Psalms77
1För körledaren, till Jedutun. En psalm av Asaf.2Jag ropade med min röst till Gud, till Gud ropade jag och han lyssnade till mig.3I nödens stund sökte jag Herren, under natten sträckte jag outtröttligt ut min hand, för min själ vägrade att låta trösta sig.4Jag tänkte på Gud och suckade, jag klagade och förlorade allt mod. Sela.5Du håller mina ögon vakna, jag är så oroad att jag inte kan tala.6Jag tänker på de forna dagarna, på åren som var för länge sedan.7I natten minns jag min sång, jag grubblar i mitt hjärta och min ande undrar:8Ska då Herren för evigt förkasta och aldrig mer visa nåd?9Är hans nåd borta för alltid? Har hans löften upphävts för alla tider?10Har Gud glömt bort att vara nådig, har han i vrede tillslutit sin barmhärtighet? Sela.11Då sa jag: Detta är min bedrövelse, men jag ska minnas åren med den Högstes högra hand.12Jag vill minnas HERRENS gärningar, sannerligen jag ska komma ihåg dina forna under.13Jag ska också begrunda alla dina verk och tala om det du har gjort.14Din väg, o Gud, är i helighet, vem är så stor gud, som vår Gud?15Du är den Gud som gör under, du har uppenbarat din makt bland folken.16Du har med din arm återlöst ditt folk, Jakobs och Josefs barn. Sela.17Vattnen såg dig, o Gud, vattnen såg dig och bävade, och djupen darrade.18Ur skyarna strömmade vatten, molnen dundrade, och dina pilar for omkring.19Din åskas dån hördes i himlen, blixtarna lyste upp världen, jorden darrade och skakade.20Din väg är i havet och din stig i de väldiga vattnen, men dina fotsteg är inte kända.21Du ledde ditt folk som en hjord genom Moses och Arons hand.
Swedish Reformation Bible Society