Psalms132
1En pilgrimssång. Tänk, HERRE, på David och på allt hans lidande.2Hur han svor HERREN en ed och gav detta löfte åt Jakobs Mäktige:3Sannerligen, jag ska inte gå in i mitt hus där jag bor, och inte heller lägga mig på min bädd.4Jag ska inte unna mina ögon sömn, eller mina ögonlock slummer,5förrän jag har funnit en plats åt HERREN, en boning åt Jakobs Mäktige.6Se, vi hörde om den i Efrata, vi fann den i skogsbygden.7Vi ska gå in i hans boning, vi ska tillbe vid hans fotpall, och säga:8Res dig, o HERRE, kom till din viloplats, du och din makts ark.9Låt dina präster vara klädda i rättfärdighet, och dina heliga jubla.10För din tjänare Davids skull, vänd inte bort din smordes ansikte.11HERREN har svurit David en sann ed som han inte tar tillbaka: En av dina ättlingar ska jag sätta på din tron.12Om dina barn håller mitt förbund och mina vittnesbörd, som jag ska lära dem, så ska även deras barn för alltid sitta på din tron.13Ty HERREN har utvalt Sion, där har han önskat ha sin boning.14Detta är min viloplats för evigt, här ska jag bo, för det har jag önskat.15Hennes förråd ska jag rikligen välsigna, hennes fattiga ska jag mätta med bröd.16Hennes präster ska jag klä med frälsning, och hennes heliga ska jubla högt av glädje.17Där ska jag låta ett horn växa upp åt David. Jag har gjort i ordning en lampa för min smorde.18Hans fiender ska jag klä med skam, men på honom ska hans krona glänsa.
Swedish Reformation Bible Society