Ezekiel2
1Och han sa till mig: Människobarn, res dig upp på dina fötter så ska jag tala med dig.2När han talade till mig kom Anden in i mig och reste upp mig på mina fötter, och jag hörde på honom som talade till mig.3Och han sa till mig: Människobarn, jag sänder dig till Israels barn, till ett upproriskt folk, som har gjort uppror mot mig. De och deras fäder har förbrutit sig emot mig, ända till denna dag,4för de är fräcka barn med hårda hjärtan. Jag sänder dig till dem och du ska säga till dem: Så säger Herren GUD.5Och vare sig de hör på eller vägrar, för de är ett upproriskt släkte, ska de ändå inse att en profet har varit ibland dem.6Och du, människobarn, var inte rädd för dem och var inte heller rädd för vad de säger, trots att du har nässlor och tistlar omkring dig och du bor bland skorpioner. Var inte rädd för vad de säger och bli inte heller förskräckt för deras blickar, även om de är ett upproriskt släkte.7Och du ska tala mina ord till dem vare sig de vill höra på eller vägrar, för de är mycket upproriska.8Men du, människobarn, hör vad jag säger till dig: Var inte upprorisk, såsom detta upproriska släkte. Öppna din mun och ät vad jag ger dig.9Och när jag såg, så fick jag se, en hand sträckas fram mot mig, och se, i den fanns en bokrulle.10Och han bredde ut den inför mig, och det var skrivet på den både på insidan och utsidan, och där stod skrivet klagosånger, och suckan, och jämmerrop.
Swedish Reformation Bible Society