Psalms137
1Vid Babylons floder, där satt vi och grät när vi tänkte på Sion.2I pilträden som fanns där hängde vi våra harpor.3För de som fört bort oss i fångenskap krävde att vi skulle sjunga, och de som plundrat oss krävde glädje sång och sa: Sjung för oss en av Sions sånger!4Hur skulle vi kunna sjunga HERRENS sång i främmande land?5Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma sin skicklighet.6Låt min tunga fastna vid min gom, om jag inte minns dig, om jag inte låter Jerusalem vara min allra högsta glädje.7Kom ihåg, o HERRE, Edoms barn, som på Jerusalems dag ropade: Riv, det, riv ner det ända till grunden!8O Babylons dotter, som ska förstöras, lycklig blir han som får ge igen för allt du gjort mot oss.9Lycklig blir han som griper dina spädbarn och krossar dem mot klippan.
Swedish Reformation Bible Society