Judges16
1Sedan begav sig Simson till Gaza och där fick han se en prostituerad och gick in till henne.2Då det blev berättat för folket i Gaza att Simson hade kommit dit, omringade de platsen och låg på lur hela natten vid stadsporten. De höll sig stilla hela natten och sa: I morgon, vid gryningen, ska vi döda honom.3Och Simson låg kvar till midnatt. Men vid midnatt steg han upp och grep tag i stadsportens dörrar och i båda dörrposterna, ryckte loss dem tillsammans med bommen och lade allt på sina axlar och bar upp det till toppen på det berg som ligger mitt emot Hebron.4Efter detta hände det att han blev kär i en kvinna i Sorekdalen, vars namn var Delila.5Filisteernas furstar kom då upp till henne och sa: Förför honom och ta reda på varifrån han får sin stora styrka och hur vi kan övermanna honom, så att vi kan binda och kuva honom. Då ska var och en av oss ge dig 1 100 siklar silver.6Då sa Delila till Simson: Säg mig var du får din styrka ifrån och hur man kan binda dig så att du kuvas?7Simson svarade henne: Om man binder mig med sju friska sensträngar, som inte har torkat, så blir jag svag som en vanlig människa.8Då förde filisteernas furstar till henne sju friska sensträngar, som inte hade torkat och hon band honom med dem.9Samtidigt hade hon folk som låg på lur i rummet innanför och ropade till honom: Filisteerna är över dig, Simson! Då slet han av sensträngarna, som en snodd av lingarn slits sönder när den kommer nära elden. Och hemligheten till hans styrka blev inte avslöjad.10Då sa Delila till Simson: Du har lurat mig och ljugit för mig. Jag ber dig, tala om för mig hur man kan binda dig.11Han svarade henne: Om man binder mig med nya rep som aldrig använts, så blir jag svag som en vanlig människa.12Delila tog därför nya rep och band honom med dem och ropade till honom: Filisteerna är över dig, Simson! Och det fanns män som låg på lur i rummet innanför. Men han slet bort repen från sina armar som om de vore trådar.13Då sa Delila till Simson: Hittills har du lurat mig och ljugit för mig. Tala nu om för mig hur man kan binda dig. Då svarade han henne: Om du väver in de sju flätorna på mitt huvud i varpen till din väv.14Hon fäste dem med en plugg och ropade sedan till honom: Filisteerna är över dig, Simson! När han vaknade ur sömnen ryckte han loss både vävpluggen och varpen.15Då sa hon till honom: Hur kan du säga att du älskar mig, när du i ditt hjärta inte står mig nära? Tre gånger har du lurat mig och inte velat säga mig varifrån din stora styrka kommer.16Då hon efter detta ansatte honom dagarna i ända med sina ord och inte lät honom få någon ro, blev hans själ till sist bedrövad till döds.17Och han avslöjade hela sitt hjärta för henne och sa: Ingen rakkniv har kommit på mitt huvud, för jag är en Guds nasir från moderlivet. Om man rakar av mig håret, så viker min styrka ifrån mig, och jag blir svag som alla andra människor.18När Delila insåg att han hade avslöjat hela sitt hjärta för henne, sände hon bud och kallade till sig filisteernas furstar och sa: Kom hit upp än en gång, för nu har han avslöjat hela sitt hjärta för mig. Då kom filisteernas furstar upp till henne och pengarna hade de med sig.19Och hon fick honom att somna i sitt knä. Sedan kallade hon på en man och hon fick honom att skära av de sju flätorna på hans huvud. Då började hon få makt över honom och hans styrka vek ifrån honom.20Därefter ropade hon: Filisteerna är över dig, Simson! Då vaknade han upp ur sömnen och tänkte: Jag ska gå ut och slita mig lös som jag gjort tidigare. Men han visste inte att HERREN hade lämnat honom.21Och filisteerna grep honom och stack ut ögonen på honom, och de förde ner honom till Gaza och band honom med kopparkedjor och tvingade honom att mala i fängelset.22Men håret på hans huvud började växa ut igen, efter att han hade blivit avrakad.23Sedan samlades filisteernas furstar för att hålla en stor offerfest åt sin gud Dagon och för att glädja sig. Och de sa: Vår gud har gett vår fiende Simson i våra händer.24Och när folket såg honom, lovade de sin gud, för de sa: Vår gud har gett vår fiende i våra händer, honom som ödelade vårt land och som dödade många av oss.25Och det hände, när deras hjärtan hade blivit glada, att de sa: Hämta Simson, så att han kan roa oss. Så hämtade de Simson ur fängelset och han underhöll dem. Och de ställde honom mellan pelarna.26Då sa Simson till den pojke som höll honom i handen: Låt mig få hålla i pelarna som huset vilar på, så att jag kan stödja mig mot dem.27Huset var nu fullt med män och kvinnor och alla filisteernas furstar var där. Och på taket fanns omkring 3 000 män och kvinnor, som såg på när Simson underhöll dem.28Då ropade Simson till HERREN och sa: O, Herre GUD, jag ber dig, tänk på mig och styrk mig, o Gud, bara denna gång så att jag i ett slag kan hämnas på filisteerna för båda mina ögon.29Sedan tog han tag i de båda mittpelarna, som bar upp huset och som det vilade på med högra handen mot den ena pelaren och med vänstra handen mot den andra.30Och Simson sa: Låt mig dö med filisteerna och han böjde sig framåt med sådan kraft att huset föll omkull över furstarna och över allt folket som fanns där. Och de som han dödade vid sin död var fler, än de som han hade dödat medan han levde.31Då kom hans bröder och hela hans familj dit ner och tog honom med sig upp och begravde honom mellan Sorga och Estaol, i hans fader Manoas grav. Han hade då dömt Israel i tjugo år.
Swedish Reformation Bible Society