1 Kings3
1Och Salomo ingick en allians med farao, kungen i Egypten, och gifte sig med faraos dotter och förde henne till Davids stad, tills han hade byggt färdigt sitt eget hus och HERRENS hus och muren runt Jerusalem.2Men folket offrade på höjderna, eftersom något tempel åt HERRENS namn ännu inte var byggt.3Och Salomo älskade HERREN och vandrade efter sin far Davids stadgar, bortsett från att han offrade och tände rökelse på höjderna.4Och kungen begav sig till Gibeon för att offra där, för det var den främsta offerhöjden. Och Salomo offrade 1 000 brännoffer på det altaret.5I Gibeon uppenbarade sig HERREN för Salomo i en dröm om natten. Och Gud sa: Be mig om vad jag ska ge dig.6Och Salomo sa: Du har visat stor barmhärtighet mot din tjänare David, min far, därför att han vandrade inför dig i sanning och rättfärdighet och med uppriktigt hjärta mot dig. Och du har bevarat åt honom denna stora godhet, att du har gett honom en son att sitta på hans tron, så som det är i dag.7Och nu, o HERRE, min Gud, har du gjort din tjänare till kung i min far Davids ställe, och jag är bara en ung man, och jag vet inte hur jag ska handla .8Och din tjänare är mitt ibland ditt folk som du har utvalt, ett folk som är så talrikt att det inte kan räknas eller beskrivas på grund av sin mängd.9Ge därför din tjänare ett förståndigt hjärta till att döma ditt folk, så att jag kan skilja mellan gott och ont, för vem förmår att döma detta ditt stora folk?10Och denna bön behagade Herren, att Salomo hade bett om detta.11Och Gud sa till honom: Eftersom du har bett om detta och inte har bett om långt liv för dig själv, inte heller har bett om rikedomar för dig själv eller har bett om dina fienders liv, utan har bett om förmåga att skipa rättvisa,12se, därför har jag gjort vad du har bett om. Se, jag har gett dig ett vist och förståndigt hjärta, att ingen lik dig har funnits före dig och inte heller ska komma efter dig.13Och jag har dessutom gett dig vad du inte har bett om, både rikedomar och ära, så att det inte ska finnas någon bland kungarna som är dig lik i alla dina dagar.14Och om du vandrar på mina vägar och håller mina stadgar och mina bud, så som din far David gjorde, då ska jag ge dig ett långt liv.15Och Salomo vaknade, och se, det var en dröm. Och han kom till Jerusalem och trädde fram inför HERRENS förbundsark och offrade brännoffer och tackoffer och ordnade en fest för alla sina tjänare.16Sedan kom två kvinnor, som var prostituerade till kungen och trädde fram inför honom.17Och den ena kvinnan sa: O min herre, jag och denna kvinna bor i samma hus, och där i huset födde jag ett barn och hon var med.18Och det inträffade på tredje dagen efter det att jag hade fött, att denna kvinna också födde. Och vi var ensamma och ingen främmande var hos oss i huset, förutom vi två i huset.19Och den här kvinnans barn dog under natten, eftersom hon hade legat på honom.20Och hon stod upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn, och lade sitt döda barn i min famn.21Och när jag steg upp på morgonen för att amma mitt barn, se, då var det dött. Men när jag på morgonen såg närmare efter, se, då var det inte min son som jag hade fött.22Då sa den andra kvinnan: Nej, utan den levande är min son, och den döde är din son. Men den första sa: Nej, utan den döde är din son, och den levande är min son. Så talade de inför kungen.23Och kungen sa: Den ena säger: Det är min son som lever och din son är död, och den andra säger: Nej, utan din son är död, och min son är den levande.24Då sa kungen: Ge mig ett svärd. Och de förde fram ett svärd inför kungen.25Och kungen sa: Hugg det levande barnet i två delar, och ge den ena hälften åt den ena, och den andra hälften åt den andra.26Då talade den kvinna vars son levde till kungen, för hennes hjärta ömmade för sin son, och hon sa: O min herre, ge henne det levande barnet och döda det bara inte. Men den andra sa: Låt det varken vara mitt eller ditt, utan dela det!27Då tog kungen till orda och sa: Ge henne det levande barnet, och döda det inte. Hon är dess mor.28Och hela Israel hörde om den dom som kungen hade fällt, och de fruktade kungen, för de såg att Guds visdom var i honom till att skipa rättvisa.
Swedish Reformation Bible Society