Jeremiah7
1Detta är ordet som kom till Jeremia från HERREN, som sa:2Ställ dig i porten av HERRENS hus och förkunna dessa ord och säg: Hör HERRENS ord, alla ni av Juda, som går in genom dessa portar för att tillbe HERREN.3Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Ändra era liv och era gärningar, så ska jag låta er bo på denna plats.4Lita inte på lögnaktigt tal som säger: HERRENS tempel, HERRENS tempel, HERRENS tempel är dessa.5För om ni verkligen ändrar era liv och era gärningar, och om ni verkligen dömer rätt mellan en man och hans nästa,6om ni inte förtrycker främlingen, den faderlöse, och änkan, och inte utgjuter oskyldigt blod på denna plats, och inte heller följer efter andra gudar till er egen skada.7Då ska jag låta er bo på denna plats i det land som jag gav era fäder för evigt.8Men se, ni litar på lögnaktigt tal som inte kan hjälpa.9Ska ni stjäla, mörda och begå äktenskapsbrott, och svära falskt, och bränna rökelse för Baal, och följa efter andra gudar som ni inte känner,10och sedan komma och stå inför mig i detta hus som är uppkallat efter mitt namn, och säga: Vi är räddade för att sedan fortsätta med allt detta avskyvärda?11Har detta hus, som är uppkallat efter mitt namn blivit ett rövarnäste i era ögon? Se, även jag har sett det, säger HERREN.12Men gå nu till min plats som var i Silo, där jag först lät mitt namn bo, och se vad jag gjorde med den på grund av mitt folk Israels ondska.13Och nu, eftersom ni har gjort alla dessa gärningar, säger HERREN, och jag har talat till er gång på gång , men ni har inte lyssnat och jag har kallat på er, men ni har inte svarat,14därför ska jag göra med detta hus, som är uppkallat efter mitt namn och som ni förtröstar på, och med den plats som jag har gett åt er och era fäder, på samma sätt som jag har gjort med Silo.15Och jag ska kasta bort er ur min åsyn, så som jag har kastat bort alla era bröder, alla Efraims ättlingar.16Därför ska du inte be för detta folk eller bära fram någon klagan eller förbön för dem. Vädja inte heller till mig, för jag kommer inte att lyssna på dig.17Ser du inte vad de gör i Juda städer och på Jerusalems gator?18Barnen samlar ved och fäderna gör upp eld och kvinnorna knådar deg för att baka kakor till himlens drottning och utgjuter dryckesoffer till andra gudar, för att de ska provocera mig till vrede.19Men är det mig de provocerar till vrede? säger HERREN. Är det inte sig själva de provocerar till sin egen skam?20Därför, så säger Herren GUD: Se, min vrede och mitt raseri ska hällas ut över denna plats, över människor och över djur, och över träden på fälten, och över markens gröda, och den ska brinna utan att slockna.21Så säger HERREN Sebaot, Israels Gud: Lägg era brännoffer till era offer och ät kött.22För på den dag då jag förde era fäder ut ur Egyptens land talade jag inte och gav dem inga befallningar om brännoffer och slaktoffer.23Men detta befallde jag dem, och sa: Lyd min röst så ska jag vara er Gud och ni ska vara mitt folk. Och vandra på alla de vägar som jag har befallt er, för att det ska gå väl för er.24Men de ville varken höra eller lyssna utan följde hårdnackat sitt onda hjärtas råd, och gick bakåt i stället för framåt.25Alltsedan den dagen era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt alla mina tjänare profeterna till er, gång på gång har jag sänt dem.26Men de hörde inte, inte heller lyssnade de, utan de var hårdnackade. De gjorde värre saker än sina fäder.27Därför ska du säga allt detta till dem, men de kommer inte att lyssna till dig. Du ska också ropa till dem, men de kommer inte att svara dig.28Men du ska säga till dem: Detta är det folk som inte lyder HERREN, deras Guds röst och inte heller tar emot tillrättavisning. Sanningen har gått förlorad och har försvunnit från deras mun.29O Jerusalem, klipp av ditt hår och kasta bort det. Och höj en klagan på de höga platserna. För HERREN har förkastat och övergett det släkte som han är vred på.30För Juda barn har gjort det som är ont i mina ögon, säger HERREN. De har satt upp avgudar i huset som är uppkallat efter mitt namn, för att orena det.31Och de har byggt Tofets offerhöjder som är i Hinnoms sons dal, för att bränna upp sina söner och döttrar i eld, något jag aldrig befallt och aldrig haft en tanke på.32Se, därför, ska dagar komma, säger HERREN, då det inte längre ska kallas Tofet, inte heller Hinnoms sons dal, utan slaktdalen. För de ska begrava i Tofet tills det inte finns mer plats.33Och detta folks döda kroppar ska bli mat åt himlens fåglar och åt markens djur, och ingen ska skrämma iväg dem.34Då ska jag i Judas städer och på Jerusalems gator göra slut på jubelropen och glädjeropen, på brudgummens röst och brudens röst, för landet ska bli öde.
Swedish Reformation Bible Society