdiga,24och till ett nytt förbunds medlare Jesus och ett bestänkelseblod som talar bättre än Abel.25Se till att ni inte undanber er honom som talar. För om dessa inte undkom som på jorden undanbad sig uppenbararen, hur mycket mer vi som vänder oss bort från honom från himlen?26 Hans röst skakade jorden då, men nu har han lovat och sagt: Än en gång ska jag få inte bara jorden att bäva, utan också himlen.27Och detta än en gång tydliggör förflyttning[en] av det som skakas, såsom något danat, för att det ska bli kvar som inte skakas.28Därför, då det är ett oskakbart rike vi tar emot, låt oss ha nåd, genom vilken vi må dyrka välbehagligt Gud med vördsamhet och aktning.29 För vår Gud är också en förtärande eld. Offer som behagar Gud1Syskonkärleken ska bestå.2Gästvänligheten ska ni inte glömma, för genom den har några omedvetet haft änglar som gäster.3Kom ihåg fångarna såsom medfängslade, dem som far illa som att ni också själva var i deras kropp.4Äktenskapet ska hållas hedrat bland alla och sängen obefläckad, för otuktiga och äktenskapsbrytare ska Gud döma.5 Ert sätt ska vara icke pengakärt. Var nöjda med det som är där. För själv har han sagt: Jag ska aldrig ge upp dig, och jag ska aldrig överge dig.6 Därför kan vi morska säga:Herren är min hjälpare, och jag ska inte frukta.Vad ska en människa göra mig?7Minns era styresmän som har talat till er Guds ord. Skärskåda utgången av deras agerande och imitera tron.8Jesus Kristus är igår och idag densamme, och till eonerna.9Av olika och främmande läror ska ni inte föras bort. För det är bra att befästas i hjärtat med nåd, inte med matämnen. Av dessa har de som vandrar inte fått nytta.10Vi har ett altare från vilket de inte har rättighet att äta som dyrkar i tabernaklet.11För djuren vilkas blod bärs in som offer för synd i helgedomen genom översteprästen, dessas kroppar bränns upp utanför lägret.12Därför har också Jesus, för att genom sitt eget blod helga folket, lidit utanför porten.13Låt oss därför gå ut till honom utanför lägret och bära kritiken för hans skull.14För vi har här ingen bestående stad, utan den kommande söker vi.15Låt oss [då ] genom honom ständigt bära upp ett offer av lovprisning till Gud, det vill säga en frukt från läppar som bekänner hans namn.16Och välgörandet och gemenskapen ska ni inte glömma, för med sådana offer välbehagas Gud. Uppmaningar och förbön17Låt er övertygas av era styresmän och ge efter. För de vakar över era själar som sådana som ska avge räkenskap, så att de gör detta med glädje och inte suckande. Ogynnsamt för er vore ju det.18Be för oss. För vi är övertygade om att vi har ett gott samvete, och i allt vill vi agera väl.19Och ännu mer uppmanar jag till att göra detta, så att jag fortare återställs till er.20Och fridens Gud, som fört upp från de döda fårens store herde genom ett eoniskt förbunds blod, vår Herre Jesus,21må förfärdiga er i allt gott till att göra hans vilja, och göra i oss det som är välbehagligt inför honom genom Jesus Kristus. Hans är äran till [eonernas ] eoner. Amen. Sluthälsningar22Och jag uppmanar er, syskon, att stå ut med uppmaningens ord. Det är ju också i korthet jag har tillskrivit er.23Ni ska veta att vår broder Timotheos är frigiven. Med honom, om han kommer fortare, ska jag se er.24Hälsa alla era styresmän och alla de heliga. Hälsar er gör de från Italien.25Nåden vare med er alla.
Stiftelsen Svenska Folkbibeln