Job29
1Och Job fortsatte sin utläggning och sa:2O, att jag var som i förflutna månader, som i de dagar då Gud beskyddade mig,3då hans lykta sken över mitt huvud och då jag vandrade genom mörkret i hans ljus.4Som jag var i min ungdoms dagar, då Guds vänskap var över min boning.5När den Allsmäktige ännu var med mig, och mina barn fanns runt omkring mig,6då mina fotsteg vadade i grädde och klippan göt ut strömmar av olja åt mig.7När jag gick till porten i staden och intog min plats på torget,8drog sig de unga männen undan när de såg mig och de gamla reste sig och blev stående.9Stormännen höll tillbaka sina ord och lade handen på munnen.10Furstarna tystnade och deras tunga fastnade vid gommen.11När örat hörde mig, då välsignade det mig och då ögat såg mig, gav det mig sitt vittnesbörd.12Eftersom jag räddade den fattige som ropade och den faderlöse och honom som inte hade någon som kunde hjälpa honom.13Välsignelsen kom över mig från den som var färdig att förgås och jag fick änkans hjärta att sjunga av glädje.14I rättfärdighet klädde jag mig, den var min klädnad. Rättvisan var min mantel och huvudbonad .15Jag var ögon åt den blinde och fötter åt den halte.16Jag var en fader åt de fattiga och den okändes sak redde jag ut.17Jag krossade den orättfärdiges käkar och ryckte rovet från hans tänder.18Då sa jag: Jag ska dö i mitt bo och låta mina dagar bli lika många som sanden.19Min rot var utbredd vid vattnen och daggen låg hela natten på min gren.20Min härlighet blev ständigt ny i mig och min båge förnyades i min hand.21De lyssnade på mig och väntade under tystnad på mitt råd.22Efter mina ord talade ingen mer och mitt tal föll som duggregn på dem.23Och de väntade på mig som på regnet och de spärrade upp sin mun som efter vårregnet.24Jag log mot dem när de misströstade, och de tog emot mitt ansiktes ljus.25Jag valde ut deras väg och jag satt som hövding och jag levde som en kung i sin här, likt en som tröstar de sörjande.
Swedish Reformation Bible Society