Ezekiel3
1Och han sa till mig: Människobarn, ät vad du ser framför dig, ät upp denna bokrulle och gå och tala till Israels hus.2Så jag öppnade min mun och han fick mig att äta den bokrullen.3Och han sa till mig: Människobarn, mätta din mage, och fyll din buk med denna bokrulle som jag ger dig. Då åt jag den, och den var söt som honung i min mun.4Och han sa till mig: Människobarn, gå bort till Israels hus och tala till dem med mina ord.5För du blir inte sänd till ett folk med främmande språk och obegripligt tal, utan till Israels hus,6inte till många folk med främmande språk och obegripligt tal, vilkas ord du inte kan förstå. Om jag sände dig till dem, skulle de säkerligen ha lyssnat på dig.7Men Israels hus kommer inte att lyssna på dig, för de vill inte lyssna på mig, eftersom hela Israels hus har hårda pannor och hårda hjärtan.8Se, jag har gjort ditt ansikte hårt mot deras ansikten, och din panna hård mot deras pannor.9Jag har gjort din panna som en diamant hårdare än flinta. Var inte rädd för dem och bli inte heller förskräckt för deras blickar, även om de är ett upproriskt släkte.10Vidare sa han till mig: Människobarn, alla mina ord som jag talar till dig, ta emot dem i ditt hjärta och hör dem med dina öron,11och gå bort till dina fångna landsmän och tala till dem, vare sig de hör på eller vägrar, och säg till dem: Så säger Herren GUD.12Anden lyfte då upp mig, och jag hörde bakom mig ljudet av ett väldigt dån, som sa: Välsignad vare HERRENS härlighet från denna plats!13Jag hörde också ljudet av varelsernas vingar som rörde vid varandra och ljudet av hjulen tillsammans med dem, och ljudet av ett väldigt dån.14Så lyfte Anden upp mig och tog tag i mig, och jag fördes bort, bitter och upprörd i min ande. Men HERRENS hand var stark över mig.15Sedan kom jag till de fångna i Tel-Abib som bodde vid floden Kebar, och slog mig ner där de satt och stannade där bland dem i sju dagar som förstenad .16Och efter sju dagar hände det att HERRENS ord kom till mig, som sa:17Människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus. Därför när du hört ordet från min mun ska du varna dem från mig.18När jag säger till den ogudaktige: Du ska sannerligen dö, och du inte varnar honom och inte säger något för att varna den ogudaktige för hans onda väg, för att rädda hans liv, så ska den ogudaktige dö i sin synd, men hans blod ska jag utkräva av din hand.19Men om du varnar den ogudaktige, och han inte vänder om från sin ogudaktighet och från sin onda väg, så ska han dö i sin synd, men du har räddat ditt liv.20Likaså när en rättfärdig vänder sig bort från sin rättfärdighet och gör det som är ont, så ska jag lägga en stötesten framför honom och han ska dö, eftersom du inte har varnat honom ska han dö i sin synd. Och man ska inte komma ihåg de rättfärdiga gärningar som han har gjort, men hans blod ska jag utkräva av din hand.21Men om du har varnat den rättfärdige, att den rättfärdige inte ska synda och han inte syndar, så ska han verkligen få leva eftersom han lät sig varnas, och du har räddat ditt liv.22Och HERRENS hand kom där över mig, och han sa till mig: Res dig och gå ut på slätten , så ska jag tala med dig där.23Då reste jag mig och gick ut på slätten, och se, där stod HERRENS härlighet, lik den härlighet som jag såg vid floden Kebar. Och jag föll ner på mitt ansikte.24Då kom Anden in i mig och reste mig upp på mina fötter, och talade med mig och sa till mig: Gå, och stäng in dig i ditt hus.25Och du, o människobarn, se, de ska slå rep omkring dig och binda dig med dem, så att du inte kan gå ut bland dem.26Och jag ska låta din tunga fastna vid din gom, så att du blir stum och inte kan tillrättavisa dem, för de är ett upproriskt släkte.27Men när jag talar till dig, ska jag lossa din tunga, och du ska säga till dem: Så säger Herren GUD. Den som hör, låt honom höra, och den som vägrar, låt honom vägra, för de är ett upproriskt släkte.
Swedish Reformation Bible Society