1 Samuel30
1Och när David och hans män på tredje dagen kom till Siklag, hade amalekiterna trängt in i Sydlandet och i Siklag. Och de hade erövrat Siklag och bränt upp det i eld.2Och kvinnorna som var därinne, både små och stora, hade de tagit till fånga och fört bort men inte dödat någon. Sedan hade de gett sig av.3När David och hans män kom till staden, fick de se att den var nerbränd med eld och att deras hustrur, söner och döttrar var bortförda som fångar.4Och David och folket som var med honom grät högljutt tills de inte orkade gråta mer.5Och Davids båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals änka, var också tillfångatagna.6Och David var i stor fara, för folket tänkte stena honom, eftersom allt folket var förbittrat, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hämtade styrka hos HERREN, sin Gud.7Och David sa till prästen Ebjatar, Ahimeleks son: Jag ber dig, bär hit efoden till mig. Och Ebjatar bar fram efoden till David.8Och David frågade HERREN och sa: Ska jag jaga efter detta rövarband? Ska jag hinna upp dem? Och han svarade honom: Sätt efter dem, för sannerligen, du ska hinna upp dem och utan undantag rädda alla.9Då gav sig David i väg, han och de 600 män som var med honom, och de kom till bäcken Besor, där de stannade kvar som hade blivit efter.10Men David fortsatte förföljandet, han och 400 män, för 200 hade stannat kvar, vilka var så utmattade att de inte kunde gå över bäcken Besor.11Och de fann en egyptier ute på fältet och förde honom till David och de gav honom bröd och han åt. Och de gav honom vatten att dricka.12Och de gav honom en bit fikonkaka och två russinkakor. Och när han hade ätit kvicknade han till. För han hade inte ätit bröd eller druckit vatten på tre dagar och tre nätter.13Och David sa till honom: Vem tillhör du, och varifrån är du? Och han svarade: Jag är en ung man från Egypten, tjänare åt en amalekit. Och min herre övergav mig för tre dagar sedan, för jag blev sjuk.14Vi hade trängt in i den del av Sydlandet som tillhör kereteerna och i området som tillhör Juda, och i den del av Sydlandet som tillhör Kaleb, och vi brände upp Siklag i eld.15Och David sa till honom: Kan du föra mig ner till det där rövarbandet? Och han sa: Lova mig med ed vid Gud att du inte dödar mig eller utlämnar mig i min herres hand, så ska jag föra dig ner till rövarbandet.16Och när han hade fört honom ner dit, se, då låg de kringspridda överallt på marken. De åt och drack och firade med anledning av hela det stora bytet som de hade tagit från filisteernas land och från Juda land.17Och David slog dem från skymningen ända till kvällen nästa dag. Och inte en enda av dem kom undan, utom 400 unga män, som satt upp på kameler och flydde.18Och David räddade allt som amalekiterna hade tagit. David befriade också sina båda hustrur.19Och ingenting saknades för dem, varken liten eller stor, varken söner eller döttrar, varken byte eller något annat som de hade tagit med sig. David återfick allt.20David tog också alla fåren och korna, vilka de drev framför den övriga boskapen och sa: Detta är Davids byte.21När David kom till de 200 män som hade varit så utmattade att de inte kunde följa med David, och som de hade låtit stanna kvar vid bäcken Besor, gick dessa ut för att möta David och för att möta folket som han hade med sig. Och när David kom fram till folket hälsade han dem.22Då svarade alla de illvilliga och onda männen som hade följt med David och sa: Eftersom de inte följde med oss, vill vi inte ge dem något av det byte som vi har räddat, utom att var och en får ta med sig sin hustru och sina barn och ge sig av.23Då sa David: Så ska ni inte göra, mina bröder, med det som HERREN har gett oss. Han har bevarat oss och överlämnat rövarbandet som kom emot oss i vår hand.24För vem vill lyssna på er i den här saken? För liksom den som drar ut i strid har sin del, så ska den som stannar kvar vid trossen ha sin del. De ska dela lika.25Så blev det från den dagen och i fortsättningen, att han gjorde det till en stadga och en föreskrift för Israel som gäller än i dag.26Och när David kom till Siklag, sände han något av bytet till de äldste i Juda, till sina vänner, och sa: Se, här är en gåva till er av bytet från HERRENS fiender,27till dem i Betel, och till dem i Ramot i Sydlandet, och till dem i Jattir,28och till dem i Aroer, och till dem i Sifamot, och till dem i Estemoa,29och till dem i Rakal, och till dem i jerameeliternas städer, och till dem i keniternas städer,30och till dem i Horma, och till dem i Bor-Asan, och till dem i Atak,31och till dem i Hebron och till alla de platser där David och hans män hade vandrat omkring.
Swedish Reformation Bible Society