1 Kings2
1Då nu tiden närmade sig att David skulle dö, befallde han sin son Salomo och sa:2Jag går all världens väg. Var stark och visa dig som en man.3Och håll fast vid vad HERREN din Gud har befallt, så att du vandrar på hans vägar och håller hans stadgar, hans bud, hans föreskrifter och hans vittnesbörd, så som det är skrivet i Mose lag, så att du får framgång i allt vad du gör och vart du än vänder dig.4För att HERREN må uppfylla sitt ord, som han talade om mig och sa: Om dina barn ger akt på sin väg och vandrar inför mig i sanning av hela sitt hjärta och av hela sin själ, då sa han, ska det aldrig saknas en ättling till dig på Israels tron.5Och du vet också vad Joab, Serujas son, gjorde mot mig och vad han gjorde mot de två överbefälhavarna för Israels här, mot Abner, Ners son, och mot Amasa, Jeters son, vilka han dödade och utgöt krigsblod under fred och fläckade krigsblod på bältet runt sina höfter och på skorna som han hade på sina fötter.6Handla därför efter din vishet, och låt inte hans gråa huvud fara ner i dödsriket med frid.7Men mot gileaditen Barsillais söner ska du visa godhet och låta dem vara med bland dem som äter vid ditt bord, för så bemötte de mig när jag flydde för din bror Absalom.8Och se, du har hos dig Simei, Geras son, en benjaminit från Bahurim, som förbannade mig med en svår förbannelse på den dag då jag drog till Mahanaim. Men han kom ner för att möta mig vid Jordan, och jag gav honom min ed vid HERREN och sa: Jag ska inte döda dig med svärd.9Så låt honom nu därför inte bli ostraffad, för du är en vis man och vet vad du ska göra med honom, så att du låter hans gråa hår fara ner till dödsriket med blod.10Och David gick till vila hos sina fäder och blev begravd i Davids stad.11Och den tid som David regerade över Israel var fyrtio år. Han regerade sju år i Hebron och i Jerusalem regerade han i trettiotre år.12Och Salomo efterträdde sin far David på tronen, och hans kungamakt blev starkt befäst.13Och Adonia, Haggits son, kom till Salomos mor Bat-Seba. Och hon frågade: Kommer du med fred? Och han sa: Med fred.14Och han sa: Jag har något att säga till dig. Och hon svarade: Säg det.15Då sa han: Du vet att riket var mitt, och hela Israel hade fäst sina blickar på mig, att jag skulle regera. Men kungadömet gick ifrån mig och tillföll min bror, för genom HERREN har det blivit hans.16Och nu ber jag dig om en sak, avvisa mig inte. Och hon sa till honom: Säg det.17Och han sa: Jag ber dig, tala med kung Salomo, för dig avvisar han inte, att han ger mig Abisag från Sunem till hustru.18Och Bat-Seba svarade: Gott, jag ska tala med kungen åt dig.19Och Bat-Seba gick till kung Salomo för att tala med honom om Adonia. Och kungen reste sig och gick henne till mötes och bugade sig för henne. Sedan satte han sig på sin tron och lät hämta en stol åt kungens mor. Och hon satte sig på hans högra sida.20Då sa hon: Jag vill be dig om en liten sak. Jag ber dig, avvisa mig inte. Och kungen sa till henne: Be om det, min mor, för jag ska inte avvisa dig.21Och hon sa: Låt din bror Adonia få Abisag från Sunem till hustru.22Och kung Salomo svarade och sa till sin mor: Varför begär du bara Abisag från Sunem åt Adonia? Begär också kungadömet åt honom, för han är min äldre bror, ja för honom och för prästen Ebjatar och för Joab, Serujas son.23Och kung Salomo svor en ed vid HERREN och sa: Må Gud göra så mot mig och ännu mer, om inte Adonia med sitt liv ska få stå till svars för att han har talat detta.24Och nu, så sant HERREN lever, han som har stadfäst mig och satt mig på min far Davids tron och byggt ett hus åt mig, så som han har lovat, i dag ska Adonia dödas.25Och kung Salomo sände och lät utföra detta genom