Psalms142
1En läropsalm av David. En bön när han var i grottan.2Med min röst ropar jag till HERREN, med min röst ber jag till HERREN.3Jag utgjuter min klagan för honom, berättar om min nöd för honom.4När min ande försmäktar i mig, är du den som känner min stig. På den väg där jag vandrar, har de i hemlighet lagt ut en snara för mig.5Jag tittade åt höger sida och såg efter, men det fanns ingen som ville kännas vid mig. Ingen mer tillflykt finns, det finns ingen som bryr sig om min själ.6Jag ropar till dig, o HERRE; jag säger: Du är mitt hopp och min del i de levandes land.7Lyssna på mitt klagorop, för jag är i stor nöd. Rädda mig från mina förföljare, för de är starkare än jag.8För min själ ut ur fängelset, så att jag kan tacka ditt namn! De rättfärdiga ska samlas omkring mig, för du ska göra väl mot mig.
Swedish Reformation Bible Society