Genesis32
1Jakob fortsatte sin väg, och Guds änglar mötte honom.2När Jakob såg dem sa han: Detta är Guds härar. Och han kallade platsen Mahanaim .3Jakob skickade budbärare framför sig till sin bror Esau i Seirs land på Edoms mark.4Han befallde dem och sa: Så ska ni säga till min herre Esau: Så säger din tjänare Jakob: Jag har bott hos Laban och varit där ända tills nu.5Jag har oxar, åsnor, får, tjänare och tjänarinnor och har nu skickat bud för att underrätta min herre, så att jag kan finna nåd för dina ögon.6Budbärarna kom tillbaka till Jakob och sa: Vi kom till din bror Esau, och han kommer också för att möta dig och har 400 män med sig.7Då blev Jakob mycket förskräckt och orolig. Han delade folket som var med honom och fåren, nötboskapen och kamelerna i två skaror.8Och sa: Om Esau kommer till den ena skaran och slår den, så kan den andra skaran som är kvar komma undan.9Och Jakob sa: O, min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud, HERRE, du som sa till mig: Vänd tillbaka till ditt land och till din släkt. Jag ska låta det gå dig väl.10Jag är inte värd all den barmhärtighet och all den trofasthet som du har visat din tjänare, för jag hade inte mer än denna stav, när jag gick över denna Jordan, och nu har jag blivit till två skaror.11Rädda mig undan min brors hand, undan Esaus hand, för jag fruktar för honom, att han kommer och dödar mig och mödrarna med barnen.12Du har sagt: Jag ska göra dig mycket gott och låta din säd bli som havets sand, så många att de inte kan räknas.13Och han stannade där den natten och tog av vad han hade för handen till en gåva åt sin bror Esau:14200 getter, 20 bockar, 200 tackor, 20 baggar,1530 kamelston som gav di och deras föl, 40 kor, 10 tjurar och 20 åsneston med 10 föl.16Han lämnade dem i sina tjänares hand, varje hjord för sig, och sa till sina tjänare: Gå framför mig och lämna ett mellanrum mellan varje hjord.17Han befallde den förste och sa: När min bror Esau möter dig och frågar dig och säger: Vem tillhör du och vart går du och vem tillhör dessa som du driver framför dig?18Då ska du säga: De tillhör din tjänare Jakob. De är en gåva, sänd till min herre Esau, och se, själv kommer han efter oss.19Han befallde också den andre och den tredje och alla dem som gick efter hjordarna, och han sa: Som jag har sagt er, så ska ni säga till Esau, när ni finner honom.20Och ni ska säga: Se, även Jakob, din tjänare, kommer efter oss, för han sa: Jag vill blidka honom med gåvan som går framför mig, och sedan vill jag se hans ansikte. Kanske tar han då emot mig väl.21Så skickade han gåvan framför sig, men själv stannade han den natten i lägret.22Samma natt steg han upp och tog sina två hustrur och sina två tjänstekvinnor och sina elva söner och gick över vid Jabboks vadställe.23Han tog dem och förde dem över floden och lät föra över det han hade.24Jakob blev ensam kvar. Och en man brottades med honom tills dagen grydde.25När han såg att han inte kunde övervinna honom, rörde han vid Jakobs höftled så att höftleden gick ur led när han brottades med honom.26Han sa: Låt mig gå, för dagen gryr. Men han svarade: Jag släpper dig inte utan att du välsignar mig.27Han sa: Vad är ditt namn? Han svarade: Jakob.28Han sa: Du ska inte längre heta Jakob utan Israel , för du har kämpat med Gud och människor och segrat.29Jakob frågade honom och sa: Jag ber dig, säg mig ditt namn. Han sa: Varför frågar du efter mitt namn? Och han välsignade honom där.30Och Jakob kallade ställets namn Penuel . För jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå har mitt liv blivit räddat.31När han passerade förbi Penuel gick solen upp över honom. Och han haltade på sin höft.32Därför äter Israels barn än i dag inte höftsenan, som ligger på höftleden, eftersom han rörde Jakobs höftled, på höftsenan.
Swedish Reformation Bible Society