Genesis19
1På kvällen kom de två änglarna till Sodom, och Lot satt i Sodoms port. När han såg dem, reste han sig för att gå dem till mötes och bugade sig med sitt ansikte ner mot jorden2och sa: Se, mina herrar, kom med in i er tjänares hus, stanna där över natten och tvätta era fötter. Sedan kan ni stå upp tidigt i morgon och fortsätta er färd. Men de sa: Nej, vi vill stanna på gatan över natten.3Och han bad dem så enträget att de tog in hos honom och gick in i hans hus, och han gjorde en festmåltid åt dem och bakade osyrat bröd, och de åt.4Men innan de hade lagt sig, omringades huset av männen i staden, Sodoms män, både unga och gamla, allt folket tillsammans,5och de ropade åt Lot och sa till honom: Var är de män som kom till dig i natt? För ut dem till oss så att vi kan ligga med dem.6Då gick Lot ut till dem i porten och stängde igen dörren efter sig7och sa: Bröder, jag ber er, gör inte så illa.8Se nu, jag har två döttrar som aldrig har legat med någon man. Jag ber er, låt mig skicka ut dem till er, så kan ni göra vad ni vill med dem. Men gör bara inte något mot dessa män, eftersom de har fått skydd under mitt tak.9Men de sa: Flytta på dig! Och de sa: Denne har kommit hit som främling, och han fortsätter att uppträda som domare. Nu ska vi behandla dig värre än dem. Och de trängde sig med våld mot mannen Lot och rusade fram för att slå in dörren.10Men männen räckte ut sina händer och drog Lot in till sig i huset, och stängde dörren.11Och de män som stod utanför dörren slog de med blindhet, både små och stora, så att de tröttade ut sig på att finna dörren.12Männen sa till Lot: Har du några mer här, någon svärson eller söner eller döttrar? Alla de som tillhör dig i staden, för ut dem från den här platsen,13för vi ska förgöra denna plats, eftersom deras rop har blivit stort inför HERRENS ansikte, och HERREN har sänt oss till att förgöra den.14Och Lot gick ut och talade med sina svärsöner, som skulle gifta sig med hans döttrar, och sa: Stå upp och lämna denna plats, för HERREN ska förgöra denna stad. Men hans svärsöner trodde att han skämtade.15När gryningen kom skyndade änglarna på Lot och sa: Stå upp, ta din hustru och dina två döttrar, som är här, så att du inte förgås genom stadens syndfullhet.16Då han ännu dröjde, tog männen honom, hans hustru och hans två döttrar vid handen, eftersom HERREN ville skona honom, och de ledde dem ut och lämnade dem utanför staden.17Och det hände när de hade fört ut dem, att han sa: Fly för ditt livs skull och se dig inte tillbaka och stanna inte på hela slätten. Fly undan till berget så att du inte förgås.18Då sa Lot till dem: O nej, min Herre.19Se, din tjänare har funnit nåd för dina ögon, och stor var din barmhärtighet, som du visade mig, då du räddade mitt liv. Men jag kan inte fly undan till bergen, för då kan något ont drabba mig och jag dör.20Se, där är en stad inte långt härifrån, dit jag kan fly och den är liten. Låt mig få fly dit, är den inte liten? Så att min själ får leva.21Han sa till honom, Se, angående detta ska jag också göra som du vill, så att jag inte ska förstöra den staden, som du talade om.22Skynda dig, fly dit, för jag kan inget göra innan du har kommit dit. Därför kallas den staden Soar .23Solen hade gått upp över jorden när Lot kom in i Soar.24Och HERREN lät svavel och eld regna från HERREN, ner från himlen, över Sodom och Gomorra.25Och han förstörde dessa städer och hela slätten och alla dem som bodde i städerna och allt det som växte på marken.26Men hans hustru som följde efter honom såg sig tillbaka och blev till en saltstod.27Tidigt på morgonen stod Abraham upp och gick till den plats, där han hade stått inför HERREN,28och han såg mot Sodom och Gomorra och mot hela slättlandet, och se, han såg, att en rök steg upp från landet, som röken från en ugn.29Och det skedde, då Gud förstörde städerna på slätten, att Gud tänkte på Abraham och förde ut Lot undan förödelsen, när han förstörde städerna där Lot hade bott.30Så drog Lot upp från Soar och stannade i bergsbygden med båda sina döttrar, för han fruktade att bli kvar i Soar. Och han bodde i en grotta, han och båda hans döttrar.31Då sa den äldsta till den yngsta: Vår far är gammal, och det finns ingen man på jorden som kan gå in till oss på det sätt som är vanligt på jorden.32Kom, låt oss ge vår far vin att dricka och sedan ligger vi med honom, så att vi kan föra vår fars släkt vidare.33Och de gav sin far vin att dricka den natten, och den äldsta gick in och låg med sin far. Och han märkte inte, när hon lade sig eller när hon stod upp.34Följande dag sa den äldsta till den yngsta: Se, jag låg med min far i natt. Låt oss ge honom vin att dricka i natt också, och så går du och ligger med honom, så att vi kan föra vår fars släkt vidare.35Så gav de sin far vin att dricka också den natten, och den yngsta reste sig och gick och låg med honom. Och han märkte inte när hon lade sig och inte heller när hon stod upp.36Så blev Lots båda döttrar med barn genom sin far.37Den äldsta födde en son som hon gav namnet Moab. Han blev stamfar till vår tids moabiter.38Den yngsta, hon födde också en son, som hon gav namnet Ben-Ammi. Han blev stamfar till vår tids ammoniter.
Swedish Reformation Bible Society