Joshua9
1Och det skedde, när alla kungarna som var på den här sidan om Jordan, i bergsbygden, i låglandet och längs med hela kusten av det stora havet upp mot Libanon, hetiterna, amoreerna, kananeerna, perisseerna, hiveerna och jebusiterna, fick höra om detta,2slöt de sig enigt samman för att strida mot Josua och Israel.3Men när invånarna i Gibeon hörde vad Josua hade gjort med Jeriko och Ai,4handlade de med list. De gick iväg och låtsades vara sändebud och tog gamla säckar på sina åsnor och gamla spruckna och lappade vinläglar,5och utslitna, lagade skor på sina fötter och de tog på sig utslitna kläder. Och allt bröd som de hade med sig var torrt och mögligt.6Och de gick till Josua i lägret i Gilgal och sa till honom och till Israels män: Vi har kommit från ett land långt borta, så slut därför ett förbund med oss.7Då sa Israels män till hiveerna: Kanske ni bor här mitt ibland oss. Hur skulle vi då kunna sluta förbund med er?8De sa till Josua: Vi är dina tjänare. Och Josua sa till dem: Vilka är ni eller varifrån kommer ni?9De svarade honom: Dina tjänare har kommit från ett land mycket långt borta, för HERRENS, din Guds, namns skull. För vi har hört ryktet om honom och allt han gjorde i Egypten,10och om allt det han gjorde med de två amoreiska kungarna på andra sidan Jordan, Sihon, kungen i Hesbon och Og, kungen i Basan, som var i Astarot.11Därför talade våra äldste och alla invånare i vårt land till oss och sa: Ta mat med er för resan och gå och möt dem och säg till dem: Vi är era tjänare, så slut nu därför ett förbund med oss.12Detta vårt bröd var nybakat när vi tog det med oss hemifrån som färdkost, den dagen vi gav oss iväg för att gå till er. Men se, nu är det torrt och mögligt.13Och dessa vinläglar var nya när vi fyllde dem, och se, de är nu spruckna. Och dessa våra kläder och skor har blivit utslitna på grund av den mycket långa resan.14Då tog männen i Israel av deras färdkost men de frågade inte om råd från HERRENS mun.15Och Josua slöt fred med dem och ingick ett förbund med dem att de skulle få leva. Och församlingens ledare gav dem sin ed.16Och det skedde när tre dagar hade gått, efter att de hade ingått förbundet med dem, att de fick höra att de var deras grannar och bodde nära dem.17Och Israels barn bröt upp och kom på tredje dagen till deras städer. Deras städer var Gibeon, Kefira, Beerot och Kirjat-Jearim.18Men Israels barn dödade dem inte, eftersom församlingens ledare hade gett dem sin ed vid HERREN, Israels Gud. Och hela församlingen klagade på ledarna.19Då sa alla ledarna till hela församlingen: Vi har gett dem vår ed vid HERREN, Israels Gud. Därför kan vi inte röra dem nu.20Så här ska vi göra med dem: Vi ska låta dem leva, så att inte vreden kommer över oss på grund av den ed vi gav dem.21Och ledarna sa till dem: Låt dem leva, men låt dem bli vedhuggare och vattenbärare åt hela församlingen, såsom ledarna har lovat dem.22Då kallade Josua dem till sig och talade med dem och sa: Varför har ni lurat oss och sagt: Vi bor mycket långt bort från er, fastän ni bor nära oss?23Därför ska ni nu vara förbannade och ingen av er ska slippa undan från att vara slavar, vedhuggare och vattenbärare till min Guds hus.24De svarade Josua och sa: Därför att dina tjänare fick klart besked om att HERREN, din Gud, befallde sin tjänare Mose att ge er hela detta land och förgöra alla landets invånare framför er. Därför fruktade vi mycket för våra liv för er skull och har gjort detta.25Och se, nu är vi i dina händer. Gör med oss vad du finner vara gott och riktigt att göra med oss.26Och han gjorde så med dem. Han befriade dem från Israels barns hand, så att de inte dödade dem.27På den dagen gjorde Josua dem till vedhuggare och vattenbärare åt församlingen och till HERRENS altare, på den plats som han skulle utvälja. Så är de än i dag.
Swedish Reformation Bible Society