Till thessalonikerna: Första brevet1
1Från Paulus och Silvanus och Timotheos. Till församlingen av thessaloniker i Gud Fader och Herren Jesus Kristus: Nåd åt er och frid. Tacksägelse för thessalonikernas tro2Vi tackar alltid Gud för er alla när vi gör hågkomst vid våra böner, och oavbrutet3minns vi er gärning i tron och möda i kärleken och uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Far,4då vi vet, syskon älskade av Gud, er utvaldhet.5För vårt evangelium kom inte till er bara i ord, utan också i kraft och i helig Ande och i stor full visshet, liksom ni vet hurdana vi var bland er för er skull.6Och ni blev imitatörer av oss och av Herren, när ni välkomnade ordet under stor nöd med helig Andes glädje,7så att ni blev en förebild för alla de troende i Makedonien och i Achaia.8För från er genljöd Herrens ord, inte bara i Makedonien och i Achaia, utan på varje plats har er tro gentemot Gud gått ut så att vi inte har behov av att tala något.9För själva berättar de om oss, vilken ingång vi hade hos er och hur ni vände om till Gud från avgudarna, till att fasttjäna levande och sannfärdig Gud10och bida hans Son från himlarna som han har uppväckt från [de] döda: Jesus, som räddar oss från den kommande vreden. Apostelns tjänst i Thessalonike1För själva vet ni, syskon, vår ingång hos er, att den inte blivit förgäves.2Nej, fastän vi förut hade lidit och skymfats, som ni vet, i Filippi var vi frimodiga i vår Gud att tala till er Guds evangelium under mycket kamp.3För vår uppmaning kommer inte av villfarelse eller av orenhet eller med list.4Nej, så som vi godkänts av Gud att anförtros evangeliet, så talar vi. Inte som att vi behagar människor, utan Gud som beprövar våra hjärtan.5För vi har varken en gång kommit med ord av smicker, liksom ni vet, eller med förevändning för girighet – Gud är vittne –6eller sökande ära från människor, varken från er eller från andra,7även om vi kunnat vara där med tyngd som Kristi apostlar. Nej, vi blev småbarn mitt ibland er. Som en ammande omhuldar sina egna barn,8så trängtade vi efter er och behagade dela med oss till er av inte bara Guds evangelium utan också våra egna själar, eftersom ni hade blivit så älskade för oss.9Ni minns ju, syskon, vår möda och vårt slit. Medan vi natt och dag arbetade för att inte betunga någon av er förkunnade vi för er Guds evangelium.10Ni är vittnen, även Gud, till hur gudligt och rättfärdigt och klanderfritt vi kom till er troende,11liksom ni vet hur vi med var och en av er, som en far med sina egna barn,12uppmanade er och uppmuntrade och uppfordrade att ni ska vandra värdigt Gud, som kallar er till sitt eget rike och sin härlighet.13Och därför tackar också vi Gud oavbrutet, för att ni tog emot Guds ord som hördes från oss och välkomnade det, inte som människors ord utan så som det sannerligen är: Guds ord som också verkar i er som tror.14För ni har blivit imitatörer, syskon, av Guds församlingar som är i Judeen i Kristus Jesus. För detsamma har också ni fått lida från era egna stamfränder liksom också de från judarna.15Både Herren Jesus har de dödat och profeterna, och oss har de jagat bort, och Gud behagar de inte, och alla människor är de emot16när de hindrar oss från att tala till folkslagen för att de ska bli frälsta, så att de alltid fyller upp sina synder. Men till dem har vreden nått till slut . Längtan att besöka thessalonikerna17Men vi, syskon, som varit åtskilda från er för en stunds tid – till ansiktet, inte hjärtat – har varit ännu mer ivriga att se ert ansikte, med stort begär.18För vi ville komma till er – jag, Paulus, både en och två gånger – och Satan har förhindrat oss.19För vem är vårt hopp eller vår glädje eller stolthets krans – eller är det inte just ni – inför vår Herre Jesus vid hans ankomst?20För ni är vår ära och glädje.1Därför, när vi inte tålde mer, behagade vi lämnas kvar i Athen ensamma2och skickade Timotheos, vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium, för att stärka er och uppmuntra för er tros skull,3så att ingen blir uppskakad under dessa vedermödor. För själva vet ni att till detta är vi satta.4För även när vi var hos er förutsade vi för er att vi skulle lida nöd, så som det också har blivit och ni vet.5Därför har också jag, när jag inte tålde mer, skickat bud för att få veta om er tro, så att inte frestaren har frestat er och vår möda blivit förgäves. Glädje över thessalonikernas tro6Men nu, när Timotheos har kommit till oss från er och evangeliserat för oss om er tro och kärlek, och att ni alltid har en god hågkomst av oss och längtar att få se oss, liksom också vi er,7har vi därför blivit uppmuntrade, syskon, om er i allt vårt nödtvång och nöd genom er tro.8För nu lever vi, om ni står fasta i Herren.9För med vilken