Isaiah38
1Vid denna tid blev Hiskia dödligt sjuk. Och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sa till honom: Så säger HERREN: Se om ditt hus, för du kommer att dö och ska inte överleva.2Då vände Hiskia sitt ansikte mot väggen och bad till HERREN3och sa: Kom ihåg, o HERRE, jag ber dig nu, hur jag troget och helhjärtat har vandrat inför dig och att jag har gjort vad som har varit gott i dina ögon. Och Hiskia grät mycket.4Då kom HERRENS ord till Jesaja, som sa:5Gå och säg till Hiskia, så säger HERREN, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och jag har sett dina tårar. Se, jag ska förlänga ditt liv med femton år.6Och jag ska rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, och jag ska beskydda denna stad.7Och detta ska vara ett tecken för dig från HERREN, att HERREN ska göra vad han har lovat.8Se, jag ska föra tillbaka skuggan av de grader som redan har gått ner på Ahas solur, tio grader tillbaka. Solen gick då tillbaka tio grader, de grader som den redan hade gått ner.9Detta skrev Hiskia, Juda kung, när han hade varit sjuk och hade tillfrisknat från sin sjukdom:10Jag sa: När mina dagar är till ända, ska jag gå till dödsrikets portar. Jag berövas resten av mina år.11Jag sa: Jag ska inte mer få se HERREN, ja HERREN, i de levandes land. Jag ska inte mer få se människor bland dem som bor i världen.12Min boning har tagits bort och flyttats från mig som en herdes tält. Jag har som vävaren klippt av mitt liv. Han skär ner mig från bommen. Innan dagen blivit natt kommer du att göra slut på mig.13Jag höll mig stilla ända till morgonen. Som ett lejon krossar han alla mina ben. Innan dagen blivit natt kommer du att göra slut på mig.14Jag pep som en svala eller en trana. Jag sörjde som en duva. Mina ögon sviktar när jag tittar uppåt: O HERRE, jag är i nöd, hjälp mig!15Vad ska jag säga? Han har ju både talat till mig och själv gjort det. Jag ska vandra varsamt alla mina år med bitterhet i min själ.16O Herre, genom detta lever människor, och genom allt detta hålls min ande vid liv. Du gör mig frisk och låter mig få leva.17Se, min stora bitterhet blev till frid. I din kärlek har du räddat mig från fördärvets grop, för du har kastat alla mina synder bakom din rygg.18För dödsriket kan inte tacka dig och döden kan inte prisa dig. De som far ner i gropen kan inte hoppas på din trofasthet.19Den levande, den som lever, han tackar dig, som jag gör i dag. Fadern ska göra din trofasthet känd för barnen.20HERREN var beredd att rädda mig. Därför ska vi sjunga mina sånger till stränginstrument i HERRENS hus alla våra livsdagar.21För Jesaja hade sagt: Låt dem ta en fikonkaka och lägg den som ett förband över bölden, så ska han bli frisk.22Hiskia hade också sagt: Vad är tecknet på att jag ska få gå upp till HERRENS hus?
Swedish Reformation Bible Society