Psalms78
1En vishetspsalm av Asaf. Lyssna, o mitt folk, till min lag. Hör vad jag har att säga.2Jag ska öppna min mun till liknelser, jag ska tala om hemligheter från det förgångna,3vilka vi har hört och känner till, vad våra fäder har berättat för oss.4Vi vill inte dölja dem för deras barn. För ett kommande släkte ska vi förkunna om HERRENS lovprisning, och hans makt och de underbara verk han har gjort.5För han upprättade ett vittnesbörd i Jakob och stiftade en lag i Israel, som han befallde våra fäder att lära sina barn,6så att det kommande släktet skulle få kännedom om dem, och även att deras barn som kommer att födas, skulle växa upp och undervisa sina barn.7För att de skulle sätta sitt hopp till Gud och inte glömma Guds verk, utan hålla hans bud,8och inte bli som deras fäder, ett trotsigt och upproriskt släkte, ett släkte vars hjärtan inte var överlåtna till Gud och vars ande var trolösa mot honom.9Efraims söner var beväpnade bågskyttar, men vände om på stridens dag.10De höll inte Guds förbund, och de vägrade att följa hans lag.11Och de glömde hans gärningar och de under som han hade låtit dem se.12Inför deras fäder gjorde han under, i Egyptens land, på Soans mark.13Han klöv havet och förde dem igenom och han fick vattnet att stå som en vägg.14Han ledde dem om dagen med en molnsky och med ett eldsken hela natten.15Han lät klippor rämna i öknen och gav dem att dricka som ur de stora djupen.16Han lät bäckar rinna fram ur klippan och fick vatten att flyta ner som strömmar.17Men de fortsatte ännu att synda emot honom, genom att trotsa den Högste i öknen.18De frestade Gud i sina hjärtan genom att kräva mat efter sin lystnad.19Ja, de talade mot Gud och sa: Kan väl Gud duka ett bord i öknen?20Se, han har slagit klippan, så att vattnet kom ut och bäckar strömmade fram, men kan han också ge bröd eller kan han skaffa kött åt sitt folk?21Då HERREN hörde det blev han vred, och eld upptändes mot Jakob, vrede vällde fram också mot Israel,22eftersom de inte trodde på Gud och inte litade på hans frälsning,23fastän han hade befallt molnen i höjden och öppnat himlens portar,24och låtit manna regna över dem till föda, och gett dem säd från himlen.25Människor fick äta änglars mat så att de blev mätta.26Han lät östanvinden blåsa i himlen och med sin kraft drev han fram sydvinden.27Han lät också kött regna över dem likt damm och bevingade fåglar som havets sand.28Han lät dessa falla ner mitt i deras läger, runt omkring deras tält.29Så åt de och blev övermätta för han gav dem vad de begärde.30Men inte ens när maten var i deras munnar vände de sig från sina begär.31Då kom Guds vrede över dem, och han dödade de mest välgödda och slog ner Israels unga män.32Trots allt detta fortsatte de att synda och trodde inte på hans under.33Därför lät han deras dagar avslutas i tomhet och deras år i plötslig skräck.34När han dödade dem, då sökte de efter honom. Då vände de om och frågade ivrigt efter Gud.35Då kom de ihåg att Gud är deras klippa, att Gud den Högste var deras befriare.36Men de sökte smickra honom med sina munnar och ljög för honom med sina tungor.37För deras hjärtan var inte överlåtna till honom, och de var inte trogna mot hans förbund.38Men han, som är full av barmhärtighet, förlät deras synder och förgjorde dem inte. Ja, många gånger vände han bort sin ilska och lät inte all sin vrede bryta fram.39För han tänkte på att de bara är kött, en vind som far förbi och inte kommer åter.40Hur ofta var de inte motsträviga mot honom i öknen och bedrövade honom i ödemarken!41Ja gång på gång frestade de Gud och förtörnade den Helige i Israel.42De kom inte ihåg hans hand den dagen då han befriade dem från fienden.43Hur han gjorde sina tecken i Egypten och sina under på Soans fält.44Han förvandlade deras strömmar och deras floder till blod, så att de inte kunde dricka.45Han sände på dem svärmar med flugor som förtärde dem, och grodor som förstörde för dem.46Han gav deras gröda åt larver och deras arbetes frukt åt gräshoppan.47Han förstörde deras vinträd med hagel och deras mullbärsfikonträd med frost.48Han gav deras boskap till pris åt haglet och deras hjordar åt blixtar.49Han sände sin glödande vrede, raseri och harm och nöd mot dem, genom att sända fördärvets änglar bland dem.50Han gav fritt utlopp åt sin vrede och skonade inte deras själ från döden, utan gav deras liv till pris åt pesten,51och slog allt förstfött i Egypten, den första arvingen av deras styrka i Hams hyddor.52Men han lät sitt eget folk bryta upp som en fårhjord och ledde dem i öknen likt en boskapshjord,53och han förde dem i säkerhet, utan att de behövde vara rädda, men havet övertäckte deras fiender.54Han ledde dem till sitt heliga område, till detta berg, som hans högra hand hade gjort till sitt.55Han drev ut hednafolken för dem och delade ut deras land till arvedel och lät Israels stammar bo i sina tält.56Men de frestade och trotsade Gud den Högste, och höll inte fast vid hans vittnesbörd,57utan avföll och handlade trolöst som deras fäder, de svek som en opålitlig pilbåge.58För de retade honom till vrede med sina offerhöjder och gjorde honom svartsjuk med sina avgudar.59När Gud hörde detta, blev han vred och fick stor avsky för Israel, 60så att han övergav sin boning i Silo, det tält han hade slagit upp bland människorna,61och överlämnade sin styrka till fångenskap, och sin härlighet i fiendens hand.62Han utlämnade också sitt folk åt svärdet och var vred på sin arvedel.63Elden förtärde deras unga män och deras jungfrur blev inte bortgifta.64Deras präster föll för svärd, och deras änkor kunde inte hålla dödsklagan.65Då vaknade Herren som ur en sömn, som en hjälte som jublar av vin,66och han slog tillbaka sina fiender, och lät evig skam komma över dem.67Dessutom förkastade han Josefs hydda och utvalde inte Efraims stam,68men utvalde Juda stam, Sions berg som han älskade.69Han byggde sin helgedom likt höjderna, likt jorden som han har grundlagt för evigt.70Han utvalde också sin tjänare David och tog honom från fårfållorna.71Från att följa tackorna hämtade han honom, för att bli herde för Jakob, hans folk, och Israel, hans arvedel.72Och han var deras herde med rent hjärta och ledde dem med skicklig hand.
Swedish Reformation Bible Society