tacksägelse kan vi återgälda Gud för er, för all den glädje som vi gläds med på grund av er inför vår Gud,10medan vi natt och dag övermåttan bönfaller om att få se ert ansikte och förfärdiga bristerna i er tro?11Och själv må vår Gud och Far och vår Herre Jesus rikta vår väg till er.12Och er må Herren förmera och låta överflöda i kärleken till varandra och till alla, liksom också vi till er,13till att stärka era hjärtan klanderfria i helighet inför vår Gud och Far vid vår Herre Jesu ankomst med alla sina heliga. [Amen .] Ett liv som behagar Gud1För övrigt, syskon, efterfrågar vi nu hos er och uppmanar i Herren Jesus, att så som ni har tagit emot från oss hur ni bör vandra och behaga Gud – så som ni också vandrar – att ni ska överflöda desto mer.2För ni vet vilka instruktioner vi har gett er genom Herren Jesus.3För detta är Guds vilja, er helgelse: att ni avhåller er från otukten,4att var och en av er vet att förvärva sitt eget kärl i helgelse och heder,5inte i lidelse av begär så som också folkslagen som inte känner Gud,6för att inte övertrampa och i det ärendet utnyttja sin broder. För en rättskipare är Herren i allt detta, så som vi också förut har sagt er och uppfordrat.7För Gud har inte kallat oss till orenhet, utan i helgelse.8Följaktligen: den som avvisar avvisar inte en människa utan Gud, som [också ] ger sin heliga Ande in i er.9Men om syskonkärleken har ni inget behov av att man ska skriva till er. För själva är ni av Gud lärda till att älska varandra,10för ni gör det också gentemot alla syskonen i hela Makedonien. Men vi uppmanar er, syskon, att överflöda mer11och sätta en ära i att hålla er stilla och syssla med ert eget och arbeta med era [egna ] händer, så som vi har instruerat er,12så att ni vandrar anständigt inför dem som är utanför och inte har behov av något. De döda ska uppstå13Men vi vill inte att ni ska vara ovetande, syskon, gällande dem som har insomnat, så att ni inte sörjer så som också de övriga som inte har hopp.14För om vi tror att Jesus har dött och uppstått, så ska också Gud genom Jesus föra fram de insomnade med honom.15För detta säger vi er med ett ord från Herren: att vi levande som lämnats kvar till Herrens ankomst alls inte ska komma före de insomnade.16För själv ska Herren med en befallning, med en ärkeängels röst och med en Guds basun stiga ner från himlen. Och de döda i Kristus ska uppstå först.17Sedan ska vi levande som lämnats kvar tillsammans med dem ryckas upp bland moln, Herren till mötes i luften. Och så ska vi alltid vara med Herren.18Därför ska ni uppmuntra varandra med dessa ord. Herrens dag1Men om tiderna och stunderna, syskon, har ni inget behov av att det skrivs till er.2För själva vet ni noga att Herrens dag är som en tjuv i natten, så kommer den.3När de säger: ”Fred och säkerhet!”, då står framför dem plötslig undergång, såsom födslovärkarna för den som är havande i magen. Och de ska alls inte undkomma.4Men ni, syskon, är inte i mörker så att den dagen griper er som en tjuv.5För ni är alla ljusets söner och dagens söner. Vi är inte av natt eller mörker.6Låt oss alltså då inte sova som de övriga, utan låt oss vara vakna och nyktra.7För de sovande sover om natten, och de som berusar sig är berusade om natten.8Men vi som är av dagen ska vara nyktra, iklädda ett bröstpansar av tro och kärlek och som hjälm ett hopp om frälsning.9För Gud har inte satt oss till vrede, utan till förvärv av frälsning genom vår Herre Jesus Kristus,10som har dött för oss för att vi, antingen vi är vakna eller sover, tillsammans med honom ska leva.11Därför ska ni uppmuntra varandra och uppbygga, en för en annan, så som ni också gör. Uppmaningar12Och vi efterfrågar hos er, syskon, att ni ska erkänna dem som sliter bland er och är föreståndare för er i Herren och förmanar er,13och anse dem övermåttan ärade i kärlek för deras gärning. Var fridsamma med varann.14Och vi uppmanar er, syskon: förmana de oordentliga, muntra upp de missmodiga, håll tag i de svaga, var tålmodiga mot alla.15Se till att ingen lönar någon ont mot ont, utan jaga alltid efter det goda [både ] mot varandra och mot alla.16Var alltid glada.17Be oavbrutet.18Tacka i allt. För detta är Guds vilja i Kristus Jesus för er.19Släck inte Anden.20Förakta inte profetior.21Men bepröva allt. Behåll det som är bra.22Avhåll er från varje skepnad av ont. Sluthälsning23Och själv må fridens Gud helga er helt igenom, och fullständig må er ande och själ och kropp bevaras klanderfritt vid vår Herre Jesu Kristi ankomst.24Trofast är han som kallar er. Han ska också göra det.25Syskon, be [även ] för oss.26Hälsa alla syskonen med en helig kyss.27Jag besvär er vid Herren att brevet ska läsas upp för alla syskonen.28Vår Herre Jesu nåd vare med er.
Stiftelsen Svenska Folkbibeln