Job39
1Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,2när de kryper ihop i sina kulor eller ligger på lur i snåren?3Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de flaxar omkring utan föda?4Känner du till tiden när bergens vildgetter föder? Eller vakar du över när hinden kalvar?5Kan du räkna månaderna som de är dräktiga? Vet du tiden när de ska föda?6De böjer sig ner och föder fram sina ungar och befrias från sina värkar.7Deras ungar är välgödda, de växer upp av säd, de ger sig iväg och vänder inte tillbaka till dem.8Vem har släppt ut vildåsnan i frihet? Eller vem har lossat vildåsnans band?9Jag har gjort ödemarken till hennes hem och saltöknen till hennes boning.10Hon ler åt bullret i staden och hör ingen pådrivares rop.11Bergskedjorna är hennes betesmark och efter allt som är grönt letar hon.12Kommer vildoxen vara villig att tjäna dig eller stanna vid din krubba över natten?13Kan du binda vildoxen med hans rep i plogfåran? Eller skulle han dra harven efter dig i dalarna?14Kan du lita på honom för att hans styrka är så stor eller vill du överlåta ditt arbete åt honom?15Kan du lita på honom att han kommer hem med din säd och samlar det till din tröskplats?16Gav du de praktfulla vingarna till påfåglarna? Eller vingar och fjädrar till strutsen?17Hon som lämnar sina ägg i jorden och värmer dem i sanden.18Hon glömmer att en fot kan krossa dem eller att vilda djur kan trampa på dem.19Hon förhärdar sig mot sina ungar, som om de inte var hennes. Hon bryr sig inte om sin möda, som var förgäves.20För Gud har nekat henne visdom, inte heller har han gett henne förstånd.21Men när hon reser sig till språng, ler hon både åt häst och ryttare.22Har du gett hästen dess styrka? Har du klätt hans nacke med man?23Kan du göra honom rädd som en gräshoppa? Med sitt stolta frustande inger han fruktan.24Han skrapar i marken och gläds över sin styrka, han rusar fram för att möta de väpnade skarorna.25Han hånler åt fruktan och låter sig inte skrämmas. Inte heller ryggar han tillbaka för svärdet.26Pilkogret rasslar mot honom, det blänkande spjutet och skölden.27Han slukar terrängen med våldsamhet och raseri, och han tror inte att det är basunen som ljuder.28Så ofta trumpeten ljuder gnäggar han högt. Han vädrar striden på långt håll, anförarnas kommandorop och härskrin.29Är det på grund av din vishet som höken flyger och breder ut sina vingar mot söder?30Är det på din befallning som örnen stiger högt och bygger sitt näste i höjden?31Den bor och håller till på klippan, på klippans topp och bergfästena.32Därifrån spanar den efter byte, dess ögon spejar långt i fjärran.33Hans ungar dricker blod och där de dräpta ligger, där finns den.34HERREN fortsatte att svara Job och sa:35Ska den som tvistar med den Allsmäktige, tillrättavisa honom? Den som anklagar Gud, får själv svara på det!36Då svarade Job HERREN och sa:37Se, jag är avskyvärd, vad ska jag svara dig? Jag vill lägga min hand på min mun. 38En gång har jag talat, men jag ska inte svara, ja, två gånger, men jag gör det inte mer.
Swedish Reformation Bible Society