Exodus9
1HERREN sa till Mose: Gå in till farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan tjäna mig.2För om du vägrar att släppa dem och fortfarande håller dem kvar,3se, då ska HERRENS hand komma med en mycket svår pest över din boskap på marken, över hästar, åsnor och kameler, nötboskap och får.4Men HERREN ska göra skillnad mellan israeliternas boskap och egyptiernas boskap, så att inte något ska dö av allt det som tillhör Israels barn.5Och HERREN fastställde en tid och sa: I morgon ska HERREN göra detta i landet.6Nästa dag gjorde HERREN så, och all boskap dog för egyptierna. Men av Israels barns boskap dog inte ett enda.7Och farao sände bud, och se, inte ett enda av Israels boskap hade dött. Men faraos hjärta förblev förhärdat, och han släppte inte folket.8Då sa HERREN till Mose och till Aron: Ta era nävar fulla med sot från en smältugn och låt Mose kasta upp det mot himlen inför faraos ögon.9Och det ska bli ett fint damm över hela Egyptens land, och bölder ska uppstå som slår ut med blåsor på människor och boskap i hela Egyptens land.10Och de tog sot ur smältugnen och ställde sig framför farao, och Mose kastade upp det mot himlen, och bölder och blåsor slog upp på människorna och på boskapen.11Och trollkarlarna kunde inte stå inför Mose för böldernas skull, för det var bölder på trollkarlarna och på alla egyptierna.12Men HERREN förhärdade faraos hjärta, så att han inte lyssnade på dem, såsom HERREN hade sagt Mose.13Då sa HERREN till Mose: Stå upp tidigt i morgon och träd fram inför farao och säg till honom: Så säger HERREN, hebreernas Gud: Släpp mitt folk, så att de kan tjäna mig.14Annars ska jag denna gång sända alla mina plågor över dig själv, över dina tjänare, och över ditt folk, för att du ska inse att ingen är som jag på hela jorden.15För nu kunde jag ha räckt ut min hand och slagit dig och ditt folk med pest, och du hade blivit utplånad från jorden.16I sanning, det är för denna orsak som jag har rest dig upp, för att visa min makt på dig och för att mitt namn ska förkunnas över hela jorden.17Om du fortsätter att lägga hinder i vägen för mitt folk och vägrar släppa dem,18se, då ska jag i morgon vid denna tid sända ett mycket våldsamt hagel, vars like inte har varit i Egypten ifrån den dag det grundades ända tills nu.19Skicka därför ut och samla ihop din boskap i säkerhet och allt vad du har ute på fälten. För alla människor och all boskap, som finns ute på marken och inte har hämtats hem, ska träffas av haglet och dödas.20Den som fruktade HERRENS ord bland faraos tjänare, lät sina tjänare och boskap fly in i husen.21Men de som inte aktade HERRENS ord, de lämnade sina tjänare och sin boskap ute på fälten.22Då sa HERREN till Mose: Räck ut din hand mot himlen, för att det ska hagla över hela Egyptens land, över människorna, över djuren och över all gröda på marken i Egyptens land.23Så räckte Mose ut sin stav mot himlen, och HERREN sände åska och hagel, och eld slog ner på jorden. Så lät HERREN hagel regna över Egyptens land.24Och det haglade, och eld blandades med haglet som var så våldsamt, att något liknande inte hade förekommit i hela Egyptens land ända från den tid det blev befolkat.25Haglet slog ner allt i hela Egyptens land som var på marken, både människor och djur, och haglet slog ner alla växter ute på fälten och bröt sönder alla träd på marken.26Endast i landet Gosen, där Israels barn var, haglade det inte.27Och farao sände och kallade till sig Mose och Aron och sa till dem: Jag har syndat denna gång. HERREN är rättfärdig, men jag och mitt folk är onda.28Be till HERREN att den kraftiga åskan och haglet tar slut, för det är nog. Och jag ska släppa er och ni ska inte bli kvar här längre.29Och Mose sa till honom: Så snart jag har kommit ut från staden, ska jag räcka ut mina händer till HERREN, och åskan ska upphöra och inget hagel ska komma mer, för att du ska veta att jorden är HERRENS.30Men om dig och dina tjänare vet jag att ni fortfarande inte fruktar HERREN Gud.31Det var lin och korn som slogs ner, för kornet hade gått i ax och linet stod i knopp.32Men vetet och spälten slogs inte ner, eftersom de mognar senare.33Och Mose gick från farao ut ur staden och räckte ut sina händer till HERREN, och åskan och haglet upphörde, och regnet strömmade inte längre ner på jorden.34Men när farao såg att regnet och haglet och åskan hade upphört, fortsatte han att synda och förhärdade sitt hjärta, han och hans tjänare.35Faraos hjärta förblev förhärdat, så att han inte släppte Israels barn, såsom HERREN hade sagt genom Mose.
Swedish Reformation Bible Society