Micah7
1Ve mig! För jag är som överblivna druvor efter skörden när de har samlat sommarfrukten. Det finns inga klasar att äta. Min själ längtar efter den första mogna frukten.2De fromma är försvunna från landet och ingen rättfärdig finns hos människorna. Alla ligger på lur för blodsutgjutelse, var och en jagar sin bror med nät.3Så att de ivrigt, med båda händerna, gör det onda. Fursten och domaren kräver mutor, och den mäktige kommer med sina onda begär. Så gör de gemensam sak.4Den bäste av dem är en tistel. Den uppriktigaste är vassare än en törnbuske. När dina väktares dag kommer, din hemsökelsedag, då ska de bli förvirrade.5Lita inte på en vän, förtrösta inte på en rådgivare. Lås din muns dörrar för henne som ligger vid ditt bröst,6för sonen föraktar sin far och dottern reser sig upp mot sin mor, sonhustrun mot sin svärmor. En mans fiender är människorna i hans eget hus.7Men jag vill skåda efter HERREN. Jag ska vänta på min frälsnings Gud. Min Gud ska höra mig.8Gläd dig inte över mig, du min fiende. När jag faller ska jag resa mig. När jag sitter i mörkret, ska HERREN vara mitt ljus.9Jag måste uthärda HERRENS vrede eftersom jag har syndat mot honom, tills han tar sig an min sak och skaffar mig rätt. Han ska föra mig ut i ljuset och jag ska se hans rättfärdighet.10Då min fiende ser det, ska skam övertäcka henne som sa till mig: Var är HERREN din Gud? Mina ögon ska se på henne, när hon trampas ner som smuts på gatorna.11Den dagen murarna ska byggas, på den dagen ska dina gränser vidgas.12Den dagen ska man till och med komma till dig från Assyrien och från de befästa städerna och från fästningen ända till floden, och från sjö till sjö och från berg till berg.13Trots detta kommer landet att läggas öde på grund av dem som bor där, för deras gärningars frukt.14Valla ditt folk med din stav, din arvedels flock som bor i ensamhet i skogen mitt på Karmel. Låt dem gå i bet i Basan och Gilead som i forna dagar.15Jag ska visa honom häpnadsväckande ting som i dagarna när du drog ut ur Egyptens land.16Hednafolken ska se det och komma på skam med all sin makt. De ska lägga handen för munnen, deras öron ska bli döva.17De ska slicka stoftet som en orm, de ska krypa ur sina hålor som maskar i jorden. De kommer att vara rädda för HERREN vår Gud, och ska frukta på grund av dig.18Vem är en sådan Gud som du, som förlåter synd och har överseende med överträdelserna hos dem som är kvar av din arvedel? Han håller inte fast vid sin vrede för alltid, för han har sitt behag i barmhärtighet.19Han ska på nytt förbarma sig över oss och trampa på våra missgärningar. Du ska kasta alla deras synder i havets djup.20Du ska visa trofasthet mot Jakob och barmhärtighet mot Abraham, så som du med ed har lovat våra fäder för länge sedan.
Swedish Reformation Bible Society