Daniel10
1I perserkungen Kores tredje regeringsår fick Daniel, som också kallades Beltesassar, en uppenbarelse. Den var sann och handlade om ett stort krig. Och han gav akt på ordet och förstod synen.2Vid den tiden hade jag, Daniel, sörjt i tre hela veckor.3Jag åt ingen god mat, inte heller åt jag kött och vin, och jag smorde mig inte alls med olja förrän de tre veckorna hade gått.4På tjugofjärde dagen i första månaden var jag vid stranden av den stora floden Tigris.5När jag lyfte min blick och tittade fick jag se en man klädd i linnekläder, och runt hans höfter var som ett bälte av fint guld från Ufas.6Hans kropp var som krysolit och hans ansikte som en blixt, och hans ögon var som eldslågor och hans armar och hans fötter såg ut som glänsande koppar, och ljudet av hans tal var som ljudet från en folkmassa.7Och jag, Daniel, var den ende som såg synen, för de män som var med mig såg inte synen, men stor förskräckelse föll över dem, så att de flydde bort och gömde sig.8Därför blev jag ensam kvar och såg denna stora syn. Och ingen kraft fanns kvar hos mig, och min styrka vändes till svaghet, och jag kunde inte behålla någon kraft.9Ändå hörde jag ljudet av hans tal, och när jag hörde ljudet av hans tal, låg jag som bedövad på mitt ansikte, med mitt ansikte mot jorden.10Och se, en hand rörde vid mig som hjälpte mig upp på mina darrande knän och händer.11Och han sa till mig: Daniel, du högt älskade man, ge akt på de ord som jag talar till dig, och ställ dig upp, för jag har nu blivit sänd till dig. Och när han hade sagt detta till mig, reste jag mig darrande.12Och han sa till mig: Frukta inte, Daniel, för från första dagen när du vände ditt hjärta till att förstå och till att ödmjuka dig inför din Gud, har dina ord varit hörda, och jag har kommit för dina ords skull.13Men fursten för Persiens rike stod emot mig under tjugoen dagar. Men se, Mikael, en av de främsta furstarna, kom för att hjälpa mig, och jag blev kvar där med Persiens kungar.14Och nu har jag kommit för att låta dig få veta vad som ska hända ditt folk i de sista dagarna, för ännu dröjer synen en lång tid.15Och när han hade sagt detta till mig, vände jag mitt ansikte mot jorden och blev stum.16Och se, han som liknade en människoson rörde vid mina läppar, och jag öppnade min mun och talade och sa till honom som stod framför mig: O min herre, genom denna syn har bedrövelse kommit över mig och jag har ingen kraft kvar.17För hur ska min herres tjänare kunna tala med en sådan som dig, min herre? För när det gäller mig så finns ingen kraft kvar hos mig, och jag kan inte andas längre.18Då kom han som liknade en människa ännu en gång och rörde vid mig och gav mig styrka,19och sa: O högt älskade man, frukta inte, frid vare med dig, var stark, ja var stark! Och när han hade talat till mig, kände jag mig styrkt och sa: Min herre, tala, för du har styrkt mig.20Då sa han: Vet du varför jag har kommit till dig? Och nu ska jag vända tillbaka för att strida mot Persiens furste, och när jag dragit ut, se då ska Greklands furste komma.21Men jag vill tala om för dig vad som är noterat i Sanningens Skrift, och det finns ingen som stöder mig mot dessa, utom Mikael, er furste.
Swedish Reformation Bible Society