2 Chronicles34
1Josia var åtta år gammal då han blev kung, och han regerade 31 år i Jerusalem.2Och han gjorde det som var rätt i HERRENS ögon och vandrade på sin far Davids vägar och vek inte av vare sig till höger eller till vänster.3Ty i sitt åttonde regeringsår, medan han ännu var ung, började han söka sin far Davids Gud, och i det tolfte året började han rena Juda och Jerusalem från offerhöjderna, offerlundarna och de snidade och gjutna avgudabilderna.4Och de bröt ner baalsaltarna i hans åsyn och avgudabilderna, som satt högt ovanför dem, högg han ner, och offerlundarna och de snidade och gjutna avgudabilderna slog han sönder och krossade till stoft och strödde ut det över deras gravar som hade offrat åt dem.5Och prästernas ben brände han på deras altaren och rensade Juda och Jerusalem.6Och så gjorde han i Manasses, Efraims och Simeons städer ända till Naftali med sina hackor överallt.7Och sedan han hade brutit ner altarna och offerlundarna och krossat avgudabilderna till stoft och huggit ner alla avgudar i hela Israels land återvände han till Jerusalem.8Och i det artonde året av sin regering, när han hade renat landet och templet, sände han Safan, Asaljas son, och Maaseja, stadens ståthållare, och kanslern Joa, Joahas son, för att reparera HERREN sin Guds hus.9Och när de kom till översteprästen Hilkia överlämnade de pengarna som hade kommit in till Guds hus, som leviterna som var dörrvaktare, hade samlat in från Manasse, Efraim och från alla de som var kvar av Israel, och från hela Juda och Benjamin och från Jerusalems invånare.10Och de överlämnade dem till de män som hade uppsikt över HERRENS hus, och de gav det åt arbetarna som arbetade med att reparera och förstärka byggnaden.11Och till hantverkarna och byggnadsarbetarna gav de pengar för att köpa huggen sten och timmer till bjälkar och till att lägga golv i de hus som Juda kungar hade förstört.12Och männen arbetade plikttroget och tillsyningsmän över dem var leviterna Jahat och Obadja, av Meraris släkt, och Sakarja och Mesullam av kehatiternas släkt, för att driva det framåt. Och andra av leviterna, alla som var skickliga på musikinstrument,13de hade också tillsynen över bärarna och över alla som utförde de olika arbetena. Och av leviterna fanns det skrivare, tillsyningsmän och dörrvaktare.14Och när de tog ut de pengar som hade kommit in till HERRENS hus fann prästen Hilkia en bok med HERRENS lag, som hade blivit given genom Mose.15Och Hilkia tog till orda och sa till skrivaren Safan: Jag har funnit lagboken i HERRENS hus. Och Hilkia gav boken åt Safan.16Och Safan tog med sig boken till kungen och gav kungen sin rapport och sa: Dina tjänare gör allt de har fått i uppdrag att göra.17Och de har samlat ihop pengarna som fanns i HERRENS hus och har överlämnat dem åt förmännen och arbetarna.18Sedan berättade skrivaren Safan för kungen och sa: Prästen Hilkia har gett mig en bok. Och Safan läste ur den inför kungen.19Och det hände när kungen hörde lagens ord, att han rev sönder sina kläder.20Då befallde kungen Hilkia och Ahikam, Safans son, och Abdon, Mikas son, och skrivaren Safan och Asaja, kungens tjänare, och sa:21Gå och fråga HERREN för mig och för dem som är kvar av Israel och Juda om det som står i den bok som har hittats. Ty stor är HERRENS vrede som är utgjuten över oss, därför att våra fäder inte har hållit HERRENS ord och inte har gjort enligt allt som är skrivet i denna bok.22Och Hilkia och de som kungen hade utsett gick till profetissan Hulda, hustru till Sallum, klädkammarvaktaren, son till Tokehat, Hasras son. Och hon bodde i Jerusalem i den andra stadsdelen, och de talade med henne om detta.23Då svarade hon dem: Så säger HERREN, Israels Gud: Säg till den man, som har sänt er till mig:24Så säger HERREN: Se, jag ska låta olycka komma över denna plats och över dess invånare, alla de förbannelser som är skrivna i den bok som de har läst för Juda kung.25Därför att de har övergett mig och tänt offereld åt andra gudar, för att reta mig till vrede med alla sina händers verk, därför ska min vrede utgjutas över denna plats och ska inte utsläckas.26Och till kungen i Juda, som har sänt er för att fråga HERREN, till honom ska ni säga så här: Så säger HERREN, Israels Gud, om de ord som du har hört:27Eftersom ditt hjärta blev mjukt och du ödmjukade dig inför Gud när du hörde hans ord mot denna plats och mot dess invånare, och du ödmjukade dig inför mig och rev sönder dina kläder och grät inför mig, så har också jag hört dig, säger HERREN.28Se, jag ska samla dig till dina fäder, och du ska i frid läggas i din grav, och dina ögon ska inte se allt det onda som jag ska låta komma över denna plats och dess invånare. Och de återvände till kungen med detta svar.29Och kungen sände bud och kallade samman alla de äldste i Juda och Jerusalem.30Och kungen gick upp till HERRENS hus med alla Juda män och Jerusalems invånare och prästerna och leviterna och allt folket, från den störste till den minste. Och medan de hörde på läste han upp allt som stod i förbundsboken som hade hittats i HERRENS hus.31Och kungen stod på sin plats och slöt ett förbund inför HERREN, att vandra efter HERREN och att hålla hans bud och hans vittnesbörd och hans stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och göra efter förbundets ord, som var skrivna i denna bok.32Och han fick alla som var närvarande i Jerusalem och Benjamin att hålla fast vid det. Och Jerusalems invånare handlade efter Guds, sina fäders Guds, förbund.33Och Josia tog bort alla avgudar från alla de länder som tillhörde israeliterna, och fick alla som fanns i Israel att tjäna, ja, att tjäna HERREN, sin Gud. Och så länge han levde vek de inte av från HERREN, sina fäders Gud.
Swedish Reformation Bible Society