Psalms109
1För körledaren. En psalm av David. Min lovsångs Gud, var inte tyst.2För de ogudaktigas mun och de falskas mun har öppnat sig mot mig. De har talat mot mig med en lögnaktig tunga.3De omringade mig med hatfulla ord, och stred mot mig utan orsak.4De lönar min kärlek med fiendskap, men jag ber.5De lönar gott med ont och min kärlek med hat.6Sätt du en ond man över honom, och låt Satan stå vid hans högra hand.7När han ställs inför rätta, låt honom dömas skyldig, och låt hans bön bli till synd.8Låt hans dagar bli få, och låt en annan få hans ämbete.9Låt hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.10Låt hans barn ständigt irra omkring och tigga och söka sitt bröd långt från sina ödelagda hem.11Låt fordringsägarna ta allt han har, och låt främlingar plundra hans egendom.12Låt ingen visa barmhärtighet mot honom, och låt ingen förbarma sig över hans faderlösa barn.13Låt hans efterkommande bli utrotade och låt deras namn bli utplånat i nästa släktled.14Låt hans fäders ondska bli ihågkommen hos HERREN och låt hans mors synd inte utplånas.15Låt dem alltid vara inför HERREN, och låt honom utrota deras minne från jorden,16eftersom att han inte tänkte på att visa barmhärtighet, utan förföljde den fattige och nödställde mannen, för att till och med döda den som hade ett brustet hjärta.17Han älskade förbannelsen, så låt den komma över honom. Han fann inget behag i välsignelse, så låt den vara långt borta från honom.18Liksom han klädde sig i förbannelse som i en dräkt, så låt det tränga in i hans inre som vatten och som olja i hans ben.19Låt den bli som hans mantel att svepa sig i, som ett bälte han ständigt bär.20Låt detta vara mina motståndares lön från HERREN, och för dem som talar ont mot mig.21Men du, o GUD, min Herre, stå mig bi för ditt namns skull. För din nåd är god. Rädda mig.22För jag är fattig och nödställd, och mitt hjärta är sårat i mitt inre.23Jag går bort som skuggan när den försvinner, jag skakas bort som gräshoppan.24Mina knän är svaga av fasta och min kropp tappar sitt hull.25Jag har blivit till åtlöje för dem, när de ser mig skakar de på huvudet.26Hjälp mig, o HERRE, min Gud, fräls mig efter din nåd,27så att de inser att detta är din hand, att du, HERRE, har gjort det.28Må du välsigna när de förbannar. När de reser sig, låt dem komma på skam, men låt din tjänare glädja sig.29Låt mina motståndare bli klädda i vanära och svepta i sin skam som i en mantel.30Jag vill storligen tacka HERREN med min mun, ja, jag vill prisa honom bland de många.31För han ska stå vid den fattiges högra sida, för att frälsa honom från dem som fördömer hans själ.
Swedish Reformation Bible Society