2 Kings22
1Josia var åtta år gammal när han blev kung, och han regerade i 31 år i Jerusalem. Och hans mor hette Jedida, Adajas dotter från Boskat.2Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon och vandrade i allt på sin fader Davids väg och vek inte av varken till höger eller vänster.3Och det hände i kung Josias artonde regeringsår, att kungen sände skrivaren Safan, son till Asalja, Mesullams son, till HERRENS tempel och lät säga:4Gå upp till översteprästen Hilkia för att han må samla ihop de pengar som har kommit in till HERRENS tempel, som dörrvakterna har samlat in från folket.5Och låt dem ge det i handen på dem som tjänstgör, de som övervakar arbetet på HERRENS tempel, och dessa ska ge dem åt de som utför arbetet på HERRENS tempel för att reparera husets skador,6till snickarna, byggnadsarbetarna och murare, och till inköp av timmer och huggen sten för att reparera templet.7Men det behövdes ingen redovisning av dem som fick pengarna överlämnade i sin hand, eftersom de handlade troget.8Och översteprästen Hilkia sa till skrivaren Safan: Jag har funnit lagboken i HERRENS tempel. Och Hilkia gav boken till Safan och han läste den.9Därefter gick skrivaren Safan till kungen och lämnade sin redogörelse till kungen och sa: Dina tjänare har samlat ihop de pengar som fanns i templet, och har överlämnat dem i handen på de som tjänstgör, de som övervakar arbetet på HERRENS tempel.10Och skrivaren Safan berättade för kungen och sa: Prästen Hilkia har gett mig en bok. Och Safan läste ur den för kungen.11Och när kungen hörde det som stod i lagboken, rev han sönder sina kläder.12Och kungen befallde prästen Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och skrivaren Safan och Asaja, en av kungens tjänare, och sa:13Gå bort och fråga HERREN för mig och för folket och för hela Juda, om det som står i denna bok och som blivit funnen. Ty stor är HERRENS vrede som är upptänd mot oss, därför att våra fäder inte har lyssnat till vad som står i denna bok och inte har gjort efter allt som är skrivet om oss i den.14Då gick prästen Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru till Sallum, klädkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas son. Och hon bodde i Jerusalem i den andra stadsdelen, och de talade med henne.15Och hon sa till dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Säg till den man som har sänt er till mig:16Så säger HERREN: Se, jag ska låta olycka komma över denna plats och över dess invånare, allt det som omtalas i den bok som Juda kung har läst.17Därför att de har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar och har retat mig till vrede genom alla sina händers verk, därför ska min vrede upptändas mot denna plats och ska inte utsläckas.18Men angående Juda kung, som har sänt er för att fråga HERREN, så ska ni säga till honom: Så säger HERREN, Israels Gud, om de ord som du har hört:19Eftersom ditt hjärta blev mjukt och du ödmjukade dig inför HERREN när du hörde vad jag har talat mot denna plats och mot dess invånare, att de skulle bli till en förbannelse och ödeläggas, och eftersom du rev sönder dina kläder och grät inför mig, så har jag också hört dig, säger HERREN.20Se, därför vill jag samla dig till dina fäder och du ska i frid få läggas i din grav, och dina ögon ska slippa se all den olycka som jag ska låta komma över denna plats. Och de vände tillbaka till kungen med detta svar.
Swedish Reformation Bible Society