Psalms144
1En psalm av David. Lovad vare HERREN, min klippa, han som har lärt mina händer att kriga och mina fingrar att strida,2min godhet och mitt fäste, min borg och min räddare, min sköld, som jag förtröstar på, som lägger mitt folk under mig.3HERRE, vad är en människa, att du bryr dig om henne, eller en människoson att du tänker på honom?4En människa är lik en vindfläkt, hennes dagar är som en skugga som passerar förbi.5HERRE, sänk din himmel och stig ner, rör vid bergen så att de ryker.6Låt blixtar ljunga och skingra dem, skjut dina pilar och förgör dem.7Räck ut din hand från höjden, befria och rädda mig ur väldiga vatten, ur främlingarnas hand,8vars mun talar tomhet, och vars högra hand är falskhetens högra hand.9Jag vill sjunga en ny sång till dig, o Gud, och med en tiosträngad harpa vill jag lovsjunga dig,10du som ger hjälp åt kungar, som räddar David, din tjänare, från det onda svärdet.11Befria mig och rädda mig ur främlingarnas hand, vars mun talar svek och vars högra hand är falskhetens högra hand,12så att våra söner kan vara som plantor, högväxta i sin ungdom, och våra döttrar som hörnpelare, uthuggna efter mönstret av palats,13att våra lador är fyllda med förråd av alla slag, så att våra får förökar sig tusenfalt och tiotusenfalt på våra marker,14så att våra oxar kan vara starka till att arbeta, så att ingen kan bryta sig in eller ut och att inget klagorop hörs på våra gator.15Välsignat är det folk, som har det så, välsignat är det folk, som har HERREN till sin Gud.
Swedish Reformation Bible Society