Job41
1Ingen är så djärv att han vågar reta upp honom. Vem är då den som kan sätta sig upp mot mig?2Vem har först gett mig något som jag måste ge tillbaka? Allt under himlen är mitt.3Jag tänker inte tiga om hans lemmar eller om hans styrka eller om hur välskapt han är.4Vem kan avkläda honom hans huds pansar? Vem kan tränga in mellan hans båda käkar?5Vem kan öppna hans ansiktes dörrar? Hans tänder är fruktansvärda runtomkring.6Hans sköldar är hans stolthet, sammanfogade med hård försegling.7Det ena är så tätt intill det andra att det inte kan komma in någon luft mellan dem.8De är sammanfogade med varandra, de sitter ihop så att det inte kan skiljas åt.9När han nyser blixtrar det av ljus och hans ögon är som gryningens ögonlock.10Det sprutar flammor ur hans gap och eldgnistor bryter fram.11Det kommer ut rök från hans näsborrar som från en kokande gryta eller kittel.12Hans andedräkt får kol att brinna och eldslågor kommer fram ur hans gap.13Det bor styrka i hans nacke och skräck dansar framför honom.14Hans hudveck är fasta, de är som gjutna på honom, och kan inte rubbas.15Hans hjärta är hårt som sten, ja, hård som den understa kvarnstenen.16När han reser sig upp, bävar de mäktiga, de tappar fattningen av skräck.17Angriparens svärd biter inte på honom, inte heller spjut, pil eller lans.18Han aktar järn som strå och koppar som murket trä.19Pilar skrämmer honom inte på flykten, slungstenar förvandlas till halm av honom.20Pilar räknas som strå, han skrattar åt rasslet av lansar.21Undertill har han vassa skärvor, han sätter spår i dyn som en trösksläde.22Han får djupet att koka som en gryta, han får havet att sjuda likt en oljekittel.23Han gör vägen bakom sig upplyst, som om djupet fått silverhår.24På jorden finns inte hans like, som är skapad utan fruktan.25Han ser på allt högt, han är en kung över alla stolthetens barn .
Swedish Reformation Bible Society