Numbers16
1Kora, son till Jishar, son till Kehat, son till Levi, tog med sig Datan och Abiram, Eliabs söner, och On, Pelets son, av Rubens söner,2och reste sig upp mot Mose tillsammans med 250 män av Israels barn, ledare i församlingen, framstående i menigheten, ansedda män.3De samlade sig mot Mose och Aron och sa till dem: Ni tar på er själva alldeles för mycket, med tanke på att hela församlingen är helig, var och en av dem, och HERREN är mitt ibland dem. Varför upphöjer ni er själva över HERRENS församling?4Då Mose hörde detta, föll han ned på sitt ansikte.5Och han talade till Kora och hela hans skara och sa: I morgon ska HERREN visa vem som är hans, och vem som är helig, och vem som får komma inför honom. Den som han har utvalt, ska han låta komma inför honom.6Gör så här: Ta era fyrfat, du Kora och hela din skara,7och lägg eld i dem och strö rökelse på dem inför HERREN i morgon. Och det ska ske, att den man som HERREN väljer ut, han ska vara helig. Ni tar på er själva alldeles för mycket, ni Levi söner.8Och Mose sa till Kora: Jag ber er, lyssna, ni Levi söner!9Är det inte nog för er att Israels Gud har avskilt er från Israels församling för att låta er komma nära honom för att göra tjänst i HERRENS tabernakel och att stå inför församlingen för att tjäna den?10Och att han har låtit dig komma nära sig, du och alla dina bröder, Levi söner. Och nu, söker ni efter prästtjänsten också?11Därför har både du och hela din skara gaddat er samman mot HERREN. Och vad är Aron, eftersom ni klagar mot honom?12Och Mose skickade bud efter Datan och Abiram, Eliabs söner, men de sa: Vi kommer inte.13Är det inte nog att du har fört oss bort från ett land som flödar av mjölk och honung, för att döda oss i öknen? Ska du nu också göra dig till herre över oss?14Dessutom har du inte fört oss till ett land som flödar av mjölk och honung eller gett oss åkrar och vingårdar att äga. Vill du sticka ut ögonen på de här männen? Vi kommer inte.15Då blev Mose mycket vred och sa till HERREN: Ge inte akt på deras offer. Jag har inte tagit ifrån dem en enda åsna, och jag har inte gjort en enda av dem något ont.16Och Mose sa till Kora: I morgon ska du och hela din skara träda fram inför HERREN, du själv och de och Aron.17Var och en ska ta sitt fyrfat och lägga rökelse på dem, och var och en ska bära fram sitt fyrfat inför HERREN, 250 fyrfat. Du och Aron ska också ta var sitt fyrfat.18Och de tog var och en sitt fyrfat och lade eld på det och strödde på rökelse och ställde sig vid ingången till uppenbarelsetältet tillsammans med Mose och Aron.19Kora samlade ihop hela församlingen mot dem vid ingången till uppenbarelsetältet. Så visade sig HERRENS härlighet för hela folkskaran.20Och HERREN talade till Mose och till Aron och sa:21Skilj er från denna församling, så att jag i ett ögonblick kan förgöra dem.22Då föll de ner på sina ansikten och sa: O Gud, du Gud över andarna till allt kött! Ska du bli vred på hela församlingen, därför att en enda man syndar?23HERREN talade till Mose och sa:24Tala till församlingen och säg: Dra bort från platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams tält.25Då reste sig Mose upp och gick till Datan och Abiram, och Israels äldste följde efter honom.26Och han talade till församlingen och sa: Jag ber er, vik bort från dessa ogudaktiga människors tält och rör inte vid något som tillhör dem, så att ni inte förgås genom alla deras synder.27Och de drog sig bort från platsen runt omkring Koras, Datans och Abirams tält. Datan och Abiram kom ut och ställde sig vid ingången till sina tält, med sina hustrur och söner, och små barn.28Och Mose sa: Genom detta ska ni förstå att HERREN har sänt mig att göra alla dessa gärningar, för jag har inte handlat efter eget tycke.29Om dessa dör på samma sätt som alla andra människor dör eller blir hemsökta på samma sätt som alla andra människor blir hemsökta, då har HERREN inte sänt mig.30Men om HERREN gör något nytt så att jorden öppnar sin mun och uppslukar dem och allt som tillhör dem och de störtar levande ner i dödsriket, då ska ni förstå att dessa män har föraktat HERREN.31Och det skedde, då han hade slutat tala alla dessa ord, att marken rämnade under dem,32och jorden öppnade sitt gap och slukade dem och deras hus och alla de män som var med Kora och alla deras ägodelar.33Så störtade de och alla som var med dem levande ner i dödsriket, och jorden slöt sig över dem. Så utrotades de ur församlingen.34Och hela Israel som stod runt omkring dem flydde för deras skrik, för de sa: Annars slukar jorden upp oss också.35Och en eld gick ut från HERREN och förtärde de 250 männen som hade offrat rökelse.36Och HERREN talade till Mose och sa:37Säg till prästen Eleasar, Arons son, att han ska ta fyrfaten ut ur branden och sprida elden längre bort, för de är helgade.38De fyrfat som tillhörde dessa som syndade mot sina egna själar, ska man hamra ut till plåtar för att täcka altaret. Eftersom de har varit framburna inför HERREN, därför är de helgade. De ska vara ett tecken för Israels barn.39Prästen Eleasar tog kopparfyrfaten vilka de som bränts upp hade burit fram, och man hamrade ut dem för att täcka altaret.40De ska vara till en påminnelse för Israels barn att ingen obehörig, som inte är av Arons säd, ska träda fram för att offra rökelseoffer inför HERREN, för att det inte ska gå som det gick med Kora och hans skara, vilket HERREN hade sagt till honom genom Mose.41Men dagen därpå klagade hela församlingen av Israels barn mot Mose och mot Aron och sa: Ni har dödat HERRENS folk.42Och det hände att när församlingen var samlad mot Mose och mot Aron, vände de sig mot uppenbarelsetältet, och se, det täcktes av molnet, och HERRENS härlighet visade sig.43Då kom Mose och Aron fram inför uppenbarelsetältet,44och HERREN talade till Mose och sa:45Gå bort från denna församling, så ska jag förinta dem på ett ögonblick. Och de föll ner på sina ansikten.46Så sa Mose till Aron: Ta ett fyrfat och lägg eld från altaret på det och strö över rökelse och bär det genast till församlingen och bringa försoning för dem, för vreden har gått ut från HERREN och hemsökelsen har börjat.47Då tog Aron det som Mose hade befallt och sprang mitt in i församlingen, och se, hemsökelsen hade redan börjat bland folket, och han lade på rökelse och bringade försoning för folket.48Han stod mellan de döda och de levande, och hemsökelsen upphörde.49De som dog av hemsökelsen var 14 700 förutom dem som dog för Koras skull.50Aron vände tillbaka till Mose vid uppenbarelsetältets ingång, för hemsökelsen hade upphört.
Swedish Reformation Bible Society