Job19
1Då tog Job till orda och sa:2Hur länge ska ni plåga min själ och krossa mig med ord?3Dessa tio gånger har ni skymfat mig, skäms ni inte över att ni gör er till främlingar för mig? 4Och om det verkligen är så att jag felat, så är det mitt eget fel som jag själv får bära.5Om ni verkligen vill förhäva er mot mig och använda min förnedring mot mig.6Så märk nu att Gud har gjort mig orätt och har fångat mig i sitt nät.7Se, jag ropar ut över det som är fel, men jag får inget svar. Jag ropar högt, men det finns ingen rättvisa.8Han har spärrat min väg så att jag inte kommer fram och han har lagt mörker över mina stigar.9Han har klätt av mig min ära och tagit kronan från mitt huvud.10Han har brutit ner mig på alla sidor, så att jag går under. Mitt hopp har han ryckt upp som ett träd.11Han har tänt sin vredes glöd mot mig och räknar mig som en av sina fiender.12Hans skaror samlas och förbereder sitt anfall mot mig och slår läger kring mitt tält.13Han har drivit mina bröder långt bort från mig, och alla jag kände har dessutom vänt mig ryggen. 14Mina släktingar har svikit mig och mina nära vänner har glömt mig.15De som bor i mitt hus och mina tjänarinnor ser mig som en främling, en främmande är jag i deras ögon.16Jag kallade på min tjänare, men han svarade inte, jag vädjade till honom med min egen mun.17Min andedräkt är främmande för min hustru, även om jag bönföll för de barn som kommit från min egen kropp.18Till och med små barn föraktar mig, när jag reser mig så talar de emot mig.19Alla mina närmaste vänner avskyr mig och de som jag älskat har vänt sig mot mig.20Mitt ben tränger ut genom min hud och mitt kött, jag har bara tandköttet kvar.21Visa medlidande mot mig, visa medlidande mot mig, ni mina vänner, för Guds hand har slagit mig.22Varför förföljer ni mig som Gud gör och blir aldrig mätta av mitt kött?23O, att mina ord nu hade skrivits ner, o, att de hade blivit nertecknade i en bok,24att de hade blivit ingraverade med ett järnstift och bly i klippan för evigt.25För jag vet att min förlossare lever, och att han till sist ska träda fram på jorden.26Och sedan maskarna i min hud förstört denna kropp, ska jag likväl i mitt kött skåda Gud.27Honom ska jag själv få skåda och se med mina ögon, och inte med någon annans, om än mina njurar blir förtärda i mitt inre.28För ni kommer att säga: Varför förföljde vi honom, eftersom roten till saken finns hos mig?29Var rädda för svärdet, för vrede orsakar svärdets straff, för att ni ska veta att det finns en dom.
Swedish Reformation Bible Society