1 Samuel22
1Och David gav sig av därifrån och flydde till grottan vid Adullam. Och när hans bröder och hela hans fars hus fick höra det, drog de dit ner till honom.2Och alla som var i svårigheter, alla som var skuldsatta och alla som var missnöjda samlades hos honom, och han blev deras ledare. Omkring 400 män slöt sig till honom.3Och David begav sig därifrån till Mispa i Moab och sa till Moabs kung: Jag ber dig, låt min far och min mor få komma och bli hos er tills jag får veta vad Gud vill göra för mig.4Och han förde fram dem inför Moabs kung, och de stannade hos honom så länge David var i bergfästet.5Och profeten Gad sa till David: Du ska inte stanna kvar i bergfästet. Bryt upp och bege dig in i Juda land. Då begav sig David därifrån och kom till Heretskogen.6Och Saul fick höra att David och de män som var med honom hade blivit upptäckta. Och Saul satt under ett tamariskträd på höjden i Gibea med sitt spjut i handen, och alla hans tjänare stod omkring honom.7Då sa Saul till sina tjänare som stod omkring honom: Hör nu, ni benjaminiter. Kommer Isais son att ge var och en av er åkrar och vingårdar, och göra er alla till befäl över tusentals och befäl över hundratals?8Ni har ju alla sammansvurit er mot mig. Och det finns ingen som avslöjar för mig att min son har slutit ett förbund med Isais son. Och det finns ingen av er som är bedrövad för min skull eller avslöjar för mig att min son har uppviglat min tjänare mot mig för att ligga på lur, så som nu sker?9Då svarade Doeg, edomiten, som var satt över Sauls tjänare, och sa: Jag såg när Isais son kom till Nob, till Ahimelek, Ahitubs son.10Och han frågade HERREN för honom och gav honom reskost. Han gav honom också filistén Goliats svärd.11Då sände kungen bud och kallade till sig prästen Ahimelek, Ahitubs son, och hela hans fars hus, prästerna i Nob. Och de kom alla till kungen.12Och Saul sa: Hör nu på, du Ahitubs son. Och han svarade: Här är jag, min herre.13Och Saul sa till honom: Varför har ni sammansvurit er mot mig, du och Isais son, så att du har gett honom bröd och ett svärd och frågat Gud för honom, för att han skulle sätta sig upp mot mig och ligga på lur, så som nu sker?14Då svarade Ahimelek kungen och sa: Och vem är så betrodd bland alla dina tjänare som David, som är kungens svärson och drar ut på din befallning och är ärad i ditt hus?15Har jag idag börjat fråga Gud för honom? Verkligen inte. Låt inte kungen lägga något till sin tjänares skuld eller mot hela min fars hus, för din tjänare visste ingenting om detta, varken litet eller stort.16Men kungen sa: Du måste dö, Ahimelek, du och hela din fars hus.17Och kungen sa till vakterna som stod omkring honom: Vänd er om och döda HERRENS präster, för deras hand är också med David, och eftersom de visste när han flydde och avslöjade det inte för mig. Men kungens tjänare ville inte sträcka ut sin hand för att slå ner HERRENS präster.18Då sa kungen till Doeg: Vänd dig om och slå ner prästerna! Då vände sig edomiten Doeg om och slog ner prästerna och dödade på den dagen 85 män som bar linne-efod.19Och han slog präststaden Nob, med svärdsegg, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar, åsnor och får, med svärdsegg.20Men en av Ahimeleks söner, Ahitubs son, kom undan som hette Ebjatar. Och han flydde bort till David.21Och Ebjatar berättade för David, att Saul hade dödat HERRENS präster.22Då sa David till Ebjatar: Jag förstod den dagen, när edomiten Doeg var där, att han säkert skulle berätta det för Saul. Jag har orsakat döden för alla personer i din fars hus.23Stanna kvar hos mig och frukta inte, för den som vill ta mitt liv, vill också ta ditt liv, och hos mig är du i säkerhet.
Swedish Reformation Bible Society