Proverbs1
1Detta är Salomos ordspråk, Davids son, Israels kung.2För att lära känna vishet och fostran, för att förstå kloka ord.3För att ta emot fostran som ger insikt till rättfärdighet, rätt och rättvisa.4För att ge klokhet till de okunniga och kunskap och omdöme till de unga.5Den som är vis lyssnar till dem och ökar sin kunskap och den som är förståndig tar emot kloka råd,6så att han förstår ordspråk och deras uttydning, de visas ord och deras gåtor.7Att frukta HERREN är kunskapens begynnelse, men dårar föraktar vishet och förmaning.8Min son, lyssna på din fars förmaning och förkasta inte din mors undervisning.9För de är en nådens krans för ditt huvud och ett halsband för din hals.10Min son, ge inte efter om syndare försöker locka dig.11Om de säger: Kom, låt oss ligga på lur i bakhåll för att utan orsak döda den oskyldige.12Likt dödsriket ska vi sluka dem levande och hela, likt de som läggs ner i graven.13Vi kommer att finna alla slags dyrbarheter, vi ska fylla våra hus med byte.14Var med och dela med oss, vi ska alla ha gemensam kassa.15Min son, gå inte in på deras väg, håll din fot borta från deras stig,16för deras fötter skyndar till det som är ont och hastar till att utgjuta blod.17Det är meningslöst att lägga ut ett nät inför ögonen på alla fåglar.18Men dessa ligger på lur efter sitt eget blod, det är deras egna liv de i hemlighet lurar på.19Så går det för alla dem som är giriga efter orätt vinst, den tar livet av sina ägare.20Visheten ropar högt på gatan, hon låter sin röst höras på torget.21Mitt i gatularmet ropar hon, vid stadens portar tar hon till orda:22Hur länge ska ni oförståndiga älska oförstånd, ni smädare njuta av att håna och ni dårar hata kunskap?23Vänd om till min tillrättavisning, se, jag vill utgjuta min Ande över er och göra mitt ord känt för er.24Men ni vägrade lyssna när jag kallade på er, ingen brydde sig när jag räckte ut min hand.25Alla mina råd har ni struntat i och mina tillrättavisningar ville ni inte veta av.26Därför ska också jag skratta åt er olycka, och jag ska håna när förskräckelsen drabbar er.27När det fasansfulla drabbar er som en plötslig ödeläggelse och er olycka kommer som en storm, när nöd och ångest drabbar er.28Då ska de ropa på mig, men jag ska inte svara. De ska ivrigt söka mig, men ska inte finna mig.29Eftersom de hatade kunskap och valde att inte frukta HERREN.30De ville inte veta av mitt råd och föraktade alla mina tillrättavisningar.31Därför ska de få äta sina gärningars frukt och bli mättade av sina egna planer.32För de oförståndigas avfällighet ska kosta dem livet och dårarnas sorglöshet ska förgöra dem.33Men den som lyssnar till mig ska bo i trygghet och behöver inte vara rädd för något ont.
Swedish Reformation Bible Society