Benaja, Jojadas son, och han stötte ner honom så att han dog.26Och till prästen Ebjatar sa kungen: Gå bort till dina ägor i Anatot, för du har förtjänat döden, men i dag ska jag inte döda dig, eftersom du har burit Herrens GUDS ark framför min far David, och eftersom du har lidit med min far i allt han fått lida.27Och Salomo drev bort Ebjatar från att vara HERRENS präst, för att han skulle uppfylla HERRENS ord, som han hade talat i Silo om Elis hus.28Och ryktet om detta nådde Joab, för Joab hade anslutit sig till Adonia, även om han inte hade anslutit sig till Absalom. Och Joab flydde till HERRENS tabernakel och grep tag i hornen på altaret.29Och kung Salomo fick höra: Joab har flytt till HERRENS tabernakel, där är han, vid altaret. Då sände Salomo Benaja, Jojadas son, och lät säga: Gå och stöt ner honom.30Och Benaja kom till HERRENS tabernakel och sa till honom: Så säger kungen: Gå ut! Men han svarade: Nej, utan här vill jag dö. Och Benaja framförde detta till kungen och sa: Så har Joab sagt och så har han svarat mig.31Och kungen sa till honom: Gör så som han har sagt och stöt ner honom och begrav honom, så att du från mig och min faders hus får bort det oskyldiga blod som Joab har utgjutit.32Så ska HERREN låta hans blod komma tillbaka över hans eget huvud, som slog ner två män som var rättfärdigare och bättre än han och dödade dem med svärd, Abner, Ners son, Israels befälhavare, och Amasa, Jeters son, Juda befälhavare - utan att min far David visste om det.33Därför ska deras blod komma tillbaka över Joabs huvud och över hans efterkommandes huvud för evigt. Men över David och över hans efterkommande och över hans hus och över hans tron ska frid råda från HERREN för evigt.34Då gick Benaja, Jojadas son, dit upp och stötte ner honom och dödade honom, och han blev begravd i öknen där han bodde.35Och kungen satte Benaja, Jojadas son, i hans ställe över hären och prästen Sadok satte kungen i Ebjatars ställe.36Sedan sände kungen bud och kallade Simei till sig och sa till honom: Bygg dig ett hus i Jerusalem och bo där, och därifrån får du inte gå ut någon annanstans,37för det ska ske, att den dag du går ut och går över bäcken Kidron, ska du veta med säkerhet att du sannerligen ska dö. Ditt blod ska komma över ditt eget huvud.38Och Simei sa till kungen: Det du säger är bra. Så som min herre konungen har sagt, så ska din tjänare göra. Och Simei bodde i Jerusalem en lång tid.39Och det inträffade efter tre år att två av Simeis tjänare rymde till Akis, Maakas son, kungen i Gat. Och de berättade för Simei och sa: Se, dina tjänare är i Gat.40Då bröt Simei upp och sadlade sin åsna och begav sig till Akis i Gat för att leta efter sina tjänare. Och Simei kom dit och hämtade sina tjänare från Gat.41Och när det blev berättat för Salomo, att Simei hade rest från Jerusalem till Gat och hade kommit tillbaka,42sände kungen bud och kallade till sig Simei och sa till honom: Lät jag dig inte svära vid HERREN och varnade dig och sa: Det ska du veta med säkerhet att på den dag du går ut och beger dig någon annanstans, så ska du sannerligen dö. Och du sa till mig: Det du har sagt är bra, och jag har hört det.43Varför har du då inte hållit eden inför HERREN och den befallning som jag gav dig?44Och kungen sa till Simei: Du vet om allt det onda som ditt hjärta vet med sig att du har gjort mot min far David. Därför ska HERREN låta din ondska komma tillbaka över ditt eget huvud.45Och kung Salomo ska bli välsignad och Davids tron ska bli befäst inför HERREN för evigt.46Och kungen befallde Benaja, Jojadas son, och han gick ut och stötte ner honom så att han dog. Och kungadömet blev befäst i Salomos hand.
Swedish Reformation Bible Society