Jeremiah52
1Sidkia var tjugoett år gammal när han började regera, och han regerade elva år i Jerusalem. Och hans mor hette Hamital, Jeremias dotter, från Libna.2Han gjorde det som var ont i HERRENS ögon, så som Jojakim hade gjort.3För det var på grund av HERRENS vrede som detta skedde med Jerusalem och Juda, tills han hade förkastat dem från sitt ansikte. Och Sidkia gjorde uppror mot Babylons kung.4Och det hände i hans nionde regeringsår, i den tionde månaden, på tionde dagen i den månaden, att Babylons kung Nebukadnessar, han och hela hans armé, kom mot Jerusalem och belägrade den och byggde en belägringsvall runt omkring den.5Och staden var belägrad ända till kung Sidkias elfte regeringsår.6Och på fjärde månaden, på den nionde dagen i månaden, blev hungersnöden så svår i staden att det inte fanns något bröd för folket i landet.7Då bröt man sig in i staden och allt krigsfolket flydde och drog ut ur staden om natten genom porten mellan de två murarna som låg vid kungens trädgård. Och kaldeerna hade omringat staden och de tog vägen mot Hedmarken.8Men kaldeernas armé förföljde kungen och hann upp Sidkia på Jerikoslätten, och hela hans här lämnade honom och skingrades.9Då tog de kungen och förde honom upp till Babylons kung i Ribla, i Hamats land, där han uttalade sin dom över honom.10Och Babylons kung dödade Sidkias söner inför hans ögon. Han dödade också Juda furstar i Ribla.11Sedan stack han ut ögonen på Sidkia, och Babylons kung band honom i kedjor och förde honom till Babylon och satte honom i fängelse till hans dödsdag.12Och i den femte månaden, på den tionde dagen i månaden, som var den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom den babyloniske kungens tjänare Nebusaradan, som var befälhavare för livgardet, till Jerusalem.13Och brände upp HERRENS hus och kungens palats och alla hus i Jerusalem. Och alla de förnämas hus brände han upp i eld.14Och hela den kaldeiska armén, som befälhavaren för livgardet hade med sig, bröt ner alla murar runt omkring Jerusalem.15Sedan förde Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, bort en del av det fattiga folket i fångenskap, och resten av det folk som var kvar i staden, och de som hade gått över till Babylons kung och resten av folkskaran.16Men Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, lämnade kvar några av de fattiga i landet som vinodlare och bönder.17Också kopparpelarna som var i HERRENS hus, och bäckenställen och kopparhavet som fanns i HERRENS hus, slog kaldeerna sönder och förde bort allt deras koppar till Babylon.18Även askkärlen, skovlarna, knivarna, skålarna, pannorna och alla kopparkärl som användes vid gudstjänsten, tog de med sig.19Likaså tog befälhavaren för livgardet med sig faten, fyrfaten, offerskålarna, askkärlen, ljusstakarna, de andra skålarna och bägarna , allt som var av rent guld och allt som var av rent silver.20De två pelarna, havet och de tolv kopparoxarna under bäckenställen som kung Salomo hade gjort till HERRENS hus. Kopparens vikt till alla dessa föremål var inte känd.21Vad pelarna angår, så var höjden på en pelare arton alnar, och en tolv alnar lång tråd omslöt den, och dess tjocklek var fyra fingrar och ihålig.22Ovanpå den var ett pelarhuvud av koppar som var fem alnar högt med flätverk och granatäpplen på pelarhuvudena runt omkring, allt i koppar. Likadan var den andra pelaren med sina granatäpplen.23Och det fanns 96 granatäpplen på en sida och alla granatäpplen på flätverket runt omkring var 100.24Och befälhavaren för livgardet tog Seraja, översteprästen, och Sefanja, den andre prästen, samt de tre som höll vakt vid dörren.25Från staden tog han också en hovman som hade befälet över krigsmännen, och sju av kungens närmaste män, som påträffats i staden, och överbefälhavarens skrivare som brukade skriva ut folket i landet till krigstjänst och sextio män av folket i landet, som påträffades inne i staden.26Och Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, tog dem och förde dem till den babyloniske kungen i Ribla.27Och Babylons kung slog dem och avrättade dem i Ribla, i Hamats land. Så blev Juda bortförd i fångenskap från sitt eget land.28Detta är det folk som Nebukadnessar förde bort i fångenskap: I det sjunde året 3 023 judar.29I Nebukadnessars artonde regeringsår förde han bort i fångenskap 832 personer från Jerusalem,30och i Nebukadnessars tjugotredje regeringsår förde Nebusaradan, befälhavaren för livgardet, bort 745 av judarna i fångenskap, sammanlagt 4600 personer.31Och det skedde i trettiosjunde året av Juda kung Jojakins fångenskap, i tolfte månaden, på tjugofemte dagen i månaden, att Babylons kung Evil-Merodak under sitt första regeringsår benådade Juda kung Jojakin, och förde honom ut ur fängelset.32Och han talade vänligt till honom, och gav honom den främsta platsen bland de kungar som var hos honom i Babylon,33och lät honom byta ut sina fångkläder och han fick alltid äta vid hans bord så länge han levde.34Och angående hans mat, så fick han ett dagligt underhåll av den babyloniska kungen, en bestämd tilldelning för varje dag, ända till sin dödsdag, så länge han levde.
Swedish Reformation Bible Society